Mobil slamavvattning vid tömning av trekammarbrunnar

Ekoteknik, 120 poäng Institutionen för Naturvetenskap och Miljö Miljövetenskap C: Praktisk utveckling 15p VT 2003 Mobil slamavvattning vid tömning av trekammarbrunnar Examensarbete av Linn Olson

Abstract In Sweden today there are approximately one million households which are not connected to collective sewage. These households are equally divided between permanent and temporary residences. Instead the households use separate sewage with ground infiltration where the sewage water is taken to. Sludge from separate sewages consists of water up to 98 % and the rest of organic substances. The separated sewages are emptied on a regular basis and the watery sludge is transported to the local sewage treatment works. Appr. 20,000 tons of TS sludge is external sludge. The purpose of this report is to investigate whether it is possoble to optimize sludge transportation from each works and in addition to find a suitable sedimentation for external sludge. Nowadays there is technology available which enables dewatering on the spot when emptying a particular sewage thus minimizing water transportation. The sludge treatment of Sundsvall s local authorities has been employed as an example in this study. This technology ought to be introduced in order to minimize transports and to not to have to take care of the sludge and the sewage works. Some options are at hand. The works investigated are KSU, MDU and Pougus. These works dewater the sludge on the spot. Dewatering- and conventional technology have been compared in respect of transportation and emptying frequency. The study has shown that dewatering technology is the preferable option considering environment and efficiency though taking into account the substantial investments needed at the acquisition of the above mentioned technology it cannot be economically justified. However in the long run this technology may prove worthwhile using due to the fact that a great amount of money can be saved at the sewage works and in transportation. Today it is difficult to find sedimentation treatment for sludge which results in large quantities being deposed. At a deposition a fee must be paid. Furthermore deposition of organic substances will be banned in 2005. If the substances are used as final covering of the depositions the fee will be removed. Mobil sludgedewatering width emptying of private drainage Author: Linn Olson Course: Individual project, 15p VT 2003 Ecotechnic, Institution for Natural science and Environment Address: Mitthögskolan, 831 25 Östersund tfn. 063-16 53 00

Sammanfattning I Sverige finns ca en miljon hushåll som inte är anslutna till kommunal avloppsrening. Dessa utgör ungefär lika delar av permanentboende och fritidshus. Hushållen har istället vanligtvis enskilda avlopp med efterföljande markinfiltration, dit hushållets avloppsvatten leds. Slam från enskilda avlopp består till 98 % av vatten, den resterande delen är bl a organiska ämnen. De enskilda avloppen töms regelbundet, och slammet med den höga vattenhalten transporteras till kommunens reningsverk. Det är ca 20 000 ton TS slam per år som är externslam. Syftet med rapporten är att utreda huruvida det går att optimera transporter av slam från enskilda anläggningar samt att hitta en lämplig avsättning för externslam. Det finns idag teknik som avvattnar slammet på plats vid tömning av enskilda avlopp, detta minimerar transport av vatten. I Sundsvalls kommuns slamhantering har använts som pilotprojekt i den här litteraturstudien. Denna teknik skulle införas för att minska transporterna och för att inte behöva behandla slammet på reningsverket. Några alternativ på anläggningar, behandlingar och avsättningar finns. De anläggningar som har studerats är KSA, MDU och Pougus, dessa är anläggningar som avvattnar slammet på plats. Avvattningsteknik och konventionellteknik har jämförts med avseende på transporter och tömningsfrekvens. Det studien har visat är att avvattningstekniken är bättre på de punkter som rör miljö och effektivitet, men med avseende på de stora investeringarna som behövs vid inskaffandet av avvattningsteknik kan inte tekniken i dagsläget försvaras ekonomiskt. Men på längre sikt kan tekniken komma att löna sig även ur ekonomisk synvinkel, för att stora pengar kan sparas vid behandling på reningsverket och på transportkostnader. Idag är det svårt att hitta avsättning för avloppsslam, vilket medför att stora mängder deponeras. Vid deponering erläggs en deponeringsavgift. Dessutom kommer ett förbud mot deponering av organiskt material 2005. Om materialet används vid t ex sluttäckning av deponier befrias materialet från deponeringsavgiften. Avloppsslammet kan användas som tätskikt eller komposteras och användas som vegetationsskikt, på deponin. Mobil slamavvattning vid tömning av trekammarbrunnar, Författare:Linn Olson, termin Kurs: Miljövetenskap C; Praktisk utveckling 15 p Ekoteknikprogrammet, institutionen för Naturvetenskap och miljö. Adress:Mitthögskolan 831 25 Östersund tfn. 063-16 53 00

Innehållsförteckning 1. Introduktion... 1 1.2 Mål... 1 2. Metod... 1 3. Kartläggning... 2 3.1 Avloppsslam... 2 3.2 Smittspridning... 4 3.3 Slamtillväxt... 6 3.4 Konventionell hantering av externslam... 6 3.4.1Utsläpp från fordonstrafik... 7 3.5 Slambehandling... 8 3.5.1 Efterbehandling av slammet... 8 3.5.2 Framtidsplaner... 8 3.6 Teknik med avvattningssystem... 9 3.6.1 SimonMoos KSA-system... 9 3.6.2 Aqua Equipment MDU-system... 9 3.6.3 Rolba Hedersunda Pougus-modellen... 10 3.6.4 Polymer... 11 3.7 Avsättning för avvattnat slam... 11 3.7.1 Sluttäckning av deponier... 11 3.6.2 Slam från enskilda avlopp i jordbruket... 15 3.6.3 Oljeskadad jord... 16 3.6.4 Förbränning... 17 4. Resultat... 19 5. Utvecklingsförslag... 24 6. Diskussion... 26 7. Erkännande... 29 8. Referenslista... 30 8.1 Tryckta referenser... 30 8.2 Tidskrift... 30 8.3 Opublicerat manuskript... 30 8.4 Elektronisk publikation... 30 8.5 WWW-dokument... 30

1. Introduktion Hushåll som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet har vanligtvis enskilda avlopp med efterföljande markinfiltration, dit hushållets avloppsvatten leds. Slam från enskilda avlopp består till 98 % av vatten, den resterande delen är bl a organiska ämnen. De enskilda avloppen töms regelbundet, och slammet med den höga vattenhalten transporteras till kommunens reningsverk. Idag är det viktigt att optimera transporter både ur ekonomisk och miljömässig synvinkel. Om slammet avvattnas innan transport skulle detta medföra en effektivisering av slamtransporterna och minskad miljöbelastning. På reningsverket avvattnas slammet från de enskilda avloppen, tillsammans med slam från det kommunala nätet. Efter behandling tillverkas det anläggningsjord av slammet. Att det blir anläggningsjord beror på att slammet efter avvattningen innehåller bakterier, tungmetaller och organiska mikroföreningar. Detta gör det svårt att finna andra avsättningar för slammet. År 2000 infördes en skatt på 250 kr per ton avfall som deponeras och 2003 höjdes den till 370 kr. År 2005 kommer ett förbud mot deponering av organiskt material, inklusive slam träda i kraft. Det medför att det är dyrt att deponera slammet och det kommer inom kort att bli förbjudet, därför måste någon avsättning för slammet hittas. Om slammet från de enskilda avloppen avvattnas innan transport så är det lättare att lösa problemet med avsättningen samtidigt som transporterna effektiviseras och kommande lagar och krav kan uppfyllas. Syftet med rapporten är att utreda huruvida det går att optimera transporter av slam från enskilda anläggningar samt att hitta en lämplig avsättning för externslam. 1.2 Mål Utreda de regler som ställs för mellan/sluttäckning av deponier då det är en möjlig avsättning för avvattnat slam. Kartlägga tekniker för mobilavvattning av slam. Undersöka vilken TS-halt som slammet kan uppnå vid avvattning. Undersöka vilka miljömässiga konsekvenser som mobil avvattning medför. Utreda ekonomiska konsekvenser med mobil avvattning, med avseende på transporter av slam i form av tid och logistik samt kostnader för omhändertagande av avvattnat slam. 2. Metod Arbetet baseras på en litteraturstudie av rapporter, avhandlingar och övrig litteratur. Studiebesök har gjorts i Svedala kommun, Strömsunds kommun och Härnösands kommun. Några andra kommuner har enbart intervjuats angående deras slamtömningssystem. Kontakt med entreprenörer och leverantörer har tagits för att komplettera litteraturen. Ett studiebesök på Sundsvalls kommuns reningsverk och ett besök hos entreprenören som idag tömmer de enskilda anläggningarna har utförts. Arbetet baseras på Sundsvalls kommuns slamhantering, men kan även användas av andra kommuner. Beräkningar på koldioxidutsläpp från dieselfordon har gjorts, samt beräkningar på hur många trekammarbrunnar som kan tömmas per dag. Hur många mil ett slamfordon kör per år har uppskattats och beräknats med avseende på konventionell teknik och avvattningsteknik. Även hur stor bränsleförbrukning slambilar har och vad som kan sparas ekonomiskt i och med minskad bränsleförbrukning har beräknats. Alla beräkningar presenteras i tabeller i bilaga 2. 1

3. Kartläggning 3.1 Avloppsslam I de svenska avloppsreningsverken avskiljs varje år ca 240 000 ton avloppsslam, räknat som torrsubstans (TS). Ett svenskt hushåll producerar omkring 200 l avloppsvatten/person, dag. De hushåll som inte är anslutna till kommunala reningsverk ger upphov till ca 20 000 ton TS slam, framförallt i form av trekammarbrunnsslam. Slammet från trekammarbrunnarna transporteras i de flesta fall till ett kommunalt reningsverk. (Naturvårdsverket, 1996) På grund av hög vattenhalt, smittämnen och luktproblem är slammet svårt att hantera. Det mesta deponeras på avfallstippar. Slam bildas vid rening av avloppsvatten, i avloppsvattnet finns fosfor, kväve, kalium, mikronäringsämnen, humusämnen, energi och vatten. Spillvatten från ett hushåll kan delas upp i svartvatten (spolvatten, urin och fekalier) och BDT-vatten (bad-, dusch-, disk-, och tvättvatten). Svartvattnet är det mest näringsrika vattnet, där finns 90 % av kvävet och 75 % av fosforn. I svartvattnet är det urinen som är mest näringsrikt och står för 80 % av kvävet och 50 % av forsforn. (Norrtälje kommun 2003-03-17) Spillvattnet spolas ut i trekammarbrunnen (slamavskiljaren) där partiklar separeras från vattnet. De tyngre partiklarna sjunker till botten och bildar slamlagret. De lättare partiklarna, fett, olja etc flyter upp till ytan och bildar ett flytslam, se figur 1. Lagret i mitten är relativt klart och rinner då vidare till nästa kammare, där stegen upprepas. (Blad, 1999) Överskottsvattnet som innehåller stora mängder kväve och fosfor leds därefter till en infiltrationsbädd. En stor del av dessa näringsämnen når grundvattnet efter infiltrationen, exakt hur stor del beror på hur bra infiltrationen fungerar. (Norrtälje kommun 2003-03-17) Inlopp Flytslam Vatten Utlopp Slam Fig. 1 Bilden visar hur en trekammarbrunn för 5 pers ser ut efter ca ett år utan tömning.(illustration Linn Olson). 2

Fig. 2 Principskiss av två slambrunnar, den vänstra är av en modernare låg typ och den högra är en klassisk av gammal design. (Blad. P, 1999) Vid slamavskiljaren avskiljs biologiskt nedbrytbara partiklar i och med att de naturligt förekommande anaeroba bakterierna börjar bryta ned de organiska partiklarna och förstöra det sjukdomsalstrande materialet i avloppsvattnet. Fördelen med det är att dessa partiklar inte kommer att belasta senare steg i processen och att näringsämnena i partiklarna avskiljs. Nackdelen är att slammängden ökar och slamhanteringen är både ekonomiskt och volymmässigt tungt. (Jönsson, Malmén, Palm, 2002) Det typiska utseendet på en slamavskiljande brunn, se figur 2, är en tät brunn vars egenskaper skall vara sådana att partiklarna i vattnet skall sjunka till botten och bilda ett bottenslam. Partiklarnas sedimentationstid bestämmer hur lång uppehållstid avloppsvattnet skall ha i slamavskiljaren. Uppehållstiden bör inte understiga 6 timmar enligt Naturvårdsverket. Avloppsvattnet skall komma in i tanken med låg hastighet för att inte störa redan pågående sedimentation. I slamavskiljaren stannar ungefär 70 % av det suspenderade materialet och 30 % suspenderat material följer med vattnet ut ur brunnen. (Blad, 1999) Mängden icke nedbrytbara ämnen i avloppet har troligen ökat, bl a genom den ökade användningen av syntetfibrer och av zeoliter i tvättmedel. Detta innebär att betydelsen av en god slamavskiljning har ökat. Samtidigt finns det risk att de nya effektivare tvätt- och rengöringsmedlen ökat svårigheterna med att erhålla en god slamavskiljning. (Jönsson, Malmén, Palm, 2002) Enskilda avlopp orsakar idag miljö- och hälsoproblem på många håll i landet. Platsens geologiska och hydrologiska förutsättningar, hur tätt området är bebyggt och närheten till sjöar och vattendrag har betydelse för eventuell miljöpåverkan och smittspridning. Utsläpp av ett otillräckligt renat avloppsvatten i ett tätbebyggt område nära havet innebär en betydligt större risk, än om utsläppet sker i en glest befolkad skogsbygd. I Sverige finns ca en miljon hushåll som inte är anslutna till kommunal avloppsrening. Dessa utgör ungefär lika delar av permanentboende och fritidshus. Utsläpp för hela landet av fosfor från permanenthushåll med enskilt avlopp var 1993 700 ton per år vilket är dubbelt så mycket som släpptes ut från samtliga svenska kommunala reningsverk. Dessutom var fosforutsläppen från enbart fritidsbebyggelse mellan 20-30 ton per år. Det finns inga uppgifter som tyder på att någon nämnvärd förbättring av de enskilda avloppen ska ha förekommit sedan 1993. (Institutet för jordbruks- och miljöteknik, 2002-04-02) 3

Hushållsavloppsvattnet bidrar också med metallföroreningar. Metaller fastnar oftast på de tyngre partiklarna och ackumuleras i slammet. Detta kan leda till att slammet innehåller höga halter av någon metall och överskrider de gränsvärden som naturvårdsverket har satt upp för hur höga koncentrationer av metall i slam som får spridas på jordbruksmark. (Blad, 1999) Se i figur 3 hur en full trekammarbrunn från ett hushåll kan se ut. Fig.3 Trekammarbrunn i betong (foto Linn Olson). 3.2 Smittspridning I de fall hushållets avloppsvatten renas via infiltration är det viktigt med ett tillräckligt säkerhetsavstånd till eventuella dricksvattentäkter. På samma sätt måste avloppsvatten som kommer i kontakt med eventuella närliggande vattendrag vara tillräckligt renat, bland annat med avseende på smittämnen. Avloppsvattnet bör hålla badvattenkvalitet när människor och djur kan komma i kontakt med det. (Schönning, 2003) Det är välkänt att slam innehåller mikroorganismer som kan ge upphov till sjukdomar (patogener) och det är känt att också en del av de behandlingsmetoder som används endast ger en begränsad reduktion av dessa mikroorganismer. Spridning av slam i miljön kan således innebära att människor och djur exponeras för patogener och därmed utgör en risk för spridning av infektionssjukdomar. Hur riskerna med slam uppfattas varierar dock. (Schönning, 2003) Spridning av infektioner via slam sker genom indirekt eller direkt smittspridning. Definitionen för indirekt smittspridning innebär att patogenerna sprids med ett bärarmaterial som slam, vidare via vatten, jord eller gröda, eller med vektorer, se figur 4, vilka är djur som i sin tur inte nödvändigtvis blir sjuka eller infekterade, exempelvis fåglar och smågnagare. Indirekt smittspridning inkluderar också luftburen smitta på längre avstånd. Definitionen på direkt smittspridning är att den sker från en person till en annan vid direkt kontakt. Ofta benämns dock kontakt med slam vid hantering som risk för direkt spridning medan övriga spridningsvägar benämns som indirekta. (Schönning, 2003) 4

Fig. 4 Möjliga spridningsvägar för patogener vid användning av avloppsslam på mark. Patogenerna i slammet kan sedan spridas vidare till människor och djur via vattnet, jorden, grödan eller vektorer. (Naturvårdsverket, 2002) Flera faktorer påverkar dock slammets värde negativt vid kvittblivning och som ekologisk resurs. Faktorer av betydelse är t ex: Risk att sekundärt sprida olika typer av smitta till människor och djur genom olämplig kvittblivning, transport eller behandling. Risk att tillföra olika toxiska eller persistenta ämnen till den slutgiltiga deponin eller användningsområdet, t ex vid olämplig typ av industriell anslutning, behandlingsprocess eller kvittblivningsområde. Andra ekologiska effekter, t ex produktion av stora mängder kväveoxider. Slammet kan göras mer eller mindre riskfritt ur mikrobiell synvinkel, men olika mikroorgansimgrupper har varierande känslighet för olika behandlingsalternativ. Vid en upphettning till mellan 60-70 C inaktiveras de flesta för människan sjukdomsalstrande organismer. Alternativt kan t ex högt ph, strålning, långtidslagring eller annan behandling så gott som fullständigt eliminera risken för att sjukdomar sprids till människan. I en undersökning visade det sig att fyndfrekvensen av patogena bakterier var 80 % i det förtjockade slammet och 41 % i rötat slam. (Carlander, Stenström, 1999) Mag- och tarminfektioner är relativt vanligt förekommande i samhället. En del personer insjuknar med diarré och/eller andra symptom som i vissa fall kan vara allvarliga med påverkan på t ex leder (Salmonella), njurar (EHEC, Campylobacter) och lever (hepatit). Många infekterade blir dock endast symptomfria bärare. Båda grupperna utsöndrar patogener via fekalierna och således kommer dessa organismer att återfinnas i avloppsvattnet (obehandlat och behandlat) och produkter med sitt ursprung i avlopp. Förekomsten och koncentrationen av patogener är beroende av hälsoläget i den anslutna befolkningen, typ av anslutna avlopp och annat inkommande vatten samt av vilken behandling som sker i avloppsreningsverket. Förekomsten varierar under dygnet och även beroende på säsong. En blandning av många enskilda avlopp kan sägas ge motsvarande variation i patogeninnehåll som en större anläggning. (Schönning, 2003) Slam kan innehålla sporer (bl.a. Clostridium) som kan infektera kor och ge problem i mejeriindustrin. Bakterier inaktiveras generellt lättare än maskägg och protozocystor och virus är generellt mer resistenta än bakterier mot miljöfaktorer, men överlever inte längre än protozocystor. (Schönning, 2003) 5

De viktiga smittspridningsvägarna från en infiltrationsanläggning är kontamination av grundvatten och hantering av slammet från slamavskiljarna. Anläggningens utformning, belastning med avloppsvatten och geohydrologiska förhållanden avgör hur mycket mikroorganismerna avtar i antal. Hög grundvattennivå, samt markens och den underliggande berggrundens sprickighet och sammansättning av material, har störst betydelse för spridningsrisken (Carlander, Stenström, 1999). 3.3 Slamtillväxt När slamnivån i brunnen når en viss punkt har avloppsvattnet mindre tid att sedimentera och mer partiklar lämnar brunnen utan att ha sedimenterats. För att förhindra detta måste brunnen tömmas regelbundet. Tömningsfrekvensen bestäms av flera faktorer: Brunnens kapacitet Avloppsvattenflödet Mängd suspenderat material i avloppsvattnet Effektiviteten av slamavskiljaren beror av dessa parametrar eftersom optimal anaerob nedbrytning minskar slammets tillväxtfaktor. Brunnens utseende är även den en viktig parameter, partiklarna hinner sjunka till botten fortare i en lång men grund brunn än en djup med motsvarande våtvolym. Slamvolymen i brunnen är summan av det slam som sjunkit till botten och flytslammet på ytan. När brunnen töms, avslutas den reningsprocess som pågår i brunnen. En ny process startas när nytt avloppsvatten fylls på i brunnen, men det tar relativt lång tid innan reningsprocessen är effektiv igen. Anaeroba processer är först i gång efter 2,5 år. (Blad, 1999) 3.4 Konventionell hantering av externslam Den konventionella metoden för externslamhantering i Sundsvall och många andra kommuner i Sverige innebär att slammet transporteras från den plats där det produceras med ett slamsugningsfordorn till ett avloppsreningsverk. Slammet har då en TS-halt på bara 1 %. Externslammet som tillförs reningsverket innehåller många grova föroreningar, trasor, stenar, kondomer etc. De driftkostnader som blir för slamhanteringen kan delas upp på följande kostnadsposter: Uppsugning och transport av externslammet till slammottagningen, dvs den kostnad som för enskilda hushåll faller inom slamsugningstaxan. Behandlingskostnader på reningsverket. Då slammet tillförs reningsverkets vattenfas kan kostnaderna uppdelas dels i BOD-reduktion och kostnader för slamavvattning. Då externslammet tillförs i verkets slamfas blir det kostnader för slamavvattning och reduktion av BOD i reningsverkets rejektvatten. Transport av det avvattnade slammet till avsättningsplatsen. Eventuella kostnader för avsättning och mottagande. Idag används i Sundsvall vanliga slambilar. En bil rymmer 13 m 3 och ett släp 17 m 3 slam. Det tar mellan 15 och 20 minuter att tömma en brunn och på en dag tömmer en bil ca 11 brunnar. Slambilarna som används idag har en bränsleförbrukning på 4-5 l/mil, på en 8-timmars arbetsdag, förbrukas 75-100 l diesel. I de områden som ligger relativt långt från reningsverket placeras ett lastbilssläp på 17 m 3 dit slambilen kan åka och tömma sin tank och behöver endast köra en vända till reningsverket per dag. I de närliggande områdena tömmer däremot 6

slambilen sin tank direkt till reningsverket och kör på så sätt flera vändor till reningsverket. De slambilar som används till tömning av trekammarbrunnar kan även andvändas till att tömma slutna tankar och köksavlopp. (L. Hermansson, personlig kommunikation, 12 mars, 2003) I Sundsvalls kommun är det mellan 12 000 och 13 000 m 3 slam/år som hämtas från de ca 6 000 1 enskilda avloppen. Vissa avlopp töms varje år och andra vartannat eller vart tredje år. Kommunen är uppdelad i åtta olika områden för slamtömning, som två entreprenörer delar på, Sita AB och Hermanssons miljövård AB. (se bilaga 5) 3.4.1Utsläpp från fordonstrafik Från fordonstrafik släpps en hel del föreningar ut. I Europa som helhet står förbränningsmotorer i fordon för en mycket stor del av utsläppen av både koldioxid och kväveoxider. Koldioxid bildas bl a vid förbränningsprocesser, särskilt i motorer. Koldioxid förstärker atmosfärens växthuseffekt och kan därigenom åstadkomma långvariga klimatförändringar, i första hand stigande temperatur. (Naturvårdsverket, 2003-03-13) Utsläppen av VOC kommer också i första hand från vägtrafiken. Ett delmål i Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål Frisk luft, är att år 2010 ska utsläppen av VOC i Sverige, exklusive metan, ha minskat till 241 000 ton. Utsläppen har dock minskat till följd av införandet av katalysatorer, system för minskad avdunstning av bränsle för fordon. (Kungliga tekniska högskolan, 2003-03-11). Väl i lufthavet reagerar VOC kemiskt med andra luftföroreningar, främst kväveoxider, och bildar så kallade fotokemiska oxidanter varav marknära ozon är den dominerande. VOC-föreningar är flyktiga, det vill säga lätt avdunstar till luft. VOC kan också orsaka cancer, luftrörsproblem och andra hälsoeffekter. (Chalmers tekniska högskola, 2003-05-08). De flesta utsläpp är även belagda med ekonomiska styrmedel. Skatterna som i de flesta fall representerar de ekonomiska styrmedlena visar en stadig uppgång. ton koldioxid 5000000 4500000 4000000 3500000 3000000 2500000 2000000 1500000 1000000 500000 0 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 miljoner kronor 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 1992 1994 1996 1998 2000 2002 Fig.5 Diagrammet visar CO 2 uppgången Fig. 6 Ovan visas fordonsskatten i miljoner för landtransporter. (Sika, 2003-05-22) kronor för landtransporter. (Sika, 2003-05-22) 1 antal avlopp 2002 7

miljoner kronor 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 1992 1994 1996 1998 2000 2002 miljoner kronor 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 1992 1994 1996 1998 2000 2002 Fig.7 Ovan redovisas energiskattens upp- Fig. 8 Diagrammet visar koldioxidskatten gång för landtransporter (Sika, 2003-05-2) för landtransporter (Sika, 2003-05-21) 3.5 Slambehandling Slammet från de enskilda avloppen i Sundsvalls kommun körs idag till reningsverket i Fillan, 7 km utanför Sundsvall. Där sugs slammet in i anläggningen med en hastighet på ca 42 l/s det tar mellan 10 och 15 minuter. Slammet passerar först ett galler där större föremål som kan ha följt med slammet rensas bort, därefter leds slammet till ett sandfång där sand avlägsnas. Sedan blandas slammet från de enskilda avloppen med slammet från det kommunala nätet och går igenom reningsverket tillsammans med det. Först sker en mekanisk rening, sedan biologisk rening med aktivt slam och sist sker en förfällning av slammet med Fe 3+. Slammet förtjockas sedan innan det rötas i Fillans rötningsanläggning. Efter rötningen har slammet en TS-halt på ca 20 % vilket är ungefär som blöt matjord. De som äger brunnarna betalar mellan 600-800 kr/tömning beroende på brunnstorlek och slanglängd. (S. Grannas, personlig kommunikation, 6 mars, 2003). 3.5.1 Efterbehandling av slammet Efter det att slammet har rötats läggs det i stora silos som sedan töms på lastbilsflak för att fraktas till Timrå kommun där ett företag som gör anläggningsjord tar hand om slammet mot en viss betalning. De blandar upp jord med 10 % slam och säljer det sedan som anläggningsjord till t ex SJ som använder den till sina banvallar och till Sundsvall utemiljö som använder jorden till att gödsla grönytor med i Sundsvall kommun. Slammet från Fillans reningsverk ligger under Naturvårdsverkets gränsvärden för metaller, det som inte har analyserats är vilka halter av flamskyddsmedel det finns i slammet. (S. Grannas, personlig kommunikation, 6 mars, 2003) 3.5.2 Framtidsplaner På reningsverket i Fillan planerar man att investera i ett nytt galler för att rensa bort de större föremålen från externslammet, investeringen skulle leda till att brunnslammet kan ledas direkt till slamfasen utan att passera vattenfasen i verket. Investeringen kostar mellan 250 000 och 300 000 kr. (S. Grannas, personlig kommunikation, 6 mars, 2003) 1 april skall det rötade slammet köras till Enåsen i Ljusdal. Boliden ska där använda slammet för att fylla igen gruvhål. Detta kommer att bli billigare för reningsverken då Boliden inte kräver betalt för att ta emot slammet. (S. Grannas, personlig kommunikation, 6 mars, 2003) 8

3.6 Teknik med avvattningssystem Det finns idag teknik som avvattnar slammet på plats vid tömning av enskilda avlopp, detta minimerar transport av vatten. I Sundsvalls kommun skulle systemet kunna införas för att minska transporterna och komma ifrån behandling av slammet på reningsverket. Några alternativ på tekniker, behandling och avsättning kommer att redovisas i efterföljande text och därefter diskuteras och utvärderas under rubriken diskussion. Det förefaller finnas tre aktörer som är aktuella för den svenska marknaden för mobil slamavvattning, vid tömning av trekammarbrunnar. Två av dessa finns i Sverige medan den tredje har sitt huvudkontor i Danmark. Slammet avvattnas i samband med att trekammarbrunnen töms, vattnet pumpas tillbaka ned i trekammarbrunnen och infiltreras ut i följande markinfiltration. Endast slammet med en relativt hög torrsubstans återstår. Detta medför att fler brunnar kan tömmas innan slambilen måste tömma sin tank. På detta sätt minskar emissionerna från avgaserna och bensinförbrukningen minskar. Dessutom är det lättare att hitta lämpliga avsättningar för slam om det inte blandas med slam från det kommunala nätet 3.6.1 SimonMoos KSA-system En teknik som finns för mobil avvattning är The MOOS KSA-SYSTEM (kombinerad slamsugare och slamavvattning) som har blivit utvecklad för att kunna tömma enskilda avlopp. Slammet erhåller en TS-halt på 15 % efter avvattning En reduktion av brunnens innehåll på 85 % sker vid avvattning Anläggningens pris ca 2,8 miljoner inkl chassi. Exkl 800 000 kr. 3.6.1.1 Process När bilen anländer till avloppet suger den först upp allt innehåll i brunnen till en vakuumtank, sedan pumpas slammet vidare till avvattningstanken. Under tiden pumpas också en passande mängd (beroende på mängden slam) polymerer till avvattningstanken som flockar slammet, slampartiklarna bildar en större hopning och vattnet trängs ut. Vattnet filtreras ner i rejektvattentanken genom filter som klär tankens sidor och bara det relativt torra slammet återstår i slamtanken. Rejektvattnet pumpas tillbaka ner i brunnen. (se bilaga 7) (Simon Moos 2003-03-21) Den här tekniken kräver mer av chauffören i och med att det blir tyngre arbetsdagar med mindre bilkörning. Dosering av polymer justeras och kontrolleras. Systemet är dessutom avancerat att rengöra, men det finns spolutrustning att köpa till systemet. I Strömsunds kommun där systemet har används i ca 6 månader har det visat sig att mängden slam reduceras med 85 %. Polymeråtgången i Strömsund är ca 4 l/m 3 slam. (Y. Hansson, Strömsundskommun, personlig kommunikation, 14 mars, 2003) 3.6.2 Aqua Equipment MDU-system En annan teknik kommer från företaget Aqua Equipment, de har en modell av slamavvattning som heter MDU (Mobil dewatering unit). MDU avvattnar i likhet med KSA-systemet slam från trekammarbrunnar. Den patenterade metoden bygger på mekanisk rening, inga kemikalier används för slamförtjockning istället centrifugeras slammet så att vattnet separeras från slammet. 9

I varje anläggning finns dock en doseringspump för Al 2 (SO 4 ) 3 som ger en högre reduktion av fosfor om det tillsätts till slammet. Avvattningsprocessen påbörjas samtidigt som tömningsprocessen, vilket medför att när tömningsprocessen är avslutad kan återfyllnad av vatten till brunnen påbörjas direkt. Detta oavsett om avvattningsprocessen fortfarande pågår. Slammet har en TS-halt på 25-35 %, se i figur 9 ett exempel på slam med TS-halt på ca 30%. En reduktion på 95 % erhålls Fig.9 Slammet med en TS-halt på ca 30 %. (Foto Linn Olson) Anläggningens pris är ca 2,2 miljoner. Det är ett cirka pris och kan variera beroende på vilken extra utrustning som önskas (t ex högtrycksspolningsutrustning, värmare mm). Priset inkluderar inte chassi. (Aqua Equipment, 2003-03-12) 3.6.2.1 Process Den mobila avvattningsanläggningen kan monteras på alla typer av chassin. Tömning av slamavskiljare sker med hjälp av en speciell utvecklad ejektor för MDU system. Två slangar är kopplade till ejektorn. En slang vilken förser ejektorn med rejektvattnet under tryck. Slangenv transporterar slamvatten in i avvattningsenheten. Slangarna förvaras på en roterande slangtrumma. Användningen av en ejektor gör att slammet späds under uppsugning, det underlättar avvattningsprocessen och ingen trycktank behövs. En pump förser ejektorn med vatten under tryck. När slam kommer in i MDUn via slangtrumman leds det till en separeringstank. Denna tank har en volym på ca 2,5 m 3 och är försedd med två inloppsskruvar som avskiljer grövre material. I botten finns två skruvar som transporterar sanden till presskruven, som har till uppgift att ta emot, att transportera och avvattna slam. Från separeringstanken distribueras slamvattnet vidare till två roterande trummor med invändig fast presskruv. Här kan även dosering av Al 2 (SO 4 ) 3 ske, doseringen sker från förarhytten. I de roterande trummorna separeras slammet från vattnet. Övervakningen av trummorna sker via monitorer inne i förarhytten. Vattnet som separeras går ner i rejektvattentanken och slammet leds till en press. En roterande borste rengör kontinuerligt trumman. Efter pressen faller vattnet ner i en slamtank. Rejektvattnet som erhålls under avvattningsprocessen används för att förse pumparna och ejektorn med vatten. Efter avslutad uppsugning sker en återspolning av rejektvattnet till brunnen. Det återspolade vattnet innehåller mikroorganismer. När slamtanken töms öppnas en lucka i botten av slamtanken. Via en skruv i botten på slamtanken matas slammet ut. (A. Lantz, personlig kommunikation, 14 april, 2003). 3.6.3 Rolba Hedersunda Pougus-modellen En tredje modell Pougus för mobil slamavvattning har Rolba Hedersunda. Avvattnar slammet till en TS-halt på 4-5 %. Reduktion på ca 70 % Anläggningens pris 400 000 kr (en insats i en vanlig slamsugare). 10

Med det här systemet kan även slutna tankar och köksavlopp tömmas utan att vatten pumpas tillbaka. Rolba-Pougus avvattningsbil kan alltså användas vid konventionell slamsugning utan avvattning. I bilens slamtank återstår det fasta materialet, ca 20-30 % av brunnens ursprungliga innehåll. Ett normalt slamsugningsaggregat med ca 10 m 3 volym får med det här systemet en kapacitet att tömma 10-12 brunnar. Men systemet håller på att utvecklas, det ska kompletteras med en press eller sil som skall reducera vattenmängden i tanken till en TS-halt på 15-16 %. På grund av slammets låga TS-halt måste slammet köras till reningsverket för att avvattnas ytterligare. (B. Forslund, personlig kommunikation, 1 april, 2003) 3.6.3.1 Process Slammet pumpas in i främre delen av slambilen och sedan går slammet genom ett patenterat filter där slammet avvattnas med hjälp av polymer. Den polymer som används är från CDM. Vattnet som pumpas tillbaka ned i brunnen har en låg partikelhalt. Systemet är en vanlig slambil med ett filtersystem och en polymertank. (B. Forslund, personlig kommunikation, 1 april, 2003) 3.6.4 Polymer Polymer behövs för att avvattna slam. Vilken sorts polymer som används vid avvattning beror på slammets kvalité, TS-halten, ph och temperaturen. En polymer byggs upp av stora organiska molekyler, som även kallas makromolekyler. (Lunds tekniska högskola, 2003-03- 31) Polymerer är långsträckta, oftast laddade kolvätemolekyler som gör så att slammet flockar sig och blir mera vattenavvisande. Polymeren binder och drar ihop slampartiklarna till större aggregat så att vattnet trängs ut. På detta sätt kan torrhalten i det färdiga slammet höjas. Polymerlösning bereds av fasta eller flytande polymer. (Karlskrona kommun tekniska förvaltningen, 2003-03-13). Polymerer består av många (grek. poly) repeterande enheter (grek. mer) i form av långa kedjor. (Uppsala Universitet, 2003-04-08) Partiklarna flockas inte vid en kemisk reaktion, utan fysikaliskt. De negativa partiklarna drar till sig till positiva och tvärt om. Då polymeren är starkare laddad än vattnet är polymerens dragningskraft större än vattnets tilldragningskraft. Den aktiva polymeren ackumuleras i slammet. Vid tillsats av polymer bör slammet inte vara under 5 C och inte över 40 C. En del av polymererna kommer att följa med rejektvattnet ner i brunnen då slammet har avvattnas, vilket innebär att det kommer att finnas en viss mängd polymer i brunnen. Dessa polymer kommer till viss del att bindas i det slam som tillförs brunnen. Polymeren är också till viss del nedbrytbar. Men det kommer att uppstå ett jämviktsläge som innebär att det alltid kommer att finnas polymer i brunnsvattnet. Dessa kommer att infiltreras ut i marken tillsammans med brunnsvattnet. (Uppsala Universitet, 2003-04-08) 3.7 Avsättning för avvattnat slam 3.7.1 Sluttäckning av deponier 3.7.1.1 Lagar och krav Genom en ny förordning om deponier (2001:512) av avfall som kom år 2001 har strängare krav ställts på deponiernas bottentätning, bottenbarriär, på bortledning och uppsamling av lakvatten jämfört med tidigare. Dessa krav leder till att minst hälften av landets omkring 500 aktiva deponier kan behöva stängas. Detta innebär att alla dessa deponier kräver efterbehandling. (Naturvårdsverket, 2003-03-03) 11

Sundsvalls kommun är enligt miljöbalken 10 kap 2 ansvarig för efterbehandling av avfallsupplaget vid Blåberget i Sundsvall. Efterbehandling av äldre deponier kan vara svårt och räknas som pågående verksamhet även om inget nytt avfall tillförs deponin. Det beror på att utsläppen av föroreningar ändå fortgår. I och med detta blir miljöbalken tillämplig. På Sundsvalls avfallsupplag, Blåberget är det 20 ha som ska täckas, eftersom ett nytt upplag skall anläggas som uppfyller de nya kraven. Enligt förordningen skall samtliga deponier uppfylla nya krav på miljöskydd senast 2008. Miljöproblem förekommer, både vid nedlagda deponier och vid de som fortfarande är i drift. Skyddsåtgärder i efterhand försvåras bland annat av att deponeringen ofta har genomförts på ett sätt som under lång tid kommer att leda till sättningar i upplagen. Deponierna kommer då att kräva reparationer och underhåll flera generationer framåt i tiden. För att reducera spridningen av föroreningar via lakvatten försöker man minimera mängden lakvatten, dels genom att hålla deponin så torr från regnvatten som möjligt, dels genom att fördröja spridningen av lakvattnet genom olika barriärer. Efter att deponin lagts ned måste problemet med lakvattnet lösas på något annat, mer långsiktigt sätt. Det bästa som kan göras är att täcka deponin med en så kallad topptätning. Om den ska kunna hålla under mycket lång tid får deponin inte drabbas av sättningar så att tätningen spricker. Därför går det inte att ha organiskt och hoptryckbart avfall utspritt här och där i deponin. Det föroreningsflöde som trots alla försiktighetsåtgärder läcker ut passerar som en extra säkerhetsåtgärd genom skyddande marklager innan det når omgivningen. (Naturvårdsverket, 2003-03-03) 3.7.1.2 Topptätning Med sluttäckning/topptätning av ett avfallsupplag avses en täckning av avfallet med jord, andra massor eller med konstgjorda produkter. Dessa syftar till att skydda avfallet mot nedbrytande krafter, bibehålla avfallets egenskaper, begränsa föroreningsspridning, underlätta växtetablering och anpassning i landskapet samt underlätta framtida markanvändning. Beteckningen sluttäckning betyder att upplagets sk drifttid är slut och täckningen representerar den sista åtgärden på upplag som skall lämnas åt sitt öde. Behovet av att förhindra att skadliga ämnen sprids för att skydda barriärer och avfallet mot nedbrytande krafter varierar från fall till fall. Detta behov styrs inte enbart av avfallets farlighet och egenskaper utan även av omgivningens känslighet och andra yttre förhållanden. Täckningens barriärfunktion syftar till att hindra vatten att strömma igenom avfallet och laka ur föroreningar som sedan sprids vidare till omgivningen. Det kan också vara önskvärt att begränsa transporten av gas t ex metan från avfallet. (Lundgren, 1995). Det är inte oansenliga mängder material som åtgår vid avslutandet av deponi. För en deponi på 10 ha åtgår mellan 150 000 och 400 000 ton beroende på typ av täckning och geografiskt läge i Sverige. Om materialet utgörs av naturmaterial innebär det en stor resursbelastning och på många platser uppkommer problem med materialförsörjningen. Speciellt gäller detta tätskiktet där material med hög kvalitet och täthet måste användas. Därför är det eftersträvansvärt och i flera fall nödvändigt att använda olika typer av restprodukter med lämpliga egenskaper. (RVF, 2001) Täckningens barriärfunktion kan delas upp på två fysiska enheter, tätskikt respektive skyddsskikt. (Se bilaga 1). Tätskiktet är det skikt som utgör den egentliga barriären mot vatten och gas. Benämningen tätskikt är egentligen missvisande eftersom det inte går att konstruera någon barriär som är helt tät. Tätskiktet kan bestå av flera delskikt där alla delskikten inte behöver bestå av material med låg genomsläpplighet, utan tvärt om kan utgöras av dränerande 12

material som har den funktionen att de snabbt för bort vatten i täckningen och därmed avlastar vattenbelastningen på det tätande skiktet. Material som är aktuella för tätskiktet är finkorniga naturmaterial av typen lera och leriga jordarter eller syntetmaterial som plast eller gummidukar. Även olika betong- eller asfalts produkter eller bentonit kan utgöra detta skikt. Slam har också goda packnings- tätningsegenskaper. (Lundgren, 1995). Skyddsskiktet verkar för beständighet i konstruktionen och det vanligaste materialet att använda som skyddsskikt är morän. Växternas samverkan med täckningen är väsentlig för täckningens vattenbalans och därmed dess funktion. Vegetationen förhindrar också erosion och påverkar även beständigheten i positiv riktning. Det gäller dock att ha en tydlig och bestående grundvattenyta ovan tätskiktet. Tätskiktet ska vara kontinuerligt och kompakt. Al, pil och sälg bör inte etableras på upplaget, för att undvika en penetration ner i tätskiktet av trädrötter. (Lundgren, 1995). Ovan på skyddsskiktet bör ett vegetationsskikt läggas som ger växter fäste att börja växa på avfallsupplaget. 3.6.1.3 Behandling av och sluttäckning med avloppsslam Permeabilitetskoefficienten för vatten i packat slam har så låga värden som 1x10-10 1x10-11 m/s, vilket faller inom gränserna för permeabilitet vid sluttäckning. Före packning är den ofta 10-100 gånger högre. Det packningsresultat som erfordras för att nå ned till den låga genomsläppligheten motsvarar ca 50 % kompression av slammet. Materialet är i viss mån elastiskt vilket innebär att kompressionen återgår efter avlastning. Den kan dock kvarhållas med hjälp av belastningen av ett skyddsskikt av t.ex. 1-1,5 m morän. I likhet med andra tätningsmaterial måste slammet vara relativt torrt för att vara stabilt och bärkraftigt. För att slam skall få en bra hållfasthet är det viktigt att slammet packas ordentligt, men på grund av slammets starkt vattenhållande egenskaper låter de sig inte alltid packas så lätt. Packningen går oftast lättare om slammet har en TS-halt över 30 %. Tätskiktet skall ha ett penetrationsmotstånd på 3-5 MPa. (Lundgren, 1995). De krav som ställs på täckningsmaterial kan sammanfattas i följande punkter; Stabilitet rörelser skall motverkas Motståndskraft erosion, frysning och rotpenetration Täthet kraven skall uppfyllas långsiktigt Beständighet långsiktig beständighet för ingående material (RVF, 2001) Avloppsslammet har en låg hållfasthet vid den vattenkvot som materialet har när det har framställts. Slammets tekniska egenskaper kan förbättras genom att minska vattenkvoten. Här är några exempel på hur detta kan ske: Torkning i framställningsprocessen. Torrare material ger högre hållfasthet. TS på > 30% är ett minimikrav för att kunna hantera avloppsslam. Torkning med hjälp av frysning. Frystorkning är en energisnål process. Avloppsslam läggs upp i strängar ca 1 m i bas och 0,5 m i höjd. Nackdelen är att metoden är beroende av vädret och kräver stor yta. Tillsättning av torr flygaska. Det går att kontrollera höjningen av TS-halten. Blandningens hållfasthet ökar vid tillsats av torr flygaska. Till nackdelarna hör att askan höjer slammets permeabilitet. 13

Tillsättning av fibermaterial (exempelvis finmald bark) till slammet. Blandningen används vid tillverkning av kompost. Vid denna process tillsätts 60-70% bark till slammet. (Mácsik, 2001) Torkning: Torkning kan ske genom lufttorkning eller med tillsats av värme. En vanlig metod är att slammet matas in i roterande trummor, där det torkas genom att het luft blåses in. Efter torkning erhålls ett granulat eller så komprimeras slammet till pellets. Efter torkning fås TShalter ända upp till 95 %. Slammet är då för torrt för att använda som tätskikt. (Tideström et al. 200) Frysning: Slammet kan avvattnas genom att det först får frysa och sedan tina. Den här metoden har använts på olika håll i världen där klimatet är sådant att frysningen kan ske naturligt. Anledningen till att slammet avvattnas vid frysning är att då en finkornig massa fryser kommer inte partiklarna att frysa in i iskristaller, utan stöts bort under frysprocessen så att den bildade isen blir fri ifrån partiklar. När slam fryser kommer vattnet att frysa till is i islinser medan slammet får ett mindre vatteninnehåll. När temperaturen höjs börjar slammet att tina och isen att smälta. Isen bildar då åter vatten. Eftersom strukturen i slammet har ändras och blivit tätare kan smältvattnet inte återgå till slampartiklarna. Vattnet kommer då enkelt att kunna dräneras bort. Den här metoden kan tänkas vara lämplig om avloppsslam ska användas som tätskikt på deponier. (Lernströmer, 2002) Stabilisering: Genom inblandning av friktionsmaterial eller reaktiva material stabiliseras slammet, dvs konsistensen förbättras och det oorganiska innehållet ökar. Material som är tänkbara att blanda in i avloppsslam är; flygaska, barkflis och kalk. Inblandning av aska gör att hållfastheten ökar, men som nämnts ovan höjer askan permeabiliteten hos slammet. Askor innehåller kalk med högt ph, vilket innebär att den biologiska aktiviteten i slammet bromsas. (Lernströmer, 2002) Kompostering: En inblandning av bark medför att slammets densitet minskar, vilket i sin tur medför att materialet blir luftigare. Kompostering är en naturlig aerob process med värmeutveckling, där temperaturen uppgår till 45 65 C. På grund av att komposteringens temperatur höjs sker en vattenavgång från komposten. Detta höjer alltså slammets TS-halt. Samtliga ytor där avloppsslam komposteras bör vara hårdgjorda. Kompostering i stor skala sker i dag oftast i strängar utomhus, strängkompostering. Komposten måste ha rätt kol/kväve kvot, för hög kvot kan medföra att kväve avgår som ammoniak, vilket kan störa de biologiska processerna. En för hög kol/kväve kvot (lågt kväveinnehåll) medför minskad biologisk aktivitet, på grund av att mikroorganismernas kvävebehov inte blir tillgodosett. Vid strängkompostering tillförs syre antingen genom att luft sugs in i stukan (raden av kompostmaterial) eller att luft blåses in underifrån. Ett annat alternativ för luftningen är att blanda och vända kompostmassan med jämna mellanrum. (Lernströmer, 2002) 14

Fig. 10 En traktor kan användas för att syresätta strängkomposten. (Foto Linn Olson) samt hygieniskt rent, dvs. de patogena mikroorganismerna avdödas. De huvudsakliga produkterna som bildas vid kompostering av avloppsslam är värme, koldioxid, vatten samt biomassa. (SLU, 2003-03-17). Efter ungefär tre månaders strängkompostering är det dags för efterkompostering. Materialet läggs upp i stackar. Dessa vänds någon gång per månad. I figur 10 används en traktor för att lufta komposten. Efter sex månader är materialet färdigkomposterat. Den totala behandlings tiden är alltså åtta till tio månader. Genom kompostering blir det organiska avfallet både kemiskt och biologiskt stabilt. Viktiga komponenter i en kompost är: Fiberhaltiga material innehållande kolhydrater Proteinrika material, t.ex gräs, gödsel Strukturgivande material, t.ex. flis för att förhindra syrebrist Mineraler, t.ex. aska innehåller mineraler och verkar samtidigt neutraliserande Material innehållande mikroorganismer, t.ex. färdig kompost, gödsel Vatten (Mewab slam och kompost, 2003-04-23) 3.6.1.4 Förutsättningar att använda slammet från de enskilda avloppen Tätskiktet bör vara minst 0,3 m tjockt Om tätskiktet skulle vara 0,5 m skulle 100 000 m 3 slam behövas för att täcka 20 ha Om slam skulle användas som tätskikt på avfallsupplaget skulle det behövas12 000 ton slam vilket är två årsproduktioner av slam från Tivoliverket i Sundsvall, som är dimensionerat för 85 000 personer. (Lernströmer, 2002) 3.6.1.5 Miljöaspekter Den miljöpåverkan som kan uppkomma vid användning av avloppsslam som tätskikt är främst luktproblem och urlakning. (Lernströmer, 2002) 3.6.2 Slam från enskilda avlopp i jordbruket Fosfor är ett essentiellt ämne för allt levande och är nödvändigt för t.ex. fotosyntes, respiration, och nerv- och muskelfunktioner. Då fosfor är ett grundämne kan det inte förbrukas och är därmed inte en ändlig resurs. Däremot sker ett linjärt förlopp som består i att mineral med hög fosforhalt bryts ut från jordskorpan. Efter förädling till fosforgödningsmedel sprids ämnet på åkermark där den antingen lagras upp, fastläggs (vilket innebär att fosforn blir svårare för växten att nyttja), förs bort med skörd eller läcker ut till vatten. De brytvärda fosformineralerna är en ändlig resurs även om de totala resurserna är 15

mycket stora och beräknas uppgå till några hundra miljarder ton. Dagens användning av fosfor är inte hållbar i längden och måste förr eller senare förändras. Ca 80 % av utbruten fosfor används till gödningsmedel. Slam innehåller fosfor så att återföra slam till jordbruket har länge varit på tal, men det råder en del tveksamheter kring återförandet då slammet även innehåller andra ämnen som kan vara skadliga för miljön och människan. Dokumenterade sjukdomsfall har hittills inte kunnat kopplas till slamspridning på åkermark. Epidemiologiska samband är dock ofta svåra att fastställa och att bevis för smittspridning via slam saknas bör inte tolkas som att risken är obefintlig. I samband med LRF:s rekommendation att inte använda slam i jordbruket har annan användning av avloppsslam ökat. (Naturvårdsverket, 2002) För Sveriges närmare en miljon enskilda avlopp finns anledning till en hög ambitionsnivå när det gäller återföring av näringsämnen. Behov av åtgärder finns generellt då avloppen i glesbebyggelse svarar för en mycket stor tillförsel av fosfor till sjöar och vattendrag. Samtidigt bör förutsättningarna för återföring vara goda på grund av avloppets kvalitet och då systemen ofta ligger i jordbruksnära områden. Slam innehåller tungmetaller och organiska föreningar, men vissa av dessa metaller och föreningar förefaller inte förekomma i slammet från de enskilda avloppen (se bilaga 3) (Naturvårdsverket, 2002) Allt fler kommuner vill använda slam som gödsel på jordbruksmark. Då tas det ofta som självklart att det renaste slammet är det från privata trekammarbrunnar. Detta eftersom dessa bara belastas av hushållsavfall och att detta borde vara renare än det från reningsverken som även är industribelastade. Det har dock visat sig att slammet från slamavskiljare är av dålig kvalitet näringsmässigt. Det mest rättvisande sättet att ange metallhalter, är metallhalter relativt fosformängden i slam. När slamgivan ökas för att få ut behovet av fosfor överstiger halten metall som får spridas per ha. (Blad, 1999) Hösten 1999 kom larmrapporter om höga halter av bromerade flamskyddsmedel i slammet och LRF har rekommenderat sina medlemmar att inte längre ta emot slam inom jordbruket. Från och med år 2000 har gränsvärdena för tillförsel av metaller till mark i många fall nästan halverats. (Lekhove, 2001) Gällande föreskrifter i Sverige innebär att slam får spridas med vissa restriktioner. Restriktionerna som gäller är att slam inte får användas på betesmark och i samband med vissa grödor, alternativt att tio månader måste passera mellan slamspridning och skörd av sådana grödor. Behandlingen av slam är inte mer definierad än biologisk, termisk eller kemisk behandling, långtidslagring eller annan behandling för att bland annat avsevärt minska hälsoriskerna i samband med användningen. Obehandlat slam får användas om det brukas ner inom ett dygn och får inte innebära några olägenheter för närboende. (Schönning, 2003) 3.6.3 Oljeskadad jord Rening av oljeskadad jord kan bl a ske genom nedbrytning av olja och andra organiska föroreningar med hjälp av bakterier. Jorden blandas med strukturmaterial, träflis och vanligtvis hästgödsel. Beroende på jordens sammansättning, föroreningar tar det från minst 15-20 veckor innan jorden är ren. Resultatet blir koldioxid, vatten, värmeutveckling och jord med låga återstående restvärden av föroreningar. Oljeskadad jord som lämnas måste alltid analyseras, innehåll av metaller och organiska ämnen skall kontrolleras. För regelbundet återkommande material med stabila halter krävs en analys per 100 m 3. Okända massor utan innehållsdeklaration får inte lämnas. Behandlingen utförs oftast under tak. Behandlingskostnaden beror av halten kolväten vilken avgör tiden för att nå låga värden. 16