4: sveket mot minkarna

4: Sveket mot minkarna ETT AVSLÖJANDE OM DEN SVENSKA PÄLSDJURSINDUSTRIN 4: sveket mot minkarna 1

Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet *att bete sig naturligt... Djurskyddslagen (1988:534), 4 PÅ MINKARNAS SIDA Djurrättsalliansen är en ideell djurrättsorganisation som utgörs av lokalgrupper i olika städer. Sedan starten 2005 har vi bland annat drivit kravet på förbud mot sexuella övergrepp mot djur, anordnat fem Vegomässor och gjort grisarnas verklighet på svenska köttfabriker känd. Vår verksamhet är helt beroende av gåvor och våra aktiva eldsjälars obetalda tid. En stor del av Djurrättsalliansens kampanjer och material bygger på det arbete som vår researchgrupp utför. Tidningen som du nu håller i din hand är ett resutat av det arbetet. För mer information och ännu fler bilder, besök vår hemsida www.sveketmotminkarna.se Djurrättsalliansen Box 385 114 79 Stockholm www.djurrattsalliansen.se info@djurrattsalliansen.se 076-230 12 00 Plusgiro: 42 54 11-6 Omslagsbilden är tagen av fotografen Jo-Anne McArthur, www.weanimals.org. Under ett och ett halvt års tid har Djurrättsalliansens researchgrupp arbetat med att kartlägga den svenska pälsindustrin. Vi har läst inspektionsprotokoll, miljödomar och forskningsrapporter och vi har besökt en femtedel av Sveriges 75 minkfarmer för att själva se hur det ser ut. Vi har hittat en hårt kritiserad bransch med stora miljöproblem. Men framför allt har vi hittat minkar. Smidiga, vackra, vilda minkar inspärrade i smutsiga små burar i rad efter rad, skjul efter skjul. Minkar som aldrig får se något annat vatten än det som kommer ur vattennippeln, trots att de är simmande rovdjur. Minkar som utför så kallade stereotypa beteenden, ändlösa upprepade rörelser fram och tillbaka, som ett sätt att försöka hantera sin stress och frustration. Det här visste vi redan. Vi var beredda på att möta pigga ögon bakom galler och djur som är så psykiskt nedbrutna att de oupphörligt vandrar i samma mönster i burarna. Det är illa nog. Men verkligheten på farmerna var ännu värre än vi kunnat ana. Vi hade förstått att dödligheten var hög. Flera rapporter visar att var fjärde till var femte djur dör innan de är ett halvår gamla. Men vi visste inte hur de dör och hur de lider. Nu vet vi. Vi har sett ungar som tuggar på sina döda kullsyskon, hela kullar där alla har fått sina öron avbitna, unga djur med stora öppna sår i huvudet, och fullvuxna minkar som vrider sig, kastar sig fram och tillbaka, skriker i panik och smärta för att minuter senare vara döda. Det har varit fruktansvärt att se Observationerna gjordes alltid med rena kläder och handskar för att inte sprida eventuella sjukdomar mellan farmerna. det här hända utan att kunna göra någonting åt det, och i de värsta situationerna har känslan av maktlöshet varit stor. Men vi har haft vårt mål klart för oss att göra verkligheten på farmerna känd för alla. Det här får helt enkelt inte fortsätta ske i hemlighet. I den svenska djurskyddslagens fjärde paragraf står det att alla djur ska få utlopp för sitt naturliga beteende, och de ska skyddas mot onödigt lidande. Men Sverige tillåter fortfarande att minkar föds upp i gallerburar på 30 x 90 centimeter och dödas när de är ett halvår gamla för att bli en produkt som ingen behöver. År 2003 gav den statliga pälsdjursnäringsutredningen pälsbranschen till 2010 på sig att komma till rätta med djurskyddsproblemen inom minkuppfödningen. Sju år senare kan vi konstatera att ingenting har hänt. Det är dags att göra pälsindustrin till historia. 2 4: sveket mot minkarna

Vi anser att indikationerna om att 4 djurskyddslagen inte är uppfylld bör ha upphört till slutet av år 2010. Om så inte har skett bör minknäringen helt eller delvis läggas ner. * Djurens välfärd och pälsdjursnäringen. Betänkande av pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86

FRIA MINKAR Den amerikanska minken tillhör mårdfamiljen Mustelider. Minken är ett extremt aktivt och ensamlevande rovdjur som jagar genom att följa doftspår, dyker, simmar och klättrar. Varje vuxen mink har ett revir som kan sträcka sig upp till sex kilometer; alltid längs ett vattendrag. Den har oftast två till fem gryt som den växlar mellan. Minken är mest aktiv i eller omkring vatten och simmar dagligen uppemot 250 meter. 1 Den fångar upp till 70 procent av sin föda i vatten. 2 DEN SVENSKA PÄLSINDUSTRIN I SIFFROR En bransch i nedgång Sedan 2003 har antalet minkfarmer sjunkit med nästan 60 procent. 6 600 500 400 300 200 100 0 501 185 125 1988 2003 2007 2010 Antal djur 3, 5 Avelshonor Årsungar Största farmen 15 000 75 000 Medeltal per farm 3 900 15 000 75 Antalet minkfarmer har minskat kraftigt i Sverige de senaste åren. Men medan vissa lägger ner bygger andra ut och fortfarande föds, dödas och flås det 1,2 miljoner minkar årligen i landet. Antal minkfarmer Sveriges uppfödning av minkar motsvarar 2,6 procent av världsproduktionen. 3 I landet finns också två chinchillafarmer som föder upp ett tusental chinchillor per år. 4, 5 Totalt i landet 300 000 1 200 000 Antal minkfarmer 4 Lappland 1 Ångermanland 1 Medelpad 1 Närke 1 Västergötland 15 Småland 14 Halland 3 Blekinge 30 Skåne 9 Totalt 75 Variationen av storlek på minkfarmerna är stor. Här visas Nord Trade AB i Nordmaling och Ramdala Pälsdjursgård på Öland. 1. Niemimaa 1995. Activity patterns and home range of the American mink (Mustela vison) in the Finnish Outer Archipelago. Annales Zoologici Fennici 32. 2. Dunstone et al. 1987. The feeding ecology of mink (Mustela vison) in coastal habitat. Journal of zoology 212. 3. European Fur Breeders Association, årsrapport 2009. 4. Uppgifter från Länsstyrelserna och Jordbruksverket. 5. Inspektionsprotokoll från kommuner och länsstyrelser, 2005-2010. 6. Uppgifter från Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund. 4 4: sveket mot minkarna

DJURRÄTTSALLIANSEN AVSLÖJAR SVERIGES MINKFARMER 2010 Djurrättsalliansens undersökning av svenska minkfarmer avslöjar omfattande vanvård och brott mot både djurskyddsoch miljöskyddslagstiftningen. Minken har inga naturliga beteenden kvar. Genom aveln har minken blivit helt anpassad till ett liv i fångenskap. * Jörgen Martinsson, ordförande för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund Tidningen Djurskyddet, nr 2 2010

Kråkeberg grov vanvård och brott mot djurskydds- och miljölagar Den omfattande vanvård som mött oss på landets minkfarmer under de 1,5 åren vår undersökning har pågått är svår att beskriva. Vår dokumentation baserar sig på besök inne på sexton av landets minkfarmer, vilket är en femtedel av det totala antalet i Sverige. Vi vill hävda att materialet vi presenterar ger en generell och riktig bild över de förhållanden som minkar lever under i den svenska pälsindustrin. För att komma tillräckligt nära djuren och göra denna dokumentation har vi tagit oss in på farmerna genom att klättra över deras grindar eller staket. Inga dörrar, grindar eller staket har brutits upp eller klippts sönder. Under alla våra besök på farmerna så har vi varit väldigt noggranna med att ha skydd över skor och händer och att aldrig ha samma kläder och skor till olika farmer för att minimera risken för smittspridning. Allt arbete har utförts under största försiktighet för både människor och djur. De flesta av de besökta farmerna ligger i områden som Listerlandet, Svenljunga, Simrishamn och norra Småland områden där majoriteten av landets minkfarmer finns. De ska därmed inte kunna avvisas som enskilda missförhållanden utan ge en representativ bild för hur de flesta av landets farmer ser ut. En fullständig förteckning över alla Sveriges minkfarmer finns att läsa på vår kampanjsida. hillers minkgård Det här är bilder som måste komma till allmänhetens kännedom. Lidandet har pågått alldeles för länge och ingenting har hänt. Våra bilder visar upp minkarnas situation på ett sätt som aldrig tidigare gjorts i Sverige. 6 4: sveket mot minkarna

lindåsens minkfarm klassfoder i sundsvall AB sandlyckans mink ab Ramdala pälsdjursgård kråkeberg elgebo pälsdjursgård Farmer som dokumenterats 2009-2010 elgebo Pälsdjursgård Skillingaryd Besökt 2010-06-01, 2010-06-02, 2010-06-08, 2010-06-13, 2010-06-14, 2010-06-26, 2010-06-28, 2010-06-30 och 2010-07-20 Eriksbygget Vaggeryd Besökt 2010-06-27 Hillers Minkgård Sölvesborg Besökt 2010-06-17 och 2010-06-19 Hovby Kristianstad Besökt 2009-08-10 Hulans Export AB Svenljunga Besökt 2010-05-29 och 2010-06-25 IGla mink ab simrishamn besökt 2009-08-04, 2009-08-08 OCH 2009-09-10 klassfoder i sundsvall AB sundsvall Besökt 2010-06-14 och 2010-07-15 Kråkeberg eksjö Besökt 2009-09-11, 2010-06-12 och 2010-07-03 Lindåsens minkfarm Skillingaryd Besökt 2010-06-01, 2010-06-07, 2010-06-14, 2010-06-22 och 2010-06-25 Qwick & son pälsdjursfarm HB Eksjö Besökt 2009-09-11 Ramdala pälsdjursgård Öland Besökt 2010-05-14, 2010-05-15 och 2010-06-27 Sandlyckans Mink AB Kristianstad Besökt 2009-07-21, 2010-05-22, 2010-05-23, 2010-06-09, 2010-06-23 och 2010-07-02 Segerstorp Borås Besökt 2010-06-16, 2010-06-19, 2010-06-29 och 2010-06-30 Tegelhagens Mink Vittskövle Besökt 2009-08-09, 2009-09-09 och 2010-05-06 Välabäckens Minkfarm tomelilla Besökt 2009-08-08 Örlycke gårds minkfarm Sölvesborg Besökt 2010-06-04 och 2010-06-27 4: sveket mot minkarna 7

Ett sjukt eller skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste *avlivas omedelbart. Djurskyddslagen (1988:534), 9 SJUKA OCH SKADADE DJUR Sjuka djur med rinnande ögon eller öron, medvetslösa, krampande och rentav döende djur har vi hittat på två tredjedelar av farmerna. Stympade, blödande djur med bland annat avbitna öron, stora öppna sår i huvudet och saknade ben hittades på 73 procent av de besökta farmerna. Orsaken är ofta slagsmål på grund av trängseln i burarna men skadorna kan också bero på självstympning. Enligt 2 i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Så här säger My Leffler som jobbat på minkfarmer som distriktsveterinär: Om en ko blir sjuk, då blir man direkt kallad. Men minkarna är så många så om ett djur blir dåligt så kallar man inte för det, det djuret har inget större värde. Man blir kallad först om det blir ett besättningsproblem. Men varje djur har ju sitt eget värde, och djurskyddslagen säger att om ett djur blir sjukt så ska det behandlas eller avlivas. Och i en stor djurhållning med många djur så kan det ta tid innan man upptäcker det.

* Det finns inga djur som vårdas så väl *och har det så bra som minken. Helge Borgman, minkfarmare Blekinge Läns Tidning 1 november 1995

STEREOTYPIER Vi har filmat stereotypa beteenden på tretton av femton. Stereotypier, det vill säga upprepade rörelser som att vagga fram och tillbaka eller springa av och an, är ett sätt för minkarna att försöka hantera sin stress och frustration. Det är ett tydligt tecken på att djur inte får utlopp för sina naturliga beteenden. Majoriteten av minkarna visar de typiska störningar som djur visar som är instängda på för små ytor, säger Sverre Sjölander, professor i zoologi.

DÖDA DJUR I BURARNA På 80 procent av farmerna hittades döda djur i burarna i de flesta fall mitt ibland levande djur. I många fall hade de fått ligga så länge att de blivit halvt uppätna av sina syskon och mammor. Så här säger veterinären Mark Collins om att djuren tvingas vistas nära döda artfränder: Det är inte ett normalt tillstånd för en mink att tvingas vara i närheten av en annan, död mink. Det är ingenting de gör naturligt och i den miljön kan det leda till kannibalism, just eftersom de är så understimulerade och de inte vet hur de ska reagera. Det finns många som flyttar till Polen... Det finns även svenskar som är beredda att flytta. Det har med regelverken att göra. Det finns ju inga bestämmelser där. * Östen Mörnstam, tidigare VD SPR och Gösta Larsson, Pälsfarmare och tidigare ordförande i Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund Tidningen Djurens Rätt, nr 3 2001

SMUTSIGA BURAR På 67 procent av farmerna fanns burar där stora mängder avföring låg kvar, många gånger i ett tjockt lager. Minkar undviker sin egen avföring, och när buren fylls upp utan att städas blir det redan minimala utrymmet därmed ännu mindre. 12 4: sveket mot minkarna

OLAGLIGT GÖDSELLÄCKAGE Gödselläckage kunde konstateras på 80 procent av farmerna. Minkgödsel innehåller höga halter av kväve och fosfor och bidrar till övergödning av vatten och marker om det läcker ut. Därför är minkfarmer klassade som miljöfarlig verksamhet. Gödseln ska förvaras skyddat från regn och på gjuten botten så att det inte kan rinna ner i marken. 4: sveket mot minkarna 13

Kadaver ska i väntan på borttransport förvaras så att de inte kan utgöra någon smittrisk, bland annat genom att vilda djur hindras från att komma åt materialet. Materialet ska vidare förvaras åtskilt från levande djur. * Jordbruksverkets föreskrifter 2009:6, saknr K 14 OLAGLIG KADAVERHANTERING Döda minkar som låg utslängda utanför staketet eller på annat sätt låg oskyddade hittades på 73 procent av farmerna, trots att alla kadaver ska forslas bort genast eller hållas skyddade, helst frysta. Många kadaver vet vi låg kvar sedan minst tio månader, sedan pälsningen i november. 14 4: sveket mot minkarna

KANNIBALISM Vi har dokumenterat kannibalism på närmare hälften av farmerna, men hur många som redan är uppätna har vi naturligtvis inte kunnat se. Minkhonor som dödar sina ungar och kullsyskon som dödar och äter varandra verkar vara mer regel än undantag. Orsakerna kan vara stress eller bristande utlopp för jaktbeteenden, och de minkar som blir utsatta har inga möjligheter att fly undan i de trånga burarna. Det är en hög stressnivå hos de här djuren, och det kan utlösa kannibalism, säger veterinär My Leffler. 4: sveket mot minkarna 15

Att födas och dö på en MINKfarm Det är juni 2010, vi zoomar in på en av Sveriges 75 minkfarmer. Gräset utanför skuggskjulen är nedtryckt av lera och gödsel. Många av burarna är än så länge tomma men i andra råder febril aktivitet. Farmens 4 000 avelshonor har fått ungar i maj och i varje bur lever nu en hona med sina fem tio valpar. De har en fjärdedels kvadratmeter att dela på. 1 Flera av valparna ligger hoptryckta, det pips och skriks ur högen. Andra tränger sig ut och in ur bolådan, klättrar på väggarna, trampar genom gallret. Ett klirrande ljud hörs när tassar möter nätgolv. Minkarna som används till avel bor ensamma i varsin bur förutom under tidig sommar då honorna har sina ungar hos sig. Livet är ett monotont mönster. Två gånger om dagen kommer fodertrucken och en grötliknande mix av fiske- och slaktavfall placeras på gallerburens tak. Det finns ingenting annat för minkarna att göra i buren än att äta och dricka. Men med vintern kommer hungern. Minkhonorna får ransonerad tilldelning av mat under vintermånaderna för att flushas några veckor innan parning i mars. Det innebär att de plötsligt får obegränsat med föda ett knep som gör att fertiliteten ökar. I maj föder honan en kull på runt sex valpar. Små, nakna och blinda växer de upp under åtta veckor beroende av sin mammas försorg men runt 20 procent dör innan avvänjning. 2 Ibland biter honan dem till döds i frustration, vissa fastnar i nätgolvet, andra fryser ihjäl eller drabbas av sjukdomar. En del dör av sekundärinfektioner efter bit- skador orsakade av syskon i samma bur. Djurrättsalliansen kunde dokumentera ungar med allvarliga sår efter slagsmål och bråk på 73 procent av de besökta farmerna. Djuren har ingen chans att gå undan eller kommunicera normalt i buren och skadorna blir allvarliga. I vissa kullar var en särskild minkvalp extra utsatt för de andras attacker. Veckor av upprepade bitskador och uppfläkta sår slutar inte sällan med döden. 1. En standardbur i svensk minkuppfödning är 45 30 90 cm eller 40 30 80 cm. 2. Pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003: 86, sid 73. 16 4: sveket mot minkarna

Buren är ej speciellt stor, men tillräckligt stor för *minken att motionera ordentligt och känna trivsel. Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund www.spr.nu, 2010 De minkvalpar som överlever separeras från sin mamma efter två månader då de sätts i egna burar två och två. Ett halvår gamla gasas de ihjäl. För avelshonorna gäller två till tre år med nya kullar innan de också dödas och flås för att bli kragar, kappor eller detaljer på vantar och mössor. För minkarna är tillvaron på en svensk farm långt från den anpassning evolutionen mejslat fram åt dem. I vilt tillstånd är de ensamlevande djur med stora revir (hanar upp till sex kilometer och honor tre kilometer långa) och på de markerna kan de ha flera olika gryt som de alternerar mellan. De kan klättra, har simhud mellan tårna och lever alltid i närheten av vatten; vid kustlinjer, sjöar eller flodremsor där de simmar och dyker för att fånga fisk. 1 Det naturliga beteendet för en mink är att vandra ganska mycket, att gå efter stränder eller springa efter stränder. Man ser väldigt tydligt att alla mårddjur har ett stort behov av att röra sig, det är bara att titta på de största, som järvarna, som även i stora inhägnader springer och springer och springer, trampar upp stigar åt sig. Varför minken skulle avvika från de andra mårddjuren kan jag inte se någon som helst anledning att tro på, säger Sverre Sjölander, professor i zoologi. 1990 konstaterade Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap i en rapport att minkarna i dagens bursystem inte får utlopp för sina naturliga beteenden och att djurens behov av simvatten borde utredas. 1996 kom de återigen till samma slutsats. 2 Det här är något av en stötesten för svensk pälsdjursuppfödning. Det skulle krävas betydande förändringar i burstorlek, hygienrutiner och arbetsinsats för att kunna förse tiotusentals djur på en farm med simvatten. Med vetskap om att krav på simmöjligheter skulle utgöra slutet för minkfarmning gör näringen vad de kan för att ifrågasätta minkarnas behov av vatten. Men i en studie som pågick under flera år och publicerades i tidskriften Nature 2001 visade ett forskarteam med professor Georgia Mason i spetsen att minkar är beredda att jobba lika hårt för att få tillgång till vatten som de är för att få mat. 3 Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet, summerar deras resultat såhär: Trots mer än 70 generationer i fångenskap hade våra minkar ett starkt behov att utföra sina naturliga beteenden, framför allt att simma, och de visade tecken på betydande stress när de inte längre 1. The welfare of animals kept for fur production. 2. Jordbruksverket, 2002. Hållande av mink för pälsproduktion. Rapport till regeringen. 3. Mason et al, Nature vol. 410, s 35-36, mars 2001. 4: sveket mot minkarna 17

den så kallade trumman som är minkarnas sista syn i livet. Facken fylls med koldioxid och minkarna gasas ihjäl, vilket kan ta upp till flera minuter. * Slakta låter så vulgärt. Slakta innebär att det är blodigt *och jävligt. Vi sprättar bara upp dem! Det är helt naturligt! Gunnar Järn, Halla Mink Tidningen Lantarbetaren, okänt datum hade denna möjlighet. 1 Sverige har i över tjugo år haft en djurskyddslag som säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och så att de får utlopp för sina naturliga beteenden 2 men minkfarmningen ser i princip likadan ut idag som den gjorde innan djurskyddslagens införande. Djur som befinner sig i stimulansfattiga miljöer där deras naturliga beteende undertrycks kan svara med att utveckla stereotypier: en repetetiv, relativt likformig sekvens av rörelser utan något uppenbart syfte. 3 Hos minkarna syns detta i form av exempelvis pendling med framkroppen och frambenen, att de cirklar oupphörligt med huvudet och att de springer in och ut ur bolådan. 4 I en svensk studie från Sveriges Lantbruksuniversitet 2004 visade 85 procent av minkarna stereotypier. 5 I studien jämfördes traditionella burar med berikade burar, varav vissa hade vattenbad. Minkarna ägnade den största delen av sin aktiva tid åt vattnet. I Pälsdjursnäringsutredningen angavs att 31-85 procent av minkarna på svenska farmer uppvisar stereotypier beteenden som aldrig förekommer i det fria. 6 I sammanhang när det gäller djurs trivsel så heter det ofta att det inte går att mäta. Klart att det går. Men man ska inte bara mäta sådana saker som att konditionen är bra eller att pälsen ser bra ut, att de äter ordentligt och sådant, utan man ska också titta på själva beteendet. Gör ett djur stereotypa beteenden, springer runt och slänger med huvudet så kan man bara lugnt säga att det inte trivs för då skulle det inte se ut på det där viset, säger Sverre Sjölander. Han fortsätter: Jag kan inte se att de traditionella små burarna uppfyller några som helst behov hos minken. De nya bestämmelserna att de ska kunna komma åt vatten är ju en ganska självklar historia. Det är klart de ska ha det, det är ju ett djur som spenderar halva tiden i vatten. Från pälsbranschens håll hävdas ofta att minkar har fötts upp och domesticerats under så många år att de tappat sitt naturliga beteende. Kvar i buren finns en framavlad varelse som är nöjd med att bli serverad mat, att få sova och föda ungar. I verkligheten är det dock inte så enkelt. Aveln har påverkat minkarnas storlek, päls och en del andra egenskaper men i grund och botten är minkarna som föds på farmerna samma djur med samma behov, som de vilda. Detta bekräftas av Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap som menar att minkarnas naturliga beteende inte påverkats mycket av sina hundra generationer i fångenskap: I jämförelse med andra husdjur har pälsdjuren varit utsatta för domesticering under kort tidsrymd. Graden av domesticering är dock enligt etologerna inte avgörande för djurens välfärd. Djurens beteende påverkas mycket lite av domesticeringen. Det har visats att hundarna idag i grunden har samma naturliga beteenden som för drygt 10 000 år sedan. 7 Detta gäller i synnerhet för minken. Under de år som minkar hållits i fångenskap har aveln främst fokuserat på pälsfärg och storlek. Deras tillvaro i frihet utspelas i en oerhört komplex miljö och står i rak motsats till deras instängda liv i minkfarmens nätbur. Önskan att uttrycka sig som en mink är alltid där. Ge dem möjlighet att bli en mink så blir de det inom ganska kort tid. Men medan de är inne i den här 1. Svensk Veterinärtidning 2001, Volym 53, Nr 5. 2. Djurskyddslagen 1988:534, 4. 3. Ödberg, 1970, Fraser och Broom, 1990. 4. The welfare of animals kept for fur production, Scientific Committee on Animal health and Animal welfare, 2001. 5. Lindberg, 2004, Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar hållna i stora och berikade burar. 6. Återgett i Pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86. 7. Pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003: 86, sid. 173, särskilt yttrande. 18 4: sveket mot minkarna

att det var så här illa chockerade även mig trånga miljön som är totalt hämmande för dem så kan de inte utvecklas. De väntar på sin mat och sitt vatten, sen har de inget annat att göra. Men ta en mink och ge den en betydligt större miljö, möjlighet att bygga bo och bete sig som en riktig mink så tar det inte lång tid innan den gör det, säger veterinären Mark Collins. Det sista kapitlet i minkarnas liv på farmen är när burluckorna plötsligt öppnas, tjocka handskar träs på människohänder och djuren dras ut ur sina lyor. De trycks in i en sluten box eller en roterande trumma som fylls på med koldioxid. Koldioxid som bedövning och avlivningsmetod på grisar och fiskar har ifrågasatts från många håll eftersom gasen i höga koncentrationer ger ångest och smärta. Samma sak gäller för minkar. EU:s expertgrupp skriver till exempel att koldioxid bör inte användas på dykande djur som mink på grund av deras förmåga att hålla andan. Det bekräftas av en senare rapport om avlivning av djur från 2004: Koldioxid uppfattas som obehagligt för alla ryggradsdjur som har undersökts. (...) Det kan inte rekommenderas som en human enda avlivningsmetod för någon djurart. 1 Minkarna antingen ett halvår gamla, eller några år om de är avelsdjur slutar sina dagar i en trumma som långsamt sänker ner dem i medvetslöshet. De har inte fått springa, klättra, simma eller jaga en enda dag i sitt liv. Redan innan Djurrättsalliansen började utredningen av svenska minkfarmer visste jag att minkarnas situation var extremt dålig. Jag kände till hur djuren satt i små, stimulanslösa burar. De har ingen mark under tassarna och inte heller något golv att stå på utan allt är bara nät. Minkar ses bara som en produkt i en verksamhet som går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt på deras pälsar och därför är uppfödningen konstruerad för att vara så effektiv som det bara går. Det gynnar aldrig djuren och det är aldrig deras välmående som det tas hänsyn till. Ändå blev jag chockad av vad jag såg på farmerna. Jag tror inte det finns något bra sätt att förebereda sig på att se djur som lider, men för att kunna visa minkarnas verklighet var vi tvungna att tas oss fram till burarna som håller dem instängda. Väl på plats är man så fokuserad på vad som ska göras att det dämpar intrycken av det avskyvärda vi dokumenterar. Det är en konstig situation att befinna sig i, då vi dokumenterar det som man allra minst vill se. För mig har de flesta känslomässiga reaktionerna kommit först efteråt när det verkligen slår mig vad det är jag sett. 1,2 miljoner minkar. Det är antalet minkar som dödas för sin päls i Sverige varje år. Och i den siffran ingår inte alla de djur som dör innan pälsning på grund av sår eller sjukdomar och inte heller alla de avelsdjur som tvingas vara kvar i burarna. Siffran säger mig inte så mycket, inte mer än att det är ett stort antal. Men jag kan inte riktigt uppskatta hur många liv det egentligen är. Inte förrän jag en kväll närmade mig ett skjul. Hundratals ögon reflekterades i ljuset från våra lampor. Så otroligt många djur i bara ett skjul. Och då är det bara en liten bråkdel av det sammanlagda antalet minkar som hålls på exakt samma sätt runt om i Sverige. Det finns ingen möjlighet att ägna var och en uppmärksamhet för de är så otroligt många. I en bur stod en unge och åt på sitt döda syskon. Lite längre bort såg jag en unge som slet och drog i ett stort öppet sår på en annan mink. En annan bur jag Malin gustafsson talesperson, djurrättsalliansen gick förbi låg det en död mamma i och ungarna satt hoptryckta och tittade ut ur bolådan. Jag satte mig ner vid en bur och mötte blicken på minken där bakom gallret. Hon stannade upp och vi tittade på varandra en lång stund innan hon sprang in i bolådan. Och ut igen, runt ett varv på nätgolvet i den trånga buren. Om och om igen. Det var och är hennes enda verklighet. Den trånga, tomma burytan. Jag kunde verkligen känna hennes frustration och instängdhet. Jag minns särskilt en döende mink. Hon låg orörlig på burnätet och andades tungt. Några gånger försökte hon lyfta upp sitt huvud, men orkade inte hålla det uppe särskilt länge. Känslan av maktlöshet spred sig i hela min kropp och jag visste att jag inte kunde göra någonting. För det är inte bara hon, det är hundratusentals andra som har det exakt likadant. Istället fokuserade jag på målet, att visa den verklighet minkarna genomlider och att hålla fast vid hoppet om att insikten kommer att komma till fler. Att vi inte kan behandla djur på det här sättet, det är inte moraliskt rätt på något sätt. Makthavarna i det här landet har gång på gång lovat att ta hand om minkarnas situation på farmerna men istället för handling så ekar djurskyddslagens formulering om god djurmiljö, som främjar deras hälsa och bete sig naturligt som ett hån mot minkarna på Sveriges pälsdjursfarmer. Det är dags att det blir ändring på det och genom att samla våra gemensamma röster kan vi få ett slut på detta elände. I framtiden ska inga minkar behöva gå igenom samma helvete som de minkar jag har mött. För då är Sverige pälsfarmsfritt! 1. European Food Safety Authority 2004. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare on a request from the Commission related to Aspects of the biology and welfare of animals used for experimental and other scientific purposes. 4: sveket mot minkarna 19

tidigare minkfarmaren ingvar johansson: djuren dödar varandra Ingvar Johansson är mycket kritisk till dagens burhållning av pälsdjur och hävdar att farmarna bara bryr sig om de pengar de tjänar på djuren. Det är därför man har tusentals djur på farmerna. Man räknar helt enkelt med ett stort svinn. I dagens farmer har djuren inte möjlighet till någon form av naturligt liv. Under min tid i branschen försökte jag påverka de andra farmarna. Men de var inte intresserade av att förbättra verksamheten. Att så många pälsdjur dör i olika sjukdomar på farmerna har sin grund i vantrivseln, anser Johansson. Det är vanligt med olika sjukdomar och även att djuren dödar varandra eller sig själva. Kannibalism finns på alla farmer, berättar Johansson. På en stor pälsfarm kan det finnas mellan 5 000 och 10 000 avelshonor. I varje kull föds cirka fem ungar. Man kan räkna med att åtminstone en mink i varje kull blir ihjälbiten av de andra ungarna. Det innebär att det är tusentals minkvalpar som dör varje år! Även bland de vuxna djuren förekommer mycket kannibalism. Det är också vanligt att man flushar honorna innan de ska para sig. Det betyder att man inte ger dem någon föda i slutet av februari. I mars, när djuren blir könsmogna, får honorna äta obegränsat med mat och föder på så sätt fler valpar. Denna metod innebär stort lidande för djuren. Inte minst om maten fryser fast när svältperioden är över. Då svälter djuren helt enkelt ihjäl. Det har hänt att stora delar av djurbesättningarna har dött på det viset. Så gott som alla farmer i Sverige bedriver flushing. Intervjun är en nedkortad version av en artikel som Jens Holm ursprungligen skrev och som var införd i tidningen Djurens Rätt 1/99. 20 4: sveket mot minkarna

djurrättsalliansen bemöter den svenska pälsindustrins lögner Om pälsfarmningen förbjuds i Sverige kommer den bara flytta till länder där djuren har det sämre Det är svårt att se att minkarna skulle kunna få det så mycket sämre. Men även om det är värre någon annanstans så är det ingen anledning till att Sverige inte ska gå före. Med den logiken skulle vi även kunna tillåta slavhandel eller barnarbete. Många svenska pälsfarmare samarbetar redan idag med farmer i andra länder, förser dem med avelsdjur och fungerar som konsulter åt farmare t ex i Baltikum. Det rimmar illa med branschens fördömanden av uppfödningen i andra länder. sverige 2010 hur mycket sämre kan det bli? Päls är naturligt och miljövänligt mycket bättre än fuskpäls Från att minken föds till att kappan slängs är pälsindustrin ett miljöhot. Utöver utsläppen så är päls energikrävande 15 gånger mer än fuskpäls. 1 Minkarna på farmerna är tama, precis som alla andra husdjur Minkar måste i regel hanteras med tjocka handskar, håv och fångstfällor. De har funnits i fångenskap i ungefär 80 år, vilket kan jämföras med hundarna som varit husdjur i 100 000 år och korna i 10 000 år. Minkarna har inte avlats för tamhet utan för pälskvalitet. De är fortfarande vilda djur. Certifiering och egenkontroll försäkrar att djuren har det bra En näring som av experter och myndigheter inte har ansetts kunna leva upp till djurskyddslagen på 22 år kan knappast räddas genom kontrollprogram som lägger ribban på en ännu lägre nivå. Om minkarna inte hade det bra skulle de inte få så fin päls Minkarna har i generationer avlats just för att få fin päls trots att de lever i en understimulerande miljö. Det stämmer att det kan synas på pälsen om ett djur har näringsbrist eller är sjuk, men ångest, stress och frustration ger inte samma effekt. Pälskvalitet är därför inte en bra välfärdsindikator hos minkar. 2 Att minkarna förökar sig är ett tecken på att de mår bra Det stämmer att parningsbeteenden, fertilitet och ungvårdnadsbeteenden kan vara känsliga för stress. Även om det inte är givet att den som får många ungar har det toppen, så kan man utgå från att djur som inte blir dräktiga eller struntar i sina ungar inte mår bra. Det här är också mycket vanliga problem på farmerna, och det trots att de individer som har haft mest stresskänslig reproduktion för länge sedan slagits ut. Det är vanligt att minkhonor biter ihjäl sina ungar och att de inte tar hand om dem ordentligt. Fem till tio procent av valparna är dödfödda och ytterligare sjutton procent dör under digivningsperioden. 3 Kannibalism är en av de främsta orsakerna. 4 Sexton procent av minkhonorna blir trots parning inte dräktiga. 3 1. Smith, G.H. 1979. Energy study of real vs. Synthetic furs. Fund for animals, Michigan. 2. The welfare of animals kept for fur production. Report of the Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare, 2001. 3. Hansen, 2005. Minkhvalpes livskraft er arvelig. Danmarks Jordbrugsforskning. 4. Clausen, 2006/2007. Hvad dør mink af gennem et produktionsår. Pelsdyrserhvervets forsøgs- og forskningscenter, Danmark. 4: sveket mot minkarna 21

Den här honan på Tågarps Chinchilla har haft sin krage runt halsen i nio år. Foto: Länsstyrelsen i Halland, 2010 DE BORTGLÖMDA CHINCHILLORNA Chinchillor är för de flesta kända som ett udda sällskapsdjur, en vänlig och nyfiken liten hårboll som hoppar som en kanin och klättrar som en ekorre. Det är inte många som vet att det i Sverige föds upp ett tusental chinchillor på pälsfarmer varje år. Dödas med elstötar På farmerna hålls chinchillorna i gallerburar så små att de knappt kan ta ett skutt fram och tillbaka, än mindre klättra eller hoppa. De har blivit fråntagna allt som gör en chinchillas liv värt att leva. Ensamma i kala burar utvecklar chinchillorna beteendestörningar, som stereotypt vandrande i buren, eller att bita av sin egen päls nästan som om de visste varför de sitter fängslade. 1, 2, 3 Chinchillaungarna dödas med elstötar och nackbrytning när de är åtta månader gamla en chinchilla kan leva i tjugo år. 4 På farmerna används det hårt kritiserade polygamsystemet, som innebär att en hane kan gå mellan 5-10 burar där honorna sitter en och en. För att honorna inte ska kunna komma ut i gången mellan burarna tvingas de bära kragar runt halsen, som ofta sitter hårt. De stressade honorna föder färre ungar än de skulle gjort i det vilda, och ungdödligheten är hög. 3 polygamkrage som bärs av samtliga honor på en chinchilla farm Svikna av myndigheterna För tio år sedan fanns det 17 chinchillafarmer i Sverige. Nu är de bara två: en i Falkenberg och en i Enköping. Minskningen beror på att djurrättsrörelsen i slutet av nittiotalet drog fram den dittills nästan okända verksamheten i ljuset. Frågan om hur det kunde anses förenligt med djurskyddslagen att ha chinchillor på pälsfarmer i burar så små att det hade varit olagligt att sälja dem i en zooaffär togs upp i riksdagen. Myndigheternas gnisslande maskineri gick igång. Nya regler skrevs, och under tiden stängde den ena farmen efter den andra eftersom de visste med sig att de aldrig skulle kunna leva upp till de nya kraven. Men hösten 2003 stannade maskinen upp; den nya föreskriften var klar sånär som på ett datum då den skulle träda i kraft. Och medan regeringen utredde pälsfarmsförbud och ansvaret för djurskyddet flyttade från Jordbruksverket till Djurskyddsmyndigheten och tillbaka, så låg föreskrifterna och dammade. De kvarvarande chinchillauppfödarna kunde ostörda fortsätta med sin verksamhet. Fortfarande finns inga som helst regler för den som föder upp chinchillor för päls. Stora brister avslöjade På farmen i Enköping hittade djurskyddsinspektörer och veterinärer vid ett oanmält besök 2008 döda djur, smutsiga burar, kragar som satt för hårt och mat saknades i samtliga burar. I maj 2010 fick farmen i Falkenberg ett föranmält besök, och fick även den en lång rad anmärkningar. Båda farmerna ligger just nu i rättsprocesser på grund av de olagliga burarna. Även om tydliga regler saknas så är chanserna att de kommer få rätt i slutändan minimala. Men medan processerna pågår sitter chinchillorna och väntar på döden. 1. Kersten 1997. Behaviour and welfare of chinchillas in commercial farming: a preliminary study. Proceedings of the 31th international congress of the ISAE. 2. Ponzio et al 2007. A survey assessment of the incidence of furchewing in commercial chinchilla farms. Animal Welfare 16, 471-479. 3. SCAHAW 2001. The welfare of animals kept for fur production. 4. Djurens välfärd och pälsdjursnäringen. SOU 2003:86. 22 4: sveket mot minkarna

Foto: Länsstyrelsen i Halland, 2010 chinchillorna tas från sin mamma när de är bara fem veckor och hålls därefter ensamma i kala burar. Foto: Länsstyrelsen i Halland, 2010 Chinchillafarmaren i Falkenberg visar upp en chinchilla för inspektören genom att lyfta den i svansen både smärtsamt och olagligt. Foto: Länsstyrelsen i Halland, 2010 Foto: Länsstyrelsen i Halland, 2010 DJURRÄTTSAKTIVISTER RÄDDAR CHINCHILLOR FRÅN SVENSK PÄLSDJURSFARM I början av år 2000 fanns ett 20-tal chinchillafarmer i Sverige men tack vare intensiva kampanjer så kunde många av dem stängas och hundratals chinchillor räddas. Chinchillorna på bilden räddades från en chinchillauppfödning som bedrevs i en källare i Stigtomta efter att djurrättsaktivister friköpt de sista djuren och placerat dem i nya hem. Rävar fria sedan 2001 Ända sedan djurskyddslagen kom 1988 har pälsfarmerna ansetts bryta mot djurskyddslagens fjärde paragraf. Hårdare regler har varit aktuella både för minkar och chinchillor, men aldrig trätt i kraft. Rävarna har haft större tur. Regler som ger rävar rätt att gräva och leva i grupp ledde till att den sista svenska rävfarmen stängde 2001. Nu är det bara minkarna och chinchillorna kvar. 4: sveket mot minkarna 23

24 4: sveket mot minkarna

Pälsindustrin och miljön från miljöfarlig verksamhet till miljöfarligt avfall Miljöfarlig verksamhet Minkfarmning räknas som miljöfarlig verksamhet och måste ha särskilt tillstånd enligt Miljöbalken. En minkfarm med 4 000 avelshonor har samma miljöklassning som ett medelstort pappersbruk eller färgfabrik. 1 En stor del av miljöproblemen har att göra med det som blir kvar när skinnen är sålda minkarnas avföring och deras döda kroppar. Förorenar luft och vatten Avföringen ger ifrån sig luftförorenande gaser som bidrar till växthuseffekten. Minkgödsel är också mycket rik på kväve och fosfor vilket kan leda till övergödning av vattendrag vid läckage. Därför finns det hårda regler kring hur gödseln ska hanteras. En titt på miljöinspektionerna av svenska minkfarmer visar att många slarvar med gödselhanteringen; 13 av 25 inspekterade farmer har brister. Djurrättsalliansen har dokumenterat gödselavrinning på 80 procent av de farmer vi besökt. Olaglig kadaverhantering Ännu hårdare är reglerna för kadaverhantering. Alla kroppar ska forslas bort för förbränning, och i väntan på det måste de förvaras skyddat. 2 Vår dokumentation visar kadaver som ligger i öppen dager på 73 procent av farmerna. I mars 2010 dömdes en minkfarmare i Sölvesborg för att under flera år ha slängt minkkadaver i gödselstacken, som sedan hamnat på åkrarna. Det avslöjades genom att en hund förgiftades av de ruttnande kadavren och dog. 3 Gifter i garvningen Även garvningen av skinnen är mycket miljöskadlig och kräver även den tillstånd enligt Miljöbalken. De flesta svenska minkskinn exporteras och garvas i bland annat Kina, där inte bara miljön utan även arbetarna på fabrikerna 1. Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 2. Jordbruksverkets föreskriftssamling 2009:6, saknr K14. 3. Hund fick avlivas efter att ha ätit utslängda djurlik. Kristianstadstar skada av krom, bly och cancerframkallande kemikalier som formalin och naftalen. 4 Miljöfarligt avfall Enligt Naturskyddsföreningen är kromgarvat skinn att betrakta som miljöfarligt avfall på grund av att gifter från garvningen finns kvar i materialet. 5 Det finns inget miljövänligt sätt att göra sig av med en päls. bladet 18 mars 2010. 4. Toxic Fur. HSUS 2009. 5. Bad shoes stink. Naturskyddsföreningen 2009. 4: sveket mot minkarna 25

Sveket mot minkarna de politiska pälsprocesserna Frågan om pälsdjursuppfödning har blivit en långdragen politisk följetong. Minkarnas liv på farmerna står i stark kontrast till djurskyddslagens fina ord, och är lite av en symbolfråga i hela djurskyddsdebatten; om man kan hålla djur på det här sättet i Sverige, vad är då lagstiftningen värd? Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Så lyder den berömda fjärde paragrafen i djurskyddslagen, som är unik i världen. Men ingen kan dömas för att bryta mot den här paragrafen. Istället finns förordning och föreskrifter som på detaljnivå avgör vad som är godkänd djurhållning. Det är här som lagen och verkligheten börjar gå skilda vägar. Redan kort efter att djurskyddslagen kom 1988 startade kritiken mot pälsfarmerna utifrån paragraf fyra. Otaliga instanser, däribland Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, 1 Jordbruksverket 2 och Djurskyddsmyndigheten, 3 har kommit fram till slutsatsen att minkfarmerna inte kan anses leva upp till fjärde paragrafen. Inför valet 2002 lovade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de skulle verka för en avveckling av pälsdjursuppfödningen om de kom till makten. En statlig utredning gjordes för att fastställa hur avvecklingen skulle gå till; förutom hårdare djurskyddsregler övervägdes möjligheten att införa ett totalförbud mot pälsdjursuppfödning Vad tycker partierna? De rödgröna I slutet av april 2010 meddelade företrädare för de tre partierna att de är överens om att lägga fram det gamla lagförslaget för riksdagen igen kort efter valet om de vinner. Eftersom det redan är remissbehandlat och klart skulle det kunna gå ganska fort. Alliansen En opinionsundersökning som gjordes innan valet 2006 visade att endast 30 procent av de borgerliga väljarna vill ha kvar pälsdjursfarmerna. 4 Trots det har de borgerliga partierna låtit farmerna hållas utan några krav på förändringar. Om ingenting ändras innan valet kan minkarna inte räkna med någon hjälp från Alliansen. 1. Uppföljning av pälsdjursutredning från 1990. SVS 1996. 2. Hållande av mink för pälsproduktion. Rapport till regeringen. Jordbruksverket 2002. 3. Djurskyddsmyndigheten kräver bättre villkor för minken. Pressmeddelande 2004. 4. Demoskop, 2006. 26 4: sveket mot minkarna

Minkar skall hållas så att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Det anges dessutom att minkar skall ha tillgång till vatten att simma i. * Sammanfattning av lagförslaget från 2005 (prop. 2005/06:197) som de rödgröna nu lovar att genomföra om de vinner valet. på etiska grunder. Utredningen presenterades 2003 och rekommenderade hårdare regler. Våren 2006 skickades förslaget ut på remiss till EU. Frankrike motsatte sig förslaget, och även om Sverige vann i slutändan drog processen ut på tiden. Förslaget hann inte tas upp i riksdagen innan valet, vilket hade varit en förutsättning för att dåvarande regeringen skulle kunna leva upp till sina vallöften. Istället fick Sverige en borgerlig regering, och lagförslaget röstades ner i december 2006. Efter år av kamp för minkarnas frihet var det här en enorm besvikelse för många. Undersökningar som gjordes kort innan valet visade att en stor majoritet av svenska folket, även de borgerliga väljarna, var emot pälsfarmning. Men den nya regeringen lät ekonomiska intressen gå före djuren. Inför valet 2010 står vi inför samma situation: den sittande regeringen har inga planer på att ändra sin politik, medan de rödgröna partierna lovar att lägga fram det gamla lagförslaget igen. Med tanke på hur många gånger minkarna har svikits hittills så är det säkrast att inte tro det förrän det händer. En rödgrön valseger ger minkarna hopp, men ingenting är säkert förrän varenda farm är tom. den 19 september går Sverige till val och omkring 7 033 000 människor har rätten att gå till vallokalerna och lägga sin röst. Runtomkring i landet sitter samtidigt 1 500 000 minkar som aldrig kommer i närheten av en valurna. De är utan röst men inte utan någon som för deras talan! sverige på efterkälken med djurskyddet Länder där all pälsdjursuppfödning är förbjudet eller förhindrat genom hårda regler: Bosnien-Hercegovina Kroatien Irland (2013) Israel Storbritannien Schweiz Österrike Länder där uppfödning av vissa arter är förbjudet eller förhindrat genom hårda regler: Danmark (rävar) Nederländerna (rävar, chinchillor) Italien (minkar) Sverige (rävar) Både Belgien och Nederländerna diskuterar att införa förbud mot all pälsdjursuppfödning. 4: sveket mot minkarna 27

röster mot päls Alexandra Pascalidou, journalist Pälsdjursuppfödningen måste förbjudas. arne weise, tv-profil Jag har alltid försökt värna om de som lider och har det svårt, både människor och djur. Att få reda på hur dessa minkar lider gör mig vansinnig. Nu när jag vet hur illa ställt det är med minkarna önskar jag att uppfödningen upphör. Bort med detta! Foto: Peter Westrup stoppa djurplågeriet! förbjud pälsdjursuppfödning! Emil Jensen, artist För mig är det ofattbart att människor 2010 fortfarande bär och köper päls. Hur cynisk pälsindustrin är kan väl inte ha undgått någon som överhuvudtaget har ögon eller öron? Jag brukar alltid försöka förstå varför människor gör på ett visst sätt. Men någonstans går gränsen för mina försök. Och jag tror att den går vid päls. Elisabeth Ohlson Wallin, konstnär och fotograf Att bära päls idag är osmakligt och en provocerande handling. Eftersom djuren som ska bli päls missköts och plågas och lever under vidriga förhållandet så blir pälsen en symbol för en av människans ondskefullaste sidor. Jonathan Fagerlund, artist Att människor kan vara så hjärtlöst grymma mot oskyldiga och försvarslösa djur får mig spyfärdig. Mer ofattbart blir det när folk blundar för faktumet för att uppfylla sin morbida modesmak. Jag trodde inte människor kunde vara så här vidriga, men jag hade tydligen fel. Vi måste hjälpas åt för att stoppa detta. Mian Lodalen, författare och journalist Minkarna i Sverige lever under vidriga förhållande i trånga burar, efter sju månader gasas de ihjäl för att bli en päls som ingen behöver. Pälsindustrin strider mot svensk djurskyddslag. Att detta inte är förbjudet och får fortgå är fullständigt ofattbart. Att plåga djur till ingen nytta alls hör inte hemma i en demokratisk och civiliserad värld. Özz Nujen, komiker Vi människor bör tänka om och tänka till och börja att göra rätt och gott. Det är inte rätt att utnyttja och behandla djur med cynisk brutalitet. Det finns andra vägar och finns inte det måste vi hitta nya. Kitty Jutbring, artist och programledare Vi anser oss intelligenta, men att låta djur födas, leva, lida och dö enbart för att bli kläder åt oss när det finns så många andra alternativ är utan tvekan ett tecken på dumhet. Att inte förbjuda pälsfarmer är att skriva under på detta. Mark Collins, veterinär Pälsdjursuppfödning är inte förenligt med djurskyddslagen. Eftersom jag tycker djurskyddslagen är bra kan jag inte tycka pälsdjursuppfödning är bra. Jag tycker det är förkastligt från minkens synvinkel. Sverre Sjölander, professor i zoologi En sådan som jag tycker naturligtvis inte att vi ska ha någon minkuppfödning alls. 28 4: sveket mot minkarna

Djuren i den svenska pälsuppfödningen lider av allvarliga djurskyddsproblem som har varit kända under lång tid. Det är nu hög tid för svenska politiker att ta djurens lidande på allvar. Regeringen måste se till att se att pälsindustrin följer djurskyddslagen och internationella överenskommelser. Svenska Dagbladet, Brännpunkt 16/5 2010 My Leffler, veterinär Jag tycker inte om den här hanteringen, det är min personliga åsikt. Jag tycker inte att djuren har ett naturligt beteende. Att föda upp djur för pälsen, sen ta pälsen och mala ner dem så de får äta upp varandra, det är en oerhört inhuman heller. Bea Szenfeld, designer Okunskap och nonchalans är grunden för att människan fortfarande använder päls på 2000-talet. cirkelgång som jag inte kan ställa upp på logiskt. Många minkägare ser ju inte ett problem i detta, men jag hävdar med bestämdhet att det här är ett orimligt sätt att hålla djur, och definitivt inte nödvändigt på något sätt Johan Beck-Friis leg. veterinär Louise Hernander biolog med inriktning etologi och djurvälfärd Johan Lindsjö leg. veterinär Sivert Lindström professor emeritus i cellbiologi Olle Rydell leg. veterinär, länsveterinär Sverre Sjölander professor emeritus i zoologi Thomas Järvheden, komiker Att slita av pälsen från en medvarelse här på jorden för att använda den som lyxkonsumtion är barbariskt. Att innan dess ha hållit den instängd hela dess liv är ännu mer skrämmande hjärtlöst. Hur kan någon vilja göra detta och hur kan de få tillåtelse? Jonathan Fagerlund, artist Att människor kan vara så hjärtlöst grymma mot oskyldiga och försvarslösa djur får mig spyfärdig. Mer ofattbart Regina blir lund, det när artist folk blundar för faktumet för att uppfylla sin morbida modesmak. Jag trodde inte människor kunde vara så här vidriga, Gör era val i livet baserat på empati för allt levande och men jag hade tydligen fel. Vi måste hjälpas åt för att stoppa detta. ni ska se att era liv förändras. En enkel naiv tanke av att tänk om det där djuret var jag, tänk om det där djuret var mitt barn. Hur skulle ni då reagera och agera? vi ställer oss också bakom djurrättsalliansens krav på ett förbud mot pälsdjursuppfödning Michael Nyqvist skådespelare Anna-Lena Brundin komiker Kim Anderzon skådespelare Unni Drougge författare Marie Picasso artist Nina Ramsby artist Johan Theorin författare Mari Jungstedt författare Maria Sveland författare Katerina Janouch författare Rebecka Edgren Aldén författare Åsa Grennvall serietecknare Hans Gunnarsson författare Christofer O Reagan historiker och författare Ninni Schulman författare David Lagercrantz journalist och författare Pernilla Glaser författare Zinat Pirzadeh komiker Mats Strandberg journalist Emma Hamberg författare och f.d. chefredaktör för Vecko-Revyn Varg Gyllander författare 4: sveket mot minkarna 29

jo-anne mcarthur professionell fotograf följde med djurrättsalliansen till minkfarmerna Varför valde du att arbeta med Djurrättsalliansen? Jag blev verkligen glad över att Djurrättsalliansen frågade om jag ville komma och ta de centrala bilderna till pälsutredningen. De har en bra arbetsmoral, mycket integritet och medkänsla, så jag såg fram mot att komma till Sverige och vara en del av deras researchgrupp, även för en kort tid. Den här typen av arbete, djurrättsfotografering, är vad jag gör i mitt hemland Kanada och i resten av världen, sju till åtta månader varje år. Att komma till Sverige och få arbeta med Djurrättsalliansen tillät mig att både få dokumentera de hemska missförhållandena som människor försätter djur i genom att föda upp dem för pälsens skull och samtidigt få dokumentera arbetet andra människor gör för att sätta stopp för det. Är det svårt att lyckas få bra bilder? Det var verkligen svårt att ta dessa foton, men när jag så småningom arbetat fram hur ljuset skulle positioneras kunde vi arbeta mycket snabbare. Vi tog med oss minimalt med ljus för att inte avslöja oss och minimalt med utrustning att bära, bara en enkel liten spotlight. Minkar rör sig mycket och snabbt och det är svårt att fota genom galler, så man får hitta på lite egna tricks för att kunna få till de bra bilderna. JO-ANNE McARTHUR Jo-Anne McArthur är en professionell fotograf som har arbetet med över 30 djurrelaterade organisationer. Hon driver projektet We Animals, www.weanimals.org, som handlar om hur människor utnyttjar djur runt om i världen. Under två veckor sommaren 2010 var hon en av Djurrättsalliansens fotografer ute på svenska pälsdjursfarmer. Jo-Anne har tagit många av de bilder som används i vårt material. Här är några få av alla de foton som tagits under sommaren 2010. Hur kändes det? Att hålla på med djurrättsfotografering kräver alltid mycket uthållighet! Dagarna är långa, och vad vi bevittnar är fruktansvärt. Det är hemskt att se alla djur som lider, men jag gör det för att dessa foton kan avslöja den grymma verklighet som djuren lever i, för dem som inte känner till den. Vad är värsta av det du sett? Att dokumentera pälsdjursfarmer innebär att man ser oändligt mycket hemska saker: valpar som slåss och sliter sönder varandras öron, ansikten och svansar, döda djur som ligger slängda runt farmerna, brist på mat, smutsiga förhållanden, brist på utrymme, brist på stimuli. Men den värsta delen för mig är utan tvekan att lämna kvar alla djur jag fotat. Mina foton kan hjälpa framtida generationer av djur, men inte de i mina bilder. Det är hemskt att veta att de flesta djur jag fotograferat är döda vid det här laget, men jag hoppas att Djurrättsalliansens kampanj ska kunna stänga farmerna en gång för alla. 30 4: sveket mot minkarna