Fasta avgifter i elhandelsavtal efter 1 juni 2014 juridisk vägledning i ljuset av Energieffektiviseringsdirektivets genomförande i svensk rätt

Transkript

1 SVE100 v SVENSK ENERGI Produktion Henrik Wingfors , henrik.wingfors@svenskenergi.se PROMEMORIA 1 (6) Datum Medlemskretsen för internt bruk Fasta avgifter i elhandelsavtal efter 1 juni 2014 juridisk vägledning i ljuset av Energieffektiviseringsdirektivets genomförande i svensk rätt Sammanfattning Denna PM syftar till att ge underlag för resonemang kring två frågor: Vad gäller för redan ingångna avtal som innehåller fasta komponenter och som tecknats före den 1 juni 2014? Hur ska prismodeller med fasta komponenter bedömas efter den 1 juni 2014? 1. Bakgrund Inom energieffektiviseringspolitiken så har utformningen av prismodeller för energipriser ibland lett till en debatt om att fasta komponenter motverkar ett mer energieffektivt beteende. Kritiken går sammantaget ut på följande: ju högre fast del kunden har i sitt energiavtal, ju mindre ekonomisk fördel får kunden av en vidtagen åtgärd för energieffektivisering. (Samtidigt har ett energiföretag givetvis fasta kostnader för varje kund, kostnader som är oberoende av hur stor kundens förbrukning är.) I samband med att regeringen i början av februari 2014 la fram sin lagrådsremiss med förslag på Energieffektiviseringsdirektivets (EED:s) genomförande i svensk rätt uppmärksammades Svensk Energi av sina medlemsföretag på den nya bestämmelsen om att elhandelsföretagens debitering ska avse uppmätta mängder. Frågan som elhandelsföretagen ställde sig var om bestämmelsen hindrar fasta priskomponenter i elhandelsavtal. Omfattande kontakter muntligt och skriftligt med Näringsdepartementet och i ett senare skede med riksdagens näringsutskott har inte lett till någon ytterligare klarhet i hur denna nya bestämmelse ska tolkas. Detta är anledning till att Svensk Energi tagit fram denna PM för vägledning för medlemskretsen. Svensk Energi Stockholm Besöksadress Olof Palmes gata 31 Tel Säte Stockholm Fax kontaktaoss@ svenskenergi.se Org.nr

2 SVENSK ENERGI 2 (6) Denna PM syftar till att ge underlag för resonemang kring två frågor: - Vad gäller för redan ingångna avtal som innehåller fasta komponenter och som tecknats före den 1 juni 2014? - Hur ska prismodeller med fasta komponenter bedömas efter den 1 juni 2014? 2. Vad är nytt i ellagen från 1 juni 2014? Genom införandet av EED 1 i svensk rätt föreslås bland annat en ny bestämmelse i 8 kap 15 ellagen (1997:857) med följande lydelse: En elleverantörs debitering av kunderna ska avse uppmätta mängder. Om elleverantören inte har fått tillgång till mätvärden, får debiteringen grundas på uppskattad förbrukning. Frågan är hur detta krav (textmarkerat i gult) ska tolkas i praktiken. Rent textmässigt så skulle man kunna anta att med bestämmelsen införs enbart ett förbud mot preliminärdebitering. En sådan tolkning förstärks av andra styckets formulering om uppskattad förbrukning och med hänvisningen till den relevanta artikeln i EED, art 10 (2), som görs i propositionen. Artikeln lyder: Mätare som installerats i enlighet med direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG ska möjliggöra korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Med mätare i art 10 menas s.k. smarta mätare, vilka infördes i Sverige i samband med månadsmätningsreformen år Vad talar för en vidare tolkning än bara att preliminärdebitering förbjuds med nya 8 kap 15 i ellagen? För att få en mer fullständig bild av regeringens avsikter måste mer än själva lagtexten läsas. I propositionen på sid 147 säger regeringen följande om detta lagförslag: Frågan om ett lagstadgat krav avseende debitering efter faktisk förbrukning har övervägts tidigare (se prop. 2010/11:70 s. 90 f.). Regeringen fann då inte tillräckliga skäl för att gå vidare med ett sådant förslag. När nu energieffektiviseringsdirektivet kräver en övergång till debitering baserad på insamlade mätvärden, om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart, finns det skäl för att göra en ny bedömning. En bestämmelse som träffar elhandelsföretagen bör införas i 8 kap. ellagen. Den kan med fördel utformas med fjärrvärmelagens motsvarande bestämmelse som förebild. Som Naturskyddsföreningen påpekat så innebär ett krav på att debitera utifrån den uppmätta förbrukningen att fakturabeloppet ska baseras på förbrukningen för den enskilda kunden. En fast avgift som saknar samband med förbrukningen skulle naturligtvis innebära ett avsteg från en sådan debiteringsmodell. Det saknas dock anledning att formulera lagtexten som förbud mot de debiteringsmodeller som kan tänkas förekomma. I stället bör 1 Prop. 2013/14:174 Genomförande av energieffektiviseringsdirektivet

3 SVENSK ENERGI 3 (6) kravet utformas just som ett krav på att debiteringen ska avse uppmätta mängder. (Kursiverat av Svensk Energi.) Budskapet i texten är dubbelt och svårtolkat, då det å ena sidan verkar som att fast avgift som inte har samband med förbrukningen blir förbjuden, medan det å andra sidan framgår att lagtexten inte formuleras som ett förbud. Hänvisningen till fjärrvärmelagen skapar ytterligare förvirring eftersom motsvarande bestämmelse i den lagen inte har tolkats som att fasta komponenter förbjuds i fjärrvärmeavtal. 4. Vad sägs mer i propositionen? I Författningskommentaren dvs där den nya lagtexten kommenteras paragraf för paragraf i propositionen finns ytterligare text att ta med i den juridiska bedömningen av bestämmelsens innebörd (sid 279): Paragrafen är ny och har införts mot bakgrund av kraven i artikel 10.1 i energieffektiviseringsdirektivet samt bilaga VII till direktivet. Av bestämmelsen följer att elleverantörer inte får använda sig av system med förskottsbetalning. Debiteringen måste ske i efterhand och grundas på den uppmätta mängden levererad el. Summan ska vara beräknad på hur mycket el som har förbrukats. Här smyger sig in ytterligare förvirring eftersom Författningskommentaren i propositionen hänvisar till art 10.1 EED, dvs för de fall det inte installerats smarta mätare, men för el gäller art 10.2 EED, eftersom smarta mätare har installerats i Sverige för el. Oberoende av felhänvisning till art 10.1 i EED istället för till art 10.2 EED, tar Författningskommentaren inte upp frågan om förbud mot fasta avgifter i elhandelsavtal utan det sägs att summan ska vara beräknad på hur mycket el som har förbrukats. 5. Vad gäller för elnätsavtal? Det tydliggörs på s. 148 i propositionen att fasta avgifter på elnätsavtal inte förbjuds. 6. Vad har sagts i övrigt om hur bestämmelsen i 8 kap 15 ska tolkas? Här går också beskeden i olika riktning. I pressmeddelandet från den 13 mars 2014 skriver Näringsdepartementet: I ett fjärde förslag i propositionen föreslår regeringen också skärpta krav när det gäller utformningen av fakturor och debiteringen av kunderna. Förslaget innebär ett förbud för elhandlare att ta ut en fast avgift som saknar samband med förbrukningen. I ett nyhetsbrev för energibranschen Montel Kraftaffärer Nr 6, vecka 12, 2014 uttrycker sig en av departementets tjänstemän på ett sätt som späder på oklarheterna: Jag kan inte uttala mig om var gränsen kommer att gå för när man ska anse att en otillåten fast avgift föreligger i ett avtal. Det blir Energimarknadsinspektionen och domstolarna som i slutändan får avgöra denna fråga

4 SVENSK ENERGI 4 (6) En annan departementstjänsteman har per e-post skrivit följande: Klargörande. Fasta avgifter ok på värme och elnät, ej på elhandel. Alla dessa uttalanden torde sakna vikt vid en juridisk bedömning vid myndighet eller domstol. De är dock av intresse för den som vill uttolka den politiska viljan med bestämmelsen. Och det kan inte uteslutas att Energimarknadsinspektionen kan tänkas inleda tillsynsärenden mot bakgrund av det som uttalats på politisk nivå i syfte att få klarhet i en viss riktning. 7. Införs eller införs inte ett förbud mot fasta avgifter i elhandelsavtal? Som redovisats ovan kan det sammantaget inte sägas säkert hur bestämmelsen ska tolkas. Ett uttalat förbud har inte införts i lagstiftningen. Då hade texten kunnat formuleras på det sättet, t.ex. debitering får endast avse uppmätta mängder eller elhandelsavtal får inte innehålla fasta avgifter som saknar samband med förbrukningen. Samtidigt kan det som framgått inte heller uteslutas att det finns en sådan avsikt med bestämmelsen. I skrivande stund (slutet av april 2014) har inte Energimarknadsinspektionen givit uttryck för någon uppfattning i tolkningsfrågan eller vilken tillsynsstrategi som man kommer att välja. Energimarknadsinspektionen har inte heller under remissförfarandet yttrat sig i denna fråga. 8. Vilka åtgärder vidtog Svensk Energi för att få ett klargörande? Dessa oklarheter i texten som redovisats ovan har varit oförändrade i lagrådsremiss och sedermera publicerade propositionstext. Det var också svårigheterna att förstå hur den nya bestämmelsen skulle tolkas som ledde till omfattande muntliga och skriftliga kontakter med Näringsdepartementet innan propositionen beslutades 2. I riksdagsbehandlingen skedde inget klargörande. Svensk Energi hade ett flertal kontakter med riksdagsledamöterna och med näringsutskottet 3. Något klargörande gjordes inte heller av riksdagen. 9. Vad gäller för redan ingångna avtal som innehåller fasta komponenter och som tecknats före den 1 juni 2014? Här har regeringen varit mer tydlig. På sid 226 i propositionen skriver regeringen: Debitering, fakturering och information Förslagen i propositionen om debitering, fakturering och information kommer att påverka hur avtalen mellan t.ex. energileverantörer och deras kunder utformas. Bestämmelserna bör endast tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet. Detta följer av allmänna principer och gäller oavsett om det uttrycks i en övergångsbestämmelse eller inte. Några övergångsbestämmelser behöver därför inte införas i den delen. 2 Svensk Energi gjorde en hemställan till regeringen om klargörande av hur bestämmelsen skulle tolkas, se här. 3 En hemställan gjordes även till riksdagens näringsutskott, se här.

5 SVENSK ENERGI 5 (6) Svensk Energi har låtit en advokatbyrå undersöka detta påstående. Byrån kom fram till att detta inte kan sägas vara hundraprocent säkert utan ansåg att en övergångsbestämmelse borde införas. En missnöjd kund kan vända sig till ARN eller allmän domstol för att få ändring i ett ingånget avtal. Energimarknadsinspektionen kan vidta sedvanliga förvaltningsrättsliga åtgärder inom ramen för tillsynen om inspektionen anser att ett elhandelsavtal som tecknats före den 1 juni 2014 strider mot den nya bestämmelsen. Det kan handla om att förelägga om vite osv. 10. Hur ska prismodeller med fasta komponenter bedömas efter den 1 juni 2014? Det finns ett stort antal prismodeller på den svenska elhandelsmarknaden och det går inte att säga säkert hur varje prismodell påverkas av den nya bestämmelsen. Varje elhandelsföretag bör därför göra en egen bedömning av sina prismodeller i ljuset av den nya bestämmelsen. En missnöjd kund kan vända sig till ARN eller allmän domstol för att få ändring i ett ingånget avtal. Energimarknadsinspektionen kan vidta sedvanliga förvaltningsrättsliga åtgärder inom ramen för tillsynen om inspektionen anser att ett elhandelsavtal som tecknats efter den 1 juni 2014 strider mot den nya bestämmelsen. Det kan handla om att förelägga om vite osv. För att bistå medlemskretsen har Svensk Energis kansli sammanfattat några huvudprismodeller för att underlätta företagens egen bedömning. Det som kan sägas vara säkert med bestämmelsen är att preliminärdebitering förbjuds från den 1 juni 2014 (om inte mätvärden saknas). Något som redan gäller enligt de allmänna avtalsvillkoren. Svensk Energi ser i huvudsak fyra olika huvudprismodeller för elhandelsavtal som alla innebär olika risker i förhållande till den nya lagstiftningen. I fallen nedan får man anta att avtal tecknas från den 1 juni 2014 och framåt med vetskap om att det finns en ny lagstiftning som trätt i kraft. 1. Helt rörliga prismodeller. Detta kan inte angripas juridiskt eftersom företagets prismodell innebär att debitering avser uppmätta mängder. Ett företag som väljer en sådan prismodell bedöms vara på den säkra sidan rent juridiskt. 2. Övervägande rörligt pris med en liten fast del. Detta är idag en mycket vanlig prismodell. Den befinner sig efter den 1 juni 2014 i en gråzon och kan komma att utmanas. Viss risk för ingripande av Energimarknadsinspektionen kan föreligga om inspektionen bestämmer sig för att vidta åtgärder. Om den fasta delen skulle bedömas vara otillåten efter prövning i domstol, betyder inte det att med automatik att hela avtalet blir ogiltigt. Avtalet i övrigt kan komma att gälla under hela avtalstiden. Vad som är liten eller stor del måste förstås ses i ljuset av hela avtalet. För en lägenhetskund som har samma fasta avgift som en villakund men med helt olika förbrukning, så kan förstås en avgift om 30 kr per månad i lägenhetsfallet vara stor men liten i villafallet.

6 SVENSK ENERGI 6 (6) Bedömningen i domstol kan också bli olika för en företagskund och en konsumentkund. Konsumenter har ett starkare skydd i lagstiftningen än företagskunder. Om denna skillnad kan komma att spela roll här, kan inte sägas säkert men bedömningen kan alltså bli olika. 3. Övervägande fast pris med liten rörlig del. Risken för ingripande av inspektionen torde öka jämfört med modell 2. Om den fasta delen skulle bedömas vara otillåten efter prövning i domstol, betyder inte heller här att det med automatik gör hela avtalet ogiltigt. Eftersom en större del av betalningsskyldigheten bortfaller i detta fall än i fall 2, torde det vara lättare att argumentera för att det är oskäligt att kräva att det övriga avtalet ska gälla oförändrat. Vad som är liten eller stor måste förstås ses i ljuset av hela avtalet. För en lägenhetskund som har samma fasta avgift som en villakund men med helt olika förbrukning, så kan förstås en avgift om 30 kr per månad i lägenhetsfallet vara stor men liten i villafallet. Bedömningen i domstol kan även i detta fall också bli olika för en företagskund och en konsumentkund. Konsumenter har ett starkare skydd i lagstiftningen än företagskunder. Om denna skillnad kan komma att spela roll här, kan inte sägas säkert men bedömningen kan alltså bli olika. 4. Helt fasta priser baserade på andra kriterier än uppmätta mängder. Sådana kriterier kan vara t.ex. antal rum i lägenheten eller kvadratmeteryta i bostaden. En sådan avtalsmodell, bedömer Svensk Energi, torde strida mot lagstiftningen eftersom debitering inte alls baseras på uppmätta mängder. Det finns högre risk för ingripande av Energimarknadsinspektionen än i fall 2 eller 3.