Utvecklingen i storstadssatsningens 24 bostadsområden 1997 2000

Utvecklingen i storstadssatsningens 24 bostadsområden 1997 2000

Utvecklingen i storstadssatsningens 24 bostadsområden 1997 2000. Den nationella utvärderingen av storstadssatsningen. Integrationsverkets rapportserie 2001:09 Integrationsverket, 2001 ISSN 1404-5370 Integrationsverket Box 633 601 14 Norrköping Tryck: Berlings Skogs AB, Trelleborg

Utvecklingen i storstadssatsningens 24 bostadsområden 1997 2000 Den nationella utvärderingen av storstadssatsningen INTEGRATIONSVERKETS RAPPORTSERIE 2001:09

7 Förord Innehåll 9 Sammanfattning 12 Inledning 13 Disposition 13 Geografiska avgränsningar och jämförelseområden 15 Presentation av storstadssatsningens områden och dess befolkning 15 Ålder: Ung befolkning i storstadssatsningens områden 16 Hög andel med utländsk bakgrund 18 Befolkningens etniska struktur stora skillnader mellan storstadssatsningens områden 20 Många har varit kort tid i Sverige 20 Ensamstående föräldrar 23 Studerande och pensionärer en förklaring till den låga andelen sysselsatta? 25 Lägenhet eller villa? 27 Regionala arbetsmarknader 28 Utvecklingen i storstadssatsningens områden 1997 2000 28 Befolkningssutveckling 31 Sysselsättning 42 Socialbidrag 46 Utbildning 50 Jämförelseområden 55 Omflyttningar en segregationsanalys 65 Bilaga 1: Tabeller 92 Bilaga 2: Förklaring av begrepp och statistiska variabler

Förord Integrationsverket har av regeringen tilldelats uppdraget att ansvara för den nationella utvärderingen av storstadssatsningen. Enligt regeringens beslut skall utvärderingsarbetet i möjligaste mån baseras på befintliga statistiska uppgifter. Integrationsverket skall vidare föreslå, sammanställa och utveckla relevanta statistiska nyckeltal som kan ligga till grund för hur utvecklingen i utsatta bostadsområden långsiktigt kan följas. Som ett led i detta uppdrag presenterade Integrationsverket delrapporten Målområdesanalyser och indikatorer i juni 2001. I den rapporten presenterades statistiska data som beskriver utvecklingen inom några av de målområden som den nationella storstadspolitiken omfattar. Föreliggande rapport skall ses som en andra och kompletterande del i detta uppdrag. I denna rapport presenterar och analyserar vi statistiska data som belyser utvecklingen inom tre av storstadspolitikens målområden: 1 Sysselsättningsgraden i de socialt utsatta bostadsområdena bör höjas för både män och kvinnor. 2 Socialbidragsberoendet bör minskas. 3 Utbildningsnivån i den vuxna befolkningen bör höjas; de som saknar utbildning motsvarande svensk gymnasiekompetens bör erbjudas detta. Det statistiska datamaterialet omfattar utvecklingen mellan åren 1997 och 2000 och bygger huvudsakligen på uppgifter från Integrationsverkets databas STATIV. Henrik Emilsson, Thomas Liljegren, Maria Murphy och Andreas Sandberg vid avdelningen för samhällsanalys har sammanställt det statistiska materialet samt skrivit denna rapport. Kaija Suur-Nuuja har varit projektledare. Norrköping den 30 oktober 2001 Andreas Carlgren Generaldirektör Anna Envall t.f. Avdelningschef

Sammanfattning De 24 bostadsområden som berörs av storstadssatsningens lokala utvecklingsavtal skiljer sig från varandra i flera avseenden. I relation till de omgivande storstadsregionerna har de dock ett antal gemensamma karaktärsdrag. Befolkningen är förhållandevis ung, 70 procent är under 45 år. Befolkningen ökar också snabbare i de av storstadssatsningen berörda områdena än i de tre storstadsregionerna. En starkt bidragande orsak till denna snabba befolkningsutveckling är att nyanlända invandrare i stor utsträckning bosätter sig i de berörda områdena. Andelen utrikes födda är också betydligt högre i dessa områden jämfört med omgivande storstadsregioner. Denna andel varierar ganska mycket mellan områdena men ligger i genomsnitt på ca 50 procent. Den förhållandevis stora direktinvandringen till de berörda områdena har också resulterat i att den utrikes födda befolkningen i genomsnitt har bott betydligt kortare tid i Sverige jämfört med motsvarande befolkningsgrupp i landet som helhet. De tre storstadsregionerna uppvisar sinsemellan stora regionala skillnader, inte minst vad gäller situationen på arbetsmarknaden. Dessa skillnader avspeglar sig också i de 24 områden som omfattas av storstadssatsningen. År 1999 varierade förvärvsintensiteten i dessa områden mellan 22 och 68 procent, medan genomsnittet för samtliga områden var knappt 49 procent. Samtliga områden i Göteborg och Malmö hade en förvärvsintensitet som låg under detta genomsnitt. Samtidigt hade områdena i Stockholmsregionen en förvärvsintensitet som, med tre undantag, låg över genomsnittet. Segregationen i detta avseende var också tydligast i Malmö och Göteborg där skillnaderna i förvärvsintensitet mellan de berörda områdena och omgivande arbetsmarknadsregioner var större jämfört med motsvarande förhållande i Stockholmsregionen.

10 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1997 1999 har varit något bättre i de berörda områdena än i storstadsregionerna och landet som helhet. Bäst har ett antal områden i Stockholmsregionen utvecklats. Det gäller i synnerhet Hallunda-Norsborg i Botkyrka, Rinkeby i Stockholm och Hovsjö i Södertälje där förvärvsintensiteten ökat med mellan 5 till 6,5 procentenheter under perioden 1997 1999. I flertalet berörda områden har förvärvsintensiteten ökat mer för den utrikes födda befolkningen än för övriga invånare, detta gäller i synnerhet utrikes födda män. Sysselsättningsdata för senare år än 1999 finns inte tillgängliga när denna rapport sammanställs (oktober 2001). Men en kraftig minskning av den öppna arbetslösheten mellan 1999 och 2000 indikerar att förvärvsintensiteten har fortsatt att öka i storstadsregionerna och de berörda områdena även under detta år. Antalet långvariga socialbidragstagare har minskat med ungefär en femtedel i de berörda storstadsområdena under perioden 1997 2000. Nedgången i socialbidragstagandet har varit betydligt större i dessa områden (3,3 procentenheter) jämfört med omgivande storstadsregioner (mellan 0,4 och 0,9 procentenheter) och landet som helhet (0,7 procentenheter). Den socioekonomiska segregationen, som funktion av andelen långvariga socialbidragstagare, har alltså minskat något vid en jämförelse av de berörda områdena och respektive storstadsregion under den aktuella tidsperioden. Fortfarande är dock skillnaderna stora med en andel på i genomsnitt 13 procent i de berörda områdena och andelar på mellan knappt 2 och drygt 3 procent i de olika storstadsregionerna. Vi har valt att studera utvecklingen av utbildningsnivån genom att sammanställa data som beskriver andelen av befolkningen, 24 64 år, som har en minst treårig gymnasieutbildning. Med detta mått mätt har den generella utbildningsnivån ökat i landet under perioden 1997 2000. Andelen gymnasieutbildade har ökat med 5,5 procentenheter till knappt 46 procent under perioden. Motsvarande ökning har man även haft i Malmö- och Göteborgsregionerna. Stockholmsregionen har haft en något svagare utveckling. Stockholmsregionen har dock fortfarande den högsta utbildningsnivån av de tre storstadsregionerna. Den genomsnittliga utvecklingen i de berörda storstadsområdena motsvarar ungefär den i Stockholmsregionen, dvs. en något svagare utveckling än i landet som helhet. I genomsnitt hade 37 procent av de boende i de berörda områdena en treårig gymnasieutbildning år 2000. Skillnaderna mellan områdena och de omgivande storstadsregionerna har under den aktuella perioden varit relativ konstant eller ökat något. Till storstadssatsningens utbildningsmål hör även målet att

SAMMANFATTNING 11 höja utbildningsnivån hos den vuxna befolkningen i de berörda områdena. Vi har därför tagit fram uppgifter om deltagande i gymnasial vuxenutbildning bland personer som bodde i storstadssatsningens områden med högst grundskoleutbildning. Antalet vuxenelever, 20 och 64 år, som går på en gymnasieutbildning ökade under läsåret 1999/2000 i alla kommuner som omfattas av storstadssatsningen. Denna ökning var i regel större i storstadssatsningens områden än i de omgivande kommunerna. Speciellt påtagligt var detta i Malmö. Vår analys av utvecklingen i 14 jämförelseområden visar att utvecklingen när det gäller sysselsättningsområdet har fortskridit något bättre i jämförelseområdena än i storstadssatsningens områden. Den avgränsade analysen som har genomförts på jämförelseområdena i denna rapport visar på potentialen i att använda dessa områden som en kontrollgrupp. Detta kommer vi att fortsätta med och analysen vidgas till att omfatta flera variabler i kommande rapporter. Storstadssatsningen omfattar 24 geografiskt avgränsade bostadsområden. Den ovan beskrivna utvecklingen i de berörda områdena är inte bara beroende av hur det går för de människor som redan bor där utan även av de som flyttar in respektive ut från dessa områden. Utvecklingen i fråga om förvärvsintensiteten påverkas exempelvis av i vilken utsträckning inoch utflyttarna under den aktuella mätperioden 1997 1999, är sysselsatta. För flertalet av storstadssatsningens områden var andelen sysselsatta högre bland dem som flyttade ut från områdena än för dem som flyttade in. Omflyttningen har så att säga förtagit något av den ovan beskrivna positiva sysselsättningsutvecklingen. På motsvarande sätt har minskningen av andelen långvariga socialbidragstagare i flertalet områden dämpats till följd av denna selektiva omflyttning. Det betyder att andelen socialbidragstagare var större bland inflyttarna än bland utflyttarna under perioden 1997 2000. Denna typ av socioekonomsikt selektiva omflyttning kan sägas reproducera det segregerade boendemönstret i de tre storstadsregionerna. Förändringar av dessa negativa flyttmönster är ett viktig arbete som återstår för att förstärka den positiva utvecklingen som denna rapport beskriver.

Inledning Integrationsverket har av regeringen fått i uppdrag att ansvara för den nationella utvärderingen av storstadssatsningen. En särskild uppgift i denna utvärdering är att följa utvecklingen i de storstadsområden som omfattas av de lokala utvecklingsavtalen. Integrationsverkets statistikdatabas STATIV innehåller ett omfattande datamaterial som bl.a. utgör ett verktyg i detta utvärderingsarbete. I syfte att beskriva och analysera denna utveckling har vi i denna rapport bearbetat och presenterat delar av det datamaterial som STATIV innehåller. I regeringens proposition (1997/98:165), Utveckling och rättvisa en politik för storstaden på 2000-talet, anges de övergripande målen för den framtida storstadspolitiken. Att bryta segregationen och skapa jämställda levnadsvillkor är ett sådant övergripande mål. Detta mål är i sin tur nedbrutet på åtta olika målområden. Den 31 juni 2001 överlämnade Integrationsverket rapporten Målområdesanalyser och indikatorer. Den nationella utvärderingen av storstadssatsningen (Integrationsverkets rapportserie 2001:06), till regeringen. Där presenterades förslag på indikatorer för storstadspolitikens åtta målområden. Föreliggande rapport skall ses som en uppföljning och ett komplement till den tidigare rapporten. I det följande presenterar vi statistiska data som beskriver utvecklingen inom tre av storstadspolitikens målområden, målen att höja sysselsättningsgraden, minska socialbidragsberoendet samt att höja utbildningsnivån Det första utvecklingsavtalet slöts den 29 oktober 1999 mellan staten och Stockholms stad. Under det efterföljande halvåret slöts ytterligare avtal med fem kommuner. Den 2 februari 2001 slöts det sista av de sju avtalen, det mellan staten och Göteborgs stad. Mellan det första och det sista avtalet ligger alltså mer än ett år vilket innebär att kommunerna har hunnit olika långt i sitt lokala utvecklingsarbete. Det statistiska material som redovisas i denna rapport speglar utvecklingen fram

INLEDNING 13 till år 1999 och 2000. Vi kommer alltså att teckna en bild av situationen under det lokala utvecklingsarbetets inledande skede i de olika områden som omfattas av storstadssatsningen. Disposition Inledningsvis gör vi, med stöd av demografiska data, en statistisk bakgrundsbeskrivning av storstadssatsningens 24 bostadsområden. Befolkningens sammansättning efter ålder, kön och födelseland beskrivs i denna del av rapporten. Vidare presenteras uppgifter som kan ligga till grund för förklaringar till skillnader mellan olika områden vad gäller exempelvis sysselsättning och egenförsörjning. Andelen studerande och pensionärer, genomsnittlig vistelsetid i Sverige bland utrikes födda och områdenas bostadsstruktur är exempel på sådana uppgifter. I det därefter följande avsnittet beskrivs utvecklingen i storstadssatsningens områden mellan åren 1997 och 2000. Här fokuseras de indikatorer som kan beskriva utvecklingen inom de tre ovan nämnda målområdena. Statistiska variabler som beskriver utvecklingen inom de delmål som rör sysselsättning, socialbidrag och utbildning presenteras här i ett antal diagram och tabeller. Rapporten avslutas med ett avsnitt där utvecklingen inom dessa områden delvis förklaras med stöd av data som beskriver in- och utflyttningen i de av storstadssatsningen berörda områdena. Det statistiska materialet redovisas dels i översiktliga tabeller och diagram i anslutning till den löpande texten, dels i en separat tabellbilaga (Bilaga 1). I tabellbilagan redovisas uppgifter av mer detaljerad karaktär. I de fall källorna inte redovisas direkt är uppgifterna hämtade från Integrationsverkets databas STA- TIV. Rapporten innehåller en rad statistiska variabler och återkommande nyckelbegrepp. Dessa begrepp och variabler definieras och förklaras närmare i Bilaga 2. Geografiska avgränsningar och jämförelseområden De 24 geografiska områden som omfattas av storstadssatsningens lokala utvecklingsavtal är avgränsade enligt något varierande principer. Gemensamt för de 24 områdena är att de i förhållande till omgivande storstadsregioner har en befolkning där bl.a. låginkomsttagare, långvariga socialbidragstagare och utrikes födda är överrepresenterade. En del kommuner har valt att utgå från en geografisk avgränsning där hela eller större delen av en kommun- eller stadsdel omfattas av det lokala

14 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN utvecklingsarbetet. Ett sådant exempel är Jordbro i Haninge. Andra kommuner har avgränsat de berörda områdena till särskilt utsatta områden inom en stadsdel. Malmö stad har arbetat enligt denna princip när man avgränsat de delar av stadsdelen Rosengård som omfattas av storstadsarbetet. När man jämför situationen och utvecklingen i de olika storstadsområdena är det viktigt att hålla dessa skillnader i minnet. För att sätta in utvecklingen i storstadssatsningens 24 områden i ett regionalt sammanhang har vi valt att jämföra dem med motsvarande utveckling i de omgivande storstadsregionerna. För detta syfte har vi valt att använda oss av NUTEK:s regionala indelning i arbetsmarknadsregioner. En närmare beskrivning av denna geografiska indelning finns i bilaga 2. I ett särskilt avsnitt presenterar vi även utvecklingen i ett antal jämförelseområden som inte omfattas av storstadssatsningens utvecklingsavtal. Några av dessa 14 områden finns i ett antal storstadskommuner, men flertalet ligger i ett antal större kommuner utanför storstadsregionerna. Dessa jämförelseområden liknar storstadssatsningens områden i fråga om storlek, andel låginkomsttagare, socialbidragstagare och utrikes födda. Syftet är att kunna följa utvecklingen i dessa 14 områden som inte får del av storstadssatsningens ekonomiska medel men som i övrigt liknar de 24 områden som omfattas av de lokala utvecklingsavtalen.

Presentation av storstadssatsningens områden och dess befolkning Detta kapitel fokuserar på statistiska data som beskriver faktorer som kan påverka och förklara utvecklingen av indikatorerna i storstadssatsningens områden. För det första presenteras demografiska bakgrundsdata för att visa karaktären på områdena vad gäller befolkningens ålder, kön, familjeförhållande, födelseland och vistelsetid i Sverige. För det andra presenteras andra bakgrundsdata som kan påverka och förklara de olika områdenas utveckling och inbördes skillnader. Dessa är boendeform, näringsstruktur och andelen studerande och förtidspensionerade. Uppgifterna tar sin utgångspunkt i situationen år 2000 med enstaka återblickar bakåt. Ålder: Ung befolkning i storstadssatsningens områden Storstadssatsningens områden präglas av en ung befolkning; 70 procent är under 45 år jämfört med 57 procent i hela Sverige. Andelen som är 65 år eller äldre är sju procentenheter fler i Sverige som helhet än i de berörda områdena. Till en viss del beror den unga åldersstrukturen i de berörda områdena på det stora antalet utrikes födda vilka generellt sett är yngre än den inrikes födda befolkningen. Framförallt är de utrikes födda överrepresenterade i åldersgruppen 25 till 44 år. I de berörda områdena är dock både de utrikes och inrikes födda i genomsnitt yngre än i landet som helhet. Av de inrikes födda är över hälften under 25 år vilket är tjugo procentenheter mer än i övriga landet. Områdena präglas alltså av en förhållandevis stor andel utrikes födda i den yngre medelåldern och en ung inrikes född befolkning.

16 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Diagram 1 Befolkningen, åldersfördelning år 2000 (procent). % 35 30 25 20 15 10 5 0 0 6 år 7 15 år 16 24 år 25 44 år 45 64 år 65+ år Storstadssatsningen Hela Sverige Skillnaden i befolkningssammansättning mellan områdena är också stor (se Bilaga 1, tabell A). I det ena extremfallet finner vi Rosengård i Malmö där 37 procent var under 16 år medan det i Södra Innerstaden, som hade den minsta andelen under 16 år, enbart var 17 procent. I Södra Innerstaden finner vi istället den största andelen i åldersgrupperna 16 24 år och 25 44 år. Det finns också områden, Hallunda-Norsborg och Jordbro, som i betydligt större utsträckning än andra präglas av en stor andel 45 64-åringar. De två områdena befinner sig faktiskt över genomsnittet i Sverige när det gäller andelen mellan 45 och 64 år. Hyllie är det enda området som har större andel pensionärer än Sverige som helhet. Fosie, Rågsved och Skärholmen har också en relativt stor andel över 64 år medan det i de andra berörda områdena finns mycket få äldre. Könsfördelningen är i stort sett jämn i samtliga områden. Det finns därför ingen anledning att särredovisa kön i övriga demografiska tabeller. Hög andel med utländsk bakgrund Diagram 2 visar andelen utrikes födda och inrikes födda efter föräldrarnas födelseland. Nästan hälften av de boende i de berörda områdena var utrikes födda. I en del områden (Västra Skogås och Jordbro) var bara omkring 30 procent utrikes födda medan det i Fittja, Rinkeby, Rosengård och Hjällbo var över 60 procent.

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 17 Diagram 2 Befolkningen, andel efter födelseland och föräldrarnas födelseland år 2000 (procent). Utrikes födda Född i Sverige med utrikes födda biologiska föräldrar % 100 Född i Sverige med en svenskfödd och en utrikes född förälder Född i Sverige med svenskfödda biologiska föräldrar 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Rinkeby Hjällbo Fittja Tensta Rosengård Husby N Biskopsgården Gårdsten Alby Hovsjö Ronna Vårby Bergsjön Skärholmen Flemingsberg Hallunda-Norsborg Geneta Fornhöjden Fosie Hyllie Rågsved Jordbro Södra Innerstan V Skogås Samtliga områden Stockholmsregionen Malmöregionen Göteborgsregionen Hela Sverige Störst andel utrikes födda finner vi i ålderskategorin 25-44 år med ett genomsnitt på 67 procent, medan barn mellan 0 och 6 år till 94 procent är födda i Sverige. Återigen skiljer sig områdena åt i sin karaktär. Områden som Jordbro och Geneta har en liten andel utrikes födda i sin yngre befolkning medan andra områden som Hjällbo och Rosengård har många utrikes födda även bland de yngre. Ett annat sätt att se på personers bakgrund är efter föräldrarnas födelseland. Precis som för utrikes födda kan vi se en stor överrepresentation för inrikes födda med två utrikes födda för-

18 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN äldrar, 18 procent i de berörda områdena jämfört med 3 procent totalt i Sverige. Bland barn mellan 0 och 6 år har 88 procent en eller två föräldrar som är födda utanför Sverige. I Fittja, Tensta, Rinkeby, Husby, Rosengård och Hjällbo är mindre än 4 procent av barnen mellan 0 och 6 år och mindre än 6 procent av barnen mellan 7 och 15 år inrikes födda med svenskfödda biologiska föräldrar. Detta kan jämföras med över 65 procent för båda ålderskategorierna i omkringliggande regioner och över 75 procent i hela Sverige. Tar vi hänsyn till föräldrarnas födelseland blir alltså bilden av den etniska segregationen ännu tydligare i storstadssatsningens områden, en segregation som tilltagit sedan 1997. Där har andelen svenskfödda med två svenskfödda föräldrar minskat med i genomsnitt 3 procentenheter och i Rågsved och Fosie uppemot 5 procentenheter, medan andelen i de omkringliggande arbetsmarknadsregionerna varit oförändrad. Andelen utrikes födda och inrikes födda med två utrikes födda föräldrar har ökat i motsvarande grad. Den etniska segregationen fortsätter alltså att öka utifrån en redan tydligt segregerad stadsbild. Lägger man ihop samtliga berörda områden är andelen födda i Sverige med svenskfödda föräldrar 29 procent år 2000 medan motsvarande uppgift för hela Sverige var 79 procent. Det går dock knappast att dra generella slutsatser utifrån samtliga områden. I Västra Skogås, Jordbro, Rågsved och Södra Innerstaden motsvarade personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar år 2000 uppemot 50 procent av befolkningen. Befolkningens etniska struktur stora skillnader mellan storstadssatsningens områden Av de utrikes födda i Sverige kommer 37 procent från Norden och EU men i storstadssatsningens områden är bara 14 procent födda i Norden och EU. De är alltså, sett som andel av de utrikes födda, underrepresenterade i de berörda områdena. Men, sätter man andelen födda i Norden och EU i relation till hela befolkningen i Sverige, inklusive de inrikes födda, är de som helhet överrepresenterade. Inom den invandrade befolkningen i storstadssatsningens områden är personer födda i Asien och Afrika överrepresenterade. Personer födda i Övriga Europa står för över 40 procent av de utrikes födda i områdena i Malmö och bara för drygt 5 procent i områdena i Södertälje. Istället står personer födda i Asien för över 60 procent av de utrikes födda i områdena i Södertälje. I områdena i Stockholms kommun bor många per-

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 19 Tabell 1 Utrikes födda efter födelselandområde år 2000 (procent). Norden och EU Övriga Amerika exkl. Sverige Europa Asien Afrika och Oceanien Antal V Skogås 25 18 32 11 14 1 850 Vårby 19 20 36 11 14 3 036 Flemingsberg 20 14 46 11 9 4 120 Alby 16 16 45 12 11 5 482 Hallunda-Norsborg 26 12 47 7 8 6 815 Fittja 9 10 63 8 10 4 370 Jordbro 27 23 27 11 11 3 038 Rågsved 13 26 29 20 12 3 555 Skärholmen 18 17 42 15 8 3 340 Rinkeby 14 11 42 24 8 9 513 Tensta 12 8 48 25 7 10 022 Husby 10 8 51 25 7 6 590 Fornhöjden 35 13 40 4 8 1 253 Geneta 25 5 64 2 4 1 704 Ronna 20 6 70 2 2 2 896 Hovsjö 22 8 60 2 8 2 477 S Innerstaden 13 39 33 8 8 6 731 Fosie 11 52 28 5 4 9 636 Hyllie 12 38 41 5 6 4 599 Rosengård 3 46 44 6 1 10 232 Bergsjön 13 32 37 14 4 6 906 Gårdsten 20 22 38 16 3 3 338 Hjällbo 5 25 48 17 4 4 338 N Biskopsgården 7 20 50 21 3 2 475 Samtliga områden 14 23 43 13 7 118 316 Stockholm a-region 37 16 28 8 11 326 694 Malmö a-region 25 41 24 4 7 95 569 Göteborg a-region 32 26 29 6 7 124 095 Hela Sverige 37 24 25 5 8 1 003 798 soner födda i Afrika, upp till en fjärdedel jämfört med 13 procent i de berörda områdena och 5 procent i hela Sverige. Också områdena i Göteborg bebos av en stor andel personer som invandrat från Afrika. De som är födda i Amerika och Oceanien utgör en stor del av befolkningen i Huddinge. Det har inte skett några markanta förändringar sedan 1997. Andelen personer som är födda i Norden och EU har minskat något och andelen personer födda i Asien har ökat, men inte mycket mer än för landet som helhet.

20 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Många har varit kort tid i Sverige För de utrikes födda är vistelsetiden i Sverige en viktig bakgrundsfaktor, inte minst för att den visat sig avgörande för integrationen på arbetsmarknaden. I genomsnitt har de utrikes födda i de berörda områdena varit i Sverige betydligt kortare tid än motsvarande grupp i riket som helhet. Bara 22 procent har varit i Sverige i 20 år eller mer jämfört med 42 procent i hela Sverige (se Bilaga 1, tabell B). Det är bara områdena i Södertälje och Haninge som kan jämföras med riksgenomsnittet. Hälften av de utrikes födda i storstadssatsningens områden har varit folkbokförda i Sverige i mindre än tio år. I Rosengård, där relativt sett flest nyinvandrade bor, har 67 procent varit folkbokförda i Sverige i mindre än tio år. Andra områden med en stor andel nyinvandrade är Rågsved, Bergsjön, Hjällbo och Norra Biskopsgården. Områden med en stor andel födda i Norden och EU kännetecknas också av en stor andel som varit i Sverige i mer än 20 år. Jämfört med 1997 har andelen utrikes födda som varit i Sverige fem år eller mindre minskat med sex procentenheter i hela Sverige. Motsvarande kategori i storstadssatsningens områden har minskat något mer (åtta procentenheter) och områdena i Göteborg samt Rosengård har haft en speciellt stor minskning av nyligen invandrade i förhållande till den utrikes födda befolkningen (se Bilaga 1, tabell C). Det är framförallt de med vistelsetid 3 5 år i Sverige som har blivit färre. I Rosengård har de personer med vistelsetid kortare än fem år blivit nästan 2 000 färre medan de med vistelsetid mellan sex och nio år blivit 1 600 fler och de med vistelsetid mellan 10 och 19 år blivit 1 200 fler. Detta behöver inte spegla något strukturellt trendbrott i områdena, utan kan bero på att invandringen minskat de senaste åren, speciellt jämfört med den stora invandringen 1993 och 1994. Hur det ser ut i respektive område beror naturligtvis också på tillgången på bostäder, såväl i områdena i fråga som i det övriga närområdet. En kommun som faktiskt ökat andelen med kort vistelsetid (fem år eller mindre) är Södertälje där både andelen och antalet har ökat i Fornhöjden, Geneta, Ronna och Hovsjö. Med tanke på att vistelsetiden i Sverige generellt sett blivit längre för de utrikes födda borde förutsättningarna för integrationen på arbetsmarknaden också ha förbättrats. Ensamstående föräldrar I Ofärd i välfärden, SOU 2001:54, uppmärksammas ensamstående föräldrars situation. Utredarens slutsats är att de ensamstående föräldrarna tillhör 1990-talets stora ekonomiska förlo-

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 21 Diagram 3 Utrikes födda efter vistelsetid i Sverige år 2000 (procent). % 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 0 2 år 3 5 år 6 9 år 10 19 år 20+ år Storstadssatsningen Befolkning 2000 rare. Inte bara i relativa termer gentemot andra grupper utan också absolut sett. En stor andel ensamstående föräldrar i ett område är alltså inte bara en demografisk faktor bland andra, utan kan utifrån den ekonomiskt svåra situation som de befinner sig i ha inverkan på utvecklingen av områdena. En undersökning av storstadssatsningens områden visar också att det i samtliga områden, förutom Rosengård, är så att ensamstående mödrar har en något lägre förvärvsintensitet än genomsnittet. Däremot har ensamstående mödrar totalt i de berörda områdena bara marginellt lägre ekonomisk standard än övriga familjetyper, vilket är en stor skillnad jämfört med Sverige som helhet där den ekonomiska standarden är mycket lägre än i övriga familjetyper. Här skiljer det sig också mellan olika områden. Diagram 4 visar andelen familjer efter familjetyper. Det gäller alltså inte andelen individer, då sambofamiljer och make/ maka familjerna innehåller mer än en individ per familj. Det förekommer inga stora skillnader i hur familjerna ser ut inom storstadssatsningens områden i förhållande till hela Sverige utan det varierar i lika hög grad mellan de berörda områdena. Där finns dock generellt en något mindre andel gifta och en något större andel ensamstående mödrar. Tre områden utmärker sig speciellt. Södra Innerstaden har den minsta andelen gifta (13 procent) och den största andelen ensamstående (76 procent). Motsvarande andelar för Rosengård, som utmär-

22 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Diagram 4 Familjer, andel efter familjetyper 1999 (procent). 60 50 % 40 30 20 10 0 Make/maka Sambo-familj familj (med gem. barn) Ensamst. far Ensamst. mor Ensamst. (övriga) Storstadssatsningen Hela Sverige ker sig åt det andra hållet, är 41 respektive 43 procent. Hjällbo har den största andelen ensamstående med barn där är det dubbelt så vanligt som i Sverige som helhet. Bilden av familjeförhållandena blir något annorlunda när barnfamiljer sätts i fokus. Av hushållen med barn är det något vanligare att barn växer upp i make/maka familj i satsningens områden än i övriga Sverige. Det är alltså minst lika vanligt att växa upp i en kärnfamilj med biologisk mamma och pappa inom storstadssatsningens områden. I Fittja, Ronna och Rosengård är uppemot 70 procent av hushållen med barn kärnfamiljer jämfört med 55 procent i hela Sverige. Skillnaden mellan satsningens områden och hela Sverige ligger snarare i att det är färre hushåll med barn som är sambofamiljer och motsvarande andel fler som är ensamstående mödrar. Det finns områden, som Fittja, Ronna, Hovsjö och Rosengård som har en, jämfört med hela Sverige, liknande andel ensamstående föräldrar men det vanliga är att de ensamstående föräldrarna är betydligt fler i de berörda områdena. I Västra Skogås, Rågsved och Södra Innerstaden utgörs omkring 40 procent av hushållen med barn av ensamstående med barn.

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 23 Diagram 5 Studerande, 20 64 år, andel efter kön 1999 (procent). % 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Man Storstadssatsningen Kvinna Hela Sverige Total Studerande och pensionärer en förklaring till den låga andelen sysselsatta? En del av förklaringen till en låg förvärvsintensitet kan vara andelen studerande i populationen. Antalet studerande bidrar till att dra ner förvärvsintensiteten i de berörda områdena. I Sverige som helhet är genomsnittet studerande mellan 20 och 64 år 11 procent medan motsvarande andel är 15 procent i de berörda områdena. Det är främst i ålderskategorierna 30 till 49 år som skillnaden mellan storstadssatsningens områden och hela Sverige är markant. Vi kan också konstatera att utrikes födda oftare är studerande än inrikes födda och att kvinnor studerar i högre utsträckning än män. Det är särskilt tre områden där andelen studerande är mycket stor: Södra Innerstaden 25 procent och Hjällbo respektive Norra Biskopsgården 23 och 24 procent. Hela 40 procent av dem mellan 20 och 29 år som bodde i Södra Innerstaden var studerande 1999. En mindre del av de studerande är registrerade som sysselsatta vilket innebär att man inte automatiskt kan förklara andelen sysselsatta beroende på andelen studerande men det är trots allt en klart bidragande förklaring till den låga förvärvsintensiteten i Södra Innerstaden, Hjällbo och Norra Biskopsgården (se Bilaga 1, tabell D). Antalet i förvärvsarbetande ålder som är pensionerade påverkar också den möjliga förvärvsintensiteten. I de berörda områdena är 10 procent av dem mellan 20 och 64 år pensionärer jämfört med 8 procent i riket som helhet. Bland dem som

24 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Diagram 6 Pensionerade, 20 64 år, andel efter födelseland 1999 (procent). % 14 12 10 8 6 4 2 0 Utrikes födda Inrikes födda Total Storstadssatsningen Hela Sverige registreras som pensionärer i storstadssatsningens områden är det bara 1 2 procent som också är registrerade som sysselsatta vilket innebär att andelen pensionärer får ett direkt genomslag på förvärvsintensiteten. Några områden avviker med en stor andel pensionärer i åldersgruppen 20 till 64 år. I områdena i Södertälje är cirka 15 procent av de utrikes födda mellan 20 och 64 år pensionerade och för utrikes födda kvinnor är talen ännu högre. Områdena i Malmö och i ännu högre utsträckning Göteborg har en mycket stor andel förtida pensionärer bland de inrikes födda i Biskopsgården nästan var fjärde. Också här är kvinnor överrepresenterade (se Bilaga 1, tabell E). I åldersgruppen 20 till 29 år är andelen pensionerade mellan en och tre procent i storstadssatsningens områden vilket är något mer än i hela Sverige. I åldersgruppen 30 39 år har andelen pensionerade stigit något till mellan två och sex procent och håller sig fortfarande något över genomsnittet för hela Sverige. Det är framförallt de inrikes födda som drar upp andelen. I Rosengård, Bergsjön och Hjällbo är över 10 procent av de inrikes födda mellan 30 och 39 år pensionerade. Skillnaderna blir tydligare för åldersgruppen 40 49 år där 11 procent i de berörda områdena är pensionerade jämfört med 6 procent i hela Sverige. Vi finner en överrepresentation av pensionerade med ett par procentenheter för både inrikes och utrikes födda i åldersgruppen 50 till 64 år i de berörda områdena. Diagram 7 och Tabell F i tabellbilagan får exemplifiera skillnaden mellan andelen pensionärer i de olika områdena. Dia-

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 25 Diagram 7 Pensionerade, 50 64 år, andel i utvalda områden 1999 (procent). 40 % 35 30 25 20 15 10 5 0 Hela Sverige V Skogås Jordbro Hallunda-Norsborg Samtliga områden Hovsjö Rinkeby N Biskopsgården grammet visar andelen pensionerade i åldersgruppen 50 till 64 år för hela Sverige, samtliga områden inom storstadsarbetet samt de tre områden som har lägst respektive högst andel. Vi kan se att skillnaderna i andelen pensionerade är betydligt större än vad som visades för åldersgruppen 20-64 år. Det framkommer t.ex. att en mycket stor andel av de utrikes födda i områdena i Södertälje är pensionerade och att områdena i Göteborg sammantaget har en mycket hög andel pensionerade i ålderskategorin. För varje given ålderskategori är det större andel pensionärer i de berörda områdena även om det i enstaka områden kan ligga under genomsnittet för vissa åldersgrupper och/eller för inrikes och utrikes födda. Lägenhet eller villa? Tabell 2 nedan visar befolkningens relativa fördelning på olika typer av boendeformer i de berörda områdena. Hur bostadsbeståndet och ägandeformerna ser ut i områdena påverkar inte minst möjligheterna att göra bostadskarriärer inom områdena. Samtidigt bör vi ha i åtanke att en del av områdena, t.ex. delar

26 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Tabell 2 Befolkningen efter boendeform år 1999 (procent). Hyreshus- Hyreshusenhet: enhet: Hyreshus- Småhus- bostads- komm. enhet: enhet rättsför. bostadsför. övrigt Antal V Skogås 30 70 5 896 Vårby 2 11 63 25 6 537 Flemingsberg 0 33 59 8 8 879 Alby 22 7 71 10 491 Hallunda-Norsborg 23 39 30 7 17 255 Fittja 19 51 30 6 984 Jordbro 33 6 23 38 9 254 Rågsved 8 69 22 9 265 Skärholmen 21 7 56 15 7 531 Rinkeby 60 40 15 174 Tensta 1 17 58 24 17 037 Husby 0 14 60 25 11 492 Fornhöjden 2 25 60 13 3 353 Ronna 22 27 51 6 122 Geneta 29 29 42 4 366 Hovsjö 17 16 61 5 4 726 S Innerstaden 4 14 9 72 18 963 Fosie 9 23 30 38 24 090 Hyllie 14 15 56 15 12 105 Rosengård 3 59 38 16 109 Gårdsten 13 26 61 5 813 Hjällbo 5 95 6 556 Bergsjön 8 14 51 25 13 170 N Biskopsgården 9 81 10 4 349 Samtliga områden 9 14 49 27 245 517 Stockholm a-region 38 19 22 19 1 861 909 Malmö a-region 51 17 12 20 630 663 Göteborg a-region 52 12 19 17 895 666 Hela Sverige 57 12 15 14 8 861 426 med småhusenheter och bostadsrätter i Rosengård i Malmö, har uteslutit delar av bebyggelsen från storstadsarbetets målgrupp medan andra relativt välbärgade småhusområden (t.ex. i Jordbro i Haninge) ingår i andra berörda områden och kommuner. Den boendeform som presenteras i tabellen behöver därför inte nödvändigtvis spegla de boendes närområde. Den stora skillnaden mellan de områdena i storstadssatsningen och riket som helhet är att hyreshusenheterna dominerar i de berörda områdena medan de flesta i riket bor i småhusenheter. De enda områdena med ett större antal små-

PRESENTATION AV STORSTADSSATSNINGENS OMRÅDEN... 27 husenheter är Botkyrka (Alby, Hallunda-Norsborg, Fittja), Haninge (Jordbro) och Södertälje (Ronna, Geneta). Boendet i hyreshusenheter skiljer sig också åt, där en del områden har ett stort inslag av privata fastighetsägare och aktiebolag och/eller bostadsföreningar medan andra nästan helt domineras av kommunala bostadsföretag. Särskilt Södra Innerstaden i Malmö utmärker sig genom att bara 9 procent bor i kommunala bostadsföretag. Regionala arbetsmarknader Näringsstrukturen i regionerna kan spela en viktig roll för den framtida utvecklingen av sysselsättningen. Tabellen G i tabellbilagan visar att a-regionerna på ett par viktiga punkter avviker från varandra och det är främst Stockholms a-region som skiljer sig från hela Sveriges, Malmös och Göteborgs näringsstruktur. De stora skillnaderna är att betydligt färre arbetar inom tillverkning och återvinning samt vård och omsorg medan relativt sett fler i Stockholms a-region arbetar inom finansiell verksamhet och företagstjänster samt personliga och kulturella tjänster. Mönstret avspeglar sig i storstadssatsningens områden även om undantag finns. Till exempel liknar områdena i Södertälje mer övriga landet än Stockholms a-region genom sin stora andel sysselsatta inom tillverkning och återvinning.

Utvecklingen i storstadssatsningens områden 1997 2000 1 följande kapitel beskrivs förändringen av ett antal viktiga variabler mellan 1997 och 1999/2000 med utgångspunkt i tre av de målområden som beskrivits i inledningen av rapporten. De tre målområdena är att: 1) sysselsättningsgraden i de socialt utsatta bostadsområdena bör höjas för både män och kvinnor, 2) socialbidragsberoendet bör minskas och 3) utbildningsnivån i den vuxna befolkningen bör höjas - de som saknar utbildning motsvarande svensk gymnasiekompetens bör erbjudas detta. Varje målområde sysselsättning, socialbidrag och utbildning inleds med en redovisning av den utvalda indikatorn. Därefter undersöker vi och problematiserar ämnesområdet vidare, grundat på annat relevant datamaterial. Här redovisar vi skillnader i utvecklingen fördelat på kön, födelseland och ålder, men också kompletterande variabler för att ytterligare belysa målområdet. Befolkningsutveckling De berörda områdena har ökat sin befolkning med drygt 13 500 personer, motsvarande 5,7 procent, mellan den 31 december 1997 och den 31 december 2000. Det är en betydligt större ökning än de tre storstadsregionerna med en befolkningsökning på mellan två och tre procent. En ännu tydligare skillnad märks gentemot hela Sverige där befolkningen ökat med mindre än en halv procent. Den procentuellt sett största ökningen, över 8 procent, finner vi i Hovsjö, Södra Innerstaden, Hjällbo och Norra Biskops-

UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS... 29 Tabell 3 Folkmängd 1997, 1998, 1999 och 2000 samt förändringen mellan 1997 och 2000 i antal och procent. Förändring mellan 1997 och 2000 1997 1998 1999 2000 Antal Procent V Skogås 5 905 5 845 5 896 5 984 79 1,3 Vårby 6 383 6 460 6 537 6 659 276 4,3 Flemingsberg 8 586 8 871 8 879 9196 610 7,1 Alby 10 416 10 215 10 491 10855 439 4,2 Hallunda-Norsborg 16 907 17 059 17 255 17256 349 2,1 Fittja 6 941 6 982 6 984 7143 202 2,9 Jordbro 9 105 9 247 9 254 9427 322 3,5 Rågsved 9 035 9 148 9 265 9448 413 4,6 Skärholmen 7 296 7 317 7 531 7578 282 3,9 Rinkeby 14 530 14 897 15 174 15580 1 050 7,2 Tensta 16 448 16 749 17 037 17446 998 6,1 Husby 11 017 11 215 11 492 11755 738 6,7 Fornhöjden 3 353 3 298 3 353 3380 27 0,8 Geneta 4 267 4 313 4 366 4511 244 5,7 Ronna 5 966 5 991 6 122 6390 424 7,1 Hovsjö 4 520 4 614 4 726 4885 365 8,1 S Innerstaden 17 836 18 406 18 963 19270 1 434 8,0 Fosie 23 074 23 525 24 090 24671 1 597 6,9 Hyllie 11 837 12 005 12 105 12 260 423 3,6 Rosengård 15 231 15 844 16 109 16 301 1 070 7,0 Bergsjön 13 051 12 903 13 170 14 019 968 7,4 Gårdsten 5 898 5 582 5 813 6 082 184 3,1 Hjällbo 6 119 6 262 6 556 6 759 640 10,5 N Biskopsgården 4 142 4 157 4 349 4 545 403 9,7 Samtliga områden 237 863 240 905 245 517 251 400 13 537 5,7 Stockholm a-region 1 828 641 1 841 737 1 861 909 1 882 201 53 560 2,9 Malmö a-region 622 112 626 687 630 663 635 606 13 494 2,2 Göteborg a-region 885 649 890 393 895 666 903 490 17 841 2,0 Hela Sverige 8 847 625 8 854 322 8 861 426 8 882 792 35 167 0,4 gården. Befolkningen har ökat i samtliga av storstadssatsningens 24 områden mellan åren 1997 och 2000. Med undantag för Västra Skogås, Hallunda-Norsborg och Fornhöjden har befolkningen ökat snabbare i storstadssatsningens områden jämfört med respektive omgivande region. Befolkningsökningen där har sammantaget, räknat i antal personer, tilltagit för varje år sedan 1997. Enbart under år 2000 ökade befolkningen med nästan 6 000 personer. Det sker en förtätning av de boende i de berörda områdena. Detta förvärrar den, i några fall, redan tidigare påtagliga trångboddheten. Margareta Popoola har bl.a. undersökt trångboddheten i Herrgården, en del av Rosengård, under våren 1999

30 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Tabell 4 Förvärvsintensitet, 20-64 år, för år 1997, 1998, 1999 (procent) och förändringen mellan år 1997 och 1999 (procentenheter). 1997 1998 1999 1997 1999 V Skogås 65,9 67,6 68,2 2,3 Vårby 54,9 58 59,5 4,6 Flemingsberg 56,9 58,3 59,9 3 Alby 52,2 53,7 57,3 5,1 Hallunda-Norsborg 61,8 63,1 63 1,2 Fittja 40,4 41,9 44,2 3,8 Jordbro 62,5 64,4 66,5 4 Rågsved 57,3 58,8 59,8 2,5 Skärholmen 52,1 53,2 55,6 3,5 Rinkeby 33,1 36,4 39,5 6,4 Tensta 40,9 42 43,9 3 Husby 46,5 47,8 49,8 3,3 Fornhöjden 60,4 60,6 61,6 1,2 Geneta 52,4 53,3 54,3 1,9 Ronna 49,6 51,8 52 2,4 Hovsjö 45,1 49,5 51,6 6,5 S Innerstaden 41,6 43,3 44,3 2,7 Fosie 46,8 47,3 47,8 1 Hyllie 45,5 46,2 46,9 1,4 Rosengård 19,9 20,9 22,1 2,2 Bergsjön 35,3 37 38,9 3,6 Gårdsten 37,6 39,2 39,3 1,7 Hjällbo 26,8 26,6 28,4 1,6 N Biskopsgården 26,5 26,3 28,6 2,1 Samtliga områden 45,8 47,3 48,7 2,9 Stockholm a-region 73,6 75 75,9 2,3 Malmö a-region 67,2 68,6 69,1 1,9 Göteborg a-region 70,3 72,1 73 2,7 Hela Sverige 71,6 73,3 73,9 2,3 och funnit att 35 procent av befolkningen var trångbodda och att 3,4 procent var extremt trångbodda. En trångboddhet som, enligt Popoola, har negativa konsekvenser för såväl individerna genom ökade fysiska och psykiska besvär som samhället genom ökande kostnader. Den offentliga servicen tenderar också att bli överbelastad. 1 1 Margareta Popoola, Trångt i Herrgårdsmiljö. Rapport om trångboddhet i Herrgården (1999) Imers rapportserie, Malmö Högskola.

UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS... 31 Sysselsättning I det följande avsnittet ges en bild av hur sysselsättningsläget såg ut år 1999, vilka förändringar som skett sedan 1997 och vilka som främst berörts av förändringarna i sysselsättningen. Indikator för området sysselsättning är förvärvsintensitet. Uppgifterna för förvärvsintensiteten sträcker sig fram till och med år 1999. För att komplettera med mer aktuella uppgifter redovisas dessutom uppgifter för arbetslösheten fram till och med år 2000. Uppgifterna om arbetslöshet skall ses som ett komplement till indikatorn förvärvsintensitet. 1999 var 73,9 procent av Sveriges befolkning i åldern 20 till 64 år sysselsatta. Målet på 80 procents förvärvsintensitet var fortfarande mycket avlägset. Storstadssatsningens områden hade samma år en förvärvsintensitet på 48,7 procent. Skillnaden var alltså cirka 25 procentenheter mellan storstadssatsningens områden och hela Sverige. Utvecklingen sedan 1997 har varit något bättre i de berörda områdena med en årlig ökning av förvärvsintensiteten på ungefär 1,5 procentenheter. Diagram 8 Förvärvsintensitet, 20 64 år, förändringen mellan 1997 1999 (procentenheter). 7 % 6 5 4 3 2 1 0 Hallunda-Norsborg Fornhöjden Geneta Västra Skogås Ronna Rågsved Flemmingsberg Tensta Husby Skärholmen Fittja Jordbro Vårby Alby Rinkeby Hovsjö Stockholmsregionen Fosie Hyllie Rosengård Södra Innerstan Malmöregionen Hjällbo Gårdsten Norra Biskopsgården Bergsjön Göteborgsregionen

32 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Av de berörda områdena hade Västra Skogås och Jordbro den högsta förvärvsintensitet på mellan 66 och 69 procent vilket kan jämföras med Rosengård, Hjällbo och Norra Biskopsgården där mindre än 30 procent var förvärvsarbetande. Skillnaderna är mycket stora mellan de olika områdena och inte minst mellan dem som ligger i Stockholms a-region och de som ligger i Malmö och Göteborg. I Stockholms a-region är det bara tre områden Rinkeby, Tensta och Husby som hade en förvärvsintensitet under 50 procent medan det i Malmö och Göteborg inte fanns något område som hade över 50 procents förvärvsintensitet. Rosengård, Hjällbo och Norra Biskopsgården, som hade den lägsta förvärvsintensiteten, uppvisar dessutom en ökning som är under genomsnittet för de berörda områdena. Alla berörda områden har haft en positiv utveckling av sysselsättningen, men vi ser i diagram 8 att det föreligger stora skillnader beroende på regional tillhörighet. Förvärvsintensiteten har, generellt sett, ökat mest för de berörda områden som ligger i Stockholms a-region, i synnerhet i Rinkeby och Hovsjö som haft en ökning på över 6 procentenheter. De flesta av storstadssatsningens områden i Stockholms a-region har haft en bättre utveckling än den omkringliggande regionen. Områdena i Malmös och Göteborgs a-region har haft en mindre ökning - i nivå med eller under utvecklingen i regionerna i sin helhet. Allt fler har arbete Diagrammet nedan (diagram 9) visar utvecklingen totalt i de berörda områdena uppdelat på inrikes och utrikes födda samt kön. Utrikes födda i riket hade 1999 en förvärvsintensitet som endast var 52,5 procent. I de av storstadssatsningen berörda områdena hade de utrikes födda en genomsnittlig förvärvsintensitet som var ännu lägre, 37,5 procent. Utrikes födda kvinnor hade den lägsta sysselsättningen, färre än 35 procent hade arbete. I enskilda berörda områden är förvärvsintensiteten för kvinnor betydligt lägre. Rosengård hade drygt 15 procents registrerad sysselsättning för utrikes födda kvinnor. Skillnaden mellan inrikes- och utrikes födda i de berörda områdena var över lag drygt 25 procentenheter och 6 procentenheter mellan män och kvinnor. Skillnaden i förvärvsintensitet mellan män och kvinnor var betydligt större i de berörda områdena än i Sverige som helhet. Förvärvsintensiteten i hela Sverige har mellan 1997 och 1999 ökat med 2,3 procentenheter och de utrikes födda bidrar starkt till ökningen genom att nästan 4,5 procentenheter fler hade arbete 1999. Detta gäller även för de berörda områdena där för-

UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS... 33 Diagram 9 Förvärvsintensitet, 20-64 år, i de berörda områdena för år 1997, 1998, 1999 och i hela Sverige 1999 efter inrikes/utrikes födda och kön (procent). 70 60 50 40 30 20 10 0 1997 1998 1999 Utikes född, man Utrikes född, Kvinna Inrikes född, man Inrikes född, kvinna ändringen av andelen sysselsatta i genomsnitt var 2,9 procentenheter under tidsperioden. Utrikes födda har haft en liknande utveckling av förvärvsintensiteten i de berörda områdena jämfört med hela Sverige medan det för de inrikes födda ökat något långsammare. Utvecklingen är alltså med hänsyn till befolkningssammansättningen till och med något svagare än i övriga Sverige. För en mer detaljerad bild av utvecklingen av förvärvsintensiteten för inrikes/utrikes födda fördelat på kön i samtliga berörda områden, se tabell H och I i tabellbilagan. Där framkommer bland annat att förvärvsintensiteten ökat med nästan 10 procentenheter för utrikes födda i Jordbro och att några områden haft en minskning av andelen sysselsatta för de inrikes födda. Yngre och välutbildade har fått arbete Det syns inte något generellt mönster i statistiken i fråga om vilka områden som haft en hög ökning av andelen sysselsatta även om områdena i Stockholms a-region har utvecklats något bättre. Bland de områden där andelen sysselsatta ökat mest kan man se hög såväl som låg förvärvsintensitet och detsamma gäl-

34 UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS 24 BOSTADSOMRÅDEN Diagram 10 Förvärvsintensitet, förändring för ålderskategorier mellan 1997 och 1999 (procentenheter). 7 % 6 5 4 3 2 1 0-1 20 29 år 30 39 år Storstadssatsningen 40 49 år Hela Sverige 50 64 år Totalt ler för dem med en svagare sysselsättningsökning. Vi övergår nu till att undersöka vilka som står för sysselsättningsökningen i respektive område utifrån utbildningsnivå, ålderskategori och vistelsetid i Sverige. Den stora sysselsättningsökningen har skett i åldrarna mellan 20 och 39 år. Bland dem ökar förvärvsintensiteten också snabbare i de berörda områdena än i hela Sverige. För åldersgruppen mellan 40 och 64 år har det totalt sett inte förändrats nämnvärt i storstadssatsningens områden medan Sverige som helhet haft en viss ökning av förvärvsintensiteten för den åldersgruppen. Trenden att det är de yngre som ökar förvärvsintensiteten är genomgående i samtliga berörda områden vilket betyder att ålderssammansättningen i storstadssatsningens områden får ett stort genomslag på totalsiffrorna för förvärvsintensiteten. Den snabba ökningen av andelen sysselsatta för de yngre i storstadssatsningens områden har inneburit att förvärvsintensiteten för åldersgrupperna 20 29 år och 30 39 år numera är i nivå med dem som är 40 år eller äldre. Men fortfarande är förvärvsintensiteten i storstadssatsningens områden år 1999 högst i åldersgruppen 40 49 år där knappt 54 procent är sysselsatta jämfört med mellan 45 och 50 procent för övriga åldersgrupper. Trots att det är en generell trend att det är yngre som snabbast ökar förvärvsintensiteten finns det nyanser som skiljer sig åt mellan de berörda områdena. Hovsjö och Vårby har haft en

UTVECKLINGEN I STORSTADSSATSNINGENS... 35 Diagram 11 Förvärvsintensitet, förändring för utbildningsnivåer, 20 64 år, mellan 1997 och 1999 (procentenheter). 5 4 3 2 1 0 Förgymn.utb. Gymn.utb. Eftergymn.utb. Uppg. saknas Total Storstadssatsningen Hela Sverige påfallande ökning för samtliga ålderskategorier medan Fittja, Skärholmen, Rinkeby och Bergsjön har haft en mycket omfattande ökning i ålderskategorin 20-29 år. Förvärvsintensiteten faller sedan för varje äldre åldersgrupp. Skärholmen har faktiskt haft den allra största ökningen för dem mellan 20-29 år medan den totala ökningen knappt ökat mer än genomsnittet för storstadssatsningens områden. Fornhöjden är det enda området som bara uppvisar en marginell ökning av förvärvsintensiteten för dem mellan 20 29 år och framförallt områdena i Göteborg har haft en negativ sysselsättningstrend för äldre mellan 40 och 64 år. Mellan 1997 och 1999 har sysselsättningsökningen i Sverige främst skett bland dem med gymnasieutbildning. De gymnasieutbildade har även i storstadssatsningens områden haft en stor ökning men de med eftergymnasial utbildning har haft en ännu något högre ökning av andelen sysselsatta. Stockholms a-region verkar ha en större efterfrågan på lägre utbildad arbetskraft än de övriga regionerna. Detta slår också igenom i de berörda områdena i Stockholms a-region där alla områden utom Fittja och Jordbro haft en snabbare ökning av andelen sysselsatta med förgymnasial utbildning än befolkningen totalt medan förhållandena är de omvända i Malmö och Göteborg. I Vårby, Flemingsberg, Alby och Fornhöjden har de med förgymnasial utbildning haft den största höjningen av förvärvsintensiteten.