Tillsammans! Europeiska kommissionen

Tillsammans! Europeiska kommissionen

Denna publikation har tagits fram av GD Miljö. Den utges på Europeiska unionens samtliga officiella språk. Den är också tillgänglig på GD Miljös webbplats Ungdomar och miljön : http ://europa.eu/comm/environment/youth/index_sv.html Manus : Benoît Coppée Bilder : Nicolas Viot Tekniskt utförande : European Service Network Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen Gratis telefonnummer (*) : 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http ://europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg : Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2005 ISBN 92-79-01180-4 Europeiska gemenskaperna, 2006 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium PRINTED ON RECYCLED PAPER THAT HAS BEEN AWARDED THE EU ECO-LABEL FOR GRAPHIC PAPER (WWW.EUROPA.EU/ECOLABEL)

Aldrig har solen lyst vackrare. Och aldrig har himlen varit så blå. Tom och Lisa vandrar tillsammans längs ån. Räven Lisa skuttar glatt gläfsande från tuva till tuva. Det ser ut som om hon pratar med Tom : Kom, så leker vi kurragömma! Men plötsligt tvärstannar våra vänner. Ett konstigt ljud får dem att haja till. - Dunk! Dunk! Dunk! låter det. Lisa, som är försiktig, gömmer sig. 1

Tom hukar sig. Sen kryper han försiktigt framåt på alla fyra. Jaså, det är farbror Birger, Mörlundas biodlare. Men vad är det han håller på med? Det kan inte vara sant! Tom reser sig snabbt och springer fram till den gamle mannen. - Sluta! ropar Tom. Det där är ju fördämningen som bävrarna har byggt. - Det struntar väl jag i, muttrar biodlaren. Dunk! Dunk! - Snälla! ber Tom. - Jag har tröttnat på den här fördämningen. Min gräsmatta har blivit alldeles översvämmad på grund av den. Och snart lär jag behöva en båt för att ta mig till mina bikupor, muttrar gubben. 2

Tom tar släggan från biodlaren. - Men snälla farbror Birger... Det är väl inte så farligt med en liten översvämning! Du behöver väl inte ha sönder fördämningen bara för det. Titta, det är tack vare vattnet som svämmat över som det finns så vackra växter och blommor på din äng! Och titta där... Ser du den fina fjärilen? Den behöver de där små översvämningarna för att överleva! Tom tar farbror Birger i handen. - Vad gör du, grabben? - Följ med mig, så ska jag visa dig allt fantastiskt som finns i den här dalen! säger Tom beslutsamt. 3

Tom släpper Birgers hand. Han springer i väg efter en fjäril. Birger är andfådd. Han knorrar lite : - Puh... Jag vill ju gärna följa med dig... Men gå inte så fort... Tänk på min gikt! Pust... Tom hör inte på. Han följer fjärilens flykt och känner sig så lycklig. Han springer med armarna utsträckta. Som två vingar. - Jag flyger! Titta det är en citronfjäril, ropar Tom. Visst är den vacker? Ååå! Det vimlar av fjärilar! Så fint! Det är ju fantastiskt! 4

Fjärilen flyger i sicksack, gör en volt och slår sig till sist ner på en trälåda. Tom rynkar pannan. - Men vad är det här för något! En alldeles ny trälåda! Varför står den här? undrar Tom. Farbror Birger går dit. Han ställer sig mellan Tom och lådan. - Rör den inte, grabben... Det är bäst vi är försiktiga... Vi vet ju inte vad som finns i den... Vi fortsätter i stället, föreslår gubben. I samma ögonblick spetsar räven Lisa öronen. Hon känner att någon tittar på henne. Det är hon säker på. Men vem? 5

Tom vill att fjärilen ska sätta sig på hans hand. Men den är redan långt borta. - Den flyger i väg till andra änden av dalen, ropar Tom. Mot den gamla grottan. - Den gamla grottan? undrar farbror Birger. Jaha... När de kommer fram till grottan står den gamle biodlaren alldeles tyst. - Men vad är det? farbror Birger. - Jo... Den gamla grottan... Jag har inte varit här på många år... Förr brukade jag komma hit och leka... Med mina vänner. När jag var barn... Som du... - Numera är det bara fladdermössen som använder grottan, säger Tom och ler. De sover därinne. Man ska inte gå för nära. 6

- Fladdermöss... När jag var barn var vi faktiskt lite rädda för dem, fast de är helt ofarliga... Plötsligt får Tom syn på en låda till. - Rör den inte! förmanar Birger. Vi låter de där lådorna vara. Kom... Alla dessa lådor gör dem lite illa till mods. Lisa spanar mot horisonten. Hon är säker på att det är någon som följer efter henne. Men när hon vänder sig om finns det ingen där. 7

Solen har sjunkit lite på himlen. - Nu börjar jag känna av gikten, pustar Birger. Då vet man att det snart är kväll. - Då går vi tillbaka till Mörlunda, föreslår Tom. Och om du har ont kan du luta dig mot mig. Jag är stark! Birger ler ett brett leende. Han stöder sig mot Toms axel. - Du är visst inte en sån förfärlig surkart när man väl lär känna dig, skojar Tom. - Surkart? Jag? säger Birger lite förnärmat. Det är jag inte alls! 8

Plötsligt kommer en hel skock grodor och vattenödlor hoppande och kilande runt fötterna på våra vänner. - Skynda dig! Vi måste hjälpa dem över vägen, ropar Tom. Annars blir det en riktig katastrof om en bil kommer åkande. - Ojojoj! Min stackars gamla rygg! säger gubben och ler. Hoppa i väg då, små grodor. Nu får ni gå över vägen. I samma stund upptäcker Tom en ny låda i buskaget. - Det är något konstigt med de här lådorna! säger Birger argt. Vi måste tala om det för borgmästaren. Lisa hör några kvistar knaka bakom ryggen. Men det finns ingen där nu heller. 9

10

Toms pappa tar emot dem vid ytterdörren. - På minuten! Snyggt jobbat, Tom! säger hans pappa. Tom kastar sig i sin pappas armar. - Vi har sett fjärilar! Och fladdermössens grotta! Och grodor! Tänk vad mycket djur och växter det finns! - Du kan väl berätta allt under middagen, föreslår pappa. - Är jag också bjuden? undrar farbror Birger. - Om du lovar att inte vara en surkart, varnar pappa. - Surkart? Jag? Aldrig på tiden! grymtar gubben. I brasans sken berättar Tom och Birger om allt som de varit med om. - Pappa... Vi stötte på en massa konstiga lådor när vi gick omkring. - Det är sant, säger Birger. Vi tänker berätta det för borgmästaren... redan i morgon bitti. Men, oj, jag bara gäspar och gäspar... - Varför tar du inte och sover över i vårat gästrum? föreslår pappa vänligt. - För en gångs skull tänker jag inte vara någon surkart, säger Birger med ett leende. Det gör jag gärna. Lisa sitter hopkrupen vid vedhögen och håller utkik. Är det verkligen möjligt att någon har följt efter dem ända hem till Tom? 11

Tom slår upp ögonen. Alla står församlade i hans rum... till och med borgmästaren. Och den gamle biodlaren Birger, som är på gott humör efter en lång natts sömn! - Borgmästaren... Är du redan här? Vad bra! Vad fint det är i Mörlundadalen! Vi såg alla fjärilarna. Men... har de redan berättat om lådorna? Lådorna i Mörlundadalen. Det står en massa konstiga lådor överallt! 12

Borgmästaren ler och stryker Tom över håret. - Tack för att du bad mig komma, Tom. Visst är det en vacker dal som vi har! Vi är väldigt stolta över den. Vår dal och en massa andra fina platser ingår i något som kallas Natura 2000. Natura 2000 är ett nät av riktiga skatter! Skatter av rikt växt- och djurliv. Det finns ju så många olika sorters växter. Och så många olika sorters djur. På de här platserna har människorna lovat att de ska leva i fred med djuren. Och skydda växterna. - Men hur är det med lådorna då? undrar Tom otåligt. - Vänta lite så ska jag förklara allt, säger borgmästaren med ett leende. 13

Borgmästaren tar med sig farbror Birger, Tom och Lisa ut i Mörlundadalen. - Här är det! ropar Tom. Det var här som vi hjälpte grodorna och vattenödlorna. Farbror Birger verkar helt ha glömt bort sin gikt. Han är alldeles upprymd. - Det fanns grodor som hoppade överallt, säger Birger. Och ödlorna slank omkring hit och dit... De var där! Och där! Och där! Jag var rädd att det skulle komma en bil. Men vi räddade hela skocken! 14

Borgmästaren går fram till lådan. Han öppnar den. - Men titta där! utropar Tom. Borgmästaren plockar upp stolpar och plakat ur lådan. - Vi hade ställt lådorna här eftersom vi måste sätta upp skyltarna, säger borgmästaren. Skyltarna ska varna bilförarna, så att de vet att det kan komma ut grodor och ödlor på vägen. - Då tycker jag att vi sätter upp stolparna nu, säger Tom. - Vi har inte en sekund att förlora! fyller farbror Birger i. Tom och borgmästaren sätter upp stolparna. Donk! Donk! Farbror Birger klistrar upp affischerna. Då hör Lisa ett konstigt ljud i buskarna. Men när hon går dit finns det ingen där! Tsss... 15

Borgmästaren har blivit varm och svettig. Han rullar upp skjortärmarna. Ansiktet lyser av glädje. - Vill du följa med mig till grottan nu, Tom? Birger ställer sig framför borgmästaren. - Vilken fråga! Det är klart att vi följer med dit! När de kommer fram till grottan lyfter borgmästaren upp den andra lådan. Det är besvärligt och han behöver hjälp. Varför är den så tung? 16

Borgmästaren lyfter av locket. - Det är en sten som det står något på! utropar Tom. Borgmästaren läser : Alla som kommer hit till grottan måste tänka på fladdermössen. Det här är deras sovplats. De är våra vänner. De hjälper oss genom att äta olika insekter så att de inte blir för många och skadar frukten. - Vilken fin sten, berömmer Birger. - Här tänker jag dessutom bygga ett litet informationscenter dit folk kan gå för att lära sig om fladdermöss, fortsätter borgmästaren. Så att Mörlundas barn får veta allt om det här. Och sen tänker jag anordna resor till andra Natura 2000- områden. - Wow... utbrister Tom. 17

Lisa har upptäckt några konstiga spår på sluttningen. Hon försöker fånga Toms uppmärksamhet. Men Tom lyssnar bara på borgmästaren. - Är det dina bikupor som står där borta, Birger? - Javisst! Mina bin gör den godaste honung man kan tänka sig. - Vad skulle du säga om att få sälja din honung i Mörlundas särskilda Natura 2000-affär? Då skulle alla få se hur god din honung är. Birger tror inte sina öron. - Skulle jag få sälja min honung i en affär? Det vore toppen! säger Birger lyckligt. 18

Borgmästaren ler. - Och Birger... skulle det inte passa dig att jobba som naturguide i vår vackra Mörlundadal? - Jag skulle gärna, men... min gikt... Jag måste nog fundera på det, grymtar gubben. Borgmästaren öppnar den sista lådan. Han ler. - Hör du, Birger... Nu tycker jag att vi tar den sista lådan och bygger en liten bro så att du kan ta dig till dina bikupor lite lättare. Eller vad säger du om det? Det kan inte vara bra för dig att gå i vattnet med din gikt. Borgmästaren öppnar lådan. Och tänk, där finns allt som behövs för att bygga en liten bro. 19

Solen går ned över den vackra Mörlundadalen. Tom, farbror Birger och borgmästaren har byggt färdigt bron. Den gamle biodlaren är ett enda stort leende. Han har något att säga till borgmästaren : - Jo, borgmästaren... När jag tänker rätt på saken så vill jag gärna bli naturguide... Jag säger ja. Trots min gikt. Det här gör mig ung på nytt! Lisa puffar till Tom med nosen. Han måste komma och titta. Lisa har äntligen kommit på vilka det är som tittar på dem : Det är bäverfamiljen! 20

Europeiska kommissionen Tillsammans! Luxemburg : Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 2006 20 s. 16,2 x 22,9 cm ISBN 92-79-01180-4 Denna publikation kan, så länge upplagan räcker, erhållas gratis från : Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för miljö Informationscenter (BU-9 0/11) B-1049 Bryssel Fax : (32-2) 299 61 98 http ://bookshop.eu/

KH-73-06-736-SV-C