Psykisk ohälsa hos äldre

Psykisk ohälsa hos äldre Behovsanalys och brukardialog 2017 Handläggare: Anna Bengtsson, Charlotte Lindqvist Verksamhet: Ledningsstaben, Hälso- och sjukvårdsenheten Datum: 2017-11-06 Diarienummer: HSN 2017-573 www.regionostergotland.se

Innehållsförteckning 1 Förord... 3 2 Sammanfattning och slutsatser/utvecklingsområden... 4 2.1 Starka sidor... 5 2.2 Utvecklingsområden... 5 3 Uppdrag, syfte och genomförande... 7 3.1 Uppdrag och syfte... 7 3.2 Avgränsningar... 7 3.3 Metod... 8 3.4 Definitioner och begrepp... 8 4 Kartläggning... 10 4.1 Dagens äldre... 10 4.2 Ålderism... 10 4.3 Demografiska förändringar... 11 4.4 Ett hälsosamt åldrande... 11 4.5 Psykisk ohälsa hos äldre... 12 4.6 Riktlinjer... 20 4.7 Verksamheternas organisation... 23 4.8 Patientens väg genom vård och omsorg vid psykisk ohälsa... 24 4.9 Ekonomi... 34 4.10 Patienter och invånares erfarenheter... 34 4.11 Verksamheternas erfarenheter... 41 5 Analys... 48 6 Referenser... 50 Bilaga 1 enkät till kommunerna i Östergötland Bilaga 2 enkät till vårdcentralerna i Östergötland Bilaga 3 brukardialogberedningens frågeguide www.regionostergotland.se 2 (51)

1 Förord Tack! Brukardialogberedning 2 har haft i uppdrag att genom intervjuer lyssna in de tankar, erfarenheter och upplevelser av hälso- och sjukvården och sina liv, som äldre personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa har. Beredningen har också tagit del av vilka förväntningar framtidens äldre har på vård och omsorg. Genom intervjuerna kan en djupare förståelse för målgruppens behov nås och resultatet blir en viktig del av behovsanalysen. Brukardialogberedningen vill rikta ett varmt tack till alla intervjupersoner som på ett förtroligt och öppet sätt delat med sig av tankar, erfarenheter och synpunkter. Tack för er tid, er vilja att dela med er och för ert engagemang! Brukardialogberedning 2: Christer Nyström (L), ordförande Eva Hermansson (M), vice ordförande Eva Cox (M) Peter Nolinge (MP) Jan-Erik Persson (S) Roger Silfver (C) Lena Westerlund (S) Rapportansvariga tjänstepersoner: Anna Bengtsson och Charlotte Lindqvist www.regionostergotland.se 3 (51)

2 Sammanfattning och slutsatser/utvecklingsområden 2016 fanns nästan två miljoner personer som var 65 år eller äldre i Sverige, varav nästan 92 000 i Östergötland. Både antalet, och andelen, äldre kommer att öka framöver och år 2060 beräknas var fjärde svensk vara 65 år eller äldre, samt var tionde person vara över 80 år. Med den demografiska utvecklingen följer bland annat ett större antal äldre med psykisk ohälsa till följd av åldrandet och andra faktorer. Hälsooch sjukvården och den kommunala omsorgen måste förbereda sig inför denna gemensamma utmaning. Mot denna bakgrund beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden att under 2017 genomföra en behovsanalys med fokus på psykisk ohälsa hos äldre. Syftet med rapporten är att belysa vilka insatser som behövs för att möta den demografiska utvecklingen samt vilka gemensamma insatser som finns respektive behöver utvecklas mellan regionen och länets kommuner. Kommunerna i Östergötland har bjudits in att medverka i samt har deltagit i arbetet med behovsanalysen. Kunskapsinhämtning har skett med verksamhetsföreträdare från Region Östergötland och länets kommuner. Brukardialog-beredningen har intervjuat äldre personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa, samt personer 55-65 år i texten kallade framtidens äldre kring vilka förväntningar de har på vård och omsorg. Psykisk ohälsa är ett svårdefinierat begrepp som i många sammanhang övergripande beskriver alla typer av psykiska besvär, både självupplevda besvär samt psykisk sjukdom/diagnos. Behovsanalysen och brukardialogberedningens intervjuer har avgränsats till att omfatta lättare psykisk ohälsa hos personer 65 år eller äldre och fokuserar på känslor av ensamhet, nedstämdhet, oro och ångest samt diagnoserna för lättare till medelsvår ångest och depression. Nära tre av fyra personer utvecklar själv någon gång under livet psykisk ohälsa eller har en nära anhörig som drabbas. Den vanligaste psykiska sjukdomen i hög ålder är depression, vilket 12-15 procent av befolkningen över 65 år beräknas lida av. Trots den relativt höga förekomsten pratas det sällan om psykisk ohälsa hos äldre på ett naturligt och självklart sätt och det finns en stor stigmatisering kring detta område. Bara hälften av de äldre som drabbas av depression eller ångestsyndrom tycks söka hjälp för detta. Det kan tyda på en föreställning om att lätt nedstämdhet och depression är något som naturligt kommer med åldern. Begreppet ålderism beskriver de fördomar och stereotypa föreställningar som utgår från en persons ålder och som kan leda till diskriminering. Det är viktigt att äldre inte ses som en homogen grupp utan som personer med olika kön, etnicitet, socioekonomiska förhållande, utbildning, ekonomisk standard eller annat. Biologiska förändringar i hjärnan, kroppslig sjukdom, låg fysisk aktivitet, ensamhet, trauman, bristfällig kost, missbruk samt eventuella bieffekter av läkemedelsbehandling är några av de faktorer som kan orsaka psykisk ohälsa hos äldre och problemet behöver därför beaktas ur flera olika perspektiv. Åldrandet i sig för med sig förluster av förmågor som syn, hörsel och rörelseförmåga samt ett försvagat socialt nätverk när närstående blivit sjuka eller gått bort. Ensamhet har under arbetets gång lyfts som en stor faktor till psykisk ohälsa, både via intervjuer och från verksamheterna. Behovsanalysen visar att den vård och omsorg som bedrivs kring äldre patienter med psykisk ohälsa ser mycket olika ut över länet både vad gäller kommunernas och regionens verksamheter. Det finns stora skillnader i vilken behandling och stöd som erbjuds samt hur kompetensen rörande psykisk ohälsa ser ut. Det finns dock många goda exempel på insatser och verksamheter. Många hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser går hand i hand med de risk- och friskfaktorer som finns kring psykisk ohälsa. Direkta insatser men även att stärka personens egen förmåga att motverka psykisk ohälsa är viktigt. Intervjuerna visar på vikten av social gemenskap med vänner och familj, förmågan att hålla sig fysiskt aktiv och att ha goda levnadsvanor. Flera verksamheter påtalar vikten av, och intresset, av att arbeta mer förebyggande med kost och fysisk aktivitet. Det kan vara svårt att uppmärksamma symtom på psykisk ohälsa hos äldre patienter som inte sällan har flera andra samtidiga sjukdomar och/eller funktionsvariationer. Sjukdomsbilden hos äldre är ofta annorlunda än hos yngre och symtom på psykisk ohälsa är ofta mer diffusa och det finns större risk att en psykiatrisk diagnos förbises. Många äldre upplevs söka för sömnsvårigheter eller somatiska besvär, såsom smärta, www.regionostergotland.se 4 (51)

snarare än för psykiska besvär. Att kunna identifiera psykisk ohälsa i ett tidigt skede ställer höga krav på kompetens och kontinuitet i vård och omsorg men även organisationens struktur, lokala förutsättningar, svårighet att rekrytera medarbetare och stor personalomsättning spelar in. Behovsanalysen visar att det är ovanligt, både inom regionen och inom kommunerna, att det finns något systematiskt arbetssätt för att upptäcka psykisk ohälsa. Vid diagnostik av psykisk ohälsa hos äldre behövs ett helhetsperspektiv och ett personcentrerat förhållningssätt i bemötande, diagnostik och behandling är en förutsättning. I remissversionen för de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom rekommenderas kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) till vuxna personer med lindrig till medelsvår depression. Behovsanalysen visar att äldre med psykiska besvär inte erbjuds samtalsbehandling i samma utsträckning som den övriga befolkningen, trots att det finns evidens på att den typen av behandling är minst lika effektiv för äldre människor som för yngre. Istället är läkemedelsförskrivningen hög och det är därför nödvändigt att regelbundet se över pågående läkemedelsbehandling. I intervjuerna framkommer att patienter med psykisk ohälsa främst fått läkemedel utskrivna trots att de framfört upplevt behov av samtalsstöd till hälso- och sjukvården. Flertalet äldre med psykisk ohälsa behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Samverkan mellan kommun och primärvård haltar på flera håll beroende på organisatoriska strukturer och gränsdragningar. När insatser från hälso- och sjukvården och den kommunala omsorgen inte är samordnade vältras en stor del av ansvaret för att samordna insatserna över på patienten, brukaren eller dess närstående. Det efterfrågas ett flexibelt arbetssätt där vården är mindre fyrkantig och att detta understöds i sjukvårdssystemet. Gränsdragningen om vad som är kommunens respektive regionens ansvar upplevs som svårtolkad och det önskas en större tydlighet samt riktlinjer för när man ska hänvisa till den andra samt vad som kan erbjudas hos den andra huvudmannen. Det finns ett stort kunskapsunderlag, bland annat från socialstyrelsen och SKL, att ta hjälp av vid planering av vård och omsorg av denna behovsgrupp och många goda exempel på hur vård och omsorg kan optimeras. Om Region Östergötland, kommunerna och andra aktörer i länet samverkar och genomför de framtagna utvecklingsområden i behovsanalysen finns goda förutsättningar att möta den demografiska utvecklingen och öka möjligheterna till god vård och omsorg för äldre med psykisk ohälsa. Detta kräver arbete mellan och över huvudmannagränser och med patienten i centrum. 2.1 Starka sidor Fokus på psykisk ohälsa har ökat Psykisk ohälsa upplevs vara ett mindre dolt område än tidigare och frågan tar större plats i utredningar, media och i det offentliga samtalet. Detta kan tyda på en något minskande stigmatisering kring psykisk ohälsa. Goda öar Det finns många medarbetare och verksamheter inom Region Östergötland, länets kommuner och den ideella sektorn som aktivt och engagerat arbetar med den aktuella behovsgruppen. Riktad primärvård för äldre Utvecklingen av vårdcentraler som arbetar med riktad primärvård för äldre kan ge positiva effekter för behovsgruppen under förutsättning att psykisk ohälsa är ett fokusområde i arbetet. 2.2 Utvecklingsområden Personcentrerat och individanpassat förhållningssätt Det finns behov av att varje äldre person med risk för eller utvecklad psykisk ohälsa bemöts utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och får individanpassade insatser med stöd från rutiner, vårdprocessprogram och nationella riktlinjer. Det finns behov av att implementera detta förhållningssätt så att det genomsyrar hela organisationen, från politisk och strategisk nivå till operativ nivå, och att detta förhållningssätt finns hos alla aktörer som möter den äldre. www.regionostergotland.se 5 (51)

Ökad kompetens och kontinuitet kring äldre med risk för eller utvecklad psykisk ohälsa I analysen har framkommit att kompetensen kring äldre med psykisk ohälsa skiljer sig åt mellan olika vårdgivare och att det behövs förbättrad kompetens inom geropsykatri inom hela regionen samt inom kommunens verksamheter för att möjliggöra god vård och omsorg för behovsgruppen. Vidare behövs större kunskap om den kroppsliga hälsans påverkan på den psykiska hälsan hos äldre och vice versa. Det finns behov av ökad kontinuitet i vård- och omsorgskontakterna för behovsgruppen då det kan vara trygghetsskapande och underlätta goda relationer med både patient, brukare och närstående. Det kan också ge ökade förutsättningar för aktiv uppföljning samt möjlighet att upptäcka exempelvis läkemedelsbiverkningar eller andra förändringar hos den äldre som kan innebära ett förändrat behov av vård och omsorg. Samtliga verksamheter inom både region och kommun behöver ha kompetens och förutsättningar att identifiera risk för, prata om, bedöma och sätta in rätt åtgärder vid risk för suicid. Förbättrad samverkan och samordning av insatser till äldre med risk för eller utvecklad psykisk ohälsa Det finns behov av en helhetssyn kring behovsgruppen, där insatser för somatisk och psykisk hälsa koordineras. Detta då äldre med psykiska besvär/sjukdom ofta har samtida somatiska sjukdomar och/eller funktionsvariationer. Det behövs arbetssätt där somatisk och psykosocial vård samt hemsjukvård, äldreomsorg och primärvård samverkar och samordnar sina insatser med en tydlig ansvarsfördelning som grund, så att ingen person faller mellan stolarna. Patientsäker informationsöverföring, åt båda håll, mellan regionen och kommunerna är en förutsättning för god samverkan och samordning. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser Det finns behov av att hälso- och sjukvården samt kommunala verksamheter arbetar mer hälsofrämjande samt med att stödja och motivera personer att leva mer hälsosamt, exempelvis genom att vara fysiskt aktiva. Det finns också behov av stöd vid större omställningar och kriser i livet, stöd vid känslor av ensamhet samt behov av sociala mötesplatser och arenor. Gränssnitt och ansvarområden mellan olika aktörer inom hälsooch sjukvård, socialt arbete samt övriga samhällsaktörer behöver förtydligas. Region Östergötlands ansvar att bedriva folkhälsoarbete praktiskt bör förtydligas. Förbättrad och tidig identifiering och diagnostisering av äldre med risk för eller utvecklad psykisk ohälsa Det finns behov av att tidigt kunna identifiera och diagnostisera psykisk ohälsa i behovsgruppen och på så sätt undvika en försämring av hälsoläget. Rätt stöd och behandling från olika aktörer Det är viktigt att äldre får rätt behandling utifrån sina individuella behov och förutsättningar och att de inte diskrimineras i val av behandling på grund av ålder. Analysen har visat att äldre riskerar att prioriteras bort vad gäller tillgång till samtalsstöd, till förmån för yngre personer och personer i yrkesverksam ålder, samt att äldre löper risk att såväl undermedicineras som övermedicineras. Det finns också behov av att personer med psykisk ohälsa, men vars tillstånd inte är allvarligt nog för att klassificeras för en diagnos, kan få tillgång till psykosocialt stöd. Här behövs samverkan och samordning samt en tydlig ansvarsfördelning mellan regionen, kommunerna och övriga aktörer, så att dessa personer inte faller mellan stolarna och riskerar att utveckla en allvarligare psykisk ohälsa. I de fall det inte är regionens ansvar att ge stöd och behandling av en psykisk ohälsoproblematik behöver det finnas andra aktörer att hänvisa personen till. Det kräver kunskap om vilka aktörer som finns, vilka insatser de kan erbjuda samt möjlighet att hänvisa personen dit. www.regionostergotland.se 6 (51)

3 Uppdrag, syfte och genomförande 3.1 Uppdrag och syfte Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa hos befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån befolkningens behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån behov. HSN väljer årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms angelägna att analysera. Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov som underlag för HSN:s vidare ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna. HSN har beslutat att under 2017 genomföra en behovsanalys med titeln Vårdprocessen för äldre gemensamma insatser för att möta den demografiska utvecklingen med fokus på psykisk ohälsa. Motiveringen anges i verksamhetsplanen och handlar om att den demografiska utvecklingen framöver kommer att innebära en större andel äldre, vilket hälso- och sjukvården samt den kommunala omsorgen behöver förbereda sig inför. Då detta är en gemensam utmaning är delaktighet och medverkan från länets kommuner önskvärda. Fokus i motiveringen rör psykisk ohälsa hos äldre. I motivering beskrivs två frågeställningar som viktiga att belysa, dessa är: Vilka insatser behövs för att vara förberedd för att möta den demografiska utvecklingen med fokus på äldre med psykisk ohälsa till följd av åldrande? Vilka gemensamma insatser finns respektive behöver utvecklas mellan regionen och länets kommuner? Vilka preventiva insatser kan göras? Beredningen för behovsstyrning har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen. Samtliga behovsanalyser följer en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig beskrivning av behovs-/sjukdomsgruppens behov. Behov inom hälso- och sjukvård definieras här som gapet mellan en förekommande ohälsa hos befolkningen och ett mål för ett önskvärt hälsoläge. För att definiera behovet sker en sammanvägning av aktuell forskning och litteratur, professionens bedömning och brukarperspektivet. Behovsanalysen baseras därför på information från verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom området och befintlig statistik. Brukares/patienters och närståendes erfarenheter tillförs genom brukardialogberedningens arbete. Till behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför viktig kunskap och perspektiv på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor hänvisas till referenserna. 3.2 Avgränsningar Psykisk ohälsa är ett vitt begrepp som innefattar allt från att uppleva besvär som stör det psykiska välbefinnandet och som påverkar ens dagliga liv, till psykisk störning eller psykisk sjukdom. I samråd med Beredningen för behovsstyrning har rapportförfattarna och Brukardialogberedning 2 avgränsat behovsanalysen och brukardialogberedningens intervjuer till att omfatta lättare psykisk ohälsa hos personer 65 år eller äldre. Med begreppet psykisk ohälsa i behovsanalysen avses denna omfattning om inget annat anges. Behovsanalysen fokuserar därför på psykiska problem såsom känslor av ensamhet, nedstämdhet, oro och ångest samt diagnoserna för lättare till medelsvårt ångestsyndrom och depression. Svårare psykiatriska diagnoser och demenssjukdomar omfattas inte av behovsanalysen. Behovsanalysens omfattning Psykisk hälsa Psykisk ohälsa Psykisk sjukdom Figur 1: Illustration över avgränsningen av behovsanalysen i förhållande till grad av psykisk hälsa/ohälsa/sjukdom. Brukardialogberedningens intervjuer fokuserar på två målgrupper: personer 65 år eller äldre med egen erfarenhet av psykisk ohälsa enligt ovan avgränsning samt personer mellan 55-65 år, där nivån av psykisk hälsa/ohälsa varit okänd, som närmar sig pensionering. Intervjuerna har fokuserat på hur vårdprocessen för äldre med psykisk ohälsa ser ut och då främst vilka insatser som ges, samt vilka förebyggande insatser som huvudmännen (region och kommun) och övriga aktörer kan göra för att förebygga psykisk ohälsa. www.regionostergotland.se 7 (51)

3.3 Metod Kommunerna i Östergötland har genom Ledningsgrupp vård och omsorg (LGVO) inbjudits, och tackat ja, till att delta i arbetet med behovsanalysen. Därefter har samverkansgrupperna i respektive länsdel valt ut referenspersoner från ett par kommuner som deltagit i arbetet genom att bidra till kunskapsinhämtningen samt genom att vara referenspersoner. Kunskapsinhämtning till kartläggningen har skett genom inläsning av redan befintliga kunskapsunderlag såsom rapporter från Socialstyrelsen, nationella riktlinjer med mera. Professionens kunskap har inhämtats genom intervjuer och studiebesök inom flera av regionens och kommunernas verksamheter såsom flertalet vårdcentraler, geriatrisk klinik, suicidpreventionssamordnare, kommunala sjuksköterskor inom hemsjukvården, hemtjänst, äldreombudsman och biståndsbedömare. Kartläggning har också skett genom två enkäter. Samtliga kommuner i länet har inbjudits att delta i en enkät gällande insatser, kompetens och samverkan kring målgruppen (se bilaga 1) och 7 av länets 13 kommuner valde att besvara enkäten. En enkät med frågor kring identifiering, diagnossättning och behandling har gått ut till länets samtliga vårdcentraler i syfte att få en övergripande uppfattning om primärvårdens arbete med målgruppen (bilaga 2). Av länets 42 vårdcentraler har 12 besvarat enkäten. Vidare har data kring förekomst och vårdproduktion inhämtats från regionens utdatasystem. Även resultat från befolkningsenkäten Östgötens psykiska hälsa har använts. Brukardialogberedningens uppgift är att genom intervjuer ta del av den aktuella målgruppens tankar, erfarenheter och upplevelser av hälso- och sjukvården och sina liv, kopplat till det aktuella ämnet, i detta fall psykisk ohälsa. För att få en förförståelse för det aktuella ämnet har beredningen haft kunskapsinhämtning från verksamheter inom region och kommun samt läst in sig på aktuella bakgrundsmaterial. Beredningen har intervjuat nio personer i målgruppen personer 65 år eller äldre med egen erfarenhet av psykisk ohälsa samt åtta personer mellan 55-65 år som närmar sig pensionering. Varje intervju har genomförts av två politiska ledamöter från brukardialogberedning 2, med stöd av en sekreterare. Under intervjuerna har en samtalsguide/frågeguide (bilaga 3) använts som underlag för att leda samtalet. Den kvalitativa metoden ger en djupare förståelse av hur intervjupersonerna tänker, upplever, känner och tycker och speglar intervjupersonernas personliga upplevelser och åsikter. Därmed kan inte intervjuresultatet användas för generella eller statistiska slutsatser. Däremot möjliggör metoden att beskriva komplexa och/eller komplicerade fenomen och processer. Den kvalitativa metoden ger också möjlighet att förklara varför individen reagerar på ett visst sätt och möjliggör även i högre grad att se individen utifrån ett helhetsperspektiv. Intervjuresultaten har bearbetats genom att brukardialogberedning 2 har gått igenom varje intervju noggrant och därefter identifierat viktiga områden inom respektive intervju, gemensamma områden och kategorier som berör flera intervjuer samt citat från intervjuerna. Resultatet från intervjuerna återfinns i kapitel 4.10. Resultaten i denna rapport presenteras på ett sätt som inte gör det möjligt för läsaren att härleda citat eller uttalanden till en specifik person. Alla som deltagit i någon form av intervju har utlovats konfidentialitet, vilket innebär att endast beredningen, ansvariga tjänstemän samt övriga personer som deltog under intervjutillfället vet vilka personerna är. 3.4 Definitioner och begrepp Anhöriga i behovsanalysen används begreppen anhöriga och närstående. En anhörig person är en person inom familjen eller en nära släkting. En närstående är en person som den enskilde anser sig ha en nära relation till. Begreppen används ibland synonymt. Biståndsbedömare är en benämning på den som handlägger ärenden inom äldreomsorgen. I kommunerna används olika beteckningar såsom biståndsbedömare, biståndshandläggare eller biståndsprövare. I denna rapport används biståndsbedömare som sammanfattande begrepp. CallMe är ett system inom Region Östergötland som hanterar inkommande telefonsamtal. Cerebral infarkt är lokal vävnadsdöd i hjärnan på grund av otillräcklig syretillförsel. Fysisk funktionsförmåga är personens förmåga att klara sig fysiskt och klara dagliga basrutiner, vardagliga aktiviteter och fritid. www.regionostergotland.se 8 (51)

Gerontologi är läran om åldrandet. Hjärtinfarkt är lokal vävnadsdöd i hjärtat på grund av otillräcklig syretillförsel. Kognitiv funktionsförmåga är personens kontroll över livet, tillfredsställelse, mental hälsa och psykiskt välmående. Omfattar bland annat självkänsla, sinnesstämning, egna resurser och förmåga att klara av olika utmaningar. Närstående se anhöriga. Psykisk hälsa är ett tillstånd av mentalt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och bidra till det samhälle hon eller han lever i. Psykisk ohälsa är en samlad beteckning för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos. Psykisk sjukdom är ett tillstånd där den psykiska ohälsan diagnostiserats och patienten är i behov av behandling. Somatiskt betyder kroppsligt eller fysiskt. SSRI-preparat är en förkortning av Serotonine Selective Reuptake Inhibitors, det vill säga selektiva serotonin-återupptagshämmare. Stigma kan sammanfattas som en samling av negativa attityder och uppfattningar som leder till att den breda allmänheten känner rädsla, avståndstagande, undviker och diskriminerar personer med, i detta fall, psykisk ohälsa. Suicid är självmord, eller den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Vård och omsorg. I texten används begreppet vård och omsorg som ett samlat begrepp för regionens hälso- och sjukvård samt kommunernas hälso- och sjukvård och omsorg. www.regionostergotland.se 9 (51)

4 Kartläggning 4.1 Dagens äldre 2016 fanns nästan två miljoner personer 65 år eller äldre i Sverige. Av dessa var ungefär 260 000 personer 85 år eller äldre. En något större andel i alla åldrar var kvinnor. Motsvarande siffra för Östergötland var 2016 nära 92 000 personer över 65 år 1. Inkomsterna för äldre har generellt ökat, men även inkomstklyftorna och den relativa fattigdomen (fattigdom i förhållande till större delar av befolkningen) har ökat för pensionärer. Kvinnor som är 65 år eller äldre har generellt en lägre nettoinkomst än män, och en större andel kvinnor än män får garantipension. De flesta av de äldre som flyttar till en annan bostad gör det inom den lokala bostadsmarknaden. Andelen ensamboende äldre har minskat till följd av en ökad medellivslängd och därmed längre parrelationer. Cirka 32 % bor ensamma (inkl. de i särskilt boende). Bland kvinnor 80 år och äldre bor en majoritet ensamma, bland män är det först efter 90 års ålder som en majoritet av dem bor ensamma. Cirka 88 000 personer i Sverige bor i särskilt boende. Av dem är 80 % över 80 år gamla. Av de på den ordinarie bostadsmarknaden har 12 % stöd via hemtjänst. Den så kallade digitala klyftan går generellt mellan de yngre och äldre pensionärerna, där personer över 75 år i mindre utsträckning än yngre pensionärer använder internet. Bland de äldsta är det fler personer som har låg utbildning, låg inkomst och med en yrkesbakgrund där de inte arbetat med datorer. Allra minst tillgång och användning av internet har äldre kvinnor med låg utbildning. Av personer 75 år och äldre anger över 80 % att de inte känner sig delaktiga i informationssamhället. Att använda internet kan leda till en känsla av deltagande i samhället, vilket kan bidra till ett hälsosamt åldrande. Av dem över 65 år som har barn har bara 15 % mer än 5 mil till sitt närmsta barn. Det finns studier som visar att äldre som inte har barn har ett mindre omfattande socialt nätverk och får färre personliga besök. Kvinnors nätverk är mer stabila än mäns och de sociala konsekvenserna av barnlöshet drabbar män i större utsträckning än kvinnor. Det behövs mer kunskap kring äldre som inte har barn eller andra nära anhöriga som kan föra deras talan och ge dem stöd och kring huruvida dessa äldre får likvärdig sjukvård och andra insatser jämfört med de äldre som har detta stöd 2. 4.2 Ålderism I de Nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom framhåller Socialstyrelsen att äldre personer riskerar att inte ges företräde till behandling eller ges rätt behandling trots stora hälso- och sjukvårdsbehov samt att det inte är en persons ålder som ska avgöra huruvida en behandling ges, utan personens möjlighet att tillgodogöra sig den 3. Den biologiska åldern kan vara det som styr om den enskilde erbjuds vård eller vilken form av behandling och insats som erbjuds. Detta kan innebära att personer hamnar mellan stolarna mellan primärvård, psykiatrisk vård och geriatrisk vård, och mellan äldreomsorg och socialpsykiatri. 4 Flera forskare har uppmärksammat att det finns en motsägelsefullhet i sociala representationer om ålderdomen och att äldre kan framställas antingen som aktiva, friska och sociala eller som passiva, sjuka och ensamma. Ålderism är ett begrepp som används för att beskriva fördomar och stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering 5. Gerontologiprofessorn Lars Andersson, som 1 Statistiska centralbyrån, www.scb.se, statistik uthämtad 2017-06-20 och 2017-11-06 2 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 3 Socialstyrelsen, 2016, Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom stöd för styrning och ledning, remissversion 4 Socialstyrelsen, 2013, Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa 5 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. www.regionostergotland.se 10 (51)

introducerade begreppet i Sverige, beskriver det som fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering. 6 Ett exempel på ålderism är när det pratas om funktionsnedsättningar och omsorgsbehov hos äldre som att det hör till ålderdomen. Ibland benämns även funktionsnedsättningar som besvär eller bekymmer på ett sätt som troligen inte hade varit sannolikt om det handlat om en yngre åldersgrupp. Enligt NISAL 7 finns en risk med att normalisera problem hos äldre då det kan påverka förutsättningarna att få stöd och insatser som kompenserar för detta. Regeringens utredare i arbetet med en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, Susanne Rolfner Suvanto, pratar om att föreställningar om äldre och personer med psykisk ohälsa inte går ihop. I de flestas medvetande och tankesystem så super inte mormor, morfar är inte psykotisk och den schizofrene är inte en gammal person 8. Enligt traditionellt synsätt förknippas inte heller äldre med att vara sexuellt aktiva, även om denna föreställning börjat förändras på senare tid. Likaså kan äldre läggas i samma fack, exempelvis vad gäller aktiviteter. Musik som riktas mot pensionärer kan ofta göra det med föreställningen om att dessa gärna skulle vilja höra musik från förr, utan att ta hänsyn till att personerna kan ha haft och har olika musiksmak 9. 4.3 Demografiska förändringar I Sverige har medellivslängden aldrig tidigare varit så hög som i dag. Ökningen i medellivslängd drivs sedan flera decennier av minskad dödlighet i medel- och pensionsåldern i stället för, som tidigare i historien, minskad dödlighet bland barn. År 2014 var medellivslängden 84,1 år för kvinnor och 80,4 år för män 10. Både antalet, och andelen, äldre kommer att öka framöver och år 2060 beräknas var fjärde svensk vara 65 år eller äldre, samt var tionde person vara över 80 år. Den förväntade livslängden förlängs och antalet 100- åringar blir fler. Detta innebär att fler friska år läggs till livet samtidigt som de sista åren med sjukdomar och funktionshinder fortfarande finns kvar. Framförallt är det personer över 80 år som har större behov av insatser från exempelvis äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Det finns tydliga skillnader i medellivslängd mellan olika socioekonomiska grupper, där högutbildade män är de som statistiskt sett lever längst 11. Risken att utveckla ohälsa, både psykisk och fysisk, ökar med hög ålder 12. I och med detta kommer antalet äldre som söker vård för psykisk ohälsa öka. Andelen äldre med psykisk ohälsa kan också komma att öka om det blir mindre tabubelagt att söka vård för psykisk ohälsa 13. 4.4 Ett hälsosamt åldrande Ett hälsosamt åldrande kan definieras som frihet från sjukdom och funktionshinder samt bibehållande av fysisk och kognitiv funktionsförmåga och ett aktivt engagemang. Det kan också påverkas av att kunna fortsätta utvecklas, att ha bra relationer till andra människor, att vara självbestämmande, att känna meningsfullhet och att ha tillräckliga ekonomiska tillgångar. Det finns studier som visar att en äldre persons egen uppfattning om sin hälsa har större inverkan på upplevd livstillfredsställelse än andra objektiva mått kring hälsostatus. 14 I befolkningsstudien ELSA 85 som gjorts i Östergötland 15 skattade en hög andel 85- åringar sin hälsorelaterade livskvalitet som hög trots att de hade flera kroniska sjukdomar och behov av hjälpmedel 16. 6 Lars Andersson, 2009, Ålderism. 7 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 8 Psykisk hälsa 2012:1 Tema åldrande 9 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 10 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 11 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 12 Socialstyrelsen, Att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa. Vägledning för verksamhetsansvariga. 13 Socialstyrelsen, 2013, Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa 14 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 15 Beskriven i NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 16 Region Östergötland, Elderly in Linköping Screening Assessment (ELSA 85) www.regionostergotland.se 11 (51)

4.5 Psykisk ohälsa hos äldre 4.5.1 Sjukdomar/tillstånd Psykisk ohälsa är ett svårdefinierat begrepp som i många sammanhang övergripande beskriver alla typer av psykiska besvär, både självupplevda besvär och en av vården ställd psykisk sjukdom/diagnos 17. En definition är att psykisk ohälsa kan ses som en samlande beteckning för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos 18. Nära tre av fyra personer utvecklar själv någon gång under livet psykisk ohälsa eller har en nära anhörig som gör det. Trots det pratas det sällan om företeelsen på ett naturligt och självklart sätt utan psykisk ohälsa tillskrivs egenskaper som leder till stigmatisering. Genom att vidmakthålla det synsätt som historiskt sett varit rådande kring psykisk ohälsa kan individer påverkas negativt i form av försämrat självförtroende och dålig självkänsla. Det kan i sin tur komma att påverka utfallet av behandling och även återhämtning 19. Psykisk ohälsa kan utvecklas när som helst under livet. Risken är dock större i samband med olika kriser såsom dödsfall, sjukdom, separation etcetera 20. Nedan beskrivs kortfattat de tillstånd som enligt avgränsningen i behovsanalysen kan vara relevanta för läsaren. 4.5.1.1 Nedstämdhet Ökad oro, hopplöshetskänsla, sömnlöshet, aptitlöshet och viktminskning är vanliga tecken på nedstämdhet. Symtomen kan komma smygande och äldre beskriver ofta kroppsliga besvär som exempelvis värk och trötthet och att de inte har lust och ork till vanliga göromål och intressen. Många äldre med nedstämdhet söker inte hjälp hos sjukvården eftersom både den äldre personen själv och omgivningen ofta tror att nedstämdheten är en naturlig följd av att bli äldre 21. 4.5.1.2 Depression Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans, vilket bland annat påverkar känslolivet, initiativförmågan och sömnen. Exempel på signalsubstanser som spelar en viktig roll när det gäller depression är serotonin och noradrenalin. Vanlig nedstämdhet kan ibland övergå i en depression, och gränsen mellan tillstånden är flytande. Det som avgör om man har en depression eller inte handlar både om hur lång tid man upplever nedstämdheten och hur man upplever sin tillvaro under den tiden 22. En depressiv sjukdom i hög ålder kommer ofta långsamt. Symtomen förvärras gradvis över lång tid och för den som drabbas eller för närstående kan det vara svårt att se förändringarna som en sjukdom. Symtombilden hos äldre är i princip likartad med den hos yngre. Grunden är ett sänkt stämningsläge och en negativ framtoning där livsglädje saknas. Äldre kan dock, till skillnad från yngre, ha större förmåga att vid enstaka tillfällen ryckas med och uppfattas som positiva. Ångest är ett mycket vanligt symtom vid depression i hög ålder, liksom sömnproblem i form av svårigheter att somna och tidigt uppvaknande. Också kroppsliga symtom är vanliga vid depression hos äldre, och många som har en depression söker vård för rent kroppsliga symtom, även när det inte finns en somatisk sjukdom som motsvarar symtomen. Livsleda är vanligt vid svår depression 23, samt andra symtom såsom förändring i aptit, nedsatt sexlust med mera. 17 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 18 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 19 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 20 Ibid. 21 Socialstyrelsen, Se tecken och ge rätt stöd. 22 Region Östergötland, 2015, Behovsanalys somatisk hälsa hos psykiskt sjuka. 23 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. www.regionostergotland.se 12 (51)

4.5.1.3 Ångest Ångest är ett vanligt symtom hos äldre personer 24, och är starka känslor av oro och rädsla. Ångesten är ofta knuten till något obehagligt som har hänt tidigare eller till något personen tror skulle kunna hända framöver och som väcker oro. Men intensiv ångest kan även komma utan att personen riktigt förstår varför hen mår så dåligt. Symtomen är obehagliga och kan yttra sig i att hjärtat slår snabbare, svettningar, en känsla av en klump i magen eller svårigheter att andas. Symtomen beror på att olika stresshormoner kommer ut i blodet. En form av ångest kallas panikattack. Det är stark ångest som kommer plötsligt och varar i minst några minuter. Panikattacken kan kännas väldigt plågsam och överväldigande men är i sig inte farlig 25. 4.5.1.4 Ångest som en del av depressionssjukdom Ångest och depression förekommer oftast samtidigt i hög ålder. Det finns en kontinuerlig övergång mellan rena depressiva tillstånd och rena ångesttillstånd. För effektiv hjälp behöver ofta båda dessa komponenter uppmärksammas, vilket har betydelse för valet av såväl psykologisk behandlingsmetod som antidepressivt läkemedel 26. 4.5.1.5 PTSD Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är inte ovanligt hos äldre. Det är ett tillstånd som orsakas av stressreaktioner på svåra trauman. Hos äldre kan generellt nedsatta funktioner leda till att tidigare trauman väcks till liv, samtidigt som man kan drabbas av svåra händelser som till exempel att förlora sin livspartner 27. 4.5.2 Orsaker, risk- och friskfaktorer kring psykisk ohälsa Det finns många orsaker till psykisk ohälsa bland äldre och problemet behöver därför beaktas ur flera olika perspektiv 28. En rad faktorer såsom biologiska förändringar i hjärnan, kroppslig sjukdom, låg fysisk aktivitet, ensamhet, bristfällig kost, missbruk samt bieffekter av läkemedelsbehandling påverkar. Åldrandet för med sig förluster av förmågor som syn, hörsel och rörelseförmåga samt ett försvagat socialt nätverk när anhöriga blivit sjuka eller gått bort. Sorgen över förluster kan, om den förblir obearbetad eller obehandlad, utvecklas till psykisk ohälsa. Behov, livsvillkor och önskemål skiljer sig mellan individer i kanske ännu högre grad än mellan yngre/vuxna personer 29. Åldrandet är en komplex utvecklingsfas i livet, där anpassning till olika förändringar är av betydelse för ett gott liv. Förmågan till anpassning minskar med reducerade kroppsliga och mentala funktioner. En bristande förmåga att anpassa sig till omgivningens krav är en betydelsefull faktor bakom psykisk ohälsa hos äldre 30. 4.5.2.1 Levnadsvanor Friluftsliv i form av vistelse i naturen har flera positiva hälsoeffekter på människors fysiska, mentala och sociala välbefinnande. Förutom att friluftslivet kan ge en möjlighet till fysisk aktivitet kan det bidra till avkoppling, rekreation och återhämtning 31. Att bli äldre innebär att kroppens funktioner försämras på flera sätt. Det kan påverka intaget av mat och näring. Bland annat blir ofta förmågan att känna törst och smak nedsatt. Man kan få svårare att hantera och få i sig mat och man kan få en sämre aptit. Äldre personer har ofta ett ökat behov av vissa näringsämnen till exempel protein och vitamin D. En fullvärdig kost är en förutsättning för att upprätthålla hälsan, inte minst som äldre 32. Kopplat till kost kan nämnas att övervikt utgör en riskfaktor för att drabbas av ett flertal olika 24 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 25 Region Östergötland, 2015, Behovsanalys somatisk hälsa hos psykiskt sjuka. 26 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 27 Ibid. 28 Socialstyrelsen, Att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa. Vägledning för verksamhetsansvariga. 29 Socialstyrelsen, Se tecken och ge rätt stöd. 30 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 31 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 32 http://www.kunskapsguiden.se/aldre/teman/kostochnutrition/sidor/default.aspx www.regionostergotland.se 13 (51)

sjukdomar. Fetma återfinns bland de fem främsta riskfaktorerna i världen för förlorade friska levnadsår, enligt WHO. Andelen personer med fetma har ökat något bland båda könen under 2004 2015. Förändringen har skett bland personer i åldern 45 84 år 33. Missbruk har tidigare haft en tendens att minska i samband med åldrandet. Denna utveckling tycks dock ha förändrats i samband med nya levnadsvanor 34. Bland äldre (65 84 år) har andelen som intensivkonsumerat alkohol minst en gång i månaden ökat. Andelen riskkonsumenter i åldersgruppen 65 84 år har ökat, från 5 procent 2004 till 8 procent 2015 35. Det är ett växande problem, framförallt bland äldre kvinnor. Här vilseleder ålderismen oss eftersom vi tillskriver äldre egenskaper som icke-drickare och på så sätt missas i många fall ett substansrelaterat bruk 36. Andelen personer 65 år eller äldre som fått vård för alkoholrelaterade diagnoser fortsätter öka. Socialstyrelsen poängterar att fler verksamheter behöver utveckla rutiner för hur personalen ska agera vid misstanke om eller upptäckt av denna typ av missbruk 37. Enligt enkäten Östgötens psykiska hälsa har andelen kvinnor som har svårt att klara sitt dagliga liv utan vissa lugnande mediciner minskat signifikant från 2002 till 2016. Även hos männen ses en minskning men av mindre grad. På frågan om man upplever sig ha svårigheter att klara sitt liv utan alkohol ses en ökning hos män i åldersgrupperna 65-74 år och 75-84 år. Kraftigast ökning hos män mellan 65-74 där det skett en ökning från 6 % till 9,8 %. För kvinnor ses en minskning för båda ovan nämnda åldersgrupper. Utifrån veckokonsumtion av alkohol redovisas de personer som har ökad respektive skadlig risknivå. Både bland kvinnor och bland män är andelen med riskkonsumtion högre 2016 jämfört med 2002 38. Fysisk aktivitet har för välbefinnandet, ur många aspekter, ett starkt forskningsstöd och bör därför främjas 39. Minskad fysisk aktivitet med stigande ålder är sannolikt en viktig faktor bakom psykisk sjukdom, i första hand depressiva sjukdomar. Omvänt kan fysisk aktivitet under åldrandet leda till positiva effekter på kognitiva förmågor även i hög ålder 40. Andelen kvinnor och män som rapporterat att de motionerar regelbundet har ökat sedan år 1980 och ligger nu kring 60 procent enligt statistik från SCB. En stillasittande fritid är vanligare bland äldre kvinnor, 65 84 år, jämfört med yngre kvinnor. Bland män går det inte att se några tydliga skillnader mellan olika åldersgrupper 41. 4.5.2.2 Psykosociala faktorer Psykosociala faktorer är viktiga i förhållande till åldrandet. Det gäller både faktorer som funnits tidigare livet och faktorer som blir aktuella i högre ålder. Många psykosociala faktorer har associerats med positivt åldrande. Sociala relationer, personlighetsfaktorer, självbild och religiositet påverkar upplevelsen av åldrandefasen 42. Exempel på psykosociala faktorer kan vara familjeliv, sociala nätverk, fritidssysselsättningar, meningsfullhet i vardagen och så vidare. Under ålderdomen minskar i regel umgängeskretsen. Livspartner och vänner kan dö och eventuella kroppsliga krämpor kan begränsa personen från att vara en aktiv samhällsmedborgare. För en del känns detta bortfall som något naturligt. För andra är ensamheten en faktor som kan leda till att psykisk ohälsa utvecklas. Socialt kapital är ett paraplybegrepp som sammanfattar alla de sociala aspekterna i vår interaktion som anses främja och förebygga psykisk ohälsa 43. Social isolering och understimulering är riskfaktorer för depression 44. Känslor av ensamhet kan se ut på olika sätt. Att sitta ensam när man vet att det finns människor man kan ta kontakt med om man vill, kan upplevas njutbart och det kan vara skönt att känna tystnaden sänka sig och kunna samla tankarna ett tag. Men för de som saknar sociala kontaktnät kan den ofrivilliga ensamheten 33 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 34 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 35 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 36 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 37 Socialstyrelsen, 2017, Vård och omsorg om äldre, lägesrapport 2017. 38 Region Östergötland, Resultat från enkäten Östgötens psykiska hälsa. 39 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 40 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 41 Folkhälsomyndigheten, 2016, Folkhälsan i Sverige 2016. 42 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 43 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 44 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. www.regionostergotland.se 14 (51)

betyda något helt annat. Den som bott ensam länge kanske blivit duktig på att bygga upp fungerande rutiner, med umgänge med vänner och bekanta som bryter av ensamheten med jämna mellanrum. Att istället plötsligt bli ensam på grund av att sambo eller make/maka dör kan vara helt annorlunda. Pensioneringen kan innebära en ny livssituation och en ny roll att identifiera sig med 45. Förvärvsarbetet har för vissa personer varit en viktig del av identiteten och att pensioneras kan därför leda till en negativ påverkan i livet. För andra skapar frihet från arbete nya positiva förutsättningar 46. Personers välmående efter pensionering beror framförallt på de levnadsförhållanden som funnits hittills i livet snarare än hur övergången från arbetsliv till pensionering varit. Det gäller dock inte för personer som av olika anledningar tvingats att pensionera sig, exempelvis på grund av hälsoproblem. De upplever sämre välmående än personer som går i pension av mindre tvingande omständigheter. Att ha inflytande över när pensionering sker kan vara viktigt för det psykosociala välmåendet som pensionär 47. 4.5.2.3 Somatisk hälsa/sjukdom Somatisk sjukdom av olika slag ökar risken för depression men sambandet är dubbelriktat, där också psykisk sjukdom förvärrar somatisk sjukdom och ökar mortaliteten. Äldre med psykisk sjukdom kan ha en eftersatt somatisk hälsa och det finns även en ökad risk för fysisk sjukdom i gruppen på grund av behandling med vissa mediciner under lång tid. Rökning och/eller brister när det gäller kosthållning och motion, som kan vara en konsekvens av den psykiska ohälsan, ökar också risken för somatisk sjukdom. Även somatiska sjukdomar, som är vanliga bland äldre, kan öka risken för olika former av psykisk ohälsa. Depression är vanligt vid kroniska sjukdomar, men även i efterförloppet av akuta tillstånd som hjärtinfarkt och cerebral infarkt eller blödning. Somatisk sjukdom fördubblar risken för depression hos äldre. 48. 4.5.2.4 Läkemedel Äldre personer behandlas ofta med läkemedel. Det är också vanligt att äldre personer har flera sjukdomar, och att de därmed tar flera läkemedel. Med stigande ålder sker förändringar i kroppen som påverkar både effekten och koncentrationen av läkemedlen. Behandlingar med flera olika läkemedel ökar risken för biverkningar, som i vissa fall kan få allvarliga konsekvenser. Äldre drabbas oftare av läkemedelsbiverkningar än yngre. Studier har visat en biverkningsförekomst på mellan 8 och 22 procent hos äldre i primärvård, och mellan 19 och 31 procent i slutenvård. Många läkemedelsbiverkningar är mindre allvarliga, såsom trötthet, muntorrhet och förstoppning. De kan pågå under lång tid utan att få svårare följder, men kan ha en stark påverkan på livskvalitet och funktion 49. En rad läkemedel som äldre använder kan öka risken för bland annat depression. Detta sker inte hos alla som behandlas och det kan vara svårt att säkert veta vilka som kommer att drabbas 50. 4.5.2.5 Trauma Åldrandet är en tid i livet som ger utrymme för reflektion över hur ens liv har utvecklats 51. Äldre utsätts även för många händelser som kan vara traumatiska, inte minst vid en makes eller makas död. Sjukdomsbilden kan då likna posttraumatiskt stressyndrom. Också andra händelser, som sjukdom, olycksfall och egen funktionsnedsättning, kan skapa starka trauman. En äldre person kan behöva hjälp med att bearbeta ett trauma för att undvika att fastna i negativa tankegångar 52. När äldre personers olika roller förändras, till exempel vid pensionen eller vid förluster av olika slag finns risk att minnen av traumat återkommer 53. Det är inte ovanligt att människor som upplevt trauman tidigare i livet, utan att då visa några symtom, istället visar kraftfulla symtom i samband med åldrandet 54. 45 Socialstyrelsen, Att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa. Vägledning för verksamhetsansvariga. 46 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 47 NISAL, (2017), Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige. 48 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 49 Socialstyrelsen, 2014, Läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre. 50 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 51 Socialstyrelsen, Se tecken och ge rätt stöd. 52 Socialstyrelsen, Det är inte alltid som man tror. Vägledning till att uppmärksamma äldre med psykisk ohälsa inom primärvården. 53 SKL, 2016, Äldres psykiska ohälsa. Att fånga upp psykisk ohälsa hos äldre i handläggningsprocessen. 54 Socialstyrelsen, Se tecken och ge rätt stöd. www.regionostergotland.se 15 (51)