Studerande väljer PTP-programmet i Växjö PTP-psykologer väljer att arbeta i Växjö, trots att de erbjuds mer i lön på andra ställen. Skälet är att Psykoterapienheten i Växjö har ett särskilt utbildningsprogram för PTPpsykologer. Psykologtidningen har träffat Marie Kristensson-Svärdh som är verksamhetschef vid Psykoterapienheten och PTP-ansvarig. Två handledare och tre PTP-are berättar om sina positiva erfarenheter av programmet. -Min idé med att starta ett särskilt program för PTP-psykologerna var att det behövs en hållande struktur, säger Marie Kristensson-Svärdh som är verksamhetschef och PTP-ansvarig på Psykoterapienheten i Växjö. Som ansvarig för programmet sedan 1997 ska hon upprätthålla strukturen och ramarna och se till att det blir en utveckling. Eftersom hon själv inte är PTP-handledare kan både handledarna och PTP-psykologerna vända sig till henne i olika frågor. Förutom PTP-ansvaret och chefskapet arbetar Marie Kristensson-Svärdh som psykoterapeut och handledare. Psykoterapienheten ligger på promenadavstånd från Växjö centrum mitt i ett idylliskt grönområde invid en liten sjö. Här har man tagit emot PTP-are sedan mitten av 80-talet då tre PTP-tjänster inrättades. Dåvarande chefpsykologen Kjell Rydberg höll i det arbetet. Redan då hade man ett utbildningsprogram för PTP-psykologer med undervisning på schemat. Två fasta PTP-tjänster har kvarstått sedan den tiden, en inom barn- och ungdomspsykiatrin och en inom vuxenpsykiatrin. Sedan drygt ett år har de olika klinikerna använt medel till följd av vakanta psykologtjänster till att anställa PTP-psykologer. I dag har man därför fem PTP-are inom programmet. Syftet med PTP-programmet är enligt Marie Kristensson-Svärdh att ha en struktur för den praktiska tjänstgöringen som är likartad inom hela förvaltningen. Det är en förutsättning för att de blivande psykologerna får ett gott omhändertagande. I programmet ingår handledning, ett schemalagt utbildningsprogram, ramträffar för handledare och PTP-are, handledarträffar och enskilda träffar för PTP-psykologerna. Dessutom ska varje PTP-tjänst utvärderas. -Vi räknar inte med att PTP-arna till en början kan gå in som fullt verksamma, men processen syftar till att de ska kunna ta fullt ansvar. Handledarna ska inte vara "mammor" utan personer som fullföljer sina funktioner men ändå finns som referenspunkter i strukturen. PTP-arna ska få en modell för hur de kan förhålla sig som psykologer till patienterna. De ska också känna att de har tid att hitta sig själva i arbetet, säger hon. Programmet värnar därför om att psykologen i anpassad takt ska kunna utveckla den professionella rollen och få pröva de teoretiska kunskaperna kliniskt under handledning. Ytterligare ett syfte med programmet är att utbilda handledare och utveckla handledarrollen. Hur fungerar programmet i praktiken? Jag frågar tre av de fem PTP-psykologerna inom psykiatrin i Växjö: Jessica Neij, Anna Passert och Åsa Rothman. Deras gemensamma uppfattning är att det är tryggt och välkomnande inom PTP-programmet och att man snabbt kommer in i ett sammanhang. De tycker också att det är vettigt att de inte förväntas arbeta lika mycket som en ordinare psykolog. -Nu har vi chansen att inte bara arbeta utan också reflektera. Men eftersom köerna är långa kan jag välja att arbeta mer, säger Anna Passert.
PTP-psykologerna kommer från olika universitet och flera av dem veckopendlar. Varken Jessica Neij från Stockholm, Anna Passert eller Åsa Rothman, bägge från Lund, hade ursprungligen tänkt sig Växjö som PTP-plats. De sökte olika PTP-tjänster men valde sedan Växjö av flera skäl. Det främsta skälet var just satsningen på PTP-tjänsten som en utbildningstjänst. Ett annat skäl var att handledaren var med vid själva anställningsintervjun. -Det bidrog till mitt val. Det kändes seriöst, säger Anna Passert. För henne var det självklart att arbeta med vuxna inom den öppna allmänpsykiatrin eller primärvården och att ha en handledare med kognitiv inriktning. Hon menar att det är värdefullt med en klinisk bas oavsett inriktning i framtiden, som psykoterapeut eller organisationskonsult. Jessica Neij hade bestämt sig för att hon ville arbeta inom BUP. Men i Stockholm fanns inga sådana tjänster. Hon sökte därför andra tjänster. -Jag intervjuades för en PTP-tjänstgöring där jag skulle gå in på en egen tjänst med tolk och egen bil. Men i Växjö erbjöd de en verklig utbildningsplats. Hon fick göra sin praktiktjänst delad mellan BUP och spädbarnsverksamheten. Arbetet har inneburit mycket kontakter även med vuxna. Efter ett år där kan hon i dag tänka sig att söka sig till andra verksamheter än BUP. -Det som lockade mig var kombinationen av arbete parallellt med utbildningsprogrammet. Föreläsningarna här ger mer inblick i hur olika psykologer arbetar, du träffar fler psykologer och du kan tala mer personligt med dem, säger Åsa Rothman. Hon är intresserad av att arbeta med barn och ungdom, men det var svårt att få en PTP-tjänst inom detta område i Malmö där hon bor. -Här är arbetsfältet brett och jag kan arbeta både individuellt och med familjer. Handledningen av PTP-psykologerna i deras arbete är ett viktigt moment i PTPutbildningen. Enligt Socialstyrelsen ska handledningen omfatta minst en timme i veckan. Marie Kristensson-Svärdh säger att de har goda erfarenheter av två timmars handledning i veckan. -Vi tar handledningen på allvar. Jag försöker tydliggöra det för verksamhetscheferna. Handledning är mycket viktig för PTP-psykologerna. PTP-are har sagt att det är helig tid som de förbereder sig inför, säger hon. Handledaren bör vara legitimerad och ha tjänstgjort som psykolog i minst tre år. Dessutom bör han eller hon arbeta på samma arbetsplats som PTP-psykologen. -Handledaren ska vara en modell för PTP-psykologen, säger Marie Kristensson-Svärdh. Om handledaren ser PTP-aren som viktig, då har han eller hon känt det och uttryckt det i utvärderingen. PTP-aren prövar ut hur handledaren är som person. Man kan också säga att handledaren spelar en huvudroll i att hantera vardagen som psykolog. -Vem som är handledare är också en faktor som spelar in när PTP-psykologen väljer PTPtjänst, påpekar hon. För handledarna är det också positivt att vara med vid anställningen av PTP-psykologen. -Det gör arbetet mer givande och man blir mer engagerad, säger Maud Johansson, som arbetar inom BUP och spädbarnsverksamheten och är handledare till Jessica Neij. -Det är viktigt att vara med i uttagningen så att du vet att den här personen stämmer för dig, eftersom vi ska utföra ett nära samarbete. Om det inte fungerat hade det kunnat bli slitsamt för mig. Det säger Gerd Lisenmark
som arbetar inom vuxenpsykiatrins öppenvård på centrallasarettet med inriktning på övergrepp och ätstörningar. Hon har handlett två PTP-psykologer under ett år. De har nu fått egna tjänster och hon fortsätter att ge dem individuell handledning. -Det är jätteintressant att handleda! Det är en utmaning och förmån att få följa dem. Man reflekterar över sin egen roll och får möjlighet att stanna upp och titta på dig själv. Vi får in nya friska fläktar i arbetet. Vad lär du dem och vad är viktigast att förmedla? -Min uppgift är att vara mentor i psykologrollen. PTP-arna ska träffa professionella i psykologrollen för att de själva ska bli säkra i den rollen. Dessa två uppgifter måste följas åt hela tiden, säger hon. -Jag har lärt dem att se på hela patientens liv och sedan gå in i de olika delarna. Det gäller också att komma in i en organisation och se till att själv skapa sig ett utrymme i den. Först bör man göra i ordning sitt rum. Man måste kunna säga nej så att man inte tar på sig för mycket arbete. Jag har värnat om det. Man behöver inte vara duktig jämt, säger hon. Gerd Lisemarks PTP-are hade ingen tidigare anknytning till Växjö. -Jag kollade upp att de hade en vettig fritid. Jag har också lyssnat för att få veta om de har kommit in i organisationen. Det finns en parallellitet i att både livskvaliteten och arbetssituationen är god. Men jag har inte behövt oroa mig. De har haft en hög social kompetens. Det är tredje omgången som Maud Johansson handleder. Att vara handledare ingår av tradition som en del i arbetet på BUP. Hon menar att hon lär ut kulturkompetens. -Jag ska introducera en ny kollega i den kultur som finns just på min arbetsplats. Arbetet på BUP är mycket varierande och vi befinner oss på många olika nivåer. Hur gör man i olika ärenden och hur förhåller man sig till dem? Jag arbetar ofta tillsammans med min PTP-are och när Jessica kom tog jag ärenden tillsammans med henne. Numera föredrar hon ärenden för mig. Eftersom Jessica är intresserad av att arbeta med barnterapier lär jag också ut processtänkande. Jessica får handledning även av andra psykologer än Maud Johansson. -En handledare kan inte spänna över hela fältet. Jag testar inte mycket numera och har tappat den kompetensen och då får hon träffa en psykolog som är uppdaterad på det området. Även förhållningssättet till arbetet är viktigt, enligt Maud Johansson. Hur uppträder man som psykolog på BUP när man till exempel möter fara? Det försöker hon också förmedla. Vad ger handledningen dig? Tar den inte mycket tid? -Det är oerhört roligt! PTP-arna har fått det nyaste inom kunskapsområdet med sig. Jag är psykodynamiskt skolad, men får kunskap om kognitiv beteendeterapi. Visst tar det tid, men det berikar jobbet. -Det känns som att vi är i en process där mycket utvecklas. Det ska bli spännande att få höra vad Jessica tycker om praktiken mot slutet av praktiktiden. Hon kan stöta på sådant i arbetet som är knepigt och känna oro för att det hon gör inte håller. I den struktur vi har skapat finns utrymme för att ta upp oron och utvärdera handledningen -Jag måste fundera på vad jag gör, för de är pålästa, men det är utvecklande. Jessica som har praktiserat inom rättspsykiatrin är förvånad över strukturen på våra utredningar, och det är värdefullt för oss att få ta del av det.
Hur tycker PTP-psykologerna att handledningen har fungerat? -Jag är jättenöjd! säger Åsa Rothman spontant och de andra instämmer. -Min handledare har hela tiden varit tillgänglig för mig och det har varit en förmån att ha ärenden ihop. Jag var inne på kognitiv handledning men kunde inte få det av min handledare, men det har jag fått via ett nätverk på BUP. Det har varit oerhört givande med den psykodynamiska kunskapen som jag fått av min handledare. Det är alltid OK att säga vad man tycker till handledaren, berättar Jessica Neij. Hon har också fått hjälp av handledaren att se sina egna reaktioner i behandlingen. -Min handledare har hjälpt mig att se min spetskompetens. Hon hjälper mig att komma ihåg att jag är i en utbildning och att utredningarna då får ta tid, tillägger Jessica. -Med en gång tyckte jag att vi fick en bra kontakt, säger Anna Passert. Min handledare är prestigelös och det är mycket högt i tak här, inte så akademiskt som i Lund. Jag mejlar till henne och hon svarar direkt och jag kan få konsultation snabbt. Räcker den tid de får till handledning? PTP-psykologerna förklarar att det är inte alltid tiden på papperet som gäller, utan viljan att hitta tid och hur man utnyttjar den. -Om det hade varit strikt en timme hade det inte räckt, säger Jessica Neij. Men eftersom vi är på samma arbetsplats kan jag få en stund då och då. -Tidigare hade jag bara en timme i veckan, nu får jag ytterligare en halvtimme i veckan. I början var det mera praktiska frågor om behandlingsuppläggning, men nu vill jag fokusera på behandlingsprocessen. Man måste tänka: Vad vill jag använda handledningen till? En timme är för lite, men det beror också på dig själv om du kan ställa frågor utanför handledningen, säger Åsa Rothman. Gerd Lisemarks handledningtid har varierat. I början var det två timmar per PTP-psykolog. Då gick mycket tid åt till praktiska frågor kring den fysiska miljön. Därefter har det blivit en timme i veckan, men hon har även haft grupphandledning. Vid starten avsatte de också en hel dag för diskussioner kring psykologrollen. De åkte runt i klinikens bil och både såg sig om i glasriket och satt i gräset och diskuterade, utan att bli störda. -Eftersom de har arbetat i ett team har det alltid funnits stödtid. Visst har jag önskat mera tid! Men det är klipska tjejer och vi har också haft varandra som bollplank och stöd. Utbildningsprogrammet är den del av PTP-programmet där PTP-psykologerna får träffa psykologer från olika verksamheter som föreläser om sina specialområden. Några exempel är vårdjuridik, presentation av smärtsektionen, autismspektrumstörningar och katastrofpsykologi. Varje utbildningstillfälle omfattar en och en halv till två timmar. PTPpsykologerna har också möjlighet att påverka vilka teman som ska ingå i utbildningen. I programmet ingår även tre typer av träffar; ramträffar, handledarträffar och enskilda träffar för PTP-psykologerna. På prov inbjöd Marie Kristensson-Svärd till gemensamma träffar - ramträffar - för handledarna, PTP-psykologerna och utbildningsansvarig. Det föll bra ut och i dag ingår regelbundna träffar tre till fem gånger per termin. Syftet är att skapa kontakt över verksamhetsgränserna. PTP-psykologerna och handledarna får kännedom om vilka personer som för tillfället ingår i systemet. De kan utbyta information och diskutera programmets uppläggning och professionsfrågor. -Det blir ett offentligt samtal och det ger PTP-arna en känsla av hur psykologer resonerar, säger hon. Därefter startade hon handledarträffar vilket sedan ledde fram till det samlade PTPprogrammet för både föreläsningarna och träffarna.
Handledarträffarna är handledarnas tillfälle till utveckling av sin kompetens. Där tas aktuella frågor upp och det finns utrymme för att diskutera hur handledarna utövar sin bedömarfunktion. Vid dessa träffar råder tystnadsplikt. -Min tanke med dessa träffar var att om man kan bygga upp trygghet i handledargruppen så kan vi när så behövs ta upp svåra frågor där och ventilera dem, förklarar Marie Kristensson- Svärdh. Men det är många frågor som ska in på dessa handledarträffar. Vilka frågorna blir beror på vilka som är handledare. Inför framtiden vill hon förtydliga formuleringen kring handledarrollen i utbildningssystemet. I det arbetet ligger en diskussion mellan handledare och PTP-psykologer kring frågor som: Vilka ärenden ska PTP-aren åta sig? Vad innebär det att vara professionell? Framför allt handledarträffarna har varit givande, säger Gerd Lisenmark när jag frågar om strukturen i PTP-programmet varit till hjälp för henne i handledarrollen. -Där träffar du handledare som är både i inledningen, mitten och slutfasen av sina handledningar och vi lär av varandra. Dessa faser är också viktiga i en psykoterapi. På så sätt blir terapier och PTP-tiden parallellprocesser som ska finnas med i mentorarbetet. Jag måste få PTP-arna att minska kraven på sig själva. De förstår att de ska bli bedömda - vilket vi måste vara tydliga med - och därifrån kommer prestationskraven som vi måste hålla tillbaka. Vi får hålla in tyglarna på dem, säger hon med ett leende. Hon berättar att hon själv var PTP-are i Växjö i mitten av 80-talet och kände sig mycket ensam. -Det är en fråga om rättssäkerhet att PTP-arna får prata med andra än handledaren. De blir inte så utelämnade åt en person, vilket också gör det lättare för dem att ta upp problem med sin handledare. De enskilda träffarna för PTP-psykologer slutligen är ett forum där de själva lägger upp dagordningen och kan få stöd av PTP-are som redan ingår i systemet. PTP-psykologerna anser också att strukturen i PTP-programmet är ett stöd för dem. -Ja, det är kanon, utropar Jessica och alla instämmer. Vi får besöka så många andra verksamheter vilket ger oss möjligheten att tänka: Lockas jag av det här? De uppskattar att programmet i början av PTP-tjänstgöringen inte var så späckat och att det fanns tid att "prata av sig" och till och med uppmuntrades till det. Ramträffarna tycker de är trevliga. Där får de höra vad andra arbetar med och det är lättare efter en sådan träff att ställa frågor till dem som har deltagit. -Det är ett seriöst program med en röd tråd och tanke om vad det ska leda fram till, säger Anna Passert. I PTP-programmet ingår också en utvärdering. Marie Kristensson-Svärdh intervjuar PTPpsykologerna utifrån strukturerade frågeställningar när de avslutar sin tjänstgöring. Att sammanställa dessa svar återstår för henne att göra. På frågan om vad som kan utvecklas i programmet framför PTP-psykologerna en önskan att i början av PTP-perioden få ta del av de tidigare PTP-arnas erfarenheter. När PTP-psykologer rekryteras till Psykoterapienheten utannonseras tjänsterna. Vid anställningsintervjuerna inbjuder Marie Kristensson-Svärdh handledarna, personalsekreterare och facket. Hon deltar också i lönediskussionerna som sker i samverkan med personalansvarig. -Generellt är psykologer underbetalda, men jag måste ta hänsyn till det löneutrymme vi har. Det har varit en positiv löneutveckling för PTP-arna, säger Marie Kristensson-Svärdh. Men PTP-psykologerna är inte nöjda med sina löner.
-Det jag fick här är min smärtgräns, säger Anna Passert. Jag erbjöds mer i lön på andra ställen. -Jag förhandlade så in i bänken men jag nådde inte ända fram. Kronobergs läns landsting har inte ambition att vara löneledande, säger Jessica Neij. -Jag hade inte tagit tjänsten till lägre lön än den jag fick, konstaterar Åsa Rothman. Psykologförbundet kom till Lund och informerade oss om lönefrågan, vilket gjorde oss mer medvetna. -När man väl kommer ut i PTP-tjänst går det inte alltid att tala om lönerekommendationerna. Här ligger lönerna under rekommendationerna, säger Anna Passert. Och Åsa Rothman tillägger: -När man betänker alla de människor vi möter och att vi gör ett viktigt arbete som innebär ett stort ansvar, är lönerna mycket låga. Det börjar bli brist på psykologer i Växjö. Vuxenhabiliteringen och smärtsektionen är andra verksamheter som är intresserade av att få in PTP-psykologer. De har uttryckt önskemål om att få samarbeta kring PTP-arna i programmet. Förvaltningschefen och psykologen Talis Vasko bjuder varje år in Lundastudenterna till särskilda informationsträffar. Då presenterar olika delar av förvaltningen sitt arbete och man bjuder på lunch. Även PTP-programmet presenteras. -Det är ett sätt att rekrytera nya psykologer som är mycket uppskattat, säger Marie Kristensson-Svärdh. Hon poängterar emellertid att PTP-arna kommer för att prova sina teoretiska kunskaper från psykologutbildningen och inte för att lösa personalsituationen. -Det finns en förståelse i våra tankar för hur det är att vara PTP-are, säger hon med övertygelse. EVA BRITA JÄRNNEFORS Citat: "Jag intervjuades för en PTP-tjänstgöring där jag skulle gå in på en egen tjänst med tolk och egen bil. Men i Växjö erbjöd de en verklig utbildningsplats" "Min uppgift är att vara mentor i psykologrollen. PTP-arna ska träffa professionella i psykologrollen för att de själva ska bli säkra i den rollen" Ruta eller vinjett: PTP Praktisk Tjänstgöring för Psykologlegitimation