SAMMANTRÄDET ONSDAGEN DEN 24 SEPTEMBER 2003

3-001 SAMMANTRÄDET ONSDAGEN DEN 24 SEPTEMBER 2003 3-002 ORDFÖRANDESKAP: IMBENI Vice talman (Sammanträdet öppnades kl. 09.00.) Talmannen. Figueiredo har begärt ordet. <BRK> 3-003 Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Herr talman! Vi måste göra en sista ansträngning för att rädda Amina Lawal. Nyhetsrapporter från hela världen vittnar om att hennes slutliga överklagandeprövning inför den Sharia-domstol som dömt henne till döden genom stening kommer att äga rum i morgon. Amina Lawal, som dömts för att hon är kvinna och som funnits skyldig till att vara mor, behöver all vår hjälp och allt vårt stöd. Jag vädjar därför till er, herr talman, att på parlamentets vägnar protestera mot denna barbariska handling och kräva att den nigerianska författningen respekteras och att Nigeria inte överträder de internationella avtal som landet har undertecknat. Jag tackar er för denna sista ansträngning för att rädda Amina Lawal. 3-004 Talmannen. Jag kan försäkra er, fru Figueiredo, om att talmannen redan har tagit kontakt med de nigerianska myndigheterna för att informera dem om vår ståndpunkt, som förvisso redan är välkänd och som också tydliggjordes i måndags i ett antal anföranden om just denna fråga. 3-005 McKenna (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Det är mycket viktigt att vi i Europeiska unionen håller rent framför egen dörr när det gäller medborgerliga rättigheter. I går kväll såg jag att funktionshindrade personer kommit hit till Europaparlamentet från hela Europa Italien, Spanien, Frankrike, Tyskland osv. I år är det Europeiska handikappåret. Jag blev mycket chockerad när jag fick reda på att en grupp på åtta personer skulle ha kommit från Belgrad men att de franska myndigheterna vägrade att ge dem visum. En av dessa personer är en kvinna vid namn Gordana Rajkov som har rest över hela världen och aldrig nekats inresa i något land. De franska myndigheterna har nekat dessa människor, som har sparat i månader för att komma till Europaparlamentet, rätten att resa in i Frankrike. Jag skulle vilja att parlamentets talman skickade ett brev för att protestera mycket bestämt mot denna fascistiska inställning mot funktionshindrade personer och personer utanför Europeiska unionen. Det är helt oacceptabelt att Frankrike, det land som är säte för Europaparlamentet, vägrar människor visum under Europeiska handikappåret. Jag hoppas att ni kan försäkra oss om att parlamentet kommer att skicka ett mycket bestämt meddelande till de franska myndigheterna för att slå fast att detta aldrig mer får inträffa. Dessa människor borde ha haft rätt att få visum. 3-006 Talmannen. Tack för informationen, fru McKenna. Talmannen kommer naturligtvis att kontakta de franska myndigheterna. Vi skall göra det på det korrekta sättet, troligen inte med de ord ni använde, men det kommer inte att hindra oss från att fritt framföra våra åsikter. De franska myndigheterna kommer definitivt att kontaktas när det gäller det som inträffat, och om så krävs kommer vi givetvis också att framföra vår förvåning, om saker och ting förhåller sig så som ni berättat. 3-007 3-008 Konstitution för Europa, regeringskonferensen Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A5-0299/2003) av Gil-Robles Gil-Delgado och Tsatsos för utskottet för konstitutionella frågor över utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa och Europaparlamentets yttrande om sammankallandet av regeringskonferensen (11047/2003 C5-0340/2003 2003/0902(CNS)). 3-009 Gil-Robles Gil-Delgado (PPE-DE), föredragande. (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Det betänkande som Tsatsos och jag har utarbetat är baserat på mycket tydliga politiska kriterier. För det första måste parlamentet stödja sin delegation till konventet som har åstadkommit en bra text, en intelligent text, även om det naturligtvis inte är en perfekt text eftersom ingen lagtext är perfekt. Vi anser därför inte att vi behöver lägga fram förslag för att ändra denna text. Såvitt vi förstår hade många ledamöter velat kräva förbättringar på flera punkter, men vår strategi har varit att inte kräva förbättringar, utan att be stats- och regeringscheferna att inte i grunden förstöra eller ändra det breda samförstånd som uppnåtts i konventet. Det handlar inte om ett rent förberedande arbete, utan om att föra fram lösningar som stöds av de nationella parlamenten och Europaparlamentet som företräder Europas medborgare och av regeringarnas och medlemsstaternas företrädare. Jag upprepar: det handlar om ett politiskt samförstånd som inte får underskattas eller tas ur spel.

6 24-09-2003 Mina damer och herrar! Det är sant att vissa regeringar och kommissionen har framfört reservationer i vissa frågor. Det vore naivt att tro att dessa oerhört viktiga politiska problem inte kommer att tas upp vid regeringskonferensen eller att regeringskonferensen utan vidare skulle godkänna vad konventet uträttat. De som vidhåller den åsikten ger naturligtvis uttryck för en inledande förhandlingsståndpunkt, för annars skulle vi vara tvungna att anta att de är helt i det blå. Mina damer och herrar! Jag är övertygad och då talar jag naturligtvis för mig personligen och inte som föredragande om att systemet som innebär att endast hälften av kommissionsledamöterna skulle rösta vore ett enormt misstag. Den lösningen skulle försvaga kommissionen vid en tidpunkt då den som mest behöver stärkas. Detta är ett misstag som måste korrigeras. Jag skulle också vilja säga lika tydligt att det inte kommer att vara möjligt att ändra den maktbalans som fastställdes i Nice så att bara en eller två stater får betala priset för ett nytt beslutsförfarande. Inom unionen kan samförståndet naturligtvis förändras, men på ett villkor: att allas intressen vägs samman. Annars kan inget nytt samförstånd nås. Ett samförstånd måste ersättas av ett annat samförstånd, inte av påbud. I vårt betänkande betonar vi att det kommer att vara berättigat att hantera och lösa dessa särskilda frågor, under förutsättning att vi därmed förbättrar det demokratiska samförstånd som vi hittills nått. Detta får emellertid inte vara ett skäl för att återuppta de konstitutionella förhandlingarna som om vi arbetade med ett evighetsprojekt. Jag skulle vilja säga till statsoch regeringscheferna att detta vore ett stort misstag. Detta är det huvudsakliga politiska budskapet i vårt betänkande, men vi har naturligtvis varit tvungna att gå längre än så. Det har varit nödvändigt att utvärdera alla detaljer i utkastet till konstitution så att medborgarna kan föra fram sin åsikt om utkastet när det är dags för det och så att det är tydligt att Europaparlamentet godkänner och stöder detta utkast som en kompromiss, en realistisk framförhandlad ståndpunkt mellan de idealiska lösningar som parlamentet har förespråkat och möjligheterna att införa dem i praktiken vid denna tidpunkt. Vi överger inte dessa mål. Vi tydliggör att utkastet utgör ett steg framåt, ett viktigt steg, men vi överger inte tanken på att göra ytterligare framsteg när tiden är inne. Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill inte avsluta detta korta anförande utan att tacka min medföredragande, professor Tsatsos, för hans exemplariska vilja att nå ett samförstånd och den höga intellektuella kvaliteten i hans sätt att göra detta. Jag vill också tacka alla våra kolleger i parlamentets olika grupper för deras oerhört värdefulla bidrag och deras ansvarskänsla. Det råder inget tvivel om att vi har kunnat arbeta med en så bred enighet tack vare att parlamentets representation i konventet i överenskommelse med de nationella parlamenten utförde ett så viktigt arbete för att nå det samförstånd som vi har kunnat bygga vidare på. Jag nämnde parlamentets ansvarskänsla. Parlamentet brukar visa denna ansvarskänsla när det gäller att fatta politiska beslut av verkligt stor betydelse. Eftersom parlamentet valts med allmän rösträtt har denna ansvarskänsla gjort parlamentet till unionens drivande kraft. Jag har konstaterat detta vid flera regeringskonferenser i rad, och vid några deltog jag mycket direkt. Det är i denna anda av integration, uppbyggnad och med Europa för ögonen som jag hoppas att kammaren kommer att rösta för vårt betänkande. (Applåder) 3-010 Tsatsos (PSE), föredragande. (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Historia innebär utveckling. Det är därför som Europeiska unionens konstitutionella historia nu har inletts i och med konventets arbete. I det utkast som vi nu lägger fram föreslår min framstående och respekterade kollega Gil-Robles och jag att Europaparlamentet skall inta följande tre ståndpunkter: Den första ståndpunkten: parlamentet kräver att konventet som institution skall erkännas som en seger för parlamentet och som gemenskapens regelverk. Förberedandet av översynen av fördragen har för första gången i Europeiska unionens historia utförts av ett politiskt organ. Den andra ståndpunkten: trots felaktigheterna och bristerna i konventets utkast kräver Europaparlamentet, vilket Gil-Robles betonade, att regeringskonferensen inte återupptar förhandlingarna om det paket med grundläggande kompromisser som uppnåtts inom ramen för konventet. Om regeringskonferensen tvärtom tar politiskt avstånd från utkastet kommer det att skada segern för vår institution, och jag är rädd att resultatet av översynen då inte kommer att skilja sig från fiaskot med Nicefördraget. Det finns naturligtvis anledning att kräva att den kompromiss som nåtts respekteras också av innehållsmässiga skäl. Dessa skäl rör till exempel grundläggande rättigheter, skyddet av Europeiska unionens grundläggande värderingar, socialstaten som har sin kulmen i målet med full sysselsättning, moderniseringen av Europaparlamentet, konstitutionaliseringen och förenklingen av fördragens innehåll, ett ökat skydd för öppenheten, ett fullständigt deltagande av de nationella parlamenten, en ökad tillämpning av omröstningar med kvalificerad majoritet och mycket mer därtill. Den tredje ståndpunkten: konventets utkast till konstitution har allvarliga svagheter, vilket min respekterade vän Gil-Robles betonade. Ett exempel: för det första påverkar institutionen med Europeiska rådets

24-09-2003 7 ordförandeskap jämvikten mellan institutionerna och Europeiska kommissionens funktionssätt och jämlikheten mellan staterna. Europeiska rådet är en institution med ett demokratiskt underskott, och att på motsvarande sätt avskaffa det roterande ordförandeskapet skadar jämlikheten mellan staterna. Sammansättningen av kommissionen med 25 kommissionsledamöter som, för att nu uttrycka sig så, delats in i fullvärdiga och andra klassens kommissionsledamöter håller för det andra på att utvecklas till ett missfoster om ni ursäktar uttrycket. Försöket att framtvinga ett ja till att inrätta en ordförande för Europeiska rådet genom att erbjuda fler, om än andra klassens, kommissionsledamöter är här tydligt. För det tredje visade det sig vara omöjligt att vidta betydande åtgärder för en utrikes- och säkerhetspolitik som skulle göra det möjligt för Europeiska unionen att återupprätta sin internationella politiska trovärdighet. Så, mina damer och herrar, kan man både säga ja och vara kritisk? Det kanske är en motsägelse? Jag anser inte att det är det, av tre skäl. För det första: konstitutionella texter är inte statiska. De bygger på begrepp som frihet, demokrati, grundläggande rättigheter, jämlikhet, rättssäkerhet och socialstaten, med andra ord begrepp vars innebörd hela tiden genomgår en historisk utveckling till följd av den politiska och sociala kampen. Vår kritik bör ses som ett bidrag till denna utveckling. För det andra: Europaparlamentet måste ha framfört sina åsikter om dessa kompromisser åter skulle tas upp till förhandling. För det tredje: vi vill inte att de europeiska medborgarna skall stödja den konstitutionella texten av det skälet att de inte känner till dess nackdelar, utan i vetskap om nackdelarna men tack vare fördelarna. Två ändringsförslag har lagts fram i ett försök att uttryckligen betona den kristna karaktären i Europeiska unionens historiska rötter. Genom själva sin natur är detta en historisk, filosofisk och moralisk fråga med en metafysisk grund, som därför rör alla och envar. Därför vågar jag avslutningsvis personligen ta ställning: jag erkänner den avgörande roll som kristendomen haft när det har gällt att forma den europeiska civilisationen och jag erkänner behovet av att skydda giltigheten i den kristna läran. Det skulle emellertid försvaga kristendomen och underskatta dess övertygande kraft om vi godkände att den behöver stöd i en konstitution. Därför röstar jag mot kravet på att regeringskonferensen skall skydda kristendomen i konstitutionen. Mina damer och herrar, jag önskar konstitutionen en lång och säker resa. Jag önskar att turen skall stå den bi när det stormar. Jag anser att dess första steg bör vara att återupprätta sin politiska trovärdighet, och Europeiska unionens politiska trovärdighet. Denna skadades allvarligt av alliansen mellan vissa av dess ledamöter och Förenta staterna, som måste ta på sig ansvaret för den olagliga invasionen av Irak, som skedde med terrorismen som förevändning. Slutligen vill jag varmt tacka min respekterade föredragande och ordförande, Gil-Robles, utskottets utmärkta sekretariat och alla som samarbetat med oss. (Applåder) 3-011 Antonione, rådet. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är mig ett nöje att inför kammaren redogöra för de riktlinjer som det italienska ordförandeskapet avser att följa när regeringskonferensen skall ledas. Jag vill inte minst tacka för det viktiga bidraget från parlamentets företrädare. Konventet har skrivit ett historiskt avsnitt i arbetet med den europeiska integrationen. För första gången har Europeiska unionens institutioner, medlemsstaternas och anslutarländernas regeringar, de nationella parlamenten och det civila samhället deltagit i en och samma strukturerade, allomfattande, offentliga och öppna debatt om Europas framtid. Konventet har framgångsrikt slutfört en mycket omfattande uppgift inom den tidsplan som fastställdes i Laekendeklarationen och nått ett betydande samförstånd i avgörande frågor som inte hade lösts vid tidigare regeringskonferenser. Exempel på detta är kompetensfördelningen, att unionen fått status som juridisk person, att pelarstrukturen i det tidigare fördraget ersatts, att subsidiaritetsprincipen stärkts, att rangordningen mellan unionens rättsakter tydligare definierats, att de nationella parlamenten gjorts delaktiga och att en ny institutionell maktbalans införts. Konventet har också visat att det är möjligt att utarbeta och förhandla om europeiska fördrag på ett helt nytt sätt. Framgången med den nya metoden åskådliggörs av det faktum att man ansträngde sig för att förena samtliga delaktiga parters ståndpunkter i de mest kontroversiella frågorna in i det sista. Det slutliga resultatet var ett utkast till konstitutionellt fördrag som har den förtjänsten att det samlar förslag och idéer från alla delar av det europeiska politiska och civila samhället på grundval av en ambitiös plan att överbrygga de skillnader som vid tidigare regeringskonferenser uppstått mellan länder med större befolkningar och länder med mindre befolkningar och mellan länder med olika stark vilja att gå vidare mot en ännu större integration. Regeringarna kommer nu att få sista ordet, i enlighet med artikel 48 i fördraget. För den skull får vi dock inte glömma att detta tillhör en och samma konstituerande process, vars första skede slutfördes i och med konventet. Processen går nu in i en fas med förhandlingar regeringar emellan och vi hoppas att den kommer att avslutas med att det kommande konstitutionella fördraget ratificeras. Detta är alltså i grund och botten en ny typ av förhandlingsprocess jämfört med den process som föregick Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Det måste vi ta hänsyn till när vi skall fastställa de organisatoriska och procedurmässiga aspekterna på regeringskonferensen.

8 24-09-2003 Det italienska ordförandeskapets främsta målsättning för den regeringskonferens som inleds den 4 oktober kommer att vara att hålla fast vid den tidsplan som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki. Detta innebär att vi med beslutsamhet måste driva på framåt för att nå ett positivt resultat i tid före valet till Europaparlamentet som skall hållas i juni nästa år. Denna plan har legat till grund för en av det italienska ordförandeskapets huvudsakliga målsättningar: att leda regeringskonferensen på en hög politisk nivå och med en snäv tidsplan så att vi når en omfattande övergripande överenskommelse om den konstitutionella texten senast i december. Det konstitutionella fördraget en konstitution för Europa, som ordförande Giscard d Estaing har kallat det skulle därmed kunna undertecknas mellan den 1 maj 2004, det datum som fastställts för de tio nya medlemsstaternas anslutning, och valet till Europaparlamentet. Om förhandlingarna om konstitutionen förlängs utöver dessa datum skulle det leda till två allvarliga problem rörande demokratisk legitimitet och öppenhet: å ena sidan skulle konventets konstitutionella arv gradvis gå förlorat och å andra sidan skulle Europas medborgare rösta i valet till Europaparlamentet utan att känna till vilken konstitutionell utformning den framtida unionen skulle ha. Ordförandeskapet avser därför att skydda strukturen och jämvikten i det utkast som konventet utarbetat. Parlamentets yttrande i den text som hittills godkänts av utskottet för konstitutionella frågor har precis som föredragandena som talade före mig gett ett värdefullt stöd för våra ansträngningar och starkt bekräftade denna avsikt. Vi har redan framfört våra åsikter om hur olämpligt det vore att återuppta diskussioner som redan har klarats av i konventet. Att återuppta dem kan endast leda till mindre samstämda och mindre ambitiösa resultat. Regeringskonferensen får därför inte ändra den övergripande strukturen och jämvikten i utkastet till konstitutionellt fördrag, utan kommer i stället att uppmanas att förbättra och göra tillägg till de delar i texten som behöver tydliggöras, fullbordas eller kompletteras, allt med största insyn och öppenhet. Vårt mål är att nå ett kvalitativt resultat som både uppfyller förväntningarna hos den europeiska allmänna opinionen och som säkerställer att den utvidgade unionen fungerar effektivt och demokratiskt. Att ge Europeiska unionen en konstitution är en utmaning, inte bara för vissa medlemsstater eller för det italienska ordförandeskapet, vars uppgift det är att leda rådet genom denna fas. Det är en utmaning för alla. Det är ett åtagande gentemot våra medborgare: om vi inte lyckas svara på denna utmaning, som Frattini sade till sina ministerkolleger i Riva del Garda, blir detta ett nederlag för hela unionen och ett allvarligt bakslag för vårt mål att göra Europa till en respekterad ledare på den internationella arenan som en kraft för fred, demokrati, stabilitet och välfärd. Vi får inte dölja det faktum att slutresultatet inte alls är en given sak: processen kan nå ett dödläge eller till och med bryta samman. Jag vill i detta hänseende tydligt klargöra att det italienska ordförandeskapet inte är redo att göra några kompromisser som inte följer andan i de centrala delarna i det utkast som konventet utarbetat. I detta sammanhang anser ordförandeskapet att det är väsentligt att Europaparlamentet blir mer delaktigt i regeringskonferensen för att skydda konventets konstitutionella arv och undvika att vi faller tillbaka till de snäva, nationalistiska tankesätt som ledde till de oklara överenskommelserna i Nice. Vid den senaste regeringskonferensen deltog Europaparlamentet i gruppen av personliga företrädare, och parlamentets bidrag var konstruktivt och blev mycket uppskattat. Eftersom förberedande tekniska arbetsgrupper inte formellt kommer att inrättas den här gången anser det italienska ordförandeskapet att det vore förnuftigt om parlamentet var helt och hållet delaktigt i regeringskonferensens sammanträden på utrikesministernivå. Med hänsyn till stats- och regeringschefernas sammanträden åtar sig det italienska ordförandeskapet att göra allt för att säkerställa en överenskommelse om hur parlamentets talman kan göras mycket mer delaktig och hur han kan hållas bättre informerad än vid tidigare regeringskonferenser. Samtalen i Riva del Garda nyligen ledde inte fram till att riktlinjer fastställdes i den frågan. Stats- och regeringscheferna måste därför själva fatta beslut om detta när regeringskonferensen inleds. Vid den tidpunkten kommer det italienska ordförandeskapet att arbeta utifrån de riktlinjer som jag just redogjort för här. I dag står vi inför en fundamentalt viktig händelse i den europeiska integrationens historia. Den italienska regeringen är medveten om den roll som parlamentet spelat under de två senaste årtiondena för att skapa en mer demokratisk, sammanhängande och rättvis union. Det var Spinellis utkast till fördrag som gav ny kraft åt den europeiska integrationsprocess som genom enhetsakten och Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen lett till fullbordandet av den inre marknaden, införandet av euron och den ännu större suveränitetsfördelningen på områdena utrikespolitik, rättsliga och inrikes frågor. Samtidigt har ert parlament som direkt företräder unionens folk åtagit sig ännu större och mer effektiva befogenheter som medlagstiftare och kontrollbefogenheter. Ert stöd kommer därför att bli avgörande under de kommande månaderna då det utvidgade Europa går in i sin konstitutionella fas, det vill säga höjdpunkten i den långa process som inleddes av unionens grundare i och med Paris- och Romfördragen och som bör leda oss till en union av ännu större närhet mellan våra stater och medborgare. Denna tradition av ömsesidig förståelse stärker det italienska ordförandeskapets beslutsamhet att även fortsättningsvis stå i ständig kontakt med Europaparlamentet. I denna

24-09-2003 9 anda kommer republikens president, Ciampi, att tala till er nästa vecka för att återigen beskriva den starka tro på Europa som är det arv som alla viktiga politiska, ekonomiska, sociala och kulturella krafter i Italien delar. (Applåder) 3-012 Barnier, kommissionen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Tillsammans med min vän och kollega Antonio Vitorino hade jag förmånen att delta i allt arbete i konventets presidium tillsammans med Klaus Hänsch och Íñigo Méndez de Vigo. Vi har arbetat hårt tillsammans under de senaste 18 månaderna. Jag är säker på att ni kommer att tillåta mig att tacka dem personligen och offentligt, eftersom detta är min första möjlighet att tala till parlamentet efter att konventets arbete avslutats. Jag skulle också vilja säga hur tacksam jag är för det arbete som utfördes av alla ledamöter av Europaparlamentet som deltog som konventsledamöter. Jag vill också tacka deras ställföreträdare och andra som gav dem sitt stöd. Den tillsyn som utskottet för konstitutionella frågor utövade under Giorgio Napolitanos ordförandeskap förtjänar också att berömmas. Mina damer och herrar! Som vi nyss hörde är konventets arbete nu slutfört. Konventet har fullföljt sitt avtal. Det finns emellertid inte tid för nostalgi. Dessutom är nostalgi enligt min åsikt inget bra politiskt rättesnöre. Från och med i dag måste kommissionen och parlamentet återigen samarbeta eftersom vi närmar oss den mycket känsliga perioden med den förestående regeringskonferensen. Vi måste arbeta lika hårt som tidigare och möta framtida utmaningar tillsammans. Herr talman! Jag hoppas att regeringskonferensen kommer att utarbeta ett nytt och verkligt Romfördrag. I slutet av konferensen måste parlamentet och kommissionen återigen arbeta sida vid sida för att se till att texten ratificeras. Detta slutskede innebär en mycket stor utmaning. Det innebär att medborgarna eller deras företrädare i respektive medlemsstat skall tillägna sig texten, om jag får uttrycka mig så. I detta sammanhang skulle jag vilja upprepa mitt stöd för tanken på att den framtida europeiska konstitutionen bör ratificeras på samma dag över hela Europa när det väl är dags för detta. Ratificeringen skulle naturligtvis äga rum i enlighet med varje medlemsstats särskilda tillvägagångssätt. Samtidigt skulle en enda europeisk ratificeringsdag leda till en samlad europeisk debatt i stället för att 25 nationella debatter äger rum parallellt med varandra. Det skulle kunna vara en prioritet. Det är med detta i åtanke som jag infinner mig hos er i kammaren i dag för att närvara vid debatten om betänkandet av Gil-Robles och Tsatsos. Som jag just sade kommer den senaste regeringskonferensen snart att inledas. Den är inte, den kan inte vara och den kommer inte att vara som tidigare regeringskonferenser. Den kommer inte att kunna jämföras med regeringskonferenserna i Amsterdam eller Nice. Jag var djupt delaktig i de konferenserna. De ledde till en del framsteg men också till många beklaganden. Denna regeringskonferens är annorlunda eftersom den har möjligheten att bygga vidare på det fördjupade förberedande arbete som konventet utfört. Gil-Robles kallade detta arbete intelligent, och jag håller med honom om det. Som en första punkt där parlamentet och kommissionen är överens skulle jag vilja betona att vi båda vill se till att denna regeringskonferens inte på nytt tar upp frågor som man kommit överens om i konventet. Vidare får den jämvikt som nåtts i viktiga frågor i utkastet till konstitution inte störas, precis som ni just sade, herr talman. Den andra punkt som vi är överens om är det som godkändes i konventet. Kortfattat innebär detta att Europeiska unionens värderingar, principer, institutioner och till och med Europeiska unionens symboler på begäran av parlamentets konventsledamöter skall infogas i konstitutionen. Detta innebär också att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna införlivas, vilken parlamentet bidragit starkt till. Vidare innebär det att Europeiska unionen får en unik status som juridisk person och att pelarstrukturen avskaffas. Vi har också rangordningen vad gäller reglerna. Andra faktorer är en tydligare avgränsning av Europeiska unionens behörigheter och den utvidgade tillämpningen av gemenskapsförfarandena och medbeslutandeförfarandena. En annan punkt som vi är överens om är att Europaparlamentet skall välja kommissionens ordförande. Verkliga framsteg gjordes i fråga om införandet av ett området för frihet, säkerhet och rättvisa. Verkliga framsteg gjordes också på försvarsområdet. Jag hoppas att dessa framsteg kommer att bibehållas. I detta hänseende hade jag förmånen att vara ordförande för konventets försvarsgrupp. Vi arbetade i synnerhet med ett förslag till en europeisk krigsmaterielagentur och med ett utkast till en solidaritetsklausul som skulle tillåta en ömsesidig handräckning som ett svar på en terrorattack liknande attentatet den 11 september som fick så tragiska följder för New York och Washington. Det finns alltid en risk för attacker av detta slag. Vi arbetade också med att inrätta en utrikesministerpost för Europeiska unionen. Detta skulle kompensera vad Europeiska unionen för närvarande saknar, nämligen en plats där en gemensam diplomatisk kultur långsamt kan gro. Vid eventuella kriser skulle EU då kunna inta gemensamma ståndpunkter som skulle bygga på en gemensam geostrategisk bedömning. Jag vill påminna er om krisen i Jugoslavien och på senare tid i Irak. Detta är några av de huvudsakliga framsteg som konstitutionen har åstadkommit. Men, herr talman och mina damer och herrar, vi är också överens om vad som saknas i denna konstitution. För att citera professor Tsatsos är vi överens om vilka framsteg som fortfarande krävs och att vi gemensamt bör sträva mot detta mål. Exempelvis reducerar utkastet till konstitution egentligen inte de områden där kravet på enhällighet förlamar och i framtiden kommer att fortsätta att förlama de gemensamma åtgärderna. Utkastet förser inte Europeiska unionen med de instrument och

10 24-09-2003 förfaranden som den behöver på det centrala området för styrning av ekonomin, vilket för närvarande är uppenbart. Konstitutionen gör det inte möjligt att se över de mindre viktiga bestämmelserna på ett mer flexibelt sätt. Som ni känner till har kommissionen dessutom gått igenom de bestämmelser i utkastet till konstitution som får följder för kommissionens sammansättning. Kommissionen ville föreslå en bättre sammansättning än den som för närvarande förekommer i konventets text. Era två föredragande, Gil-Robles och Tsatsos, lade fram idéer i denna riktning beträffande kommissionens sammansättning för en liten stund sedan. Mina damer och herrar! Väldigt många av oss som är här i dag har känt ett slags entusiasm under de senaste 18 månadernas arbete. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vi på sätt och vis har uppmuntrats av att vara delaktiga i konventets framgångar tack vare det öppna och insynsvänliga förfarande som för första gången tillämpats. Men alla Europas medborgare har kanske inte känt sig delaktiga. Ändå är det ju första gången som ett stort europeiskt projekt har förberetts utanför en hemlig diplomatisk konferens. Trots detta är det viktigt att i dag helt enkelt notera att en ny och annorlunda fas just skall inledas, nämligen regeringskonferensen. Jag utgår från att det är tydligt att kommissionen tar sig an denna nya fas i samma anda som den tog sig an konventet. Vi tar oss an detta med samma vilja att samarbeta med er för att uppfylla våra gemensamma prioriteringar. Om vi så önskar har vi faktiskt möjlighet att förbättra ett begränsat antal punkter i utkastet till konstitution utan att störa den övergripande jämvikten. Vi kan förtydliga alla bestämmelser i utkastet och särskilt deras tillämpningsområde. Detta skulle förhindra vissa missförstånd eller en viss förvirring när texten ratificeras. Till sist kan vi se till att denna regeringskonferens slutför arbetet med den rättsliga översyn som konventet anförtrott den. Mina damer och herrar! Jag tror uppriktigt att det vid sidan av de semantiska skiljaktigheterna finns ett brett samförstånd mellan våra två institutioner när det gäller det väsentliga i frågan. Kommissionen pekade nyligen i det yttrande som antogs den 17 september på att det är väsentligt att denna regeringskonferens inte ifrågasätter den jämvikt som nåtts i centrala frågor i utkastet till konstitution som helhet. Låt mig återigen betona hur avgörande detta är. Jag skulle också vilja upprepa att kommissionsledamöternas kollegium och särskilt ordföranden, Antonio Vitorino, och jag är beslutna att ge vårt stöd till det italienska ordförandeskapet för att detta gemensamma mål skall uppnås. (Applåder) 3-013 Brok (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär! Jag skulle på min grupps vägnar vilja säga hur utomordentligt tacksamma vi är mot föredragandena Gil-Robles och Tsatsos, inte bara för att de har gjort ett enastående arbete vi väntade oss inte annat utan också för att deras arbete är politiskt förnuftigt. Det är politiskt förnuftigt därför att föredragandena påpekar att det finns saker som vi inte är nöjda med och områden där vi kunde ha gått bra mycket längre men att hänsyn till kompromisser och jämvikt har gjort att vi funnit en väg som vi bör slå in på. Jag anser att detta är ett viktigt budskap som är identiskt med det som det italienska ordförandeskapet framförde och att parlamentet och det italienska ordförandeskapet därför kommer att kunna samarbeta konstruktivt vid regeringskonferensen. Det bör stå klart för oss att detta utkast till konstitution innebär ett viktigt framsteg på nästan alla områden. Medan Nicefördraget endast skapade de formella förutsättningarna för utvidgningen skapar denna konstitution de förutsättningar som kommer att göra den utvidgade gemenskapen livskraftig. Denna livskraft kommer att åskådliggöras av en handlingskraftigare gemenskap, förbättrade beslutsmekanismer och att principen om majoritetsbeslut utvidgas. Vi kunde förvisso ha gjort mer, men jag anser att framstegen är uppenbara. Det bör stå klart för oss att avskaffandet av pelarprincipen och den möjlighet till utveckling som finns i den aktuella konstitutionen ändrar den grundläggande strukturen. Jag anser att den demokratiska principen också har blivit avgjort starkare. Amsterdamfördraget innebar ett genombrott för rätten till medbeslutande, som vi nu är på väg att fullborda i vårt arbete med att göra Europaparlamentet till en institution med verklig handlingskraft och verkliga medbeslutandebefogenheter på nästan alla gemenskapens rättsområden. Dessutom bör det stå klart för oss att det kan innebära ett stort framsteg för öppenheten när vi öppnar upp rådets lagstiftningsprocess för allmänheten. Jag anser att det är avgörande att vi får ett öppet EU där medborgarna kan avgöra vem som ansvarar för vad och tillrättavisa och straffa de skyldiga parterna. Jag anser att medborgarna inte kan förväntas acceptera besluten så länge de inte förstår hur besluten fattas och vem som ansvarar för dem. Jag hoppas att de nationella ministeriernas inflytande inte kommer att vara så stort på detta område att öppenheten omöjliggörs. Jag anser att det är ett avgörande steg framåt att ha en behörighetsfördelning som kommer att göra det mycket lättare för oss att i framtiden säga på vilka områden EU är behörigt eller inte. Detta är också viktigt för att de nationella staterna inte skall känna att de förlorar sin identitet och att unionen själv lägger allt under sig. Om behörigheterna är tydligt definierade utgör de ett område där man kan begära förbättrade beslutsfattandeprocesser och större handlingskapacitet, vilket ger oss färre gråzoner. Detta hänger samman med subsidiaritetsprincipen. Jag ser detta som verkligt betydande framsteg eftersom det ger de nationella parlamenten möjligheten att utöva inflytande när de anser att subsidiaritetsprincipen har kränkts och därmed gör dem medvetna om detta inflytande. När det gäller gemenskapens interna situation anser jag också att det är utomordentligt viktigt att de nationella parlamenten

24-09-2003 11 själva har tillägnat sig denna roll, utan att nivåerna sammanblandas eller att beslutsfattandeprocesserna kompliceras. Det är också viktigt att EU förs närmare sina medborgare eftersom kommissionens ordförande i framtiden kommer att väljas i valet till Europaparlamentet. EU bygger på medborgarna, och detsamma gör Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att skydda dem och ge dem möjlighet att agera. Jag tror att detta kommer att få stor betydelse i framtiden. Inom Europeiska unionen måste vi också se till att jämvikten mellan stora och små, rika och fattiga, nya och gamla medlemmar säkerställs så att de små länderna känner att jämvikten i EU:s institutioner gör det möjligt för dem att föra fram sin åsikt och försvara sin identitet. De större ländernas styrka ligger i deras sätt att ta hänsyn till de mindre länderna. Jag anser att vi måste införa detta i ekvationen på samma sätt som vi, när vissa medlemsstater går framåt på områden som strukturellt försvarssamarbete och annat, måste klargöra att dörren alltid skall stå öppen för andra som vill ansluta sig vid ett senare tillfälle och att vi inte får införa nya hinder för dem. Det måste göras fullständigt klart att denna konstitution mycket väl kan vara vår sista chans att förverkliga ett Europa med lika rättigheter snarare än ett Europa för två tredjedelar av medborgarna. Med tanke på EU:s utvidgning är det viktigt att vi eftersträvar detta. Låt mig göra en sista iakttagelse. Europeiska unionen är också en värdegemenskap, vilket slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och dess inledning. Att vara starka nog att i en anda av tolerans knyta den religiösa delen till ordet kristen vore med all säkerhet en typ av framsteg som skulle ligga i allmänhetens intresset. (Applåder) 3-014 Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar! Jag skulle först vilja säga att jag ger halva min talartid till Napolitano, ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor. Efter alla dessa år förstår jag fortfarande inte vilka kriterier som ligger till grund för fördelningen av talartid här i parlament, och jag anser att Napolitano som ordförande för utskottet för konstitutionella frågor borde ha fått mer tid än den som tilldelats de politiska grupperna, men så var inte fallet. Jag skulle vilja be er att framföra detta till parlamentets talman. För det andra vill jag betona att Europeiska socialdemokratiska partiets grupp stöder Tsatsos och Gil-Robles betänkande. Mina kolleger kommer, med större auktoritet än min egen, att i detalj analysera de aspekter som vi anser vara grundläggande. Efter att ha lyssnat till kommissionsledamoten och med kännedom om kommissionens dokument som jag anser tar sitt ansvar som fördragens väktare genom att lägga fram förslag, vilket är viktigt för den institutionella jämvikten vill jag i detta skede betona att jag anser att det finns ett nära samband mellan det som sägs i betänkandet i fråga om de aspekter som inte har lösts helt och hållet och det som kommissionen säger. Vi måste söka ett sätt att upprätthålla denna jämvikt, som vi alla hävdar är så grundläggande inom den institutionella triangeln. Jag skulle mer specifikt vilja hänvisa till den framtida reformen av konstitutionen. Kommissionsledamot Barnier insisterade på att vi alla ur ett symboliskt perspektiv bör rösta samma dag. Med de ännu olösta frågorna i åtanke de som är föremål för en översynsklausul, den så kallade rendez-vous-klausulen är det riktigt att säga att det är förnuftigt att söka lösningar som gör det möjligt för oss att lösa de problem vi har. Jag hoppas att det italienska ordförandeskapet kan göra det. Med detta sagt, herr talman, och efter att ha lyssnat till rådsordföranden kommer jag att lägga fram ett muntligt ändringsförslag till Tsatsos och Gil-Robles text. Med de bästa intentioner har rådsordföranden talat om för oss att det italienska ordförandeskapet avser att hålla sina löften här i parlamentet, men det har också talat om för oss, mycket diplomatiskt, att man misslyckades med detta i Riva del Garda. Jag menar att vi bör vara noga med fakta. Vad som inte längre är acceptabelt efter konventet är att höra orden Läggdags, mina barn, nu skall vi diskutera allvarliga frågor. Så får det inte gå till. Detta är oacceptabelt inte bara ur en öppenhetsaspekt, utan också med tanke på det demokratiska ansvaret. Jag har också ha sett vad som diskuterades i Riva del Garda, och det dokument vi har sett motsvarar inte vad det italienska ordförandeskapet säger här: att vi skulle vara observatörer på samma nivå som så respektabla länder som Rumänien, Bulgarien eller Turkiet ger inte Europaparlamentet en särskilt värdig position. Jag föreslår därför att ordalydelsen i punkt 37 ändras, och snarare än välkomnar med eftertryck ordförandelandet Italiens försäkran bör det stå uttrycker sin oro och sitt missnöje med bristen på rådets tillmötesgående i fråga om den försäkran som det italienska ordförandeskapet framfört till Europaparlamentet. Detta motsvarar verkligheten för närvarande. Det italienska ordförandeskapet har goda intentioner, men vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Vad vi måste göra är att se till att vår representation är värdig och motsvarar verkligheten. Herr talman, låt mig avsluta med att ge det italienska ordförandeskapet ett förslag som det kan vidarebefordra till rådet. Majoriteten av utrikesministrarna deltog som konventsledamöter. Vi inbjuder de nationella parlamentsledamöter som deltog som konventsledamöter till utskottet för konstitutionella frågor. Jag anser att denna inbjudan bör utvidgas till att omfatta även ministrarna och rådet så att dessa frågor kan diskuteras offentligt, vilket är vad den europeiska allmänna opinionen kräver.

12 24-09-2003 (Applåder) 3-015 Duff (ELDR). (EN) Herr talman! Vi har haft flera veckor på oss att noggrant se över utkastet till fördrag för att genomföra konstitutionen. För oss som varit medlemmar av konventet känns det nu tacksamt att se att de flesta medlemmarna av Europeiska rådet med undantag för några inledande krumbukter nu verkar godkänna konventets förslag med få förbehåll. Alla inser att det blir deras uppgift att lägga fram alternativa lösningar för att nå större enighet om regeringskonferensen förkastar konventets förslag. Premiärminister Blair bör särskilt gratuleras till att tydligt ha tagit avstånd från den förra brittiska regeringens inställning i försvarsfrågan. Vid toppmötet i Berlin förra helgen tycktes Blair vara redo att godkänna konventets förslag om ett organiserat samarbete inom och utanför Nato genom att gå med på att en särskild grupp av kvalificerade medlemsstater tar ett steg i riktning mot att skapa en gemensam europeisk utrikesoch säkerhetspolitik, inte som en sista utväg utan som ett första steg. Det är en komplimang till konventet att deras arbete klarar en så kritisk bedömning, speciellt från vårt parlamentet som inte är känt för att ge uttryck för tillfredsställelse när det gäller dessa frågor. Konventet har verkligen granskat alla valmöjligheter, slipat på alla argument och närmat sig frågan med ett brett politiskt synsätt och med Europas gemensamma bästa i fokus för vårt arbete. Det är av den anledningen som man i denna resolution helt riktigt kräver att andan inom konventet, öppen, mångsidig och politisk, bör föras över till regeringskonferensen. Jag stöder ordförandens förslag att det inte bör finnas tekniska arbetsgrupper. Jag stöder verkligen deras förslag att Europaparlamentets representation skall stärkas på regeringskonferensen. Kanske går det att före toppmötet den 4 oktober ta upp frågan igen på mötet med rådet (allmänna frågor) nästa vecka. En regeringskonferens som präglas mer av demokrati än av diplomati kommer att bli mer framgångsrik och kunna fatta beslut snabbare. 3-016 Cossutta (GUE/NGL). (IT) Herr talman! Genom att förse EU med en konstitutionstext som effektivt kommer att bidra till att skapa vår framtid har konventet fullbordat en viktig uppgift. Detta arbete måste skyddas från förtal och motstånd, men det måste också förbättras ytterligare det är inte sant att det inte finns något utrymme för att göra det och vi måste förkasta de teorier som läggs fram av dem som inte vill ändra något, annars kommer allt det arbete som utförts att leda till ingenting. Jag delar och stöder därför Prodis proaktiva hållning att se värdet i texterna och samtidigt vara medveten om de begränsningar och risker som texten kan ge upphov till. Mer specifikt kommer jag att ange vilka korrigeringar som jag anser vara nödvändiga och möjliga. Jag talar inte om det bristfälliga innehållet och de ofullständiga sociala rättigheter som är resultatet av den särskilda maktbalansen i dag, vilket vi känner till. Det är till exempel ingen tillfällighet att ordföranden för den konstituerande församling som utarbetade den fantastiska italienska konstitutionen under efterkrigstiden var kommunisten Umberto Terracini, medan vårt konvents ordförande är den djupt respekterade men mycket måttfulle Giscard d'estaing. Jag talar därför om frågor som är rent institutionella. För det första skulle en rådsordförande på heltid som innehar posten under en längre tid i stället för ett roterande ordförandeskap faktiskt krocka med ordförandeskapet för kommissionen, och deras arbete skulle komma att stå i strid med varandra, vilket skulle orsaka förlamning och kris i institutionerna. För det andra måste enhällighetsbesluten avskaffas på alla områden, eftersom vetorätten när som helst kan blockera alla nyskapande processer. För det tredje måste vi ha en samlad gemensam utrikespolitik med en europeisk militär kapacitet som ersätter Nato, vilket skulle ge oss inte bara en oberoende roll, utan också en stabiliserande roll gentemot den ensidiga, imperialistiska makt som nu finns närvarande i och hotar världen 3-017 Voggenhuber (Verts/ALE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag hoppas att kammaren i dag kommer att stödja konventets utkast, och detta med stor majoritet. Vi är fullständigt överens om att det bästa med konventet var att det inte var en regeringskonferens. Det var till stor del parlamentariskt till sin natur, det var offentligt, det deltog i en dialog med allmänheten och det civila samhället och det hade många månader på sig att utföra sitt arbete. Det sämsta med konventet var att det till slut förvandlades till en regeringskonferens i alla fall. Dess slutsats fastställdes genom förhandlingar och köpslående bakom kulisserna, och nationernas egna intressen spelades ut mot det europeiska intresset och hot om att lägga in sitt veto. Konventet var framgångsrikt när det var fritt. Det följde en konstitutionell logik genom att utarbeta ett utkast över Europas framtid. Ur detta skapades utkastet till en europeisk demokrati, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, en republikansk rättsordning för Europa, en handlingsförmåga och möjligheten till en ny roll i världen. Framgången uteblev för konventet varje gång som det böjde sig för påtryckningar från regeringarna och förlorade sig i en snårskog av motstridiga intressen. Därför har vi nu inget europeiskt socialt avtal, ingen europeisk social ordning och alltför få beslut som fattas med majoritet, och vi har bland annat fortfarande lagar som stiftas av rådet. Frågan var inte vad vi kunde göra för Europa, utan vad vi kunde undanhålla Europa. Många regeringar kräver nu en

24-09-2003 13 riktig regeringskonferens. Detta är ett farligt hot, och ett hot som bygger på en mycket tvivelaktig legitimitet. Matematiskt sett blir ett plus och ett minus ett minus. Var finns det förnuftiga i att påtvinga en så framgångsrik metod som konventet en så kroniskt misslyckad metod som en regeringskonferens? Slutsatsen, slutresultatet av denna enkla aritmetik blir en regeringskonferens, en Nice del II inte den största gemensamma nämnaren, utan den minsta. Var regeringarna inte representerade i konventet, och på högsta nivån? Drev de inte igenom sina ståndpunkter på ett brutalt sätt? Närvarade ni inte vid konventet, kommissionär Barnier? Samtyckte ni inte till en omfattande kompromiss? Kan kommissionen verkligen ta på sig det historiska ansvaret för att ha gjort det möjligt för regeringarna att ensidigt ändra detta historiska samförstånd för sina egna intressens skull? Om ni gör det, ger ni då inte de destruktiva krafterna möjlighet att frikänna sig själva? Herr kommissionär! Er plats är vid Europaparlamentets sida i kampen för denna kompromiss. Ni kommer att få svara för detta. Detta är kanske det allvarligaste misstag som kommissionen kommer att tvingas stå till svars för under hela sin mandatperiod. Vad kan regeringskonferensen då göra utan att förstöra detta samförstånd, utan att bakom stängda dörrar bedriva samma gamla kohandel som vi såg i Nice? Regeringskonferensen bör godkänna konventets utkast, den bör, i konventets majoritetsanda, ta upp de frågor som regeringarna blockerade och för vilka det saknas samförstånd, särskilt översynsklausulen. Detta var något som konventet inte kunde enas om. Regeringskonferensen bör göra det möjligt för en demokratisk majoritet att göra framtida ändringar av konstitutionen. Den bör dessutom lösa motsägelserna mellan delarna I och III, som till stor del beror på regeringarnas ingripande. Om vi lovar folket en social marknadsekonomi i del I, men ett fritt, oinskränkt konkurrenssamhälle i del III, då är vi inte ärliga mot allmänheten. Om vi utlovar full sysselsättning i del I, men endast en hög sysselsättningsgrad i del III, då är detta en tveksam metod, och det kommer inte att ge oss Europas förtroende. Om vi, vid denna historiska tidpunkt, gör fel val kommer vi att leda Europa in i en kris. Om vi, efter att ha fördärvat metoden med regeringskonferensen, fortsätter genom att fördärva och misskreditera metoden med konventet, kommer vi till slut inte att ha något kvar. Vad kommer vi då att kunna göra när krisen slår till? Hur tuff denna kompromiss än kan ha varit för oss alla, bör vi försvara konventet om Europas framtid. (Applåder) 3-018 Ribeiro e Castro (UEN). (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Övernitiska förespråkare av konventet vill att det nya fördraget skall undertecknas den 9 maj nästa år, på årsdagen av Schumandeklarationen från 1950. Låt oss dock lyssna noga på Robert Schuman! Hans exakta ord är de som följer: Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång, och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet. Jag upprepar: det kan inte bli verklighet på en enda gång, och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet. Låt oss nu se på vad vi har framför oss. Vi har en konvention som det krävdes 1 800 tal och tusentals ändringsförslag för att komma fram till, vilket Giscard d Estaing informerade oss om här. Det har dock inte hållits en enda omröstning. Inte en enda. Processen har varken varit demokratisk i princip eller i praktiken men vida överskridit sitt mandat. Vad skulle det då innebära om konventets slutsatser infördes som slutliga, vilket föredragandena skulle vilja genom att fullkomligt strunta i de befogenheter och det ansvar som på demokratisk väg endast tilldelats regeringskonferensen? Det skulle vara ett slag mot Robert Schuman. Låt oss återigen se på konventets text, vilken enligt förespråkarna borde tvångsinföras som konstitution. Vad ser vi då? Vi ser ett försök att skapa ett Europa på en enda gång och att störa en sedan länge etablerad jämvikt genom en ny helhetslösning. Ännu ett slag mot Schuman. Låt oss vidare komma ihåg vad som hände för några veckor sedan vid planeringen av regeringskonferensen i Riva del Garda. Flera medlemsstater, flera länder framförde allvarliga reservationer mot konventets text. Gruppen Unionen för nationernas Europa har införlivat dessa reservationer i sina ändringsförslag till betänkandet i fråga om kommissionens sammansättning, ordförandeskapet, kristendomens roll och så vidare. Denna kritik fick ett burdust svar från Oskar Fischer i form av budgetplan 2007 2013. Pressen tolkade korrekt den tyske ministerns hot som en omdömeslös budgetutpressning. Vad innebär detta? Det innebär att man förnekar de konkreta resultat som gradvis skapar en verklig solidaritet. Det var exakt vad Schuman förespråkade den 9 maj 1950. De enade rösterna i min grupp uppmanar därför regeringskonferensen att verkligen låta sig inspireras av Schumans metod och att aldrig glömma den 9 maj. Jag skulle därför vilja vädja till det italienska ordförandeskapet att inte böja sig för hotfulla uttalanden, tvång och medlemsstaters utpressning, utan snarare att uppmuntra fria, jämlika och öppna debatter. Det är vårt ansvar att hindra att ett fåtal personers brådska och påtryckningar, i strid mot demokratin, förstör den storslagna konstruktion vars grunder lades i Romfördraget. 3-019 Bonde (EDD). (DA) Herr talman! Jag har varnat det italienska ordförandeskapet angående tidsplanen för regeringskonferensen. Under hösten har tolv sammanträdesdagar avsatts för förhandlingar om en konstitution som ytterst få människor hittills har hört

14 24-09-2003 talas om. Den skall antas den 13 december och undertecknas den 9 maj, och därefter kan vi gå och rösta och delta i folkomröstningar, men inte ändra konstitutionen. Det är inte rätt och det är verkligen inte demokratiskt. Europas folk har ännu inte bett om en konstitution. De har inte varit delaktiga i EU-elitens planer på att överföra politisk makt till Bryssel. Vi i utskottet för konstitutionella frågor beslöt med 22 röster mot 3 att uppmana alla länderna att hålla folkomröstningar när så är möjligt. Gruppen för demokratiernas och mångfaldens Europa stöder det beslutet helhjärtat. Fatta detta beslut nu, för det är bara när människor vet att de skall rösta om ett förslag som de börjar intressera sig. Människor engagerar sig när det börjar bli allvar. Om alla EUländerna bestämmer sig för att hålla folkomröstningar samtidigt som valen till Europaparlamentet i juni får vi tillfälle att föra vår första gemensamma Europadebatt. Då kommer det att visa sig om vi också kan komma fram till gemensamma slutsatser. Jag tror och hoppas att väljarna kommer att säga nej till det förslag som har utarbetats under ordförande Giscard d'estaings ganska auktoritära ledarskap, konsensus kallat. Jag har samlat in 200 namnunderskrifter i syfte att ändra på förfarandet så att det kan utgå från öppenhet. Min framställning undertecknades av alla valda företrädare för de nationella parlamenten och fick stöd av alla Europaparlamentets ledamöter utom Duhamel. Detta krav finns dock inte med i det slutliga betänkandet. Jag har samlat in 123 namnunderskrifter i syfte att se till att alla länderna fortfarande skulle ha kommissionsledamöter, men konstitutionsförslaget innehåller inga bestämmelser om det. I stället har vi fått en uppdelning i kommissionsledamöter med och utan rösträtt ett förslag som inte lades fram för konventet eller diskuterades där förrän alldeles mot slutet. Konstitutionsförslaget går i huvudsak ut på att överföra mycket mer makt från våra parlamentariska demokratier till tjänstemännen och lobbyisterna i Bryssel. Det kommer snart att bli omöjligt för väljarna i våra länder att ändra på en mängd beslut som väljarna i dagens läge kan kullkasta genom val. Våra demokratier håller på att beskäras kraftigt och de nationella parlamenten ger upp sin makt i en omfattning som inte motsvaras av det ökade inflytande som Europaparlamentet får. Om demokratin skall reduceras bör åtminstone beslutet att göra detta fattas i demokratisk ordning av väljarna själva i folkomröstningar. Låt oss därför förmå regeringskonferensen att uppmana alla länder att hålla folkomröstningar. Varför inte dessutom ta fram två olika förslag, nämligen en demokratisk federal konstitution och ett förslag till fördrag om ett demokratiernas Europa. På så sätt kan vi tryggt låta Europas väljare fatta beslut om vår gemensamma framtid. 3-020 Bonino (NI). (IT) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! De senaste dagarna har vi sett våra stats- och regeringschefer en efter en gå upp i talarstolen i Förenta Nationerna, vilket Europa inte har gjort. Jag anser att detta räcker för att visa både att vi inte behöver föra några långa debatter och, framför allt, vad denna konstitution saknar. Denna konstitution är utan tvivel resultatet av ett mödosamt, institutionellt pusslande som är svårt att förklara och ännu svårare att förstå och därmed inte har rönt någon större uppskattning. Det är ett komplicerat arbete, komplext och fruktlöst, är jag rädd. Det har onekligen gjorts förbättringar på de interna områden som har med Europas medborgare eller våra liv att göra de områden som har definierats som indirekta men vad man inte tar upp eller löser i konstitutionen är vilken roll, vilket ansvar, vilka resurser och vilka förfaranden som fordras för att göra Europa till något mer än vad det redan är en stor ekonomisk makthavare nämligen en ansvarsfull politisk aktör på världsscenen, vilket är vad det borde vara. Vi har inte ens försökt ge svar på dessa frågor. Konstitutionen ger en bild av ett inåtvänt och navelskådande Europa, som naturligtvis bryr sig om sina egna medborgares välbefinnande, men som inte bygger upp strukturer, förfaranden, gör åtaganden eller vidtar några som helst åtgärder för att bidra till att Europa skall ta det ansvar som det faktiskt har utanför sina gränser. Vi skaffar oss inte ens instrument för att svara upp mot detta europeiska behov, detta vädjande till Europa, detta krav på Europa som är så starkt i så många delar av världen, från Västasien till Medelhavets södra stränder detta behov av europeiska värderingar, av ett Europa som partner i en rättvisare utveckling som i större utsträckning bygger på mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheter. Med denna konstitution dömer vi oss själva till att ständigt och jämt ledas av andra muttrande, naturligtvis. Detta är för enkelt, men framför allt anser jag att det strider mot Europas anda och mål och speciellt mot våra skyldigheter som européer gentemot folk som är våra grannar, även om de inte är européer. Mina damer och herrar! I egenskap av gammal och allt mer övertygad federalist anser jag att denna konstitution är ett förlorat tillfälle, ett förlorat tillfälle som andra kommer att få lida för. Jag säger det i den politiska realismens namn, av kärlek till det Europa som borde kunna utnyttja sina framgångar för att verka för andras framgångar, åtminstone i grannländerna. Det kan hända att vi européer kommer att få en högre levnadsstandard, men andra kommer att få lida för vårt inskränkta agerande, för vår stora medelmåttlighet, just på grund av att vi har bestämt oss för att förbli bara en stor ekonomisk makt. Det räcker inte. Detta är inte vad det innebär att vara europé, åtminstone inte för mig! (Applåder) 3-021 Theato (PPE-DE), föredragande av yttrandet från budgetkontrollutskottet. (DE) Herr talman!

24-09-2003 15 Budgetkontrollutskottet välkomnar Gil-Robles Gil- Delgados och Tsatsos betänkande och gratulerar föredragandena till det. I vårt yttrande har vi tagit upp några punkter i vårt verksamhetsområde som vi skulle vilja ha klarhet i. Den första är att revisionsrätten bör finnas med bland de institutioner som räknas upp i konstitutionsförslaget och att dess funktioner bör definieras tydligare i texten. För det andra bör man hänvisa till reglerna för ansvarsfrihet också för byråerna i avsnittet Budgetmässiga och finansiella principer för att förtydliga att det är parlamentet som utövar den demokratiska kontrollen. För det tredje rekommenderar vi på grundval av det som parlamentets delegation ursprungligen framförde till konventet om en europeisk allmän åklagarmyndighet att detta skrivs ut i klartext i stället för att lämnas som ett alternativ och att principen om enhällighet i rådet ersätts med lagstiftningsförfarandet, det vill säga beslut med kvalificerad majoritet. Vi menar att dessa rekommendationer skulle bidra till att skapa ett Europa med frihet, trygghet och rättvisa inskrivna i konstitutionen. (Applåder) 3-022 Paciotti (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den europeiska offentliga rättens utveckling i Europa, från westfaliska freden till fördraget om Europeiska gemenskapen, innebär att vi i dag kan ställa oss bakom en banbrytande idé som en gång i tiden var omöjlig: ett konstitutionsfördrag som till vissa delar har karaktär av fördrag och till vissa delar av konstitution. Det förslag som vi behandlar i dag innebär ett stort framsteg, särskilt i fråga om byggandet av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta är ett framsteg eftersom gemenskapsmetoden till största delen tillämpas på detta område, en metod som borde vara den enda som används för att fatta beslut i ett federalt Europa eftersom den respekterar demokratiska värden och rättsstaten på grundval av principen att lagar skall stiftas av företrädare för folket och följaktligen att europeiska lagar skall antas av Europaparlamentet. Dessutom följer den kriteriet att beslut skall fattas med kvalificerad majoritet, vilket stärker enheten. Kravet på enhällighet främjar däremot särintressen och splittring: där gemenskapsmetoden tillämpas går Europa mot framtiden, men där regeringarna ensamma har makten går Europa tillbaka till sitt förflutna, sitt tragiska förflutna. 3-023 Randzio-Plath (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. (DE) Herr talman! Även om utskottet för ekonomi och valutafrågor i princip ser det utökade samrådsförfarandet som något mycket positivt anser vi inte att ökningen är tillräckligt omfattande eftersom den inte gäller politiska områden som är avgörande för hur den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen fungerar. Särskilt beklagligt är det att de förenklade förfarandena till och med minskar samrådets status, eftersom samarbetsförfarandena har gjorts helt rådgivande. Därför är vi naturligtvis inte nöjda, särskilt inte i fråga om konkurrenspolitiken och skattepolitiken som har direkt betydelse för den inre marknaden. Jag skulle dock också vilja påpeka att vi hade önskat oss en ekonomiminister. Detta skulle ha gjort det möjligt för oss att särskilt i euroområdet ta ett kvalitativt språng i fråga om tillämpningen av Lissabonkriterierna. Jag tycker också att det är beklagligt att vi inte har lyckats få med Lissabonprocessen i konstitutionen. Detta innebär att detta nya konstitutionsfördrag inte kan beskrivas som en riktig europeisk ekonomisk konstitution. Jag skulle emellertid vilja välkomna att EU:s värden och mål betraktas som avhängiga av hållbar tillväxt, full sysselsättning, solidaritet och den sociala marknadsekonomin samt konkurrens och frihet. 3-024 Rothley (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden. (DE) Herr talman! Jag skulle vilja lägga till en fotnot i diskussionen. Europaparlamentets ledamöters immunitet och privilegier regleras fortfarande av ett protokoll från 1965, vilket var anpassat efter hur den parlamentariska församlingen såg ut på den tiden. Det italienska ordförandeskapet har i ett brev till utrikesministrarna antytt möjligheten att se över protokollen, vilket det anser vara önskvärt. Detta är någonting som jag verkligen skulle välkomna. Nästa år kommer vi att ha haft ett direktvalt Europaparlament i tjugofem år. Det är hög tid att vår rättsliga ställning regleras på europeisk nivå. Om detta inte görs under regeringskonferensen, när kommer det då att göras? För övrigt skulle jag kunna tillägga att jag inte bryr mig särskilt mycket om huruvida de nya regler som fordras införs genom stadgan eller via primärrätten. Detta är ingen större fråga och jag betraktar den som sekundär, men detta måste ske, annars kommer det inte att bli någon ledamotsstadga heller. (Applåder) 3-025 Berenguer Fuster (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi. (ES) Herr talman! Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi ställer sig i sitt yttrande om konstitutionen för Europa och den kommande regeringskonferensen mycket positivt till de insatser som konventet har gjort på våra kompetensområden och har framfört detta i ett dokument som antogs praktiskt taget enhälligt. Konventet har verkligen gjort ett gott arbete och bör gratuleras till detta. Jag skulle vilja ta upp tre punkter, två positiva och en något mindre positiv. För det första att man befäster att den gemensamma handelspolitiken uteslutande skall falla under unionens befogenheter, vilket är ett framsteg

16 24-09-2003 och vilket kommer att öka Europaparlamentets deltagande i arbetet på detta område, det måste sägas. För det andra kommer det faktum att det europeiska forskningsområdet blir ett etablerat koncept att innebära att vi kommer att kunna åtgärda de brister vi européer har på detta område. Vårt kanske enda klagomål är att konventet inte har bestämt sig för att integrera Euratomfördraget i konstitutionstexten, vilket innebär att det kommer att fortsätta att råda mellanstatlighet på detta område, med alla de problem som detta medför. 3-026 Jackson (PPE-DE), föredragande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor. (EN) Herr talman! Det är lite svårt att avge ett yttrande i detta sammanhang, när hälften av mina kolleger verkar tro att det inte är någon idé att avge ett yttrande, eftersom vi inte kan ändra konventets text. Hur som helst, vilken verkan det nu kan ha, skulle jag bara vilja säga följande. I flera avseenden utövar Europeiska unionen redan maximal makt på det område som mitt utskott ansvarar för: vi har medbeslutandeförfarande och omröstningar med kvalificerad majoritet. Det finns ändå vissa lärdomar att dra av våra erfarenheter. Den viktigaste som jag skulle vilja dra och som inte finns med i konventets text är att vi måste vara mycket mer måna om att tillämpa den lagstiftning som träder i kraft. Därför måste vi i konstitutionen eller det konstitutionella fördraget bygga in ett absolut krav på att de tre institutionerna, Europeiska kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet, skall tillhandahålla konsekvensbedömningar av nyttan av de ändringar de föreslår i lagstiftningen. Om vi inte gör det kommer vi att fortsätta att anta lagar som alla länder är överens om men som ignoreras av vissa länder och som många länder inte har råd med. Detta kommer att bli mycket viktigare i och med utvidgningen av Europeiska unionen, som då kommer att omfatta många mycket fattiga länder. Om vi fortsätter att väcka förväntningar som vi inte kan uppfylla kommer vi, som situationen är nu, varken att göra Europa eller de europeiska konsumenterna något gott. 3-027 Stevenson (PPE-DE), föredragande av yttrandet från fiskeriutskottet. (EN) Herr talman! Fiskerinäringen är i kris. Den gemensamma fiskepolitiken har varit ett totalt misslyckande: huvudmålen för den gemensamma fiskepolitiken var att bevara arbetstillfällen och fiskbestånd, men tusentals jobb har försvunnit och fiskbestånd har slagits ut. Under förevändning att bestånden måste bevaras har våra fiskare tvingats dumpa två miljoner ton förstklassig död fisk i havet varje år för att följa kvoterna. Under förevändning att bestånden måste bevaras har våra fiskare tvingats acceptera fiskestopp, perioder av arbetslöshet, plötsliga nedläggningar och sjunkande inkomster. Vi kämpar nu för att reformera den gemensamma fiskepolitiken och hejda en slutlig kollaps av näringen i Nordsjön och andra huvudnäringar. Det är därför av största betydelse att vi fokuserar på fiskepolitiken. Utskottet oroades av att konventet verkade knyta fiskepolitiken som ett bihang till jordbruket. För de hundratusentals människor som är sysselsatta inom sektorn i hela EU är detta inte ett bihang till jordbruket, utan en av de större sektorerna. Vi vädjar till er att se till att fiskeriutskottets önskan om medbeslutandebefogenheter hörsammas så att vi kan börja spela en meningsfull roll för sektorns framtid. 3-028 Van Dam (EDD), föredragande av yttrandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism. (NL) Herr talman! Fördragen bör innehålla en rättslig grund för den europeiska turistpolitiken. Detta har majoriteten i utskottet för regionalpolitik, transport och turism ansett i många år, och jag kan tillägga att jag inte delar denna uppfattning. Skälet till detta krav är följande: turistindustrin är en viktig, om inte den viktigaste, inkomstkällan för åtskilliga regioner inom Europeiska unionen, på samma sätt som jordbruket och industrin är viktiga för andra regioner. Många företag i turistindustrin är små och medelstora, vilket innebär att de kan få stöd redan av denna anledning. Ändå förväntar man sig att en gemensam turistpolitik skulle ge ytterligare bidrag till en hållbar utveckling av branschen. Välståndet i de berörda regionerna skulle öka och främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Utskottet för regionalpolitik, transport och turism yrkar på att det nya fördraget skall innehålla en rättslig grund för den europeiska turistpolitiken. 3-029 Dybkjær (ELDR), föredragande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor. (DA) Herr talman! Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade ursprungligen en mängd invändningar mot konventets arbete av det enkla skälet att bara 17 procent av konventets ledamöter var kvinnor. Siffrorna förblev desamma oavsett om man räknade både suppleanterna och ledamöterna eller inte. Dessutom hade presidiet en genomsnittsålder på 53 år och bestod nästan uteslutande av män. Där satt bara en kvinna och hon kan nästan betraktas som en kvinnlig gisslan. Våra invändningar kvarstod när vi såg det första förslaget. Inte med ett ord nämnde man jämställdhet, integrering av ett jämställdhetsperspektiv eller överhuvudtaget något i den riktningen. Lyckligtvis blev slutet gott. Jämställdheten blev ett av de grundläggande värdena och jag skulle vilja ta tillfället i akt för att också tacka alla dem som bidrog till att konventet blev en framgång. Det återstår fortfarande mycket att göra och jag vill understryka att det fortfarande kommer att finnas betydande områden med brister från en jämställdhetssynpunkt även om konstitutionsfördraget antas. Detta är något som jag skulle vilja be alla kommissionen, rådet och Europaparlamentets företrädare att ha i åtanke.

24-09-2003 17 3-030 Evans, Jonathan (PPE-DE). (EN) Herr talman! Om tio dagar inleds en ny regeringskonferens. Europeiska unionen verkar ständigt sitta i regeringskonferens. Under de senaste 16 åren har vi haft Europeiska enhetsakten, Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och nu senast Nicefördraget. I samtliga fall har det rört sig om en obeveklig process mot en ensidig integration, en uppfattning att Europeiska unionen bara kan bli framgångsrik om den får mer och mer makt. Och ändå har de europeiska folken samtidigt visat sin desillusion i fråga om den europeiska politiken genom rekordlågt valdeltagande i Europavalen. Detta är ett dilemma och en anledning till bekymmer för oss. Den här regeringskonferensen leder till något helt annorlunda jämfört med tidigare fördrag. Man skall för första gången försöka att upprätta en konstitution för Europeiska unionen. Utkastet till konstitutionellt fördrag ökar den centralisering och integration som stått på dagordningen och varit ett kännetecken för den europeiska utvecklingen de senaste åren. Vi bör gå tillbaka till de första principerna. I Laeken efterlyste stats- och regeringscheferna bättre och tydligare definitioner av EU:s befogenheter, en förenkling av rättsliga instrument, mer demokrati, större insyn och effektivitet och att de europeiska institutionerna skulle komma närmare medborgarna. Allt detta är långt från vad konventet har föreslagit och nu blir vi ombedda att se till att regeringskonferensen inte underminerar konventet i något avseende. Vi är tillbaka vid samma gamla budskap: Europa måste fördjupa sin integration, annars riskerar det att gå tillbaka. Det är tid för en utvärdering av verkligheten, och kanske Sverige varnade oss för det. Europeiska unionen löper stor risk att gå långt i förhållande till vad Europas folk vill. För sådana som mig och mitt parti som tror på EU-medlemskapet och ett Europa bestående av nationalstater som har ett nära samarbete, riskerar forceringen av integration som konventets dokument är ett exempel på att mötas av en motreaktion från väljarna. Jag är rädd för att Europa kan komma att stå inför en legitimitetskris. Först sade den brittiska regeringen att det inte behövdes någon konstitution. Nu säger Förenade kungariket att det är nödvändigt med en sådan konstitution. Därefter säger man att regeringskonferensen bara var en tillställning ämnad att snygga upp. Sedan börjar Blair att i Förenade kungariket energiskt visa att det finns ytterst viktiga frågor för honom på regeringskonferensen: skattefrågor, försvarsfrågor och social trygghet. Men enligt de rapporter som publicerats under helgen har han gett upp även när det gäller detta. Mitt parti har ett enkelt och demokratiskt svar på premiärministerns och hans regerings ombytliga och plågade inställning till regeringskonferensen, nämligen att hålla en folkomröstning för det brittiska folket. Låt dem avgöra om de verkligen vill ha detta språng mot ett federalt Europa. Om en folkomröstning duger för irländare, spanjorer och andra tycker jag att den duger även för invånarna i Förenade kungariket, och opinionsundersökningar visar att 80 procent av britterna vill ha en. Regeringskonferensen kommer att diskutera en grundläggande förändring av maktbalansen mellan nationalstater och Europeiska unionens institutioner. Jag befarar att det faktum att en så viktig konstitutionell förändring drivs igenom i ett så sent skede av utvidgningsprocessen kan leda till ytterligare missnöje och desillusion bland folken i anslutningsländerna och i de nuvarande 15. Slutligen har vi i parlamentet skyldighet att företräda våra väljares intressen. Genom att stödja resolutionsförslaget i dess oförändrade form sänder vi en signal att den politiska eliten vet vad som är bäst för våra väljare. Det är ett farligt budskap under ett valår. 3-031 Napolitano (PSE). (IT) Herr talman! Parlamentet kan nu göra ett mycket mer omfattande ställningstagande till det konstitutionsförslag som konventet har antagit än de första kortfattade kommentarerna i kammaren den 3 september 2003. Det är tack vare den detaljerade och opartiska analysen i Gil-Robles Gil-Delgados och Tsatsos betänkande som vi kan göra detta: en analys som påpekar att vi nu bör dra nytta av alla de innovationer, framsteg och möjligheter som konventets förslag omfattar. Det står därför klart varför parlamentet rent ut uppmanar regeringskonferensen att göra konventets resultat rättvisa. Jag skulle vilja tillägga att vi mycket starkt förnimmer den historiska betydelsen och den emotionella sidan av denna process: nu föds en europeisk konstitution, vilket var Altiero Spinellis dröm. Grunden till den lades i det visionära förslag som han lade fram och fick parlamentet med sig på för nästan 20 år sedan. Detta skall dock inte hindra oss från att objektivt bedöma den text som konventet har tagit fram och notera dess brister, motsägelser och oklarheter. Gil-Robles Gil- Delgado och Tsatsos har inte underlåtit att ta upp dem i sitt betänkande. De har inte smitit ifrån sitt ansvar att påtala dem i den kritiska anda som fordras. Herr rådsordförande! Grundproblemet är inte att parlamentet inte är nöjt med att vissa ståndpunkter och förslag inte har bifallits, utan risken att EU inte kommer att klara av att verkligen ta itu med de utmaningar som väntar. Det är med tanke på detta som vi uppmanar regeringskonferensen att tänka efter, att göra allt för att försöka göra konstitutionsförslaget mer konsekvent och förhindra att det förvrängs, så att vi inte går bakåt i utvecklingen. Parlamentet kommer att följa regeringskonferensen ytterst uppmärksamt genom utskottet för konstitutionella frågor. Vi har valt ett mycket konstruktivt förhållningssätt, som inte är okritiskt utan mycket ansvarsfullt, och jag tycker inte att det bör finnas någon motsättning mellan vår uppfattning och kommissionens,

18 24-09-2003 även om ingen kan förneka att våra institutioner är olika och oberoende av varandra. Det italienska ordförandeskapet kan räkna med att samla sina krafter för att stå emot trycket från de regeringar som vill återuppta förhandlingarna, för detta har redan förhandlats i konventet, herr Antonione, och om man nu skall återuppta förhandlingarna om de grundläggande frågorna blir konferensen ohanterlig. Jag hoppas att det italienska ordförandeskapet kommer att uppträda med konsekvens och fasthet. 3-032 Dybkjær (ELDR). (DA) Herr talman! Jag menar att alla vi som är positiva till konventet bör gå ut och lägga alla krafter på att tala om detta offentligt. Det finns de som kritiserar konventet, men jag tror att de flesta av oss här i kammaren i dag inser att konventet fungerade som metod. Det var en framgång och det har kommit för att stanna. Det talas faktiskt om ett demokratiskt framsteg och detta är något vi bör understryka. Det är inte perfekt, men det är ett demokratiskt framsteg i förhållande till alla tidigare regeringskonferenser. Dessutom är det faktum att vi har haft denna breda debatt en sund bas för den kommande regeringskonferensen. Det fanns de som tyckte att folket skulle ha gjorts mer delaktigt. Det kan hända, men man kan kanske inte förvänta sig att folk går omkring och diskuterar konstitutionsfördrag mitt uppe i sina vardagsgöromål. Det är ju på ett sätt det de har valt oss parlamentsledamöter för att göra. Här i kammaren har vi emellertid satt upp ett antal grundförutsättningar som skulle möjliggöra större delaktighet. Jag skall nämna några av dessa förutsättningar. För det första skulle en förenkling i sig göra det lättare för människor att intressera sig för och förstå fördraget och utvecklingen i Europa. För det andra har vi nu skapat en situation där de europeiska grundläggande värdena har definierats i detalj. Detta är mycket bra, eftersom det för EU närmare folket och ökar deras förståelse. Det faktum att vi har sett till att de konkreta politiska målen för vårt samarbete specificeras har också ett stort värde för människorna. Jag menar också att vi i parlamentet tryggt kan säga att det inte finns några andra regioner i världen som har dessa värden och mål som stöd för sitt politiska samarbete. Det är helt enkelt lysande. Den tredje positiva punkten är att de nationella parlamenten nu ges större ansvar än tidigare och den fjärde är naturligtvis att de av oss som sitter i parlamentet nu rent konkret tvingas följa upp saker och ting i allt vårt arbete, oavsett område. Jag kan som exempel nämna Cashmans betänkande, som vi skall diskutera senare. Till sist vill jag ta upp en punkt som inte har nämnts. Vi har inte hittat någon lösning på frågan om våra två hemvister. Vi har inte löst grundfrågan, det vill säga att Europaparlamentet självt måste bestämma var det skall sammanträda. Det är dessutom en fråga som jag verkligen skulle vilja uppmana det italienska ordförandeskapet att ägna sig åt. Jag vet att det är svårt, men vi kommer aldrig att få någon riktig acceptans för arbetet inom EU om Europaparlamentets ledamöter fortsätter att resa omkring på det här sättet. 3-033 ORDFÖRANDESKAP: DAVID MARTIN Vice talman 3-034 Kaufmann (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Konventet har producerat ett konstitutionsförslag som är relativt sammanhängande, trots den utpräglade polarisering som uppstod. Som ledamot av konventet stödde jag resultatet av diskussionerna med avseende på innehållet som helhet, även om jag i likhet med andra inte kunde skriva under på allt. Resultatet av allt detta kommer för första gången under Europas integrationshistoria att bli en europeisk konstitution som skapar en ram inom vilken många miljoner människor i över tjugofem stater kan leva tillsammans: det är detta som verkligen betyder något. Jag menar att det är positivt att EU som helhet kommer att bli mer demokratiskt, att det har gjorts framsteg i fråga om maktdelningen, att parlamentet kommer att få större befogenheter och att folkomröstningar kommer att hållas. Det betyder också väldigt mycket för mig att EU kan bli mer socialt, även om detta förutsätter att vi håller fast vid de mål och värden som finns i del I. Detta innebär att om vi skall fullfölja den sociala strävan som konventets förslag präglas av så måste regeringskonferensen stå emot Europeiska centralbanken när den insisterar på att denna bestämmelse skall ses över. Framför allt måste regeringskonferensen fullfölja det arbete som konventet i slutändan inte klarade av. Det handlar om en politisk och juridisk skyldighet. Hur skall allmänheten kunna förstå en konstitution som kännetecknas av två olika ekonomiska filosofier jag vet att jag överdriver: å ena sidan den sociala marknadsekonomin, balanserad ekonomisk tillväxt och full sysselsättning, å andra sidan en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens och bara en hög sysselsättning? Jag måste tillägga att detsamma gäller andra frågor. Detta gör att det är viktigt att ändringsförslag 3 antas i dag och att kammaren bör ge regeringskonferensen ett tydligt mandat att skapa konsekvens mellan del III och del I. Jag skulle också mycket tydligt vilja säga att jag röstade mot alla förslag som syftade till att göra Europeiska unionen till en militär makt som ingriper i konflikter. Det är inte på det sättet som Europa kan frigöra sig från Förenta staternas hegemoni, utan det är genom civil konfliktlösning och ett civilt konfliktförebyggande arbete som Europeiska unionen kommer att bli en respekterad partner på den internationella arenan. Det är inte heller acceptabelt att konstitutionen tvingar medlemsstaterna att öka sin militära kapacitet samtidigt som det inte finns några pengar kvar till social trygghet,

24-09-2003 19 pensioner och utbildning och den nya skuldsättningen når svindlande höjder. Jag anser också att regeringskonferensen bör besjälas av samma ideal och anda som konventet. Regeringarna bör hålla sina sessioner offentliga och öppna, eftersom allmänheten har rätt att se hur den andra fasen i konstitutionsprocessen fortskrider. (Applåder) 3-035 Maes (Verts/ALE). (NL) Herr talman! Låt mig tala för dem som drömmer om ett verkligt enat regionernas och människornas Europa, ett Europa som den föreslagna konstitutionen inte kommer att leda till. Som det står i Tsatsos betänkande är detta ett stort steg i unionens demokratiseringsprocess, men vi håller fortfarande inte på att utvecklas till ett beslutsamt och öppet Europa som kan spela en roll på världsscenen och få sina medborgare att känna tillit. Det är bara i ett fåtal medlemsstater med egna konstitutionella strukturer som det finns suveränitet. Mångfalden av språk och kulturer erkänns bara i de medlemsstater som ger detta erkännande. De regioner som erkänns i konstitutionerna ser nu EU få tio nya medlemsstater, varav några har konstitutionell makt trots att de är mindre än EU-regioner som till exempel Flandern, Skottland, Katalonien, Wales och så vidare. Dessa suveräna stater kanske är ännu mindre benägna att arbeta för att skapa en riktig union. Detta kommer snart att visa sig under regeringskonferensen. Samtidigt är de små staterna våra bundsförvanter. Jag skulle vilja uppmana dem att hjälpa till att försvara det resultat som konventet har nått. Det finns åtminstone en viss balans i dessa texter. Det finns en viss enhet i mångfalden, men vi bör framför allt fortsätta att gemensamt hålla fast vid de sistnämnda inslagen. 3-036 Collins (UEN). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera mina kolleger Gil-Robles Gil-Delgado och Tsatsos för det betänkande som de lagt fram för oss i dag. Utkastet till fördrag som lades fram för våra EU-ledare i Thessaloniki utgör grunden för diskussionerna om en slutlig text som kan antas på unionsnivå. Den stora majoriteten människor är överens om att Europeiska unionen måste förändra sina förfaranden för att bli ett effektivare politiskt organ i en gemenskap med 25 medlemsstater. De diskussioner som kommer att äga rum den 4 oktober är nästa fas i dessa viktiga förhandlingar. Modellen för beslutsfattande inom unionen går delvis tillbaka till sent 1950-tal då Europeiska ekonomiska gemenskapen var en organisation med sex medlemmar. Detta är en olämplig struktur i en gemenskap med över 25 medlemsstater. Jag tror på principen om jämlikhet mellan små och stora medlemsstater. I synnerhet är jag övertygad om att representationen i Europeiska kommissionen bör baseras på ett system med strikt jämlikhet mellan små och stora stater. Jag är för att varje medlemsstat i unionen även i fortsättningen skall ha rätt att utse en representant med full rösträtt som medlem av Europeiska kommissionen. Det är också viktigt att den exakta rollen för en president för Europeiska unionen respektive en president för Europeiska rådet tydligt specificeras i det nya fördraget. Jag välkomnar också det faktum att det nya fördraget kommer att klargöra befogenheterna mellan Europeiska kommissionen som sådan och unionens enskilda medlemsstater. Jag har vissa reservationer när det gäller förhandlingarna på regeringskonferensen. Frågan om beskattning måste förbli en befogenhet för de enskilda medlemsstaternas regeringar. Jag tror inte att medborgarnas stöd för EU omfattar att EU skulle fastställa Europas skattenivåer. Ända sedan Europeiska konventet bildades har dock omfattande förhandlingar och diskussioner ägt rum inom alla instanser i Europeiska unionen. Under de kommande månaderna måste vi ta oss an dessa förhandlingar med fast beslutsamhet så att en överenskommelse kan nås om en text för det slutliga fördraget, som förhoppningsvis skall styra unionens arbete under de närmaste 50 åren. 3-037 Borghezio (NI). (IT) Herr talman! Resultatet av folkomröstningen i Sverige visar klart hur den politiska och ekonomiska situationen ser ut med tre rika länder som Förenade kungariket, Sverige och Danmark som står utanför euroområdet när vi nu gör oss redo att lansera den europeiska konstitutionen. Jag är rädd att den inte kommer att lyckas stoppa den process som går ut på att försvaga den nationella och regionala potentialen, utan snarare att den kommer att bidra till att bygga en europeisk superstat som styrs av statslösa teknokrater och går dit globaliseringen för den. En europeisk konstitution bör i stället återinföra tullar och gränser för att skydda vår produktion, speciellt i dag med den allvarliga utmaning som Kina utgör de har inte bara lyckats imitera våra produkter, utan också Europeiska unionens logotyp. Vi måste särskilt skydda de små och medelstora företagen och vår livsmedelsproduktion. Konstitutionen bör i första hand genomsyras av viljan att skydda och utveckla våra kulturella identiteter för att bevara ett etnokulturellt, historiskt och språkligt arv som är unikt i världen. För oss medborgare i Padanien är det oacceptabelt att en europeisk konstitution i stället för att hämta historisk inspiration från Karl den store verkar ha förhållandet mellan euron och dollarn som sin enda andliga ledstjärna. I stället bör den med stolthet göra anspråk på sitt kristna arv, särskilt med tanke på den allvarliga fara som smygislamiseringen utgör. Det är också oacceptabelt att det inte finns någon specifik hänvisning till folkens rättigheter, trots att dessa rättigheter har slagits fast i åtskilliga FN-resolutioner, och särskilt inte till principen om folkens självbestämmanderätt som är omistlig för oss medborgare i Padanien. Detta har väckt legitima protester från företrädare för icke-italienska

20 24-09-2003 etniska grupper i staten Italien, däribland sarderna och folken i Aostadalen och Sydtyrolen. Vi kan inte anta en konstitution som inte tar hänsyn till folkens och regionernas rättigheter sextio år efter Chivassodeklarationen, det historiska dokument från den 19 december 1943 en särskilt svår tid för Europa och vårt land som markerade federalismens födelse. Detta sammanställdes av företrädare för Aostadalen, valdenserna och folket i Provence för att skydda de regionala kulturerna mot centralmakten i Rom, och vi måste respektera de ideal dessa våra fäder hade. 3-038 Tajani (PPE-DE). (IT) Herr talman! Den regeringskonferens som kommer att inledas i Rom den 4 oktober är ett enastående tillfälle för hela Europeiska unionen, för nästan 500 miljoner medborgare som äntligen kräver att institutionerna skall ha större kontakt med människorna än hittills. Det vore ett ytterst allvarligt politiskt misstag att låta regeringskonferensen misslyckas och inte ge Europa dess första konstitution. Jag är optimist, och personligen är jag övertygad om att ingen vill ta på sitt samvete att omintetgöra konventets arbete och släcka hoppet om att äntligen få ett politiskt starkt och självständigt Europa, ett Europa som kan bli den makt som fordras för att skapa balans i ett internationellt läge där Förenta staterna i dag dominerar och där Kinas makt förväntas öka i framtiden. Låt oss vara tydliga: vi tror på ett mer inflytelserikt Europa som är oberoende av Förenta staterna men som samtidigt är vän och allierad med ett land och ett folk som också har lämnat avgörande bidrag för att säkra friheten och demokratin på vår kontinent. Jag instämmer med det italienska ordförandeskapet och med dem som anser att den struktur som konventet har dragit upp inte kan ändras radikalt. Perfektionen är det godas fiende: om vi strävar efter att genomföra omöjliga projekt kommer vi inte att nå de mål vi alla har satt upp. Herr Antonione! Som ni sade skulle det vara mycket allvarligt om vi accepterade långtgående kompromisser, och jag välkomnar detta tillfälle att som ledamot av Europaparlamentet få tacka det italienska ordförandeskapet för dess bemödanden att se till att denna församling företräds vid regeringskonferensen. Jag stödjer därför den linje som Gil-Robles Gil-Delgado och Tsatsos följer i sitt betänkande, nämligen att Europaparlamentet måste spela en viktig roll, och jag hoppas att andra länder kommer att följa det italienska ordförandeskapets råd och sluta upp bakom de åtaganden som ordförande Berlusconi har gjort i denna kammare. Självfallet måste den text som konventet har antagit modifieras på vissa punkter. Till exempel måste antalet områden där beslut kan fattas med kvalificerad majoritet ökas och vi måste komma överens om hur många kommissionsledamöterna skall vara och vilka uppgifter de skall ha. Herr talman! I det läget vore det ett allvarligt historiskt misstag att inte ha med någon hänvisning till Europas judisk-kristna arv. Jag säger inte att vi skall förändra institutionernas sekulära natur. Tvärtom bör vi förstärka denna omistliga egenskap och komma ihåg att evangeliet säger att vi skall ge Gud vad Gud tillhör och kejsaren vad kejsaren tillhör. Det finns många sekulariserade tänkare, vars ord passar väl in här jag tänker på filosoferna Norberto Bobbio och Benedetto Croce, som insisterade på att religionerna har en viktig roll i Europas historia och framväxt. Hur kan vi underlåta att nämna en framstående konstnär som Marc Chagall, en europeisk judisk konstnär som också ägnade sig åt att måla européernas andlighet och som bekräftade att konstnärerna har doppat sina penslar i det färgrika hoppets alfabet som Den heliga skrift utgör. Om vi nu övergår till dem som sluter leden för att sätta sig upp mot detta beslut skulle jag också vilja påminna om vad förbundskansler Schroeder sade i tyska förbundsdagen, nämligen att han inte motsatte sig en hänvisning till det judisk-kristna arvet i konstitutionsfördraget. Ett Europa som vill utforska nya horisonter, vars uppgift är att sammanföra nya medborgare med olika religioner, har faktiskt inte råd att radera ut sina egna rötter. Herr talman! Vi kan inte utforska nya horisonter om vi inte känner till vårt ursprung. (Applåder) 3-039 Corbett (PSE). (EN) Herr talman! Med några få ändringar stöder min grupp helt det resolutionsförslag som ligger framför oss och som utarbetats på ett så kompetent sätt av föredragandena Tsatsos och Gil- Robles Gil-Delgado. Den stora utmaning vi står inför nu är att slussa konstitutionen genom regeringskonferensen utan att den plockas isär bit för bit. Det är därför vi välkomnar att det resolutionsförslag vi skall anta inte kräver betydande förändringar av utkastet till konstitution. Naturligtvis ger det helt befogat uttryck för en viss kritik: det belyser tillkortakommanden i konstitutionen. Detta syftar emellertid till att visa att vi också har kompromissat för att nå detta resultat. Innehållet som har antagits i konstitutionen är ändå sådant att det för Europeiska unionen framåt på en rad områden som rör demokrati, effektivitet, insyn och förståelse av unionen. Därför förtjänar förslaget att antas av regeringskonferensen. Det finns faror som lurar. Det finns regeringar, t.ex. i Spanien, som motsätter sig systemet med dubbel majoritet i rådet och vill återgå till Nicesystemet, som är ett komplicerat, obegripligt och inte särskilt praktiskt system. Varför skulle vi acceptera att ta ett steg tillbaka för att låta en eller flera regeringar bevara vad som rent ut sagt är ett orättvist system? Det finns regeringar som vill återuppta frågan om kommissionens sammansättning. Jag hyser också vissa tvivel om kommissionens sammansättning. Jag inser dock att detta är en del av en större kompromiss som nåddes på regeringskonferensen. Nyckelfrågan är hur detta skall lösas. Om vi har en kommissionsledamot per

24-09-2003 21 medlemsstat och en röst per kommissionsledamot, kommer vi då inte att förvandla kommissionen till ett slags Coreper, ett mellanstatligt organ? Det är inte den roll som kommissionen bör ha. Jag går också emot dem som vill omnämna religionen i konstitutionen. Vi är en union med olika religioner och religiös mångfald. Det finns människor inom vår union som inte är religiösa. Vi bör inte införa en speciell syn på religion i konstitutionen. Det vore en slags kulturell imperialism. Slutligen kommer jag in på folkomröstningsfrågan. Det är inte Europeiska unionens sak att tala om för medlemsstaterna hur var och en skall gå tillväga för att godkänna ett konstitutionsfördrag. Det är en fråga för varje medlemsstat i enlighet med dess författning och traditioner. Därför går jag emot den ståndpunkt som Evans och andra intar, nämligen att parlamentet skall tala om för medlemsstaterna hur de skall gå tillväga för att ratificera fördraget, och vi kommer att verka för att den punkten ändras i enlighet härmed. 3-040 Väyrynen (ELDR). (FI) Herr talman! Enligt min mening är det ett positivt tecken att konventets förslag ökar samarbetet mellan rådet och regeringarna om beslutsfattandet i unionen. Den svagaste länken i utkastet till nytt fördrag är de förslag som rör rådet. Trots att många i förväg framförde invändningar mot skapandet av nya institutioner föreslår konventet faktiskt att två nya institutioner skall tillkomma. Europeiska rådet skall betraktas som en separat institution, och det föreslås att detta skall ha en extern ordförande. Båda dessa förslag är fel. Rådet måste ses som en enskild institution i det nya fördraget, och en sittande premiärminister eller president bör väljas till dess ordförande för en längre tid. Ordförandeskapet för de olika politiska områdena i ministerrådet bör delas mellan företrädare för fler länder än ett. Ett ordförandeskap bör vara i två och ett halvt år och medlemsstaterna bör behandlas opartiskt när ordförandena utses. En sådan reformering av rådet skulle överensstämma med de förslag som Europeiska rådets generalsekreterare Javier Solana lade fram för mer än ett år sedan. Dessa förslag måste beaktas under regeringskonferensen, och detta är vad Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp kräver i ändringsförslag 28. 3-041 Papayannakis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Jag stöder den text och de förslag som de två föredragandena har lagt fram. Som de själva sade finns det negativa punkter och vi kommer att stöta på hinder på vägen mot ett enande, hinder som vi måste undanröja för att kunna veta vad vi skall rösta om. Ett av dessa är reformprocessen. Det är omöjligt att halva fördraget, 150 artiklar i del tre, inte skall kunna revideras, för det är så det blir om vi vidtar de åtgärder som planeras. Med andra ord blir politiken själva målet. Det är omöjligt. Det strider emot all europeisk politisk utveckling i alla riktningar. För det andra kan vi inte fortsätta att sätta samman budgeten som vi gör i dag. Det vi gör strider mot vad vi lär våra förstaårsstudenter i ekonomi. Hur kan vi ha en budget som säger här får ni pengar, bestäm nu vilken politik ni skall föra i stället för att först tala om vilken politik vi vill ha och sedan se vilken budget vi då behöver? Den tredje punkten: konventet accepterade inte finansministerkonceptet, och jag föreställer mig att regeringskonferensen inte kommer att gå vidare med det. Varifrån skall sammanhållningen i euroområdet, symmetrin mellan den ekonomiska politiken och penningpolitiken, komma? Varifrån skall Europeiska unionens verkligt hårda kärna komma, om inte härifrån? Jag menar att detta är ett stort misstag och att också detta kommer att bli ett hinder för oss. Detsamma gäller försiktigheten i fråga om säkerhet och försvar. Min vän Cossutta har redan sagt det och jag skall inte upprepa det. Tillåt mig att kommentera en sista fråga, nämligen hänvisningen till religioner. Jag förstår inte vilka religioner man vill nämna som värdefulla. Eller varför vi behöver hänvisa till kristendomens visserligen viktiga historia men inte till exempel till det fria tänkandets historia? Eller till den antiklerikalism som låg till grund för upplysningen, som i sin tur ledde till revolutioner och inspirerade de intellektuella och politiken i Europa. Eller varför vi inte skall hänvisa till de stora? För mig är Europas ansikten Aristoteles, Erasmus, Mozart, Marx och Freud. Skall vi tvinga på våra medborgare dem? Låt oss ge våra medborgare pluralistiska valmöjligheter för sina framtida liv och utveckling. Kanske denna pluralism blir Europas verkliga ansikte. 3-042 Onesta (Verts/ALE). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I Uppenbarelseboken är vilddjurets tecken 666. I vårt konstitutionsförslag motsvaras det av artikel 7, punkt 3 i del 4, översynsklausulen. Den skulle kunna kallas evighetsklausulen eftersom det hädanefter kommer att fordras dubbel enhällighet för att ändra minsta detalj. Då menar jag enighet på regeringskonferensen och på ratificeringsnivå. Man skulle lika gärna kunna säga att man kräver det omöjliga. Jag skulle också vilja betona att det inte har nåtts någon konsensus om denna artikel, eftersom konventet inte debatterade den ingående i plenum på grund av tidspressen de sista dagarna. Frågan inställer sig om konventets text är ett fördrag eller en konstitution. Villkoren i ett fördrag kan ändras om de avtalsslutande parterna är överens. Villkoren i en konstitution kan ändras med kvalificerad eller dubbel kvalificerad majoritet. Konstitutioner ändras dock aldrig med enhällighet. Om syftet är att skapa en konstitution behövs det verkligen en ändring. Det behövs en ny paragraf för att

22 24-09-2003 underlätta framåtskridandet, till exempel en slags fullmaktsklausul. Det finns redan många sådana klausuler i konstitutionsförslaget. Betänkandet är mycket svagt på denna punkt, men föredragandena själva säger att det finns en risk för kollaps om inga ändringar görs. Vi har ingen rätt att bestämma om andras framtid. Därför måste artikel 4.7.3 ändras. 3-043 Farage (EDD). (EN) Herr talman! Den här konstitutionen återspeglar inte vanligt folks tankar, förhoppningar och drömmar. Den skapar inga arbetstillfällen eller en ekonomisk tillväxt men den ökar det demokratiska underskottet ytterligare. Klyftan mellan styrande och styrda är nu en gapande avgrund. De som vill påtvinga Europas folk den här konstitutionen bör stanna upp och tänka till. Om de nationella regeringarna försöker få igenom detta utan att rådfråga folket är det ett konstitutionsvidrigt förfarande. Värre än så, det är en mycket farlig sak att göra, eftersom folk kommer att inse att det inte går att ändra något genom att rösta i allmänna val eftersom makten har getts bort, och vad får de då kvar? Deras enda utväg blir civil olydnad, och civil olydnad kan snabbt övergå till civilt kaos. Fria och demokratiska folkomröstningar måste hållas i alla medlemsstater, annars kommer man att släppa lös just den nationalism som EU var avsett att stoppa. 3-044 Maij-Weggen (PPE-DE). (NL) Herr talman! Först och främst skulle jag vilja tacka de två föredragandena Gil- Robles och Tsatsos för deras utmärkta analys och deras betänkande om konventets verksamhet. Jag står också i tacksamhetsskuld till det italienska ordförandeskapet för dess konstruktiva förhållningssätt och till kommissionsledamot Barnier som tillsammans med kommissionsledamot Vitorino spelade en sådan viktig roll i konventet. För min egen del anser jag att det arbete som jag har gjort för vårt parlament i konventet är det allra viktigaste jag har gjort under min tid i Europaparlamentet, där jag har varit i tjugo år. Att utarbeta en konstitution för tjugofem och snart kanske trettio medlemsstater i EU är att utarbeta en viktig del av vår gemensamma historia. När vi betänker Europas våldsamma förflutna inser vi i ännu högre grad att detta är ett stort steg i rätt riktning, ett steg som bör föra med sig fred och utveckling till nuvarande och kommande generationer. Betyder då detta att det arbete som har utförts är fullständigt? Nej, men perfektion ligger hur som helst inte i människans makt. Vi kan dock slå fast att konventet har uppnått mer än ändringarna i Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen tillsammans. Det är därför som konventmodellen bör bevaras också i framtiden. Nu vet vi att ett konvent åstadkommer mycket mer än en normal regeringskonferens. Jag skall nämna fem positiva delar: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har införlivats med konstitutionen, som också innehåller en sund antidiskrimineringsklausul. Unionens konstitutionella normer och värden som rättsgemenskap har slagits fast på ett tydligt sätt. I förhållandet mellan rådet, kommissionen och parlamentet är det nu insynen och de demokratiska förfarandena som står i fokus, och parlamentet har fått förnuftiga befogenheter i fråga om lagstiftning i samråd, varigenom majoritetsbesluten har blivit regel. Hela lagstiftningssystemet och lagstiftningsförfarandet har blivit mycket enklare och präglas av större öppenhet, också i rådet, som enligt min mening därmed har fått karaktär av en senat. Subsidiaritetstanken kommer till mycket bättre uttryck genom att de nationella och även regionala parlamenten får egna roller att spela i beslutsfattandet inom EU, så att unionens verksamhet kan bedrivas mycket närmare de europeiska medborgarna. Som jag redan har sagt är resultatet gott, men inte perfekt. De brister som jag skulle vilja nämna är att beslut om utrikespolitik, handelsavtal och finansieringsramar inte skall fattas med kvalificerad majoritet. Dessutom anser jag att alla medlemsstater bör ha varsin kommissionsledamot. Dessa brister är dock inte så allvarliga att vi inte kan ställa oss positiva till dokumentet. Jag hoppas verkligen att regeringscheferna kommer att kunna enas om denna konstitution före jul, så att vi står rustade med detta dokument i EU-valet och kan komplettera det med de europeiska medborgarnas positiva omdömen. (Applåder) 3-045 Talmannen. Fru Maij-Weggen! Ni inledde ert anförande med att tacka alla för deras bidrag till konventet. Jag skulle vilja tacka er för ert bidrag till detta parlament. Jag har förstått att detta är det sista anförande som ni håller inför kammaren. Vi uppskattar det arbete som ni utfört under de många år ni varit ledamot här. (Applåder) 3-046 Carnero González (PSE). (ES) Herr talman! Konstitutionsförslaget är bra för unionen som helhet och för alla dess medlemsstater. Det gagnar medborgarna genom att unionen blir bättre på att leva upp till människors förväntningar och att göra det på ett mer demokratiskt sätt, så att dess legitimitet ökar. Konventet var en framgång. Det finns en öppen och bred enighet om konstitutionsförslaget, en solid balans där detta parlament, kommissionen och de nationella parlamenten och regeringarna ingår. Detta för otvivelaktigt Europeiska unionen framåt. Vi genomgår en process för att skapa en konstitution, och regeringskonferensen skall utgöra en fas i detta och inte urvattna eller reducera det väsentliga innehållet i de stora framsteg som har gjorts i och med konstitutionsförslaget. Till dessa hör att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har

24-09-2003 23 blivit bindande, att lagstiftningsförfarandet blir allmänt tillämpligt, att beslutsfattandet med kvalificerad majoritet utökas, att tydligt fungerande institutionella poster som till exempel utrikesministern inrättas, att man har kommit vidare i fråga om rättsväsendet och inrikespolitiken och naturligtvis att konventet har visat sig vara en bra metod för framtida konstitutionella reformer. Vi hade velat se flera framsteg: till exempel en ännu större användning av kvalificerad majoritet, inga undantag från lagstiftningsförfarandet, en förstärkning av det ekonomiska och sociala styret, större flexibilitet när det gäller ratificering av konstitutionen och revideringen, men allt detta kan vi åstadkomma genom att i framtiden utveckla konstitutionen på grundval av ett samspel mellan klart europavänliga krafter. För att regeringskonferensen också skall bli en framgång måste den finna bra lösningar på de frågor som fortfarande är öppna. Ett exempel är skapandet av en institutionell balans där alla länder företräds på ett rimligt sätt. Alla regeringarna måste bidra till att uppnå detta med samma vilja att komma överens som rådde under konventet, så att enigheten förstärks i denna fråga och i hela konstitutionsförslaget. Regeringarna, kommissionen, de nationella parlamenten och vi, Europaparlamentet, måste sända ut ett positivt budskap till medborgarna så att de stödjer denna konstitution och om möjligt gör det genom en folkomröstning. Det råder inget tvivel om att texten i detta betänkande förmedlar detta budskap, och därför gratulerar vi föredragandena och stödjer deras text. (Applåder) 3-047 Stevenson (PPE-DE). (EN) Herr talman! Angående en ordningsfråga skulle jag med er tillåtelse vilja göra kammaren uppmärksam på att vi på åhörarläktaren har med oss partiledaren för Chiles kristdemokratiska parti, senator Adolfo Zaldívar. Chile är som ni vet det land som vi har ett av de mest långtgående handelsavtalen med, och kammaren bör välkomna senator Zaldívar på sedvanligt sätt. (Applåder) 3-048 Talmannen. Senatorn är mycket varmt välkommen till kammaren. 3-049 Gasòliba i Böhm (ELDR). (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Förslaget till konstitution för Europa innebär otvivelaktigt ett framsteg för byggandet av Europa och jag instämmer till fullo med den bedömning som min kollega från Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp, Andrew Duff, gör av detta. Vi katalanska ledamöter från Convergencia i Unió kommer dock att avstå från att rösta. Anledningen är att en fråga som är grundläggande för oss, liksom vad jag förstår för många andra europeiska medborgare, inte har behandlats så ingående som vi krävde. De folk i Europa som kan betecknas som statslösa nationer och de regioner som har en stark särprägel och identitetskänsla har inte associerats på det sätt vi begärde. Det är sant att konstitutionsförslaget innehåller vissa principer som vi skriver under på, men det innehåller inte de garantier vi krävde för att associera regionerna med full lagstiftningsmakt med EU:s institutioner. Inte heller garanterar det dem tillgång till domstolen eller att deras språk skall räknas till de officiella språken i medlemsstaterna. Detta innebär att ett språk som katalanska som kommer att bli det åttonde språket i fråga om utbredning i en utvidgad union även fortsättningsvis kommer att sakna unionens officiella erkännande och garantier för att få det i framtiden. Jag skulle vilja insistera på att vi erkänner de positiva delarna i konstitutionen och lägger till principerna om kulturell och språklig mångfald och subsidiaritetsprincipen för regionerna, som vi anser är mycket viktig, liksom en blygsam utvidgning av befogenheterna för Regionkommittén. Av de skäl jag har nämnt kommer vi dock att vänta med att lägga vår röst definitivt tills resultatet av regeringskonferensen kommer. 3-050 Seppänen (GUE/NGL). (FI) Herr talman! Enligt konstitutionen skall den nuvarande Europeiska unionen avskaffas och ersättas av en ny, som enligt konstitutionen avspeglar folkens och staternas viljor. Vi vet hur man gör för att ta reda på vad stater vill. Deras vilja förs fram av regeringar och nationella parlament. Folkets vilja är inte alltid samma sak som statens vilja och för att ta reda på den finns det inget annat sätt än att hålla en folkomröstning. Det mest rättvisa tillvägagångssättet vore att avhålla en i varje medlemsstat för sig, men samma dag. Om folkomröstningen gällde konventets konstitutionsförslag utan ändringar skulle jag rösta mot det och uppmana andra att göra detsamma. Anledningen är att konventet arbetade på ett odemokratiskt sätt. Det hade ett presidium, ett diktatoriskt politbyråliknande styre, och konventet röstade inte om de drygt 6 000 ändringsförslag som dess ledamöter lade fram eller om slutprodukten. Konventet har åstadkommit en omfördelning av makten som gynnar de stora länderna och militariserar unionen. Medlemsstaterna förlorar sin rätt till en permanent kommissionsledamot med rösträtt och kommer inte att kunna välja sin egen kommissionsledamot i framtiden. Alla som kandiderar till kommissionen skall vara hängivna Europavänner, men vad innebär det? Det är en fråga om federalism. EU skall göras om till en federation och under konventets avslutningskväll gick man så långt att man lade sig till med symboler för en federation, en

24 24-09-2003 egen flagga, hymn och nationaldag, i strid med mandatet för en konstitution från toppmötet i Thessaloniki. Konstitutionen kommer att leda till att EU blir militariserat. Detta innebär en ny typ av strukturellt militärt samarbete och en deklaration om ömsesidiga försvarsgarantier mellan medlemsstater i konstitutionen. En officer i den finska armén sade att om Finland godkänner denna deklaration dras vi in i Nato, och det är någonting som vårt land inte kommer att acceptera. Av dessa skäl säger vi nej till en sådan konstitution. 3-051 Jonckheer (Verts/ALE). (FR) Herr talman, herr kommissionär! Jag måste säga att ni har rätt. Jag beklagar att det politiska budskapet i parlamentets betänkande är så urvattnat. Förslaget till konstitutionsfördrag är en klar förbättring jämfört med Nicefördraget, men dess allvarliga brister bör dock framhållas. Om inte regeringskonferensen rättar till dessa kommer de att bli ett stort handikapp när en Europeisk union med 27 medlemsstater skall styras och utvecklas i framtiden. Det är särskilt problematiskt att man bibehåller kravet på enhällighet i avgörande frågor och att förfarandet för revidering av fördragen i framtiden ser ut som det gör. Nu inför regeringskonferensen och mot bakgrund av att vissa regeringar vill omförhandla vissa artiklar i fördraget har Europeiska kommissionen visat prov på politisk klokhet. I sitt tänkvärda yttrande betonar kommissionen att texten innehåller svagheter och måste förbättras. Kommissionen sänder ut rätt politiska signaler och parlamentet fel. Därför kommer jag att rösta mot Europaparlamentets betänkande. I och med detta visar jag att jag har en annan uppfattning än majoriteten av mina kolleger. Tack. 3-052 Almeida Garrett (PPE-DE). (PT) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar! Konventet har lagt fram sina svar på de frågor som ställdes i Laeken i form av ett konstitutionsförslag. Vi är alla medvetna om och uppskattar den höga kvaliteten och de stora ambitionerna som kännetecknar dessa svar. Svaren är inte osammanhängande utan bildar tillsammans en organism som står stadigt med båda fötterna på jorden och som är redo att måla upp en ansvarsfull och utmanande framtid för Europa med stor pragmatism. Resonemanget bakom det liggande förslaget är inte kortsiktigt eller experimentellt. Denna text har ambitionen att bli en permanent konstitution, men eftersom den är ett verk av människor är den dock varken perfekt eller finslipad. Den kan och bör förbättras ytterligare, så länge dess grundbalans bibehålls. Gil-Robles och Tsatsos betänkande är mycket tydligt på den punkten. Regeringskonferensen kan och bör göra konstitutionstexten mer konsekvent och förbättra några av förslagen i den. I det här sammanhanget skulle jag vilja stödja det som föredraganden Gil-Robles och ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor, Napolitano, redan har sagt om problemen med tvåskiktssystemet för kommissionens sammansättning och funktionssätt. Jag menar att detta är ineffektivt och därmed icke önskvärt. Kommissionsledamot Barnier talade nyss om nostalgin och varnade oss för att den inte är någon bra ledstjärna i politiken. Detta är det bästa råd på vägen jag kan tänka mig till de regeringschefer som skall anta konstitutionen vid nästa regeringskonferens, för den process som de nu vakar över liknar inte tidigare revideringar av fördragen. Konventet har inte bara varit en förberedande fas, vilket dess föregångare var. Konventet har skapat balans på många viktiga politikområden och en samstämmighet som inte får rubbas. Därför tvingas regeringscheferna att göra mycket bättre ifrån sig. Deras ansvar är således mycket större. 3-053 Leinen (PSE). (DE) Herr talman! Konventet innehöll företrädare för alla parlament, alla regeringar och kommissionen. Regeringskonferensen är också en församling där alla regeringar är företrädda. Det står helt klart att det inte längre är regeringskonferensen som har den största demokratiska legitimiteten i denna historiska process för att ge Europa en konstitution, utan konventet. Därför skulle jag betrakta det som ytterst oacceptabelt om regeringskonferensen förstörde den politiska substans och därmed de politiska kompromisser som konventet kommit fram till. Det är inte så många som säger detta även om Voggenhuber har gjort det på ett mycket tydligt sätt men många menar att frågan om huruvida regeringskonferensen bör göra ändringar i konventets produkt också är en fråga om maktkampen mellan Europeiska unionens regeringar och parlament. Det måste klargöras helt att ändringar i konventets text innebär en misstroendeförklaring mot parlamenten, som hade majoriteten i konventet. Oavsett om ratificeringen skall göras av parlamenten eller genom folkomröstning skulle detta självfallet inverka på ratificeringsprocessen och därmed på allmänhetens acceptans av konstitutionen. Kommissionär Barnier! Ni följde hela tiden en mycket progressiv linje i konventet. Vi gjorde mycket arbete tillsammans och vi gjorde det bra, men nu är jag besviken på kommissionen som hellre accepterar vissa regeringars inställning än vad de flesta parlamenten tycker. De vill inte ha några ändringar i konventets förslag. Som jag ser det tyder detta på att kommissionen inte håller sig ajour med utvecklingen. Jag vet inte heller vilka positiva resultat regeringskonferensen förväntas producera. Man kan föreställa sig att det blir samma hackande igen och samma gamla kohandel. Saker och ting kan faktiskt bara bli värre. Jag känner mig inte riktigt väl till mods med tanke på allt detta. Slutligen var Dimitrakopoulos och jag föredragande tillsammans i Nice, där parlamentet krävde mycket och fick lite. I Gil-Robles och Tsatsos betänkande kräver vi nu lite och hoppas att vi får mycket. Med det menar jag att vi hoppas att regeringskonferensen inte skall ändra på