Utbildning och kompetens inom missbruks- och beroendevården

FoU rapport 2011:1 Utbildning och kompetens inom missbruks- och beroendevården En kartläggning bland personal i Gävleborgs län Ann Lyrberg

Utbildning och kompetens inom missbruks- och beroendevården En kartläggning bland personal i Gävleborgs län Ann Lyrberg

FoU Rapport 2011:1 FoU Välfärd Region Gävleborg Grafisk Form: Baringo reklam & kommunikation, Gävle Tryck: Backman Info, Gävle ISSN: 1654-8272

3 Förord Regeringen gav 2008 Sveriges kommuner och landsting (SKL) i uppdrag att stödja länen i implementering av de Nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården (Socialstyrelsen 2007). Region Gävleborg har lämnat in genomförandeplaner för åren 2009-2011 och fått stöd för olika delprojekt. Ett av delprojekten har varit att kartlägga kompetens och arbetssätt hos den personal som arbetar inom länets missbruks- och beroendevård. Rapporten som nu är sammanställd ger en bild av personalens utbildning och i vilken omfattning man använder de evidensbaserade metoder som rekommenderas i riktlinjerna. Efter denna kartläggning har länets verksamheter för målgruppen ytterligare utvecklats och flera utbildningsinsatser och processer har genomförts för att implementera metoder enligt riktlinjerna. Rapporten kan därför ses som en utgångspunkt för planering av utbildningar och annat implementeringsstöd. Rapporten kan också användas för att göra uppföljningar av hur Gävleborgs landsting och kommuner utvecklas mot en mer evidensbaserad praktik. Gävle januari 2011 Ninni Lund Processledare för: Kunskap till praktik i Gävleborg

4 Innehållsförteckning FÖRORD...3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...4 SAMMANFATTNING...6 1. INLEDNING...7 1.2 Mål och syfte...7 1.3 Frågeställningar...7 1.4 Målgrupp för kartläggningen...7 1.5 Avgränsning...8 1.6 Metod...8 1.7 Bearbetning, analys och bortfall...8 2. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD OCH EVIDENSBASERADE METODER...9 2.1 Rekommendationer för upptäckt, identifiering och bedömning...9 Biologiska tester... 9 Psykologiska tester och utredningsinstrument... 10 2.2 Rekommendationer för behandling av personer med alkohol- eller narkotikaproblem...11 2.3 Rekommendationer för uppföljning...13 3. PROFESSIONELLAS UTBILDNING OCH KOMPETENS INOM MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRDEN I GÄVLEBORGS LÄN...14 3.1 Allmänt om resultatet av undersökningen...14 Yrkeserfarenhet... 14 Utbildning... 15 3.2 Utredning och bedömning...15 Drogscreening/tester... 16 ASI... 17 AUDIT... 17 Övriga utrednings- och bedömningsmetoder... 18 3.3 Behandling...19 MI... 20 KBT/KPT... 20 12-stegsbehandling... 21 Övriga behandlingsmetoder... 21 Önskemål om utbildning i behandlingsmetoder... 22 3.4 Uppföljning...22 3.5 Utveckling av missbruks- och beroendevården i kommunerna och länet...23 Samverkan... 24 Missbruk- och beroendevårdens innehåll och utbud... 24 Kompetens... 24 Missbruk- och beroendevårdens organisatoriska tillhörighet, styrning och ledning... 24 Resurser och lika vård... 24 4. ANALYS...25 4.1 Allmänt om personalens utbildning och kompetens...25 4.2 Metoder vid utredning och bedömning...25 4.3 Behandlingsmetoder...26 4.4 Metoder vid uppföljning...27 4.5 Utveckling av missbruks- och beroendevården...28

5 5. SLUTDISKUSSION...29 Referenser...30 BILAGA 1...31 Enkät för kartläggning av utbildning och kompetens inom missbruks- och beroendevården i Gävleborgslän...31 Inledande frågor:... 31 Vilka av nedanstående utrednings-, bedömnings- och dokumentations-instrument har du utbildning i och/eller använder i ditt arbete inom alkohol- och narkotikaområdet? (Flera alternativ kan kryssas).... 32 Vilka behandlingsmetoder har du utbildning i och/eller använder i ditt arbete inom alkoholoch narkotikaområdet? (Flera alternativ kan kryssas).... 33 Använder du något/några av nedanstående bedömningsinstrument och metoder för uppföljning efter avslutad behandling? (Fler alternativ kan kryssas)... 34 Frågor om metodstöd och utvecklingsarbete... 34 BILAGA 2...36

6 Sammanfattning Som ett led i länets implementeringsarbete av de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården har en kartläggning av kompetens bland personal verksamma inom länets missbruks- och beroendevård genomförts. Målsättingen har varit att kartlägga vilka rekommenderade evidensbaserade metoder vid utredning, bedömning, dokumentation, behandling och uppföljning som används. Kartläggningen är tänkt att ge underlag till planering av framtida utbildnings-, kompetensutvecklings- och metodstödjande insatser. En webbaserad enkät skickades ut hösten 2009 till 194 yrkesverksamma inom området. Enkäten har besvarats av 135 personer anställda inom länets beroendemottagningar, socialtjänstens vuxenenheter, socialtjänstens utförare av öppenvård, kommunernas hvb-hem, olika boenden riktade till målgruppen, privata utförare av öppenvård och personal på enheter inom landstinget som bedriver substitutionsbehandling. Kartläggningen visar att behandlingsassistenter, alkohol- och drogterapeuter, sjuksköterskor och socialsekreterare är de vanligaste förekommande yrkesgrupperna med målgruppen som sitt huvudsakliga arbetsområde. Bara någon enstaka läkare, psykolog och kurator har målgruppen som sitt huvudsakliga arbetsområde. Vid analys av personalens utbildning och kompetens framträder två bilder av särskilt intresse. Det ena är att personalen som helhet har lång yrkeserfarenhet av målgruppen, nästan 70% har arbetat 5 år eller längre med målgruppen. Framför allt är det behandlingsassistenter och alkohol- och drogterapeuter som har lång erfarenhet. Den andra bilden är att de yrkesgrupper som har den längsta kliniska erfarenheten (behandlingsassistenter och alkohol- och drogterapeuter) har den lägsta utbildningsnivån. De metoder som används mest vid utredning och bedömning av missbrukets och beroendets svårighetsgrad är drogscreening/tester följt av ASI och AUDIT. MAPS, ADAD och DOK används endast i enstaka fall. Bland behandlingsmetoder är MI, 12-stegsbehandling och KBT/KPT vanligast förekommande. Dessa metoder har också flest utbildade. Metoder som interaktionell terapi, CRA, HAP och familjeterapi med fokus på missbruk och beroende används i liten omfattning eller nästan inte alls. Endast några få har utbildning i dessa metoder. Vid uppföljning används främst metoderna ASI och AUDIT. Men i det daliga arbetet är de inte lika vanligt förekommande som vid utredning och bedömning. Ett överraskande resultat av kartläggningen är att många yrkesverksamma använder evidensbaserade metoder utan utbildning i den metod som praktiseras. Det väcker frågan om hur framgångsrika evidensbaserade metoder är om utövarna saknar adekvat utbildning? Slutsatserna av kartläggningen är att implementeringsarbetet bör inriktas på utbildning i metoder där det finns många användare som saknar utbildning (Drogscreening/test metoder, metoder för stöd och behandling för anhöriga barn och ungdomar, metoder och stöd för vuxna anhöriga, återfallsprevention, AUDIT och DUDIT), metoder som inte implementerats alls eller i liten omfattning (familjeterapi med inriktning på missbruk och beroende, CRA, HAP och interaktionell terapi), metodstöd till utredning, bedömning och systematiska uppföljningar. Möjligheterna till vidareutbildning och fördjupningsutbildning inom missbruks- och beroendevården i länet bör utvecklas.

7 1. Inledning I takt med att missbruks- och beroendeproblem ökat under senare år har också intresset för missbruksoch beroendevårdens innehåll, struktur och kompetens ökat. Stora regionala skillnader vad gäller tillgång och innehåll i vård och behandling har uppmärksammats. 1 Därmed har behoven av en mera tydlig och enhetlig vård blivit större. Med anledning av att ansvaret innehas av både socialtjänst och hälso- och sjukvård och att många insatser sker inom flera andra huvudmäns områden (kriminalvård, privata verksamheter, frivilliga organisationer) finns det stora skillnader i synsätt, traditioner och kompetens. Avsaknaden av en gemensam plattform är en anledning till att socialstyrelsen 2002 påbörjade arbetet med nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Syftet med riktlinjerna (som gavs ut 2007) är bl.a. att förena två olika huvudmäns verksamheter, att samla aktuell kunskap om metoder och tekniker som är effektiva och att utgöra en grund för fortsatt utvecklingsarbete inom området. Regeringen gav SKL (Sveriges kommuner och landsting) i uppdrag att implementera riktlinjerna, ett arbete som bedrivs i projektet Kunskap till praktik. Gävleborgs län deltar i projektet sedan december januari 2009. Sedan projektstarten har, runt om i länet, utbildare i olika evidensbaserade metoder utbildats och som i sin tur påbörjat utbildning av personal. Det saknas dock fortfarande en bild av vilken kompetens personalen har i de olika evidensbaserade metoderna och i vilken omfattning de används. Ett viktigt led i det fortsatta arbetet med implementeringen är att ge en bild av den aktuella situationen i länet när det gäller kompetens och förutsättningar att använda evidensbaserade metoder inom missbruks- och beroendevården. 1.2 Mål och syfte Målsättningen med föreliggande arbete är att kartlägga vilken kompetens personalen inom länets missbruks- och beroendevård har och i vilken omfattningen de metoder som rekommenderas i de nationella riktlinjerna används. En annan målsättning är att ta reda på personalens önskemål och behov av framtida kompetensutveckling och metodstöd. Med metodstöd avses den hjälp, stöd och fortbildning som behövs för att möjliggöra att används. Syftet med kartläggningen är att den ska ge underlag till planering av framtida utbildnings-, kompetensutvecklings- och metodstödjande insatser. 1.3 Frågeställningar I vilken utsträckning används evidensbaserade metoder i enlighet med de Nationella riktlinjerna? Finns en diskrepans mellan genomgången utbildning i sådana metoder och faktiskt användande? Vilka önskemål har personalen kring framtida utbildning, metodstöd och kompetensutveckling? 1.4 Målgrupp för kartläggningen Målgruppen för kartläggningen är personal inom kommun, landsting samt privata aktörer som har i primärt uppdrag att utreda, karlägga, vårda/behandla vuxna personer med missbruk och beroendeproblematik enligt nedanstående kategorier: Personal vid samordnade beroendemottagningar Socialtjänstens vuxenenheter (handläggare) Socialtjänstens utförare av öppenvård Kommunernas HVB-hem/boenden för personer med beroende- och missbruksproblematik 1 Larsson, G. Stöd och vård för individen. Om ansvar och tvång i den svenska missbruks- och beroendevården. En diskussionspromemoria. SOU 2010.

8 Privata utförare av öppenvård (avtal med kommunerna) Personal på enheter inom landstinget som har substitutionsbehandling 1.5 Avgränsning Antalet aktörer och berörd personal som kommer i kontakt med personer med missbruks- och beroendeproblematik är stort. Önskeläget är naturligtvis att kartlägga kompetensen bland all inblandad personal i länets beroende- och missbruksvård. Med anledning av att denna kartläggning har begränsade resurser har det varit nödvändigt med en avgränsning. Vår inriktning i denna kartläggning är att fokusera på den personal inom kommun, landsting och privata verksamheter som har i primärt uppdrag att bedöma, utreda, behandla och vårda vuxna personer med beroende- och missbruksproblematik. Personal som arbetar med ungdomar under 18 år ingår inte i kartläggningen. När det gäller privata vårdgivare har vi valt att fokusera på utförare av öppenvård som har stadigvarande avtal med kommunerna och uteslutit de privata behandlingshem som kommunerna anlitar. En bevekelsegrund till detta förutom resursaspekten är att kommunerna köper vård hos olika vårdgivare, ofta utanför länet. 1.6 Metod Den personal som bedömts ingå i målgruppen har identifierats genom inrapportering av länets kommuner, landstinget och privata utförare. En webbenkät utformad med bäring på de aktuella frågeställningarna skickades ut till de identifierade personerna tillsammans med ett följebrev som beskrev syftet och värdet av kartläggningen i september 2009. För att fånga upp önskemål kring framtida utbildning, kompetensutveckling och metodstöd ställdes en öppen fråga med denna inriktning i enkäten. En påminnelse skickades ut vid ett tillfälle till de som inte besvarat enkäten. 1.7 Bearbetning, analys och bortfall Svaren har sammanställts och analyserats med målsättningen att skapa ett underlag för framtida planering och organisation av kunskapsutvecklingen inom länets beroende- och missbruksvård. Bearbetning av svaren har dels skett med hjälp av Webropol (frågorna 1-11) och dels manuellt (frågorna 12-45). I den manuella bearbetningen har varje svar studerats och bearbetats enligt följande: 1. Svaren till frågorna som handlar om utrednings-, bedömnings- och dokumentationsinstrument, behandlings- och uppföljningsmetoder har delats in i kategorierna: Har utbildning i Använder och har utbildning i Använder men saknar utbildning i Använder inte Ej svarat 2. Svarsalternativen använder i det dagliga arbetet och använder någon gång/månaden eller mer sällan i frågorna 12-19 och 21-30 (se bilaga 1) har slagits ihop och redovisas som använder eftersom det huvudsakliga syftet var att ta reda på vilka metoder som används. 3. I frågor med öppna svarsalternativ (frågorna 41-45) har svaren delats in i kategorier och därefter analyserats. I bearbetningen redovisas delar av resultaten från frågorna 12-45 yrkesgruppsvis. I yrkeskategorierna läkare, kurator och psykolog har alltför få respondenter besvarat enkäten för att vi ska kunna dra några slutsatser, men de har ändå tagits med i resultatredovisningen. Enkäten skickades ut till 194 personer verksamma inom området. Sammanlagt har 135 besvarat enkäten vilket betyder ett bortfall på 59 personer dvs. 30%. Tänkbara förklaringar till bortfallet kan vara att personal slutat, varit tjänstlediga, felaktiga adresser, att de valt att inte svara eller helt enkelt glömt bort att svara. 70% får anses vara en bra svarsfrekvens.

9 2. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård och evidensbaserade metoder Riktlinjerna bygger på kunskap och metoder som använts inom området fram t.o.m. 2004. Fem expertgrupper deltog i ett arbete med att granska och analysera de kunskapsöversikter som fanns inom området, främst Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) och Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS). Arbetet redovisas i ett faktaunderlag 2 och gavs ut 2006 av Socialstyrelsen. I granskningen har expertgruppen gjort en evidensgradering från 1 till 4 av metoder och tekniker där grad 1 har det högsta bevisvärdet och grad 4 det lägsta bevisvärdet eller studier saknas. 3 Med evidensbaserad praktik avses en sammanvägning av tre informationskällor; personals egna kliniska erfarenhet, tillgängliga forskningsresultat och patienters/klienters synpunkter. Att arbeta evidensbaserat innebär att väga ihop dessa tre kunskapskällor. Riktlinjerna som gavs ut 2007 baseras på en sammanvägning av expertgruppernas bedömning av evidensgrader och en ekonomisk bedömning. Rekommendationerna delas in i sex huvudområden: 1. bedömningsinstrument och dokumentation 2. upptäckt och rådgivning 3. behandling vid missbruk och beroende av narkotika 4. behandling vid missbruk och beroende av alkohol 5. missbruk och beroende under graviditet 6. samsjuklighet mellan missbruk och beroende och psykisk eller somatisk (kroppslig) sjukdom. De metoder som SKL och projektet Kunskap till praktik i första hand har valt att fokusera på i implementeringsarbetet handlar om upptäckt, identifiering och bedömning, behandling vid alkohol och/eller narkotikamissbruk och uppföljning. 2.1 Rekommendationer för upptäckt, identifiering och bedömning Enligt de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården ska socialtjänsten och hälso- och sjukvården använda effektiva metoder för identifiering av riskfyllda alkoholvanor eller narkotikakonsumtion. Att vanor utvecklas i negativ riktning ska också motverkas. Finns ett problem ska omfattningen av det bedömas. Till hjälp rekommenderar riktlinjerna biologiska och psykologiska tester 4. Biologiska tester De biologiska tester som finns för upptäckt av alkoholintag har granskats av en expert grupp. Nationella riktlinjerna sammanfattar experternas slutsatser enligt följande 5 : Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser: För att identifiera pågående eller nyligen avslutat alkoholintag kan man mäta alkohol (etanol) i blod eller urin eller i utandningsluft med kvalitetssäkrad utrustning. För att påvisa aktuellt alkoholintag under senaste dygnet eller dygnen, men där alkohol (etanol) inte längre kan påvisas, är mätning av EtG, EtS eller 5-HTOL i urin användbar. För att identifiera ett långvarigt, högt alkoholintag kan man använda en kombination av biologiska test, i första hand CDT och GT. 2 3 4 5 Faktaunderlag till Nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård. (2006). Socialstyrelsen 2006 s.123-21. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), sid 204. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), sid 73. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), sid 96.

10 För att identifiera långvarig alkoholkonsumtion kan också ASAT, ALAT och MCV användas. Eftersom dessa test, i likhet med GT, visar utslag av andra orsaker än alkohol, måste det vid en bedömning tas hänsyn till annan information, speciellt icke alkoholrelaterade leversjukdomar (gäller samtliga test), läkemedelsbehandling (ASAT och ALAT) samt blod- och näringsbrist och rökning (MCV). Ovanstående tester för alkohol (etanolanalys) och markörer för skador på organ (t.ex. leverprov) täcker endast in alkoholbrukets ytterligheter. Den ena ytterligheten mäter enstaka alkoholintag som ligger nära i tiden. Den andra mäter kroppsliga förändringar som uppkommer efter en lång tids överkonsumtion. För att påvisa ev. förekomst av narkotika rekommenderas urinprov. För att resultaten ska bli så säkra som möjligt krävs noggrant handhavande i enlighet med Socialstyrelsens meddelandeblad (2004) Narkotikatest av urin inom hälso- och sjukvården. Test för att upptäcka förekomst av narkotika med s.k. snabbtest (remsa för urinprov) är osäkrare och ska inte användas som enda underlag till beslut och åtgärder som medför inskränkningar i personers handlingsutrymme och frihet. Testresultaten måste bekräftas av personen eller genom laboratorieanalyser. Några biologiska tester för att bedöma narkotikaproblemets allvarlighetsgrad hos den enskilde individen finns inte. Nationella riktlinjerna hänvisar här till att använda psykologiska tester, främst DUDIT och DUDIT-E. De biologiska tester som rekommenderas har i enkätundersökningen sammanförts till en kategori drogscreening/tester och innefattar då urinprover, snabbtester och markörer för skador på kroppsliga organ t.ex. leverprover. Psykologiska tester och utredningsinstrument De psykologiska tester och utredningsinstrument som rekommenderas vid identifiering, bedömning och åtgärder är AUDIT, DUDIT, ASI, ADAD, DOK och MAPS. Nedan kommer en kort beskrivning av respektive metod samt ADDIS. ADDIS ingick inte i riktlinjerna när de gavs ut 2007, men har granskats och godkänts av socialstyrelsen och därmed tillkommit som en rekommendation. Metoden har under lång tid använts inom socialtjänsten och beroendemottagningarna i länet. AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) har tagits fram av en internationell forskargrupp på uppdrag av WHO. Består av ett frågeformulär om 10 frågor och tar ca 5-10 min att besvara. Metoden mäter riskfylld alkoholkonsumtion, tecken på beroende och alkoholskador. 6 DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) har utvecklats som ett parallellinstrument till AUDIT och identifierar personer med riskabla och skadliga narkotikavanor eller narkotika relaterade problem. Testet tar ca 5-10 min och består av 11 frågor. 7 ASI (Addiction Severity Index) Metoden har utvecklats av T. A. McLellan och mäter faktorer med relevans för drogmissbruk. Metoden ger en profil över svårighetsgraden och behov av hjälpinsatser inom sju olika livsområden (Fysisk hälsa, Arbete och försörjning, Alkohol- och narkotikaanvändning, Kriminalitet, Missbruk och psykiska problem i släkten, Familj och umgänge, Psykisk hälsa). Intervjun tar ca 45-60 min att genomföra, bearbetning och intervjuarskattning ca 30 min. 8 ADAD (Adolescens Drug Abuse Diagnosis) Metoden är en ungdomsversion av ASI, utvecklad av A. A. Friedman & A. Terras. Metoden mäter drogmissbruk och andra livsproblem. Används för behandlingsplanering och utvärdering av förändring inom olika problemområden. Består av intervjuformulär med 150 frågor inom nio livsområden (Fysisk hälsa, Skola, Arbete, Fritid och vänner, Familj bakgrund och relationer, Psykisk hälsa, Brottslighet, Alkohol, Narkotika), tar ca 60-90 minuter att genomföra samt tid för bearbetning. 9 DOK (Dokumentation och utvärdering inom missbrukarvården) - har utvecklats av H. Jenner & V. Segraeus och består av ett antal formulär som mäter faktorer med relevans för drog- 6 Bergman, H. (1994.) AUDIT. The Alcohol Use Disorders Identification Test AUDIT: Manual. Stockholm: Karolinska institutet, Magnus Huss klinik. 7 Bergman, A H. Bergman, H. Palmstierna, T. & Schlyter, F. (2007) DUDIT. The Drug Use Disorders Identification Test. Manual. Version 1:1. Stockholm: Karolinska Institutet. 8 Nyström, S., Zingmark, D. & Jäderland, A. (2009): ASI-manualen 2009. Socialstyrelsen. 9 Friedman, A. & Utada, A. (1989). A Method for Diagnosing and Planning the Treatment for Adolescent Drug Abusers. (The Adolescent Drug Abuse Diagnoses (ADAD) Instrument), J. Drug Education, 19, 4, 285-312.

11 missbruk. Metoden används för kartläggning av problemområden, hjälpbehov, och insatser under behandling samt uppföljning. Halvstrukturerad intervju som består av 70 inskrivningsfrågor, 19 avstämningsfrågor och 27 utskrivningsfrågor. Intervjun tar ca 40 min för inskrivning och ca 10-15 min vid utskrivning. 10 MAPS (Monitoring Area and Phase system) har utvecklats inom ett europeiskt forskningsprojekt och syftar till att tillvarata och strukturera viktig information för individens fortsatta behandling. Används vid utredning av var individen befinner sig i förändrings- och motivationskedjan. Används som ett komplement till ASI och ADAD. 11 ADDIS (Alkohol Drug Diagnos Instrument) är en svensk version av SUDDS (Substance Use Disorder Diagnostic Schedule), ett alkohol- och drogdiagnosinstrument som är uppbyggt kring ICD-10 (International Classification of Diseases an Related Health Problems, WHO 1992 och 1993) och DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual och Mental Disorders) utgivet av Amerikanska Psykiatriska Läkarsällskapet, APA. 1994). Metoden mäter alkohol- och drogproblemets tyngd och används för att ställa diagnos med hjälp av ICD-10 och DSM-IV. Strukturerad intervju med 75 frågor och tar ca 45-60 min. 12 2.2 Rekommendationer för behandling av personer med alkoholeller narkotikaproblem De metoder som SKLs projekt Kunskap till praktik valt att fokusera på i ett första skede är psykosociala behandlingsmetoder. Vad menas då med psykosocial behandling? I riktlinjerna definieras behandling enlig följande: Systematiska och teoretiskt grundade tekniker eller metoder som används för att hjälpa enskilda individer att komma från sitt missbruk eller beroende 13. Eftersom det i praktiken även krävs att personal har lämplig kompetens och utbildning, att de tekniker och metoder som används har stöd i forskningen, och att behandlingen utövas i en miljö som gynnar terapeutisk verksamhet ställs även följande kriterier på psykosocial behandling: Evidenskriteriet avser systematiska och teoretiska metoder med stöd i forskning. Intentionskriteriet avsikten att hjälpa enskilda individer att komma från sitt missbruk eller beroende och inte återvända till det. Kompetenskriteriet utövare av behandlingen ska ha lämplig kompetens. Kriteriet om terapeutisk kontext praktik som utövas inom en verksamhet som är anpassad för terapeutiska och behandlande aktiviteter. Interventionen riktar sig mot den enskildes psykologiska och sociala livssituation med uttalat fokus på missbruk och beroende. Interventionen syftar främst till att påverka motivation, beteende, attityder, känslor och tankar med uttalat fokus på den enskildes missbruk eller boende. Vid behandling av personer med narkotikaproblem rekommenderas psykosocial behandling i form av: Kognitiv beteendeterapi med fokus på missbruk, Kort intervention/motivating Interviewing (MI), CRA-behandling, Dynamisk terapi, Familjeterapi med fokus på missbruk och beroende. Även stöd till personer i den enskildes nätverk som kan understödja behandling och rehabilitering rekommenderas eftersom det bidrar till minskad risk för återfall och bättre behandlingskontinuitet. Vid behandling av personer med alkoholproblem rekommenderas följande psykosociala behandlingsmetoder: 12-stegsprogram, Kognitiv beteendeterapi med fokus på missbruk, motivationshöjande behandling, CRA-behandling, Kort intervention, Interaktionell terapi, Dynamisk terapi, Familjeterapi med fokus på missbruk och beroende. Nedan kommer en kort beskrivning av respektive metod: 10 Jenner, H. & Segraeus, V. (1996). Att utveckla missbrukarvård genom dokumentation (SiS-Rapport 1996:6). Nordisk alkoholtidsskrift nr 3. 11 MAPS Foundation. http://www.mapsfoundation.org/lang2/index.html. 12 Hoffman, N.G. & Harrison, P. (2009). ADDIS Alkohol Drog Diagnos Instrument. Manual. Åre. 4M Konsult, Dahl & Dahl. 13 Nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård. 2007. Socialstyrelsen sid. 32.

12 Kort intervention en metod som används främst vid tidiga alkoholproblem och syftar till att eliminera riskkonsumtion innan det leder till skador och problem. Metoden innebär identifiering av riskbeteende och rådgivning. Motivating interviewing (MI) består av ett motiverande samtal där behandlarens roll är att utan påtryckningar hjälpa patienten att klargöra för sig själv för- och nackdelar med drickande eller drogande, att ge positiv förstärkning och stärka tilltron till den egna förmågan att förändra. Om patienten önskar informerar behandlaren om alkoholens och/eller narkotiska preparatets effekter och hälsorisker. 14 CRA-behandling (Community Reinforcement Therapy) behandlingen består av funktionsanalys, patientens målformulering inom olika livsområden, analysering av utlösare av missbruksbeteende och färdighetsträning med att hantera olika slags problem i livet (inte bara alkohol- eller drogproblem). 15 Dynamisk terapi använder samtalet som grund och syftar till att identifiera och medvetandegöra psykiska konflikter och icke ändamålsenliga reaktionsmönster (ofta grundade i barndom och uppväxt) i det aktuella nuet. På så sätt ökar patienten sina möjligheter att förändra reaktionsmönster som inte längre är ändamålsenliga. Det leder i sin tur till utveckling och en förbättrad psykisk hälsa. Metoden har sina rötter i psykoanalysen och är en modifiering av denna. 16 KBT (Kognitiv Beteendeterapi) grundar sig på inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Fokus ligger på samspelet mellan individen och dennes omgivning, problemlösning och hur beteendet påverkas av våra tankar. Behandlingen består av en inledande beteendeanalys, strukturerade behandlingssessioner, konkret formulerade målsättningar och hemuppgifter. 17 Interaktionell terapi fokuserar på faktorer som kan tänkas ligga bakom missbruket. Behandlingen fokuserar på samspelet med andra människor och stödjer en förändring av missbruksbeteendet. 18 12-stegsbehandling Metoden bygger på AA-rörelsens tolv steg och traditioner. Behandlingen är strukturerad och består till största del av gruppaktiviteter. Med hjälp av medpatienter bryts försvar att inte ta itu med problem ner. Behandlingen består även av föreläsningar om olika ämnen som alkoholism, sjukdomsbegreppet, anhörigproblematik, AA-rörelsen, andlighet, livskvalitet. Även möten där klienten presenterar sin livshistoria förekommer. 19 Familjeterapi med fokus på missbruk och beroende är en terapiform där hela eller delar av familjen arbetar med att lösa problem, bemästra svåra livssituationer (t.ex. missbruk och beroende) och komma vidare i kriser. Metoden har sin grund i systemteorin och systemteoretiskt synsätt vilket innebär att förändring i en del av systemet kan motverkas eller förstärkas av andra delar i systemet. Behandlingen blir verkningsfull när flera familjemedlemmar deltar i processen och arbetar vidare mellan samtalen. 20 Återfallprevention är en behandlingsintervention som bygger på kognitiva beteendeterapeutiska tekniker t.ex. färdighetsträning. Behandlingen inleds med en beteendeanalys och en konsekvensanalys av återfall på kort och lång sikt. Därefter beskrivs, demonstreras och övas beteendefärdigheter som kan användas för att hantera problembeteende. 21 14 Barth, T. & Nälsholm, C. Motiverande samtal MI. (2006). Studentlitteratur, Danmark. 15 Robert, J., Meyers, P.H. & Smith, J.E. (1995). Clinical guide to Alcohol Treatment: The Community Reinforcement Approach. Guilford Publications. 16 Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (2001): Behandling av alkohol- och narkotikaproblem en evidensbaserad kunskapssammansättning. Rapport 156/II. Sid 181. 17 Gyllenhammar, C. Att bryta vanor. Kognitiv beteendeinriktad behandling vid missbruk och beroende. Natur och kultur. Stockholm 2007. 18 Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (2001): Behandling av alkohol- och narkotikaproblem en evidensbaserad kunskapssammansättning. Rapport 156/I. Sid 182. 19 Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (2001): Behandling av alkohol- och narkotikaproblem en evidensbaserad kunskapssammansättning. Rapport 156/II. Sid 16. 20 Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (2001): Behandling av alkohol- och narkotikaproblem en evidensbaserad kunskapssammansättning. Rapport 156/II. Sid 22. 21 Saxon, L. & Wirbing, P. Återfallsprevention. Färdighetsträning vid missbruk och beroende av alkohol, narkotika och läkemedel. (2004). Studentlitteratur. Lund.

2.3 Rekommendationer för uppföljning Vid uppföljning av behandling av alkohol- och narkotikamissbruk stödjer sig de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården på experternas faktaunderlag. Av slutsatserna framgår att det är den individuella förändringen över tid som bör studeras. Syftet med att fortlöpande följa upp behandlingen är att kunna göra förändringar om resultatet inte blir som önskat. Ett annat syfte är att på gruppnivå kunna ta fram underlag till utvärdering av olika behandlingsmetoder, vilka som har effekt eller inte och argument för att förkasta eller fortsätta med olika behandlingsmetoder. Både biologiska och psykologiska tester kan användas. För att följa upp resultatet av behandling vid långvarigt alkoholmissbruk eller beroende rekommenderas en kombination av markörer t.ex. CDT och GT. För att påvisa återfall under pågående behandling för alkoholmissbruket föreslås regelbunden eller slumpmässig mätning av Etg, Ets och 5-HTOL i urinprov. De psykologiska tester som rekommenderas är för sexmånadersuppföljning konsumtionsfrågorna i AUDIT (alkohol) och DUDIT (narkotika) och vid mer omfattande uppföljning ASI eller DOK. I denna kartläggning har vi valt att fokusera på metoder som används vid uppföljning efter avslutad behandling. De biologiska markörerna har därför valts bort eftersom de i första hand är avsedda att följa upp under pågående behandling. Frågan lyder använder du något eller några av nedanstående bedömningsinstrument och metoder för uppföljning efter avslutad behandling? De psykologiska tester vi frågat om är ASI, AUDIT, DUDIT ADAD och ADDIS. I en öppen fråga har respondenterna även fått ange andra metoder som används vid uppföljning. 13

14 3. Professionellas utbildning och kompetens inom missbruks- och beroendevården i Gävleborgs län 3.1 Allmänt om resultatet av undersökningen Enkäten har besvarats av 135 personer, 40 män och 95 kvinnor, som på olika sätt arbetar inom missbruks- och beroendevården i länet. Merparten är anställda av kommunerna (65,9%), följt av landstinget (24,5%), privat verksamhet (7,4%) och övrig verksamhet (2,2%), se tabell 1. Den största yrkesgruppen utgörs av behandlingsassistenter (29), följt av alkohol- och drogterapeuter (25), sjuksköterskor (22) och socialsekreterare (19). I kategorin annan befattning inryms personal vilka arbetar med myndighetsutövning men inte tituleras socialsekreterare, behandlingspersonal med olika titlar t.ex. behandlare, alkohol- och drogrådgivare samt chefer och samordnare. I länet finns endast någon enstaka läkare, psykolog och kurator som har målgruppen som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Tabell 1: Fördelning yrkesgrupper och arbetsgivare. Antal. N=135. Kommun Landsting Privat verksamhet Annan arbetsgivare Totalt Sjuksköterska 1 20 1 0 22 Skötare 0 7 0 0 7 Läkare 0 2 1 0 3 Psykolog 0 1 0 0 1 Socialsekreterare 19 0 0 0 19 Kurator 1 0 0 0 1 Alkohol- och drogterapeut 19 0 5 1 25 Behandlingsassistent 29 0 0 0 29 Arbetsledare 6 1 1 0 8 Annan befattning 14 2 2 2 20 Totalt 89 (65,9%) 33 (24,5%) 10 (7,4%) 3 (2,2%) 135 Yrkeserfarenhet Vilken yrkeserfarenhet personalen har av att arbeta med målgruppen framgår av tabell 2. 68,1% har arbetat 5 år eller mer och 40,7% har arbetat 10 år eller längre. Här utmärker sig behandlingsassistenterna och alkohol- och drogterapeuter som är de yrkesgrupper som har längst yrkeserfarenhet inom området, följt av arbetsledare, andra befattningar och socialsekreterare.

15 Tabell 2: Yrkeskategori och erfarenhet av arbete inom missbruks- och beroendevården. Antal. N=135. 0-4 år 5-9 år 10-14 år 15 år eller mer Totalt Sjuksköterska 11 8 2 1 22 Skötare 5 0 1 1 7 Läkare 1 1 0 1 3 Psykolog 1 0 0 0 1 Socialsekreterare 8 5 3 3 19 Kurator 0 0 0 1 1 Alkohol- och drogterapeut 6 6 6 7 25 Behandlingsassistent 3 11 7 8 29 Arbetsledare 2 1 0 5 8 Annan befattning 6 4 5 5 20 Totalt 43 (31,9%) 37 (27,4%) 24 (17.8%) 31 (22,9%) 135 Utbildning Utbildningsnivån bland personalen varierar. Totalt har 59,3% en högre eftergymnasial utbildning. Behandlingsassistenter och alkohol- och drogterapeuter är de yrkesgrupper där utbildningsnivån är lägst och varierar mest, alltifrån grundskola till högskola/universitet. Se tabell 3. Tabell 3: Yrkeskategori och utbildningsnivå. Antal. N=135. Grund- Gymnasium Folkhög- KY-utbildning/ Högskola/ Totalt skola skola yrkesutbildning universitet Sjuksköterska 0 0 0 0 22 22 Skötare 1 5 0 1 0 7 Läkare 0 0 0 0 3 3 Psykolog 0 0 0 0 1 1 Socialsekreterare 0 0 0 0 19 19 Kurator 0 0 0 0 1 1 Alkohol- och 3 1 9 5 7 25 drogterapeut Behandlingsassistent 6 7 7 4 5 29 Arbetsledare 0 0 0 0 8 8 Annan befattning 0 6 0 0 14 20 Totalt 10 7,4%) 19 (14,1%) 16 (11,8%) 10 (7,4%) 80 (59,3%) 135 Personalen tillfrågades också om de, förutom grundutbildning hade någon specifik vidareutbildning inom ämnesområdet. För att inte styra svaren lämnades frågan öppen till de svarandes egna tolkningar av vad de anser är vidareutbildning inom området. 36,3% (49) har svarat att de har vidareutbildning. De preciserade svaren berör alltifrån kontaktmannaskap, teambuilding, beroendelära, behandlingsassistentutbildning, myndighetsutövning, dokumentation, specifika metoder vid utredning och bedömning, tekniker och metoder att behandla kriminalitet och ilska till mental träning. Längden på utbildningarna varierar från 40 högskolepoäng till kortare kurser på några dagar. 3.2 Utredning och bedömning Nedan kommer en redovisning av de metoder som används vid utredning och bedömning av problemets svårighetsgrad. Resultaten redovisas i tabell 4. Därefter redovisas de tre mest använda metoderna fördelat på yrkesgrupper och slutligen i vilken omfattning övriga metoder används vid utredning och bedömning.

16 Tabell 4: Metoder i utredning och bedömning Metod för utredning och bedömning, om används och utbildning i. Antal. N=135. Antal som använder Antal utbildade i Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Ej svarat AUDIT 44 34 19 25 10 135 DUDIT 29 25 12 17 6 135 ASI 52 52 33 19 11 135 MAPS 1 2 0 1 2 135 ADDIS 29 28 19 10 5 135 ADAD 3 6 1 2 3 135 DOK 4 7 0 4 3 135 Drogscreening/tester 70 36 27 43 8 135 Av tabell 4 framgår att den metod som används mest är drogscreening/tester, hälften använder, följt av ASI och AUDIT som används av en tredjedel. En femtedel använder ADDIS och DUDIT. Antal svar Drogscreening/tester Som ovan nämnts är drogscreenig/tester den metod som används flitigast vid utredning/bedömning. Tabell 5 visar i vilken omfattning de olika yrkesgrupperna har utbildning och använder. Tabell 5: Drogscreening/tester Metod drogscreening/tester, användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. Antal. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 8 20 7 13 1 1 22 Skötare 3 6 2 4 0 1 7 Läkare 1 2 0 2 0 1 3 Psykolog 0 1 0 1 0 0 1 Socialsekreterare 0 4 0 4 15 0 19 Kurator 0 0 0 0 1 0 1 Alkohol- och 9 12 6 6 10 3 25 drogterapeut Behandlingsassistent 9 18 8 10 10 1 29 Arbetsledare 3 1 1 0 6 1 8 Annan befattning 3 6 3 3 14 0 20 Totalt 36 70 27 43 57 8 135 Tabell 5 visar att drygt hälften använder drogscreening/tester. De yrkesgrupper som använder mest är sjuksköterskor, behandlingsassistenter och alkohol- och drogterapeuter. 43 av 70 användare saknar utbildning i.

17 ASI Den metod som används näst mest är ASI. Tabell 6 visar i vilken omfattning de olika yrkesgrupperna har utbildning och använder. Tabell 6: ASI Metod ASI, användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. Antal. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 4 5 3 2 16 1 22 Skötare 1 1 1 0 6 0 7 Läkare 0 2 0 2 1 0 3 Psykolog 0 0 0 0 1 0 1 Socialsekreterare 14 17 12 5 0 2 19 Kurator 1 1 1 0 0 0 1 Alkohol- och 10 5 3 2 17 3 25 drogterapeut Behandlings- 12 12 10 2 15 2 29 assistent Arbetsledare 5 2 1 1 4 2 8 Annan befattning 5 7 2 5 12 1 20 Totalt 52 52 33 19 72 11 135 Socialsekreterarna är den yrkesgrupp som har flest användare, 17 av 19, följt av behandlingsassistenter, där 12 av 29 använder. De är också de yrkesgrupper som har flest utbildade i. Metoden används i liten omfattning av landstingsanställd personal. AUDIT AUDIT är den tredje mest använda vid utredning och bedömning. Tabell 7 visar i vilken omfattning de olika yrkesgrupperna har utbildning och använder. Tabell 7: AUDIT Metod AUDIT, användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. Antal. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 7 10 4 6 10 2 22 Skötare 0 4 0 4 3 0 7 Läkare 0 2 0 2 0 1 3 Psykolog 0 0 0 0 1 0 1 Socialsekreterare 7 11 6 5 8 0 19 Kurator 1 1 1 0 0 0 1 Alkohol- och 9 9 6 3 14 2 25 drogterapeut Behandlingsassistent 2 1 0 1 26 2 29 Arbetsledare 3 2 0 2 4 2 8 Annan befattning 4 5 2 3 15 0 20 Totalt 34 45 19 26 81 9 135 Sammanlagt har en fjärdedel svarat att de har utbildning i AUDIT och lite mer än en tredjedel använder. Mindre än hälften av användarna har utbildning i AUDIT. Socialsekreterare, sjuksköterskor och alkohol- och drogterapeuter är de som använder mest.

18 Övriga utrednings- och bedömningsmetoder Även andra utrednings- och bedömningsinstrument än de som räknats upp ovan används. 22 respondenter har svarat att de använder andra instrument. Av tabellen nedan framgår exempel på de tester/metoder som angivits. Uppenbart felaktiga svar har sållats bort, t.ex. har några svarat att de använder MI och KBT vilka är metoder som används vid behandling. Tabell 8: Användning av andra utrednings- och bedömningsinstrument. Antal. N=18. KASAM 23 Uncope Alkomät Bedömn. Bedömningsinstrument SCL- CODI MACH DIP- IDS- Totalt 90 22 Q 24 100 25 spel- beroende Antal 5 4 1 3 1 1 1 1 1 18 Som vi kan se av tabell 8 används andra utrednings- och bedömningsmetoder än de som rekommenderas i riktlinjerna endast i begränsad omfattning. Av de som ovan angivits är SCL-90 26 och KASAM 27 de vanligast förekommande Tabell 9 nedan visar andelen som önskar utbildning i utrednings-, bedömnings- och dokumentationsmetoder. Drygt hälften har svarat att de önskar mer utbildning i någon av metoderna. Tabell 9: Antal som önskar utbildning i utrednings-, bedömnings- och dokumentationsmetoder. Antal. N=135. Tabell 10 visar i vilka metoder som utbildning efterfrågas. 65 respondenter har framfört synpunkter och önskemål. Flest önskar utbildning i ADDIS följt av ASI. Tabell 10: Utredningsmetod Antal önskemål Önskemål om utbildning i metoder för utredning och bedömning. Metod och antal önskemål. N=80. ADDIS ADDISung ASI MAPS AUDIT DUDIT DOK ADAD Drogtest screening 25 4 17 6 8 8 4 7 1 22 SCL-90, Symptoms Check List, är en metod som mäter psykiska symptom, obehag och sjukdomstecken. Består av frågeformulär med 90 frågor, 9 delskalor (somatisering, Obsessiv-kompulsiv, mellanpersonlig sensivitet depression, ångest vrede, fobisk ångest, paranoid tänkande, psykoticism). 23 KASAM, Känsla av sammanhang, är en metod att mäta människors förmåga att anpassa sig till nya situationer, känsla av sammanhang. Består av frågeformulär med 29 frågor, 3 delskalor (begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet). 24 DIP-Q, Personality Questionaire/Interview, är ett screeningformulär för kliniskt bruk inom psykiatrin. Metoden mäter personlighetsstörningar enl. DSM-IV Axell II och ICD-10. 25 IDS-100, Inventory of Drinking Situations, mäter risksituationer för att dricka hos vuxna. Metoder är avsedda att kartlägga risksituationer för drickande hos vuxna, behandlingsplanering och behandlingsuppföljning. Består av frågeformulär med 100 frågor varav 8 delskalor (obehagliga känslor, fysiskt obehag, behagliga känslor, testande av personlig kontroll, sug/frestelser, konflikter med andra, socialt tryck, trevlig samvaro). 26 Symtom Checklist mäter psykiska symptom, obehag och sjukdomstecken. 27 KASAM står för Känsla Av Sammanhang. Metoden mäter känsla av sammanhang, position på kontinuitet hälsa-ohälsa samt rörelse mot dess friska pol. Utformad av Antonovsky, A.

19 3.3 Behandling De metoder som valts ut att belysas i enkäten avseende behandling av personer med alkohol och/eller narkotikaproblem är i första hand de som Nationella riktlinjerna rekommenderar i form av psykosocial behandling; 12-stegsprogram, kognitiv beteendeterapi med fokus på missbruk, motivationshöjande behandling, CRA-behandling, haschavvänjningsprogram och familjeterapi med fokus på missbruk och beroende. Även metoder för stöd och behandling av vuxna anhöriga och anhöriga barn och ungdomar tas upp, vilka anses kunna understödja behandling och rehabilitering. Öronakupunktur har som metod ingen effekt på alkoholkonsumtionen enligt riktlinjerna men har ändå tagits med eftersom öronakupunktur används på flera håll i länet vid olika boenden, behandlingshem och beroendemottagningar. Öronakupunktur används i syfte att lindra alkohol- och drogsug, minska oro och stress samt förbättra sömn. I tabell 11 redovisas i vilken omfattning metoderna används och hur många som har utbildning i respektive metod. De tre mest använda metoderna redovisas i tabellerna 12, 13 och 14 i relation till yrkesgrupp, därefter vilka andra metoder som används (tabell 15) och slutligen vilka önskemål det finns om utbildning i psykosociala behandlingsmetoder (tabell 16). I webbenkäten ingick en fråga om kort intervention exempelvis enligt FRAMES eller MI. Frågan redovisas inte eftersom resultaten bedöms som alltför osäkra dels på grund av en oklar definition av frågan och dels att en annan fråga under samma rubrik handlade om huruvida MI används. Av tabell 11 framgår att MI är den metod som används mest av alla i behandling. Mer än två tredjedelar använder MI och nästan två tredjedelar är utbildade i. Näst mest används 12-stegsbehandling och KBT/KPT. Återfallsprevention, metoder för stöd till vuxna anhöriga/anhöriga barn och ungdomar samt öronakupunktur används av ca en fjärdedel. CRA, HAP och familjeterapi med fokus på missbruk är metoder som används i liten omfattning. I länet är det 7 som använder CRA i behandlingsarbetet och totalt finns det 14 utbildade i. 13 respondenter använder HAP men bara fyra av användarna är utbildade. Familjeterapi med fokus på missbruk tillämpas av 18 respondenter. Bland de som använder har 4 utbildning. Tabell 11: Metod behandling Metod för behandling, om används och utbildning i. Antal och procent. N=135. Antal som använder Antal utbildade i Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Ej svarat Antal svar HAP 13 7 4 9 1 135 12-stegsbehandling 52 40 30 24 7 135 KBT/KPT 52 38 29 24 6 135 MI 94 84 72 22 9 135 CRA 7 14 5 2 8 135 Återfallsprevention 36 25 19 18 4 135 Familjeterapi m fokus på 18 7 4 14 3 135 missbruk Interaktionell terapi 1 0 0 1 0 135 Metoder stöd och behandling 33 14 13 20 1 135 för vuxna anhöriga Metoder för stöd och 21 11 7 14 2 135 behandling av anhöriga barn och ungdomar Öronakupunktur 30 30 24 6 3 135 Nedan redovisas det tre behandlingsmetoder, MI, KBT/KPT och12-stegsbehandling som är mest vanligt förekommande fördelat på yrkesgrupp.

20 MI Tabell 12 visar hur användning och utbildning av MI fördelar sig på yrkesgrupper. Tabell 12: MI Metod MI, användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 16 15 14 1 5 2 22 Skötare 6 5 5 0 1 1 7 Läkare 1 2 1 1 1 0 3 Psykolog 0 0 0 0 1 0 1 Socialsekreterare 15 16 15 1 3 0 19 Kurator 1 1 1 0 0 0 1 Alkohol- och 13 20 12 8 5 0 25 drogterapeut Behandlingsassistent 21 21 17 4 5 3 29 Arbetsledare 5 3 2 1 2 3 8 Annan befattning 6 11 5 6 9 0 20 Totalt 84 94 72 22 32 9 135 Av ovanstående tabell framgår att drygt två tredjedelar använder MI. Av de som använder har mer än hälften genomgått utbildning i. De yrkesgrupper som har flest användare med utbildning är skötare, där samtliga som använder MI också har utbildning. Bland sjuksköterskor är 14 av 15 användare utbildade och bland socialsekreterare är 15 av 16 användare utbildade. De yrkesgrupper som har lägst andel utbildade i förhållande till användare är alkohol- och drogterapeuter där bara 12 av 20 användare har utbildning och Annan befattning där 5 av 11 användare har utbildning i. Annan befattning som använder MI har lägst andel utbildade i. KBT/KPT Tabell 13 visar hur användning och utbildning av KBT/KPT fördelar sig på yrkesgrupper. Tabell 13: KBT/KPT Metod KBT/KPT användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 5 5 4 1 16 1 22 Skötare 4 6 4 2 1 0 7 Läkare 1 2 0 2 0 1 3 Psykolog 0 0 0 0 1 0 1 Socialsekreterare 2 5 2 3 14 0 19 Kurator 0 0 0 0 1 0 1 Alkohol- och 7 12 6 6 13 0 25 drogterapeut Behandlingsassistent 13 15 9 6 12 2 29 Arbetsledare 3 2 1 1 4 2 8 Annan befattning 3 6 3 3 14 0 20 Totalt 38 53 29 24 76 6 135 53 respondenter har svarat att de använder KBT/KPT i behandlingsarbete. Totalt har 38 utbildats i, men anmärkningsvärt är att 24 av 53 användare använder utan adekvat utbildning. Flitigast användare av i förhållande till antal svarande inom respektive yrkeskategori är skö-

21 tare, behandlingsassistenter och alkohol- och drogterapeuter. Men även inom dessa grupper saknar många av utövarna utbildning i. 12-stegsbehandling Tabell 14 visar hur användning och utbildning i 12-stegsbehandling fördelar sig på yrkesgrupper. Tabell 14: 12-stegsbehandling Metod 12-stegsbehandling. Användning och utbildning fördelat på yrkeskategori. N=135. Har genomgått utbildning i Använder Har utbildning och använder Saknar utbildning och använder Använder inte Ej svarat Totalt Sjuksköterska 1 3 0 3 18 1 22 Skötare 2 4 1 3 2 1 7 Läkare 0 1 0 1 2 0 3 Psykolog 0 0 0 0 1 0 1 Socialsekreterare 3 6 2 4 13 0 19 Kurator 1 1 1 0 0 0 1 Alkohol- och 20 22 18 4 2 1 25 drogterapeut Behandlingsassistent 9 8 6 2 18 3 29 Arbetsledare 0 3 0 3 4 1 8 Annan befattning 4 4 2 2 16 0 20 Totalt 40 52 30 22 76 7 135 Av tabell 14 framgår att 12-stegsbehandling används i nästan lika stor utsträckning som KBT/KPT. 52 av 135 respondenter använder. Några fler än vid KBT/KPT, 40 av 135, har utbildning i. Av de 52 som använder saknar 22 utbildning. Alkohol- och drogterapeuter är den yrkeskategori som använder 12-behandling mest och 18 av 22 utövare har också utbildning i. Övriga behandlingsmetoder I enkäten tillfrågades respondenterna om de har utbildning i och/eller använde några andra metoder i behandlingsarbete än de ovan uppräknade. Tabell 15 visar att 26 har utbildning i andra behandlingsmetoder. Tabell 15: Antal som har utbildning i andra behandlingsmetoder än de som räknats upp ovan. Antal. N=135. Vid en genomlysning av de preciserade ja-svaren är 10 inte relevanta för frågan. De återstående 16 svaren handlar om lösningsfokuserad utbildning (4 st.), krishantering (1), Krim-program (2), ART 28 (2), psykodynamisk terapi (1), spelberoende (1), familje- och närverksutbildning (2), övriga utbildningar (3). 28 Aggressive Replacement Training.

22 Önskemål om utbildning i behandlingsmetoder Tabell 16 visar andelen som önskar utbildning i behandlingsmetoder. Tabell 16: Antal som önskar utbildning i behandlingsmetoder. Antal. N=135. Hälften av de svarande önskar vidareutbildning i någon/några behandlingsmetoder. I en öppen fråga fick respondenterna ge exempel på metoder som de önskade utbildning i. Se tabell 17. Tabell 17: Antal som efterfrågar utbildning i respektive behandlingsmetod. Antal. N=79. Metod Antal som önskar utbildning i Kognitiv beteendeterapi/kognitiv psykoterapi 18 Återfallsprevention 17 CRA 10 HAP 8 Metoder för stöd och behandling till anhöriga 8 Öronakupunktur 9 MI 9 Familjeterapi med fokus på missbruk 6 12-stegsbehanding 3 Mindfullness 2 Beroendelära 1 Kort intervention 1 Kvinnor och missbruk 1 Den metod som efterfrågas mest är kognitiv beteendeterapi/kognitiv psykoterapi som efterfrågas av 18 respondenter. 3.4 Uppföljning Kartläggningen fokuserar på metoder som används vid uppföljning efter avslutad behandling. Frågan lyder använder du något eller några av nedanstående bedömningsinstrument och metoder för uppföljning efter avslutad behandling? De psykologiska tester vi frågat om är ASI, AUDIT, DUDIT ADAD och ADDIS. I en öppen fråga gavs respondenterna även möjlighet att ange andra metoder som används vid uppföljning. I tabell 18 framgår att ASI är den metod som är vanligast förekommande vid uppföljning. 51 har svarat att de använder, följt av AUDIT som används av 39 personer, DUDIT används av 28, och ADDIS av 21 personer. ADAD används bara i två fall. Tabell 18: Metod som används vid uppföljning, antal. N=135. Metod uppföljning Använder i dagliga arbetet Använder metoder någon gång/mån eller mer sällan Använder inte Antal svar ASI 14 37 84 135 AUDIT 10 29 96 135 DUDIT 7 21 107 135 ADAD 0 2 133 135 ADDIS 7 14 114 135