Höstmarknad på Per Hans igen

Föreningens ordf. Styrelsens ordf. Vice ordförande Sekreterare Kassör Redaktion Föreningen Eric Lilius Tommy Carlstein Christer Fahlström Tore Persson Claes-Göran Kind Marianne Rosén Skånska Gårdar St Tibbaröd Flygelvägen 89 Lunnarp 3 Ljungvägen 21 A Ljungvägen 21 A Aspgatan 10 Box 6128 260 24 Röstånga 222 72 Lund 240 10 Dalby 236 38 Höllviken 236 38 Höllviken 214 48 Malmö 200 11 Malmö 0435-914 03 046-13 23 10 046-20 91 06 040-45 02 79 040-45 47 35 040-837 00 Postgiro 82 92 32-8 Informationsblad för Skånska Gårdar nr 3 2001 Höstmarknad på Per Hans igen Återigen samlas vi till marknad på Per Hans och väljer och vrakar bland antikviteter, växter, hemslöjd och mycket annat mittuppslaget När ska man renovera och när ska man riva? Tommy Carlstein funderar kring vad man ska göra med alla dåliga gamla hus som är för dyra att renovera. Läs på sidan 10 Nytt avsnitt i följetongen om rödfärgen Möglande Falu rödfärg har tydligen drabbat många, bl a Jan Myrdal som skrev om det i Aftonbladet. Läs mer på sidan 15 Spargodt i Tågarp. Foto Margareta Fahlström. Skånska pärlor Christer och Margareta Fahlström har sett sig om i Skåne och kommer med tips. Dessutom har de hittat en mystisk gravsten. sidan 3 Gurkor på östeuropeiskt vis Anna Greta Persson har varit österöver och fått smak för mjölksyrade gurkor och rödbetor. Läs på sista sidan Spargodt som ägaren NSR tyvärr tänker lägga ner lockade ett 25-tal medlemmar. Läs om besöket på sidan 6 Knäbäck. Foto Margareta Fahlström

Föreningen Skånska Gårdar, bildad den 3 juni 1974, har till uppgift att utbreda och vidmakthålla intresset för den skånska landsbygdens byggtraditioner. Kära Skånska Gårdare! Ännu ett medlemsblad är färdigt för tryckning denna stekheta sommarkväll. Ja, tryckning förresten har ni lagt märke till att bilderna är så mycket bättre numera? Det beror på att bladet trycks i offset som ger en fin gråskala, vilket inte den gamla hanteringen kunde erbjuda. Christer och Margareta Fahlström har sett sig om i Sommarskåne och presenterar skånska pärlor och ett mysterium: en kvinna som blev 133 år och fick en dotter när hon var 95. Så står det i alla fall på gravstenen. Inte fullt så glänsande pärlor diskuterar Tommy Carlstein i en längre artikel: vad gör man med alla gamla hus som är så dåliga att de inte går att renovera till en rimlig kostnad? Och vad gör man när flera olika stilar är representerade i samma hus? Men det stora dragplåstret är höstmarknaden som äger rum på Per Hans som vanligt. Christer Fahlström har jobbat hårt för att få ihop en lagom blandning av antikviteter, hemslöjd, hantverk och växter. MR Påminnelse: Extra årsmöte på Per Hans Eftersom bokslut och därmed revision inte var färdigt vid årsmötet håller vi ett extra årsmöte på Per Hans gård, i samband med höstmarknaden. Det blir klockan 11 lördagen den 8 september 2001. Kalender 8 september extra årsmöte på Per Hans 8-9 september höstmarknad på Per Hans sept-okt resa till Berlin Besök Skånska Gårdars webbsida: www.skanska.gardar.just.nu Vad händer om man vrider lite till? Det går att göra originella skorstenar men får man sota för det? Sett och fotograferat av Tommy Carlstein, någonstans i Skåne. Säljes! Golvbräder, dörrar, karmar, fönster mm. Mycket från 1800-talet. Rut Jardby Jordholmsgården 235 99 Vellinge Telefon 040-44 33 71 2

Några skånska pärlor Koloni på Citadellet, Landskrona Vid våra små semesterturer runt om Skåne i somras träffade vi på en del pärlor som kan rekommenderas. Visste ni att ett av Sveriges största och finaste områden med koloniträdgårdar finns i Landskrona? Vid slottet, dvs. Citadellet i Landskrona, väster därom, finns ett underbart koloniträdgårdsområde. Inne på citadellet huserar bl.a. Hemslöjden Skåne AB. Varje trädgårdsvän skulle bli grön av avund över dessa välskötta och prunkande trädgårdar. Vissa trädgårdar gränsar dessutom till vallgravarna runt slottet. Varje modern villaägare skulle bli ännu grönare om han/ hon såg storleken på tomterna! Ett par moderna villatomter får ledigt plats i de flesta koloniträdgårdarna. Husen är fulla med snickarglädje och har ibland två våningar och är stora som bättre sommarstugor. När ni ändå är i Landskrona, gör ett besök på Stadsbiblioteket, numera inrymt i gamla brandstationen. Det är det värt! Brandstationen är verkligen ombyggd på ett mycket mysigt och inbjudande sätt, lågt i tak på vissa ställen, många små sittgrupper med bord överallt i biblioteket. Somliga hus i Simrishamn är verkligen små! 3

Vattenvägen mellan Åhus och Kristianstad. Till och med stängerna från andra våningen som brandmännen åkte ned till bilarna på finns kvar. De gamla garageportarna har blivit fönster, i barnavdelningen finns runda fönster på barns nivå! Vattenvägen till Kristianstad På ostsidan av vårt underbara Skåne, rekommenderas en tur på vattenvägen från Åhus till Kristianstad. Antingen en tvåtimmarstur upp till Helgasjön eller en fyratimmars till Kristianstad. Flodtrafiken har här varit ganska livlig på den danska tiden, bl.a. har man grävt kanal för att kunna ta sig sjöledes till Kristianstad. Alla tyngre transporter gick ju med båt förr i världen. Vattenståndet varierar här uppåt en och en halv meter under året. Glöm inte ett besök på kyrkogården i det gamla Åhus, där finns en märklig gravsten (se separat artikel). Missa heller inte Absolut vodka! Åhus håller på att bli världens största producent av den varan, med ett varumärke snart lika känt som Coca Cola. Knäbäckshusen är mycket sevärda, hela byn flyttades från sitt ursprungliga läge vid Knäbäck (vattendraget med samma namn) på Ravlundafältet till den nuvarande platsen. Husen ligger på ömse sidor om en smal bygata, avnjutes bäst per apostlahästar. Många gårdar med halmtak, homejor och praktfulla ytterdörrar i varierande färgsättning. Dessutom nära till den fina badstranden. Små hus i Simrishamn En annan pärla med gamla hus är välkända Simrishamn på Österlen, se bilden på föregående sida. Här kan man gå runt i smågatorna längs stranden/havet/ hamnen och njuta i timmar av de oftast mycket pietetsfullt renoverade husen. Storleken har som synes ingen betydelse, inget hus är för litet för att renoveras. Vacker dörr i Knäbäckshusen. 4

Ytterligare en pärla är Ales stenar, där man har 180 grader vatten vid horisonten och 180 grader land. Huruvida Ales stenar är en förmögen stormans grav eller ej tvistar man idag om, som ni kanske sett i pressen. Det påstås att Ales stenar skulle vara ett fornnordiskt solur av ungefär samma dignitet som det engelska Stonehenge. Kunde man verkligen mäta med en sådan precision som det hävdas på den tiden? Även om Tycho Brahe, ca 500 600 år senare, gjorde alla sina observationer utan stjärnkikare. Den sista pärlan tillhörde mannen med världens omöjligaste jobb, enligt Trygve Lie. Vem tänker jag då på? Naturligtvis är det Dag Hammarskjölds Backåkra, som han aldrig själv fick uppleva i färdigrenoverat skick. Naturen är fridlyst runtom gården, och man har efter hand utökat det fridlysta området eftersom det är en mycket specifik natur här. Backåkra ärvdes/testamenterades efter Dag Hammarskjölds död till Svenska Turistföreningen. Den fyrlängade Skånegården är ett museum över och om Dag Hammarskjöld med möbler mm från hans bostad i New York och föremål från hans många resor, samt text och bilder om hans liv. Bostadslängan disponeras av Svenska Akademien två månader varje sommar. Cirka 200 meter åt sydväst finns numera en meditationsplats, bestående av en stor ring av stenar och innanför dessa en ensam större sten med påskriften PAX. Dag Hammarskjölds efterträdare idag, Kofi Annan med sommarstuga i Blekinge, vandrade här symboliskt i ensamt majestät runt i Hammarskjölds fotspår. Livvakter och övrig uppvaktning fick hålla sig på behörigt avstånd enligt krav från herr Annan. Turistföreningen efterlyser hjälp/sponsorer som kan bidra till underhållet av Backåkra. Vore inte det något för Skånska Gårdar att ge ett bidrag till? Vid mitt besök kunde jag konstatera att västra gavelfönstret på övervåningen på bostadslängan behövde renoveras. Sommaren 2001, som verkligen var en sommar. Christer Fahlström Samtliga foton av Margareta Fahlström. Långlivade skåningar? Vid ett besök i somras på kyrkogården i Åhus fann vi denna märkliga gravsten, se bilden till höger! Kofferdikapten Måns Mauritsson, född 1708 och död 1809, blev 101 år gammal, en aktningsvärd ålder på den tiden. Än märkligare är att hans sex år yngre hustru, född 1714, dog 1847 och därmed blev hela 133 år gammal. Detta måste vara Skånes äldsta på den tiden, finns det någon annan som blivit äldre idag? I Sverige? Döttrarna blev enligt gravstenens årtal att döma 79 respektive 73 år gamla, vilket i och för sig också var en hög ålder på den tiden. Det märkligaste är dock att den yngsta dottern föddes tre månader innan pappan dog. Pappan var alltså 101 år gammal vid dotterns födsel och mamman hela 95 år! Även data för den äldsta dottern är imponerande, pappan är 88 år och mamman är 84 år. Allt detta under förutsättning att de inhuggna datumangivelserna på gravstenen är korrekta. Men är de det? Är det någon som känner till denna gravsten och kan hjälpa oss att lösa mysteriet? Skriv i så fall till bladet! eller Ett skånskt mysterium 5

Guldgruva för återbrukare ska läggas ner Den pampiga porten till Spargodt. Ett 25-tal medlemmar hade kört genom den långa lindallén till Spargodt på onsdagskvällen. Per-Olof Norrman hälsade oss välkomna och hade det tråkiga beskedet att ägaren NSR avser att lägga ner butiken i slutet av augusti. Spargodt har funnits i tre år och försäljningen ökar mer och mer, men NSR vill inte vill ge dem längre tid för att bli lönsamma. NSR, utläst Nordvästra Skånes Renhållnings AB, ägs av sex kommuner i nordvästra Skåne. Enligt deras hemsida på Internet satsar de intensivt på återbruk: "NSR verkar för att skapa en marknad för återanvända produkter som t ex byggnadsmaterial". Vid ett senare telefonsamtal med P-O Norrman berättade han att de på ett tips av vår medlem Georg Welin kontaktat en massa instanser för att få stöd, bl a Kultur Skåne, landsantikvarien, länsantikvarien och stadsarkitekter i ägarkommunerna. Men det är semestertider och än så har inget avgörande hänt. P-O:s tips till den som vill besöka Spargodt är att först ringa dem på telefon 0418-504 71 och ev göra upp om en tid. Åter till vårt besök: P-O berättade att verksamheten består av två delar: byggnadsvård och byggmaterial. Man kan hjälpa till med nästan allt när det gäller hus: ordna alla papper, riva gamla hus, arkitekthjälp och naturligtvis ta hand om materialet från det rivna huset. Ett kundbesök i butiken tar ofta betydligt längre tid än i de flesta andra butiker, eftersom kunden får råd och hjälp. Jag själv fick till exempel veta att tjära inte måste vara svartbrun. Det finns faktiskt gyllengul sådan också! Man bedriver ett intensivt samarbete med andra återbruksfirmor och skickar gärna kunder vidare om någon annan firma skulle råka ha det som kunden behöver. 6 Om en vara inte går att uppbringa kan man i vissa fall specialtillverka den. Skulle man behöva 45 cm breda plank så kan man beställa det. Men nu var det byggnadsmaterialdelen som vi skulle bese. Anläggningen är enorm, en pampig gård byggd 1929 enligt inskrift på porten. Förhoppningsvis syns siffrorna på bilden här ovan. Från butiken.

Här ses några medlemmar i föreningen som ser sig om i den välförsedda butiken. Efter det att P-O Norrman således berättat litet om verksamheten följde rundvandring i lokalerna. Här finns verkligen allt! I butiksdelen finns mindre föremål såsom beslag, färg, penslar, och en del lite udda föremål som t ex ett paraplyställ(!). Intill butiken finns en gigantisk hall med bl a fönster, dörrar och bräder. Här finns allt möjligt från gamla spegeldörrar till perspektivfönster. En bit bort finns tegelhallen med ett par hundratusen tegel. Man har 100 sorters begagnat taktegel och kan även leverera nytillverkat. Här finns sådana rariteter som trekupigt taktegel. Vi fick veta att det numera bara finns två tegelbruk kvar i Sverige medan det i Danmark finns 25. Men det fanns många i Sverige också förr, bara på Ven till exempel har det funnits 12 stycken, fast inte samtidigt. Efter rundvandringen bjöds vi på kaffe och kaka och fick ytterligare ett tillfälle att ställa frågor. Marianne Rosén Samtliga foton är tagna av Margareta Fahlström. Spisar och kaminer av olika slag. 7

Höstmarknad på Per H Ånyo är det dags för en höstmarknad på Per Hans, vik helgen den 8-9 september klockan 11-16, för ett besök, samma tid båda dagarna. Antikviteter Förra året hade vi oturen att antikmässan i Helsingborg slutade helgen före, så många av antikhandlarna hade sålt slut det mesta och tyckte sig inte ha något fint att visa upp på Per Hans Höstmarknad. I år har mässan legat en hel månad före vår marknad, och det är därför vi med glädje kan hälsa Gunvor Mårdsten på Ottolina Antik välkommen igen. Hon kommer att visa upp lite allmänt antikt, någon kista, lite möbler, textilier och hårarbeten. Det senaste är något nytt som har börjat komma i dessa sammanhang. Hon kommer att hålla till på sin vanliga plats i längan. Antikaffären i Ask kommer även till oss, det är några år sedan sist. Affären har numera övertagits av dottern Pia, som kommer att visa upp allt, dvs. det mesta inom antikt, kuriosa och heminredning i ett av rummen i längan. Man vill gärna ha ett helt rum själva att möblera. Det skall bli spännande att se vad hon kan åstadkomma. Om vi har tur kan vi få lite guldkant på tillvaron: kanske kommer en förgyllare från det ganska nystartade företaget Förgyllda Sekler och visar upp sitt kunnande. Antika ur är också något nytt som vi hoppas kunna visa upp på Höstmarknaden. Kakelugnar Liksom tidigare år kommer den glade Mats Carlehed att finnas i stallet med sitt Kakelugnsmakeri Myten. Förra året eldade han i en av sina spisar, vi får se om han gör om den bravaden i år också. Ytterligare ett antal utställare är på gång till stallet när det gäller byggvård, färg, material, gamla beslag mm. Byggrådgivning lämnas av vår medlem Tommy Carlstein, som har lång erfarenhet av såväl ombyggnad/renovering som nybyggnad av skånelängor. Ställ honom gärna mot väggen med dina frågor. Visning av Per Hans I år skall vi även av ha en guidad visning på Per Hans, där vår medlem Per Stöckel kommer vandra runt och berätta om gården och om byggnaderna. Visningen kommer att ske ett par gånger under båda dagarna, förslagsvis en gång i timmen. Bytesmarknad Bytesmarknad kommer också att finnas för dig som på ett enkelt sätt vill bli av med något du inte behöver längre och tror kan komma till nytta hos någon annan. Priset bestämmer du själv eller förhandlar fram med eventuella intressenter. Detsamma gäller dig som söker något, här kan du annonsera gratis efter något du saknar till ditt hus. Du kan även lämna in till försäljning om det är något du vill vi skall sälja åt dig. Hemslöjd Hemslöjden Skåne AB från Landskrona är en ny utställare, som gärna vill visa upp vad man kan och kanske ännu mer vad du kan göra. Man har tänkt sig att även du som besökare skall få prova på något i hemslöjdsväg. Böcker Holje Bok från Olofström i Blekinge har lovat att komma, man fick förhinder förra året. Kommer att finnas på sin vanliga plats. Du har säkert läst i Sydsvenska Dagbladet om Johnny Karlsson och hans antikvariat, att han har nästan lika många boktitlar i lager som Gleerups universitetsbokhandel, det är som du förstår inte lite det. För att komplettera antikvariatet och böckerna kommer vi även att visa bokbinderi, dels i form av en skärmutställning, där du kan se hur det går till att binda böcker, dels rent praktiskt hantverksmässigt av undertecknad, som sysslat med i det i närmare 30 år. Prov på böcker i olika stadier av inbindning kommer också att finnas till beskådande, liksom de olika redskap man använder sig av. Så här såg det ut i fjor. Foto Birgitta Geijer 8

ans den 8-9 september Kontoret kommer också att vara bemannat under marknadsdagarna. Dit kan du gå för att ställa frågor eller få hjälp med ditt medlemskap, köpa äldre nummer av vårt blad och andra tryckta skrifter och få informationsmaterial om våra skånska gårdar. Många styrelsemedlemmar kommer att finnas på Per Hans under marknadsdagarna, och dessa brukar tycka att det är mycket trevligt att få träffa medlemmarna direkt, så passa på att fråga, önska osv. Fika En fika på Hannas kafé brukar vara ett trevligt inslag i besöket på marknaden, speciellt om solen skiner och man kan sitta ute. Är det vackert väder kommer givetvis våra trädgårdsmöbler att ställas ut. Prisnivån brukar heller inte vara sådan att någon behöver avskräckas från en kopp kaffe med dopp. Det är en speciell rogivande och avstressad känsla att sitta i solen och fika på Per Hans. Vi får inte heller glömma vår Gåramålare Petra Lindquist, som kommer att deltaga på något sätt, antingen själv eller med hjälp av sin sambo. Det gäller om Petra kan få ledigt från sitt ordinarie arbete, får hon det kommer hon säkert att sitta i någon hörna och måla av Per Hans. Växter Det man möter allra först är Lena Rova (Rovans Trädgård) och hennes väninna vid entrén. De brukar inte bara ha många och fina utan även intressanta lite ovanligare växter med sig att bjuda ut till försäljning. Förra året började vi med en utställarförteckning, där du kan se vem som ställer ut, och var du sedan kan hitta vederbörande efter marknaden. Både namn, adress och telefonnummer finns med. Fås gratis vid entrén (i porten) in till Per Hans. Christer Fahlström Så här hittar du! 9

Att restaurera, renovera, flytta, plocka ner, kopiera eller rent av riva gamla skånelängor? Några reflektioner kring strategier med hus. Huvudidén som kanske dominerat bilden inom Föreningen Skånska Gårdar handlar om hur en familj letat och funnit ett gammalt fint kulturhus på landet. Det rör sig förstås om en klassisk gammal Skånelänga (helst i korsvirke eller båle), som någon tidigare ägare försummat, en förfallen men inte alltför förvanskad idyll av hus med frisk kärna. Detta ställe, som nu hamnat i bättre händer skall äntligen bli föremål för varsam restaurering eller renovering, där föreningens mera erfarna medlemmar bidrar med tips, råd och kontakter. Hus med lerstensväggar utanför Hörby som revs 1989. De stilrena idealen och den brokiga verkligheten I de omfattande kontakter med hus och folk som jag haft i över 25 år runt hela Skåne så finner jag att denna idealbild sällan stämmer av ett antal skäl: Det finns ett antal idylliska ställen som inte har en frisk kärna utan en genomrutten eller urdålig sådan. Det är dessvärre inte ekonomiskt försvarbart att man investerar pengar i en stomme som är rutten eller dålig eller bara till 20 procent användbar. Bara den senaste månaden har jag stött på två dylika hus i trakten av Lund, i Tottarp och Alberta. Flertalet hus och gårdar man stöter på är inte ens stilrena Skånelängor utan en blandning av olika hustyper som bildar en liten grupp hus på en fastighet. De har tillkommit i olika epoker i olika material, är heterogena till sin form och stil och minst sagt varierande i sin tekniska standard. Flertalet hus är inte välbevarade kulturhus utan hus som blivit pålappade och ändrade i olika omgångar. En del har konstiga tillbyggnader, ibland i plåt eller (miljöfarlig) eternit, och ibland är de t.o.m. felbyggda. Ömsom har de hygglig teknisk standard, ömsom är de tekniskt tvivelaktiga och ofta är de svåra att ställa diagnos på, eftersom man inte kan se vad som finns under utan att bryta sig in dit. Ibland har de mindre bra estetisk och kulturell stil men kanske till viss del acceptabel teknisk standard, ibland har de tvärt om hygglig stil men dessvärre dålig teknisk standard. Flertalet hus har inte den inramning i miljön som gör dem idylliska och väcker nostalgiska känslor. I vissa fall när stilen på husen är acceptabel är miljön runt omkring trist, överexploaterad, präglad av fula hus till grannar, och inte sällan mer eller mindre skräpig. Alternativt kan miljön omkring vara underbar men huset eller gården ganska trist. Delar av landsbygden är inte fräsch och vacker utan halvförslummad och faktiskt bebodd av människor som inte har det ekonomiskt särskilt fett och landskapet återspeglar deras ekonomiska status. Idén att fattigare bönder bevarar sina hus väl, vilket skulle vara till fördel för rikare stadsbor som skall ta över ställen på landet, är delvis en myt. Folk som har det sämre ställt och bor på landet för att husen är billigare där tvingas ofta bygga i sämre och billigare material och man lappar och lagar med tillfälligt material, utöver att man ofta samlar på en massa halvbra material, föremål, fordon och redskap som mest skräpar ner omkring husen. Ibland när man har en del pengar att lägga i sina hus har man föga kontakt med traditionen eller mindre välutvecklad stilkänsla, vilket gör husen till kitsch, prålig smaklöshet och parodi på bättre stil. Ibland blir effekten nästan komisk, men man hoppas ju att ägaren är lycklig ändå. I samtliga dessa fall består verkligheten ute i Skåne av blandningar som ligger långt ifrån idealet om en idyllisk Skånelänga/Skånegård i en pittoresk miljö. Ju kräsnare vi är, desto större blir världen av imperfektioner, och desto fler hus måste den kulturellt kräsne lämna därhän. Kort sagt är det många faktorer som skall stämma för att uppfylla föreningens klassiska idealbild av det kulturtyngda renoveringsobjektet som slumrande väntat på sina räddare, folk som brinner av iver att lära sig hur man skall gå pietetsfullt till väga. Letar man efter det orörda renoveringsobjektet tyngt av århundraden av skånsk kultur kan man få leta synnerligen länge innan man hittar något som duger, vilket i sin 10

Feltolkad tradition i Mölle. Förr lades tegel främst i nederfacken, som då inte löstes upp av takdropp. De mera skyddade ovanfacken kunde dock ofta förbli i kline och vitkalkades. Teglet brukade man ju inte kalka över. tur innebär att man måste sålla bort mer än 98 % av husen på landet. Det påminner om den kräsne mannen som letade efter den perfekta kvinnan och när han fann henne var hon redan gift. De perfekta kulturhusen är som regel redan ockuperade och renoverade, alternativt är de sorgligt nog förvanskade med allt ifrån plastfärg till parabolantenner. Går man in på Bovision eller Hemnet eller olika mäklares hemsidor och kikar lite på priserna idag så finner man dessutom att de bättre kulturhusen (med eller utan pråliga attribut) betingar ganska sanslösa priser, särskilt om de har stråtak eller korsvirke. Slutligen, när man så hittat ett gammalt hus som blivit kvar orenoverat i landskapet och ligger där med sin igenvuxna trädgård med några överlevande kastanjer och någon vildvuxen buxbom, och stiger in i huset, så kanske man i alldeles för många fall tvingas konstatera att huset faktiskt inte går att renovera, av tekniska skäl eller av ekonomiska skäl (som jag återkommer till nedan). Vad man kan göra på platsen är i stort sett att bygga nytt och återanvända spridda detaljer och material från huset som låg där. Men faktum är, att även denna situation kan man hantera på ett sätt som ligger i Skånska Gårdars anda, men det gäller att vara kreativ, och det är detta jag nu skall brodera ut lite grand. Att ärva eller att skapa ett kulturhus Jag tycker att i stället för att rata alla halvdana och imperfekta ställen som de facto pryder det skånska landskapet, så skall man i stället fråga sig hur man skall ta tag i dem och göra något bra av dem. Tar man över något av dussinhusen på landet som ligger i en rimlig prisklass för en yngre familj eller för någon som vill ha ett fritidshus utöver bostaden i stan, så måste man uppvisa ett stort mått av kreativitet men samtidigt orka gå i land med projektet. Det handlar om att göra kulturhus av något som knappast förtjänar titeln som det nu står. Vad jag menar är att även denna problematik angår en förening som Skånska Gårdar, men att det kräver en 11 uppsättning andra recept än för den klassiska idealsituationen där man hittar ett fint gammalt försummat kulturhus som man till skillnad från den förre ägaren varsamt renoverar/ restaurerar. Och skall man göra ett kulturhus av ett slätstruket ställe, så måste man veta vilken kulturell tradition man skall följa i så fall. Den redan dokumenterade Kajsa Wargprincipen att man tagit lite vad man haft och spikat på räcker liksom inte. Vad är då kultur och vad är det som skall bevaras? Mycket av byggnadsvård handlar om att skydda fina äldre hus från att förstöras av okänsliga aktörer som inte begriper värdet av tidigare generationers arbeten. Detta är en viktig uppgift för flera instanser i samhället liksom för Föreningen Skånska Gårdar. Men kultur utgörs inte bara av att vårda tidigare generationers artefakter eller föremål. Ser man till grundbetydelsen av ordet kultur, så handlar det om det som skiljer människan från andra djur i naturen, nämligen människans förmåga att överföra kunskap och information från generation till generation, varvid språket är det viktigaste redskapet. Din hund är åtskilligt klokare och mera erfaren som gammal än som valp, men problemet är att djur inte effektivt kan överföra sina erfarenheter till sin avkomma via språk och undervisning, utan hos djuren börjar varje ny generation från ruta ett, så det blir ingen ackumulation av erfarenheter över generationer eller mellan regioner. Men grunden för kultur är inte föremålen eller artefakterna som överlever utan informationen/kunskapen om hur man tillverkar föremålen och hur denna information (kunskap; knowhow) överförs mellan människor. Musikkultur är således inte konsten att bevara pianon eller fioler utan att kunna bygga instrument och att kunna spela på instrument. Kultur är inte primärt att samla gamla föremål utan konsten att kunna bygga och göra föremål. Den viktiga strategin är att bevara kompetensen och inte primärt föremålet Överför vi nu detta resonemang på skånsk byggnadskultur och byggnadstradition och vad som skall bevaras, så är det inte bara gamla föremål som primärt skall bevaras, som jag ser det, utan konsten att tillverka dem. Ta t.ex. halmtaken. Var finns det ett halmtak från 1700- eller 1800-talet? Ingenstans! Dessa gamla halmtak har samtliga redan blivit mull, precis som personerna som lade dem. Så hur bevarar man ett halmtak? Genom att glasa in dem, så att naturens nedbrytande krafter inte kommer åt dem? Nej, genom att bevara kompetensen att lägga nya halmtak och genom att bevara, dvs. reproducera generation efter generation, lämpliga sädsorter som duger till långhalm. Korsvirke varar mycket längre än halm, men jag har sett massor av korsvirkesstolpar som helt enkelt blivit ge-

nomruttna och definitivt tjänat ut. Skall korsvirkeshuset eller husen därmed dö ut liksom traditionen att bygga i korsvirke? Naturligtvis inte, lika lite som klassisk musik förtjänar att dö ut när något instrument slits ut eller förstörs i en brand eller olycka. Min poäng med hela resonemanget är alltså att det vanliga antikvariska resonemanget att gamla fina hus skall bevaras är i sig bra, men det räcker inte, och mycket mer tonvikt behöver läggas på bevarandet av konsten att göra, inte bara bevarandet av föremål som tidigare generationer gjort. Det är denna strategi som är mera offensiv och kreativ vill jag hävda. Och då ser situationen genast mycket ljusare ut. För hittar man inte sitt gamla orörda kulturhusrenoveringsobjekt, då tar man ett medelmåttigt ställe och omvandlar detta till ett kulturhus. De gamla goda recepten finns alla kvar, och rätten man då lagar blir lika god nu som förr. Och när vissa gamla recept hade tekniska brister, så kan de förbättras en del när så behövs utan att man för den skulle bryter med traditionen. Ruttnar korsvirket fortare om man murar en innervägg i lerkline tätt intill på baksidan, ja då gör man en luftspalt på baksidan av korsvirket trots att man inte gjorde det förr. Vissa moderna arkitekter hävdar att bevarandet av traditionen att bygga korsvirkeshus är att bygga pastischer, men att spela Bach-musik kallar väl ingen pastischmusik? Inte ens om Bach spelas på en modern orgel (jfr att bygga korsvirke med en modern motorsåg i stället för handsåg och skrädyxa.) Problemet är vad man skall göra åt de medelmåttiga lantställena När jag i massor av år arbetat som byggkonsult åt olika familjer är det inte idealfallet med det idylliska självklara renoveringsprojektet av en orörd gård/hus som bereder de största svårigheterna när man skall välja att göra vad. Det är mycket knepigare att finna vettiga kreativa lösningar på de olika och mera trista varianterna av halvbra standardfall. Problemet är att på ett kulturellt, estetiskt, tekniskt och miljövänligt sätt förädla eller uppgradera ett ställe som kanske inte är den fantastiska idyllen, men som med insatser av kunskap, pengar och arbete kan bli någonting ganska bra i slutänden om man hanterar saken på rätt sätt. Det kan bli något som man med viss stolthet kan lämna efter sig till nästa ägare eller nästa generation, därför att fastigheten efter en renovering eller snarare efter en radikal rekonstruktion kunnat bli avsevärt bättre än utgångsläget. Renovering eller radikal rekonstruktion, det är frågan Det är egentligen oftare i undantagsfall än som regel att Skånska Gårdars klassiska recept gäller: bevara försiktigt, eftersom alltför många ställen är så grovt förvanskade och förfulade att det objekt man ser framför sig behöver en rejäl ansiktslyftning. Hur skall då detta genomföras? Låt mig ta några exempel på hur man kan återanknyta till traditionen och återinföra stil men samtidigt teknisk standard. Gör sålunda: Ersätt plåtfasader med fasader av stående panel målad med Falu rödfärg, slamfärg eller linoljefärg. Plocka bort en del fula skjul och tillbyggnader som inte längre har någon funktion. Byt ut plåttak i korrugerad plåt mot tegeltak, papptak, pannplåtstak eller stråtak, om de senare passar in på hustypen. Är ett mer klassiskt hus tekniskt helt dåligt men vackert och traditionellt (typ korsvirkeslänga som tyvärr är för rutten för att rädda), mät då upp huset och gör en kopia i nytt eller återanvänt material. Återanvänd så mycket av det gamla materialet som möjligt (typ bjälkar, tegel, smide m.m.) och placera in det tillbaka på ett passande sätt. Anpassa fönster till husets allmänna stil liksom dörrar och andra detaljer. Se till att inte materialen i husen uppvisar en enorm splittring. Gör gården lite mer homogen i sitt byggmaterial snarare än en provkarta på allt som funnits de senaste hundra åren. Byt bort material och byt till dig material Nybyggt hus på Bo97, bomässan i Staffanstorp. 12

eller köp mera av det material som skall satsas på. Gör hellre färre byggnader bra än flera byggnader halvbra. Man måste hinna underhålla sina byggnader också. Bygg nytt i gammal stil om så behövs. Knyt då an till traditionen och dess val av material och konstruktion, men bygg tekniskt väl och ekologiskt miljöriktigt. Traditionen är till för att kopiera och föra vidare och nya hus kan också vara traditionella. Bygg t.ex. i den klassiska Skånelängans proportioner om det passar med de andra husen eller bygg i blygsam herrgårdsstil om så passar bäst in. Exempel 1: Hellre en bra kopia än ett uselt original?! För några veckor sedan blev jag ombedd av en gammal bekant att besiktiga ett gammalt korsvirkeshus i Tottarp nära Malmö. Huset var jättevackert och väckte alla mina lyriska känslor. Det hade vackert gult enkupigt taktegel, snygga proportioner, var lagom stort för en liten familj och låg i en underbar trädgård. Inne i huset fanns ett golv i nedslitet tegel, gamla dörrar och en hel del andra fina detaljer. Men! Tre fjärdedelar av korsvirket var i fur och var ruttet eller genomätet av mask, och det som var i ek var ganska ruttet nedtill. Få av fönstren skulle klara en renovering (men glasrutorna var i handblåst glas till stor del). Inuti var huset för lågt för personer över 175 cm och lerklineväggarna var oregelbundna och i sönderfall, golvtiljorna och bjälkarna under var ruttna i kanterna, och takstolarna var klena, orätna och buktande. Är detta hus ett renoveringsobjekt? Nej, det hade kostat oerhört mycket i tid och pengar att bit för bit byta fasader och sedan innerväggar och dessutom massor av annat som var undermåligt. Är lösningen då att riva (!) stället, den största synden av alla? Svar ja, huset förtjänar att rivas. Men inte att glömmas. Den rimliga lösningen här är faktiskt att göra en frisk kopia av huset och återanvända en hel del av materialet. Lösningen blir tekniskt hästlängder bättre, den blir ekonomiskt försvarbar och definitivt billigare, och hela projektet blir dessutom mycket lättare att hantera för en köpare som vill göra en hel del själv, eftersom när man t.ex. bygger en ny takstol så blir den rakare och med standardavstånd och lättare att inreda vinden i. Grunden blir bättre, fuktproblem och andra problem som kan uppkomma om några år kan undvikas. I det här fallet låg själva huset för övrigt bara en meter in från grannens väg och tomt, så när man bygger det nytt igen kan man lika gärna flytta in det några meter på tomten. Nu till det ideologiska problemet: Har man följt eller brutit med traditionen i detta fall? Jag anser att man följer traditionen. Man bygger inte bara ett hus i samma stil utan i traditionella material och dessutom en kopia av det som redan fanns, så när grannarna ser huset känner de igen det: Helheten blir intakt men huset blir bättre, billigare, hållbarare och betydligt bättre anpassat till moderna krav och dagens människor som blivit längre (medan de gamla korsvirkesstolparna blivit kortare). Detta är blott ett exempel på radikalare anknytning till Skånsk Byggtradition. Nybyggd mangårdsbyggnad nära Harlösa. Materialvalet är puts och tegel, vilket är mycket traditionellt, liksom trappstegsgaveln som minner om skånska kyrkor och prästgårdar. Då huset ligger fritt i landskapet och inte bryter stilen med grannhusen, får man se det som en trevlig nytolkning av traditionen. Det är ju ett ganska vackert hus. 13 Exempel 2: Att plocka ned och bygga upp igen På en gammal kringbyggd gård i Alberta som jag nyligen inspekterade var boningshuset och två uthuslängor i den kringbyggda gården i korsvirke, den fjärde längan i underskönt vackert handslaget tegel. Det senare prydde även korsvirkesfacken i boningslängan, som varit föremål för burdus påverkan på 1950-talet då man kapat en del stolpar för att sätta in perspektivfönster. En hel del korsvirkesstolpar var dessutom ruttna nedtill. På ena kortsidan hade grunden förstärks med en ful cementgjutning som stack fram ett par decimeter utanför längan. Invändigt var många av golven delvis utgrävda och skalet urblåst, men siste ägaren hade inte riktigt orkat längre. Vissa fack hade murats i med nyare rött tegel, vilket framträdde negativt. Många av de inre takbjälkarna hade endera klätts in eller klätts av, men var bågnande och orätna. En del av korsvirket var för övrigt angripet av en liten trämask som ger ett runt hål, men ett betydligt större sådant än av vanligt or. Dessa maskar lever kvar inne i träet har jag i ett antal fall erfarit och de banar sedan väg för ytterligare röta, varför dylikt angripet virke bör ersättas. Det är för övrigt den enda insekt jag vet som angriper kärnan på eken (eksplintborren med dess ovala större husbockliknande hål gillar bara splintveden på eken, inte kärnan.) Med hänsyn till att även grunden hade sättningar av allvarligt slag så var detta boningshus också betydligt lättare att montera ned och sedan sätta upp igen, dvs. rekonstruera, än att renovera, dvs. att t.ex. byta ytterväggsektioner fack för fack underifrån och att göra vid grunden bakifrån och det ganska dåliga taket underifrån. Här handlar det om att rekonstruera och återskapa huset

som det ursprungligen varit, i korsvirke och med i stort bibehållen rumsindelning (i varje fall i grova drag) liksom att återanvända det vackra röda handslagna teglet. Men att renovera det stående skulle kosta mer och ge ett sämre resultat för framtiden. Det hela liknade mer en veteranbil som man måste skruva isär och renovera del för del innan delarna sätts samman igen till en hel fungerande (men dock gammal) bil. Mycket av originalinredning och inre väggar var tyvärr redan borta, men tapphål i bjälkar och andra tecken gör det dock möjligt att rekonstruera hur husets rumsindelning sett ut. Är detta en varsam renovering? Det är i stort det enda möjliga åtgärdspaket som ger ett bra slutresultat, både tekniskt och kulturhistoriskt. Men det är lite av en paradox att för att få liv i huset måste man slå ihjäl det först. En gång i tiden när jag restaurerade Kumlatofta som nu är byggnadsminne fick jag göra samma sak. Kulturen i Lund har gjort detsamma med flera av sina hus. Exempel 3: Att flytta ett hus Ibland kan ett fint gammalt hus ha hamnat i skuggan av en stor ladugård eller några meter från en stor silo och/eller gödselstad. Ingen kan bo i huset längre och ofta har det blivit en vanskött skräpbod där man samlar gamla plastsäckar, oljedunkar, redskap, reservdelar till traktorn och liknande kulturföremål. Ibland slår man upp ett hål på ena sidan och sätter dit en dörr, i syfte att kunna backa in någon vagn bland övrigt skräp som samlats. Två dylika hus i korsvirke har jag tagit hand om, båda rivningshotade. Husen var hotade eftersom nästa gång man behöver bygga ett traktorskjul eller annat utrymme, brukar liknande längor hamna under grävskopan. Nu kan man i stället mäta upp huset, fotografera det, märka upp delarna och plocka isär det för transport därifrån, dvs rädda huset. Det kan sedan återuppstå på någon annan plats där en bonings- eller uthuslänga behövs för att ersätta ett annat hus som inte stod att rädda, eller kanske för att bli gästhus eller tillbyggnad. Här handlar det om att bevara det nedplockade huset och i görligaste mån bygga upp det likadant så att det inte förslösas. Men på dess ursprungsplats var det hela kört; där kunde det inte längre komma till nytta eftersom det inte kunde bebos där. Exempel 4: Att bygga nytt i gammal stil på ett konsekvent sätt En fjärde modell när man inte funnit det gamla idealobjektet i form av ett befintligt kulturhus som skall renoveras varsamt är att man tar något eller några gamla hustyper som förlagor och helt enkelt gör ett nytt hus på traditionellt sätt och i traditionella material (bortsett från vissa modernare material och lösningar som företrädesvis hamnar invändigt). En god regel: När du kör med moderna material, använd gärna insidan. I detta fall kan man ju börja glida bort ordentligt från traditionen om man tror att en Skånelänga kan vara 7,2 meter bred och 12 meter lång eller något i den stilen (som vissa typhusfabrikanter tycks mena). Vill man göra det enkelt för sig kan man göra en länga på 5,8 meters bredd och 14 meters längd (eller längre) i stående röd panel med spröjsade fönster och tegeltak med synliga takbjälkar och snyggt murad skorsten. Man väljer sedan en rumsindelning och planlösning som till största delen liknar traditionens och inte den slags rumsindelning som kännetecknar moderna byggsatshus. Sedan kan man ha trägolv i passande dimensioner med inslag av tegelgolv. Det behövs inga konstigheter för att man skall få ett bra hus i gedigna material som passar in i Skåne. Alternativt kan man köpa återanvänt tegel och mura upp ett hus i de rätta proportionerna och invändigt ha en stomme av lecablock eller siporex. Trots att man ersatt vissa traditionella material (typ lersten) med moderna (typ leca) så blir ändå helhetsintrycket att man bevarar en tradition som hör provinsen Skåne till. Exempel 5: Egnahemshuset som blev egnahemshus igen Även 1920-40-talshus som avviker från den skånska traditionen genom att ha blivit pådyvlade från Stockholm (bl.a. genom lånebestämmelser) kan restaureras efter en förnedrande behandling under 1900-talets senare hälft. Inte sällan har uthusen karaktären av Skånelängor medan den gamla boningslängan ersatts just av en byggnad av egnahemsmodell. Vad göra? Skall den Skåneromantiskt lagda husägaren riva egnahemshuset och bygga en ny länga i traditionellare modell? Inte nödvändigtvis. En variant är att om huset är för litet (egnahemshusen är inte alltid så stora) kan det förlängas symmetriskt på båda sidor om ingången, vilket genast ger huset karaktären av en skånsk mangårdsbyggnad från sent 1800-tal eller sekelskifte. En snyggt placerad veranda i traditionell stil kan förhöja utseendet på ett sådant hus som kanske redan befriats från andra små konstiga tillbyggnader från fordom. Plåtar på väggarna eller konstgjort tegel i form av asfaltbehandlad papp kan bytas ut mot rejäl stående panel, men kanske att locklisterna får lite profil och att huset smyckas med lite annan måttlig snickarglädje. Fönster kan bytas ut till passande typ för tidsepoken, m.m. Ibland förvånas man av hur man kan ge ett trist eller förvanskat hus ett ganska stort lyft med en relativt måttlig insats av tid och pengar. Det går att göra kulturhus av nedgångna hus! Min slutsats är, att genom att välja rätt rekonstruktionsstrategi till ett befintligt hus eller en befintlig gård med flera byggnader så kan man verkligen förädla en fastighet, så att den blir både kulturellt och ekonomiskt betydligt mera värdefull. Den blir då mera värdefull inte bara för ägaren utan också för grannarna, för vackra hus smittar av sitt värde på omgivningen och fula misskötta hus drar ned värdet också på grannarnas fastigheter. Vi behöver lite positiva grannskapseffekter i landskapet Skåne. Tommy Carlstein Samtliga foton: Tommy Carlstein 14

Vad har hänt med Falu rödfärg? I förra numret berättade vi om tidningen Lands artiklar om den möglande rödfärgen och ställde frågan om någon av Skånska Gårdars medlemmar har stött på problemet. Två svar kom, se texten till höger. Som synes har även Jan Myrdal drabbats och han skrev en artikel i Aftonbladet i somras. Aftonbladet följde upp Jan Myrdals inlägg med en artikel där man försökte reda ut begreppen. Tydligen har det funnits farliga arsenikoch kopparföreningar i färgen som successivt minskats. Nu letar Stora Enso, pigmenttillverkaren, efter en ny mögelhämmande tillsats som klarar dagens miljökrav vilket de gamla inte gör. Målet är att få fram en ny rödfärg nästa år. Stig Bardage, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, sade till AB att fjorårets myckna regnande var den utlösande faktorn för mögelangreppen, men många faktorer spelar in, som bygghygien, linoljans sammansättning, virkets kvalitet mm. Om vi ska värna miljön måste vi kanske göra som holländarna: tvätta fasaderna varje år! Axel Månsson: Sommaren 1999 målade jag mitt nybyggda hus med just Falu rödfärg. Redan efter ett år syntes tydliga små angrepp av sporer eller mögel på väggarna. I år har denna utveckling ytterligare tilltagit. Jag har själv tillblandat färgen efter recept i Skånska Gårdar. I sammanhanget kan jag också nämna att jag har använt receptet på vit fönsterfärg med utomordentligt resultat, inga angrepp här inte. Jag har också till ett uthus använt modern köpefärg med mycket gott resultat. Rödfärgspulvret har jag köpt på telefon nummer 023-62155, någonstans i Dalarna. Gert Backe: Gamla bräder målade i augusti 2000 blev missfärgade men nya klarade sig. Vedbod med fri luftning möglade ändå. Använt både gammal och ny färg med märkte ingen skillnad, utan det är brädernas ålder som avgör. Om du upptäcker mögelsporer: Låt experter, på SLU eller privata företag, analysera möglet. Sanera. Måla på nytt. Om angreppet upptäcks för sent tvingas du byta ut panelen. Källa: Stig Bardage, Sveriges Lantbruksuniversitet Så skyddar du huset mot mögel: Välj bara virke avsett för panel. Låt inte panelen komma i kontakt med marken. Måla i torrt väder, helst tidigt på sommaren. Målade ytor håller längre om du tvättar dem varje år. Jan Myrdal skrev en artikel i Aftonbladet om sin möglande ladugård, målad med ny Falu rödfärg, men berättar också om ett altanräcke målat i vit miljöanpassad färg som även det har möglat. Enligt hans färghandlare ändrade Stora sitt färgrecept för två år sedan, och den gamla färgen höll men det gör inte den nya. Vet du något mer om Falu rödfärg? Kontakta i så fall Marianne Rosén, adress och telefon finns på förstasidan, e-post: marianner@telia.com 15

Smaker österifrån mjölksyrad gurka och rödbeta Det hände en september på salutorget i Helsingfors, ett av de härligaste torg man kan finna i denna värld. Efter ett par dars bänksittande vid ett matforskarsymposium på Hanaholmens kulturcentrum var det äntligen dags att andas fritt och se sig om i landet där folk inte alltid vill begripa svenska de tar hellre till engelska. Det känns lite ohövligt, en distans med understatement. Äntligen, inte bara i Hötorgshallen i Stockholm utan här på plats skulle jag köpa mjölksyrad gurka. Inlagd utan stötta av ättika och socker för rationell hållbarhet. Mannen vägde upp några gurkor, stoppade i en påse som jag öppnade bums och tog ett bett i en gurka. Spröd, lagom salt med fin syrlighet. Mmmm, ni har världens godaste gurkor! Inget medhåll: På sjungande finlandssvenska gav han besked: De ryska gurkorna är ännu finare, synd att de inte kommit än. Dom skulle du smaka! Ett generöst erkännande. Nog hade jag hört av folk som varit ännu längre österöver att de fått fantastiska mjölksyrade gurkor. Eller som de sa: Inlagda gurkor. Att de inte samtidigt bett om recept har varit rena försummelsen. Torghandlaren kunde inte ana hur en från ättiklandet Skåne var fullt nöjd med vad som bjöds, men han som var tränad sen barnsben, visste nog vad som var allra bäst. Hemma fick man själv leta, intervjua invandrare, pröva allsköns recept, hitta ett att lita på. Att vitaminer i gurkorna utvecklas genom mjölksyrejäsningen är ett oerhört plus för en del, liksom att mjölksyrebakterierna är utmärkta för bakteriefloran i magen. Äntligen ett recept man vågar dela med sig av. Mjölksyrade gurkor En liten sats med ett kilo inläggningsgurkor. Borsta gurkorna med nagelborste och låt dem ligga i kallt vatten med någon matsked salt några timmar. Varva dem sen i ett par burkar med svarta vinbärsblad, några körsbärs- och ekblad också om tillgång finns. Sant eller osant påstås att eklöv bidrar till sprödheten. Dillkronor förstås, några bitar skalad pepparrot, en tesked kryddpepparkorn och svartpeppar, kanske några skalade vitlöksklyftor. Ställ burkarna på en hopvikt handduk. Koka en lag av en liter vatten med två matskedar salt och häll kokhet över gurkorna. Först bara lite i varje burk, hetta kan spräcka glas, och fyll sen på resten. Lagen ska täcka. Ställ ett litet glas med vatten som tyngd som håller gurkorna nere i lagen. Får luften tillträde löses gurkan upp, ruttnar. Läggs en sten som tyngd fräter lagen på den. Låt burkarna stå framme i köket några dygn. Efter tre dar kan det vara dags att provsmaka och kanske då ställa gurkorna i kyl eller i kall källare och där ska de förbli. De tål inte värme. Godast är de den första tiden när de har kvar sin fräscha smak. Den första tiden brukar bli särdeles kort, det är alldeles för lätt att då och då skiva upp en gurka på en smörad skiva ljust osötat rågbröd, (Ångbagaren i Trelleborg har en bra sort, förr hette det Fint bröd) Med honung och smetana En liten berömd rysk förrätt är tunnskivad mjölksyrad gurka upplagd kring en kulle av smetana, vi tar givetvis crème fraiche, och överst på den snövita kullen en matsked flytande honung. Brödet till är helst av surdeg bakat på råg. Enkelt och gott med en fin kombination av sött och syrligt med den ljuva aromen av honung. Mjölksyrade rödbetor Det blir mycket östeuropeiskt i dag. Rödbetor också, de som är basen till den berömda rödbetssoppan.. Lika enkelt att mjölksyra som gurkor, och absolut med säkrare hållbarhet. Hela vintern har jag haft en burk stående i kylen. Rödbetorna lika fräscha som när de kom i burk. Skala och skiva ett par hekto rödbetor. Koka upp vatten, samma som till gurkorna, en liter vatten, två matskedar salt. Fyll i burkar till halva höjden. Lägg i rödbetsskivorna, att de kommer i sist beror på att de ska bli våta på alla sidor häller man över lagen kan det hända att den inte når alla sidor på skivor som kanske klibbat samman. Stick ner några kryddnejlikor, pepparrot, och kanske som i Polen några vitlöksklyftor. Låt stå framme på köksbänken några dygn. När lagen smakar syrligt, sila ifrån spadet, lägg rödbetorna i en kastrull och häll på vatten som knappt täcker. Koka nu rödbetsskivorna så mjuka som önskas, somliga vill ha dem lite fasta, al dente, som italienarna säger om pasta, andra kanske vill ha dem helt mjuka. Sila ifrån vattnet, lägg tillbaka rödbetorna i sin lag och ställ ett glas ovanpå så att de hålls nere i lagen. Det här med kokningen är nödvändigt om man inte väljer att råriva rödbetorna i stället för att skiva dem. Vi har prövat att koka rödbetorna i sin mjölksyralag. De blir ICKE MJUKA hur länge de än får koka. Nej, det måste vara rent vatten och inget annat. Jag har frågat en fysiolog om detta mystiska, han hade inget svar. Det var en man, han har i hela sitt liv jobbat i laboratorier, inte kök, Och det är lite skillnad. Anna Greta Persson