Införandet av elektroniska patientjournaler i Sverige

Införandet av elektroniska patientjournaler i Sverige - Dokumentation av patienters läkemedelsbehandling Jessica Thall Examensarbete Samhällsfarmaci C 15 hp Institutionen för farmaci, Uppsala universitet HT 2009 Handledare: Christina Ljungberg Examinator: Sofia Kälvemark Sporrong

Abstract Background: Currently there are many different Electronic Health Records (EHR) used in the different county councils in Sweden and often they cannot communicate with each other. Even though EHRs are used extensively there seems to be problems with the usage of the drug therapy module in the system, for example that it cannot handle complex therapies. Aim: The aim of this study is to investigate how far the county councils have progressed regarding the implementation of EHRs in Sweden, especially with regard to patient drug therapy. Method: An email survey was sent out to all county councils in Sweden. The majority of the emails were sent to the county councils IT-directors and some were sent to another person with a leading role in the implementation of the EHR in the county council. Result: The survey indicated that 14 out of the 19 county councils that responded were done with the implementation of EHR and five others were on their way. A common system for both ambulatory and hospital care was implemented at six county councils. In seven county councils a common drug therapy list was in use and nine other county councils had begun the implementation. Discussion: A lot of the county councils mentioned that they should have introduced a common EHR with a common drug therapy module from start. To also do this on a national level would have saved a lot of time and money. 1

Innehållsförteckning 1. Bakgrund... 3 1.1 Införande av elektroniska patientjournaler nationellt och internationellt... 3 1.2 Utbyte av information mellan systemen... 3 1.3 Patientdatalagen... 4 1.4 Nationell Patientöversikt... 4 1.5 Faktorer för att lyckas med införandet... 5 1.6 Fördelar och nackdelar med elektroniska patientjournaler... 6 2. Syfte... 7 3. Metod... 7 4. Resultat... 7 4.1 Införande av e-journal...8 4.2 Förekomst av olika e-journalsystem... 8 4.3 Gemensam läkemedelslista mellan primärvård och slutenvård... 10 4.4 Vad som gått bra respektive mindre bra vid införandet... 10 4.5 Vad skulle gjorts annorlunda?... 11 4.6 Vinster med e-journaler... 11 4.7 Problem med e-journaler... 12 4.8 Framtidsplaner... 12 5. Diskussion... 13 6. Referenslista... 16 7. Bilaga 1... 19 2

1. Bakgrund 1.1 Införande av elektroniska patientjournaler nationellt och internationellt Behovet av att föra journal är stort och centralt för vården och journalföringen är reglerad enligt lag. Datoriseringen inom vården är omfattande i Sverige och vi har även en drivande ställning i projektet epsos (European Patients Smart Open Services). Tolv EU-länder samarbetar i detta projekt för att tillsammans driva på utvecklingen av e-hälsotjänster mellan medlemsstaterna. Projektet har som mål att utveckla säker tillgång till patientdata. Särskilt när det gäller en grundläggande patientöversikt och skickandet av e-recept mellan olika europeiska hälso- och sjukvårdssystem. (1-3) Inom primärvården infördes IT-stöd för elektroniska patientjournalsystem i Sverige redan under 1990-talet och är idag heltäckande i alla landsting. Ett landsting hade infört ett gemensamt elektroniskt patientjournalsystem för sjukhusvården 2005, 14 landsting var klara år 2008 och övriga är på god väg. (4) När det gäller införandet av e-journalsystem inom primärvård så ligger Sverige i topp med 100 procent. I USA är det endast fem procent av primärvården som har infört e-journalsystem (4). I Storbritannien, Nederländerna, Australien och Nya Zeeland använder mer än 90 procent av primärvården elektroniska patientjournalsystem. I Tyskland är det mellan 40-80 procent som använder det. I Kanada är det endast en minoritet (10-30 procent) av primärvården som har infört elektroniska patientjournalsystem (5). Inom psykiatrin i Sverige är det 92 procent som har elektroniska patientjournalsystem (4). Sverige ligger även långt framme (88 procent) avseende införande av elektroniska patientjournalsystem på sjukhus. I Europa har 51 procent detta på sjukhus och i USA är det endast tolv procent. Endast en liten del (<10 procent) av slutenvården i Kanada, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Australien och Nya Zeeland hade infört elektroniska patientjournalsystem 2008 (5). 1.2 Utbyte av information mellan systemen Varje landsting har som mål att använda sig av ett enda e-journalsystem (en leverantör) för sjukhus, psykiatri och primärvård inom det egna landstinget. Man vill uppnå visionen en patient - en journal med en gemensam läkemedelslista och gemensam begreppsstruktur. År 2008 hade fyra landsting samma system inom landstinget och inom de närmsta åren kommer flertalet att ha samma system. En förutsättning för detta är det sammanbindande nationella nätverk som kallas för Sjunet (4). I dagens patientjournaler finns dock inte en samlad bild av 3

patientens vårdhistoria. Trots att journalerna inom primärvården är elektroniska, betyder det inte att journaluppgifterna automatiskt skickas mellan olika vårdenheter, till exempel mellan vårdcentralen och sjukhuset. Den relativt nya lagen, patientdatalagen (se 1.3), gör det dock lättare för vårdenheterna att ta del av varandras journaluppgifter. Anledningen till att all information om en patient inte sammanfördes i samma journal tidigare beror dels på att dåvarande lagstiftning hindrade en sammanhållen journalföring och dels pga. att många journalsystem inte kan utbyta information elektroniskt sinsemellan (6). Internationellt har hälsoinformationsutbytet hög prioritet i sex undersökta länder (Kanada, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Australien och Nya Zeeland) men tidiga insatser har gett varierande resultat (5). 1.3 Patientdatalagen Patientdatalagen gäller för alla vårdgivare och trädde i kraft 2008-07-01. Lagen ska göra det möjligt för vårdgivare och patient att få en samlad bild av patientens vårdhistorik, oavsett hur många eller vilka vårdgivare patienten har. Patientens insyn i journalen förbättras kraftigt vilket ökar delaktigheten och självbestämmandet (6). Enligt patientdatalagen har varje vårdgivare möjlighet att ge patienten tillgång till sin journal elektroniskt, t ex genom att patienten loggar in på nätet med hjälp av e-legitimation (7). Patienten kan bestämma över vilka vårdenheter som får ta del av journalen och kan även se vilka vårdenheter som läst journalen. Kravet på samtycke och möjligheten att spärra känslig information är viktiga delar (6). En sammanhållen journalföring är en möjlighet att få direkt tillgång till en annan vårdgivares patientuppgifter. Hälso- och sjukvårdspersonal kommer inte att kunna föra anteckningar i andra vårdgivares journalhandlingar (8). För att lösa problemet med elektroniska journalsystem som inte kan överföra information sinsemellan håller man på att utveckla ett system som heter Nationell Patientöversikt (NPÖ) (9). 1.4 Nationell Patientöversikt NPÖ är en del av den svenska nationella IT-strategin för vård och omsorg. Anledningen till att man startade NPÖ-projektet är att vårdinformation behöver delas mellan olika vårdgivare och göras tillgänglig för patienten och därmed öka dennes delaktighet i sin egen vård (9). NPÖ innehåller bl.a. läkemedelslista och provsvar från laboratorium. Det går att söka på en patient och därefter få fram sammansatt information från olika vårdgivares lokala patientjournalssystem (10). Behovet är störst på lokal nivå, t.ex. mellan landsting och närliggande kommuner eller privata vårdgivare. Det finns även ett stort regionalt behov, dvs. 4

mellan landsting. Vid akuta situationer eller vid högspecialiserad vård finns även ett behov på nationell nivå (9). Just nu finns NPÖ i Örebro och målsättningen är att Östergötland ska anslutas till samtliga tjänster i patientöversikten under 2009. Planen och förhoppningen är att det ska vara implementerat i alla landsting år 2011. (10-11) Enligt en enkätundersökning till landstingens IT-chefer är också Dalarna, Uppsala och Stockholm redo att ansluta till NPÖ under 2009. Stockholms läns landsting och Landstinget Dalarna ger i undersökningen bilden av ett mer försiktigt inträde genom att bara ansluta delar av tjänsterna i NPÖ. I Dalarna är det enbart läkemedelslistan som införs, resten får vänta tills 2010. De som troligen kommer att ansluta sist till NPÖ är Region Skåne, Gotlands kommun samt landstingen i Blekinge, Jönköping, Västmanland och Västernorrland. Här sker anslutning troligen 2011-2012. (12) Bild 1. Nationell Patientöversikt, används idag i Örebro. (13) 1.5 Faktorer för att lyckas med införandet För att lyckas med att införa elektroniska patientjournaler är det viktigt att ha en övergripande organisation som styr och ansvarar för genomförandet. Samtidigt rekommenderas att de lokala organisationerna tar ansvar för införandet. Olika studier visar att det är viktigt att slutanvändarna är med tidigt i projektet. I Storbritannien, där genomförandet sker från centralt 5

håll, har man inte kommit så långt som planerat (1). Slutsatserna efter införandet av ett gemensamt patientjournalsystem på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm är också att det är viktigt att involvera de som ska använda systemet på olika sätt. Att ledningen ser systemet som viktigt och prioriterar det högt är också önskvärt. Det är även viktigt att systemet är väletablerat, användarvänligt och inte kräver så mycket utbildning för använda användaren (14). 1.6 Fördelar och nackdelar med elektroniska patientjournaler I Storbritannien genomfördes en undersökning, som återrapporterats av Layman, där 79 procent av de tillfrågade patienterna ansåg att det var en god idé att göra patientjournaler elektroniska. Hälften av de svarande i undersökningen var dock oroliga angående säkerheten, d v s att konfidentiell information i journalerna kunde ses av andra personer. Andra studier visade att ett införande av e-journaler ger ökad hälsa, ökad sjukvårdskvalitet och minskar kostnaderna för sjukvård i samhället. Patienter ansåg att tillgången till sin e-journal förbättrade kommunikation med läkaren. Patienterna uppskattade även att de kunde åtgärda eventuella fel i sin journal. (15) Direkt och säker tillgång till journaler minskar onödig administrativ börda och ger mer tid åt det fysiska patientmötet. Enligt undersökningar lägger vårdpersonal i dag 30-40 procent av arbetstiden på att söka information om patienten hos andra vårdenheter. Trots att informationen finns elektroniskt hos alla vårdgivare måste man ofta skriva ut och faxa, eller manuellt skicka över papper mellan olika vårdenheter. Det kan leda till att journaler faxas fel och hamnar hos obehöriga. Det kan vara svårt att få tag på journaler i en akut situation, vilket kan leda till felaktig, fördröjd eller kanske direkt skadlig behandling. (6) År 2007 införde Landstinget Uppsala län ett gemensamt elektroniskt journalsystem för primär- och slutenvården. En studie genomfördes 2007-2008 för att undersöka primärvårdsoch sjukhusläkares erfarenheter av informationsutbytet mellan olika vårdenheter. Läkare deltog i fokusgrupper och studien visade flera fördelar med gemensamma elektroniska patientjournaler. Läkarna ansåg att det var bekvämt och tidssparande att kunna hitta all information via det elektroniska journalsystemet. Läkarna såg även fördelar med att inte längre behöva tolka svårläsliga handstilar. Nackdelarna ansågs vara den stora mängden information som gör att det kan vara svårt att få en överblick. I en fokusgrupp var det en läkare som påpekade att förskrivaren bör fråga om lov innan denne läser andra vårdgivares anteckningar om patienten. Vissa läkare menade att de ibland skrev ut alla anteckningar och då råkade se känslig information. I fokusgrupperna diskuterades även pålitligheten angående 6

läkemedelsförteckningen i journalen. Man fann att den ofta inte hade korrekt och uppdaterad information. Många av sjukhusklinikerna använde inte alls läkemedelsmodulen i den elektroniska patientjournalen utan hade medicinlistor på papper fortfarande, eftersom de ansåg att den elektroniska journalen inte kunde hantera mer komplexa läkemedelsterapier. Dokumentation av just läkemedelsbehandling och utbyte av information kring patienters läkemedelsbehandling tycks var ett problem i det elektroniska patientjournalsystemet. (16) Information om implementering av elektroniska patientjournaler i Sverige tar sällan specifikt upp hur dokumentationen kring patienters läkemedelsbehandling fungerar idag. Bättre överföring av information om patientens läkemedelsbehandling anges ofta som ett incitament för införandet av elektroniska patientjournaler och utbyte av information mellan vårdgivare. Dock är det inte beskrivet hur man upplever att dokumentationen kring läkemedelsbehandling fungerar i de landsting där elektroniska patientjournaler har införts. 2. Syfte Syftet med denna studie är att utreda hur långt landstingen har kommit med införandet av elektroniska patientjournaler i Sverige, med särskilt fokus på dokumentation av läkemedelsbehandling. 3. Metod En enkät med öppna frågor sammanställdes, se bilaga 1, och skickades ut via e-post till samtliga 20 landsting plus Gotland. E-postadresserna hittades på nätet eller erhölls genom telefonsamtal via växeln på landstingen. De flesta enkäterna skickades ut till IT-chefer, men några skickades direkt till projektledarna för implementeringen av elektroniska journaler. Om IT-chefen inte kunde svara så vidarebefordrade han/hon enkäten till den som var ansvarig. De flesta svar erhölls via skriftliga e-postsvar. Resterande två svar mottogs genom telefonintervjuer (samma frågor). Svaren sammanställdes för respektive fråga och redovisas deskriptivt. 4. Resultat Av 21 tillfrågade svarade nio på det första e-postmeddelandet, efter en påminnelse per e-post svarade ytterligare åtta. Återstående landsting kontaktades per telefon och det gav två svar till. 7

Via telefonintervju erhölls svar från två landsting eftersom de inte hade tid/möjlighet att sammanställa svaren i skriftlig form. Landstingen tolkade frågorna olika och därför kom det in olika svar. Svaren från landstingen varierade i kvalitet och omfattning. Vid analysen delades fråga 1 och 2 upp i tre delfrågor vardera för att kunna jämföra svaren. Svaren på frågorna, se bilaga 1, presenteras fråga för fråga nedan. När tidpunkten för införandet har angivits, redovisas årtal och ej månad. 4.1 Införande av e-journal När det gäller införandet av e-journaler angav 14 landsting av de 19 som svarade att de hade infört e-journal inom hela slutenvården, fem landsting var delvis klara. Av dessa förväntas två bli klara år 2010 och två andra bli klara år 2012. Ett landsting angav inte när de skulle bli klara. Svaren bedömdes enligt följande kriterier: Om det endast finns ett sjukhus inom landstinget och detta sjukhus har en avdelning som ej infört e-journaler så kategoriseras det som att landstinget har infört e-journaler inom slutenvården. Detta gäller också om det finns ett namngivet e-journalsystem men där vissa delar av landstinget använder manuell läkemedelsdokumentation. I e-journaler brukar den del som innehåller dokumentation kring patientens läkemedelsbehandling kallas läkemedelsmodul. Av landstingen som svarade (n = 17), hade alla infört läkemedelsmoduler inom primärvården. Två landsting svarade inte på frågan. Inom slutenvården använde tio landsting läkemedelsmoduler inom slutenvården och det var även samma två landsting som inte svarade på detta. Om ett landsting svarade att de har ett gemensamt e-journalsystem så tolkades det i resultatet som att de även har läkemedelsmoduler. Svaret klassificerade som nej om fler än en avdelning på sjukhuset fortfarande inte hade elektronisk hantering av läkemedelslistan. Ett delvis införande hade skett inom sex landsting, av dessa var det två som förväntas vara klara år 2010, två klara år 2012 och resterande två angav inte när de skulle vara klara. Endast ett landsting hade inte alls infört läkemedelsmoduler inom slutenvård. 4.2 Förekomst av olika e-journalsystem Sex av landstingen hade endast ett journalsystem som var gemensamt för primär- och slutenvården. Vissa specialenheter kunde ändå ha egna system. Resterande 13 hade flera olika journalsystem (oftast ett för primärvården och ett annat för slutenvården). 8

Av de landsting som hade olika journalsystem hade två delvis kommunikation mellan sina olika system. Med detta menas att det endast var envägskommunikation, exempelvis primärvårdens system kunde läsa information från slutenvårdens system men inte tvärtom. Endast ett landsting hade full kommunikation mellan systemen, men då skedde det via ett mellanliggande system. Tabell 1. Svar på fråga 1.a - 1.c och 2.a - 2.c. 1.a 1.b 1.c 2.a 2.b 2.c 1 Ja Ja Nej Ja Nej Delvis (2009) 2 Ja Ja Ja Ja Nej Nej 3 Ja Ja Ja Ja Nej Delvis (tidsplan ej klar) 4 Ja - - Ja Nej Nej 5 Ja - - Ja Delvis Delvis (inför nu) 6 Delvis (2012) Ja Delvis (2012) Ja Ja (via proxy) Delvis (2012) 7 Ja Ja Ja Ja Nej Delvis (starta 2010) 8 Ja Ja Ja Nej - Ja 9 Ja Ja Ja Nej - Ja 10 Delvis Ja Delvis Ja Nej Delvis (2011) 11 Ja Ja Ja Ja Delvis Delvis 12 Ja Ja Ja Nej - Ja 13 Ja Ja Ja Nej - Ja 14 Ja Ja Ja Nej - Ja 15 Delvis (2010) Ja Delvis (2010) Ja Nej Delvis (2010) 16 Delvis (2010) Ja Delvis (2010) Ja Nej Delvis (2010) 17 Ja Ja Delvis Ja Nej Nej 18 Delvis (2012) Ja Delvis (2012) Ja Nej Ja 19 Ja Ja Ja Nej - Ja 1: Landstinget Blekinge, 2: Landstinget Dalarna, 3: Gotlands kommun (Landstingsfri kommun med ansvar för hälso- och sjukvård), 4: Landstinget Gävleborg, 5: Landstinget Halland, 6: Landstinget i Jönköpings län, 7: Landstinget i Kalmar län, 8: Landstinget i Kronoberg, 9: Norrbottens läns landsting, 10: Region Skåne, 11: Stockholm läns landsting, 12: Landstinget Sörmland, 13: Landstinget i Uppsala län, 14: Västerbottens läns landsting, 15: Landstinget Västernorrland, 16: Landstinget Västmanland, 17: Västra götalandsregionen, 18: Örebro läns landsting, 19: Landstinget i Östergötland. 9

Fråga 1: I vilken omfattning använder ni elektroniska patientjournaler med läkemedelsmoduler i ert landsting idag? 1.a Har landstinget infört e-journaler inom slutenvården? 1.b Har landstinget e-journalsystem läkemedelsmoduler inom primärvården? 1.c Har landstinget e-journalsystem läkemedelsmoduler inom slutenvården? Fråga 2: Om det förekommer olika e-journalsystem i ert landsting kan de kommunicera med varandra? (t.ex. finns en gemensam läkemedelslista mellan primärvård och slutenvård) 2.a Förekommer olika e-journalsystem inom landstinget? 2.b Om det förekommer flera, kan de kommunicera med varandra? 2.c Finns det en läkemedelslista som är gemensam inom primär- och slutenvården? 4.3 Gemensam läkemedelslista mellan primärvård och slutenvård Här klassificerades svaret som ja om landstingen ska införa samma system. Klassificeringen delvis betyder att ingen information gavs om en gemensam läkemedelslista men att de ska införa samma system. Det var tre landsting som inte hade en gemensam läkemedelslista mellan primärvård och slutenvård. En gemensam läkemedelslista hade införts av sju landsting, resterande nio landsting hade delvis infört listan. Ett landsting förväntas bli klart år 2009 och två till är troligen klara år 2010. Ett landsting planeras vara klart år 2011 och ett landsting år 2012. Ett landsting skulle starta år 2010, ett annat höll på med införandet nu utan att ha ett slutdatum och ett tredje hade inte någon tidsplan klar för införandet. 4.4 Vad som gått bra respektive mindre bra vid införandet Att införa flera funktioner samtidigt (t.ex. gemensam läkemedelslista och e-recept) har bidragit till ett snabbt införande och mottagande. Att välja en centraliserad organisation för införande, utbildning, utveckling och support ansågs vara viktigt. Införandet ställer höga krav på utbildning och anpassade arbetssätt. Svårigheterna är ofta att det krävs en förändrad arbetsprocess som det inte alltid finns stöd för hos personalen. Riktlinjer behöver anpassas till det nya mediet. Införandet av gemensamma riktlinjer och rutiner vid användning av systemet inom landstinget ansågs därför vara bra. I ett annat landsting hade varje klinik en egen införandegrupp bestående av läkare och sjuksköterskor vilka sedan utbildade sin egen personal. Detta upplevdes som bra eftersom varje klinik har egna arbetssätt och specifika önskemål. 10

Det som varit mindre bra vid införandet var att läkemedelsjournalen inte var fullt utvecklad från början. Direktkontakt med leverantör innebar dock snabbare hantering av frågor och utveckling. 4.5 Vad skulle gjorts annorlunda? Flera landsting skrev att de skulle ha satsat på ett gemensamt journalsystem för alla vårdenheter med en gemensam läkemedelsmodul. Detta skulle ha gett vinster vad gäller tid, pengar och patientsäkerhet. Det hade varit bra att starta med en patientbunden journal för all verksamhet inom landstinget och inte separata system för varje vårdenhet. Fyra landsting svarade i enkäten att de i stort sett inte skulle ha gjort något annorlunda. Större fokus på gemensamma receptmallar initialt hade gjort det enklare att göra korrekta förskrivningar. Ett mer aktivt arbete kring en korrekt läkemedelslista från början hade varit önskvärt, exempelvis att införa rutiner för att systematiskt rensa listan. Att redan i ett tidigt skede involvera slutanvändare från både primär- och slutenvård hade varit bra för att kunna få med deras olika krav på systemet. Flera landsting påpekade även att mer tid skulle ha investerats i utbildning. 4.6 Vinster med e-journaler Vinster som ofta nämndes var patientsäkerhet, standardiserat arbetssätt och en läkemedelslista per patient. Detta gör att informationsöverföringen blir bättre när patienten flyttas eller behandlas av flera enheter. Rätt undersökningar och prover från början leder till mindre dubbelarbete och därmed lägre kostnader. Listan med rekommenderade läkemedel blir mer lättillgänglig i ett e-journalsystem, vilket även leder till en kostnadseffektivisering. Lagar och förordningar kan följas bättre genom att lägga in obligatoriska fält som förskrivaren måste fylla i för att komma vidare. Förskrivarstöd i form av exempelvis interaktionskontroller, information om biverkningar, amning och graviditet blir lättåtkomligt. Vårdpersonalen kan även se alla förskrivningar, vilket bl.a. förhindrar överförskrivning och ger en chans att motverka missbruk. Bättre möjligheter att integrera med andra källor (ApoDos, EKG, röntgensvar och bilder) som kan förenkla insamlandet av information och underlätta behandlingsbeslut. Ett landsting har infört en funktion som gör att läkemedel automatiskt försvinner från den aktuella läkemedelslistan efter 18 månader om ingen förnyad ordination eller receptförnyelse har skett. Möjligheten att skapa "favoriter" på vanligt förekommande recept/ordinationer underlättar förskrivningen. Införandet av e-journaler minskar risken för fel eftersom informationen blir 11

mer lättläst och tydlig (behöver ej tolka olika handstilar). Statistik/uppföljning av ordinationer utifrån diagnos inom primär- och slutenvården underlättas. 4.7 Problem med e-journaler Ett vanligt problem med e-journaler är de olika listorna. Apoteken lämnar ut en lista på vilka recept patienten har, landstingen en annan lista på vilka läkemedel som är ordinerade. Utveckling behövs när det gäller utbytet av information med apoteken. Om en läkemedelsordination förändras eller sätts ut borde denna information överföras till apoteken. Eftersom läkemedel som förskrivs ofta byts ut på apoteken stämmer inte läkemedelslistorna med de läkemedel patienten har hemma, med risk för dubbelmedicinering. Ett problem är att läkemedelslistan har ett regelverk som krävs för att vara säkert, som för förskrivaren kan kännas omständigt. Vissa förskrivare anser även att det finns för mycket information i e-journaler och det kan då vara svårt att sålla informationen. Ett landsting skrev: E-journaler innebär även en svår balansgång mellan säkerhet och förenkling av arbetet. Mycket kan förenklas i den elektroniska världen, men med risk för att användaren slutar tänka. Det innebär problem för vissa läkare att behöva dokumentera slutenvårdsordinationer, särskilt där spädning/tillsatser förekommer, då sjuksköterskorna alltid skött detta i pappersvärlden. För dessa läkare innebar införandet mer administrativ tid än tidigare. Gemensamma läkemedelslistor och NPÖ ställer ännu högre krav på förskrivarna att hålla läkemedelslistorna uppdaterade. Flertalet landsting påpekar i enkäten att det är ett problem att många förskrivare inte tar ställning till patientens läkemedelslista och inte sätter ut inaktuella läkemedel. Detta kan i förlängningen innebära att man som läkare inte litar på den information som finns då listorna innehåller så mycket felaktigheter. Ett landsting påpekar att specialister har svårt att ta till sig att läkemedelslistan är ett gemensamt ansvar. Primärvårdsläkarna har inte lika svårt för detta men det finns även problem mellan specialistvården och primärvården. 4.8 Framtidsplaner Införa ett gemensamt e-journalsystem och gemensam läkemedelslista inom landstinget (primär- och slutenvård). Detta gäller för de landsting som inte är klara. Införa dubbelriktad integration mellan e-journalsystem och Apoteket AB:s ApoDos. Integration till NPÖ. Utveckling och koppling till Svensk Informationsdatabas för Läkemedel (SIL). 12

Fortsatt utveckling av e-journalsystemet med bättre och enklare samband mellan olika specialfunktioner (operationsplanering, laborationssvar, intensivvårdsbehov, cellgiftsprogram och förlossningsstöd). Införa en funktion som tillåter makulering av recept. Förenkla funktionaliteten för användaren. Ge patienterna tillgång till sin egen journal och göra det enklare för patienten att förstå informationen från sin journal. 5. Diskussion Av resultatet framgår att inte mycket har hänt det senaste året angående införandegraden av e- journaler i Sverige. Redan i slutet av år 2008 hade alla landsting inom primärvården infört e- journaler och inom slutenvården var det 14 av 20 landsting plus Gotland (4). Resultatet av e- postenkäten blev att 14 av de 19 landsting som svarade var klara med införandet inom slutenvården. Det kan dock vara så att de två landsting som inte svarade på enkäten är klara med införandet på slutenvården. Endast ett landsting hade år 2005 ett gemensamt e- journalsystem för slutenvården (4), i denna studie hade sex landsting ett gemensamt system för både primär- och slutenvården. Flertalet landsting svarade att de skulle ha satsat på ett gemensamt e-journalsystem med läkemedelsmodul för alla vårdenheter. Ett gemensamt system inom landstinget skulle redan från början ha gett vinster vad gäller tid, pengar och patientsäkerhet. Det hade även troligtvis varit bättre att investera i ett nationellt e-journalsystem från start. Då hade vinsterna troligen blivit ännu större. De landsting som inte redan infört ett gemensamt journalsystem och en gemensam läkemedelslista inom landstinget har planer att införa det. Vinsterna är många med elektroniska patientjournaler med en gemensam läkemedelslista. Informationsöverföringen blir bättre när patienten flyttas eller behandlas av flera enheter. Det är kostnadseffektivt, blir mindre dubbelarbete och rätt prover tas. Ordinationerna blir fullständiga och läkarna behöver inte längre tolka svårläsliga handstilar (16), vilket minimerar riskerna för fel. En viktig fördel är även att man kan synliggöra listan med rekommenderade läkemedel vilket leder till minskade kostnader. Den största vinsten torde vara införandet av en patient en enda läkemedelslista. Det förekommer problem med synkronisering av Apotekets läkemedelsförteckning jämfört med läkemedelslistan i det elektroniska patientjournalsystemet. Vid ändring av ordinationen 13

eller när ett läkemedel sätts ut så får inte apoteken reda på detta i dagsläget. Att listorna inte stämmer överens kan leda till dubbelmedicinering och större kostnader för samhället. Några landsting som redan har infört ett gemensamt system planerar nu även att integrera e- journalsystemet med ApoDos. Flera landsting pratar även om en utveckling och koppling till SIL, vilket ger tillgång till samlad kvalitetskontrollerad information om läkemedel (17). Nackdelarna med gemensamma e-journaler ansågs vara den stora mängd information som gör att det kan vara svårt att få en överblick. Vissa förskrivare klagade även över att de fick ta över en del av dokumentationen från sjuksköterskorna, vilket gjorde att de fick lägga mer arbetstid på administrativt arbete. Troligen så kompenseras dock denna tid med råge eftersom de inte längre behöver skicka efter pappersjournaler från andra vårdenheter efter införandet. Gemensamma läkemedelslistor och NPÖ ställer ännu högre krav på förskrivarna att hålla läkemedelslistorna uppdaterade. Om patienten går till flera förskrivare ökar risken för fel som kan leda till dubbelmedicinering och läkemedelsinteraktioner (18). Flertalet landsting påpekar i enkäten att det är ett problem att många förskrivare inte tar ställning till patientens läkemedelslista och inte sätter ut inaktuella läkemedel. Detta kan i förlängningen innebära att läkaren inte litar på den information som finns i listan. Ansvarsfördelning för den gemensamma läkemedelslistan bör specificeras och definieras i gemensamma nationella riktlinjer. Flera landsting påpekade att mer tid skulle ha investerats i utbildning. Ett mer aktivt arbete kring en korrekt läkemedelslista från början hade varit önskvärt, exempelvis att införa rutiner för att systematiskt rensa listan. Olika studier visar att det är viktigt att slutanvändarna är med tidigt i projektet (1, 14). Detta bekräftas även av denna enkätundersökning där flera landsting menade att det är bra att tidigt involvera slutanvändare från både primär- och slutenvården, eftersom de har olika krav på systemet. Det finns mycket att förbättra, exempelvis utveckla bättre och enklare samband mellan olika specialfunktioner. Det är också viktigt att införa funktioner som tillåter makulering av recept och att även förenkla funktionaliteten för både förskrivaren och patienten. Telefonintervjuer övervägdes, men på grund av tidsramen för detta arbete valdes istället att skicka ut frågorna via e-post. Fördelarna är att frågorna kan besvaras när tid finns, vederbörande kan inhämta uppgifter som eventuellt behövs för att svara och man behöver inte boka in tid för telefonintervju. Eftersom e-postenkäten troligen ger mindre data än intervjuer går det snabbare att analysera och sammanställa informationen. Nackdelarna är att svaren kan 14

bli väldigt kortfattade och ge bristfällig information. Det finns inte heller någon möjlighet att ställa följdfrågor eller förklara vid missförstånd. Tyvärr var tiden för detta arbete begränsad och därför fanns inte tid för uppföljning och komplettering av de svar som inkommit per e-post. Det vore intressant att fortsätta arbetet genom att försöka få in svar från de landsting som inte svarat samt komplettera de erhållna enkätsvaren. På så vis skulle en ännu mer komplett bild av införandet av e-journaler i Sverige ges. Det är anmärkningsvärt att det inte finns någon sammanställning tillgänglig som behandlar implementeringen av e-journaler när det gäller läkemedelsbehandling. Detta bekräftades av svaren i enkäterna eftersom ingen känt till eller hänvisat till någon sådan officiell sammanställning. Det verkar dock som SIL har som ambition att publicera en sammanställning på sin hemsida i framtiden. Framtida studier kan analysera vilka funktioner som finns i läkemedelsmodulerna och jämföra dessa på landstingsnivå. Det vore även intressant att göra en ingående studie om den framtida utrullningen av NPÖ och hur detta mottas av vårdpersonal och allmänhet. 15

6. Referenslista 1. Nationella IT-strategier Danmark, England och Kanada. Socialstyrelsen 2008-123-15. 2. About epsos. European Patients Smart Open Services [besökt 2009-10-25]. Tillgänglig: http://www.epsos.eu/about-epsos.html 3. Sverige tar täten på e-hälsa. International Data Group [uppdaterad 2007-05-02 ; besökt 2009-10-25]. Tillgänglig: http://www.idg.se/2.1085/1.105876 4. Jerlvall L, Pehrsson T. IT-stöd i landstingen December 2008. Landstingets IT-strateger 2008 [besökt 2009-10-25]. Tillgänglig: http://kikaren.skl.se/artikeldokument.asp?c=5577&a=50448& FileID=268731&NAME=Rapport+IT%2Dst%F6d+i+landstingen+SLIT+dec+2008+%28 2%29.pdf 5. Jha AK, Doolan D, Grandt D, Scott T, Bates DW. The use of health information technology in seven nations. International Journal of Medical Informatics. 2008;77:848-854. 6. Ny patientdatalag. Regeringskansliet [uppdaterad 2009-02-26; besökt 2009-10-18]. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/10230 7. Har jag som patient rätt att se min journal? Datainspektionen [besökt 2009-09-19]. Tillgänglig: http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/faq-patientdatalagen/har-jagsom-patient-ratt-att-se-min-journal-via-internet/ 8. Handbok till SOSFS 2008:14. Socialstyrelsen [besökt: 2009-09-19]. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/patientjournal/handboksosfs2008-14/27 9. Nätverk. Landstinget i Östergötland [uppdaterad 2009-08-24; besökt 2009-09-19]. Tillgänglig: http://www.lio.se/templates/page.aspx?id=34335 10. Grubbström A. Nationell Patientöversikt i Örebro [uppdaterad 2009-06-03; besökt 2009-09-19]. Tillgänglig: http://webbtv.compodium.se/svr/npo09/bakgrund/ 11. Nationell Patientöversikt i mål! Nationell Patientöversikt [besökt 2009-09-19]. Tillgänglig: http://www.npö.nu/index.php?id=48 12. Startklart för de nationella projekten i fem landsting. IT i vården [uppdaterad 2009-02-18; besökt 2009-09-19]. 16

Tillgänglig: http://itivarden.idg.se/2.2898/1.212896/startklart-for-de-nationella-projekteni-fem-landsting 13. Prevention Progression [besökt 2009-09-19]. Tillgänglig: http://www.npö.nu/index.php?s=file_download&id=48 14. Øvretveit J, Scott T, Rundall T G, Shortell S M, Brommels M. Improving quality through effective implementation of information technology in healthcare. International Journal for Quality in Health Care. 2007;19:259-266. 15. Layman E J. Ethical Issues and Electronic Health Record. Health Care Manager. 2008;27:165-176. 16. Ljungberg C, Mörlin C, Schwan Å, Kettis Lindblad Å, Tully M. Primary care and hospital doctors experiences of a shared electronic patient medical record system regarding transfer of information about patients drug therapies. Uppsala Universitet. Opublicerat manuskript. 2009. 17. Förskrivare och slutanvändare. Svensk Informationsdatabas för Läkemedel [besökt 2009-10-18]. Tillgänglig: http://www.silinfo.se/servlet/getdoc?meta_id=1111 18. Bastholm Rahmner P, Gustafsson L L, Holmström I, Rosenqvist U, Tomsom G. Whose job is it anyway Swedish general practitioners perception of their responsibility for the patient s drug list. Karolinska Institutet. Opublicerat manuskript. 2009. 17

Ett stort tack till min handledare Christina Ljungberg för all den hjälp jag har fått. Jag vill även tacka alla som svarade på enkäten. Sist men inte minst vill jag tacka min familj och min pojkvän för allt stöd. 18

7. Bilaga 1 Hej! Jag heter Jessica Thall och jag är student på receptarieprogrammet i Uppsala. Mitt examensarbete handlar om införandet av elektroniska patientjournaler (e-journaler) i Sverige och jag intresserar mig särskilt för hur dokumentation av läkemedel påverkas när elektroniska patientjournaler införs. Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde svara kortfattat på följande frågor med framförallt dokumentation kring patienters läkemedelsbehandling i åtanke. Om dessa frågor bör ställas till någon annan inom landstinget vore jag ytterst tacksam för vidarebefordran av detta e-postmeddelande. 1. I vilken omfattning använder ni elektroniska patientjournaler med läkemedelsmoduler i ert landsting idag? 2. Om det förekommer olika e-journalsystem i ert landsting kan de kommunicera med varandra? (t.ex. finns en gemensam läkemedelslista mellan primärvård och slutenvård) 3. Vad har gått bra respektive mindre bra vid införandet av e-journaler, vad gäller dokumentation av patienters läkemedelsbehandling? 4. Om ni, rent hypotetiskt, skulle börja om med införandet av e-journaler; skulle något göras annorlunda? 5. Vilka vinster ser ni nu och framöver när det gäller e-journaler och patienters läkemedelsbehandling? 6. Vilka problem ser ni nu och framöver när det gäller e-journaler och patienters läkemedelsbehandling? 7. Hur ser framtidsplanerna ut för e-journaler i ert landsting? 19

Frågorna kommer att skickas ut till alla landsting och svaren kommer att sammanställas i mitt examensarbete. I den mån svaren innehåller mer personliga reflektioner, kommer vi att se till att det i den slutliga sammanställningen ej går att identifiera enskilda personers svar. Om ni har publicerade rapporter, utvärderingar eller liknande dokumentation inför eller efter införandet av elektroniska patientjournaler tar vi gärna del av dem. Kontakta gärna mig eller min handledare om ni har frågor om arbetet. Jag vore tacksam för svar senast den 5 oktober för att kunna sammanställa arbetet. Med vänlig hälsning Jessica Thall Uppsala universitet Institutionen för farmaci, avdelningen för samhällsfarmaci Jessica Thall jessica.thall.0696@student.uu.se Mobil: 073-1509400 Handledare: Christina Ljungberg christina.ljungberg@farmaci.uu.se Tel: 018-4714067 Mobil: 070-2688360 20