Racerapport FINAL Falkenberg 2010.09.25 26 Oj oj oj vilket startfält! Slutet av september och 22 startande! Tidigare rekord för en enskild tävling går ända tillbaka till 2007 och Karlskoga där vi var 21. Jag var nu tillbaka i gamla rutiner. Lasta av och ställ in, lasta och kör iväg! Kändes bra. Förberedde mig mentalt och fysiskt. Drömde mardrömmar om Krister Wigren och GICK till och från jobbet VARJE dag i regn och motvind. Glömde jag säga att jag har 14m till jobbet? Återstod att se vad Tommys piller haft för inverkan på bilar och förare. Alltid lika vänlige Staffan tyckte att undertecknads racer är lite för amatörmässig och förärade mig en mickapär som tvinnar tråd för bultlåsning. Hmmm tråd väger ju också, så hur göra med det? Och krav på att meka rysningar. 6 Saabar, 3 kojor, 3 Kadetter, 3 DKW, 2 Abarth, 2 Austin, 1 Renault, 1 NSU och 1 BMW. Inget dåligt gäng. Sören Ragnarsson var åter på plats med brunsaaben, senast var han en mycket snabb debutant. Dan Henningsson var som vanligt med. Skulle bilen hålla och skulle takterna från Norge sitta i? Lars Göransson hade vilat sig i form, trasan sas vara på plats... Magnus Rehbinder hade slackat lite på växelremmen men trots medtävlarnas välvilja att hjälpa till att justera densamma, var han avogt inställd till hjälpen. Konstigt. Krister Wigren var lätt nervös inför helgens drabbningar och ev seger i F klassen. Sam Bernhardsson ger sig inte för några motgångar, Fbg brukar medföra motorhaveri för honom. Bäst att ha en reservmotor med sig! Frank Thrusholm skulle köra sin andra tävling i DKW, redan i Norge visade han sig snabb. Anders Jensen hade mekat kolvar igen hade enl utsago hela 6 kg komp i nygammal motor, men det brukar ju inte hindra honom från att fara fram som ett jaktplan. Lars Erik Danielsson har visat sig vara både snabb och säker. Hur går det ihop.. Kari Lehto som slutat meka och gasa desto mer, var på plats. Tommy Jagerwall skulle inte missa finalen vad som än hände, så både han och den fantastiska kojan var redo. Patric Bjurhovd hade nu en HEL DKW, skulle detta räcka för att irritera täten? Johan Wållgren med sin numer mycket snabba Kadett hade fått smak på högt tempo i Våler. Hade det blivit en vana? Staffan Runius och hans otroliga Abarth hade varit en sväng om Skåne för kolla om alla hästarna var hemma. En enkel avstickare till undertecknad på väg upp till banan var nu inte så enkel. Trots glasklar vägbeskrivning,
dagsljus och enorma vägtavlor lyckades så klart herr Runius missa alla avfarter. Han ringer glatt strax innan rondell två och meddelar att "nu är jag i rondellen vid Halmstad". "Halmstad, du skulle ju ta av efter rondell ett!". "Bra säger herr Runius att jag är i en rondell, då kör jag runt här " Det är tur att herr Runius har banan att följa när han rejsar Till slut mutade herr Runius in området åt oss redan på torsdagen. Hur han nu tog sig dit? Reinhold Daubner skruvar och skruvar på sin Abarth, inte lätt att justera in en ny bil. Vi vet ju vad Abarth går för, så när han väl hittat rätt lär vi bara se bakändan på den. Anders Hansen ger sig heller inte i första taget. Lite tryck här o lite drag där o vips så är den som ny igen efter Vålerrejset. Peter Kumlin med vår enda köttbulle, och numera högerstyrd, är ju riktigt snabb när han vill. Bo Johansson, på tal om snabb, vad ska vi ha för E bil för kunna konkurrera med honom. Han kommer ju knappast till nästa tävling med samma fel som tidigare, så koppling och växellåda var självklart bytta! Härligt ekipage. Hans Eklund har hittills byggt sitt nya garage så väl att han inte hittat utgången det var första helgen i år som vi hade glädjen att se denne gentleman. Utan hammare! Elmon Larsson chockade oss alla! Han hade sålt bilen! Det märktes under helgen så som han for fram.. men Elmon hade självklart ordnat med sin efterföljare, en visade det sig, trevlig dalmas vid namn Jan Christians. Välkommen. Alf Pålsson blr allt mer ett med bilen och vräker fram den som om han aldrig gjort annat. Peter Nylén skulle nu köra den ljusblå skönheten sin andra tävlingshelg och taggad efter Knutstorp gällde det bara att snabbt lära sig den nya banan. Kval Lördag fm 25/9 Fredagsnatten regnade liksom lördag förmiddag. Det blev en blöt tidsträning. Så många bilar och så kort bana medförde att det var bilar överallt. Inte helt lätt att få ett fritt varv. Behöll de mönstrade däcken på! Torkare, kupéfläkt, ljus, kylfläkt, skulle generator och batteri klara det? Dags att köra ut. Torkarna på utsidan och imtrasan på insidan. Allt jobbade för fullt. Redan på friträningen under fredagen lyckades Alf Pålsson hamna på en oljefläck bakom dungen och for med bredsidan in bland däcken. Elaka tungor berättar att det var nog Eklund som lyckades stressa av honom. Nu är det ju rejäla grejor i DKW n så det blev mest mjuka bucklor som till stor del rätades ut till lördagen. Överlägset snabbast var så klart Tommy 4 sek före Krister med Anders 0,1 efter, Magnus och Lars Erik ca 0,3 och Dan 0,9 efter Krister. Reinhold hade fortfarande motorproblem men fick i alla fall en tid. Bosse gick inte riktigt att känna igen i regnet och även Staffan var lite försiktig i halkan. Patrics bil hade fått det kända DKW syndromet, brytarproblem. Något att pilla med till rejset sa DKW åkaren och hämtade skruvmejseln. Jensen var inte nöjd med fästet och lade på nya däck till racet. Deltävling 9, Race 1, Lördag em 25/9 Race 1 skulle avverkas redan på lördag em.
Det har inte hänt så många gånger att jag önskat mig regn men nu hade det inte varit fel. Varför skulle jag få som jag ville, det torkade så klart upp. Torrace! Tommy och Krister längst fram, Anders o Magnus, Lars Erik o Dan, Sören o Johan. Startledet stäckte sig ända upp i målböjen. Imponerande. Det skulle bli tufft det insåg jag redan innan start. När nu Staffan Runius, Lars Göransson, Johan Wållgren och Bosse Johansson m fl får bättre fäste får man spärra upp sig som en kobra, bred och farlig!! Inte säker på att dom går på det 5 sek skylten uppe. Snabba ryck. Armen faller sakta och flaggans RYYYCKS upp. Here we go. Tätt, tätt. Hur sent kan man brooomsa? Alla kommer igenom chikanen, Tommy, Krister, Magnus, Lars Erik, Dan och Staffan redan uppe från 11:e till 6:e plats. Gissa vad som rörde sig innaför hjälmen där. Anders Jensens nyskodda Saab tappar orken helt i starten och blir omkörd av 10 11 bilar. Härligt tänker man, det var ju enkelt att köra om honom men det varar ju bara till dess alla 3 cylindrarna gör sitt, då flyger Anders fram igen. Han tar sig till 11:e på första varvet o fortsätter så klart vidare. Sören Ragnarsson tappar några placeringar direkt medan Lars Göransson gör tvärt om och avancerar. Dan inser att det är många som vill förbi. Man känner sig som haren på en hundkapplöpning. Staffan, Anders och Bosse far förbi som vildar. Kan ni inte lugna ner er och njuta av Kadettens fulländade linjespel? Ser en prick långt långt bak. Funderar inte mer på det. Ett par varv senare inser jag att det är Elmon som fullständigt flyger fram. Har han satt i en 1275:a? Är det så man kör med andras bilar Elmon? Det är inte första fighten vi har på Fbg. Ska jag klara mig till flaggan? Han närmar sig obarmhärtigt! Sista böjen är det inte ett uns broms, innerhjulet spinner, Elmon närmar sig, gaspedalen är nu nere i asfalten. Yihaaa!!... denna gången tog du mig inte! Krister Wigren ligger tvåa ända till 12:e varvet när Staffan passar på att smita förbi. Anders Jensen hade en svettig dag. Han körde upp sig från 14:e till 4:e i mål och det riktigt ångade av overallen då han klev ur bilen, ja det blev tom så varmt och fuktigt i bilen så objektivet på filmkameran ångade igen. Finns det inte A C i Saabar? Johan Wållgren var taggad inför torracet. Nu bettade det, här skulle åkas. I mål var han trots allt besviken, omkörd av fyra man. En hård kamp med Kari förgyllde tillvaron lite grann. Vad hände? Lite koll i förgasaren och svaret låg och lurade under halsringen. Halvt spjäll! Johans gaswire hade släppt. Stöön!! Lars Göransson var betydligt kaxigare på den torra banan och körde upp sig från 12:e till 8:e plats. Sam Bernhardssons elände i Falkenberg fortsatte. På 13:e varvet var det färdigt igen, det small till i baken och Sam har slutat att förvånas. Han kände väl på sig hur det skulle bli, reserven låg och ruvade i bussen. Frank Thrusholm börjar bli van vid bilen och körde upp sig ordentligt, startade som 18:e och var i mål som 11:a. Bra kört. Patric Bjurhovd bröt på 8:e pga brytarproblem. STAFFAN HADE MYCKET LJUDPROBLEM I HELGEN. Vaa? Jo jag sade att... Besiktningen tyckte inte om hans raka rör. Insatser, stålull mm valsade förbi innan han slutligen fick igenom en tillklippt plåtburk (italiensk förstås). Med Staffans framfart satt den ju inte kvar så länge. Vad gjorde det när man blev
tvåa och dessutom klarade ljudmätningen Anders Hansen och Peter Nylén körde sina första race på banan och gjorde det utmärkt. Alf Pålsson hade ingen bra helg. Gör han inte bucklor själv så får han hjälp av andra. Denna gången var det Magnus som ombesörjde lite skrap i målböjen. Tommy vann stort före Staffan och Krister. Spänningen hölls på så sätt vid liv till söndagens race. Sam började kvällen med att riva bort den rasade motorn direkt och i med den nya. Några timmar senare var det gjort. Inte illa. Träning ger färdighet. Men framåt kvällen förstod vi att det var nåt med honom. Han lufsade fram o tillbaka och muttrade. Men Sam vad är det? Irritered. Jaahaa, varför då? Allt krångler, motorera raser, inga söm har meckro me så en kan värme mata osv, det bubbler " Efter översättning förstod vi att han kokade inuti..,.irriterad. Inte lätt att vara racerförare men du är en jäkla kämpe! Efter lite KALL mat så var stämningen bra igen. Lite gamla böcker från förr avverkades innan vi blev inviterade till hotell Austins veranda. Som vanligt dök en skugga upp emellanåt. Krister var ute på en runda för o kolla och skingra tankarna inför söndagen, men vi påminde honom genast, snälla som vi är. Han försökte dessutom påtala att det var speedway, skärmen var vänd utåt men inget ljud frugan var ju med. Vi försökte få det refererat av herr Wigren men det blev ingen ordning på det. Plötsligt var han borta igen precis som Fantomen. Peter och Elmon berättade med stor inlevelse från the very beginning of Goodwood. Galna flygare, utställningar, Austin som körde om Jaguarer, bredsladdande Galaxies, lorder hit o dit etc. Dom hade ju suttit där ett tag innan vi kom så det var kanske drömmar eller bara härlig depånostalgi? Deltävling 10, Race 2, Söndag 26/9 Åter en torr dag med mycket blåst från norr. Kallt. Ganska bra med publik som kämpade i blåsten och njöt av vår framfart. Många av de jag pratade med betonade att de uppskattade vår klass, fighter i hela fältet och så många olika bilar. Krister var knappt kontaktbar. Yrade om poäng, startuppställning, spårval Tur att han hade frun med som tog hand om honom. Reinhold kunde inte starta i det andra tävlingen heller liksom Sam som tydligen inte får slut på oturen i Fbg. Innan start hittade han spånor i ventilkåpan. Inte bra. Nån gång måste det vända, kanske en annan bil skulle göra nytta. Det finns ju tex Saabar till salu. Tommy Jagerwall i pole med Magnus bredvid, sen Staffan o Anders, Krister o Lars. Krister måste bli sämst fyra om Tommy vinner för att vinna F klassen. Spännande läge. I E klassen är Bosse outstanding och vinner hur han än gör. Johan hade åter fullt spjäll och Dan bytte till slicks Race var det här! Uppställning, motorerna rusar, något knackar i hjälmen ja just det ja,
hornen. Flaggan upp och vi ger allt, ser hur huven vibrerar av vällust. Sen inbromsning, alla igenom. Tommy drar iväg med Magnus hasorna. Två kojor först. Staffan tycker det är trångt i starten och släpper Krister och Anders sen kommer NSU n med Lars bakom gasen och Patric med DKW n. Anders passerar Krister på 5:e varvet och Magnus på 10:e och är nu tvåa efter omöjlige Tommy. Krister avvaktar men tar sedan Magnus på 11:e och är trea, håller han det så vinner han F. Staffan har en behaglig resa till en fjärde plats medan Lars Göransson ligger 6:a till sista varvet där Patric Bjurhovd har fräckheten att köra förbi. Detta är Patrics bästa placering hittills. Plötsligt är svartflaggan uppe med nr 8. Startnumren virvlar för en kort stund runt mellan hornen i skallen. Har jag nr 8?? Hmm, nää, bra då gasar jag vidare. Nr 8 är Hans Eklund som blir beskylld för tjuvstart och när han går in i depån för besked och stannar, får han inte igång bilen igen. Pest. Det är bara att bryta. Har du blivit för alert när du farit fram med hammaren? Bosse for fram som vanligt. Utan pardon kör han förbi den ene efter den andre. Vad ska vi göra med dig? Lars Erik Danielsson kör hur säkert som helst, passerades av Patric på 3:e varvet men höll sen placeringen. Nu var det jag som såg en bakända på en A40. Den kunde man ju inte motstå.. På 4:e varvet var det dags i chikanen, Elmons bromsar är ju inte de bästa, ja inte mina heller för den delen, satsade ändå på att bromsa förbi men lyckas inte helt. Elmon kämpar frenetiskt på insidan men i nästa böj har jag innern och nu var jag förbi. Bättre en A40 i backspegeln än en A40 i vindrutan. Nytt ordspråk! Nu började en del varvningar dyka upp, lite missuppfattning när jag skulle passera Peter Nylén gjorde att gräset var bra att ha. Elmon är i fatt igen! Ännu bättre och mer gräs var det på baksidan när jag skulle om Alf, åter en missuppfattning om spår och jag får använda gräset på hela baksidan (konstaterade att det är jämnare på asfalten) men förbi kom jag. Mycket botaniserande i helgen. Kari och Johan kämpade intensivt under det mesta av racet, och på sista varvet tog sig Kari förbi. Johan hade ändå kört upp sig, nu med fullt spjäll. Frank kämpade sig upp från 17:e startruta till 14:e i mål. Peter Kumlin och Sören Ragnarsson i stort lika snabba men Sören slog till slut Peter med 0,7 sek. Jämt så det förslår. Anders Hansen började få upp farten på den nya banan. Det bådar gott. Peter Nylén var nu nästan lika snabb som Alf Pålsson. Med bara ett halvt varv kvar tappade Magnus ett framhjul och stod parkerad bakom dungen. Det har varit ett bra racingår med rekorsstort antal startande i finalen. Inga stora incidenter förutom Nils Olofs rullning i Anderstorp och Jensens håriga avåkning i Knutstorp. Under året har vi haft 27 olika förare som startat, även detta rekord. 2010 fick vi följande resultat i 1000cc cupen E period
1:a 146p Bo Johansson Renault Dauphine 1093 Alf Pålsson DKW AU 1000 Elmon Larsson Austin A 40 Futura 2:a 125 p 3:a 101 p F period 1:a 122 p Krister Wigren Saab Sport 2:a 120 p Tommy Jagerwall BMC Cooper 970s 3:a 95 p Lars Erik Danielsson Totalsegrare i 1000 cupen 2010 Saab 96
BO JOHANSSON blev åter totalsegrare efter ett suveränt år. En STOR pokal förärades honom som minne av framgången. Hederspriset i 1000 cupen 2010 Den ärofulla och fina ratten delades ut för sjunde gången. I år föll valet på NILS OLOF JONSSON. Motivering: En ärrad kämpe och entusiast som varit med från cupens början Är alltid på plats om han har körbar bil, ibland även utan bil. En sådan deltagare som ger cupen stabilitet och långsiktighet. Tyvärr kunde inte Nisse vara med oss på Falkenberg då hans närvaro som nämndeman behövdes på hemorten. Slutligen ett stort GRATTIS till alla som vunnit något, men inte minst alla som haft förmånen att delta! Vill ni att något ska ändras/åtgärdas i klassen eller i RHK? Vi kommer att ha ett informellt möte nere hos Krister Wigren i HODDAN i höst. Ta med er tankar och idéer dit eller hör av er till Dan eller Anders. RHK s planeringsmöte hålls i början av november då måste ev förslag vara klara. Tack alla fantastiska deltagare, mekaniker, hjälpredor, hang arounds mfl för i år! Vi ses nästa år igen och då är vi GARANTERAT ännu fler startande.
hälsar Diary Dan och #34.