Transnationella band PERSPEKTIV PÅ DEN FÖRSTA TIDEN I SVERIGE. Anna Horgby Veronica Nordlund Lisa Pelling

Transnationella band PERSPEKTIV PÅ DEN FÖRSTA TIDEN I SVERIGE Anna Horgby Veronica Nordlund Lisa Pelling Juni 2013

2

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Inledning... 8 Bakgrund och metod... 8 Urval... 9 Fördelning efter nationalitet och kön... 9 Åldersfördelning... 11 Yrkesfördelning... 12 Intervjumetodik... 12 Vi är utspridda i hela världen : om familjebandens betydelse för migranter... 14 Familjen för mig är alla släktingar... 15 Vi har släkt överallt... 15 Jag träffar min syster varje dag på Facebook... 16 Som invandrare vill man vara nära varandra : om de transnationella bandens inverkan på boendestandard och val av bosättningsort... 18 Man behöver trygghet för att komma in... 18 Om jag hittar ett bra jobb så kan jag bo vart som helst... 19 Man kan bara få en lägenhet via kontakter... 20 Vi är sju stycken personer i tvåan... 21 Man lärde sig att laga mat om boendesituationen för ensamkommande barn... 22 Med egna kontakter så får man bättre chanser : om transnationella band och relationen till svensk arbetsmarknad... 24 Livet utan jobb är som man utan salt... 25 Här i Sverige finns inte mycket kontakt med svenska personer : om vikten av språk och mötesplatser... 26 Så vi har bestämt att vi alla ska hjälpas åt så att alla har det lika bra : om transnationella band och ekonomi 28 Det är jättesvårt : om asylsökande och nyanländas ekonomiska situation... 28 Jag måste hjälpa om jag kan : om att skicka remitteringar... 29 Man skickar bara med personer man kan lita på... 31 Jag sålde det jag hade : om asylsökandes skuldbörda... 31 Vi som inte har stora resurser och mycket kontakter måste hitta våra egna vägar att lösa vår situation. 33 Vi kvinnor pratar och stöttar varandra : om hur transnationella band påverkar män och kvinnor olika.... 34 3

Vad samhället kan göra för att underlätta asylsökandes och tidigare asylsökandes livssituation... 37 Global Utmanings slutsatser... 40 Källor... 41 Bilaga 1: Intervjumall... 43 Bilaga 2: Formulär för biografisk data... 44 Bilaga 3: Förteckning över intervjupersoner... 45 4

Sammanfattning Denna intervjustudie är den andra delrapporten som publiceras inom projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige. Projektet drivs av Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektets mål är att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar asylsökandes levnadsstandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige. Transnationella band är de band som knyter migranter till familj, släktingar och andra gemenskaper i ursprungslandet, till nätverk av landsmän i det nya landet, och ibland även till anhöriga och vänner bosatta i andra länder. Exempel på transnationella band kan vara de pengar som migranter skickar hem, så kallade remitteringar, överföring av kunskap eller handelsrelationer mellan länder, eller de relationer som migranter skapar till människor inom samma migrationskorridor/ diaspora, med alla de sociala och ekonomiska konsekvenser som detta medför. Det handlar om förbindelser som människor upprätthåller över nationsgränser i sitt dagliga liv. Med ett transnationellt perspektiv på migration synliggörs det faktum att många migranter lever sina liv i och identifierar sig med två eller flera länder och samhällen samtidigt. I den här intervjustudien har vi bett ett trettiotal asylsökande och tidigare asylsökande samt deras anhöriga från Irak, Afghanistan och Syrien att berätta om sina transnationella band, och om hur deras transnationella band påverkar deras liv och val i Sverige. Hur påverkar banden med ursprungslandet hur och var de valt att bo? Påverkar de transnationella banden deras möjligheter att få ett jobb? Vilken betydelse har de förpliktelser och de resurser som de transnationella banden utgör under den första tiden i Sverige? Vi har intervjuat elva kvinnor och nitton män, varav åtta ensamkommande ungdomar. De intervjuade kommer från Irak (19), Afghanistan (6) och Syrien (5). Intervjuerna har genomförts på tre orter i Sverige: i Göteborg, Linköping och Upplands Väsby. Majoriteten av intervjupersonerna har familj och släkt i Sverige. Medan de som kommer från Irak oftast redan har släkt i Sverige, är det färre från Afghanistan som har etablerade familjeband i Sverige en konsekvens av att invandringen från Afghanistan till Sverige länge varit låg. Direkta familjekontakter är inte en förutsättning för att komma till Sverige men avsaknaden av familjeband påverkar den asylsökandes situation. Våra intervjupersoner vittnar om hur de transnationella nätverken, som ibland sträcker sig över ett stort antal länder, fungerar som kunskapsbanker där människor delar med sig av information och råd såväl inför och under migrationen som under den första tiden i Sverige. 5

De flesta av de intervjuade personerna har regelbunden kontakt med familj, släkt och vänner i ursprungslandet. En del har daglig kontakt via Facebook, Skype eller telefon medan andra har mer sporadisk kontakt. Möjligheten att bo nära familj, släkt och vänner var avgörande för valet av bosättningsort i Sverige för majoriteten av våra intervjupersoner. Intervjupersonerna beskriver närheten till familjen som en källa till trygghet, och som en möjlighet att få praktisk hjälp i vardagen. Medan flera kan tänka sig att flytta vart som helst om de får ett fast jobb på en annan ort, menar andra att de måste prioritera att bo nära familjemedlemmar som behöver dem. Valet av bostadsort både under asyltiden och efter det att uppehållstillstånd beviljats präglas och begränsas av intervjupersonernas små ekonomiska resurser. Många asylsökande och tidigare asylsökande måste försörja familjemedlemmar och släktingar som är kvar i ursprungslandet eller som befinner sig på flykt i andra länder. Många har dessutom tvingats skuldsätta sig för att kunna ta sig till Sverige. Att bo inneboende hos släktingar eller bekanta kan vara ett sätt att spara pengar. Några av våra intervjupersoner vittnar om extrem trångboddhet. Våra intervjupersoner beskriver ett komplext samband mellan boende, kontakter inom det sociala nätverket och arbete. Man behöver ett jobb för att få ett bostadskontrakt, men utan att ha tillgodosett det mer akuta problemet om var man ska bo kan man inte söka jobb. Samtidigt som asylsökande försöker förbereda ett inträde på arbets- och bostadsmarknaden måste många försöka lösa det pressande problemet med hur de ska kunna återförenas med familjemedlemmar som är kvar i ursprungslandet. Kontakter inom det transnationella nätverket på plats i Sverige kan både hjälpa till med att hitta ett jobb och ordna en bostad. Pressen att betala igen skulder och skicka hem pengar påverkar också relationen till arbetsmarknaden. Flera av intervjupersonerna beskriver hur de måste prioritera att jobba "med vilket jobb som helst" framför att studera för att kunna skaffa sig ett mer kvalificerat jobb på sikt. Andra, inte minst många av de ensamkommande ungdomar som vi intervjuat, skulle hellre vilja arbeta än sitta i skolbänken. Det tar tid att etablera sig i Sverige, framförallt eftersom de flesta jobb kräver goda kunskaper i svenska. En del är under press att betala tillbaka snabbt, och plågas av oro över skulderna. Utan tillräckliga kunskaper i svenska eller relevant utbildning är asylsökande och nyanlända 1 ofta hänvisade till informella jobb. Inte sällan handlar detta om jobb hos landsmän, vilket i sin tur innebär begränsade möjligheter att lära sig svenska på arbetsplatsen. Sedan den 1 augusti 2010 har asylsökande fått utökade möjligheter att arbeta under asyltiden. Det är dock få asylsökande som har ett registrerat arbete: 2011 uppfyllde omkring 19 procent kraven för att få arbeta, och av dessa hade endast nio procent ett registrerat jobb (Riksrevisionen 2012, 41). Våra intervjupersoner vittnar genomgående om en svår ekonomisk situation. De cyklar i ur och skur för att spara in på kostnaden för ett busskort, handlar bara mat som är billig, går aldrig ut på restaurang och köper alla kläder second hand. De tvingas vara uppfinningsrika och hjälpa varandra för att kunna hantera en pressad ekonomisk situation. Ofta är utbyte av stöd, råd och tips i det sociala nätverket i Sverige avgörande för att de ska kunna leva drägligt. Två kvinnor bland våra intervjupersoner berättar om hur de lyckas lägga undan pengar till större utgifter genom att vara med i informella sparkassor. Ungefär hälften av de intervjuade personerna skickar pengar till familj, släkt eller vänner utomlands. Av dessa är det cirka hälften som skickar mer än 500 kronor i månaden i genomsnitt. Dessa 1 Nyanländ definieras här som en person som har haft uppehållstillstånd i Sverige i fem år eller mindre. 6

pengaöverföringar, så kallade remitteringar, ses av många av intervjupersonerna som en skyldighet och ett ansvar. Remitteringar fungerar ofta som en ersättning för otillräckliga välfärdssystem, de ersätter arbetslöshetsunderstöd, sjukpenning, pensioner och studiestöd. Remitteringar kan även användas för att bekosta anhörigas och släktingars migration till Sverige. Ansvaret att hjälpa släktingar tynger vardagen i Sverige, och leder inte sällan till konflikter mellan makar. Förväntningar från anhöriga i ursprungslandet krockar ofta med den svenska verkligheten. Vi har också dokumenterat situationer där migranter i Sverige tar emot pengar från släktingar och anhöriga utomlands. En del får hjälp från ursprungslandet, andra från släktingar som befinner sig i andra länder. Remitteringar kan alltså skickas i båda riktningarna. Bland våra intervjupersoner finns individer som varit både sändare och mottagare av remitteringar under olika delar av livet. Alla intervjupersoner som tillfrågats om hur de skickar pengar till sina ursprungsländer eller till andra ställen svarar att de skickar med folk de känner, alternativt via en agent. Att skicka via bank eller pengaöverföringsföretag (som till exempel Forex) beskrivs som för dyrt. Eftersom vi har utfört ett begränsat antal intervjuer är det svårt att dra några generella slutsatser om skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller hur de transnationella banden påverkar den första tiden i Sverige. Något vi kan se är att män och kvinnor skickar remitteringar i ungefär samma omfattning, men att kvinnor för över mindre summor åt gången. Den högsta angivna summan bland kvinnorna var ca 4 000 kr per år, medan åtta män remitterade mellan 4 000 och 10 000 kr per år. Denna skillnad kan till viss del bero på att medan 42 procent av männen uppgav att de arbetade i någon omfattning, var det endast 27 procent av kvinnorna (tre stycken) som sade att de arbetade detta trots att kvinnorna i genomsnitt hade längre utbildning än männen (11,6 år jämfört med 10,5 år). Flera av de kvinnliga intervjupersonerna vittnar om hur oron över hushållsekonomin präglar vardagen och många berättar om hur kvinnor inom de transnationella nätverken hjälper och stöttar varandra på olika sätt. Sammanfattningsvis bekräftar intervjustudien ett grundläggande konstaterande från vår kunskapsöversikt: Att människor håller kontakt med varandra över stora avstånd är i grunden något positivt. Människors transnationella band är en källa till trygghet och tillhörighet såväl som till praktisk hjälp i vardagen. I den litteratur som vi gick igenom för kunskapsöversikten finns inga entydiga samband mellan transnationella band och möjligheten att skapa sig ett bra liv i mottagarlandet. Transnationellt engagemang förekommer såväl hos väletablerade migranter som bland migranter som befinner sig i utanförskap. Däremot är det lättare för migranter som till exempel har kunnat skaffa sig ett jobb och har en rimlig inkomst, att skicka hem pengar och på andra sätt upprätthålla kontakten med sitt ursprungsland (till exempel genom att resa dit på besök). Det är ofta också de som har de resurser som krävs för att utnyttja de möjligheter som finns kopplade till deras transnationella band. När de transnationella banden fungerar som en resurs kan de bidra till att underlätta den första tiden i Sverige, medan ansvar för att försörja familj och släktingar i ursprungslandet kan vara betungande i andra sammanhang. Vi avslutade alla intervjuer med att fråga om det finns något som det svenska samhället kan göra för att underlätta för asylsökande att bära också de förpliktelser som följer med deras transnationella band. Inte förvånande svarade många av dem vi intervjuat just detta: åtgärder som ökar möjligheten att få ett jobb, skulle också underlätta för dem att hjälpa familjemedlemmar och släktingar i ursprungslandet. I rapportens sista avsnitt sammanfattar vi några konkreta förslag till förändringar utifrån den verklighet och de behov som våra intervjupersoner beskrivit. 7

Inledning Denna rapport redovisar resultaten av djup- och gruppintervjuer med ett trettiotal asylsökande och tidigare asylsökande samt deras anhöriga från Afghanistan, Syrien och Irak. Rapporten är den andra delrapporten i projektet "Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige". Projektet drivs av Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektets mål är att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar asylsökandes levnadsstandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige. Ökad kunskap om hur pressen att skicka hem pengar påverkar livsvillkoren för asylsökande och deras anhöriga kan bidra till en förbättrad utformning av samhällsinformation till asylsökande och personer som nyligen beviljats uppehållstillstånd. Det kan även leda till bättre metoder för att stödja ett tidigt arbetsmarknadsinträde. Första steget i projektet var framtagandet av en kunskapsöversikt om transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige (kunskapsöversikten publicerades den 4/4 2013). Denna rapport redovisar projektets andra steg: en empirisk undersökning av de transnationella band som binder asylsökande till sina anhöriga och släktingar över landsgränser genom djup- och gruppintervjuer med asylsökande, tidigare asylsökande och deras anhöriga från Irak, Syrien och Afghanistan. Det tredje steget är en analys av invandrades ekonomiska resurser och överföringar till anhöriga i ursprungslandet utifrån Levnadsnivåundersökningen bland utrikes födda och deras barn (LNU-UFB). Projektets utgångspunkt är att det saknas kunskap om hur asylsökandes transnationella band påverkar den första tiden i Sverige. Asylsökande har många gånger ansvar för att bidra till försörjningen av familj och släktingar som finns kvar i ursprungslandet. Dessutom är det vanligt att människor tvingats skuldsätta sig för att finansiera resan till Sverige, och sedan för att hjälpa familjemedlemmar att ta sig till Sverige. Det vi söker svar på är vad denna press att skicka pengar till familj och anhöriga samt att betala tillbaka skulder innebär för de asylsökandes livssituation och olika val under den första tiden i Sverige. Hur påverkas boendestandarden? Hur påverkas valet av bosättningsort? Hur påverkas relationen till den svenska arbetsmarknaden? Bakgrund och metod Tankesmedjan Global Utmaning har utfört intervjustudien. Lena Blom har rekryterat intervjupersoner och genomfört intervjuerna med hjälp av tolk. Sandra Ek och Nadja Hannon har tolkat. Lena Blom har transkriberat intervjuerna. Intervjuerna genomfördes i Upplands Väsby, Linköping och Göteborg. Lisa Pelling, Veronica Nordlund och Anna Horgby har sammanställt och analyserat materialet. 8

Urval Projektet Transnationella band avgränsar sig till att undersöka asylsökande och deras anhöriga från Irak, Afghanistan och Syrien. Syftet med studien är att empiriskt granska betydelsen av transnationella band, de sociala och ekonomiska band som knyter migranter till familj, släktingar och andra gemenskaper över landgränser, för den första tiden i Sverige. Intervjuerna är genomförda enskilt och i fokusgrupper. Sammanlagt 30 personer har intervjuats. Åtta intervjuer var djupintervjuer och resterande intervjuer utfördes i fokusgrupper med sex, fem, tio respektive fyra deltagare. Tre av intervjupersonerna deltog både i gruppintervjuer och i djupintervjuer. Deltagarna i intervjuerna var strategiskt utvalda med hänsyn till nationalitet, kön, ålder och utbildningsnivå för att få spridning i urvalet. Då studien avser behandla asylsökandes första tid i Sverige var det även önskvärt att intervjupersonerna var relativt nyanlända och anlände som asylsökande. Rekryteringen av intervjupersoner har skett via så kallade gatekeepers personer nära målgruppen som har förmedlat kontakten med deltagarna. För gruppintervjuerna användes även så kallat snöbollsurval där de valda deltagarna rekryterade ytterligare deltagare. Med tanke på att människors ekonomiska situation och skulder är känsliga frågor var det en förutsättning att intervjupersonerna kände sig trygga i gruppen. Den resulterande homogeniteten i vissa grupper kompenserades genom att vi hade flera fokusgrupper samt genom djupintervjuer. Djupintervjuerna kompletterade även fokusgruppsintervjuerna genom att de intervjuade fick mer tid att utveckla sina tankar och intervjuerna mer ingående kunde beröra känsliga frågor då deltagarna vågade säga mer när de intervjuades enskilt. Alla intervjupersoner förutom en som kom med arbetsvisum har anlänt till Sverige som asylsökande eller anhörig till asylsökande som har beviljats uppehållstillstånd. Vid tiden för intervjuerna hade 28 beviljats tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd, medan en väntade på svar om sin asylansökan och en försökte få till stånd ett arbetsvisum sedan asylansökan blivit avslagen. De utvalda intervjupersonerna hade vid intervjutillfället varit i Sverige i mellan ett till tolv år. Sju personer i urvalet har haft uppehållstillstånd i Sverige mer än fem år. I dessa fall har vi bett intervjupersonerna att utgå från hur den första tiden i Sverige var. Fördelning efter nationalitet och kön Figur 1 jämför fördelningen mellan utrikes födda från Afghanistan, Irak och Syrien som bor i Sverige med fördelningen i vårt urval av intervjupersoner. Figuren anger den procentandel som personer från respektive land utgör av den totala befolkningen från de tre länderna, samt antal personer från respektive land. 9

Figur 1. Fördelning i urvalet efter nationalitet jämfört med utrikes födda efter födelseland år 2012. Källa: SCB 2013, Utrikes födda efter födelseland, ålder, kön och tid Andelen intervjupersoner från de olika ursprungsländerna motsvarar ungefär hur stor respektive grupps andel är i förhållande till varandra i Sverige överlag. Det bor betydligt fler människor födda i Irak i Sverige än människor födda i Afghanistan respektive Syrien. Personer födda i Afghanistan är något överrepresenterade i vårt urval, medan personer födda i Irak är något underrepresenterade. Figur 2 jämför könsfördelningen i vårt urval med könsfördelningen bland asylsökande från Irak, Afghanistan och Syrien mellan år 2004 och 2012 för Irak och mellan 2009 och 2012 för Afghanistan och Syrien. Anledningen till att asylsökande från Irak är räknade från 2004 är att de flesta irakier som sökte asyl i Sverige anlände mellan år 2006 och år 2009. Asylsökande från Afghanistan och Syrien är däremot koncentrerade till de senaste åren. Figur 2. Fördelning i urvalet efter födelseland och kön jämfört med asylsökande efter födelseland och kön 2004-2012 från Irak, 2009-2012 från Afghanistan och Syrien. Irak Afghanistan Syrien Källor: Migrationsverkets årsrapporter från 2005 till och med 2010, Migrationsverket [Asylsökande 2008], Migrationsverket 2013 [Asylsökande 2009-2012.pdf] Bland asylsökande från Irak, Afghanistan och Syrien utgör pojkar och män en överväldigande majoritet. Detsamma gäller för vårt urval som väl speglar snedfördelningen mellan könen. Denna trend är särskilt utmärkande för asylsökande från Afghanistan, där många är ensamkommande 10

pojkar och unga män. År 2012 inkom 3 578 asylansökningar från ensamkommande barn i Sverige. 1 940 av dessa (ca 54 procent) var afghanska barn och ungdomar, varav 93 procent var pojkar (Migrationsverket 2013). Kvinnor från Irak är något överrepresenterade i vårt urval, liksom män från Afghanistan. Åldersfördelning Figur 3 visar åldersfördelningen bland intervjupersonerna jämfört med åldersfördelningen bland personer födda i Afghanistan, Irak och Syrien som bodde i Sverige år 2012. Figur 3. Åldersfördelning i urvalet jämfört med åldersfördelningen år 2012 bland invånare födda i Afghanistan, Irak och Syrien. Afghanistan Irak Syrien Källa: SCB 2013. 11

Förutom en överrepresentation av personer mellan 18 och 24 år stämmer vårt urval ganska väl med åldersfördelningen bland personer i Sverige födda i Afghanistan, Irak och Syrien. Med i beräkningen ska tas att statistiken är beräknad på samtliga personer födda i Afghanistan, Irak och Syrien som bor i Sverige, medan vårt urval är begränsat till personer som vistats relativt kort tid i Sverige. Bland asylsökande från framförallt Afghanistan är andelen unga högre än bland personer födda i Afghanistan som bott i Sverige under en längre tid (Migrationsverket 2013, Migrationsverket 2013 [Asylsökande 2009-2012.pdf]). Yrkesfördelning Drygt hälften av personerna i urvalet studerar på heltid i Sverige 2. Av dessa var drygt hälften studerande eller arbetslösa i ursprungslandet. Figur 4 visar vad intervjupersonerna var sysselsatta med i ursprungslandet jämfört med deras sysselsättning i Sverige. Figur 4. Sysselsättning i ursprungslandet jämfört med sysselsättning i Sverige. Sysselsättning i ursprungslandet Sysselsättning i Sverige Inget (skolelev, hemmafru) (12) Studerande (9) Studerande, diskare, målare och vakt Studerande, säljare, målare Barnskötare Studerande (3) Studerande (2) Lärare Hantverkare (5) Studerande Hantverkare Arbetslös (3) Dataingenjör Arbetslös Lärare Studerande Frisör Lärare Tullman Praktikant, student Tryckeriarbetare Studerande Sekreterare Studerande Revisor Studerande Universitetslärare, fotograf Lärare, studerande Frisör, säljare Studerande, frisör Okänt Praktikant Intervjumetodik Både de enskilda intervjuerna och intervjuerna i fokusgrupper genomfördes enligt en på förhand bestämd intervjuguide (se bilaga 1). Intervjuguiden var utformad utifrån en induktiv ansats i syfte att upptäcka och förstå intervjupersonernas verkligheter och inte för att styrka eller förkasta hypoteser. Intervjuledaren använde sig av en semistrukturerad intervjumetodik. Metoden innebär att intervjuerna bygger på ett antal öppna frågor. Syftet är att inte på förhand ha en förutfattad mening om vilka svar vi skulle kunna få (Aberback & Rockman 2002, Berry 2002). Istället syftar metoden till att deltagarna ska kunna ge sina perspektiv genom att låta dem resonera och ge sin syn på till exempel ekonomi, boende och arbete. Öppna frågor låter intervjupersonerna tala fritt och uttrycka sina tankar, vilket innebär att oväntad information kan framkomma (Tansey 2007). I semistrukturerade intervjuer behöver frågorna inte ställas i en viss ordning och följdfrågor kan läggas 2 Majoriteten av de som betecknas som studerande i urvalet laser SFI. 12

till under intervjun (Reinharz 1992). Detta ökar flexibiliteten och leder till att det är de intervjuades berättelser som styr snarare än intervjuledarens. Samtliga intervjuer har transkriberats på svenska. Ett fåtal språkliga fel som gjorts under översättningen har rättats till i de citat som redovisas i rapporten för att inte störa läsningen. Transkriberingen av intervjuerna är kodade utefter teman som var relevanta för att besvara syftet med vår studie, såsom familjeband, boende, arbete och ekonomi (Esaiasson m fl 2012). 13

Vi är utspridda i hela världen : om familjebandens betydelse för migranter Intervjupersonerna i vårt urval har med endast ett undantag kommit till Sverige som asylsökande eller som anhöriga till personer som har kommit som asylsökande. Migrationsbeslutet har i de flesta fall föranletts av krig, höga våldsnivåer, utsatthet och sociala missförhållanden. Att lämna allt man har och starta ett nytt liv i ett nytt land är en lång och svår process och som våra intervjupersoner illustrerar så väntar otaliga hinder och svårigheter längs med hela migrations- och etableringsprocessen. Många migranter delar gemensamma upplevelser och har erfarenhet av att stöta på och ta sig förbi liknande hinder, och de transnationella nätverken fungerar ofta som kunskapsbanker där människor delar med sig av information och råd. De transnationella banden utgör en ovärderlig resurs och är en viktig del av migranters sociala kapital 3. Intervjuperson D101/303, en 54-årig man från Irak, beskriver en situation där informationsspridningen inom migranters transnationella nätverk har blivit världsomspännande: Jag personligen pratar och talar med andra om hur man kan försöka lösa situationen. De frågar mig och vi ringer till andra länder. De har samma problem. För vi är utspridda i hela världen, Australien, USA, Tyskland, Frankrike... I hela Europaområdet. Och varje person frågar andra: vad ska vi göra? Att familjemedlemmar hjälper varandra över stora avstånd beskrivs av flera intervjupersoner i det närmaste som en självklarhet. Det är bra om man hjälper andra, och om de har problem så måste vi hjälpa säger D102/308, en 59-årig man från Irak som själv har åtta vuxna barn bosatta både i Sverige och i andra länder utanför Irak, Man ser sina barn eller föräldrar som sitt ansvar. Man måste. D107, en 34-årig kvinna från Irak, håller med om att det är viktigt att man hjälper varandra men tillägger med ett leende Men inte alltid. Det är inte bara bra med släkt, vet du 3 För en klassisk definition av socialt kapital, se Bourdieu och Wacquant (1992, 119 citerad i Palloni et al 2001, 1263): social capital is the sum of the resources, actual or virtual, that accrue to an individual or a group by virtue of possessing a durable network of more or less institutionalized relationships of mutual acquaintance and recognition. 14

Familjen för mig är alla släktingar En majoritet av intervjupersonerna har en bred definition av begreppet familj. Far- och morföräldrar är ofta inräknade i familjen, och ibland även kusiner och föräldrarnas syskon. Intervjuperson 205, en ung kvinna från Syrien, definierar familjen som mamma, pappa, syskon, mormor, morfar. Mostrar också. Vissa ser även nära vänner som en del av familjen. Till exempel säger 105, en 18-årig man från Afghanistan, att för mig är det också mamma, pappa, syskon mor och farföräldrar. Det kan också vara någon kompis. Han kan också bli familj. Vilka familjen anses bestå av beror ofta på vilka som bor i närheten och vilka man träffar regelbundet. D106, en 28-årig kvinna från Irak beskriver sin familj: Farmor och mormor och dom, är min familj. Klart, men inte kusiner och så. I alla fall inte dom man inte träffar så ofta. Men vi hade en faster som bodde med oss för min pappa arbetade och han hade ett hus. Vi bodde på nedervåningen och min faster och hennes familj bodde på övervåningen. Vi träffades hela tiden och de kusinerna var nästan som mina syskon. Men alla andra kusiner och mostrar och fastrar och deras familjer som bor i norra Irak är inte min familj. Flera av intervjupersonerna jämför familjebegreppet från deras ursprungsländer med vad familjen innebär i Sverige. D102/308 menar att Det är så olika för alla, det som ni här i Sverige ser som släkt ser vi som familj i våra länder med till exempel fastrar kusiner, alla. Alla som jag är släkt med är min familj. 302, en jämnårig landsman instämmer: Våra hushåll var mycket större och där bor man oftast med sina föräldrar eller hustruns föräldrar, medan här är boendet mycket mindre och då bor alla mer utspridda. Familjen är inte lika stor här. Alla instämmer dock inte med den vidare familjeförklaringen. 401, en 44-årig man från Irak säger: Det finns två familjer, den stora och den lilla. Den lilla familjen är min son och min fru. Och den stora familjen är jag, mina syskon och mina föräldrar. För mig är det så. Vi har släkt överallt Två tredjedelar av intervjupersonerna har familj och/eller släkt i Sverige. Jag har släktingar, kusiner här, jättemånga. säger 103 från Irak. Medan de vi talat med som kommer från Irak och Syrien oftast redan har släkt i Sverige, är det färre från Afghanistan som haft etablerade familjeband i Sverige när de anlände en konsekvens av att invandringen härifrån till Sverige länge varit väldigt låg. Direkta familjekontakter behöver alltså inte vara en förutsättning för att komma till Sverige men avsaknaden av familjeband innebär att man som asylsökande och nyanländ upplever en helt annan situation då det inte finns någon på plats som kan förbereda ens mottagande. 105 från Afghanistan säger: jag har ingen. Jag har ingen släkt, inga vänner. De flesta av de intervjuade personerna har familj, släkt och vänner kvar i ursprungslandet. 401, en 44-årig man från Syrien säger till exempel: Jag har min egen familj här och några syskon men min mamma och några andra syskon är kvar i hemlandet. 15

De transnationella banden sträcker sig inte endast mellan Sverige och ursprungslandet. Många av intervjupersonerna vittnar om att de har familj, släkt och vänner utspridda överallt i världen (306, 307, D102/308). 101, som är 18 år och kommer från Irak säger till exempel: Jag har också [släkt] i USA, i Storbritannien. Det finns släktingar också som kan vara i Holland. Vi har också släktingar i Norge men min faster [ ]bor här i Sverige. 403 och 404 från Syrien har liknande erfarenheter: 404: Jag har en son och en dotter här i Sverige och två döttrar kvar i Syrien. Och så har jag några barn i Kanada, Libanon och Tyskland. 403: Jag har min fru och två döttrar här i Sverige och en bror, mamma och syster i USA och bröder i Libanon. Förhoppningen att få hit sin familj finns bland flera av intervjupersonerna. Att få till stånd familjeåterförening är dock inte helt lätt (se faktarutan om familjeåterförening nedan). 202, en 18- årig man från Afghanistan beskriver vad svårigheterna kan bestå i: Min familj kan inte komma längre. Tiden är slut. De hade sex månader på sig att komma, men de befinner sig i Iran nu. Och de kan inte flyga därifrån. De måste först åka till Afghanistan och därifrån till Sverige. Så tiden är slut för dom. Jag har min lillasyster där och det är jättesvårt för min mamma. Familjeåterförening Personer som kan få uppehållstillstånd på grund av att de har en anknytning till en person som är bosatt i Sverige är makar, registrerade partners, sambos och omyndiga, ogifta barn. Även personer som bodde i samma hushåll och har ett särskilt beroendeförhållande till anknytningspersonen kan få uppehållstillstånd i vissa fall (Regeringen 2013). Anknytningspersonen ska i regel ha ett permanent uppehållstillstånd (PUT) för att kunna fungera som anknytningsperson. Då det rör sig om flyktingar kan det dock i vissa fall göras undantag (Migrationsverket 2012b). Sedan den 15 april 2010 ska anknytningspersonen kunna försörja den anhöriga och kunna erbjuda en bostad. Om den anhöriga är barn till anknytningspersonen eller om denna fått uppehållstillstånd som flykting kan undantag från försörjningskravet göras. Det har blivit något enklare för föräldrar och barn att återförenas sedan den 1 juli 2010, då åtgärder mot familjeseparation infördes (Regeringen 2013). Visar det sig att familjeåterförening i Sverige inte är möjligt, skulle han överväga att flytta till ett annat land, säger 101 från Irak. Jag har tänkt det ganska många gånger att om det går kan jag flytta till ett annat land. Jag träffar min syster varje dag på Facebook Eftersom de allra flesta av intervjupersonerna har familj, släkt och vänner i sitt ursprungsland, så har de även regelbunden kontakt med ursprungslandet. 305, en 32-årig kvinna från Irak pratar med sin familj varje dag: jag är tacksam för iphone så vi kan ha kontakt. 104 från Afghanistan och D107 från Irak lovordar internet: 104: [ ] jag träffar min syster varje dag på Facebook. 16

D107: Jag Skypar med min familj nästan varje dag. Jag kan prata med och se min mamma och min pappa. Det är så bra. Medan vissa har daglig kontakt, skapar tekniska problem med antingen telefonledningar eller internetuppkopplingar svårigheter för andra. 101 från Irak, 401 från Syrien, och 202 från Afghanistan vittnar om detta: 101: Det är absolut inte varje dag, vet du varför? Det är inte samma teknologi som i Europa. Det är jättesvårt att använda internet där så det är kanske en gång per månad. 401: Jag har ingen kontakt. Det finns inga telefonledningar. Det är var och varannan månad. Om linjerna fungerar kan jag kanske hinna säga ett par ord. Elektriciteten är borta 20 timmar per dygn, det finns inget vatten eller el regelbundet. Det blir sporadisk kontakt när jag lyckas. 202: I mitt hemland finns det knappt internet. En globaliserad värld och snabb teknologisk utveckling har fört med sig enklare, snabbare och billigare kommunikationsmöjligheter med släkt och vänner över långa avstånd än vad som tidigare har varit möjligt. Även om flera av våra intervjupersoner vittnar om att svåra omständigheter i hemlandet periodvis utgör hinder för kommunikationen, kvarstår det faktum att både tröstande, stöttande och ibland krävande röster från familj och anhöriga idag når våra intervjupersoner med en frekvens som hade varit omöjlig för bara 10-20 år sedan. 17

Som invandrare vill man vara nära varandra : om de transnationella bandens inverkan på boendestandard och val av bosättningsort Det här avsnittet handlar om hur asylsökandes och nyanländas transnationella band påverkar deras boendestandard och val av bosättningsort. Invandrade som kommer som anhöriga till personer som redan bor i Sverige flyttar ofta in med familjen eller släkten. Detta fenomen är även väl kartlagt i tidigare forskning om transnationella band. I de fall anhöriga redan bor i Sverige utgör de inte sällan en bas för de asylsökande (Granath m fl 2013). Sedan möjligheten att bo i eget boende (ebo) infördes har andelen nyanlända flyktingar som väljer ebo framför anläggningsboende (abo) pendlat mellan 40 och 60 procent men i allmänhet legat på strax över 50 procent (Myrberg 2012, SOU 2009:19). I stor utsträckning fortsätter nyanlända flyktingar som under asyltiden bott i eget boende också att bo inneboende efter det att de beviljats uppehållstillstånd (Boverket 2009). Man behöver trygghet för att komma in Många av intervjupersonerna har föredragit att bosätta sig nära familj, släkt eller vänner. Familjen innebär både en trygghet i en annars ganska otrygg situation och en hjälp när man varken kan språket eller systemet. Att flytta nära familj och vänner är därför ett naturligt val för många. Min mamma och min syster är här därför valde jag att bo här säger 402, 28-årig man från Syrien, som valde att bo nära sin familj. Intervjuperson 404, 55 år från Syrien, valde att bo nära sin dotter med anledning av tryggheten och ekonomin. När 404 anlände till Sverige befann sig dottern och sonen redan i Sverige, samtidigt som hennes make just avlidit: I mitt tillstånd känner jag inte att det finns något annat val än att flytta till en stad där min dotter finns eftersom att jag känner mig ganska utsatt i min situation. D101/303 kom till Sverige för tolv år sedan och bor tillsammans med sin partner och tre barn. Han beskriver familjen som en källa till trygghet och som en vägvisare till det svenska samhället. Familjen betraktas som den bästa informationskällan, familjemedlemmar går att lita på och de kan förklara hur det svenska systemet fungerar vilket är särkilt avgörande under den första tiden i det nya landet: Som invandrare vill man vara nära varandra, familjen. Om man blir sjuk så är man nära, när man inte kan språket eller när man behöver lära sig systemet. Då måste man vara nära familjen. Dom lär en hur man gör. Sedan kan man kanske flytta [ ]. För D106 och D107, två kvinnor i 30-årsåldern från Irak, är närheten till syskonen viktig: 18

D106: Sen sökte jag och min man lägenhet och så fick vi eget kontrakt i förstahand här, och sen fick min syster i trappuppgången bredvid. Och sen min andra syster, men också min bror. Så det kändes så bra att vi kunde bo så nära varandra, så att vi kan hjälpas åt. D107: Det bor många här som jag känner, också mina syskon och deras familjer. Det är jätteviktigt för mig. Dom hjälper mig om jag behöver och vi träffas nästan varje dag för vi bor nära varandra. Vi har alla barn och då hjälps vi åt med barnen. Sen också med att förstå hur allt fungerar här i Sverige. Det är bra att ha varandra. D101/303 konstaterar att familjen är viktigast, sedan kommer landsmännen. Om man inte har familj så bosätter man sig nära landsmän. 103, som är 20 år och har varit i Sverige i snart fyra år och har kusiner i Sverige, betonar även vikten av att bosätta sig nära vänner: Jag skulle välja den plats nära kusiner, kompisar [ ] Ja, inte bara familjen, även vänner. Jag skulle till exempel aldrig flytta till Uppsala och bo där eller någon annanstans. Där finns inga kompisar eller någon som kan hjälpa till. Att familj, släkt och vänner utgör en trygghet för de invandrade och är avgörande i valet av bosättningsort gäller för majoriteten av intervjupersonerna. Några av intervjupersonerna säger att de kan flytta var som helst bara de får ett arbete, medan andra endast letar jobb nära släkt och vänner. Oftast är det dock en balansgång där båda elementen är viktiga, vilket 105, 18 år från Afghanistan, åskådliggör: Om jag skulle välja skulle jag välja det som är nära till mitt jobb och där det finns folk. Jag kan inte leva där det inte finns människor och gå på gatan helt själv. För D101/303, som arbetar deltid som lärare och samtidigt studerar, väger familjen tyngre än arbetet i valet av bostadsort: Det första är min mamma, hon har en kusin här. Jag har många kompisar i Stockholm och jag skulle kunna få ett bättre jobb där men min mamma var här och ensam, så det var svårt att lämna henne. Familjen är det som drar. På frågan Om du skulle få jobb och en bra lägenhet till exempel i en liten kommun ute på landet, skulle du flyttat dit då? svarar D101/303 däremot Ja, jag hade kunnat flytta dit. I början så är det svårt att välja, men nu kan man flytta för ett jobb. Enligt D101/303 måste man alltså först bekanta sig med Sverige och då är det naturligt att flytta nära släkt och vänner, men sedan kan man flytta till jobben. Om jag hittar ett bra jobb så kan jag bo vart som helst Medan bland andra intervjupersonerna D101/303 och 103 ovan prioriterar närheten till det sociala nätverket, understryker 101, 104 och 403 däremot vikten av arbete. 403 var hantverkare i Syrien men har inget arbete i Sverige utan lever med försörjningsstöd: Mina syskon bor här men om jag hade fått ett tillsvidarejobb så hade jag flyttat vart som helst. 104 arbetade som bilmekaniker i Afghanistan och läser i Sverige in gymnasiekompetens: Om jag hittar ett bra jobb så kan jag bo vart som helst, inte bara i Stockholm. Även utanför Stockholm kan jag flytta om jag får jobb. Både 403 och 104 understryker den gränslösa viljan att få ett jobb de kan tänka sig att flytta vart som helst bara de erbjuds en bra eller tillsvidare anställning. Det är däremot meningslöst att flytta eller pendla för en korttidsanställning, framhåller 403: De frågade mig vart jag ville bo och då sa jag Linköping och så frågade de om de ordnade jobb till mig utanför Linköping hur jag skulle ställa mig till det. Då svarade jag att om det 19

var ett tillsvidarejobb så skulle jag kunna tänka mig att pendla, men inte annars [ ] Jag skulle flytta vart som helst om jag fick ett jobb som jag visste att det var något att satsa på. 101, som är 18 år och kom till Sverige år 2011, formulerar samma tankegångar som många svenskfödda ungdomar har när det gäller livsprioriteringar och självständighet. Strävan mot självständighet är dock inte alltid en enkel väg: För mig är vänner och familj jätteviktigt men vänner och familj kan man inte leva med hela tiden. Man måste vara självständig och hitta ett jobb, det är viktigast. Och det är viktigt att ha en plats som är nära jobbet. Det går inte att du jobbar i Stockholm och du bor i Gävle. Det är jättesvårt faktiskt. Jättesvårt. Man kan bara få en lägenhet via kontakter Brist på bostäder och svårigheten att få ett hyreskontrakt kommer upp i flera av samtalen. 301, som är medelålders, gift, har två barn och har bott i Sverige i tolv år, saknar egen bostad och uttrycker frustration över sin situation: Jag har bott här i flera år. Jag sålde mitt hus i Irak för att komma hit men jag har fortfarande ingen bostad här i Sverige. I denna stund har jag ingenstans att bo. Fastän jag jobbat här i Sverige och jag betalar skatt och moms och allt. Men nu har jag inte ens en lägenhet. 106 har en lägenhet men med ett tidsbegränsat kontrakt: Det är kontrakt på ett år bara men jag står i kö i kommunen för att hitta min egen lägenhet. Men det är svårt. Flera av intervjupersonerna vittnar om att kontakter är avgörande för att få ett bra boende. D108, en 40-årig kvinna från Irak som har varit i Sverige i fyra år, berättar hur hon fick sin bostad: Jag valde inte att bo här, om jag säger så, för det var detta att här kunde jag med andras hjälp hitta en bostad, även om det är andra hand [ ] Har man inga pengar eller bra kontakter så är det svårt att välja var och hur man ska bo. Det är samma överallt. D106, en 28-årig studerande kvinna från Irak, understryker vikten inte bara av kontakter utan rätt kontakter för att få boende och menar att invandrade ofta saknar detta kontaktnät. Tillsammans med sin familj söker hon en bostad i ett annat område än där de bor idag, men på grund av brist på nätverk tycker hon att det är svårt: Fast vi har stått i kö i tre år så fick min kompis som har ett svenskt namn ett erbjudande om lägenhet i ett annat område. Fast att min man hade ett vitt jobb och allt. Men det är så svårt att få lägenhet. Jag tror att egentligen är det svårt för alla som inte har pengar eller bra kontakter. Jag tror faktiskt att det är bra kontakter som är viktigast. Och vi som är invandrare vi har inte kontakter mer än med varandra. Att ha pengar och ett arbete behöver inte innebära att man automatiskt får den bostad man vill ha. För de som saknar arbete blir jakten på bostad ännu svårare och för dem är kontakter helt avgörande, såsom 402, en 28-årig man från Syrien som har varit i Sverige i fem år beskriver: Det jobbigaste för mig är att inte ha ett eget boende [ ] Man kan bara få en lägenhet via kontakter. När jag går till Arbetsförmedlingen så säger de till mig att jag ska hämta ett bostadskontrakt så får du bidrag men jag får inget kontrakt för att jag inte har något jobb. 20