Föreliggande arbete "Grus och berg i Tranemo kommun" är utfört av Stellan Ahlin och omfattar naturgrus samt berg som ersättningsmaterial.

1988-09-01 GRUSINVENTERINGAR I ÄLVSBORGS LÄN Grusinventeringsverksamhet bedrivs av länsstyrelsen i samråd med naturvårdsverket i syfte att erhålla ett bättre underlagsmaterial för den fortlöpande naturresursplaneringen. Föreliggande arbete "Grus och berg i Tranemo kommun" är utfört av Stellan Ahlin och omfattar naturgrus samt berg som ersättningsmaterial. För rapportens innehåll svarar författaren. Länsstyrelsen har under arbetets gång bistått med underlagsmaterial och viss faktagranskning. Länsstyrelsen har dock inte tagit ställning till täktverksamhet i de enskilda grus- eller bergförekomsterna. Länsstyrelsen Naturvårdsenheten Samtliga kartor i denna publikation är godkända ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1988-06-21 Omslag: Foto, Stellan Ahlin Lay-out, Kerstin Jansson

GRUS och BERG i TRANEMO KOMMUN 1988:12 Stellan Ahlin Naturvårdsenheten LÄNSSTYRELSEN I ÄLVSBORGS LÄN 462 82 VÄNERSBORG Telefon 0521 / 70 000 Pg 3 51 85 8 ISSN 0347-8564

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 1 Sammanfattning 4 Syfte 5 Metodik 5 Översikt över förekomster av naturgrus 6 Översikt över bergförekomster 7 Naturgrus Områdets jordartsgeologi 8 Topografi 9 Översiktskarta över delkartorna 12 Cirkeldiagram 13 Förekomster av grus och sand 11 Stråket Hökasjön - Yttre Åsunden, Vassgårdenområdet 14 Hulared Grytteredssjön 18 Nittorp Skogarp 21 Dalstorp Borrarp 26 Boarp - Växtorp, Jälmåns övre lopp 28 Björstorp - Låmmared - N Ljungsarp 30 Åsarp - Limmared - Ljungsnäsa sjö 32 Nittorp - Ljungsnäsa sjö 34 Ljungsarp - Kättesjö mossar 40 Kockö mosse 42 Assmans dalgång - Tranemosjön Ambjörnarp 46 Tyggestorp Bergsås 52 Stackebosjön Häljabosjön 56 Kvistbäck - Spångasjön, Ö Grimsås 58 Rydssjön 60 Ambjörnarp - Sjötofta Dräggasjön 60 Berg för makadamframställning Förutsättningar för etablering av en bergkrossanläggning 67 Lokalisering av bergförekomster: Hänsyn till det allmänna och till kommunal planering 67 Områdets berggrund 68 Kvalitetskriterier för bergmaterial och bergförekomster 73 Områdets bergarter ur bergteknisk synpunkt 74 Utvärdering av inventerade bergförekomsters tekniska egenskaper 74

3 Förekomster av berg, lämpat för makadamproduktion 75 Björkered 75 Gumpebo 76 Gunneråsbergen 78 Gäddesjön 80 Lagåsen 84 Limsjömossen 84 Skogen 86 Tranemo 88 Valmossen 90 Litteraturlista 92 Ordlista 94 Karta: Materialförekomster av grus 97 Tabell 1: Materialförekomster av grus över grundvattenytan 98 Karta: Inventerade materialförekomster av berg 102 Tabell 2: Inventerade materialförekomster av berg 104

4 SAMMANFATTNING Naturgruset i Tranemo kommun är en resurs, som endast i begränsad utsträckning är tillgänglig för exploatering. De större förekomsterna inom kommunen är i stor utsträckning exploaterade. Dock återstår väsentliga grusreserver över grundvattenytan i området söder om Skogarp, i ett område SV om Nittorp, samt området Tranemo och Ambjörnarp. Merparten av kommunens grusförekomster kan endast exploateras i helt ringa omfattning, eller inte alls, eftersom mycket grus tagits ut och exploatering många gånger skulle gå stick i stäv med andra väsentliga samhällsintressen. Dessa är t.ex. behovet av vattenförsörjning, med möjlighet till uttag av grundvatten för färskvattenförsörjning, men också vården om vårt landskap med ibland speciella värden av botanisk, zoologisk, kulturhistorisk eller arkeologisk art. I inventeringen redovisas alltså mängderna uttagbart material. Härmed avses sådana förekomster, som inte omfattas av skyddshänsyn om natur- och kulturlandskapet, eller av praktiska hinder för exploatering. Totalmängderna är naturligtvis alltid större, men har inte samma betydelse i detta sammanhang. Exploatörernas redovisning av produktionen inom kommunen uppgår till sammanlagt 294.000 ton för produktionsåret 1985. Situationen vad gäller reserver av naturgrus sammanfattas i kartan på fig. 1. Det bör noteras, att en del förekomster ligger under grundvattenytan. Exploatering av sådant material är tekniskt möjligt i en del fall, men har inte redovisats i sammanställningen i tabell 1, av två skäl. Dels krävs det tekniska undersökningar för att klargöra materialmängderna, och sådana undersökningar ligger utanför uppdragets ram. Dels kan inte sådana förekomster utan speciell planering av täktverksamheten betecknas som exploaterbara, över huvud taget. Makadamframställning är redan ett viktigt komplement till naturgrusexploatering i det närliggande Boråsområdet. Den framtida utveckling som kan förutses för Tranemo kommun innebär en successiv förskjutning från grustäkt till bergtäkt. Det tycks helt rimligt att anta, att bergtäktsverksamhet i Tranemo kommun förverkligas inom den närmaste femårsperioden, och därefter får en successivt ökande betydelse. Nio bergförekomster redovisas med en volym av åtminstone en miljon fm 3. Dessa bergförekomster erbjuder relativt bra möjligheter till exploatering utan oacceptabel störning gentemot omgivningen, och de uppvisar vidare jämförelsevis bra bergmaterial. Det är dock viktigt att notera, att bergkvaliteten är genomgående låg inom hela kommunen. Således är det inte praktiskt möjligt att producera större mängder material med god slitstyrka t.ex. för beläggning på starkt trafikerade vägar. Även en del andra kvalificerade användningar kräver material av bättre kvalitet än det som kan produceras i större bergtäkter. Alternativen utgörs främst av långtransport av kvalitetsmaterial, samt bergtäkter i småpartier med lokalt kvalitetsmaterial (sådana partier har aldrig så stora volymer som 1 miljon fm3)

5 SYFTE Föreliggande undersökning har utförts enligt de rekommendationer som framgår av "Inventering av naturgrus och alternativa material - allmänna råd", Statens Naturvårdsverk, Råd och Riktlinjer, 1983:5. Syftet har därmed varit, att för Tranemo kommun redovisa förekomster av naturgrus och krossningslämpligt berg, samt beskriva dessa förekomster vad gäller olika fysiska förutsättningar, såsom form, morfologi och geologisk karaktär, läge i förhållande till grundvattnet, materialegenskaper, utbredning och volym. Motstående intressen har redovisats, och exploaterbarhet har därmed getts en vidare innebörd än den rent formella. Olika typer av motstående intressen har beaktats och i viss mån redovisats. I konsekvens med detta framkommer att endast ett fåtal förekomster av naturgrus respektive krossningslämpligt berg har sådant läge, att frågan om exploatering över huvud taget kan beaktas, av hänsyn till naturvärden, historiska och arkeologiska värden, belägenhet i förhållande till bebyggelse och lämpliga transportleder. METODIK Föreliggande inventering har utförts genom att tillgängligt geovetenskapligt källmaterial beaktats, och därefter kompletterats med fältarbete (aktuellt källmaterial redovisas väsentligen i litteraturlistan). Geovetenskapligt källmaterial har utgjort geologiska kartor med beskrivningar i Sveriges Geologiska Undersöknings (SGU) serier Ae och Af, länsstyrelsens tidigare inventeringar av området, en tidigare grusinventering, en geovetenskaplig undersökning angående Vassgården-området, samt en inventering av ett område SO om Tranemo. För ytterligare kontroll av områdena har flygbildstolkning dessutom utförts. Tillgängligt publicerat material enligt ovan har kompletterats med fältstudier för att därmed ge sammanställningen av grus- och bergförekomsterna en aktuell och konsekvent utformning. Fältstudierna har bestått av undersökning på platsen av de förekomster som framkommit genom källstudierna och avsett utbredning, form, m.m. hos grusförekomster, dokumentation av täkter, undersökning av direkt åtkomligt material. Bergförekomster har undersökts avseende bergartsyp, mineralinnehåll och kornfogning, samt variationer av dessa parametrar. Bedömningen av materialkvaliten har vidare grundats på undersökningar av tillgängliga bergsprängningar, slaghållfasthetsbedömning genom losstagning av berg, samt de laborativa mätningar, som redovisas i beskrivningarna. Planfrågor har sammanställts utifrån kommunens och länsstyrelsens underlag (se litteraturlistan). Naturvårdsklassning av grusförekomsterna har utförts i samråd med länsstyrelsens naturvårdsenhet.

6 Fig. 1. Översikt över grusförekomsterna. < 100.000 fm 3 förekomst över grund- < 1 miljon fm 3 vattenytan möjlig förekomst under > 1 miljon fm 3 grundvattenytan Angivna siffror avser uttagbara mängder material, med nu rådande förutsättningar för exploatering.

Fig. 2. Lägen av förekomster av berg, lämpade för krossning. Angivna förekomster har förutsättningar i tekniskt avseende, och uppfyller dessutom vissa krav vad gäller lämplighet i vidare mening. Siffrorna avser förekomsternas nummer enligt beskrivningen. 7

8 N A T U R G R U S OMRÅDETS JORDARTSGEOLOGI 'Jordarter' är geologins beteckning på material, som är löst sammanhållna (i motsats till det fasta berget), naturmaterial (i motsats till tekniska material, som betong, etc.), och som inte aktivt deltar i markens livsprocesser (i motsats till jordmånens vegetation och mikroorganismer). För många syften intresserar det översta markskiktet oss mest, men i detta sammanhang är det den underliggande jordarten, som har betydelse. Denna är av flera slag i det här aktuella området. Huvudtyperna av jordarter är morän, 'pinnmo', en osorterad jordart av finjord blandad med sten och block, lera, inkluderande lättlera (alltså inte så styv som egentlig lera), som dock är mycket ovanlig inom Tranemo kommun. För de praktiska sammanhang som behandlas här, är dock sådana jordarter av intresse, som mer eller mindre fullständigt saknar finmaterial, och således är sorterade. De består av sand och grus, med eller utan sten och block. Sådana materialsammansättningar har uppkommit genom sortering i vatten. Ganska vanliga, särskilt i dalgångarna, är sådana jordarter som i dagligt tal ofta kallas sandiga, men i strikt geologiskt språkbruk bör kallas moiga, innehållande finmo eller grovmo. De utgör huvuddelen av den odlade jorden inom kommunen. Torv är en jordart, som utgör ofullständigt förmultnade rester av växter. Sveriges jordarter bildades i allt väsentligt genom den senaste istiden (med torv som det enda viktiga undantaget). Istiden avslutades i det aktuella området för omkring 12.000 år sedan. Inlandsisen förde bort alla äldre jordarter och avlagrade nya under rörelsen mot söder. Morän är den dominerande produkten av inlandsisens jordartsbildande arbete. Denna jordart är ett blandmaterial av krossprodukter från isens bearbetning av berggrunden, inblandat med äldre mineraljord. Moränens ursprungsmaterial var alltså den berggrund, som utgjorde isens underlag. Denna nöttes ner i motsvarande grad, som isen upptog sådant material. Det nedkrossade bergmaterialet avsattes vanligen direkt på platsen, då isen smälte bort. Det förblev osorterat, och kom att ligga som ett täcke över berghällarna. Speciella processer vid isavsmältningen kunde dock ge upphov till ackumulationer, så att stråk med mäktigare morän uppkom. Dessa stråk, ofta ryggformade, bildades såväl längs med isens rörelseriktning (drumliner), som tvärs emot denna (ändmoräner). En nedisning kan ses som ett symptom på en extrem köldperiod i Jordens historia. Förr eller senare återfår klimatet normal karaktär och förutsättningarna för nedisningen upphör. Isen försvagas därvid, den nedisade arealen minskar, och isfronten retirerar - isen 'drar sig tillbaka'. Inom undersökningsområdet skedde alltså en förskjutning av isfronten, så att denna förflyttades mot norr. Den ganska jämna terrängen, högt över havets nivå också vid detta tillfälle, gav alldeles speciella betingelser för isens avsmältning. Delvis bör denna ha skett genom att isens rörelse avstannade, och block och berg av is låg kvar i bråtar. Den utgjorde s.k. "död" is. Sedimentation av grus, etc., som skedde bland sådan "död" is, fyllde ut de tillgängliga mellanrummen, och avlagringarna fick därigenom oregelbundna former. Detta återspeglas bl.a. i utformningen av stråket kring sjön Vassgården, men också vad gäller stråket i dalen vid Ambjörnarp.

9 De stora mängderna smältvatten från isens förde med sig sten, grus osv, som rundades av den hårdhänta transporten. Också mer finkornigt material fördes naturligtvis med isälvarna. Den strida vattenföringen förde dock undan sådant material, medan grövre material avlagrades direkt i älvfåran. En isälv, som sköljer ut sitt material i ett låglänt terrängparti som inte är vattenfyllt, ger upphov till en solfjäderformad flack slänt. Avlagringen är uppbyggd av rundat material, i vilket sorteringsgraden är måttlig. En sådan bildning kallas sandur (från isländska). Åtminstone en större sandur förekommer inom kommunen, nämligen vid Gäddesjön. TOPOGRAFI Södra Älvsborgs län utgör en del av ett höjdområde, som omfattar centrala sydsverige söder om Vättern; "Sydsvenska höglandet". Tranemo kommun ligger inom detta höglänta område, med höjd över havet kring 180 m. Enstaka höjder når dock upp till 280 m. Topografin är huvudsakligen ganska jämn. Dock finns en del viktiga undantag. Dels finns partier som reser sig högre än den allmänna nivån. Dessa partier har ibland utformning som kraftigt markerade klintar, som bjärt viker av från omgivningen; ibland symmetriska och jämna, nästan som pyramider (Bergsås, Arnåsa-kulle, m.fl.). I andra fall är ett parti högre, och avgränsas av skarpa stup på en eller flera sidor, alltså förkastningar som i huvudsak ger raka linjer. Som undantag till den jämna topografin finns vidare sprickdalar, med t.ex. Jälmån och Musån. Områdets allmänna topografi har varit en viktig styrande faktor vid inlandsisens avsmältning. Vid denna avsmältning uppkom de mineraljordar, som förekommer i kommunen; alltså morän och de sorterade jordarter, sand och grus, etc., som denna rapport huvudskaligen behandlar. Avsmältningen av en inlandsis är kraftigt styrd av topografin, man kan jämföra med nuvarande nedisade områden kring polerna, där ju avsmältningen är helt olika om den sker ut mot havet (isen decimeras genom sönderbrytning, kalvning av isberg) eller om den decimeras inne i landet. I det senare fallet, och med flack terräng, sker en gradvis stagnation. Stora fält med helt avstannad is i form av oregelbundna blockmassor uppkommer. Många mellanformer mellan morän (osorterat mineraljordsmaterial direkt framsmält ur isen), och sorterat material (vattentransporterat och sedimenterat) uppkommer. Ackumulationerna av sorterat material, sand, grus, etc., förekommer främst i anslutning till dalgångarna. Inom Tranemo kommun, med dess speciella topografi, kan man följdriktigt finna grusmaterial i särskilda stråk, i enlighet med ovanstående beskrivning. Fördelningen är mycket ojämn inom området; i de större dalstråken är sandavlagringarna kilometerbreda, medan sådant material kan saknas nästan helt i mellanliggande partier. I dalgångarnas stora mängder av sorterat material, dominerar sand starkt. Typiska isälvsdeltan saknas (längs västkusten är denna ackumulationsform däremot vanlig), medan s.k. sandurfält förekommer (se ordlistan). I många områden finns mellanformer mellan morän och sorterat material; man må kalla sådana jordarter för grusig morän eller dåligt sorterat grus - det är en smaksak. Exempel är Ljungsarpsåsen, och de många flacka fälten i terrängen mellan Limmared och Jälmån.

10 FÖREKOMSTER AV GRUS OCH SAND Nedan beskrivs större förekomster av grus och sand i kommunen. Härmed avses, att undantag endast utgörs av volymmässigt små förekomster (<50.000 fm 3 ), samt sådana, som bildar endast någon meter mäktiga skikt. Vidare redovisas inte bildningar (eller del av bildning) som domineras av materialfraktionerna grovmo-silt. Naturvärden är av flera olika slag. Den levande naturen uppvisar skyddsvärda objekt i form av ovanliga växt- eller djurarter, eller naturtyper. Dessa redovisas sammanställda från tidigare gjorda inventeringar; något självständigt bidrag till denna fråga ges inte i detta arbete. Geovetenskapliga naturvärden, å andra sidan, sammanställs här utifrån inventeringens resultat. Baserat på beskrivningen av respektive geologisk bildning, görs en klassificering av det geovetenskapliga värdet. Vid bedömningen av det geovetenskapliga värdet har några olika aspekter vägts samman: Raritet - bildningstypens grad av sällsynthet. Representativitet - utformningens grad av representativitet. En välformad, karaktäristisk bildning kan vara skyddsvärd oavsett om bildningstypen i sig är vanlig. Orördhet - en orörd bildning har i sig större värde. Mångsidighet - en avlagring som på en gång representerar flera olika bildningstyper, ökar därmed i skyddsvärde. Storlek - en stor bildning har större skyddsvärde än en liten, om ingen annan skill nad föreligger. Pedagogiskt värde - användbarhet för undervisningsändamål, ökar det geovetenskapliga värdet. Forskningsobjekt - Ju mer forskningsverksamhet, som skett, pågår eller är motiverad, desto högre värde. Under rubriken "Naturvärden" sammanfattas ovan beskrivna geovetenskapliga, zoologiska eller botaniska värden. Kulturminnesvårdens intressen redovisas kortfattat, som en sammanställning av länsstyrelsens arkiv. Grundvattenfrågor redovisas i de fall dessa har särskilt intresse. Härmed avses, antingen att kommunala vattentäkter med skyddszoner, el. dyl., förekommer, eller att grundvattenförhållanden eljest är anmärkningsvärda på något sätt. I inventeringen redovisas mängderna uttagbart material. Härmed avses sådana förekomster, som inte omfattas av skyddshänsyn om naturoch kulturlandskapet, eller av praktiska hinder för exploatering, såsom större vägar, bebyggelse, el. dyl. Uppgiften om totalvolym är vanligen endast en uppskattning, utifrån en rimlighetsbedömning av ofullständigt kända fakta. Uppskattningen av mäktigheten utgör vanligen den största osäkerhetsfaktorn. Siffran för totalvolym har alltså karaktär av riktmärke. Omfattningen av grusexploatering inom kommunen är viktig för bedömningen av försörjningssituationen och grusreservernas varaktighet. En sammanställning av exploatörernas uppgifter om produktion under året 1985 gav som resultat att total produktion inom kommunen uppgick till 294.000 ton (1fm 3 = 2.0 ton).

Fig. 3. Översikt över grusinventeringens delkartor i skala 1:20.000. 11

12

13 STRÅKET HÖKASJÖN - YTTRE ÅSUNDEN, Delkarta 1,2,3 VASSGÅRDENOMRÅDET Förekomst 1 Typ av förekomst: Åskullar, ryggar Materialsammansättning: Växlande Total mängd material: 30 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: - Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: I Beskrivning Ett brett stråk av grusförekomster sträcker sig i nordostsydvästlig riktning längs dalgången ut med Åsunden och norrut längs Ätran. Inom kommunen finns en mindre del av detta stråk; partiet mellan Yttre Åsunden och Hökasjön. Grusavlagringarna består av kullar och ryggar. I flera fall omger dessa högre partier sänkor, som antingen utgör små mossar eller sjöar. Denna typ av terräng är utpräglad i några fall, så som i området norr och nordost om sjön Vassgården. I andra områden har kullarna mer oregelbunden form och terrängen är kuperad utan att åslandskapets särprägel framträder särskilt tydligt. Exempel på detta är området sydväst om Torpasjön samt ett område nordväst om sundet mellan Yttre Åsunden och Torpasjön. Övriga avsnitt i denna norra del av stråket utgörs av tämligen flacka avlagringar utan karaktäristiska former. I den sydvästra delen är stråket tämligen smalt, och representeras av vanligen flacka, men i några fall mer markerade kullar. Terrängen i övrigt upptas främst av mossar. För det större komplex av avlagringar, i vilket detta stråk ingår, har särskild dokumentation utförts i en tidigare rapport från länsstyrelsen. Dr Bengt T Johansson utförde sålunda år 1977 på uppdrag en inventering och naturvårdsbedömning. Den geologiska uppbyggnaden av Vassgårdenområdet är svårtolkad, och uppbyggnaden har troligen skett genom en komplicerad process. Så mycket tycks dock klart, att de många oregelbundna kullarna och ryggarna återspeglar en geologisk bildningsmiljö i istidens slutfas, i vilken isblock låg kvar efter den bortsmältande isen. Dessa isblock bildade hinder för avlagringen av grus och sand. Det var endast mellan hindren som avlagring kunde ske, och därför bildar materialet numera så oregelbundna former. I geologiska termer har bildningarna alltså karaktär av kames. Ett så stort stråk med kamesavlagringar är unikt i denna del av länet. Ett annat stort kamesområde finns i Skaraborgs län, det s.k. "Valle Härads kames-landskap", norr om Hornborgasjön. Material och täktverksamhet Det finns några täkter i stråket av åskullar, och materialet är växlande med såväl sandig som stenig-grusig sammansättning. Genomsnittligt är materialet i stråket troligen inte särskilt grovt. Det grövre materialet är ofta påfallande väl rundat. Bildningarnas karaktär av kames gör det sannolikt, att det ställvis finns moränmaterial inblandat i grusmaterialet, och att mellanformer förekommer. Det är typiskt för kamesavlagringar, att materialet växlar mycket och oregelbundet.

17 Grundvatten Grundvattnets nivå markeras ungefärligen av de omgivande sjöarna och mossarna. Grundvattenföringen har stor kapacitet i en del av stråkets avlagringar med grövre material. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse i den norra delen av stråket. Flera fornlämningar förekommer också i denna del av stråket. Naturvärden och planfrågor Så som närmare beskrivits av Bengt T Johansson i en tidigare naturvårdsbedömning, representerar Vassgårdenområdet en i denna del av länet unik naturtyp. Det uppvisar ett geovetenskapligt mycket värdefullt komplex av bildningar. Området är tämligen ringa påverkat av täktverksamhet. Bland andra kriterier, som ger det särskilt värde kan nämnas den stora arealen, c:a 14 km 2 totalt, inkluderande områden inom Svenljunga kommun. Området i dess helhet har särskilt högt geovetenskapligt värde. Den södra delen av stråket ingår i ett naturvårdsområde. Nyetablering av täktverksamhet är inte förenlig med naturvårdens intresse för detta område. I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: geovetenskap, landskapsbild, rörliga friluftslivet och biologi (nr. 4). Våtmarksinventeringen upptar två områden med särskilt högt naturvärde, dels Tranåsamossen-Bragnumsmosse-området, dels Bergamossen. I kommunsammanställningen upptas, förutom ovan redovisade skyddsmotiv, också strandskydd och kulturintresse (norra delen). Klass I för området i dess helhet. HULARED GRYTTEREDSSJÖN Delkarta 4,5 Förekomst 2 Typ av förekomst: Flacka sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 4 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 50.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III Beskrivning Ett stort område i den låglänta terrängen kring Grytteredssjön och Hulared består av sand- och grusavlagringar. Dessa ligger oftast endast någon meter över grundvattennivån. Avlagringarna är i stor utsträckning uppodlade. Material och täktverksamhet Materialet i avlagringarna tycks i huvudsak vara sand eller grusig sand. En täkt finns upptagen 600 meter norr om Hulareds kyrka. Materialet i denna är grusig sand. Den beskrivna täkten ligger i ett parti av avlagringarna som har flera meters mäktighet över grundvattennivån. Mer omfattande täktverksamhet vore tekniskt möj-

20 ligt, men måste inbegripa en god efterbehandling med återställande till odlad mark, vilket är den nuvarande markanvändningen. Grundvatten Grundvattenföringen har ganska måttlig kapacitet. Dess nivå markeras ungefärligt av vattendragens nivå. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Fornlämningar vid Gryttered. Naturvärden och planfrågor Avlagringarna saknar egentliga egenformer, och representerar ingen ovanlig bildningstyp. Inga särskilda geovetenskapliga värden. Området kring Grytteredssjön är djurskyddsområde. I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: biologi och landskapsbild (nr. 14). I kommunöversikten upptas, förutom ovan angivna skyddsmotiv, strandskydd samt ett utredningsområde vid Hulared. Området kring Grytteredssjön klass II, övriga klass III. NITTORP SKOGARP Delkarta 6,7 Förekomst 3 Typ av förekomst: Åskullar samt flacka ryggar och fält Materialsammansättning: Grovt och växlande Total mängd material: 25 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 90.000 fm 3. Det kan finnas uttagbart material under grundvattenytan. Naturvårdsklass: II och III Beskrivning Längs Jälmåns dalgång samt i en sidodal finns ett sammanhängande stråk av isälvsavlagringar. De har inte särskilt utpräglade former, utan bildar en flack, ibland svagt kuperad terräng med en del kullar. Längs kortare sträckor reser sig åsar några få meter över omgivande avlagringar. Åsarna kan vanligen följas några hundratal meter, men de bildar inget sammanhängande system. Deras orientering är nordost-sydvästlig, som stråket i stort. En markerad terrass förekommer vid Breamad, där vägen mellan Dalstorp och Nittorp följer dess krön. Väster om terrassen går en åsrygg, som är tydlig, men ganska låg. Jälmån ligger i en nedskuren dalgång, som ibland är svagt markerad, men på en del ställen omges av branta slänter. Vid Nittorp utgör avlagringarna slänter på båda sidor av den utdragna Nygårdssjön. Tätorten Nittorp ligger på en terrass med ganska jämn överyta.

21 Gränsen mellan det här beskrivna området och avsnittet Dalstorp Borrarp går längs vägen Borrarp - Skogarp - Dalstorp. Gränsen mot avsnittet Nittorp Ljungsnäsa sjö går längs vägen Nittorp - Limmared - Hornhultsmossen. Material och täktverksamhet Materialet i stråket växlar, men i den norra delen finns stora mängder grovt material, stenigt grus. Sådant material finns i de två större täkter, sorti förekommer öster om Sörkvarnen. I den norra av dessa framgår också, att morän kan förekomma som ett inslag i avlagringarna. Stråkets material är således inte enbart isälvsmaterial, alltså sorterat grus, m.m. Det är troligt att stråkets material växlar starkt, så som i de exploaterade partierna, där stenigt material, grus och ren sand kan föreligga i oregelbunden blandning. Den södra delen av stråket domineras av sand. Gränsen mellan grovt material i norr och sand i söder är ganska skarp och går vid gården Brobacken, nordväst om Breamad. Uttagbart material i stråket finns framförallt i anslutning till befintliga täktområden. Särskilt i dessa kan det finnas ganska stora mängder exploaterbart material under grundvattennivån. Endast närmare undersökningar kan dock visa, om så är fallet, och om täkt kan ske på ett för det allmänna godtagbart sätt. Grundvatten I den södra delen av stråket, omedelbart nordväst om Nittorps tätort, finns ett skyddsområde för vattentäkt. I den norra delen av stråket finns möjlighet till uttag av stora volymer grundvatten. Kulturminnen Flera fornlämningar, särskilt i stråkets västra delar. Naturvärden och planfrågor Ryggarna vid Nittorps kyrkoruin är ovanliga, och delvis väl exponerade i terrängen. Detta avsnitt har högt geovetenskapligt värde. Övriga delar av stråket representerar ingen ovanlig bildningstyp, och uppvisar således inga särskilda geovetenskapliga värden. I länets naturvårdsprogram upptag följande skyddsmotiv: biologi, geovetenskap och landskapsbild (nr. 25). Våtmarksinventeringen anger att Breamad har särskilt högt naturvärde. I kommunöversikten anges områdesplanerat område söder om Dalstorpasjön, samt områden kring Skogarp och Nittorp med detaljplan. Ett bullerstört område ligger öster om Skogarp. Några områden norr om Nittorp har dokumenterat kulturvårdsintresse. Strandskydd längs Jälmån. Klass II för området i dess helhet.

24 DALSTORP BORRARP Delkarta 8 Förekomst 4 Typ av förekomst: Åskullar och slänter med sand Materialsammansättning: Grovt, växlande och sand Total mängd material: 15 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 20.000 fm 3. Det kan finnas uttagbart material under grundvattenytan. Naturvårdsklass: I och II Beskrivning Dalstorpasjön omges helt av fält och slänter som består av sandigt material. Liknande sandiga avlagringar förekommer också i dalgången vid Borrarp. De är i stor utsträckning uppodlade. I tydlig kontrast framträder en annan typ av grus- förekomst i området väster och nordväst om gården Borrarp, nämligen de ganska höga, markerade ryggarna som utgör åsar. Också markanvändningen är en annan; ryggarna är skogsbevuxna i motsats till de i huvudsak uppodlade sandavlagringarna. Åsryggarna vid Borrarp är höga och väl markerade i terrängen. Sträckningen hos åsarna är vindlande med mjuka krökar, och mellan ryggarna finns därför små tjärnar och mossmarker. En åsrygg i den nordvästra delen av området är bebyggd med en väg och några hus. Norr om Dalstorpasjön finns ytterligare en annan typ av avlagring. Denna har formen av ett närmast platåliknande fält, med distinkta slänter på sidorna (åt väster, söder och öster), och en nästan plan överyta. Gränsen mellan det här beskrivna området och avsnittet Skogarp - Nittorp går längs vägen Borrarp - Skogarp - Dalstorp. Material och täktverksamhet De flacka avlagringarna och slänterna i den sydvästra delen av området uppvisar ett sandigt material. Det kan förekomma grusiga inslag, men rimligen inte grövre. Åsryggarna innehåller ett tämligen grovt material, stenigt grus med inslag av sandiga partier. En väl efterbehandlad täkt finns uttagen i en av åsarna vid Borrarp. Ryggarna i anslutning till denna innehåller troligen i huvudsak ett ganska grovt material, stenigt grus el. dyl. Avlagringen norr om Dalstorpasjön är uppodlad och innehåller alltså i ytan en del finmaterial. Det är mycket möjligt, att detta avsnitt innehåller en del grovt material under det ytliga finmaterialet. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Fornlämningar.

26 Naturvärden och planfrågor Åsarna i områdets västra del, vid Borrarp, är karaktäristiska och mycket representativa. Ett så stort system med relativt intakta åsar är ovanligt i denna del av länet. De har särskilt högt geovetenskapligt värde. De sandiga avlagringarna i områdets västra del har endast svagt utbildade egenformer och tillhör en vanlig bildningstyp. Inga särskilda geovetenskapliga värden. Avsnittet norr om Dalstorpasjön har inte heller någon särpräglad utformning, och tycks inte tillhöra någon ovanlig bildningstyp. Inga särskilda geovetenskapliga värden. I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: rörligt friluftsliv, biologi, geovetenskap och landskapsbild (nr. 16 och 18). I kommunöversikten anges ett områdesplanerat område söder om Dalstorpasjön, samt ett område med detaljplan. Kring Dalstorps kyrka finns ett natur- och kulturintressant område. Strandskydd kring sjön. Klass I för åsarna i områdets västra del. Övriga områden klass II. BOARP - VÄXTORP - JÄLMÅNS ÖVRE LOPP Delkarta 9 Förekomst 5 Typ av förekomst: Åskullar Materialsammansättning: Grovt, växlande och sand Total mängd material: 10 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 50.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III Beskrivning Oregelbundna former präglar avlagringarna av grus och sand i ett område längs Jälmån, mellan Dalstorpasjön och kommungränsen. Kullar är vanligast, men också en åsrygg förekommer. Bildningstypen, som har drag av s.k. kames, kan förväntas ha växlande, ibland osorterat material. Det finns alltså i detta område en gradvis övergång mellan sorterat material, grus, etc., och morän. Materialtyperna kan uppträda som delar av samma kulle, och en del "grus"material kan förväntas vara orent. I den södra delen av stråket finns flacka avlagringar i form av fält och slänter. Material och täktverksamhet Materialet i detta stråk har i stor utsträckning sådan sammansättning, att det bör betecknas som mindre väl lämpat för täktverksamhet. Grovt material förekommer i åsryggen, och ställvis i andra delar av stråket, men inslagen av sandigt och moränliknande material är sannolikt väsentliga. Täktverksamhet nordost Skattagården. Grundvatten Lågt liggande avsnitt nära Jälmån, med grusigt material eller grövre, har mycket god grundvattenföring.

28 Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Det förekommer flera fornlämningar. Naturvärden och planfrågor Bildningarna har i huvudsak ingen karaktäristisk utformning, och bildningstypen är inte geovetenskapligt märklig eller ovanlig. Undantag i detta avseende utgör dock åsryggen längs Jälmån. Åsryggen har högt geovetenskapligt värde, medan övriga områden inte har några särskilda geovetenskapliga värden. I kommunöversikten anges området närmast Dalstorpaajön som naturintressant, vidare område med kulturvårdsintresse, ett bullerstört område, samt strandskydd längs ån. Klass II med undantag av områdets norra del, som har klass III. BJÖRSTORP - LÅMMARED, N. LJUNGSARP Delkarta 10 Förekomst 6 Typ av förekomst: Ås och slänter Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 300.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: - Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III Beskrivning Ljungarps-stråket har en fortsättning norr ut i form av helt obetydliga avlagringar i ett stråk mellan Låmmared och Bj6rstorp. Avlagringarna utgör slänter och i några fall åsryggar. Dessa är jämförelsevis korta och låga. Material och täktverksamhet Materialinängderna är små i detta stråk, och ingen förekomst erbjuder nämnvärda uttagbara volymer. Grundvatten Endast mindre uttag av grundvatten kan ske. Kulturminnen Det förekommer inga fornlämningar på avlagringarna. Naturvärden och planfrågor Bildningarna är små, men åsryggen norr om Älvasjön har karaktäristisk utformning. Detta senare avsnitt har högt geovetenskapligt värde, medan övriga områden inte har några särskilda geovetenskapliga värden. Klass II och III.

30 ÅSARP - LIMMARED - LJUNGSNÄSA SJÖ Delkarta 11,12 Förekomst 7 Typ av förekomst: Isälvsavlagring Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 35 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 50.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: I, II och III Beskrivning I Sämåns dalgång mellan Ljungsnäsa sjö i söder och Brobacken vid Södra Åsarp i norr, ligger ett sammanhängande stråk med grus- och sandavlagringar. Terrängen är flack, och avlagringarna bildar vanligen flacka slänter på dal- sidorna. I stråkets norra del, norr om Rosendal och Limmared, finns således endast denna typ av svagt framträdande slänter eller svagt sluttande plan. I den södra delen av stråket finns några markerade terrasser som ligger upp till femton meter högre än ån. Den geologiska tolkningen av denna avlagring är oklar, men den har delvis karaktär av delta, enligt uppgift från Arne Hillden, SGU. Avlagringarna är bebyggda i ganska stor utsträckning. Väg och järnväg är anlagda över stråket. Material och täktverksamhet Materialet i detta stråk utgörs av sand och grusig sand. Borrningar vid Limmared har påvisat att sanden åtminstone ställvis underlagras av lera. Materialet är exploaterbart i tämligen ringa utsträckning, då avlagringarna är bebyggda och ligger nära ett vattendrag med strandskydd. Ett exploaterbart avsnitt finns dock öster om järnvägen, en km söder om "Nordmaderna". Grundvatten Avlagringarna ligger vanligen endast några få meter över grundvattennivån. I den södra delen finns dock terrasser med större mäktighet över grundvattenytan. Grundvattenföringen i djupare delar av avlagringarna beror mycket på materialsammansättningen; är lera ett vanligt material är vattenföringen ringa. I kommunöversikten anges skyddsområde för vattentäkt två kilometer norr om Tranemo kyrka. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Fornlämningar. Naturvärden och planfrågor Avlagringarna har en mindre vanlig karaktär, och kan utgöra ett geovetenskapligt värdefullt delta. I vissa avsnitt är avlagringarna kraftigt omformade av bebyggelse och anläggningar. Högt geovetenskapligt värde.

32 I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: biologi, vid Åsarpsån (nr..13). I kommunöversikten anges större delen av området inom områdesplan, och vidare finns flera områden med detaljplan. Ytterligare ett område är angivet som randområde. Strand- skydd längs Månstadsån. Klass I för området från Muntebo till Limmareds säteri. Klass II vid Nygården-Ljungsnäs. Övriga klass III. NITTORP - LJUNGSNÄSA SJÖ Delkarta (11,12),13, 14, (22) Förekomst 8 Typ av förekomst: Åsar och sedimentationsplan Materialsammansättning: Grovt och växlande Total mängd material: 30 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 200.000 fm 3. Det kan finnas uttagbart material under grundvattenytan Naturvårdsklass: I, II och III Beskrivning I Jälmåns dalgång mellan Nittorp och Ljungsnäsa sjö finns ett långt och ganska brett stråk med grus- och sandavlagringar. Terrängen är tämligen flack och avlagningarna har i stor utsträckning formen av plan och flacka kullar. Nittorps samhälle ligger på en bred terrass med grus- och sandmaterial, som i väster avgränsas av en slänt ner mot Jälmån. Terrassen är inte skarpt avgränsad åt öster utan övergår på några ställen i fält med grusmaterial, så t.ex. längs vägen Nittorp-Grimsås. 1.5 kilometer söder om Nittorps samhälle finns en nästan cirkulär sjö, Åsasjön. På den västra sidan om Jälmån finns en högre glänt med endast svagt utbildad terrassform. På den västra sidan om Jälmån, i höjd med Åsasjön, finns den nordligaste delen av en ås, som med vissa avbrott kan följas söder ut till Limsjömossen (jfr. förekomst 11). Åsen är orörd av exploatering och väl synlig i terrängen. Den framträder sålunda i området mellan Nygårdssjön och Algutstorpasjön, där avlagringarna i övrigt utgör flacka kullar, slänten och fält. På den sydöstra sidan av Jälmån utgör avlagringarna en tydligt formad terrass med en markerad slänt ner mot Jälmån. Några torvfyllda sänkor förekommer, och utgör dödisgropar. Mellan Algutstorpasjön och Limsjömossen ligger ett parti av stråket med en del ganska höga kullar och ryggar. Exploatering har skett i några sådana på båda sidor om järnvägen väster om Hökamossen (jfr. nedan, om täktverksamhet). Mellan Algutstorpasjön och Ljungsnäsa sjö finns ganska flacka avlagringar som kullar och slänter. Endast Jälmåns ravinformade fåra avviker från denna flacka terrängtyp. Gränsen mellan det här beskrivna området och avsnittet Nittorp - Skogarp går längs vägen Nittorp - Limmared - Hornhultsmossen.

35 Material och täktverksamhet Täkter saknas i partiet närmast Nittorp. Materialet tycks dock vara ganska sandigt. Undantag utgörs av den ås, som går ungefär parallellt med Jälmån. Närmare Algutstorpasjön och mellan denna sjö och Ljungsnäsa sjö, är materialet i genomsnitt grövre, med inslag av grus och sten. Det finns några takter här, 750 meter nordost, respektive 400 meter västsydväst gården Tuskan. Materialet är tämligen grovt, med betydande andel grus och sten. De stora täkterna norr respektive söder om järnvägen vid Hökamossen är avslutade, den södra dessutom efterbehandlad. Materialet domineras av sand, men i begränsade partier, särskilt där avlagringarna ursprungligen haft formen av åskullar, är det grövre med främst grus och sten. Uttagbart material finns framförallt i en ganska hög terrass mellan Jälmån och landsvägen, 500 meter sydost gården Stenhamra. Materialet är grusigt med inblandning av sten i vissa partier. Materialet i de flacka avlagringarna nordväst om Jälmåns dalgång är sandigt, ställvis moränliknande med dålig sortering. Grundvatten Grundvattenföringen är stor i sådana delar av stråket där materialet är grövre än sand. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Fornlämningar Avlagringarna har i stor utsträckning ingen särpräglad utformning, eller karaktär. Ett viktigt undantag utgör getryggsåsen vid Stenhamra, som har mycket högt geovetenskapligt värde. Den är orörd, här karaktäristisk och utpräglad utformning, och har dessutom en ganska lång sträckning. Getryggsåsen har särskilt högt geovetenskapligt värde, medan stråket i övrigt inte uppvisar några särskilda geovetenskapliga värden. I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: biologi, geovetenskap och landskapsbild (nr. 25). I våtmarksinventeringen har Algutstorpsasjön särskilt högt naturvärde. I kommunöversikten anges områdesplan nordost om Tranemo, detaljplan vid Nittorp och Tranemo, strandskydd längs Jälmån, samt område med dokumenterat kulturvårdsintresse. Klass I för getryggsåsen, klass II och III för övriga områden.

37 LJUNGSARP - KÄTTESJÖ MOSSAR Delkarta 15,16 Förekomst 9 Typ av förekomst: Åsar och sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 10 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 50.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: I, II och III. Beskrivning Ljungsarps kyrka ligger på en ås, som med vissa avbrott kan följas 7 km. Norr om Ljungsarp finns ett parti av den i skogsterrängen. Mellan detta parti och Ljungsarps kyrka är åsen bortschaktad längs en sträcka av c:a 200 meter. Åsen är som högst c:a 10 meter hög, men inom vissa sträckor är den endast några få meter hög. Söder om Ljungsarp följer vägen sträckvis åsen. Söder om Osmossen går åsen väster om vägen, i en nästan obruten sträckning söder ut till Kvistbäck. En ovanlig aspekt av Ljungsarpsåsen är, att den förmår dämma dräneringen av angränsande terräng, i detta fall mot väster. Mossen på denna sida om åsen ligger följaktligen flera meter högre än mossen på den östra sidan. Terrängens flacka utformning bidrar till den här beskrivna effekten. Stråket uppvisar förutom åsen också sedimentationsplan, som bildar flacka, jämna fält, slänter eller kullar. Dessa har inga framträdande former, och skiljer sig inte tydligt från vanlig moränmark. Sannolikt finns det inslag av morän i dessa tämligen tunna avlagringar. Dessa typer av flacka, tunna sand- och grusavlagringar har ganska stor utbredning inom tre områden; öster om Ljungsarp, väster om Lagmanshagasjön, och söder om Kättesjö mossar. Material och täktverksamhet Materialet är grovt främst i vissa partier av åsen. Det utgörs i övrigt i stor utsträckning av grus och sandigt grus utan mer väsentliga inslag av grövre material. Flacka avlagringar kring Lagmanshagasjön är sandiga. Som ovan beskrivits, är grusmaterialet ställvis moränliknande, och övergår kontinuerligt i denna jordart. En äldre, efterbehandlad täkt ligger nordost om Ljungsarps kyrka. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Fornlämningar. Naturvärden och planfrågor Ljungsarpsåsen är väsentligen orörd. Den representerar en ovanlig bildningstyp, med karaktäristisk och ovanlig utformning. Delar av stråket har särskilt högt geovetenskapligt värde. Vissa avsnitt nära åsen utgör bildningar med anknytning till den, såsom sidobildningarna mellan landsvägen och Lagmanshagasjön. Dessa delar av området har högt geovetenskapligt värde. Återstående bildningar representerar inte någon mer ovanlig bildningstyp, och har inga särskilda geovetenskapliga värden.

39 I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv för områden nära Lagmanshagasjön: landskapsbild och rörligt friluftsliv (nr. 22). För Ljungsarpsåsen upptas: geovetenskap (nr. 23). I våtmarksinventeringen anges särskilt högt naturvärde för Kättesjö Ö och V mossar, samt Djupasjömossen. I kommunöversikten anges område med detaljplan vid Ljungsarp, strandskydd samt bullerstörda områden. Längst i söder berörs också området av planering för gasledning. Klass I, II och III. KOCKÖ MOSSE Delkarta 17 Förekomst 10 Typ av förekomst: Sedimentationsplan Materialsammansättning: Sand Total mängd material: 150.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: - Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: III Beskrivning I Nissans dalgång finns ett brett stråk med grusavlagringar, varav ett litet område ligger inom kommunens område. Detta utgör en slänt mot sydöst. Material och täktverksamhet Materialet är sand och sandigt grus. Ingen väsentlig täktverksamhet. Grundvatten Ringa till måttlig grundvattenföring. Kulturminnen Det förekommer inga fornlämningar på avlagringarna. Naturvärden och planfrågor Slänten har endast svagt markerade egenformer och ringa geovetenskapligt värde. Inga särskilda geovetenskapliga värden. Klass III.

42 ASSMANS DALGÅNG - TRANEMOSJÖN - Delkarta 18,19,20 AMBJÖRNARP Förekomst 11 Typ av förekomst: Åskullar, ryggar, några fält Materialsammansättning: Grovt, växlande och sand Total mängd material: 40 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 4 miljoner fm 3. Det kan finnas uttagbart material under grundvattenytan i betydande mängder Naturvårdsklass: I, II och III Beskrivning I Assmans dalgång västsydväst om Tranemosjön ligger ett stråk med flacka avlagringar. Längs en sträcka av några kilometer fyller de den tämligen trånga och djupt nedskurna dalgången mellan bergssidorna. I stråkets nordostliga del finns ett högre liggande parti som är mer kuperat. Assman rinner meandrande genom stråket av dalfyllnader, och det finns flera "korvsjöar" och tydliga spår efter omläggningar av flodens förlopp. De härigenom dokumenterade processerna kan ha medfört att materialet omlagrats och att det, särskilt i stråkets västra, nedre del finns svämsand. I dalgången mellan Tranemosjön och Ambjörnarp ligger ett sammanhängande stråk med grus- och sandmaterial. En del av bildningarna är framträdande i terrängen, och utgörs av kullar och ryggar. Andra avlagringar bildar fält och liknande flacka avlagringar. Den norra delen av stråket är endast några hundra meter brett, och följer den smala dalgången ut med Musån. 1.5 kilometer söder om Tranemosjön finns dock ett parti med ganska kraftig topografi, som betingas av grusavlagringarna. Här finns således stora volymer material i åskullar och ryggar. Delvis är detta parti exploaterat, jfr. nedan om täktverksamhet. I söder är stråket brett, med kraftigt bruten topografi. Höjderna utgör grusavlagringar av olika typer; kullar, åsryggar och terrasser förekommer. Mellan höjderna ligger mossar eller små sjöar, de senare rikligast i terrängen strax norr om Ambjörnarp. Dessa sänkor utgör dödishålor, alltså bildningar som uppkommit efter kvarliggande isblock under inlandsisens avsmältning. Området söder och sydost om den skarpa krök där Musån ändrar lopp från västligt till nordligt, har särskilt intresse i denna inventering. Det utgör en av de största reserverna av naturgrus i kommunen. Det viktigaste området ligger grovt beskrivet mellan Musån och Gäddesjön. Detta område innehåller stora mängder grusmaterial. Dock finns inom området några hällar, som sticker upp över gruset. I stora drag har området karaktären av en platå, vilken Musån delar upp med en skarpt utskuren, bred ravin. Ravinens sidor bildar inte jämna slänter, utan sänker sig stegvis, i terrasser. Också åt andra håll avgränsas platån av branta slänter ner mot våtmarker. Vidare finns några friliggande delar av avlagringarna, öster om torpet Heden. Platåns överyta är ganska oregelbunden; förutom uppstickande hällar och bergknallar, finns sänkor med sjöar och mossar, rännor samt några åsryggar. Stråket innehåller stora mängder material. Eftersom området år kuperat, ligger betydande mängder över grundvattennivån. En specialundersökning av Gäddesjöområdet utfördes 1976 av Lars-Magnus Fält, Bengt T Johansson och K Gösta Eriksson.

44 I stråket finns en del avlagringar med sannolikt betydande mängder material under grundvattnets nivå. Detta gäller t.ex. det i huvudsak redan efterbehandlade täktområdet väster om Ambjörnarpsvägen, i höjd med korsningen över järnvägen, c:a 2 km sydväst om Tranemo kyrka. Också det efterbehandlade området 1 km sydväst om det förra, på östra sidan om Ambjörnarpsvägen, mellan denna väg och Musån, representerar kanske stora mängder material under grundvattnets nivå. Beskrivningen av dessa förekomster blir nödvändigtvis unge ärlig, eftersom det inte är känt, hur stort djupet r ner till berggrunden. En utvärdering av dessa förekomster måste utgå bl.a. från specialundersökningar av djup ner till underlaget. Materialet under grundvattenytan är sannolikt av samma typ som i förekomsten i övrigt, eller något grövre. Material och täktverksamhet Materialet i stråket längs Assmans dalgång är i huvudsak sand, med inslag av grusig sand. En täkt finns i den nordöstra delen av stråket. Grus respektive sand dominerar olika delar av täkten. I den västra delen kan sanden delvis utgöra svämsand, och alltså innehålla skikt med organiskt material. Nära vägen mellan Tranemo och Ambjörnarp ligger flera större täkter med huvudsakligen grusigt-stenigt material. Ett stort täktområde mellan Musån och vägen söder om Tranemo är avslutat och avjämnat och används för upplag, etc. Ett annat täktområde mellan Ambjörnarpvägen, och järnvägen är också avslutat. Täktverksamhet pågick vid inventeringstillfället i två täkter i anslutning till de nämnda, färdigexploaterade områdena. Det finns en mindre täkt nordväst om Svansjön. Materialet är inte särskilt grovt, dominerat av grusig sand. Materialet är rimligen inte representativt för området i dess helhet. Täkten är uttagen i en liten åsrygg, som alltså representerar en annan bildningstyp än området i stort. En betydande del av materialet i området kring Gäddesjön är rimligen ganska grovt. Kanske är upp mot en miljon fm 3 av materialet i detta område grus och grövre. Grundvatten De nordöstra delen av stråket längs Assmans dalgång ligger inom skyddsområde för vattentäkt. Grundvattenföringen är av måttlig omfattning i ett så finkornigt material det här är frågan om. Grundvattenföringen är av stor omfattning i avsnitt med större mäktighet och grovt material, alltså villkor som är uppfyllda i många delar av det här stråket. Kulturminnen Det förekommer flera fornlämningar på avlagringarna. Naturvärden och planfrågor Stråket med avlagringar längs Assmans dalgång uppvisar en del egenformer och saknar inte geovetenskapligt värde, trots att dalfyllnader av sand eljest är en tämligen trivial bildningstyp. Avlagringarna är påverkade av täktverksamhet i den nordöstra delen av stråket. Den västra delen av området har högt geovetenskapligt värde, medan den östra delen inte uppvisar några särskilda geovetenskapliga värden. I kommunöversikten anges ett område med detaljplan vid Uddebo, strandskydd längs Assman, ett område med dokumenterat kulturvårdsintresse samt ett bullerstört område.

Avlagringarna mellan Tranemosjön och Ambjörnarp har i flera avsnitt markerade egenformer, och åsryggarna och kullarna är på flera ställen ovanligt stora. De ingår också i ett ovanligt brett och långt stråk med isälvsavlagringar. Avsnitt med särskilt skyddsvärde är den höga ås, på vilken vägen Tranemo-Ambjörnarp är byggd samt de terrassformade sidorna av Musåns ravin. Dessa avsnitt har ovanliga former, och har stora dimensioner. De uppvisar alltså särskilt högt geovetenskapligt värde. Det stora platåområdet väster, norr och nordöst om Agnsjön, har väsentligen ingen ovanlig karaktär och få intressanta formelement. De har inga särskilda geovetenskapliga värden. Om täktverksamhet bedrivs här, kan dokumentation vara värdefull för att öka kunskapen om bildningens inre uppbyggnad. I länets naturvårdaprogram upptas följande skyddsmotiv: geovetenskap och rörligt friluftsliv (för den norra delen, nr. 38), och geovetenskap, rörligt friluftsliv, landskapsbild och biologi (för den södra delen, nr. 39). I kommunöversikten anges områden med detaljplan vid Tranemo och Ambjörnarp, samt strandskydd. Klass II i den västra delen av Assmans dalgång, klass III i dess östra. Klass I och II vid Musåns ravinsystem. Klass II väster, norr och nordöst om Agnsjön. 46

48 TYGGESTORP BERGSÅS Delkarta (20),21,22 Förekomst 12 Typ av förekomst: Oregelbundna åskullar samt sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande Total mängd material: 10 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 30.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: 30.000 fm 3. Naturvårdaklass: I, II och III Beskrivning Grusförekomster ligger i ett stråk mellan Bergås och Tyggestorp, liksom söder om Bergås, längs Musåns dalgång. Stråket uppvisar några ganska olika typer av terrängformer. En ovanlig sådan utgör Musåns delvis ravinliknande dalgång i den södra delen av det här beskrivna området. Avsnittet nordost om Musån är i huvudsak flackt med mossar mellan de svagt markerade kullarna eller holmarna. Det förekommer också några markerade åsryggar rakt öster om Bergås. Stråket nordost om Musån kan grovt beskrivas efter den uppdelning, som riksväg 27 åstadkommer. Sydväst om vägen är bildningarna i stråket i huvudsak flacka, medan stråket domineras av kullar nordost om vägen. Kullarna reser sig tio meter eller mer över omgivande terräng, som vanligen är mossmark. Material och täktverksamhet Materialet i stråkets avlagringar uppvisar ganska stor andel av grus med sten. Denna materialtyp kan finnas i ungefär lika stor mängd som mer finkornigt material; grusig sand till sand. I området kring Kroksjön finns en del ganska stora efterbehandlade täkter. Öster om Kroksjön fanns vid inventeringstillfället en påbörjad täkt under grundvattenytan. Det kan finnas tämligen stora mängder uttagbart material under grundvattenytan i detta område. Den uppgiva siffran, 30.000 fm 3, redovisar en ganska försiktig bedömning. Grundvatten I en del större kullar och bildningar med grus- och stenmaterial har grundvattenföringen ganska stor omfattning. Kulturminnen Enligt kommunöversikten finns byggnader med dokumenterat kulturvårdsintresse. Det finns några fornlämningar på grusavlagringarna. Naturvärden och planfrågor De markerade ravinerna längs Musån utgör en ovanlig typ av landskap. Övriga bildningarna i stråket har svagt markerade egenformer, och ingen ovanlig karaktär. De har inga särskilda geovetenskapliga värden. I länets naturvärdeprogram upptas följande skyddsmotiv: geovetenskap och rörligt friluftsliv (gäller ett begränsat parti, nr. 38). I våtmarksinventeringen anges särskilt högt naturvärde för St. Mossen.

51 I kommunöversikten anges område med områdeplan nära Tranemo, vidare ett utredningsområde vid Krokejön, samt strandskydd. Klass I, II och III. STACKEBOSJÖN HÄLJABOSJÖN Delkarta 23 Förekomst 13 Typ av förekomst: Ås med sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande Total mängd material: 3 miljoner. fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 30.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III. Beskrivning Mellan Stackebosjön och Oxhagabäcken ligger ett stråk med grusavlagringar. Det delvis smala och vindlande stråket har centralt haft en "getryggsås" alltså en Åsrygg med smalt och skarpt krön. I den sydvästra delen är stråket dock bredare, med sidoavlagringar till centralåsen. Längs hela stråket har åsen exploaterats nästan fullständigt, så att det nu finns få partier kvar orörda, och dessa innehåller sandblandat grus. Material och täktverksamhet Det finns några mycket stora, avslutade täkter i det här stråket, som väsentligen är exploaterat. Sålunda är hela det centrala, ryggformade partiet av åsen exploaterat från området vid Oxhagabäcken i sydväst, via mellanpartiet kring Musån, och till den nordostlige delen vid Stackebosjön. I den sydvästliga delen är också sidoavlagringar till själva åsen exploaterade i en del flacka täkter. Den en gång materialrika åsen är helt exploaterad vad gäller uttagbart material. Grundvatten Stora uttag av grundvatten kan ske i stråket, särskilt i den sydvästra delen. Kulturminnen Det förekommer inga fornlämningar på avlagringarna. Naturvärden och planfrågor Stråket präglas helt av exploatering, och den ursprungliga formen finns inte kvar. Geovetenskapliga värden har bestått i storlek och representativitet, men har gått förlorade. Inga särskilda geovetenskapliga värden. Den sydvästligaste delen av stråket ligger inom ett område av riksintresse för naturvård, nämligen Skrikemossekomplexet. I kommunöversikten anges strandskydd samt ett bullerstört område. Klass II vid Häljabosjön, övriga områden klass III.

53 KVISTBÄCK SPÄNGASJÖN, Ö. GRIMSÅS Delkarta 24 Förekomst 14 Typ av förekomst: Sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 5 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: - Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: III. Beskrivning Ett stråk med flacka avlagringar ligger öster om Grimsås, mellan Kättesjö mossar och Spångasjön. De bildar i huvudsak fält? såsom kring Spångasjöarna, eller svagt kuperad terräng, såsom i den norra och nordvästra delen, vid Kättesjö mossar. Material och täktverksamhet Materialet är sand. I vissa avsnitt bl.a. den östra delen av stråket är det ännu mer finkornigt. Grövre material finns i två avsnitt, dels längst i väster vid vägen Grimsås - N:a Hestra, dels i den norra delen av området. I denna del växlar materialet i sammansättning; det förekommer inslag av grus och sten. En mindre täkt i ganska sandigt material finns i den nordvästra delen av stråket. Grundvatten Avlagringarna, som ju till stor del bildar låglänt terräng, ligger i huvudsak under grundvattnets nivå, som markeras av närliggande vattensamlingar. Delvis god grundvattenföring. I kommunöversikten anges skyddsområde för vattentäkt. Kulturminnen Det finns några fornlämningar på grusavlagringarna. Naturvärden och planfrågor Bildningarna har mycket svagt markerade egenformer, och tillhör ingen geovetenskapligt ovanlig bildningstyp. Inga särskilda geovetenskapliga värden. I kommunöversikten anges strandskydd, skyddsområde för vattentäkt, se ovan, samt ett bullerstört område. Klass III.

55 RYDSSJÖN Delkarta 25 Förekomst 15 Typ av förekomst: Åskullar Materialsammansättning: Växlande Total mängd material: 600.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 20.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III. Beskrivning Söder om Rydssjön ligger ett stråk med flacka kullar av grusmaterial. Bildningarna har endast några få meters mäktighet över grundvattenytan. Material och täktverksamhet Materialet i stråket är grus, med ganska låg andel grövre material, främst sten. Det finns två täkter i stråket. En nordlig täkt ligger nära väg 27. Den är ganska flackt utformad, och underliggande berghäll kommer fram på några ställen. Den är efterbehandlad. En annan täkt, söder om den förra, är också ganska flack, och i huvudsak avslutad. Grundvatten I stråket kan ganska stora uttag ske av grundvatten. Kulturminnen Det förekommer fornlämningar på grusavlagringarna. Naturvärden och planfrågor Avlagringarna representerar ingen ovanlig eller geovetenskapligt värdefull bildningstyp eller utformning. Inga särskilda geovetenskapliga värden. I våtmarksinventeringen anges särskilt högt naturvärde för Bollsjö mosse. I kommunöversikten anges strandskydd. Klass II vid Bollsjö mosse. Övriga områden klass III. AMBJÖRNARP - SJÖTOFTA DRÄGGASJÖN Delkarta 26,27,28,29 Förekomst 16 Typ av förekomst: Åskullar och sedimentationsplan Materialsammansättning: Växlande och sand Total mängd material: 14 miljoner fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd över grundvattenytan: 50.000 fm 3. Teoretiskt uttagbar mängd under grundvattenytan: - Naturvårdsklass: II och III. Beskrivning Det uthålliga stråket med grusmaterial, som går ungefär i sydvästlig-nordostlig riktning genom hela kommunen, tunnar ut åt söder. Det här beskrivna, sydligaste avsnittet är alltså tämligen smalt och jämförelsevis materialfattigt.

57 Det är inte heller helt sammanhängande. Förutom det nordsydliga stråket finns några friliggande bildningar öster därom, vid Hagasjön och Ämtashult. Avlagringarna utgör dels måttligt stora kullar, ibland med ryggform, dels plan eller slänter. Dessa senare består i huvudsak av sand, medan kullarna innehåller grövre material, grusig sand, grus eller stenigt grus. Material och täktverksamhet Det finns flera medelstora täkter i avsnittet. Dessa har i stor utsträckning tagits ut i de ganska begränsade exploaterbara förekomster, som funnits i detta stråk. Några få ytterligare grusförekomster är möjliga att exploatera. Det kvarvarande materialet är dock i stor utsträckning sandigt grus. Vägar är anlagda över bildningarna i tämligen stor utsträckning. Detta begränsar starkt möjligheten att göra ytterligare uttag. Grundvatten Askullarna, eller partierna med grövre grusigt material i anslutning till dem, lämpar sig för uttag av grundvatten. Kulturminnen Det förekommer fornlämningar på grusavlagringarna. Naturvärden och planfrågor Bildningarna representerar ingen ovanlig bildningstyp, och har inte någon karaktäristisk eller ovanlig utformning. Inga särskilda geovetenskapliga värden. I länets naturvårdsprogram upptas följande skyddsmotiv: biologi, rörligt friluftsliv och landskapsbild (för ett mindre område väster om Sjötofta, nr. 47). Fäbromossen 1 km söder om Ambjörnarp har högt naturvärde. I kommunöversikten anges områden med detaljplan vid Ambjörnarp och Sjötofta, samt strandskydd. Klass II från Köpstakulle till Sävared samt vid Ambjörnarp och norr om Ekedal. Övriga områden klass III.

62 B E RG F Ö R M AK A D A M F R A M S T Ä L L N I N G FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ETABLERING AV EN BERGKROSSAN- LÄGGNING En bergkrossanläggning har helt andra förutsättningar än en grustäkt. Detta gäller naturligtvis både för entreprenören och allmänheten. Några aspekter kan sammanfattas: En bergkrossanläggning upprättas vanligen endast om en produktion av flera miljoner ton material kan påräknas. Investeringarna för en sådan anläggning är i miljonskala, och måste alltså baseras på ett konkret och varaktigt behov från samhället. De lokala störningarna är större vid en bergkrossanläggning, än vid en grustäkt. Sprängning och krossning ger buller och dammbildning. Det naturavsnitt, som exploateras för bergkrossning, är svårare att återföra till naturmark än vad som är fallet vid grustäkt. Industrimark kan i vissa fall åstadkommas. En grundvattensjö kan utgöra en attraktiv - om än klart konstlad slutlig utformning. Avslutade bergtäkter kan användas till upplag, deponering och vissa industriella verksamheter. Med motsvarande ingrepp, erhålles mycket mer material från en bergtäkt, än från en grustäkt. Bergmaterialet, krossat till makadam, representerar ungefär en fördubbling i volym, jämfört med det fasta berget. Grusavlagringar är ofta gammal kulturmark, med fornlämningar och väl hävdad bebyggelse och markanvändning. Detta är en direkt konsekvens av förekomsten av väldränerad, ofta lättbearbetad mark. Bergförekomsterna, å andra sidan, är vanligen impediment och saknar historiska eller arkeologiska värden. Varaktigheten hos en bergkrossanläggning är betydligt längre, än för en grustäkt. En bergkrossanläggning bör, för att vara rationell, drivas under några decennier. LOKALISERING AV BERGFÖREKOMSTER: HÄNSYN TILL DET ALL- MÄNNA OCH TILL KOMMUNAL PLANERING En bergtäkt utgör ett stort ingrepp i landskapet. För den nära omgivningen utgör den en kraftig störning under en tid av åtminstone femton år, kanske det dubbla. En inventering som avser lämpliga platser för bergkrossanläggningar, måste därför innefatta hänsyn till nu befintlig och rådande markanvändning, bebyggelse och kommunal planering. Dessa förutsättningar kan ändras, sannolikt innebärande strängare krav för bergtäktsverksamhet. Nedanstående uppräkning avser platser, som vid redovisningstillfället tycktes uppfylla åtminstone en del kriterier på lämplighet avseende täktlokalisering. Dock föregriper denna redovisning inte på något sätt tillståndseller lämplighetsprövningar. Endast sådana platser är godtagbara för bergtäkt, där allvarlig konflikt ej uppstår med andra intressen. Tillfartsvägarna måste också uppfylla höga krav vad gäller säkerhet och ringa störning på permanentbebyggelse.

63 Följande hänsyn bör allmänt tillämpas: Täkt får inte innebära allvarlig störning på permanent bebyggelse. Detta innebär, att täkt inte kan planeras i område, där det finns fler än någon enstaka permanentbostad. Tillfartsvägar måste på samma sätt antingen finnas, eller realistiskt kunna anläggas på sådant sätt, att permanent bebyggelse inte störs. Rekreationsvärden måste beaktas. Hänsyn bör tas till sådan terräng, som används för naturvandringar, innehåller löpslingor, ridstigar eller liknande. Hänsyn skall tas till planerad verksamhet, så som den framgår av kommunöversikter och annan kommunal planering. Naturvärden av speciell karaktär såsom ovanliga biotoper, växtplatser för sällsynta växter, etc. får inte störas. Geovetenskapliga värden måste på samma sätt värnas. Arkeologiska lämningar skall bevaras enligt fornminneslagen, och ingrepp genom täktverksamhet får normalt inte göras. Den negativa inverkan på grundvattnet, som kan uppkomma vid bergtäkt, gör att vissa områden måste undvikas av detta skäl. Sådana områden är skyddsområden för vattentäkt, eller områden med många bergborrade brunnar. OMRÅDETS BERGGRUND Områdets berggrund är uteslutande 'urberg' alltså kristallint berg av hög ålder (1250 miljoner år för de yngsta bergarterna av regional betydelse). Utformningen av berggrunden till dess nuvarande skick, var en lång och ytterligt komplicerad process. Detta kan illustreras av förloppens varaktighet, c:a 800 miljoner år. Processerna har stort vetenskapligt intresse, men här skall endast de praktiska konsekvenserna av dem diskuteras. Områdets bergmaterial har utsatts för höga tryck och temperaturer, vilket bibringat dem speciella egenskaper. Man kan likna detta vid keramisk produktion, som kan ge höghållfast material, men beroende på råvaran, olika processer, etc. kan produkten variera starkt. På samma sätt finner man vid närmare undersökning, att den praktiska användbarheten varierar starkt hos områdets bergarter. Detta återspeglar variationer i utgångsmaterial och omformande processer. För den intresserade finns en rik litteratur om områdets berggrund, eftersom den ingår i ett större distrikt, som har stort vetenskapligt intresse - nämligen Västsverige- Sydnorge. I litteraturlistan refereras en del aktuell litteratur vad gäller denna speciella aspekt. Berggrunden inom Tranemo kommun är huvudsakligen gnesjer, vilka dock varierar starkt beträffande kornstorlek och mineralproportioner. Beträffande typen av förekommande mineral, är dock bergarterna ganska enahanda - mineraislagen är de samma i huvudsak, men proportionerna växlar. De mineral som har betydelse här är: kvarts, fältspater glimrar (främst svart glimmer, biotit) och hornblände. Mineralet magnetit, en järnoxid, finns aldrig i större mängder, men har gett namn åt en gnejs

64

med sådant innehåll, s.k. 'järngnejs'. Detta namn är föråldrat, men används fortfarande ibland. Beträffande tekniska egenskaper är visserligen magnetit en negativ komponent i en bergart, men dess halt är alltid låg, och mineralets uppträdande saknar alltså intresse i detta sammanhang. Då berggrundens olika mineral har karaktäristiska färger, kan man enkelt klassificera en bergart efter färgen. Detta förfarande ger endast en grov, ungefärlig bestämning, men har ändå många gånger värde i praktiska sammanhang. En röd gnejs innehåller mycket kalifältspat och kvarts, och föga glimmer. En grå gnejs innehåller ungefär samma mängd kvarts som en röd, men mindre mängd kalifältspat, och mer (5-10 %) mörk glimmer, osv, jfr bifogad figur. En mindre del, kanske 10 % av berggrunden, består av mörka, tunga bergarter, s.k. 'grönstenar'. Geologiska termer är 'basiter', eller 'amfiboliter'. De mineral, som tillsammans bygger upp berggrunden, har ganska olika tekniska egenskaper. Kvarts, t.ex., är hårdare än stål, medan glimrarna är så mjuka, att man lätt tar loss dem med en fingernagel. Dessa två ytterlighetsfall, kvarts respektive glimmer, är bägge viktiga och vanliga bergartsmineral. Men en bergarts tekniska egenskaper beror av två aspekter: dels de ingående mineralen, men också dessas fogning till varandra. Ett hårt och starkt mineral kan vara löst sammanfogat till omgivningen, och då får bergarten sekunda tekniska egenskaper, trots goda förutsättningar. Även mineral med måttligt god hårdhet och hållfasthet kan med gynnsam kornfogning (alltså sammanhållning) ge en bra bergart. Man kan jämföra med tekniska material, så som keramik, stål, etc., vilka ju kan variera oerhört i egenskaper, beroende på förekomst och karaktär hos kornfogar, inre spänningar, små defekter, inblandning av störande komponenter, etc. Samband mellan textur, kornfogning, och tekniska egenskaper illustreras i bifogade figurer. 65

66

Fig. 37. Styrkegradsdiagram med redovisning av bergförekomsternas tekniska egenskaper. Jämför förekomstbeskrivningarna. 67

68 KVALITETSKRITERIER FÖR BERGMATERIAL OCH BERGFÖRE- KOMSTER Ett bergmaterial som skall användas för krossning, måste uppfylla en rad krav. Produkten skall ha partiklar med lämplig kornform vilka är svagt avlånga, med ett längd/bredd-förhållande kring 1.4. Varken kubiska eller extremt flisiga partiklar är lämpliga. Man beskriver den genomsnittliga flisigheten med termen flisighetstalet. Vid krossningen uppkommer alltid en mindre del bergmjöl, som nästan alltid är en negativ komponent i produkten. Mängden mjöl varierar starkt, från några få procent, till hälften eller mer av produkten. Andelen skall vara så låg som möjligt, och sprödhetstalet (mängden mjöl i %) skall helst vara lågt, under 30. Man kan vidare kombinera flisighetstal och sprödhetstal i ett diagram, det s.k. styrkegradsdiagrammet. Slutligen, skall materialet ha god motståndskraft mot nötning, vilket mäts med slipvärdet (tidigare användes beteckningen sliptalet). Komplikationer med klassificeringsmetoderna. Att fastställa bergmaterialets egenskaper på ett betryggande sätt, är ganska komplicerat, trots de tillgängliga mätmetoderna. Det första viktiga steget är att utföra en representativ provtagning. I de fall då bergmaterialet är oenhetligt, är detta ett kritiskt led. Det är då lätt att ta prov som inte alls representerar materialet i dess helhet. Antar man dock, att en representativ provtagning skett, finns det fortfarande problem med de laborativa provningsmetoderna. Det kan, t.ex., ibland vara svårt att jämföra provningar gjorda på olika laboratorier. Ett annat problem är svårigheten att objektivt bestämma flisighetstalet, som beror ganska mycket av krossningsförfarandet. Det innebär alltså, att man kan krossa på sådant sätt, att ett bra material ger en dålig produkt. Vidare händer det, att det schematiska programmet inte stämmer med verkligheten. Vad som bör vara ett prima material visar i praktiken dåliga egenskaper, och omvänt, kan formellt sekunda material visa sig vara väl användbara. Ett sätt att komma ifrån problemen med styrkegradsdiagrammet består i, att man jämför sprödhetstalet hos material som bibringats enhetliga flisighet genom siktning. Ahlin och Thorén (1978) gjorde en sådan undersökning för bergarter i Boråsområdet. Det gick att visa, att det föreligger ett samband mellan lågt sprödhetstal, och vissa geologiska egenskaper hos bergmaterialet. Styrkegradsdiagrammet kanske bör ersättas med en bättre klassificeringsmetod. Lennart Samuelsson vid Göteborgsfilialen av SGU har därför på uppdrag av Statens Naturvårdsverk föreslagit en klassificeringsmetod baserad på sprödhetstal och slipvärde, med det mer adekvata namnet "bergkrosskvalitet". Det undersökta materialet från Tranemo kommun uppvisar ganska dålig sådan bergkrosskvalitet. Bergmaterialets lämplighet som krossberg är dock inte enbart en fråga om de beskrivna tekniska egenskaperna. En bergförekomst kan ha bättre eller sämre förutsättningar för brytning. Losstagningen av berget sker genom nedsprängning av ett parti av täktväggen, ner till en s.k. pall. Denna är en tillfällig bottennivå, den slutliga bottnen kallas aula eller bottenpall. Pallhöjden ligger ofta kring 8 meter. Då man bryter ett parti av täktväggen, sprängs detta loss med laddningar som apterats i lodräta hål på lämpligt avstånd bakom täktväggen. Det vore fördelaktigt,

69 om allt lossprängt material utgjorde lätthanterlig sten i lämplig storlek, men vanligen avviker materialet ganska mycket från detta ideal. Block 'storsten' eller 'skut', uppkommer också, och utgör ett problem. De måste också bearbetas, men innebär alltså en extrakostnad. Mängden storsten avgörs av sprängteknik och bergartens egenskaper (sprickighet och sprödhet) i kombination. OMRÅDETS BERGARTER UR BERGTEKNISK SYNPUNKT Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har utarbetat en indelning av den typ av berggrund, som bl.a. finns inom kommunen. Denna detaljerad klassificering används bl.a. i SGU:s kartserie Af, men också i den provisoriska översiktliga berggrundskartan Borås, serie Ba nr. 40. Nedanstående utvärdering av bergarternas kvalitetsegenskaper följer denna SGU:s indelning av berggrunden. Brun grundfärg, alltså granit, granodiorit och tonalit. Dessa bergarter är vanligen ganska grovkorniga, och de rödgrå och grå varianterna är ganska rika på glimmer. I normala fall är alltså dessa bergarter av låg kvalitet. I speciella fall, då de är rekristalliserade (vilket anges med särskild överbeteckning), kan de dock ha acceptabel kvalitet. Rosa färg för granit. De granittyper, som betecknas med rosa färg, är sena i den geologiska utvecklingen. De år ofta rödaktiga till färgen, på grund av hög halt fältspat och låg halt glimmer. Kornfogningen är många gånger gynnsam. Bergartstypen (geologiskt kan man dock urskilja många varianter) är bland de bästa i reionen. Grön grundfärg. Amfiboliter, basiter, mm. Dessa bergarter kan i vissa fall ha goda tekniska egenskaper, men de har flera olika avigsidor, se tidigare beskrivning. Överbeteckningar (tecken för ådring,omkristallisation, stark migmatitisering) gäller ofta egenskaper, som är mycket viktiga vid bedömningen av de tekniska egenskaperna. Rekristallisation av olika slag är gynnsam, medan ådror får sägas vara negativt, åtminstone som huvudregel. Kraftig migmatitisering är ibland gynnsam. De omvandlingar, som överbeteckningarna avser, bör utvärderas först efter noggranna undersökningar. UTVÄRDERING AV INVENTERADE BERGFÖREKOMSTERS TEKNISKA EGENSKAPER De bergförekomster, som inventerats har provats beträffande tekniska egenskaper. Provningarna har visat, att regionens bergmaterial genomgående har låg kvalitet. Även de bästa bergmaterialen har jämförelsevis högt sprödhetstal. Vid krossning uppkommer alltså ganska stor andel bergmjöl. De förekomster, som placerar sig bäst, är några grå gnejser (Gumpebo och Gäddesjön, förekomsterna 2 och 4), och den röda, granitliknande gnejsen vid Valmossen (förekomst 9). Den senare har ock-

70 så jämförelsevis bra slipvärde. Materialegenskaperna hos de inventerade bergarterna markerar den övre gränsen för kvalitet hos någorlunda stora bergförekomster. FÖREKOMSTER AV BERG, LÄMPAT FÖR MAKADAMPRODUKTION Nedan redovisas några förekomster av berg, som tekniskt sett, lämpar sig för produktion av krossmaterial. Vid inventeringen har naturvårds- kulturvårds- och grundvattenintressena beaktats i så måtto, att de redovisade bergförekomsterna utgör ett urval av ett större antal tekniskt möjliga förekomster. De redovisade bergförekomsterna kan likväl vara behäftade med mer eller mindre allvarliga invändningar mot täktverksamhet. Utöver dessa aspekter av skyddsvärde, finns det intresse, som består i myndigheters och enskildas krav på bergtäkters lokalisering (se avsnittet 'Förutsättningar för etablering av en bergkrossanläggning'). Denna viktiga aspekt av inventeringsarbetet diskuteras under rubriken 'Lokalisering av bergförekomster'. 'Uttagbart material' anges med nuvarande kännedom - det är i de flesta fall nödvändigt att utöka kunskapen om bergförekomsterna med t.ex. jorddjupsbestämning och utökad provtagning, eventuellt från borrkärnor. Under rubriken anges så stor volym, som tämligen säkert kan exploateras inom en viss angiven areal, och ner till en bottenpall på viss nivå. Den skisserade exploateringen framstår som rimlig ur praktisk och planmässig synpunkt. BJÖRKERED Förekomst 1 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 74 Flisighetstal: 1.33 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.65 g/cm 3. Bergart Berggrunden utgörs av en grå, intermediär gnejs, med troligen ganska goda bergtekniska egenskaper, genomsnittligt sett. Provtagning skedde i den tillgängliga rasbranten, där materialet är tydligt påverkat av vittring, vilken kan vara helt lokal. Om bergkvaliteten skall undersökas närmare här, bör således provning av mer representativt material göras, helst från borrkärnor. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergförekomsten ligger nära ett område med åskullar av högt geovetenskapligt värde (grusförekomst 11). Det tycks dock fullt möjligt att driva bergtäkt utan att åskullarna skulle behöva tas i anspråk för arbetsytor, el. dyl. Genom terrängens utformning hindras buller från att spridas längre sträckor, och få boställen blir därför berörda av en verksamhet här. För gårdarna vid Björkered skulle dock störningen bli allvarlig, om täkten inte utformades med särskild hänsyn avseende bullerstörning i denna riktning, åt söder. Insyn och damning behöver inte bli något allvarligt störningsmoment för bebyggelse.

71 Bryttekniska frågor och transporter Förekomsten ligger relativt tillgängligt, nära vägen Tranemo-Ambjörnarp, och de stora förekomsterna av grusmaterial i området. För samproduktion sand - krossberg är förekomsten således väl placerad. Bergförekomsten har en lämplig utformning, med en hög bergs- sida i vilken brytning kan drivas från en bottenpall. Denna kan förslagsvis läggas i nivå med nedanförliggande terräng med åskullar. En komplikation vid brytning är den överlagrande morän, som måste schaktas bort innan berget blir åtkomligt. Moränens genomsnittliga mäktighet är uppenbarligen flera meter. Uttagbart material Bergbranten är hög, med en höjdskillnad av åtminstone 50 meter mellan bergskrön och tänkt nivå för bottenpallen, den senare då på nivån 215 m.ö.h. Eftersom flera hektar kan disponeras för bergtäkt, motsvarar detta åtminstone 2 miljoner fm 3. Grundvatten Det finns inte någon grundvattentäkt i de närmaste omgivningarna till bergförekomsten. GUMPEBO Förekomst 2 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 61 Flisighetstal: 1.31 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.67 g/cm 3. Slipvärde: 4.33 Bergart Bergklacken vid Gumpebo består av en grå, medelkornig gnejs med ganska liten andel ådror. Kornfogningen tycks gynnsam, och bergarten bedöms som bergteknisk av god kvalitet. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergförekomstens närmaste omgivningar är glest bebyggda. Två gårdar ligger dock öster om den. Området utgörs i övrigt av skogsmark. Bryttekniska frågor, transporter Bergförekomsten är tämligen liten för de sammanhang det här gäller, och utvidgning av en täkt förhindras av terrängförhållandena. Med en brytning från väster, erhålles en pallhöjd om 15 till 20 meter. Viss nybyggnad av utfartsvägar måste troligen ingå i etableringsverksamheten. Inom en radie av tio kilometers transportavstånd från bergförekomsten finns flera tätorter.

73 Uttagbart material En area av åtminstone sex hektar kan betecknas som brytbar utan alltför omfattande avbaningsarbeten. Brytdjupet ner till nivån hos omgivande terräng är dock inte mer än 20 till 25 meter. Totalt uppgår förekomstens volym till drygt en miljon fm 3. Grundvatten Grundvattennivån ligger kring 220 meter. GUNNERÅSBERGEN Förekomst 3 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 65 Flisighetstal: 1.29 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.67 g/cm 3. Bergart Berggrunden här utgörs av gråröd gnejs. Den är delvis rekristalliserad och förgrovad och ådror förekommer. Den genomsnittliga bergtekniska kvaliteten förefaller att vara ganska måttlig. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergartsförekomsten ligger i ett glesbebyggt område, med ringa risk för störning av närboende. Den ligger tämligen nära en stor pälsdjursfarm. Vid utformningen av täktverksamheten måste hänsyn tas till pälsdjursfarmen vad gäller bullerstörningar, m.m. Terrängens utformning tycks gynnsam, med viss skärmningseffekt genom kullarna söder om bergförekomsten. Risken för bullerstörningar måste dock noga beaktas vid en planering av bergtäkt här. Bryttekniska frågor, transporter Bergen bildar ganska höga branter mot sydväst, varför en bryttekniskt gynnsam utformning tycks alltså föreligga. Nuvarande vägar i området är inte lämpade för tung trafik. Detta gäller också det närliggande vägnätet i Svenljunga kommun. Som en följd av det befintliga vägnätets utformning, måste nybyggnad av c:a 2 km väg, ingå i eventuell verksamhetsetablering. Bergförekomsten ligger nära Svenljunga tätort, och tämligen väl till för försörjning av de västra delarna av Tranemo kommun, och delar av Svenljunga, Borås och Ulricehamns kommuner. Uttagbart material Höjden över grundvattenytan är c:a 35 meter, på en del ställen mer. Bergförekomsten omfattar c:a tio hektar, vilket motsvarar flera miljoner m material. Grundvatten Schablonmässigt kan man betrakta mossarna SV om Gunneråsbergen, som nivåmarkeringar för grundvattnet. Några av mossarna ligger på 175 meters nivå, den SÖ mossen dock på 155 meters nivå.

75 GÄDDESJÖN Förekomst 4 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 62 Flisighetstal: 1.29 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.68 g/cm 3. Slipvärde: 4.39 Bergart Några kullar väster och nordväst om Gäddesjön, 2 km nordost om Ambjörnarp, består av röd till gråröd gnejs. Bergarten är ganska enhetlig, och har ringa inslag av ådror. Kornfogningen är stark. Det har gjorts uttag av byggnadssten i denna gnejsförekomst. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergförekomsten ligger i anslutning till en av de största grusreserverna i kommunen, se grusförekomst 11. Detta gör, att en samtidig exploatering av de två slagen av material, skulle koncentrera störningarna till ett begränsat område, i vilket stora materialmängder kunde produceras. Ett boställe, gården Sjönäs, ligger inom 500 meters radie, medan det till gårdssamlingen By är nära en kilometer. Bryttekniska frågor, transporter Terrängformerna är gynnsamma för en rationell brytning, och denna kan gå från öster mot väster, vilket skulle minska störningarna på omgivningen. I de fall att samtidig brytning sker av grusmaterialet i området skulle dels rationell samproduktion av grus och bergkross, kunna ske, dels blottläggs berget av grustäktverksamheten. Därmed blir ytterligare större volymer tillgängliga. Borttransport av krossmaterialet - liksom f.ö. grusmaterialet - skulle ske på separat transportväg, som får nyanläggas. Transportläget är i övrigt gynnsamt, med närhet till Tranemo tätort, och de södra delarna av kommunen. Uttagbart material Bergspartiet närmast Gäddesjön innehåller 1 miljon fm 3 över omgivningens nuvarande nivå. Ytterligare större volymer kan bli tillgängliga, beroende på planeringen av täktverksamheten. Grundvatten Grundvattnet kan antas ha samma nivå som Gäddesjön nära denna, och successivt falla ner mot Musåns nivå åt norr och väster.

79 LAGÅSEN Förekomst 5 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 72 Flisighetstal: 1.28 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.66 g/cm 3. Bergart Berggrunden utgör här ett stråk av grå gnejs med inslag av amfibolit. Den förra bergarten har tämligen gynnsamma tekniska egenskaper, medan den senare är olämplig för bergkross. Inslaget av amfibolit är dock inte särskilt stort, och det går att planera en brytning på sådant sätt, att denna bergart undviks. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergförekomsten ligger i ett glest bebyggt område med så pass avstånd till närliggande gårdar, att bullerstörning ej behöver befaras. Bryttekniska frågor, transporter Terrängen är här starkt kuperad, och uttag skulle därför kunna ske in i bergssidan. För transporter av material från en tänkt bergtäkt, måste ombyggnad, alternativt nybyggnad av vägar, ombesörjas. Uttagbart material Ett flertal hektar kan disponeras för bergtäkt. I några avsnitt är bergsidan brant och mer än 30 meter hög. Brytbart material år åtminstone 2 miljoner fm 3. Grundvatten Det finns ingen grundvattentäkt i närheten av bergförekomsten. LIMSJÖMOSSEN Förekomst 6 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 62 Flisighetstal: 1.27 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.67 g/cm 3. Bergart Förekomsten utgörs av en ganska stora kulle som har en kärna av amfibolit, alltså en i sammanhanget otjänlig bergart. På sidorna av kärnan förekommer däremot en rödgrå gnejs med gynnsam kornfogning. Mängden gnejs framgår inte tydligt med nuvarande fältförhållanden. Möjligen finns här endast en så liten volym förstklassigt bergmaterial, att förutsättningar för täktverksamhet kan ifrågasättas. Det verkliga förhållandet kan ganska lätt utredas med geofysiska mätningar och borrningar.

81 Den gråröda gnejsen är av samma typ som på lokalen Tranemo. Den förekommer såväl i den norra som den södra sidan av kullen. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Förekomsten ligger avsides från bebyggelse, och någon störning på denna bör ej uppkomma om täktverksamheten planeras noggrant. Bryttekniska frågor, transporter Bryttekniskt ligger förekomsten gynnsamt, med en relativt hög bergslänt (ungefär 45 meter) ovanför omgivande terräng, kring 185 meter. En brytning skulle alltså börja som ett påslag in i bergssidan. Transportmässigt ligger förekomsten centralt inom kommunen, ganska nära väg 27. I området finns stora mängder avlagringar av sandmaterial, som alltså skulle ge en förutsättning för samproduktion av sand och bergkross. Uttagbart material Mängden uttagbart material kan inte anges säkert utifrån en fältbesiktning av området i dess nuvarande form. Det är rimligt att anta, att volymen gnejsmaterial på den södra sidan om amfibolitkärnan i kullen utgör åtminstone en miljon fm 3. Möjligen kan brytvärda mängder finnas också på den norra sidan av kullen. Varje ingrepp eller mer omfattande planering här, bör baseras på en bättre dokumentation, än vad som nu är tillgänglig. Grundvatten Någon grundvattentäkt finns inte i närheten. SKOGEN Förekomst 7 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 65 Flisighetstal: 1.29 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.65 g/cm 3. Bergart Bergpartiet nordost om gården Skogen består av intermediär gnejs. Den har jämförelsevis gynnsam kornfogning och textur. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Förekomsten ligger i ett glesbebyggt område, med 500 in till närmaste gård. En exploatering skulle lätt kunna utformas så, att störning genom buller endast blev ringa. Bergförekomsten fortsätter åt väster in i Ulricehamns kommun. Bryttekniska frågor, transporter Terrängen har gynnsam utformning, med en c:a 30 meter hög bergplint. Brytning kan ske med en bottenpall vid + 250, och omfatta den i nordväst-sydost orienterade ryggen med fortsättning in i Ulricehamns kommun.

83 En besvärande faktor hos denna bergförekomst är den tämligen rikligt förekommande moränen. Betydande mängder morän måste schaktas bort vid en etablering av en bergtäkt. Om exploatering skall ha verkliga förutsättningar, måste det lokala vägnätet byggas ut. Därvid skulle förutsättningar för transporter både mot Ulricehamnsområdet, och de nordvästra delarna av Tranemo kommun, uppstå. Uttagbart material Åtminstone fem hektar är exploaterbart, med en genomsnittlig pallhöjd på 25 meter. Detta motsvarar 1.2 miljoner fm 3 bergmaterial. Grundvatten Grundvattentäkter, eller andra grundvattenförhållanden som påverkar täktplaneringen, synes inte föreligga. TRANEMO Förekomst 8 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 62 Flisighetstal: 1.27 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.67 g/cm 3. Bergart Bergarten är en grå, något ådrig gnejs, med synbarligen god kornfogning. Planfrågor, hänsyn till omgivning Bergförekomsten ligger avskilt i det avseendet, att det endast är ett boställe, som ligger inom sådant avstånd, att en täkt skulle ge bullerstörningar. Bryttekniska frågor, transporter Bryttekniskt är förekomsten gynnsam, om än inte helt idealisk. En brant slänt med 20 meters höjd över bottennivån på 190 meter, ger förutsättning för brytning in i bergssidan. Morän, som ligger över berget, måste schaktas undan. Så långt man kan bedöma från landskapsformer och skogens produktivitet, etc., är jordmäktigheten vanligen några meter i flackare partier av terrängen. Totalt sett är det alltså ganska stora mängder moränmaterial, som skulle behöva schaktas undan, om en bergtäkt etablerades här. Förekomsten ligger mycket centralt inom kommunen, med endast en dryg kilometers transportsträcka till väg 27, med påfart strax norr om Tranemo tätort. Uttagbart material Brytbar areal utgör åtminstone tre hektar. Med en brytfront av 40 meter, svarar den nämnda ytan mot 1.2 miljoner fm 3. Grundvatten Det finns ingen grundvattentäkt inom förekomsten eller dess närmaste omgivning.

85 VALMOSSEN Förekomst 9 Tekniska egenskaper Sprödhetstal: 58 Flisighetstal: 1.31 Styrkegrad: >3 Densitet: 2.65 g/cm3. Slipvärde: 3.03 Bergart Bergryggen NV Valmossen består av röd gnejs med en närmast granitliknande kornfogning. Bergartstypen uppvisar det bästa slipvärdet av provade bergarter i regionen. Planfrågor, hänsyn till omgivningarna Bergförekomsten ligger i ett glest bebyggt område. Buller från brytning skulle ha menlig effekt endast på något enstaka boställe. Också denna störning kan regleras genom lämplig utformning av täkten med ett kvarstående bergparti väster om täkten. Bryttekniska frågor, transporter Bergförekomsten har formen av en hög och bred rygg, och kan därför brytas med lagom pallhöjd. Brytning skulle enklast påbörjas från nordväst, där en naturlig bergbrant redan finns. Berghällarnas ringa andel i terrängen, liksom trädens växtsätt, visar, att jorddjupet uppgår till flera meter. Mängden material som måste schaktas bort blir alltså stor. Sparsamheten på hällar gör vidare, att möjligheten att undersöka bergets kvalitet, är starkt begränsad. Om brytning planeras, bör undersökningarna på ett tidigt stadium riktas mot jorddjupsbeståmningar och borrning för att undersöka om det finns bergartevariationer. En ny tillfartsväg till väg 27 måste byggas vid en etablering. Bergförekomsten Valmossen ligger endast några kilometer från Tranemo tätort. Uttagbart material Bergförekomsten är ganska stor. Åtminstone tio hektar kan betecknas som brytbart. Höjden över omgivande terräng åt väster är genomsnittligt 25 meter. Mängden brytbart material uppgår till över 2 miljoner fm 3. Grundvatten Våtmarkerna norr om bergförekomsten, på nivån 195 meter, markerar ungefärligt grundvattnets läge.