SVE100 v2.0 2008-04-09 SVENSK ENERGI Produktion Henrik Wingfors + 46 8 677 26 73, + 46 766-23 63 55 henrik.wingfors@svenskenergi.se REMISSVAR 1 (11) Datum Beteckning 2013-05-03 020/2013 Näringsdepartementet per e-post n.remisser-energi@regeringskansliet fredrik.von-malmborg@regeringskansliet.se Energimyndighetens rapport om artikel 7 med underlagsmaterial (N2013/602/E) samt PM om bensin och dieselkonsumtion i Sverige (Fi2013/1123) Inledning Svensk Energi är den svenska elbranschens intresse- och branschorganisation. Vi har i stort sett alla Sveriges elnätsföretag, elhandlare och elproducenter som medlemmar. El är en klimatsmart energibärare och elanvändning en del av ett hållbart samhälle. Sammanfattning Svensk Energi saknar övergripande kostnadsnyttoanalyser med de styrmedel som Energimyndigheten föreslår. Det saknas också en analys om det föreslagna målet om 75,6 TWh är samhällsekonomiskt kostnadseffektivt. Svensk Energi stöder den inriktning för energieffektiviseringspolitiken som gällt sedan 2002 och anser att regeringen bör bygga vidare på den. Svensk Energi menar att energitjänstemarknaden kan stimuleras ytterligare om rollen för kommunalt ägda energibolag tydliggörs. Förslaget om frivilliga avtal bör kompletteras till att riktas direkt till de som utför åtgärderna och energibolagen bör fortsätta att ansvara för energieffektivisering i tillförsel och distribution. Processen för att förhandla och genomföra energieffektiviseringsdirektivet Svensk Energi har arbetat aktivt under hela processen med att försöka både förstå hur Sveriges energieffektiviseringspolitik kommer att påverkas av det nya Energieffektiviseringsdirektivet och påverka direktivets utformning. Vi hade redan 2010 egna möten med EU-kommissionen i syfte att både influera och i god tid ta del av preliminära förslag. Innehållet i direktivförslaget var i stora delar känt innan det slutligen presenterades. Vi vet att representanter för Sveriges regering arbetade på samma sätt. Svensk Energis medlemmar är en fundamental del av den energipolitik som förs och har ett stort engagemang för utveckla hela energisystemet hållbart och måste ha tydliga spelregler för investeringar och engagemang. Energieffektiviseringpolitiken är även detta ett område som behöver samma Svensk Energi 101 53 Stockholm Besöksadress Olof Palmes gata 31 Tel 08-677 25 00 Säte Stockholm Fax 08-677 25 06 kontaktaoss@ svenskenergi.se Org.nr 802000-7590 www.svenskenergi.se
SVENSK ENERGI 2 (11) långsiktighet och förankring som för t.ex. utbyggnaden av de förnyelsebara energiproduktionen i Sverige Med detta i bakgrunden är det beklagligt att konstatera regeringskansliets och den närmast ansvariga myndighetens passiva agerande sedan direktivet presenterades i juni 2011. Det är inte första gången som svensk politik påverkas av det som beslutas på EU-nivå. Det är heller inte sista. I allt väsentligt har förhandlingsarbetet präglats av liten insyn, inget eller dåligt genomförda samråd med berörda och inga kända konsekvensanalyser. För att processen ska bli mer demokratisk, transparent och präglas av vetskap om preliminära konsekvenser av ett nytt direktiv har Svensk Energi föreslagit för EU-ministern Birgitta Ohlsson ett nytt arbetssätt. Brevet till Birgitta Ohlsson bifogas som bilaga 1. Vi anser att regeringskansliets sätt att arbeta med EU-förhandlingar är befästat med systemfel. När det gäller genomförandet har den politiska ledningen valt att fortsätta arbeta utan systematisk insyn från branschorganisationer och övriga intressenter. Detta har i synnerhet gällt Energimyndighetens arbete med att utreda art 7 där myndigheten mycket tydligt uppfattat att man inte fick ha externa kontakter. Utöver detta har få eller med kort varsel inkallade möten ägt rum med företrädare för Näringsdepartementet. Ett exempel. Ett möte om mätning mm ägde rum i höstas där förvirringen var stor pga av bristande information. Det var tydligt vid det tillfället att de personer som arbetade med artiklarna 9-11 inte fått veta det som förhandlarna av direktivet givit oss remissinstanser anledning att tro hur artiklarna skulle tolkas. Det faktum att underlag till olika åtgärder sänds ut i omgångar innebär att remissinstanserna inte kan samlat ta ställning till effekterna. Detta gör det svårt att ge bra synpunkter och svårt att hinna förankra ståndpunkter med medlemskretsen. Är tidsplanen verkligen så stressad? Skälen som anförts för denna stressade process är att Sverige måste ha alla lagar på plats senast i juni 2014. Om det inte är fallet, så hotar dryga böter. Svensk Energi ifrågasätter inte att lagar och andra regler måste vara på plats i juni 2014, men det torde inte vara nödvändigt att alla styrmedel enligt art 7 är slutligt utformade i juni 2014. Med den process som Näringsdepartementet driver, så finns det risk att mindre genomtänkta lösningar skyndas igenom bara för att undvika böter. En försening på ett halvår eller mer innebär att effekten av de förstärkta styrmedlen uteblir under ett halvår. Men med bättre, mer genomtänkta lösningar uteblir istället risken med dyra och ineffektiva styrmedel. Och skulle det vara så att det finns en risk för böter om styrmedel enligt art 7 kommer på plats efter juni 2014, är det en liten kostnad jämfört med vad ett dåligt styrmedel kan kosta samhället.
SVENSK ENERGI 3 (11) Sveriges energieffektiviseringspolitik principer m.m. Svensk Energi stöder de grundläggande principer för energieffektiviseringspolitiken som lades fast i prop. 2008/09:163 En sammanhållen klimat- och energipolitik Energi. På sidan 55-56 kan man läsa följande. De statliga insatserna riktas både mot användning och tillförsel av energi och inriktas mot att stödja den effektivisering som sker spontant i samhället och till följd av styrmedel anpassade till marknadens mekanismer. Statens roll bedöms därmed vara att identifiera och undanröja marknadsimperfektioner, främst externa effekter och brist på information. Såväl energi- och koldioxidbeskattning som system för handel med utsläppsrätter avseende klimatpåverkande gaser är marknadsanpassade styrmedel som har effekt på energieffektivisering. Därutöver introducerar och förstärker regeringen en rad styrmedel som syftar till att undanröja brister på information, såväl på nationell nivå, som lokalt och regionalt. Dessa principer bygger på 2002 års energipolitiska program som presenterades i propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02:143). Dessa principer har stått sig trots att regeringen har en annan politisk färg än 2002. Vad betyder dessa principer för utformning av styrmedel för energieffektivisering? Svensk Energi gör följande bedömning. Principerna ger vid handen att Sverige, i motsats till t.ex. de länder som använder kvotpliktssystem (vita certifikat), anser att energieffektivisering sker naturligt på en marknad. Det är med andra ord marknadens aktörers eget ansvar att identifiera och genomföra kostnadseffektiva åtgärder för att energieffektivisera inom den verksamhet man ansvarar för. Det kan gälla ett mindre företag, en industri, en fastighet eller ett hushåll. Svensk Energi tycker att detta är ett sunt förhållningssätt i en marknadsekonomi. Priset på energi, kraftigt förstärkt med energi- och klimatskatter, sänder den nödvändiga signalen till marknadens aktörer att skrida till verket om de finner det kostnadseffektivt. Ingen marknad fungerar dock perfekt, trots höga priser på energi. Aktörerna kan sakna kunskap eller information om vilka energieffektiviseringsåtgärder som de kan vidta. Vanligt inom företag är att det finns konkurrens om vad aktören anser vara lönsamma investeringar. Till aktörernas hjälp har det offentliga utvecklat informations- och kunskapshöjande styrmedel. Dessa styrmedel underlättar för efterfrågan på energitjänster (mer om denna marknad senare). Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme har tillsammans med sina medlemsföretag utvecklat principer för hur styrmedel kan utformas för att främja energieffektivisering och marknaden för energitjänster, se bilaga 2. Principerna kom till som ett sätt att finna alternativ till kvotpliktssystem (vita certifikat), men i väsentliga delar är principerna användbara för att utforma styrmedel för energieffektivisering.
SVENSK ENERGI 4 (11) Marknaden för energitjänster förslag för förbättrad konkurrens Som förklarats ovan är marknaden för energitjänster en hörnsten i den svenska energieffektiviseringspolitiken. Ett sätt att uttrycka det är att säga att energitjänsterna är marknadens respons på en fungerande prissignal och aktiva, medvetna kunder. Ett flertal initiativ har tagits under en lång följd av år som alla kan sägas bidra till denna marknad genom att ge kunderna verktyg för att följa upp och ta kontroll över sin energianvändning. Utvecklingen fortsätter också. Energideklarationer, månadsvis mätning av el med möjlighet till timvis mätning, införandet av elmätare som successivt möjliggör smarta tjänster och inte minst styrmedel som alla har som bakomliggande syfte att bistå kunderna med adekvat information om energianvändning, bidrar till denna marknad. Hit räknas Program för energieffektivisering för elintensiv industri (PFE), kartläggningscheckar för mindre företag, den kommunala energi- och klimatrådgivningen för att bara nämna några. Energiföretagen har en särställning på denna marknad. Genom att leverera energi har de redan ett band till kunden. Man har vetskap om kundernas energianvändning med avseende på tid, mängd, variation över året osv. Det går att tro att det finns en motsättning mellan att leverera energi och sälja tjänster som gör att den används effektivt. Denna motsättning är i allt väsentligt en chimär. För energibolagen handlar det om att bygga en långsiktig relation till kunden som bygger på förtroende. Kunden kan byta leverantör av energi. Att erbjuda rådgivningen och sälja tjänster som effektiviserar energin bidrar till att behålla kunden. Energibolag kan dessutom sälja tjänster som gynnar energisystemet positivt, t.ex. effektstyrning av undercentraler kan minska effekttoppar. Det kan svårligen en annan utomstående aktör göra. Energimyndigheten gör bedömningen att marknaden energitjänster växer. Energibolagen har en del av marknaden, oklart hur stor procentandel. Alla aktörer på marknaden vinner dock på att marknaden växer. Kunderna vinner på fler aktörer, det brukar betyda lägre priser, ökad mångfald av tjänster och högre kvalitet. Med detta som bakgrund har Svensk Energi under en rad av år i kontakterna med Näringsdepartementet lyft fram de oklarheter som råder sedan reglerna om offentlig säljverksamhet togs in i konkurrenslagen. Syftet med dessa regler är förstås gott. Men för de kommunalt ägda energibolagen har tolkningsproblem uppstått. Olika bolag, lokala politiker och konkurrenter gör olika tolkningar av vad som är tillåtet eller inte. Svensk Energi menar att detta är olyckligt och att det redan borde vara tillåtet enligt ellagen som en kringtjänst att sälja energitjänster. Lagstiftaren har dock inte varit tillräckligt klar för att övertyga och det finns få eller inga rättsfall till vägledning. Inom ramen för nuvarande regler (i första hand kommunallagen) uppstår emellertid vissa ytterligare begränsningar pga lokaliseringsprincipen och självkostnadsprincipen. Om en kund i Borås vill köpa energitjänster av Borås Energi som för exemplets skull inte anser sig ha tillåtelse att sälja dessa
SVENSK ENERGI 5 (11) tjänster kan inte kunden vända sig till Göteborg Energi. Energibolagens prissättning av energitjänster är marknadsmässig enligt vad Svensk Energi vet, men dessa principer fungerar dåligt på en fri marknad för energitjänster. Regeringen bör därför låta utreda hur försäljningen av energitjänster av kommunalt ägda energibolag ska bedömas rättsligt, och, om det behövs för att kommunalt ägda energibolag ska kunna sälja energitjänster, ta initiativ till de nödvändiga lagändringar. I allt väsentligt borde försäljning av energitjänster kunna jämställas med elhandel. Svensk Energi bifogar, som bilaga 3 och 4 underlag om vad en sådan utredning bör kretsa kring. Bilagorna innehåller dels en hemställan som gjordes till Näringsutskottet och som beskriver den rättsliga problematiken, dels en PM om hur prövningssystemet ser ut. Energieffektiviseringspolitiken bör förstärkas inom transportsektorn Förutom ovanstående principer för styrmedelsutformning måste regeringen prioritera inom ramen för politiken. För Svensk Energi måste klimatfrågan prioriteras framför andra mål inom energi- och klimatpolitiken. Satsningar på förnybart och energieffektivisering är i första hand medel för att nå klimatmålen. Elförsörjningen är närmare 98 procent koldioxidneutral och värmeförsörjningen är cirka 90 procent koldioxidneutral. Det betyder inte att kunderna inte kan ha skäl att energieffektivisera el eller värme, t.ex. för att minska sina kostnader, men klimatfrågan är inte främsta skälet för samhället att stödja denna effektivisering. Kostnaden för energieffektiviseringspolitiken har ökat under den tid som Alliansregeringen suttit vid regeringsmakten. Statens Energimyndighet har också i sitt budgetunderlag för 2014 och framåt begärt en 50-procentig höjning av anslaget för energieffektivisering, dvs 720 Mkr/år från år 2014. Vad Svensk Energi förstår så har myndigheten beräknat förstärkningen efter de styrmedlen som föreslås i myndighetens rapport om art 7. Myndigheten har till mycket begränsad del, förutom energi- och klimatskatterna, räknat på vad svenska styrmedel för transportsektorn ger upphov till i form av energieffektivisering trots att direktivet tillåter det. Styrmedel som hade kunnat räknas in, enligt Svensk Energis förmenande, är: - Miljöbilsregler - Supermiljöbilspremien - Fordonsbeskattningen - Trängselskatter (i både Stockholm och Göteborg) Nu är denna skada redan skedd. Och utredningen om fossilfri fordonstrafik (FFF, med professor Thomas B Johansson som utredare) kommer att föreslå styrmedel som i och för sig avser att minska fossilberoendet till 2030. Det som föreslås av FFF-utredningen bör också kunna räknas om till effekter i form av energieffektivisering. Här finns skäl för regeringen att återkomma med styrmedel för transportsektorn i handlingsplanen för energieffektivisering.
SVENSK ENERGI 6 (11) Övergripande EU-mål och art 7-målet har inte samma inriktning Det övergripande EU-målet syftar till att EU i sin helhet ska ha 20 procent mindre primärenergianvändning år 2020 än vad som varit fallet enligt ett referensscenario. Detta tak för primärenergianvändning har till och med skrivits in i direktivet såsom varande 1474 Mtoe i primärenergi och 1078 Mtoe slutanvänd energi. Detta mål har inte bördefördelats mellan EU-länderna. Men kollektivt ska länderna hålla sig under taket. Artikel 7, och styrmedel för att nå kravet i denna artikel, har en annan formulering. Närmast kan de nationella styrmedlen sägas krävas ha en inriktning som leder till en besparing eller effektivisering av såld energi. Energimyndigheten har inte tagit ställning till denna inbyggda motsättning, inte heller har styrmedlen analyserats utifrån dessa två utgångspunkter. Om de föreslagna styrmedlen är kostnadseffektiva från bara det ena eller det andra eller båda perspektiven har inte analyserats. För Svensk Energi är motsättningarna inom EU:s energi och klimatpolitik, och inte bara i själva energieffektiviseringsdirektivet, ett allvarligt problem som motverkar klimatfrågans lösning. Med ett energieffektiviseringsmål för minskad primärenergi är det t.ex. bättre att fortsätta med diesel och bensin (som har låg primärenergifaktor) än att gå över till el (som kan ha en hög primärenergifaktor) eller etanol (som har hög primärenergifaktor). Svensk Energi menar att lösningen på detta är att inte ha mål för förnybart eller energieffektivisering efter 2020. Efter 2020 bör EU istället kraftfullt fokusera på minskade klimatutsläpp. Det kumulativa besparingsmålet om 75,6 TWh för åren 2014-2020 Svensk Energi ifrågasätter inte hur Energimyndigheten har räknat ut målet eftersom det bygger på offentligt tillgänglig försäljningsstatistik av energi. Direktivets art 7 om målet för styrmedel lyder: Det målet ska åtminstone motsvara nya besparingar varje år från den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020 på 1,5 % av den energi som säljs årligen till slutanvändare från alla energidistributörer eller alla företag som säljer energi i detaljistledet, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013. Den energi som säljs och som används i transporter får helt eller delvis undantas vid denna beräkning. Det som saknas för att Svensk Energi ska kunna tillstyrka eller avstyrka det föreslagna målet är en utredning vilket som är den samhällsekonomiskt kostnadseffektiva potentialen för energieffektivisering i Sverige under åren 2014-2020. Eftersom grunderna för denna beräkning varit kända sedan direktivet presenterades i juni 2011, har det funnits gott om tid att göra beräkningen och därmed också ha tid för ställningstagandet om det är ett lämpligt mål eller inte. Det hade också funnits möjlighet att påverka direktivets utformning med dessa beräkningar som stöd men departementet använde inte Energimyndighetens beräkningar till påverka procentsatsen.
SVENSK ENERGI 7 (11) Svensk Energi beklagar att Näringsdepartementet inte använt, såvitt känt är, några av de cirka 370 personerna på Energimyndigheten att göra analysen om samhällsekonomisk kostnadseffektivitet under EU-förhandlingens gång. Under förhandlingen hade det funnits tid att påverka innehållet i direktivet. Mot denna bakgrund är det svårt att ta ställning till målet och dess samhällsekonomiska kostnadseffektivitet. Att göra som Energimyndigheten föreslår, att välja ett lågt satt mål för säkerhets skull, verkar därför klokt. I övrigt vill Svensk Energi tillägga följande. Ett kvantifierat bindande mål för styrmedel om energibesparing eller effektivisering är oförenligt med någon form av samhälleligt helhetsperspektiv och dessutom inte förenligt med en marknadsekonomi. Det kan säkert vara frestande politiskt att gå före eller ha en hög ambition på det här området, men problemen om man inte når målet kan bli betydande. Det finns t.ex. risk för negativa fördelningseffekter och därmed behov av fördelningspolitiska åtgärder om samhället beslutar sig för att på kort tid åstadkomma betydande energieffektiviseringar inom allmännyttans bostadsbestånd med höjda hyror som följd. Mer om förslaget till fastighetspaket nedan. Förslag till nya styrmedel inledning I huvudsak föreslår Energimyndigheten att de styrmedel som redan finns, får finnas kvar, förlängs och förstärks. Hit räknas t.ex. den kommunala energioch klimatrådgivningen, teknikupphandlingsnätverken BEBO och BELOK och en utveckling av styrmedlen för näringslivet och för offentlig sektor. Skälen som myndigheten anger, vilket verkar övertygande, är att det finns betydande inlärningskurvor med nya styrmedel. Svensk Energi instämmer i fråga om lärkurvan. En central fråga är att vi inte varken kunnat göra en samlad eller en sektorsbedömning av de olika styrmedelsförslagen utifrån en kostnads/nyttoanalys. Med andra ord efterlyser vi bedömning av kostnaden för respektive styrmedel och sektorerna så att verkningsgraden för de olika åtgärderna kan bedömas samlat. Problemet med de existerande styrmedlen är att vissa, med Energimyndighetens sätt att räkna, inte kan tillgodoräknas Sverige enligt direktivet. Dit räknas t.ex. energi- och klimatrådgivarna vars rådgivning anses ha en mycket liten effekt på energieffektivisering som kan tillgodoräknas Sverige enligt art 7. Eftersom staten måste vända på alla slantar och det allmänna kravet på sparsamhet med skattebetalarnas pengar, blir det märkligt att Energimyndigheten föreslår en fördubbling av medlen till just denna rådgivning. Antingen måste effekten av rådgivningen räknas upp eller så är det rimligt att minska anslagen till rådgivningen till förmån för styrmedel som räknas enligt art 7. Med detta vill vi inte säga att en förstärkning av just energi- och klimatrådgivningen är dålig, tvärtom tror vi på detta styrmedel. Enligt vad vi bedömer, leder också rådgivningen, trots dess opartiska karaktär, till konkreta energieffektiviseringsåtgärder. Därför borde också rådgivningens effekter kunna räknas in i vad som ska uppnås enligt art 7.
SVENSK ENERGI 8 (11) Näringslivspaketet, nytt program för energieffektivisering för industrin (PFE) I Energimyndighetens rapport föreslås ett näringslivspaket. I rapporten skriver myndigheten: Förslaget är att ett nytt program utformas till ett bredare styrmedel för energieffektivisering i företag genom att omfatta en bredare målgrupp än den energiintensiva industrin vilken PFE riktat sig till. Programmet föreslås dessutom omfatta effektivisering av samtliga energibärare. Svensk Energi utgår att även energibolag kan omfattas av ett nytt PFE. Energibolagen är själva stora energianvändare och betalar full energiskatt och för konkurrensneutralitet på marknaden borde även energibolagen ingå. Vi menar därför att vi bör ingå i samrådet kring ett nytt PFE. Skatter i transportsektorn vem ska man lita på? Energimyndigheten har räknat med energi- och klimatskatterna i transportsektorn ger 11,8 TWh åren 2014-2020. Runar Brännlund kommer fram till 57 TWh. En betydande skillnad. Att skaffa sig en second opinion är givetvis ett sätt att säkra kvaliteten i regeringens beredningsunderlag. Att samråda med berörda aktörer ett annat sätt. Dessvärre så har utskicket av två konkurrerande beräkningar skapat en del förvirring eftersom det skett utan egentlig förklaring. Den väsentliga skillnaden i beräkningarna är livslängden för en åtgärd. Energimyndigheten har räknat med ett års livslängd. Brännlund med längre livslängder. För Svensk Energi, även om det går att sympatisera med Energimyndighetens försiktighet, menar att åtgärder i transportsektorn borde ha hyfsat långa livslängder. En ny mer bränslesnål bil körs i dryga 15 år. Effekten av att ha valt en bil som är mer bränslesnål än den förra torde kvarstå under bilens livslängd, alltså längre än ett år. En fråga som inte Energimyndigheten tar ställning till gäller tidsaspekten bakåt i tiden för skatter som styrmedel. Direktivet ställer krav på nya styrmedel, effekten av medlemsstateras existerande styrmedel är i EUkommissionens analys över business-as-usual (se figur nedan; most recent projection ) inräknade.
SVENSK ENERGI 9 (11) Källa: EU-kommissionen De svenska skatterna har funnits sedan 90-talet och höjs, enkelt uttryckt, efter ett årligt index. Är de i så fall nya och Sverige kan räkna in hela effekten (oavsett om man väljer Energimyndighetens eller Brännlunds beräkning)? Frivilliga avtal för energibolag och energitjänsteföretag (särskilt PM) Energibranschen har haft ett par möten med Energimyndigheten och med Näringsdepartementet sedan art 7-rapporten presenterades i slutet av januari 2013. Vi uppskattar dessa kontakter och samtal som förts i konstruktiv anda. Enligt Energimyndigheten skulle ett system med inrapportering av försålda energitjänster fånga upp vad som redan sker och därmed kunna tillgodoräknas Sverige enligt art 7. Effekten av detta styrmedel som nämns i rapporten är 13,44 TWh under åren 2014-2020, i huvudsak effekter i hushåll. Detta är mer än vad det s.k. fastighetspaketet ger (9,53 TWh). En invändning som måste göras är att energibolagen inte har kunskap, kontroll och rådighet över dessa effektiviseringar eller för den delen har finansiella incitament att stimulera slutanvändare generellt sett till energieffektiviseringsåtgärder. Ett system med frivilliga avtal borde därför i sin huvudinriktning riktas mot slutanvändarna med stora energianvändningar och inte energibolagen i första hand. Det är också dessa aktörer som kommer att vidta de stora energieffektiviseringsåtgärderna under åren 2014-2020. Sådana grupper är stora fastighetsbolag, allmännyttans fastighetsbolag, förvaltare av kontorsoch industrifastigheter för att nämna några. Rollen som energibolagen har mot slutanvändarna, tillsammans med konkurrenter på marknaden, är att erbjuda energitjänster, allt från energikartläggningar till komplexa EPC-avtal.
SVENSK ENERGI 10 (11) Det som energibolagen kan sluta frivilliga avtal om och rapportera in är närmast de effektiviseringar som sker i tillförsel och distribution, t.ex. spillvärmesamarbeten, ifall dessa inte ingår i ett kommande PFE (se ovan). Branschens inställning till avtalen är sammantaget försiktigt positiv, särskilt om andra aktörer än energibranschen blir huvudmålgrupp. Ett vägande skäl till detta är att ett frivilligt instrument är långt bättre än ett tvång men ett antal frågor behöver dock besvaras innan branschen slutligt kan ta ställning. Sådana frågor är: - Vilken är kopplingen mellan åtgärder som t.ex. hushållen vidtar till följd av t.ex. ROT-avdraget och energibolagen som säljer få, om ens några, energitjänster till hushåll? Direktivet ställer krav på kausalitet. - Kommer detta system att godkännas av EU-kommissionen? - Att ett energiföretag binder sig vid en viss årlig kvot och rapporterar enligt en viss standardlista liknar mycket ett kvotpliktssystem (vita certifikat) men utan delfinansiering över energitariffen ett system som myndigheten bedömde som ineffektivt för Sverige för ett år sedan. Hur är detta föreslagna system mer kostnadseffektivt? - Hur ska standardåtgärdslistan utformas och beräkning efter vilka principer? Direktivet syftar till minskad primärenergianvändning år 2020 i hela EU, art 7 syftar till besparing eller effektivisering av såld energi och Sveriges eget nationella mål syftar till minskad energiintensitet. - Vore det inte bättre (som sagt) att energibolagen rapporterar in effektiviseringar på distributions- och tillförselsidan som de har kontroll över? (Om det bara skulle vara fråga om att ge det som redan sker en offentlig sanktion och därmed kan det tillgodoräknas enligt art 7.) - Incitament för inte minst mindre företag att delta måste tydliggöras. En viss administration ligger inbyggt i förslaget. Ett avtal förutsätter ett utbyte av prestationer. - Hur ska systemet rent rättsligt arrangeras? Staten kan inte sluta avtal hursomhelst. Här finns behov av fortsatt utredning. - Hur ska snedvridning av konkurrensen på energitjänstemarknaden undvikas om en grupp av företag (antagligen resursstarka eftersom de skriver på ett avtal utan att få något särskilt i retur) lyfts fram och marknadsförs av Energimyndigheten? - En kostnadsnyttoanalys bör göras mellan det förslag till avreglering av energitjänstemarknaden som skulle klargöra kommunalt ägda energibolagens roll som vi föreslår och ett system med frivilliga avtal. Fastighetspaketet Kostnaden för fastighetspaketet är betydande. Energimyndigheten har använt som underlagsrapport för sitt förslag en rapport från Byggnadsarbetarförbundet och kostnaderna uppgår till cirka 16,3 miljarder kr/år. Eftersom besparingseffekten är 9,53 TWh skulle kostnaden per sparad
SVENSK ENERGI 11 (11) kwh vara cirka 12 kr, en betydande kostnad. Största delen 16 miljarder är åtgärdskostnader för slutanvändarna. Det är inte transparent i vilken utsträckning andra rapporter eller utredningar som Energimyndigheten eller Boverket gjort använts för kostnadsberäkningar av fastighetspaketet. Dessa rapporter får dock betraktas som mer självständiga än en rapport från ett fackförbund som organiserar byggnadsarbetare som självfallet skulle gynnas av bindande krav eller stimulanser för energieffektivisering. Kostnaden för åtgärderna måste finansieras. Oavsett vad Byggnads föreslår så är det i sista hand användarna, i förlängningen hyresgäster och fastighetsägare, som ska betala. De ekonomisk svaga människorna som bor i allmännyttans bestånd har begränsade resurser att klara hyreshöjningar och det finns också begränsningar i hur mycket hyresvärden höja hyran pga renoveringar. En mycket kraftfull politik för energieffektivisering måste troligen mötas med fördelningspolitiska insatser. Det kan självklart vara samhällsekonomiskt lönsamt med en sådan satsning, men en sådan utredning har inte Energimyndigheten presenterat. Avslutande ord Alliansregeringen brukar lyfta fram att satsningarna på förnybar energi utgör ett tredje ben inom energiförsörjningen. Svensk Energi menar att energieffektiviseringspolitiken, rätt utformad, är ett väsentligt fjärde ben i energipolitiken. Att denna politik ägnas tillräcklig tid, uppmärksamhet och inte minst förankring hos marknadens aktörer borde vara en självklarhet. Processen som Näringsdepartementet valt för genomförandet av Energieffektiviseringsdirektivet är inte i närheten av ett sådant arbetssätt. Stockholm som ovan Kjell Jansson Verkställande direktör Henrik Wingfors Ansvarig energieffektivisering