IKT-körkort - studiematerial. 1 Introduktion till datoranvändning. 1.1 Datorns funktionsprinciper

IKT-körkort - studiematerial Detta studiematerial har utvecklats för studerande vid studiehelheten IKT-körkort vid Helsingfors universitet. Materialet är avsett både för studier på egen hand och som stöd för kursundervisning. 1 Introduktion till datoranvändning När du har studerat detta avsnitt kommer du att veta vilka delar och program som behövs för att en dator ska fungera. Därtill kommer du att vara medveten om grunderna i att hantera filer och kataloger, du kommer att känna till de vanligaste tillämpningsprogrammen, och du kommer att kunna lösa de vanligaste problemen som kan uppstå då man använder en dator. När du har studerat det här avsnittet kommer du också att förstå en del om strukturen på Internet, känna till olika tjänster som finns på Internet, och förstå vad som menas med "netikett". Dessutom kommer du att veta hur du i dina studier kan utnyttja ljud och video på nätet. 1.1 Datorns funktionsprinciper

De flesta av oss tillbringar större delen av dagen vid en bärbar eller stationär dator i skolan eller på jobbet, men också när vi är lediga. Många av oss använder apparater som kan betecknas som datorer även om vi inte tänker på dem på det sättet: Det finns mikroprocessorer i TV-apparater, mikrovågsugnar och tvättmaskiner. Många av oss har också de senaste modellerna av mobiltelefoner eller läsplattor. Informationsteknik är en integrerad del av våra liv. Oavsett vilken apparat det gäller så gör den grundläggande funktionen hos en dator och kunskap om de anslutna apparaterna det mycket enklare att arbeta med den. Bortsett från hårdvara behöver datorn också olika program, där det allra viktigaste består av datorns operativsystem (t.ex. Windows 7, Linux Ubuntu och Apple Mac OS X). Utan det går det inte att använda datorn. I det här avsnittet behandlar vi de mest centrala anordningarna och mjukvaran som är viktig när man använder en dator. Datorns elementära delar och funktionsprinciper Oavsett om det gäller en telefon med touch-skärm, en bärbar eller stationär dator eller en läsplatta, så består alla datorer av vissa grundläggande delar. Detta grundläggande element utgörs vanligen av ett moderkort, en processor, centralminne, hårddiskenhet, anslutningar, bildskärmen samt tangentbord, mus eller något slags styrplatta. De flesta av komponenterna sitter inuti datorns chassi, men att känna till dem är viktigt för att kunna hantera varierande problemsituationer. Skalet I datorskalet finns alla datorns viktigaste komponenter: moderkortet, processorn, minnena, hårdskivan o.s.v. De komponenter som finns innanför skalet på en bärbar dator går inte nödvändigtvis att byta ut, men med en bordsdator har du större möjlighet att påverka innehållet i skalet. Moderkortet Moderkortet är den del av datorn där man fäster datorns processor, minneskretsar, extra kort samt externa tilläggsapparater, bland annat. Moderkortet styr alltså funktionerna hos de olika komponenterna. Viktiga egenskaper hos moderkortet är t.ex. Antal och typ av anslutningar för tilläggsapparater Antal minnesplatser (för läs- och skrivminne) Kretssatsen (bestämmer hur ny en processor får vara för att kunna anslutas till moderkortet)

Förstora bilden Förutom de olika anslutningarna finns det också ett litet batteri på moderkortet för att garantera att inställningar som gjorts till moderkortet inte kommer att försvinna då datorn stängs av. Processorn Man kan se processorn som datorns "motor" eftersom den utför den största delen av databehandlingen: det är processorns uppgift att hämta kommandon och den behövliga informationen från primärminnet, utföra funktionerna i kommandot, och återföra den behandlade informationen till primärminnet. Förstora bilden Hur snabbt datorn fungerar beror i hög grad på hur snabb processorn är. Det är flera faktorer som påverkar hur snabb processorn är, t.ex. den såkallade klockfrekvensen (uttrycks vanligtvis som gigahertz, GHz), hur många processorkärnor och hur mycket såkallat mellanminne det finns inuti processorn. Läs- och skrivminnet Läs- och skrivminnet (RAM-minnet, Random Access Memory) är ett minnesmedium som fungerar medan man använder datorn, och det utnyttjas främst av processorn. I moderna datorer är RAM-minnet omkring 2-12 GB stort beroende på datorns typ och användningssyfte (se mera om lagringsenheter). RAM-minnet består av en eller flera minnesmoduler (se följande bild). Förstora bilden När man startar datorn laddas RAM-minnet till operativsystemet (operativsystemet är ett program som styr funktionerna hos apparater som har anslutits till datorn samt programmen på datorn (se mera information om operativsystem)). Datorn laddar också alla filer - musik, studieuppgifter mm - som du behandlar till RAM-minnet. Om det finns tillräckligt med RAM-minne, kan datorn utföra sina uppgifter snabbt. Därför lönar det sig att göra minnet större genom att köpa flera minnesmoduler när det behövs.

Hur tar jag reda på hur stort RAM-minnet på min dator är? Du kan kontrollera hur mycket minne din Windows-dator har på följande sätt: öppna Control Panel (Kontrollpanel)-fönstret via Start-menyn. Välj sedan System and Security (System och Säkerhet) och System. Fönstret som öppnas visar hur mycket läs- och skrivminne datorn har. Om du har en Mac-dator, hittar du informationen med att klicka Mac-symbolen uppe till vänster och med att välja About this Mac (Om den här datorn). Hårdskivan Hårdskivan är datorns fasta minne, där filer kan lagras och där de finns kvar också efter att man har stängt av datorn. Därför används hårdskivan i dagligt bruk för att lagra filer. Förstora bilden Kapaciteten hos hårdskivor varierar: en typisk hårdskiva idag är 500-1000 gigabit (GB), men det finns också hårdskivor med en kapacitet på över 1500 GB eller 1,5 terabit (TB). De interna hårdskivorna i bärbara datorer har dock oftast mindre lagringskapacitet. Du kan öka på lagringskapaciteten hos din dator genom att ansluta antingen en intern eller en extern hårdskiva. Läs mera om filstorleker här. Eftersom viktiga filer lagras på hårdskivan packas hårdskivans enskilda skivor "permanent" i ett fodral för att skydda filerna. Trots skyddet kan filerna skadas, så man ska absolut ta säkerhetskopior av sina hårdskivsfiler med jämna mellanrum (läs mera om säkerhetskopiering)! Lagrande DVD- och Blu-rayspelare De flesta datorer har en Blu-rayspelare eller en lagrande DVD (Digital Versatile Disk) -spelare, med vilka man t.ex. kan göra säkerhetskopior av viktiga arbeten på DVD-skivor. CD-spelarna är äldre, och de har nästan helt ersatts med lagrande DVD-spelare. En CD-spelare kan endast lagra information på en CD-skiva, som har mindre lagringskapacitet, medan DVD-spelare kan lagra information på både CD- och DVD-skivor, som har större lagringskapacitet (läs mera om lagringsmedia). Förstora bilden Bildskärmen och bildskärmsadapter

De flesta bildskärmar bygger på flytande kristaller (LCD-skärm, Liquid Crystal Display), där bilden formas av flytande kristaller mellan två genomskinliga skivor. mellan några tum på handdatorer till stora 24-tums bordsskärmar. Även de modernaste televisionerna kan lätt kopplas till en dator. Bildproportionen på de nyaste bildskärmarna är nästan alltid såkallad widescreen (vidbild). Widescreen-proportionerna i normala bildskärmar är 16:9 eller 16:10. Förstora bilden En av de viktigaste egenskaperna hos bildskärmen är resolutionen eller skärmupplösningen d.v.s. skärpan, hur många bildpunkter (pixlar) bilden består av. En normal 22-24 -tums widescreen-skärm har vanligen en skärmupplösning på 1920 pixlar vågrätt och 1200 pixlar lodrätt (1920 x 1200). Dessa skärmar kan reproducera FullHD-bild (full högupplösningsbild). Oberoende av vilken typ av bildskärm du har ska datorn ha en bildskärmsadapter. Den gör det möjligt att ansluta skärmen till datorn och styr bilden på skärmen. Bildskärmsadaptern återfinns på moderkortet i princip i alla datorer, så man behöver inte köpa en separat om man inte har en stationär dator och önskar använda grafik som kräver stor processförmåga, som vid spel, videoredigering eller 3D-återgivning. Tangentbordet Ett standardtangentbord har 102 tangenter som är indelade i bokstavs- (a-ö), nummer- (1-0) och specialtangenter (funktions-, Ctrl-, Alt-tangenter m.m.). Förstora bilden Förutom de vanliga bokstavs- och nummertangenterna är det viktigt att du känner till följande specialtangenter, som finns bland bokstavstangenterna. Ctrl: (Control) används tillsammans med andra tangenter för att utföra olika funktioner. Kombinationen Ctrl+C, till exempel, kopierar önskat data till minnet. Alt: (Alternative) används som Ctrl-tangenten. Ibland används båda ovannämnda tangenter tillsammans: Ctrl+Alt+Del, till exempel, öppnar ett fönster där man kan hantera program. Alt Gr: (Alternative Graphics) används för att skriva "de tredje tecknen" för varje tangent, så som @, $, och }. Med Alt Gr-tangenten kan du också skriva ~-tecknet som är viktigt att kunna på Internet. Skriv tecknet genom att samtidigt trycka på Alt Gr och ~-tangenten, och gör till slut ett mellanslag. Du kan skriva såkallade ascii-tecken med kombinationer av Alt-tangenten och olika siffror. Alt+0176, t.ex., ger gradtecknet. Du kan skriva specialtecken på det ovannämnda sättet eller genom applikationsprogram: textbehandlingsprogram, t.ex., har ofta sina egna samlingar med specialtecken.

Shift eller byte: byter till stora bokstäver och nummertangenternas specialtecken, m.m. Caps Lock: låser tangenterna så att de skriver stora bokstäver. Funktionen är förenad med ett signalljus på tangentbordet. Ljuset är märkt A eller Caps lock och lyser då funktionen är på. Tab: tabulatorn används t.ex. i textbehandling: varje gång tangenten trycks ned flyttar muspekaren till följande kolumn på raden. Tangenten kan också användas för att gå över från en ruta i ett menyfönster till en annan. Backspace eller backstegstangenten: raderar tecken till vänster om muspekaren, d.v.s. de tecken du just har skrivit. Man kan också radera en större bit utvald text med den här tangenten. Enter: genom att trycka på den här tangenten kan man byta stycke eller t.ex. acceptera någon funktion. Ovanför nummertangenterna finns det mera specialtangenter, av vilka funktionstangenterna (se bilden nedan) kan användas för olika funktioner, beroende på program och situation. Varje program har vanligen instruktioner om hur tangenterna fungerar. Till vänster och höger om funktionstangenterna finns dessutom följande tangenter: Esc (Escape): används vanligen för att återta någon funktion eller t.ex. för att stänga ett öppet menyfönster. Home och End: för muspekaren till början eller slutet av raden. Page Up och Page Down: flyttar muspekaren upp eller ned på skärmen. Insert: aktiverar ett tillstånd där texten du skriver ersätter texten till höger om muspekaren. Delete: raderar tecknet till höger om muspekaren. Arrow keys eller piltangenter: då man trycker på dessa tangenter flyttar muspekaren i den riktning pilen visar. Nummertangentbordet fungerar då Num Lock-tangenten har aktiverats: ett signalljus markerat 1 eller Num Lock brinner då i övre kanten av tangentbordet. Oftast har det bestämts att Num Lock-funktionen ska slås på då datorn startas. Om signalljuset inte brinner fungerar tangenter enligt symbolerna på dem (8 upp, 4 till vänster, 6 till höger och 2 ner). På tangentbordet finns också de sällan använda tangenterna Print Screen, Scroll Lock och Pause. Med Print Screen kan du ta en bild av skärmen (med Alt+Print Screen till urklippsbordet), Scroll Lock låser rullandet av skärmen, och med Pause kan man t.ex. avbryta laddandet av operativsystemet medan det laddas.

Mus, styrplatta och styrpinne De flesta program har utvecklats för att användas med mus. Muspekaren som syns på bildskärmen rör på sig då man rör på musen. Med hjälp av muspekares kan man välja menykommandon, måla ytor, och aktivera olika objekt genom att klicka på musknapparna, med mera. Tänk på ergonomin när du använder mus, tangentbord och annan utrustning. Försäkra dig t.ex. om att dina handleder vilar stadigts på arbetsbordet eller på handledsstöd, som kan köpas skilt, och att dina axlar inte är spända på grund av dålig arbetsställning. Förstora bilderna: optisk mus styrpinne och -skiva Bärbara datorer har oftast antingen en styrpinne eller en styrskiva (vissa modeller har både och). Därtill har bärbara datorer knappar som motsvarar musknapparna. Styrskivan (Touchpad) är en skiva där man kan styra muspekaren genom att föra fingret över skivan. Man kan klicka genom att knäppa med fingret på styrskivan. Styrpinnen (Pointing Stick) å sin sida är en knopp som finns mitt i tangentbordet, med vilken man kan styra muspekaren. Med styrpinnen klickar man genom att knäppa pinnen eller trycka på musknapparna som också finns på tangentbordet. På bilden uppe till höger ser du en bärbar dator med både styrpinne (blå) och styrskiva (det stora, mörkgråa fältet framför tangenterna). Man kan också ansluta en traditionell mus med eller utan tråd till datorer. Med trådlösa möss överförs musrörelserna till datorn via radiosignaler (en liten mottagare ansluts till datorn om man använder en sådan mus). Viktiga anslutningar eller portar De huvudsakliga porttyperna i moderna datorer är ungefär desamma oberoende av datortyp. Det finns små skillnader mellan bordsdatorer och bärbara datorer men de följande porttyperna finns oftast hos båda (bokstäverna hänvisar till bilderna nedan, där den övre visar en bärbar dators och den undre en bordsdators portar). Du ska helst känna till dessa portar för att inte stöta på olika problem när du använder utrustning och program. Dessutom är det viktigt att du vet vilka portar du behöver när du köper en ny dator. elanslutning (A) bildskärmsport (B) anslutning per kabel till lokalt datornät (C) USB-portar (Universal Serial Bus) (D) ljudport (E) port för trådlöst datornät (ingen bild)

Förstora bilden Observera att bilderna ovan endast visar en del av de mest använda portarna: det finns ofta mera portar på datorns sidopaneler, frampanel o.s.v. Elanslutning Elanslutningen finns vanligen på datorns bakre panel. På bärbara datorer består elkällan vanligen av en extern transformatorenhet, så en bärbar dators elanslutning (vänster bild nedan) är mindre än en bordsdators (höger bild). Observera att datorer ska anslutas till ett jordat uttag, och att det är bäst att dra ut både el- och nätverkskabel då det åskar. Bildskärmsport Bildskärmsporten brukar finnas i bakpanelen. Följande dubbelbild visar en äldre VGA-port och en nyare DVI-port. Med de flesta moderna datorer överförs bilden till skärmen via en DVI-port (den övre bilden nedan och den vita portkabeln).

Port för lokalt datornät För att du ska kunna använda olika Internettjänster måste datorn anslutas till ett lokalt datornät eller LAN (Local Area Network): det görs oftast med hjälp av en port för lokalt datornät. Det är lätt att känna igen porten och kabeln för lokalt datornät eftersom de har en speciell form. USB-port Till USB-portar kan man ansluta t.ex. en mus, ett tangentbord, en digital kamera, ett USB-minne, eller en skanner. Följande bild visar två USB-portar och en USB-kabel. Tangentbords- och musportar De skilda portarna för tangentbord och mus är oftast runda (såkallade PS/2-uttag). Det är lätt att skilja mellan dessa två uttag, eftersom tangentbordsporten oftast är violett och musporten grön (samma färger finns på kontakterna).

Observera att de ovannämnda anslutningarna sällan finns på moderna datorer, utan oftast ansluter man tangentbord och mus till nyare datorer med en USB-kabel. Om det inte finns sådana här skilda portar på din dator kan du ändå ansluta en mus eller ett tangentbord med PS/2-kabel (se bilden ovan) med en särskild adapter. Ljudportar Ljudportarna är oftast märkta på datorn med färgkoderna och symbolerna som du ser på bilden nedan.det brukar finnas tre portar: ljud ut (grön symbol med pil utåt eller symbol för hörlurar), ljud in (blå symbol med pil inåt) och mikrofon (röd mikrofonsymbol). Om du vill ansluta t.ex. hörlurar eller högtalare till din dator ska du använda den gröna porten ljud ut. Övriga portar Många nya datorer har också ett HDMI (High Definition Multimedia Interface) -uttag (se uttaget till vänster på bilden nedan), som man kan använda för att ansluta datorn till exempelvis DVD- eller Blu-ray -spelare, stereoförstärkare, eller tavel-tv. HDMI ger en mycket bra bildkvalitet samt god ljudöverföring mellan olika hopkopplade apparater. Vissa datorer har en konkurrent till HDMI, ett Displayport-uttag (se uttaget i mitten på bilden nedan), som man även kan ansluta datorns skärm eller stereohögtalare till. Vissa nyare datorer har också ett esata-uttag (se uttaget till högar på bilden ovan). Den typiska anslutningen till detta uttag är en extern hårdskiva där man kan lagra information mycket snabbare än med t.ex. det äldre FireWire-uttaget. Moderna bärbara datorer har många kortkontakter för tillägskort. Till ExpressCard (EC) -kontakten som syns på bilden nedan kan man ansluta olika tilläggsapparater, och i Secure Digital (SD på bilden nedan) kan man lägga till exempel kamerans minneskort för att överföra digitala bilder snabbt. Förutom dessa allmänt förekommande

kortkontakter finns det också en mängd andra. Portar för trådlösa datornät Nya datorer stöder ofta olika trådlösa datornät. De följande är olika sätt att koppla upp till trådlösa datornät: WLAN (Wireless Local Area Network)-nätverk: med WLAN kan du ansluta din dator till ett trådlöst datornät hemma eller t.ex. på universitetet, till universitetets gästnät HUPnet (mera om HUPnet-nätet). Observera att du måste ha en WLAN-nätverksadapter i din dator för att kunna använda HUPnet, och att verksamhetsradien för ett WLAN-nätverk brukar vara några tiotals till några hundratals meter. Bluetooth-nätverk: Med Bluetooth kan man skapa ett nätverk med kort räckvidd mellan t.ex. en bärbar dator och en mobiltelefon. Då kan man överföre data från datorn till telefonen eller vice versa, t.ex. För att kunna använda Bluetooth måste båda apparaterna ha Bluetooth, och räckvidden är högst några tiotals meter. Observera att då man använder WLAN- eller Bluetooth-nät syns det vanligen små ikoner nere till höger som visar att de används. Windows XP: Windows 7: Om du har problem med att koppla upp till ett lokalt datornät eller trådlöst nät från din egen dator kan du kontrollera deras tillstånd på följande sätt:

Windows XP: Öppna Start-menyn, välja Connect to (Anslut till), och därifrån välja Show all Connections (Visa alla anslutningar). Då kommer du att få fram alternativen för nätuppkoppling med din dator samt deras status. Windows 7: Tryck på nätverksanslutningsikonen ned till höger i aktivitetsfältet (se exemplet på bilden). Då kommer du att få fram alternativen för nätuppkoppling med din dator samt deras status. Om du inte hittar ikonen, tryck på den triangelformade ikonen Show hidden icons i samma fält. Lagringsmedier och kringutrustning Lagringsmedier Då man använder urtagbara lagringsmedier (t.ex. USB-minnen, vissa typer av DVD-skivor, externa hårdskivor m.m.) sker själva lagringen på samma sätt som då man lagrar på sin egen dators hårdskiva. Hur man använder medierna och vad man lagrar på dem kan variera, så det är viktigt för dig att känna till vilket medium du ska välja till olika syften, som för att säkerhetskopiera filer eller för att flytta dem från en plats till en annan. USB-minnen USB-minnen (USB, Universal Serial Bus) är minneslager för data. De kan kopplas direkt till datorns USB-anslutning. USB-minnen fungerar både med Windows-, Linux- och t.ex. Mac OS-operativsystemen, så du kan också använda USB-minnen för att överföra filer från ett operativsystem till ett annat. Förstora bilden Tack vare sin storlek och användbarhet är USB-minnen utmärkta medier för att lagra filer som du behöver under dina studier. Kapaciteten hos USB-minnena varierar, men det lönar sig att börja med ett tillräckligt stort minne (t.ex. 16 GB). Du kan läsa mer om filstorlekar och måttenheter här. Blu-ray- DVD- och CD-skivor Med DVD-enheten på en modern dator kan man lagra data på både DVD-skivor och CD-skivor. Skillnaden mellan de här skivtyperna ligger i lagringsfrekvensen: på en DVD-skiva ryms det vanligtvis 4,7 GB med data, medan det på en CD-skiva endast ryms omkring 700 MB (=0,7 GB). Om datorn har en DVD-RW-enhet (Digital Versatile Disk eller Digital Video Disk Re-Writeable), kan du lagra data på både DVD- och CD-skivor med den. Med en vanlig CD-RW-enhet kan man däremot endast lagra på CD-skivor. Om du däremot har en Blu-rayspelare som bränner, d.v.s. lagrar, på din dator kan du lagra information både på CD-, DVD- och Blu-rayskivor med den. Blu-rayskivornas kapacitet är vida överlägsen de andra. Beroende på modellen kan det rymmas 25-100 GB av data på en Blu-rayskiva. För att lagra, eller bränna, på ovannämnda skivor behöver man oftast ett såkallat brännprogram. De mest typiska skivor som används för lagring är såkallade DVD-R- och CD-R-skivor som man kan använda tills de är fyllda med data. Man kan alltså inte radera data från en DVD-R- eller CD-R-skiva. Däremot kan man radera skivor av typ CD-RW och DVD-RW med hjälp av en CD- eller DVD -enhet: RW-skivor kan alltså återskrivas (ReWriteable) medan R-skivorna kan skrivas endast en gång (Recordable).

För att lagra, eller "bränna", på CD- eller DVD-skivor behöver man oftast ett såkallat brännprogram. Windows- och MacOS-operativsystem levereras med ett sådant program färdigt installerat, men ofta vill man använda program med mera funktioner (läs mera om olika brännprogram på HU:s instruktionssidor). Externa hårdskivor Externa hårdskivor är populära medel särskilt för att flytta stora mängder data från ett ställe till ett annat. På exetrna hårdskivor ryms det oftast många gånger mera information än t.ex. på en DVD-skiva eller ett USB-minne. Fastän externa hårdskivor är packade i stadiga skyddsfodral är de dock mycket ömtåliga. De flesta externa hårdskivorna ansluts till datorn via en USB-port, och sedan kan man lagra information på den som på ett vanligt USB-minne. Disketter eller flexskivor I de gamla diskettenheterna används 3½"-disketter eller flexskivor. Deras lagringskapacitet är endast 1,44 MB och de går lätt sönder, så de rekommenderas inte nuförtiden alls som lagringsmedium. Oftast finns det över huvud taget ingen diskettenhet i nya datorer. Olika sätt att använda olika lagringsmedier Eftersom pris, kvalitet och användbarhet varierar hos olika lagringsmedier, är det bäst att du väljer medium enligt vilket som passar bäst till det du vill göra. Följande tabell ger exempel på de huvudsakliga egenskaperna hos olika medier och vad de kan användas till. Medium Pris Användning Användbarhet Pålitlighet USB-minne DVD- eller CD-skiva Blu-rayskiva Extern hårdskiva Ganska förmånligt Mycket förmånlig Litet dyrare 'n ovannämnda Dyrare, cirka 50-100 euro Att flytta och lagra filer Flytta, och säkerhetskopiera filer Flytta, och säkerhetskopiera filer Flytta, lagra och säkerhetskopiera stora datamängder Mycket snabbt, lätt att använda Ganska snabb, ganska lätt att använda Ganska snabb, ganska lätt att använda Liknar USB-minnen Inte 100 % pålitligt! Inte 100% pålitlig! Inte 100% pålitlig! Inte 100% pålitlig! Säkerhet vid användning av lagringsmedier Oftast visas det urtagbara lagringsmediet automatiskt som en skivenhet när du kopplar mediet till en USB-anslutning, t.ex. Oftast kallas det uppkopplade lagringsmediet för Removable Disk (urtagbar skiva), om du inte själv har gett något annat namn åt lagringsmediet. Av de urtagbara lagringsmedierna används t.ex. USB-minnen och externa hårdskivor på samma sätt som datorns hårdskiva, medan lagring till CD- och DVD-skivor oftast sker med hjälp av särskilda "brännprogram". Vilket urtagbart medium du än använder ska du ta följande saker i beaktande. Det kan finnas "måndagsexemplar" bland olika lagringsmedia, t.ex. USB-minnen. Du kan t.ex. stöta på meddelandet "Not formatted", vilket i värstas fall kan betyda att filerna som fanns lagrade har förstörts. Om du får det meddelandet, håll dig lugn och prova om du kan läsa minnet med en annan dator. Det lönar sig alltså att

göra säkerhetskopior av filerna på urtagbara medier med jämna mellanrum! Det kan ibland ta en stund för lagringsmediet att visas på bildskärmen. Bli alltså inte orolig, utan vänta i lugn och ro på att det dyker upp. Kontrollera att du inte har någon fil på ett urtagbart medium öppen då du kopplar bort mediet från datorn (en öppen fil kan gå sönder om du inte stänger den innan du kopplar bort mediet). Koppla bort lagringsmediet på ett tryggt sätt med hjälp av funktionen Safely Remove Hardware (Trygg urkoppling av hårdvara): gör detta genom att klicka den gröna ikonen på bild A nedan med den primära musknappen och välj det medium du vill ha från menys som öppnas (B). Datorns kringutrustning Skrivare De mest vanliga skrivartyperna är laserskrivare (vänster bild nedan) och bläckstråleskrivare (till höger). Vilken skrivartyp man ska välja beror på vad man ska använda den till och hur ofta: laserskrivaren passar särskilt till att skriva ut stora mängder sidor, medan bläckstråleskrivaren är bra för mindre antal sidor samt för fotografier. Förstora bilden: laserskrivare bläckstråleskrivare Laserskrivare är snabba, tysta och ger god kvalitet på utskrifterna. Vanliga laserskrivare skriver endast svartvita utskrifter, men allt flera laserskrivare börjar småningom ha färgutskrift också. Då man behöver skriva ut stora mängder är laserskrivare förmånligare och lättare att använda än andra typer av skrivare eftersom bläckkassetterna som används i dem räcker till för att skriva ut flera tusentals sidor. Laserskrivare fungerar så att en ljusstråle bränner utskriften på en ljuskänslig trumma, bläckpulvret fästs på trumman, och pulvret som fastnat på trumman "valsas" på papper eller skrivfilm med hjälp av värme. På grund av värmen kan vanlig skrivfilm smälta inuti skrivaren, så använd endast skrivfilm som är avsedd för laserskrivare om du behöver skriva ut något på skrivfilm! Bläckstråleskrivare är förmånliga att köpa, skriver i färg, och ger ganska god kvalitet på utskrifter. De används ofta hemma. Bläckstråleskrivare är ganska enkla: färgbläcket i behållarna inuti skrivaren sprutas genom munstycken på pappret eller bläckstrålefilm (skrivaren har vanligen 3-4 bläckbehållare, därifrån bläcket blandas för att få olika färgnyanser). Nackdelen med bläckstråleskrivare är att färgbehållarna är ganska dyra och de kan torka ut om man inte använder skrivaren på ett tag. Därtill har bläckstråleutskrifter en benägenhet att blekna i t.ex. solljus.

Bildläsare eller skannrar Med bildläsare kan man läsa eller skanna tryckalster till digitalt format. Med en bordsskanner kan man skanna t.ex. fotografier, text m.m., medan en diaskanner är avsedd för att skanna film och diapositiv. Många bordsskannrar (vänster bild nedan) kan också skanna diapositiv med hjälp av en skild hållare (höger bild). Förstora bilden: bordsskanner diahållare En bordsskanner används på följande sätt: 1. placera bilden eller dokumentet du vill skanna på glasskivan 2. starta datorns skannerprogram 3. avgränsa den del du vill skanna för hand 4. specificera vilken resolution du vill ha (mera om det i extra läsning) 5. skanna den text du valt direkt till ett program eller lagra en bild som egen fil Observera att skannern kan överföra text till ett textbehandlingsprogram där man kan redigera texten. För det behövs ett textigenkännings- eller OCR (Optical Character Recognition)-program, som oftast levereras med skannern. Programmet överför bilden som du skannat till text och markerar otydliga bokstäver med bilder. Huruvida textigenkänningen lyckas beror på kvaliteten på det ursprungliga materialet. Igenkänningen försvåras om det finns understrykningar för hand, anteckningar, eller otydligt kopieringsavtryck. Vilket lagringsmedium du än använder, kom ihåg att göra säkerhetskopior med jämna mellanrum: inga lagringsmedier (USB-minnen, DVD-skivor, CD-skivor o.s.v.) är säkra till 100 %! Läs mera om säkerhetskopiering. Operativsystem och användargränssnitt Klicka här för att gå till denna sidas Windows 7 -version! Som du fick läsa tidigare behöver datorn förutom en viss apparatur (hårdvara) också ett operativsystem, en mjukvara som hanterar hårdvaran. Denna sida behandlar bl.a.: Det finns olika operativsystem: t.ex. Windows, Linux och Mac OS Det finns även olika versioner av operativsystem, bl.a. Windows XP och Windows 7 Operativsystem kan användas via olika användargränssnitt: t.ex. textbaserade och grafiska användargränssnitt. De grafiska användargränssnitten är mycket lika i alla operativsystem: bl.a. startmenyn, skrivbordet m.m. Om du känner igen de typiska delarna i operativsystemens användargränssnitt, kommer du oftast att kunna använda dem vare sig de finns i Windows-, Linux- eller Mac OS-operativsystemet. Vad operativsystemet betyder för datorn Operativsystemet är en samling program som ser till att din hårdvara och de installerade programmen kan fungera tillsammans. Operativsystemet möjliggör bl.a. följande:

Användning av utrustning som kopplats till datorn: operativsystemet identifierar datorns kringutrustning och möjliggör därmed att man kan använda den med hjälp av diverse tillämpningsprogram. Installering och användning av tillämpningsprogram: dina tillämpningsprogram fungerar "ovanpå" operativsystemet, så att säga. Filhantering: om du ger t.ex. ett lagrings- eller öppningskommando för någon fil i ett tillämpningsprogram sänder programmet hanteringskommandot till operativsystemet, som vidarebefordrar det till någon utrustning som kopplats till datorn. Operativsystemet hanterar alltså förutom utrustningen och tillämpningsprogrammen också filhanteringen. Eftersom filerna innehåller digital data som är viktig för dig (t.ex. fotografier, text, o.s.v.) är det mycket viktigt att operativsystemet fungerar på rätt sätt! Därför är det viktigt att du sköter om säkerhetsuppdateringarna för din dators operativsystem (läs mera om uppdatering av datasäkerhet). Vad händer när jag slår på strömmen i min dator? 1. Datorns såkallade BIOS-program (Basic Input Output System) kontrollerar att alla apparater som kopplats till datorn fungerar och börjar leta efter operativsystemet från lagringsmedier (t.ex. hårdskivan) som är kopplade till datorn. 2. Om operativsystemet finns börjar BIOS ladda det till läs- och skrivminnet (RAM). 3. Efter att operativsystemet har laddats väntar datorn på dina kommandon. Olika operativsystem Man har småningom utvecklat olika operativsystem för olika ändamål. De mest typiska operativsystemen i vanliga datorer är bl.a. Windows, Linux och Mac OS. Windows Windows är ett kommersiellt operativsystem där man exekverar program i fönster: varje program har sitt eget fönster, och du kan ha flere program öppna samtidigt. Windows är det vanligaste operativsystemet för hemdatorer och det finns en mängd gamla versioner av det: några gamla versioner av Windows-operativsystemet är t.ex. Windows 95, Windows 98 och Windows 2000. De nyaste versionerna av Windows är Windows XP (används bl.a. vid Helsingfors universitet), Windows Vista, samt Windows 7. Linux och unix Linux är ett operativsystem som baserar sig på öppen källkod, d.v.s. programkoden är fritt tillgänglig för programutvecklare. Tusentals utvecklare har alltså deltagit i att utveckla Linux och det anses vara det mest testade operativsystemet i världen. Linux har tagit mycket influenser från det kommersiella Unix-operativsystemet. Förutom i serverdatorer används Linux mer och mer även i hemdatorer eftersom det finns en hel del gratisprogram för Linux (t.ex. text- och bildbehandling, kalkylprogram, ombrytning o.s.v.). Med tiden har det uppstått olika distributionsversioner av Linux (bl.a. Ubuntu, Fedora och Debian). Du kan läsa mera om Linux i det extra läsmaterialet. MacOS Apple-datorer har ett eget operativsystem som heter Mac OS. De som använder Mac OS har nästan samma program som PC-datorer, men man kan inte använda exakt samma program i båda datortyperna (båda har sina egna versioner av operativsystem och tillämpningsprogram). Man kan installera andra operativsystem i Apples datorer, men MacOS-operativsystemet finns endast för datorer som tillverkats av Apple.

Mac OS-operativsystemet har en stor mängd dedikerade anhängare, eftersom Mac OS anses vara lätt att förstå och mycket stabilt. Mac-datorer används ofta inom grafikbranschen och musikproduktion. Användargränssnitt Med användargränssnitt avses den del av ett operativsystem, program eller utrustning med vilken användaren matar in och emottar information. Ett teckenbaserat användargränssnitt (se bilden nedan till vänster) visar text, och kommandon ges ofta från tangentbordet till en kommandorad. Med ett grafiskt användargränssnitt (bilden till höger) utför man olika funktioner genom att klicka och flytta på tryckknappar, ikoner och menyer med musen. Förstora bilden: textbaserat grafiskt användargränssnitt Om du studerar bilderna ovan kommer du att se att de visar samma sakinnehåll: kataloglistan för en viss katalog på datorn. Observera alltså att man ofta kan utföra samma funktioner med datorerna oberoende av vilket användargränssnitt man använder. Textbaserat användargränssnitt Om du vill kan du använda flera olika operativsystem med ett textbaserat gränssnitt. Då måste kommandon ges via tangentbordet antingen som befallningar (t.ex. "cat historia.txt") eller genom att styra gränssnittets menyer, rullningslister m.m. med t.ex. piltangenterna. Den här demonstrationen visar hur man ger ett nytt namn åt en fil med ett textbaserat användargränssnitt. Exemplet använder kommandona ren- (rename, namnge på nytt) och dir- (directory, katalog) Det är inte så stor skillnad mellan att använda ett textbaserat och ett grafiskt användargränssnitt som styrs med t.ex. en mus (många textbaserade gränssnitt efterliknar grafiska gränssnitt). Med Windows XP får du fram ett textbaserat kommandoprompt (Command prompt) på följande sätt: öppna Start-menyn, välj Run (Kör), skriv cmd i menyfönstret som öppnas, och klicka på OK. I kommandoprompten som öppnas kan du ge kommandon från tangentbordet istället för med musen. Grafiskt användargränssnitt I de flesta operativsystem är det huvudsakliga användargränssnittet grafiskt, d.v.s. istället för a skriva kommandon fungerar operativsystemet genom att man hanterar grafiska objekt (som ikoner) med t.ex. musen. Oftast är grundidén med olika grafiska användargränssnitt densamma, så om du känner till t.ex. Windows' användargränssnitt är det sannolikt att du kan använda också t.ex. Linux' användargränssnitt. Du kommer att finna följande elementära delar i de flesta operativsystems grafiska användargränssnitt:

startmenyn med olika programgrupper ett aktivitetsfält som visar vilka program som är aktiva skrivbordet olika ikoner och snabbikoner Startmenyn och programgrupperna i den Med hjälp av startmenyn (se följande bild) har du kontroll över de flesta funktionerna hos din dator och med den kan du bl.a. (referenserna i parenteser hänvisar till Windows XP): starta dina favoritprogram från den vänstra spalten i menyn. starta program som du använder mera sällan från programmenyn (All Programs) gå till din hemkatalog (My Documents) öppna arbeten som du gjort tidigare (My Recent Documents) gå till datorns olika lagringsmedier (My Computer) göra förändringar till din dators inställningar via kontrollpanelen (Control Panel) (läs mera om operativsystem) hantera skrivare och faxmaskiner som är kopplade till datorn (Printers and Faxes) läsa instruktioner för hur man använder operativsystemet (Help and Support) söka efter filer (Search) köra kommandon med kommandoprompten (Run...) logga av datorn (Log off), starta den på nytt (Restart), eller stänga av den (Shut Down). Aktivitetsfältet Aktivitetsfältet visar bl.a. vilka program som är aktiva. Du kan övergå från ett program till ett annat genom att klicka på programmets tryckknapp med musen. På följande bild ser vi att programmen Calculator (Räknare) och Volume Control (Ljudvolym) är aktiva.

Till vänster om de aktiva programmen ser du s.k. Quick Launch (snabbstart)-tryckknappar, med vilka du kan starta vissa program utan att öppna Start-menyn. I högra ändan av aktivitetsfältet - bredvid klockan - ser du Notification Area eller meddelandefältet där det finns ikoner som visar tillståndet hos olika program och tjänster. På exempelbilden syns ikonen för högtalare direkt till vänster om klockan. Genom att dubbelklicka på ikonen får du upp det ovannämnda programmet för ljudvolym. Skrivbord När operativsystemet har laddats på din dator ser du Desktop (Skrivbord) på bildskärmen. På skrivbordet hittar du oftast en mängd ikoner för datorhantering och för att starta program. Skrivborden kan se olika ut i olika operativsystem: nere till vänster ser du skrivbordet i Windows XP och till höger skrivbordet i Linux (UHL Red Hat). Förstora bilden: Windows' skrivbord Linux' skrivbord Beroende på vilka inställningar och installeringar som har gjorts innehåller skrivbordet vanligen följande ikoner: en länk till lagringsmappen för dina egna filer (My Documents, Home el.dyl.): observera att själva mappen förutom på din egen arbetsstation kan finnas på nätet. papperskorg: lager för raderade filer startikoner för olika program: med dessa ikoner kan du starta olika program. Observera att du själv kan flytta programikoner till skrivbordet: med XP kan man göra det genom att "släpa" den ikon du vill ha från Startmenyn till skrivbordet med musens högerknapp. Ikoner och snabbikoner I grafiska användargränssnitt hänvisar ikonerna till bl.a. filer, mappar och andra dylika objekt. Ikonerna hanteras vanligen med musen, och ikonens utseende visar vad det är för typ av ikon: filer och mappar, t.ex. har sina egna skilda ikontyper (ikonerna som visas här är från Windows XP). Nedan ser du två ikoner för mappar (Folder): den vänstra är en lokal mapp och den högra finns på en serverdator. Om man dubbelklickar på mappikonen öppnas innehållet i mappen i sitt eget fönster. Dina arbeten som du lagrat (t.ex. ett bildspel) finns i filer på datorn. Deras ikoner och namn beskriver innehållet. De följande bilderna visar några vanliga filtyper och deras ikoner. Genom att dubbelklicka på en ikon kan du starta programmet som hänger samman med filens innehållstyp (läs mera om filtyper). På detta sätt öppnas filen automatiskt med rätt program. Också program - eller rättare sagt programfiler - har sina egna ikoner, som oftast hänger samman med endast ett program. Då man dubbelklickar på programikonen startar programmet. Nedan några programikoner.

Trots att datorer ofta är fulla med program startar man sällan program från programfilen. Snarare använder man snabbikoner (Shortcut), "genvägar" till filer, mappar, program o.s.v. En snabbikon är alltså inte det ursprungliga programmet eller en kopia av det, utan en länk till filen. Om du raderar ikonen händer det ingenting med själva objektet den länkar till. Snabbikoner känns oftast igen på pilsymbolen i nedre hörnet av ikonen (se bilden ovan). Man kan öppna objektet som länkats till snabbikonen genom att dubbelklicka på den. Läs mera om Windows-tips i det extra läsmaterialet. Tryckknappar Medan du använder olika program kommer du ofta att bli uppmanad att bekräfta de val du gjort. För att kunna göra det finns det tryckknappar i programmens dialogrutor, med vilka du kan förverkliga olika funktioner. De flesta funktioner styrs med tryckknapparna OK och Cancel (Avbryt), men ofta finns det också en tredje tryckknapp, som du ser på bilden nedan, Apply (Använd). Om du klickar på denna knapp kommer du att se vad som kommer att hända då du klickar på OK. Apply (Använd) är alltså en sorts "förhandsvisning". Tryckknapparna i olika dialogrutor varierar ofta lite. Nedan ser du ett exempel på en dialogruta, där funktionen Apply (Använd) inte finns, men däremot finns där en Help (Hjälp)-funktion. Operativsystem och användargränssnitt (Windows 7) Klicka här för att gå till denna sidans Windows XP -version! Som du fick läsa tidigare behöver datorn förutom en viss apparatur (hårdvara) också ett operativsystem, en mjukvara som hanterar hårdvaran. Denna sida behandlar bl.a.: Det finns olika operativsystem: t.ex. Windows, Linux och Mac OS Det finns även olika versioner av operativsystem, bl.a. Windows XP och Windows 7 Operativsystem kan användas via olika användargränssnitt: t.ex. textbaserade och grafiska användargränssnitt. De grafiska användargränssnitten är mycket lika i alla operativsystem: bl.a. startmenyn, skrivbordet m.m. Om du känner igen de typiska delarna i operativsystemens användargränssnitt, kommer du oftast att kunna använda dem vare sig de finns i Windows-, Linux- eller Mac OS-operativsystemet.

Vad operativsystemet betyder för datorn Operativsystemet är en samling program som ser till att din hårdvara och de installerade programmen kan fungera tillsammans. Operativsystemet möjliggör bl.a. följande: Användning av utrustning som kopplats till datorn: operativsystemet identifierar datorns kringutrustning och möjliggör därmed att man kan använda den med hjälp av diverse tillämpningsprogram. Installering och användning av tillämpningsprogram: dina tillämpningsprogram fungerar "ovanpå" operativsystemet, så att säga. Filhantering: om du ger t.ex. ett lagrings- eller öppningskommando för någon fil i ett tillämpningsprogram sänder programmet hanteringskommandot till operativsystemet, som vidarebefordrar det till någon utrustning som kopplats till datorn. Operativsystemet hanterar alltså förutom utrustningen och tillämpningsprogrammen också filhanteringen. Eftersom filerna innehåller digital data som är viktig för dig (t.ex. fotografier, text, o.s.v.) är det mycket viktigt att operativsystemet fungerar på rätt sätt! Därför är det viktigt att du sköter om säkerhetsuppdateringarna för din dators operativsystem (läs mera om uppdatering av datasäkerhet). Olika operativsystem Vad händer när jag slår på strömmen i min dator? 1. Datorns såkallade BIOS-program (Basic Input Output System) kontrollerar att alla apparater som kopplats till datorn fungerar och börjar leta efter operativsystemet från lagringsmedier (t.ex. hårdskivan) som är kopplade till datorn. 2. Om operativsystemet finns börjar BIOS ladda det till läs- och skrivminnet (RAM). 3. Efter att operativsystemet har laddats väntar datorn på dina kommandon. Man har småningom utvecklat olika operativsystem för olika ändamål. De mest typiska operativsystemen i vanliga datorer är bl.a. Windows, Linux och Mac OS. Windows Windows är ett kommersiellt operativsystem där man exekverar program i fönster: varje program har sitt eget fönster, och du kan ha flere program öppna samtidigt. Windows är det vanligaste operativsystemet för hemdatorer och det finns en mängd gamla versioner av det. De nyaste versionerna av Windows-operativsystemet Windows Vista och Windows 7. Linux och unix Linux är ett operativsystem som baserar sig på öppen källkod, d.v.s. programkoden är fritt tillgänglig för programutvecklare. Tusentals utvecklare har alltså deltagit i att utveckla Linux och det anses vara det mest testade operativsystemet i världen. Linux har tagit mycket influenser från det kommersiella Unix-operativsystemet. Förutom i serverdatorer används Linux mer och mer även i hemdatorer eftersom det finns en hel del gratisprogram för Linux (t.ex. text- och bildbehandling, kalkylprogram, ombrytning o.s.v.). Med tiden har det uppstått olika distributionsversioner av Linux (bl.a. Ubuntu, Fedora och Debian). Du kan läsa mera om Linux i det extra läsmaterialet. MacOS Apple-datorer har ett eget operativsystem som heter Mac OS. De som använder Mac OS har nästan samma program som PC-datorer, men man kan inte använda exakt samma program i båda datortyperna (båda har sina egna versioner av operativsystem och tillämpningsprogram). Man kan installera andra operativsystem i Apples datorer, men MacOS-operativsystemet finns endast för datorer som tillverkats av Apple.

Mac OS-operativsystemet har en stor mängd dedikerade anhängare, eftersom Mac OS anses vara lätt att förstå och mycket stabilt. Mac-datorer används ofta inom grafikbranschen och musikproduktion. Mer information om Mac OS finns i tilläggsläsninen. Användargränssnitt Med användargränssnitt avses den del av ett operativsystem, program eller utrustning med vilken användaren matar in och emottar information. Ett teckenbaserat användargränssnitt (se bilden nedan till vänster) visar text, och kommandon ges ofta från tangentbordet till en kommandorad. Med ett grafiskt användargränssnitt (bilden till höger) utför man olika funktioner genom att klicka och flytta på tryckknappar, ikoner och menyer med musen. Förstora bilden: textbaserat grafiskt användargränssnitt Om du studerar bilderna ovan kommer du att se att de visar samma sakinnehåll: kataloglistan för en viss katalog på datorn. Observera alltså att man ofta kan utföra samma funktioner med datorerna oberoende av vilket användargränssnitt man använder. Textbaserat användargränssnitt Om du vill kan du använda flera olika operativsystem med ett textbaserat gränssnitt. Då måste kommandon ges via tangentbordet antingen som befallningar (t.ex. "cat historia.txt") eller genom att styra gränssnittets menyer, rullningslister m.m. med t.ex. piltangenterna. Den här demonstrationen visar hur man ger ett nytt namn åt en fil med ett textbaserat användargränssnitt. Exemplet använder kommandona ren- (rename, namnge på nytt) och dir- (directory, katalog) Det är inte så stor skillnad mellan att använda ett textbaserat och ett grafiskt användargränssnitt som styrs med t.ex. en mus (många textbaserade gränssnitt efterliknar grafiska gränssnitt). Med Windows 7 får du fram en textbaserad kommandoprompt (Command prompt) på följande sätt: öppna Start-menyn och skriv cmd i dess sökfönster. Tryck sedan på tangenten Enter för att öppna kommandoprompten i ett eget fönster. I kommandoprompten som öppnas kan du ge kommandon från tangentbordet istället för med musen. Grafiskt användargränssnitt I de flesta operativsystem är det huvudsakliga användargränssnittet grafiskt, d.v.s. istället för a skriva kommandon fungerar operativsystemet genom att man hanterar grafiska objekt (som ikoner) med t.ex. musen. Oftast är grundidén med olika grafiska användargränssnitt densamma, så om du känner till t.ex. Windows' användargränssnitt är det sannolikt att du kan använda också t.ex. Linux' användargränssnitt. Du kommer att finna följande elementära delar i de flesta operativsystems grafiska användargränssnitt: startmenyn med olika programgrupper

ett aktivitetsfält som visar vilka program som är aktiva skrivbordet olika ikoner och snabbikoner Startmenyn och dess programgrupper Med hjälp av startmenyn (se följande bild) har du kontroll över de flesta funktionerna hos din dator och med den kan du bl.a. (referenserna i parenteser hänvisar till Windows 7): Starta dina favoritprogram från den vänstra spalten i menyn. Starta alla program som är installerade på din dator från programmenyn (All Programs) Gå till din dokumentkatalog (Documents), bildkatalog (Pictures) eller musikkatalog (Music) Öppna olika lagringsenheter på din dator (Computer) Ändra din dators inställningar med hjälp av kontrollpanelen (Control Panel) (läs mera om operativsystemet) Kontrollera printrar och andra enheter som står till förfoga (Devices and Printers) Välja standardprogram för hantering av musik, e-post, video och andra typer av filer (Default programs) Läsa manualen och få användarstöd för operativsystemet (Help and Support) Söka efter filer eller kataloger på datorn (Search programs and files) Stänga av datorn (Shut Down) Starta datorn på nytt (Restart) eller logga av datorn (Log off) (funktionerna finns bakom den triangelformade knappen bredvid Shut down -knappen). Om du vill ändra på vilka funktioner och program du har i startmenyn ska du klicka på Start med den sekundära

musknappen och välja Properties (Egenskaper) i menyn som öppnas. Klicka på Customize (Anpassa) på fliken Start menu (Start-menyn). I fönstret som öppnas kan du välja vilka funktioner som du vill ska synas i din startmeny. Klicka till slut på OK för att fortsätta jobba. Aktivitetsfältet Aktivitetsfältet visar bl.a. vilka program som är aktiva. Du kan övergå från ett program till ett annat genom att klicka på programmets tryckknapp med musen. På följande bild ser vi att aktiva program är webbläsaren Mozilla Firefox och bildbehandlingsprogrammet Paint Shop Pro. Du kan fästa program permanent till aktivitetsfältet med att klicka på dess ikon med sekundära musknappen och med att välja Pin this program to taskbar (Fäst det här programmet i Aktivitetsfältet) från menyn som öppnas. I högra ändan av aktivitetsfältet - bredvid klockan - ser du Notification Area eller meddelandefältet där det finns ikoner som visar tillståndet hos olika program och tjänster. På exempelbilden syns ikonen för högtalare direkt till vänster om klockan. Genom att dubbelklicka på ikonen får du upp det ovannämnda programmet för ljudvolym. Skrivbord När operativsystemet har laddats på din dator ser du Desktop (Skrivbord) på bildskärmen. På skrivbordet hittar du oftast en mängd ikoner för datorhantering och för att starta program. Skrivborden kan se olika ut i olika operativsystem: nere till vänster ser du skrivbordet i Windows 7 och till höger skrivbordet i Linux (UHL Red Hat). Förstora bilden: Windows' skrivbord Linux' skrivbord Beroende på vilka inställningar och installeringar som har gjorts innehåller skrivbordet vanligen följande ikoner: en länk till lagringsmappen för dina egna filer (My Documents, Home el.dyl.): observera att själva mappen förutom på din egen arbetsstation kan finnas på nätet. papperskorg: lager för raderade filer startikoner för olika program: med dessa ikoner kan du starta olika program. Observera att du själv kan flytta programikoner till skrivbordet: med Windows kan man göra det genom att "släpa" den ikon du vill ha från Startmenyn till skrivbordet. Ikoner och snabbikoner I grafiska användargränssnitt hänvisar ikonerna till bl.a. filer, mappar och andra dylika objekt. Ikonerna hanteras vanligen med musen, och ikonens utseende visar vad det är för typ av ikon: filer och mappar, t.ex. har sina egna skilda ikontyper (ikonerna som visas här är från Windows 7). Nedan ser du två ikoner för mappar (Folder): den vänstra är en lokal mapp och den högra finns på en serverdator. Om man dubbelklickar på mappikonen öppnas innehållet i mappen i sitt eget fönster.