cannabisstudien Röster från Fyra berättelser

cannabisstudien Röster från Fyra berättelser

Under åren 2012-2014 intervjuade forskaren Russell Turner personer som sökte hjälp på Behandlingsgruppen för drogproblems mottagningar. Alla som intervjuades ville i första hand sluta röka eller minska sitt cannabisanvändande. Flera av de intervjuade använde även andra droger. De här berättelserna är hämtade från intervjuerna. Några är ändrade lite för att personerna inte ska gå att känna igen. Informationen som samlades in under den här tiden används nu för att förbättra och sprida kunskap om behandling. Hela studien Behandling för personer med riskbruk, missbruk eller beroende av cannabis: Behandlares och klienters perspektiv och förändringsprocesser är publicerad i två delar, du kan fråga efter den här på mottagningen och du kan läsa den på FoUs och Kunskapskällar ns webbsida. Göteborgs Stad, Kunskapskällar n Layout: Kia Benroth Tryckeri: Majornas Grafiska

- Något jag har lärt mig här är att det är skillnad på drogens effekter och på vem jag är Det är svårt att bryta sina beteendemönster själv, det var väl därför jag tog steget att komma hit nu. För viljan har funnits länge men kanske inte kunskapen om hur jag ska göra. Det är jag själv som har tagit steget, det är ju ingen som har sagt till mig liksom att du borde söka hjälp. Det är väl just det här att jag fick nog av att sitta hemma, inte göra ett skit och vara stenad varje dag. Att låta livet rulla förbi fast det finns mycket saker som jag vill göra. Något jag har lärt mig att se här är att det är skillnad på drogens effekter och på vem jag är. Innan har jag tänkt att det är något fel på mig, som att jag har någon psykisk sjukdom. Jag tycker om behandlingen här, de pekar inte finger åt substansen och säger knark är bajs. Hon, behandlaren, ser mig som människa, inte bara drogen. Det tycker jag om. Första intrycket var jävligt viktigt för mig. Så om jag hade gått hit och tyckt att personen var dum i huvet, då hade jag inte gått hit igen. I början av behandlingen var det mycket känslor, sömnproblem och svettningar så det var bra att ha någon att prata med om det då. Hon kunde förklara vad som hände. Jag har fått mycket mera koll än vad jag hade innan. Sen har det ju varit mycket strategier, vad jag ska göra för att inte röka gräs, alltså vad jag ska hålla mig upptagen med. Nu är det mer än två månader sen jag rökte sist. Det känns bra. Jag har att göra om dagarna nu, jag arbetar på en firma. Underbart, underbart att arbeta. Jag gillar inte att vara hemma, för då börjar jag bara tänka i negativa banor. Jag jobbar hos en kompis och hans brorsa. Dom känner mig och det är fritt, inte nio till fem, och om det är nån dag att jag inte mår bra eller att jag inte orkar så behöver jag inte skämmas över det. Alltså man är jävligt rädd för repressalier eftersom det är kriminellt att röka. Så man undrade ju när man gick till vårdcentralen om de skulle ringa snuten. Man har inte förtroende för myndigheterna precis. Jag visste inte att det fanns sekretess, det har jag förstått först nu när jag börjat gå här. Den informationen om narkotika vi har i samhället är ju på två sätt. Informationen från staten är som propaganda. Att allt är jättefarligt och jättedåligt och du kommer bli heroinist om du börjar ta droger. Sen har man den andra sidan, internet, där det är tvärtom. Åh, men rök cannabis, du kan inte få ett fysiskt beroende och det är helt ofarligt. Jag ville vara med i studien för jag vill gärna påverka saker. Narkotikapolitiken i svenska samhället är inhuman, den som säger något annat är förblindad. Punkt slut. Charlie 25 år

- Här har jag kunnat få en diskussion om det som jag inte kan diskutera med någon annan Jag har kommit så långt i livet att jag accepterat att jag har ett beroende, jag kan liksom inte förneka det. Jag får se det som det är. Hade jag börjat röka senare hade jag kanske inte behövt bli beroende. De där ungdomsåren är en känslig ålder. För många blir det ju för mycket att röka då. Att dricka öl och ta en joint, så har jag gjort i mitt liv. Jag brukar kombinera. Det är en kraftansträngning att gå på både på alkohol och cannabis, alkoholen tär och sliter på kroppen. Jag hade aldrig målet att sluta röka men bestämde mig direkt för att hålla upp i de där sex veckorna, för att cannabiset skulle lämna kroppen. Jag ville verkligen känna mig ren. Det hade med jobbet att göra, jag behövde ett klart sinne. Men i och med att jag dragit ner så har jag dragit ner på alkoholen också. Jag har blivit lite piggare och friskare. Samtalen här stärkte mig, jag klarnade till och vågade stå på mig på jobbet. Fick liksom självförtroende och det hjälpte rätt mycket. Sen blev jag arbetslös ändå. röker jag oftast ensam. Det skulle kännas jävligt genant inför barnen att röka eller dricka för den delen så det försöker jag att inte göra överhuvudtaget. Min fru är rädd att jag ska åka fast och att det skulle spilla över på henne och familjen. Det är jobbigt det där att veta att jag utsätter andra för fara. Man är ganska ensam, det här är ju tabu. Folk blir livrädda om man pratar om cannabis. Här har jag kunnat få en diskussion om det som jag inte kan diskutera med någon annan, mer än med de redan frälsta, andra som röker alltså. Största förtjänsten är nog att jag dricker mindre. Det här året är väl det året jag konsumerat minst på. Men frågan varför jag inte ska unna mig en joint ibland, den frågan finns ju kvar. Glenn 57 år Jag är mycket mer hemma med min familj nu. Är jag tillsammans med andra som röker då triggas det igång ju, jag vågar inte det. Det skulle bli för mycket för familjen så nuförtiden

- Jag hade aldrig sagt nej till en spliff så jag visste att det skulle vara ett stort steg att bara säga nej Jag har länge gått i tankar på att sluta röka och sen såg jag den här annonsen i tidningen, det var som att den kallade på mig. Jag tänkte att nu har jag chans att få vägledning, så jag ringde. Jag såg att det verkade nytt och var anonymt och att det fanns forskning inblandad. Om man gör forskning på något så är man ju ute efter att bli bättre. Jag tänkte att jag kan hjälpa systemet att bli bättre samtidigt som systemet kan hjälpa mig. Exakt så tänkte jag. Jag har rökt i åtta år. Cannabis har varit min snuttefilt i allt egentligen. När jag mår dåligt, när jag har tråkigt, när vi ska ut eller när jag går ut - allting, det är förknippat med så otroligt mycket. Alkohol har aldrig riktigt varit min grej. Jag har aldrig gillat att supa mig full, så cannabis har varit mitt alternativ till det. Men jag stod och stampade på samma ställe väldigt länge och blev trött på att lägga massa pengar på att röka. Till slut blev det någon slags tillbakadragen aktivitet som inte gav mig någonting. Målet i början var väl att lyckas vara ren i sex veckor som ett första steg. Jag hade aldrig sagt nej till en spliff så jag visste att det skulle vara ett stort steg att bara säga nej. Jag var ren i tio veckor totalt, nu röker jag igen lite då och då. Det kan låta som ett nederlag att jag röker fortfarande men det är väldigt stor skillnad på hur jag röker idag. Jag är själv ganska nöjd och känner en förändring. Men jag kan känna mig seg, som idag, och det kanske inte är värt att röka dagen innan man ska jobba. Det som hjälpt mig mest här är att se hur det påverkar hjärnan. Jag har aktivt undvikit att läsa om vad cannabis gör med hjärnan för jag har varit rädd att jag skadat mig. Jag har inte velat veta vad jag har gjort med min hjärna liksom. Sen är han samtalsledaren, objektiv och har träffat många andra. Han berättade, anonymt så klart, om exempel från andra han har träffat. Det känns skönt att känna igen sig i andras beteende. Jag använder mig fortfarande av fakta från samtalen, det har varit stort stöd. Men jag känner inte att jag behöver mötena längre. Det kan ju hända att jag behöver dem sen, jag vet inte, hoppas inte det. Det blir en tomhet blir det när man slutar röka, kanske har jag inte lyckats fylla den. På ett sätt har jag blivit både glad och lite besviken. Det var fascinerande att det inte var så svårt att sluta och det gav mig ett annat perspektiv. Men sinnesförändringen var kanske inte sådär påtaglig som jag hade hoppats på. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men jag hade väl hoppats på nån slags fundamental förändring, att jag helt plötsligt skulle göra allt det där som jag tänkte göra. Sedan är det liksom ingen lösning att bara fylla tomrummen med droger. Nej, jag vet

inte riktigt hur behandlingen skulle kunna vara bättre faktiskt, jag har inte så mycket att klaga på. Kanske hade jag velat ha mer samtalsterapi, prata om annat än cannabis. Jag fick ju ändå ut det jag ville så jag är ju nöjd egentligen. Men när det gäller det som kan förbättras så handlar det väl mer om att modernisera tror jag. Om jag tittar på blanketterna så står det hasch överallt till exempel. Det känns inte som att de vet vad de pratar om, om de inte gör skillnad på hasch och gräs, vem fan vill röka hasch? Ida, 23 år

- Första helgen när jag skulle sluta åkte jag bort till landet med min bror i fyra dagar. Det hjälpte nog ganska mycket tror jag.. Jag träffade en tjej och vi fick barn, för fyra år sen ungefär. Hon lämnade mig och de första två åren efter separationen missbrukade jag ganska hårt. Jag hade hamnat i en depression och försökte lösa det genom att missbruka. Så fick jag inte träffa min dotter längre. Då bestämde jag mig för att sluta röka. Cannabisen gav mig mer ångest i slutet. Innan så tog den ju bort ångest men sen bidrog den till ångest istället. Jag hade nog hanterat det hela bättre om jag slutat med en gång, men det är ju lätt att vara efterklok. Jag blev tipsad om det här stället av en socialsekreterare. I början så var jag här två gånger i veckan och det var bra att ha någon att redovisa för. Första helgen när jag skulle sluta åkte jag bort till landet med min bror i fyra dagar. Det hjälpte nog ganska mycket tror jag, för då var vi ute i skogen och jag kunde inte röka även om jag hade velat. Jag pratade med behandlaren om det också och han tyckte att det var smart. Vi hade pratat om det innan jag åkte, men det var min egen idé. Jag kan inte säga till någon hemma att ja nu har jag inte rökt på så länge, de ser ingen big deal i det ju. Så det är bra att ha någon att prata med som fattar lite utan att trigga igång ett sug, som en person som också röker hade gjort. Sen gav väl inte själva haschprogrammet så mycket. Jag tror att om alla som missbrukar cannabis tar ett uppehåll på två månader så kommer de också förstå att det inte fungerar att röka varje dag. Jag tror att det är ett uppehåll bara som krävs. Det har ju varit ganska mycket förändringar sen jag slutade röka. Min bror har fixat ett jobb åt mig och det gav mig mycket motivation att han hjälpte mig. Jag var arbetslös i två år. Så har jag börjat träffa min syster igen och vi pratar och dricker kaffe. Det går ju inte när man är nedrökt, jag var ju inte rolig. Jag har fått bättre kontakt med alla mina syskon kan jag tycka. Så man kan säga att ekonomin och kontakten med familjen är bättre. Nu när jag har varit ren så pass länge ser jag lite mer sunt på saker, jag har skaffat mig sunt förnuft kan man säga. Och jag förstår att man inte kan gå runt stenad varje dag eller röka bort problemen, vilket jag har hållit på med i tio år ungefär. Man kan säga att jag fått en positiv inställning till framtiden. Det har nog med jobbet att göra. För när man inte har något jobb på gång, då ser man liksom inget slut. Så det har ju blivit ljuset i tunneln om man säger så. Robin 27 år

Här får du kostnadsfri rådgivning och hjälp: För dig över 20 år (eller anhörig) Behandlingsgruppen för drogproblem - för dig som har problem med droger och behöver någon att prata med Hisingen 031-367 93 13 behandlingsgruppen.hisingen.for.drogproblem@socialresurs.goteborg.se Nordost 031-367 92 80 behandlingsgruppen.nordost.for.drogproblem@socialreaurs.goteborg.se Centrum-Väster 031-367 92 92 behandlingsgruppen.centrum-vaster.for. drogproblem@socialresurs.goteborg.se Denna folder finns att ladda ner på Kunskapskällar n, Göteborgs Stads kompetenscentrum för frågor rörande alkohol, narkotika, dopning och tobak. www.socialutveckling.goteborg.se/kk