Ensamarbete och förflyttningar Kicki Reifeldt www.hmcsverige.se
, 2017 Författare: Kicki Reifeldt, leg. arbetsterapeut. Illustrationer: Kicki Reifeldt.
Många anhöriga hjälper närstående i deras förflyttningar dygnet runt. De arbetar ofta ensamma, ibland med och ibland utan hjälpmedel. Ensamarbete är också en realitet för många som arbetar inom vårdyrken. Personliga assistenter arbetar ofta ensamma hemma hos patienten. På vårdboenden är det ibland mindre bemanning på nätter och helger än på vardagar vilket ofta leder till ensamarbete. Ensamarbete Att arbeta två är ofta en fördel jämfört med ensamarbete men när man är två är det lätt att man glömmer att involvera patienten inför och i den aktuella förflyttningen. När man arbetar ensam är man mycket mer beroende av att samarbeta med patienten, samt att kommunicera och använda sig av och förlita sig på hens resurser. På många sätt kan det vara positivt för patienten vars förmågor då, i det avseendet, tas till vara optimalt. Men för att kunna göra det behöver man först göra en bedömning av hens självständighetsnivå och motoriska utförande i aktuella förflyttningar (rörelseanalys). Bedömningen ska göras av en person med lämplig utbildning (arbetsterapeut eller fysioterapeut). En rätt gjord bedömning ska redovisa (för vårdpersonal/anhöriga) hur mycket patientens rörelser i förflyttningarna avviker från en frisk persons rörelsemönster och hur stödet ska se ut (assistans och/eller hjälpmedel) för att man ska kunna genomföra förflyttningen så säkert och smärtfritt som möjligt. Om till exempel patienten ska resa sig upp från en säng får hen instruktioner om att (tippa bäckenet framåt) luta sig fram och dra in sina fötter under sängen, titta upp och trycka ifrån med händerna mot madrassen. Om patienten inte kan tippa fram bäckenet och fälla fram överkroppen framför sittbensknölarna, vilket är grunderna i den aktuella förflyttningen, så finns det inga förutsättningar att resa sig upp på ett vanligt sätt. Vårdpersonalen kan då hjälpa till genom att, till exempel, trycka med handen mot patientens svank. Stödet koncentreras på så vis till den rörelse i förflyttningen som sviktar och blir därför exakt och effektiv. Resten klarar patienten själv. 1
Genom ett höjdreglerbart underlag, t.ex. en arbetsstol, kan patienten få stöd i rörelsen att tippa sitt bäcken och föra fram tyngden från överkroppen framför sittbensknölarna för att resa sig upp. Hjälpmedel Arbetar man ensam är man beroende av att utnyttja de hjälpmedel som finns och man måste därför vara väl förtrogen med hur de ska användas. Att till exempel använda en personlyft i kombination med ett dragglidlakan för att positionera patienten i sängen exempelvis för att få patienten att komma längre upp mot huvudändan eller vända sig kan vara ett alternativ när vårdpersonal arbetar ensam. Ett annat tillfälle är när en extra tung patient ska förflyttas längre bak i en rullstol med ett så kallat envägsglid. Hjälpmedlet kopplas till en personlyft som när lyftbygeln höjs drar patienten längre bak. Mötet/bemötande Varje förflyttningssituation är unik och mötet mellan vårdpersonal och patient är ofta avgörande för hur förflyttningen kommer att fungera. Personkemi har stor betydelse för att kunna känna tillit och trygghet. Närstående och anhöriga kan i det avseendet ha bättre framgång än utomstående. Men med ett professionellt förhållningssätt till förflyttningar kan man komma runt det. Märker patienten att förflyttningen baseras på den egna förmågan och på överenskommet sätt så blir inte den personliga kontakten lika avgörande. Att vara fokuserad och närvarande och att ta sig tid att lyssna är att visa respekt och ger patienten bekräftelse. Om vårdpersonalen är stressad märker patienten det även om man försöker dölja det. Det beror oftast på att vi avslöjar oss mycket i vårt tonfall och i vårt kroppsspråk. 2
Förflyttningar inom demensvård Förflyttningar inom demensvård bygger ofta på en relation. Det är heller inte ovanligt att vårdpersonal säger att det fungerar när någon annan gör det. Varför klarar patienten att gå på toaletten när fysioterapeuten är med men inte när vårdpersonal är ensamma med patienten? När man analyserar situationen så ser man ofta att beteendet i de båda situationerna inte ser exakt likadant ut. Ett vanligt problem är till exempel att vårdpersonalen erbjuder för många alternativ samtidigt. Kommunicera med en person som lider av demenssjukdom Vid demenssjukdom försämras förmågan till kommunikation i takt med att sjukdomen fortskrider men det finns olika sätt att hjälpa en patient med demenssjukdom att kommunicera. Man ska visa att man lyssnar och är intresserad av vad hen säger, att ha ögonkontakt. Det är bra att upprepa vad hen har sagt för att visa att man har förstått och om det är lämpligt även be patienten visa vad eller hur hen menar. Vårdpersonalen som ska ge stöd i förflyttningarna bör närma sig patienten framifrån så att hen ser att någon kommer. Förflyttningarna kan med fördel brytas ner i delmoment och instruktionerna ges en i taget. Sätt dig upp, Res dig, Nu går vi, Sätt dig ner! Det kan också vara bra att visa hur man menar, till exempel att resa sig upp från sängkanten tillsammans. 3
Förflyttningar inom hemtjänst och hemsjukvård Inom hemtjänsten och hemsjukvård arbetar man ofta ensam och utsätts för svåra och stressande förflyttningssituationer som kräver snabba beslut. Det krävs en förmåga att snabbt kunna kommunicera och samarbeta med både patienter och närstående. Men det är viktigt att vårdpersonal har möjlighet att rådgöra med någon som har tillräcklig kunskap om arbetet och som kan bedöma följderna av olika tillvägagångssätt. Det är också viktigt att arbetsgivaren, med beaktande av bland annat förflyttningssituationer, gör en bedömning kring huruvida det är rimligt att arbeta ensam. I vissa fall är det olämpligt att utföra arbetet ensam. Exempelvis då det är tunga patienter eller patienter som inte kan medverka fysiskt i sina förflyttningar. Det gäller även vid komplicerade förflyttningar när patienten har speciella stödbehov eller använder syrgas och vid manuella förflyttningar där det krävs stöd på båda sidor av patienten och vid toalettsituationer där byxor ska av/på hos en patient med stort stödbehov. Dubbelbemanning När en förflyttningssituation upplevs tung och svår är det vanligt att man går in två eller fler personer till patienten. På många arbetsplatser har man också som policy att alltid arbeta med dubbelbemanning kring vissa moment, exempelvis när en mobil personlyft används. Men det blir inte automatiskt lättare att förflytta patienten bara för att man är fler om inte arbetsuppgifterna och stödet fördelas på ett tydligt och bra sätt, som även inkluderar patienten. När är det bra med dubbelbemanning I alla förflyttningar som bäst utförs med en hjälpare på vardera sidan av sängen eller rullstolen. Till exempel när en lyftsele ska appliceras, ett glidtyg ska föras ner bakom patientens rygg eller en tung patient ska föras längre bak i rullstolen med ett symmetriskt tryck på båda knäna. Vid arbete med en mobil personlyft, när det fördelas så att en hjälpare sköter personlyften och en hjälpare styr ner patienten i rullstolen. I liggande överflyttningar är det svårt att arbeta ensam eftersom patienten förflyttas horisontellt. Hos alla patienter med ett större stödbehov än vad en ensam hjälpare kan ge. 4
Outbildad och ovan vårdpersonal bör inte heller arbeta utan stöd från en mer erfaren kollega. Att vara observant på vid dubbelbemanning Fördela stödet och förflyttningsmomenten på ett bra sätt mellan hjälparna. När man till exempel arbetar med en mobil personlyft är det bra om en av hjälparna ansvarar för att manövrera lyften och den andre sköter arbetet kring patienten. Det kan vara förvirrande för patienten när det är fler personer i rummet, och till exempel svårt att veta vem hen ska förlita sig på i förflyttningen. Planera förflyttningarna väl, fördela arbetsuppgifterna tydligt och kommunicera detta med varandra och patienten. Ensamarbete utifrån arbetsmiljösynpunkt Som ensamarbete räknas sådant arbete som innebär fysisk eller social isolering. Det kan till exempel vara så att man inte kan få kontakt med andra människor på arbetsplatsen utan att använda radio eller telefon. Vid jourtjänst inom till exempel hemtjänst kan ensamarbetande vårdpersonal utsättas för komplicerade och stressiga situationer som kräver snabba och viktiga beslut. Vid sådana arbeten är det viktigt att arbetstagaren kan rådgöra med någon som har tillräcklig kännedom om arbetet och som kan bedöma följderna av olika handlingssätt. När ensamarbete planeras ska arbetsgivaren bedöma riskerna och planera för lämpliga åtgärder. Ibland kan det räcka med att skapa möjligheter, med telefon, till snabb och säker kontakt med andra personer. Hjälparen ska också ha rätt att få introduktion, information eller instruktioner om det arbete hen ska utföra. Introduktion och information ska vara självklara punkter i planeringen. Man måste också tänka på att hjälparen ska ha tillräcklig utbildning. 5
Förskriva en förflyttning inte bara hjälpmedlet En förflyttning är uppbyggd på en rad ställningstaganden som kan tjäna på att belysas på ett tydligt sätt så att alla berörda, både patienter och vårdpersonal, får en sammanhållen bild av hela förloppet. Detta kan sammanfattas i ett utprovningsprotokoll. Utprovningsprotokoll Patientens rörelser/rörelseförmåga Genom att förklara hur patienten utför sina förflyttningar och vilka krafter som den egna kroppen använder för att utföra rörelsen (rörelseanalys) får man en bild av hur förflyttningen kan gå till rent praktiskt och vilket specifikt individuellt stöd hen behöver. Hur förflyttningen ska gå till och vilka hjälpmedel som eventuellt behövs Förflyttningen kan beskrivas både med ord och bilder (illustrationer/foton). Särskilt viktigt är att det framgår vilken medverkan man kan förvänta sig från patienten och på vilket sätt stödet ska se ut så att det koncentreras till den rörelse i förflyttningen som sviktar. Allt för att den ska bli så exakt och effektiv som möjligt. Det kan också vara så att förflyttningen ur sängen ska ske på en viss sida, att rullstolen ska stå på ett särskilt ställe i förhållande till sängen, och om ett hjälpmedel ska användas och i så fall hur. Förflyttningshjälpmedel När ett förflyttningshjälpmedel förskrivs är det viktigt att tala om hur det ska användas av patienten, och i förkommande fall, tillsammans med vårdpersonalen. Lämpligt antal vårdpersonal och arbetsfördelningen dem emellan Beroende på vårdtyngd och patientens medverkan (rörelseanalys) i förflyttningen tar förskrivaren ställning till och ger sina rekommendationer om patienten klarar sig med en hjälpare eller om det behövs dubbelbemanning. Arbetar man två tillsammans är det viktigt att arbetet är tydligt uppdelat så att 6
båda vet vem som ska göra vad och att patientens roll i förflyttningen är klargjord för alla inblandade. Hur lång tid förflyttningen beräknas ta Tidsåtgången är en viktig del av förskrivningen eftersom för lite tid kan omkullkasta hela förflyttningen. Dessutom blir det med en tidsangivelse tydligt för alla inblandade att om tidsramen spricker så kan det bli på bekostnad av patientens delaktighet och kan eventuellt komma att påverka ergonomin för vårdpersonalen. Platsbehov För att kunna arbeta obehindrat och med bra arbetsställningar måste det finnas utrymme för det. I annat fall tvingas vårdpersonalen utföra förflyttningarna under sämre omständigheter. Det kan innebära att man trängd av möbler och väggar tvingas att mer eller mindre lyfta och vrida över patienten till sin rullstol. Med andra ord att förflytta patienten på ett sätt som kan ge belastningsbesvär i rygg och nacke. När man är flera som assisterar patienten ökar ofta utrymmesbehovet jämfört med när man arbetar ensam. Används hjälpmedel behövs dessutom ett fritt utrymme för att hantera och manövrera hjälpmedlet. Riskanalys En riskbedömning innebär att man identifierar vad som kan hända, hur sannolikt det är att det händer och vad konsekvensen i så fall blir? Genom att gradera riskerna som stora eller obetydliga, och konkret beskriva dem, blir man medveten om dem och kan på så vis eliminera eller undvika dem. 7
Utbildning inför ensamarbete Vid sidan av utbildning i ren förflyttningskunskap finns det ett antal viktiga komponenter som bör ingå i utbildningen för ensamarbete. Dit hör kunskap om hur man på ett bra sätt kommunicerar och bemöter olika människor med olika funktionsnedsättningar. Hur samspelet och den muntliga och icke muntliga (kroppsspråk) kommunikationen påverkar patientens känsla av trygghet och tillit. Liksom kunskap om hur man kan ta i patienten på ett respektfullt sätt. Kursdeltagarna ska också genom utbildningen få en god kunskap om olika typer av hjälpmedel och hur de ska användas på ett effektivt och korrekt sätt. Utbildningens längd bör anpassas efter kursdeltagarnas tidigare utbildningsnivå och erfarenheter men bör, enligt HMC Sverige, inte vara kortare än fyra dagar. 8
Referenser www.arbetsmiljoupplysningen.se Ensamarbete, Arbetsmiljöverket (best.nr. ADI 252) Granstedt, A. Hemsjukvård och ensamarbete. Äldre i centrum, nr 3 2002 Thunborg, C. (2015) Exploring dementia care dyad s person transfer situations from a behavioral medicine perspective in physiotherapy: development of an assessment scale. Örebro Universitet Reifeldt, K. (2015) Arbeta med personlyft. Göteborg: Hjälpmedelcenter Sverige Reifeldt, K. (2015) Arbeta med manuella förflyttningar. Göteborg: 9
Ensamarbete och förflyttningar Inför alla förflyttningar bör man alltid göra en bedömning av patientens självständighetsnivå och motoriskt utförande i aktuella förflyttningar (rörelseanalys). Men särskilt viktigt är det när man arbetar ensam. Den här skriften väcker tankar kring hur det kan vara att ensam assistera en person och på vilka sätt en arbetssituation kan vändas till en fördel men med bibehållen säkerhet för alla inblandade. är ett nationellt kunskapscentrum inom området förflyttningskunskap som startade 1995. Vi är experter på området och sprider vår kunskap genom utbildningar och skrifter. Våra utbildningar ger dig som arbetsterapeut, sjukgymnast och fysioterapeut redskap så att du kan handleda eller utbilda omvårdnadspersonal i förflyttning. Du som arbetar som hjälpmedelskonsulent får genom våra kurser den kunskap du behöver för att kunna utföra ditt arbete på ett kvalitativt sätt. Vi utbildar även hjälpmedelstekniker, sjuksköterskor, omvårdnadspersonal och rehabpersonal inom många olika aspekter av området förflyttning. Alla kursledare i förflyttningskunskap på Hjälpmedelcenter Sverige är legitimerade sjukgymnaster och arbetsterapeuter med lång erfarenhet av kliniskt arbete. Legitimationen står som garanti för att vårt arbete uppfyller de krav som Hälso- och sjukvårdslagen ställer. På vissa kurser samarbetar vi med kursledare som specialiserat sig inom andra områden, t.ex.smärtsjuksköterska, pedagog, utredare på läkemedelsverket och hjälpmedelstekniker. I våra skrifter sammanfattar expertisen sina kunskaper inom olika aspekter av förflyttning. Lilla Bommen 5 411 04 Göteborg kontakt@hmcsverige.se www.hmcsverige.se