SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY 2015-06-26 Inspel inkomna till Naturvårdsverkets miljöbalksprojekt 8 kapitlet Miljöbalken Det här dokumentet innehåller de inspel som kommit till Naturvårdsverkets miljöbalksprojekt som berör 8 kapitlet i Miljöbalken. Dels har inspelen inkommit genom den webbenkät som låg ute under mars 2015 och dels har inspelen förts in från intervjuer som gjorts. För mer om dokumentet och Naturvårdsverkets miljöbalksprojekt, besök projektets hemsida eller kontakta Jenny Jonsson, projektledare för miljöbalksprojektet. http://www.naturvardsverket.se/stod-i-miljoarbetet/ratts/miljobalken/naturvardsverketsmiljobalksprojekt/ jenny.jonsson@naturvardsverket.se BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE
Artskydd för hävdkrävande arter Från lösningar: Tillägg i lagstiftningen (28 kap MB) när det gäller möjlighet att besluta om tillträde för avhjälpande inom ramen för arbetet med EBH. Om området inte är konstaterat förorenat och man ännu inte nått fram till bedömningen att 10 kap. MB är tillämpligt så saknas lagstöd för att beslut om tillträde. Frågan om tillträde och återställande kan ofta lösas på frivillig väg men när så inte är fallet blir det problem. Kan man inte provta ett misstänkt förorenat område så kan det bli stående outrett och därmed obehandlat. Att denna situation är oreglerad beror nog helt enkelt på en lagstiftningsmiss som enkelt kan åtgärdas. MB ska ge skydd åt artskyddsförordningens arter, men kan bara styra undan verksamhet som skadar arten eller livsmiljön och inte tvinga fram skötsel av livsmiljön. Frånvaro av skötsel kan vara lika förödande som exploatering och MBs tänkta skydd blir meningslöst. Om det döms ut kompensationsåtgärder får de endast vara engångsåtgärder vilket också blir meningslöst eftersom livsmiljöns kvaliteer endast upprätthålls med löpande skötsel Tillägg i lagstiftningen (28 kap MB) när det gäller möjlighet att besluta om tillträde för avhjälpande inom ramen för arbetet med EBH. Om området inte är konstaterat förorenat och man ännu inte nått fram till bedömningen att 10 kap. MB är tillämpligt så saknas lagstöd för att beslut om tillträde. Frågan om tillträde och återställande kan ofta lösas på frivillig väg men när så inte är fallet blir det problem. Kan man inte provta ett misstänkt förorenat område så kan det bli stående outrett och därmed obehandlat. Att denna situation är oreglerad beror nog helt enkelt på en lagstiftningsmiss som enkelt kan åtgärdas. Att kompensationsåtgärder i dispensärenden från artskyddsförordningen med MB och kan bestå av upprepade och långvariga skötselåtgärder. Exploatörer som får dispens kunde som kompensation lämna medel som fonderas och används för att sköta livsmiljöer som behöver kontinuerlig hävd. 2
Undermåligt genomslag för miljöbalken i skogsbruket Bristande genomslag för artskydd i jaktlagstiftningen Artskyddsförordn ingen Eftersom skogsvårdslagen aldrig inkorporerades i miljöbalken har miljö- och naturskyddet fått dåligt genomslag i skogsbruket. Artskyddet i dotterförordningen till MB 8 kap. och hänsynsreglerna tillämpas inte och skogsvårdslagens egna regelverk förmår inte upprätthålla skyddet. Resultatet har blivit svårigheter att nå miljökvalitetsmålen om levande skogar och ett rikt växt- och djurliv. De senaste årens beslut om licensjakt efter varg och lodjur visar att EU:s och våra egna regler om artskydd inte fungerar som avsett. Kammarrätten i Stockholm fann i oktober 2014 att licensjakten 2013 var olaglig. EUkommissionen har för närvarande två överträdelseärenden riktad mot svenska regeringen om dessa brister i den svenska efterlevnaden av art- och habitatdirektivet. Det finns på europanivå en stark oro över att det "svenska exemplet" kommer att sprida sig i unionen, vilket till exempel skulle kunna göra det svårt att komma tillrätta med den traditionella jakten på flyttfåglar i unionens medelhavsländer. Detaljplan handläggs enligt PBL, med beaktande av många andra lagar. Efter att d.p. vunnit laga kraft, kommer Artskyddsförordningen och hindrar genomförande av d.p. Skogsvårdslagen bör till betydande delar införas i miljöbalken på ett anpassat sätt. Artskyddet och naturhänsyn måste få genomslag i skogsbruket och miljöorganisationerna rätt att dra olagliga avverkningar till domstol. Se Naturskyddsföreningens rapport "Dags för en ny skogspolitik", 2014. Ett moratorium för licensjakt bör införas i jaktförordningen tills dess rättsprocesserna i svenska domstolar och EU slutligen avgjorts. Licensjakt efter skyddade arter bör medföra att dispens måste sökas enligt miljöbalkens artskyddsförordning, som innehåller en reglering som bättre stämmer med EUdirektiven. Bedömningen av gynnsam bevarandestatus måste återigen göras till en angelägenhet för Naturvårdsverket och inte ske politiskt. Riksdagsbeslut på att degradera MB. Och att Naturvårdsverket blir mer ödmjuka gentemot andra intressen i omvärlden. OK att MB beaktas inför ett beslut enligt annan lag. Men inte OK 3 Naturskyddsföreningens skogspolitiska förslag 2014: http://www.naturskyddsfore ningen.se/sites/d efault/files/dokumentmedia/rapporter/skogpolitis k tforslagliten.pdf - Naturskyddsföreningens vitbok om hav och natur, 2014. http://www.naturskyddsfore ningen.se/sites/d efault/files/dokumentmedia/rapporter/vitbok_hav _o ch_natur_2010-2014.pdf Kammarrätten i Stockholm, dom i november 2014 i Mål nr 3273-13
Artskyddsförordn ingen/skogsvårds lagen tillämpning/bedö mningar vad gäller generellt biotopskydd alléer och artskyddsförordni ngen (utom MB äv TKL och delar av Jaktförordningen ) Pågående markanvändning i förhållande till ny verksamhet Betydelsen av pågående markanvändning skiljer sig åt i skogsvårdslagen och artsskyddsförordningen. En handledning rörande hur vi ska tillämpa artskyddsförordningen i skogsmark i relation till skogsvårdslagen vore bra. Artskförordn; bilagearterna ändras och uppdateras, 8-9 ses över o formuleras om. Biotopsk. alléer i stads/tätbebyggt område ställer till problem i tillämpn. till liten naturvårdsnytta. Strandskyddsbest: Kommuner saknar rätt kompetens för sina bedömningar. Ej MB: TKL bör ses över i sin helhet, t ex undantagen. Handikappades möjlighet att jaga vissa djurarter från fordon men inte andra; ses över. Motivering? Vägledningar alltid tacksamt att få förstås. 12:6-handboken behöver uppdateras t ex. Vid prövning av nya verksamheter är det möjligt att ställa betydligt högre krav än på befintliga verksamheter. Problemet beror delvis på bristfällig koppling mellan olika lagar. Ett konkret exempel: Förekomst av en fridlyst fladdermusart kan stoppa etablering av vindkraft. Samtidigt finns det inga restriktioner för att bedriva skogsbruk i samma område, vilket innebär att fladdermössens livsmiljö kan förstöras. att MB övertrumfar annan lagstiftning. När ett beslut enligt annan lag vunnit laga kraft, då ska det få gälla, utan att MB kommer i efterhand och omöjliggör verkställande av beslut enligt annan lag. En klar och tydlig vägledning över hur uttrycket "pågående markanvändning" ska tillämpas på ett sätt som fungerar inom ramen för både artskyddsförordningen och skogsvårdslagen I första hand översyn av lagstiftningen. Annars: vägledningar med domar och exempelsamlingar. Utbildningsdagar. Naturvårdsverkets handledning för hur artskyddsförordningen ska användas är ett bra exempel på hur en handledning bör se ut. 4
Artskyddsförordn ingen inte alltid ändamålsenlig Artskydd i detaljplan Jakt och artskyddsförordni ngen Arter som är skyddade enligt artskyddsförordningen/artoch habitatdirektivet får ibland för stor tyngd vid prövningar i förhållande till andra arter som egentligen har ett större behov av skydd. Exempel: Ekoxe är fortfarande relativt allmänt förekommande i delar av Sverige. Den är inte längre rödlistad, men fridlyst och används som ett argument mot t.ex. exploateringar. Samtidigt kan det finnas ett stort antal skalbaggsarter som är betydligt mer sällsynta och hotade i samma område, men som inte har den juridiska status som gör att de kan tillmätas samma betydelse vid prövningen. Risken är också att ett tillfälligt fynd av en skyddad art utlöser omotiverade "varningsklockor" om inte handläggaren har tillräcklig kunskap för att bedöma om uppgiften är relevant. Vi har exempel på där gamla fynd av skyddade arter på platser som sedan länge är helt olämpliga för den aktuella arten har utlyst krav på onödiga utredningar. Prövningen av artskydd i detaljplan är otydligt. Lokaliseringsprövningen (som borde omfatta artskydd) är inom PBL ofta sumariskt gjord. Därför är frågan svårbevakad och svårhanterad. Risken är att detaljplaner antas med blir ogenomförbara pga artskydd... Jakt och jaktlagstiftningen är inte tillräckligt integrerad som en del i miljömålsarbetet. Jaktbara arter och tider ändras inte i samspel med t ex rödlistan. Sen är frågan om artskyddsförordningen rätt het just nu. Är det inte just jakt som man tänkt mkt på i EU när förordningen togs fram? Om jaktlagen tas in i Miljöbalken, som ett kapitel där, omfattas den ju automatiskt även av balkens övriga delar. t ex 1 1 kap. Underlättar även något vid klagomål på vildsvinsåtlar med ruttnande betor osv. Kanske ett ökat fokus på begreppet naturvårdsarter, som börjat användas och som förhoppningsvis kan få en ändamålsenlig definition. Kunskapsnivån hos handläggare på olika myndigheter är också en nyckelfråga. att förtydliga hur artskydd och detaljplaner ska hanteras. när, hur,vad är möjligt/omöjligt! rimligt/orimligt Inkorporera jaktlagstiftningen i MB samt uppdatera den. Fundera på kopplingen mellan jakt och artskyddsförordningen. När jag läser t ex bilaga 1 till förordningen får jag frågor. div domar. div tidningsartiklar. nej 5
Tillgänglighet vid bidragsfinansiera de åtgärder Avvägningen enligt 2:7 MB, även 3:10 avvägning riksintressen Oklart ansvar om artskydd i skogen Otympligt artskydd Enligt 28 kap. MB saknas möjlighet att besluta om tillträde för bidragsfinansierade åtgärder om de inte kan förenas med en skyldighet enl. 10 kap MB eller innebär ett fullgörande av en myndighetsuppgift enligt MB eller EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde. Hur ska avvägning göras mellan nyttan av skyddsåtgärder och kostnader. Hur sätter man en prislapp på miljönytta, samhällsekonomiskt. Vilka kostnader kan ett företag åläggas att bära? Relation till särsklid skyddslagstiftning (t.ex. artskyddsförordningen, Natura 2000) Länsstyrelsen har enligt miljötillsynsförordningen ansvar för tillsyn av artskyddet. Skogsstyrelsen har tillsyn över skogsbruksåtgärder som ryms inom MB 12:6. Artskydd som aktualiseras av en avverkningsanmälan hamnar på båda myndigheternas tillsynsansvar. Alla Sveriges fåglar är fridlysta, vilket innebär att deras fortplantningsområden och viloplatser inte får skadas eller förstöras. Även efter Naturvårdsverkets "prioritering" av fågelarter omfattas fortfarande arter med gynnsam bevarandestatus av strikta artskyddsbestämmelser. Strikt skydd gäller även för andra djurgrupper än fåglar där vissa arter har gynnsam bevarandestatus. Detta leder ofta till att åtgärder som inte motverkar syftet med artskyddet möter hinder av lagstiftningen. Ett strikt skydd av livsmiljöer behövs - men för vissa känsliga arter. Analys av problemet - vilken ambitionsnivå? (Uppdraget från miljöekonomerna som nyligen gjorts är långt ifrån tillräcklig.) Avvägning ska kunna appliceras på olika delar av MB? Regeringsuppdrag? Samarbete NV + universitet, ekonomer, jurister, naturvetare, tekninker. Lösningen är helt enkelt att det en gång för alla slås fast vilken myndighet det är som har ansvaret för artskyddstillsynen i skogsbruket. OBS. ökad regelefterlevnad är en het kandidat till att utgöra den största vinsten med att lösa problemet. Att Naturvårdsverket går vidare med remissen (Dnr 104-1326-10 Nv), eventuellt med ett omtag för att fånga upp färska erfarenheter, och på allvar tar tillvara på de remisssvar som kommit/kommer in från de myndigheter som arbetar med frågorna på daglig basis. Remiss (Dnr 104-1326-10 Nv) och remissvaren till denna. 6
Rödlistan och fridlysta fåglar Jordbruksmark ur produktion Artskyddsförordn ingens bilaga 2 Att ALLA fåglar är fridlysta. Man har inte en susning om hur man ska hantera det på ett rättssäkert sätt. Att vissa är förvirrade över om huruvida artskyddet gäller för areella näringar eller inte. Att väldigt utrotningshotade arter inte är skyddade. Rödlistade arter bör in i artskyddsförordningen och icke hotade fåglar bör ut. Bestämmelserna om jordbruksmark ur produktion tog i sitt ursprung sikte på att man skulle bevara produktiv jordbruksmark för att trygga livsmedelsproduktionen. I dagens miljöbalk används bestämmelsen på ett helt annat sätt, nämligen för bevarandet av hotade arter eller mer generellt natur- eller kulturvärden i stort. Inte sällan uppstår märkliga situationer i ärenden som rör detta ämne. Man skulle kunna fråga sig om inte den hantering som görs skulle kunna ske i annan lagstiftning istället, exempelvis genom samråd 12:6 eller med stöd av artskyddsförordningen. Bestämmelserna om jordbuksmark ur produktion är otidsenliga och har förlorat sitt syfte. Bör man inte ta bort dessa från miljöbalken? I artskyddsförordningens bilaga 2 listas arter som vi nationellt utsett som fridlysta. Denna påverkas inte av EU direktiv som de i bilaga 1. Tidigare fanns undantag där jord- och skogsbruk inte träffades av förbuden i frilysningsbestämmelserna. Detta undantag föll bort vid en tidigare lagändring och detta medför stora konsekvenser för exempelvis skogsägare. Detta får konsekvensen att traditionellt skogsbruk ej kan tillåtas i områden där det förekommer arter i bilaga 2. Då det inte heller finns någon ersättningsmöjlighet för de inskränkningar som artskyddsförordningen medför får inte heller skogsbrukaren någon skälig ekonomisk ersättning för att hen måste avstå att avverka produktiv skogsmark. Detta bör på något vis ändras. Endera får man möjliggöra ekonomisk ersättning eller också får man Att ändra i artskyddsförordningen Jag tycker att regelverket saknar syfte eftersom frågorna kan hanteras i annan ordning. Man skulle helt enkelt kunna ta bort bestämmelsen. Se tidigare beskrivning. 7 Delvis finns väl i Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens utredning "Artskydd i skogen"
återinföra undantaget för areella näringar. Artskyddsförordn ingens 4 Artskyddsförordn ingen Tillsyn av dagens miljöproblem, exempelvis klimat, omgivningsbuller och biologisk mångfald Problemen med tolkningarna av 4 i artskyddsförordningen är ju väl kända och det torde inte ha undgått projektgruppen. Vill dock bara flagga för detta för säkerhets skull, ibland missas uppenbara saker av bara farten. Tror inte jag behöver fördjupa mig i problemet, återkom gärna om det är oklart. Bestämmelserna i artskyddsförordningen krockar bl.a. med skogsvårdslagen. Oklart om förekomst av fridlysta arter i bilaga 2 kan hindra markanvändningen i areella näringarna och vid exploatering. Tidigare undantag för ändamålsenlig markanvändning borttaget ur förordningen, men ska ändå anses gäll+ MB är inte anpassad för tillsyn av miljöproblem som inte berör en enskild punktkälla. För att lösa klimatmålet behövs insatser mot till exempel konsumtions- och resandemönster. För att minska omgivningsbullret behövs insatser kring till exempel planering och utveckling av bulleralstrande varor. Även för skyddet av den biologiska mångfalden behövs insatser mot planering och exploatering. MB stödjer inte tillsyn av detta. Det kan vara svårt att påvisa någon enskild verksamhetsutövare som påverkar. Dessutom ska de åtgärder vi kräver vara skäliga. Det kan vara svårt att motivera. MB i dagens utformning är anpassad för olika verksamheters utsläpp till luft, mark och vatten men inte produktion som Regelverket bör arbetas om så att det blir tydligare. Omarbetning av artskyddsförordningen behövs. Det finns ett förslag från 2010 som skulle kunna användas. Skriva om balken så att den stödjer sådan tillsyn Bl.a. i Framställan 2010-06- 17 till Miljödepartementet; Förslag om ändringar i artskyddsförordningen (2007:845), Dnr 104-1326-10 Nv 8
indirekt påverkar eller hur vi använder de tillverkade produkterna, exempelvis bilar. Gränsdragning för tillsyn i anslutning till till exempel Natura2000. Skogsstyrelsen åtalsanmäler i för liten utsträckning När kommunerna utövar tillsyn över tillsynsobjekt som ligger under kommunal tillsyn så ser man även till påverkan på t.ex. Natura 2000-områden. Enligt 2 kap. 7-8 miljötillsynsförordningen så är dock länsstyrelsen tillsynsmyndighet för de flesta naturområden och artskyddet. Det är då oklart vilket mandat kommunerna har att föreskriva försiktighetsmått till skydd för skyddsvärdet i naturområdet eller för en skyddad art. Skogsstyrelsen har en stor del i åtgärder som gäller skogssbruket för tex N2000, artskydd och 12:6 samråd. Lst upplever att myndigheten många gånger undviker att åtalsanmäla vid misstanke om brott trots att det kan vara så att vu inte följt deras råd kring ex N2000. Att man tydligt reglerar avgränsningen av den kommunala tillsynen vad gäller naturområden och artskydd när det är verksamheter som ligger under kommunal tillsyn. Lämpligast är att uttryckligen ge kommunerna behörighet att meddela försiktighetsmått för de områdena efter samråd med länsstyrelsen så att verksamhetsutövaren slipper flera beslut från olika tillsynsmyndigheter för samma verksamhet plus att man inte riskerar olika bedömningar från de olika tillsynsmyndigheterna Ser det delvis som en ledningsfråga hos sks där de är rädda för att stöta sig med vu eftersom de också har en uppdragsverksamhet där de behöver kunder. Ser ett problem ut tillsynssynpunkt då vu hanteras olika beroende på vilken myndighet som hanterar ärendet. 9
Artskyddsförordn ingen Den omarbetning som tidigare var på gång har inte genomförts. Har funnits ett tidigare förslag som varit ute på remiss med många synpunkter. Lagstiftningen behöver göras tydligare. Från lösning: Utformningen av Art- och habitatdirektivet som i princip fridlyser arter och låser markanvändning om en art siktats inom ett visst område. Se t.ex. MMD M2581-13, som MÖD ej tog upp. Denna dom används frekvent för att neka täkttillstånd för t.ex. torvtäkter men verkar inte beröra utbyggnader av samhällen, bergtäkter eller skogsbruk. Det saknas likhet inför lagen. Är det vettigt att vissa vanligt förekommande arter i Sverige ska blockera samhällsutbyggnad för att de är sällsynta i Spanien? Omarbeta lagstiftnigen så att den blir tydligare och har mindre tolkningsmöjligheter. Kapitelindelning är nödvändig Tidigare förslag + remissyttranden Utformningen av Art- och habitatdirektivet som i princip fridlyser arter och låser markanvändning om en art siktats inom ett visst område. Se t.ex. MMD M2581-13, som MÖD ej tog upp. Denna dom används frekvent för att neka täkttillstånd för t.ex. torvtäkter men verkar inte beröra utbyggnader av samhällen, bergtäkter eller skogsbruk. Det saknas likhet inför lagen. Är det vettigt att vissa vanligt förekommande arter i Sverige ska blockera samhällsutbyggnad för att de är sällsynta i Spanien? 10
Möjlighet att ompröva beslut om skyddade områden Internationella regelverk såsom Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet klistrades in i MB under hastiga omständigheter Innan MB infördes var det vanligt att se över bestämmelser för gamla skyddade områden, exempelvis att uppdatera skyddsbestämmelser, skötselplaner etc. utefter nuvarande kunskap och resurser. Denna hantering stoppades dock av miljöbalkens införande, då omprövning av skyddade områden inte specifikt regleras i MB. Det framgår av 7 kap 7 MB att områdesskydd kan upphävas vid synnerliga skäl, men omprövning nämns ej. Möjligheten att ompröva bestämmelser för områdesskydd är därför väldigt liten. Inte heller i EUrätten finns någon specifik regel om omprövning av områdesskydd, däremot innebär artikel 6.2 i Art- och habitatdirektivet att medlemsstaterna är skyldiga att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra försämringar av tillståndet för de naturtyper eller arter man pekat ut Natura 2000-områden för. I princip kan det även innebära att vidta t ex skötselåtgärder, och om det inte är förenligt med ett skyddsbeslut, så blir det en konflikt mellan EU-rättens krav och våra nationella regler. Artikel 6.1 innebär att medlemsländerna är skyldiga att reglera alla nödvändiga bevarandeåtgärder i Natura 2000-områden, med utgångspunkt i de utpekade naturtypernas och arternas behov. Även här kan det uppstå en konflikt mellan behovet av att reglera viss skötsel, och eventuella skyddsbeslut som inte tillåter sådan. Art- och habitatdirektivet (1992/43/EEG) och Fågeldirektivet (2009/147/EG) infördes i MB med en önskan om ett enkelt regelverk och en snabb och kostnadseffektiv implementeringsprocess. Detta tillvägagångssätt har påverkat utformningen av regelverket rörande dessa direktiv såtillvida att de upplevs som svårtolkade och att en röd tråd saknas. Exempelvis upplevs syftesbeskrivningen med lagstiftningen otillräcklig vilket öppnar upp för Att införa en paragraf i MB att omprövning av områdesskydd ska vara möjligt. Tydlig praxis i frågan. Naturvårdsverket kan efter en hemställan sammanställa ett PM med en redogörelse över vad som önskas förändras i regelverket. 11 Dnr NV-04220-12. Naturvårdsverkets vägledning: Process att bilda naturreservat (PB skydd) Remissyttranden feb 2014: Länsstyrelsen i Stockholms yttrande av Naturvårdsverkets förslag till generell vägledning om bildande av naturreservat; Naturskyddsföreningens synpunkter på remissen Naturvårdsverkets förslag till generell vägledning om bildande av naturreservat WWFs synpunkter angående Naturvårdsverkets förslag till generell vägledning om bildande av naturreservat
myndigheter att på egen hand tolka hur vägledning och applicering av dessa regelverk ska ske. Detta har lett till att Naturvårdsverket inte alltid varit konsekventa i hur man väglett länsstyrelser. 12
Ersättningar vid inskränkningar i pågående markanvändning Regleringen i miljöbalkens bestämmelser i 7 och 8 kap samt i ersättningsbestämmelserna i 31 kap lämnar omotiverade luckor i den ersättningsrätt som föreskrivs i 31 kap 4 Ett stort problem gäller förbud och begränsningar av användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden där miljöbalken föreskriver en ersättningsrätt men där denna är möjlig att kringgå genom att kommuner kan åberopa 14 NFS 1997:2 istället för 7 kap mb vid inskränkningar av markanvändningen. Miljöbalken föreskriver en ersättningsrätt för rådighetsinskränkningar i vattenskyddsområden (31 kap 4 femte punkten och 31 kap 5 miljöbalken) som omfattar såväl inskränkningar i form av förbud som avslag efter en tillståndsansökan. Bestämmelsen är tydlig och föreskriver att fastighetsägare under vissa förutsättningar har rätt till ersättning om skyddsföreskrifterna för ett vattenskyddsområde medför ekonomisk skada. Med ersättningsrätten följer också att vissa processuella bestämmelser och bestämmelser om rättegångskostnader skall tillämpas. Fastighetsägaren har möjlighet att få sina ersättningsanspråk prövade i miljödomstol varvid motparten i normalfallet skall täcka fastighetsägarnas rättegångskostnader i första instans. Detta innebär att fastighetsägare som enligt skyddsföreskrifterna i ett beslut om vattenskyddsområde direkt eller efter avslag vid en tillståndsprövning inte får använda växtskyddsmedel har en möjlighet att få ett yrkande om ersättning prövat enligt miljöbalkens ersättningsbestämmelser. Ersättningar har också dömts ut efter inskränkningar avseende användning av växtskyddsmedel. Genom den generella tillståndsplikten, idag i 14 NFS 1997:2, ersättningsrätten satts ur spel. Till följd av utformningen av ordalydelsen i 31 kap 4 femte punkten miljöbalken omfattar ersättningsbestämmelsen Bestämmelsen i 31 kap 4 5 p om ersättning vid vattenskyddsområden bör ändras så att beslutet gäller föreskrifter enligt 7 kap 22 om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden eller inskränkningar i övrigt som följer av beslut om vattenskyddsområden. En ny ersättningsbestämmelse bör införas som ger rätt pågående markanvändning avsevärt försvåras till följd av förbud enligt artskyddsförordningen. 13 Regeringens promemoria (M2013/1675/R) med förslag till ny bekämpningsmedelsförordni ng Ersättningsutredningen(SOU 2013:59 s 149)
inte de fall där inskränkningen grundas på den generella tillståndsplikten. Detta innebär att samma slag av rådighetsinskränkning behandlas olika vad gäller rätten till ersättning. Situationen och restriktionen är exakt densamma som då förbudet och tillståndskravet följer av vattenskyddsbestämmelserna men genom att låta tillståndskravet grunda sig på naturvårdsverkets föreskrifter istället för på miljöbalkens bestämmelser för vattenskyddsområden kan en kommun kringgå miljöbalkens formella ersättningsgrund och på så sätt frånta fastighetsägaren möjligheten att få frågan om ersättning prövad enligt miljöbalkens bestämmelser. Det finns inga sakliga skäl till varför vissa markägare inte ska få sina ersättningsanspråk prövade medan andra får det. Kommunerna har här genom en föreskrift från ett statligt verk fått en möjlighet att efter eget godtycke välja om fastighetsägarna ska få en rättslig prövning av sina ersättningsanspråk eller ej, detta trots att ersättningsrätten framgår av lag och har stöd i regeringsformen. Denna konsekvens förefaller ha varit oavsiktlig och det har aldrig förekommit några överväganden hos lagstiftaren eller föreskrivande myndighet. Regleringen strider mot såväl allmänna rättssäkerhetsprinciper som mot likabehandlingsprincipen i 1 kap 9 regeringsformen. Lagrådet hade sannolikt aldrig godtagit ett förslag med denna innebörd. Det förekommer ofta att kommuner väljer att inte reglera växtskyddsmedelsanvändningen i vattenskyddsföreskrifterna i syfte att begränsa de drabbade fastighetsägarnas möjligheter att föra en ersättningstalan. Enligt LRFs uppfattning är detta inte ett rimligt system. Osäkerheten kring ersättningsfrågorna skapar starka konflikter och utgör en av de största orsakerna till att vattenskyddsarbetet går så långsamt. Artskyddsförordningen Miljöbalken saknar helt en 14
ersättningsrätt vid inskränkningar enligt artskyddsförordningen (AF). Ursprungligen har AF endast lett till relativt begränsade inskränkningar i pågående markanvändning och då större ingrepp har behövt göras har regelverken i 7 kap mb (naturreservat och biotopskyddsområden) På senare tid har omfattande inskränkningar skett enbart pga AF 15
Röriga djurparksregler Artskydd och skogsbruk Artskyddsbrottsli ghet som inte syns EU:s djurparksdirektiv är införd mer eller mindre ordagrant i artskyddsförordningen. EU-direktivet reglerar förutom djurparkers naturvårdsarbete även hägn och säkerhet, djurhälsa, smittskydd och annat. Frågor som redan regleras i annan lagstiftning och där prövning och tillsyn sker av Jordbruksverket eller av länsveterinärer och djurskyddsinspektörer, eller jakthandläggare. Det betyder dubbelreglering och dubbeltillsyn om inte Lst har god intern samverkan. Länsstyrelsen är tm för artskyddsförordningen och Skogsstyrelsen är tm för skogsbruksåtgärder (12:6- samråd). När en skogsbruksåtgärd berör fridlysta arter blir båda myndigheterna berörda och kräver dialog för att lösa. Det saknas praxis om hur artskyddsförordningen ska tillämpas i pågående markanvändning som gör det oklart för vu och tm vilka krav som kan ställas på underlag från vu och hur långtgående förbuden kan vara. Till den saken hör att artskyddsintrång inte är ersättningsberättigat och att skogsbruk i stort sett aldrig kan ges dispens från förbudet att störa, förstöra och döda. Brott i vår natur som handlar om insamling av fågelägg och fåglar för samlingar och handel är artskyddsbrott men också jaktbrott. Brotten är svåra att upptäcka och utreda, leder till mycket låga straff och dessutom åtalas för jaktbrott och inte artskyddbrott - dvs MB är inte grunden. Artskyddsbrottslighet pågår troligen mest på nätet med handel med illegala levande och döda djur och växter. Här skiljer sig inte Sverige från resten av världen: artskyddsbrottlisghet är stor vinst till låg risk och är av jämförbar omfattning med illegal handel med vapen, knark och människor. Men det ges ingen som helst prioritet eller resurstilldelning på någon ansvarig myndighet. Förändrade lagstiftningar samt nya föreskrifter och vägledning. Även utvecklande av "branschstandards" Att SVL kopplas till MB. Men med nuvarande lagstiftning så är det vägledning och praxis som kan lösa problemen Förändrad lagstiftning på EUnivå som ger Tullen möjligheter att leta efter illegal djur och växter på inre gräns. Förändrad lagstiftning på nationell nivå som ger bättre förutsättningar för tillsyn. Bättre samverkan mellan myndigheterna regionalt. Mer resurser och högre prioritet i alla myndigheter (NV, SJV, Tullen, Polisen, länsstyrelserna, kustbevakningen, åklagarmyndigheten). Bättre vägledning. 16 Förstudierapport Artskydd i skogen http://shop.skogsstyrelsen.s e/sv/publikati oner/rapporter/forsudieartskydd-i-skogen-slutrapp ort.html T ex i RU artskyddsbrottslighet. NV- 00648-15, samt i prop om biologisk mångfald 2013/14:141
NV saknar möjlighet att fatta beslut om avlivning enligt artskyddsförordni ngen tillsyn och artskydd Domstolarna tar inte hänsyn till fridlysta arter som inte är hotade Prövotider används olika För lite resurser till skyddade områden Artskyddsförordningen 62, NV kan fatta beslut om placering men inte om avlivning, av exempelvis förverkade exemplar. oklarheter kring hur långtgående villkor tillsynsmyndigheten kan ställa med stöd av artskyddsförordningen Fridlysta arter som inte är hotade är det svårt att få gehör för skyddsåtgärder i domstolarna. En orsak kan vara att art- och habitatdirektivet, enligt Naturvårdsverkets mening, inte helt är genomförd i Sverige och förändringar i artskyddsförordningen behövs, för att förtydliga bestämmelserna. Verksamhetsutövarens och markägarens ansvar för egenkontroll vid åtgärder som kan påverka fridlysta arter är också oklart och behöver förtydligas. Bestämmelsen borde enligt förarbetena till miljöbalken tillämpas restriktivt och endast när det finns klara motiv för det. Domstolarna använder sig dock på olika sätt av prövotider. Det finns exempel på domar där i princip alla frågor sätts på prövotid, där prövotiderna är omotiverat långa eller förlängs gång på gång. Det finns också domar där frågor som är av betydelse för tillåtligheten, t.ex. artskydd och frågor som i förlängningen berör Natura 2000-områden, sätts på prövotid. I Ett rikt växt- och djurliv bedömer vi att det behövs tillräckliga resurser i anslaget för ersättning till markägare, tillräcklig handläggarresurser inte minst vid länsstyrelserna, samt ersättningsmark till skogsägare om vi ska kunna nå de mål som finns i konventionen för biologisk mångfald. Det formella skyddet är ofullständigt till omfattning, innehåll, representativitet och konnektivitet. Anspråken på medel för att genomföra Ändra 62 Artskyddsförordningen så att NV kan fatta beslut om avlivning eller destruktion. Vet inte... Fördjupad utvärdering 2015 - myllrande våtmarker förändringar i artskyddsförordningen behövs, för att förtydliga bestämmelserna. Vägledning eller vägledande domar Resurserna för arbetet med formellt skydd, och skötselavtal behöver förstärkas. 17 Fördjupad utvärdering - ett rikt växt och djurliv Fördjupad utvärdering 2015 - näringslivets miljöarbete Fördjupad utvärdering 2015 - ett rikt växt- och djurliv
skyddsåtgärder är väsentligt högre än tillgängliga medel. Resurserna för arbetet med formellt skydd, och skötselavtal behöver förstärkas. djurs och växters livsmiljöer väger lätt i strandskyddsären den Anser att 22:26 MB ska bort Överimplemente ring och bristande genomförande av art- och habitatdirektivet och fågelskyddsdirekt ivet I Ett rikt växt- och djurliv anser vi också att prövningen där artskydd ingår generellt behöver bli bättre och de biologiska underlagen förbättras. Vid prövning av strandskyddsdispenser ingår sällan avvägning mot djurs och växters livmiljöer, trots att det är ett av syftena med strandskyddet (Rapport Översyn av tillämpningen av strandskyddet, WSP, 2013). En del i den bristen kan härledas till bristen på biologisk kompetens i kommunerna. Om man beslutar om tillåtlighet, utan att ta hänsyn till 2:6 MB, blir det fel. Den krockar t.ex. med art- och habitatdirektivet. Då har man redan avgjort platsen. Utnyttjas inte så mycket, men det är illa att möjligheten finns. Det finns en överimplementering av direktiven i artskyddsförordningen (4, viloplatser). Samtidigt finns det ett bristande genomförande av direktiven, särskilt när det gäller de areella näringarna. Det skydd som direktiven stadgar efterlevs inte. Bättre beslutsunderlag byggda på förutsättningar för växter och djur i strandområden "Viloplatser" i 4 artskyddsförordningen bör tas bort. En liknande bestämmelse som 4:8 (N2000) bör finnas för artskyddet. Bristerna i genomförandet hänger okså samman med skrivningen i 30 skogsvårdslagen och 16:8 MB som begränsar föreskriftsrätten när det gäller föreskrifter som avsevärt försvårar pågående markanvändning (vilket i sin tur hänger samman med grundlagsskyddet i 2:15 RF och Fördjupad utvärdering 2015 - ett rikt djur- och växtlv Delvis beskrivet i: 1. Skrivelse från NV till regeringen 2010. 2. NV:s artskyddshandbok 2009:2. 18
rätten till ersättning när "det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras"). Problem med artskyddsförordni ngen Brister i miljörättsligt perspektiv på tillämpad miljöforskning I min praktiska verksamhet på advokatbyrån har jag stött på problem med artskyddsförordningen, närmast hur den ska tolkas. Det är begreppet avsiktligen som jag närmast tänker på men problemen är nog vidare än så. Kommentar: En hel del problem med artskyddsförordningen. Tolkningen av begreppet avsiktligt. Två domar från MÖD som till synes inte verkar gå ihop. Vindkraftverk Artdatabanken. Trovärdig inventering av fåglar krävs. Massa konsulter springer ut och gör inventeringar. Däremot finns det en massa inventeringsmaterial nationellt. Behov av att forska och utveckla koppling mellan konsekvensen i miljön och åtgärder. Dvs. räcker inte med enbart med miljöteknisk kompetens. Tonvikten bör ligga på konsekvensbedömningen. Ett miljörättsligt perspektiv på tillämpad miljöforskning där brister det idag. Ska skriva en artikel om detta (?) 19