Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns som en rund ring bakom ögat. Svans har grodorna när de är små yngel och bara lever i vatten. Svansen försvinner efter ett tag när de växer. Om man kysser en groda i sagornas värld kan det hända att den förvandlas till en prins! Grodor är roliga och spännande djur. Gå gärna på grodsafari på våren. Då gäller det att smyga försiktigt längs dammkanten för att komma nära grodorna. Kanske hör du dem innan du ser dem. Ätlig groda i damm Alla grodor i Sverige är fridlysta. Det betyder att du inte får fånga, skada grodor eller ta deras ägg. Du får gärna titta på dem och se när de solar sig eller simmar omkring i vattnet. Om du måste ta i grodorna se till att du har fuktiga händer. Grodornas hud är tunn och känslig. Den torkar lätt ut eller ta skada på annat sätt. Det förstår du om du fortsätter läsa. Varför är grodorna fridlysta? Många av de nio olika sorters grodor som finns i Sverige är på väg att försvinna, ja helt enkelt att dö ut. Grodorna har nämligen svårt att hitta någonstans att lägga sina ägg. Äggen läggs i vatten som helst inte ska vara för djupt och som därför snabbt värms upp av solen på våren. Förr fanns det många sådana platser. Det fanns småvatten både här och där på åkrarna och i skogarna. För att vi människorna skulle kunna använda marken togs många av dessa bort. Därför blev det färre platser för grodorna att lägga sina ägg på. Utan ägg blir det inte heller fler grodor. Om du vill hjälpa grodorna berätta gärna för andra att de är fridlysta. Du kan också hjälpa till genom att bygga en groddamm. Det kan du till exempel föreslå att ni gör på skolgården eller kanske i trädgården. Titta på beskrivningarna på Svenska Naturskyddsföreningens hemsida, www.snf.se och sök på holkar. Hur varm blir en groda? Grodor är inte lika varma i kroppen som människor. Vi har alltid samma temperatur (37 grader) även om det är kallt ute. Grodorna växlar temperatur och kallas därför växelvarma. Det betyder att de är lika varma eller kalla som platsen där de är. När det är kallt blir de långsamma och rör sig inte mycket och när det är varmt blir de pigga och aktiva.
Grodans hud är så tunn att den kan skadas av våra varma händer. Om du håller en groda för länge kan den värmas upp så mycket av vår kroppsvärme att den faktiskt kan dö. Oftast syns det inte att grodans hud blir skadad men det bästa för grodan och de flesta andra djur är regeln Se men inte röra. VÅREN Vem väcker dem på våren? Solen och värmen gör att de vaknar. Det första grodorna gör är att para sig. Grodorna har så bråttom att de oftast väntar med att äta tills efter parningen. Då är de väldigt hungriga och hoppar iväg på land för att fånga mat med sin klibbiga tunga. På våren är det dags för grodhanarna att hitta honor. Hanarna samlas ofta i stora flockar vid vattnet och kväker högt och ljudligt. Grodhanarna kan blåsa upp luftsäckar som liknar uppblåsta ballonger, antingen under munnen eller i kinderna. Det gör de för att kväkandet ska höras bättre. När hanen hittar en hona kryper han upp på hennes rygg och håller sig fast. Honorna är större än hanarna för de är fyllda med ägg. Hanen klänger sig fast tills honan släpper ut sina ägg i vattnet. Då sprutar han snabbt ut något som kallas för mjölke. Nu kan det bli många små grodyngel av äggen. Hur ser ett grodägg ut? Grodorna lägger inte likadana ägg som till exempel fåglar. Du har kanske sett att grodornas ägg, som kallas grodrom, ligger tillsammans flera tusen i en stor geléklump i vattnet. Gelén gör att äggen är svåra för andra djur att äta upp. Efter några dagar tar sig ett litet grodyngel ut ur sitt ägg tillsammans med de andra tusentals grodynglen som finns runt omkring. När grodynglet är litet liknar det en liten fisk. Det har inga ben utan simmar med hjälp av sin svans. Först har det gälar på utsidan av kroppen. De ser ut som små vingar på sidorna. Ynglet andas med hjälp av gälarna. Det simmar omkring och äter av det gröna slemmiga (alger) som växer på växter och stenar i vattnet. Grodans utvecklingsstadier. Illustration: Birger Emanuelsson som på oss. Efter ett tag växer det ut ben på ynglet, först bakben och sedan framben. Gälarna försvinner och då andas ynglet istället med lungor som växt fram inne i kroppen precis Grodynglet måste därför simma upp till vattenytan och hämta luft men det kan också andas med huden. I luften och vattnet finns ett osynligt ämne (gas) som heter syre. Det är syre vi behöver när vi andas. Eftersom grodornas hud är så tunn släpper den igenom syre. Maskar andas till exempel också på det sättet.
Istället för att äta alger fångar grodynglet smådjur. Det har blivit ett rovdjur precis som de vuxna grodorna. Efter några veckor händer något spännande med grodynglet. En tunga växer ut i ynglets mun. Då kan det inte äta någonting alls. Hur gör den då? Jo, svansen växer tillbaka in i kroppen och ynglet lever av den näring som fanns i svansen. På så sätt klarar den sig utan mat. Nu har ynglet blivit en liten groda om det klarat sig från alla som vill äta upp det. Otroligt många yngel blir uppätna innan de blivit grodor. Av 3000 grodägg blir det kanske bara fem vuxna grodor. Grodans utvecklingsstadier. Illustration: Birger Emanuelsson SOMMAR När den lilla grodan tagit sig upp på land fångar den småkryp med sin långa, klibbiga tunga. Den sitter helt enkelt och lurpassar tills något gott kommer förbi. Grodor ser bäst saker som rör sig. Då slänger den ut tungan, bytet fastnar och sväljs helt. För att svälja maten blinkar grodan. När den blinkar trycks de stora ögonen in i kroppen och hjälper till att pressa ner bytet i magen. Fiffigt. De flesta grodor lever på fuktiga platser på land när de parat sig och lagt ägg. De vill alltså inte vara i vattnet hela tiden. Däremot får de inte torka ut helt för då dör de. På land hoppar de fram istället för att gå. De har långa bakben och kan hoppa mycket långt. De är också duktiga på att simma och på bakbenen har de simhud mellan tårna. VINTERN Var är de på vintern? Då finns det inga småkryp att äta. Därför letar grodorna upp en håla på land eller gräver ner sig i botten på dammen. Grodorna har en speciell grävknöl på bakfötterna. Under hela vintern sover de djupt ända tills det blir varmt igen på våren. Det kallas för att de går i dvala. Under dvalan andas de mycket långsamt och hjärtat slår sakta. Drunknar de inte på botten av dammen? Du kommer säkert ihåg att grodorna kan andas både med lungor och genom huden. På vintern när de inte rör sig räcker det att andas genom huden. Därför klarar de sig flera månader i botten på en sjö till exempel.
Vanlig groda och åkergroda Dessa är så kallade brungrodor. De blåser upp luftsäckar under munnen när de kväker. Då hörs ljudet högt och långt. Hur ser du skillnad på dem? Båda är oftast grönbruna i färgen men för att skilja dem åt kan du titta på nosen. Den vanliga grodan har trubbig nos och åkergrodan har spetsig nos. Vanlig groda har trubbig nos. Foto: www.biopix.dk Åkergroda har spetsig nos. Foto: www.biopix.dk När de parar sig eller leker som det också heter, blir hanarna blå på en del ställen på kroppen. När parningen är klar lämnar de vattnet och lever under sommaren på fuktiga marker till exempel i skogen, på åkrar eller ängar. Där lever också alla de små grodorna som föds på sommaren. När de blivit vuxna efter två till tre år är det dags för dem att para sig. Det är en farlig färd att ta sig från dammen ut i skog och mark. Många grodor blir påkörda av bilar eller uppätna av fåglar och andra djur. Om de klarar sig kan grodor faktiskt bli 30 år gamla.
Ätlig groda Det finns nio olika sorters grodor i Sverige. I trakterna kring Malmö finns en av de vackraste. Den är vanlig vid dammarna i Bokskogen vid Torup och i Käglinge naturområde. Det är en vackert, grön groda ofta med ett streck längs ryggen som heter ätlig groda. I maj när det blivit riktigt varmt kan du lyssna på grodornas sång. Hanarna sjunger högt tillsammans i kör. Ätlig groda har två små luftsäckar (ballonger) vid mungiporna som de blåser upp när de sjunger. Den ätliga grodan får stora grodyngel; mellan sju-åtta centimeter. De är ungefär dubbelt så stora som många andra sorters grodyngel. Alla grodyngel får klara sig själv utan hjälp av sina föräldrar. Ätlig groda har fått namnet efter att man i till exempel Frankrike äter dem. Grodan kommer kanske att få ett bättre namn i framtiden. Ett förslag är vattengroda eftersom den lever vid dammar och vatten hela sommaren. Många andra sorters grodor lämnar vattnet och hoppar iväg till andra platser (till exempel skog, åker eller äng) när de har parat sig och lagt ägg. Lövgroda Lövgrodan är en sällsynt och vacker, klart ljusgrön groda. Det är Sveriges minsta groda som bara finns i södra Skåne. När den parat sig lämnar den vattnet som många andra grodor. Under sommaren lever den uppe i buskar och träd. Lövgrodan kan nämligen klättra! På sina tår har den häftskivor som gör att den kan krypa på grenar. Bland de gröna bladen är den mycket svår att få syn på. När hanarna sjunger i maj kan deras sång höras på flera kilometers håll. Foto: www.biopix.dk