1 Kymenlaakson Liitto Kymmenedalens förbund LANDSKAPSPLAN FÖR KYMMENEDALEN LANDSBYGDEN OCH NATUREN Landskapsplan för Kymmenedalen, tätorterna med omgivning, planändringar Planbeskrivning Kotka 8.12.2008
2 Innehållsförteckning INLEDNING 4 1 EN UTREDNING OM FÖRHÅLLANDENA I OMRÅDET, DESS MILJÖEGENSKAPER OCH FÖRÄNDRINGARNA I DEM 5 Kymmenedalen 5 Kymmenedalens landsbygd ett område för boende och näringsverksamhet 5 Kulturmiljön 6 Särdragen i Kymmenedalens natur och nuläget i miljön 8 Befolkningsplan för Kymmenedalen samt landsbygdsområdena 9 Planerings- och planläggningssituationen i landskapsplanens område 11 2 UTGÅNGSPUNKTER I PLANERINGEN, MÅL SAMT ALTERNATIV SOM HAR BEHANDLATS 13 Utgångspunkter enligt markanvändnings- och bygglagen 13 Utgångspunkter enligt de riksomfattande målen för områdesanvändningen 13 Utgångspunkter och mål på landskapsnivå 14 Målen för landskapsplanen 14 Alternativ som har behandlats i planen 15 3 LANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL 17 Landskapsplanens område 17 Regionstruktur 20 Kultur och byggnadsarv 40 Naturarv 46 Rekreation 55 Naturresurser 61 Trafik 67 Teknisk försörjning 75 4 LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR 80 Styrande verkan på kommunplanläggningen 80 Inverkan på myndighetsverksamhet 80 Bygginskränkning 81 5 BEDÖMNING AV LANDSKAPSPLANENS KONSEKVENSER 83 6 GENOMFÖRANDE, TIDSINDELNING OCH UPPFÖLJNING AV LANDSKAPSPLANEN 84 7 DELTAGANDE OCH VÄXELVERKAN I PLANLÄGGNINGEN 85 Deltagande och växelverkan när landskapsplanläggningen inleddes samt i utrednings- och målsättningsskedet 85 8 BEAKTANDE AV DE RIKSOMFATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN 89
9 ÄNDRINGAR AV LANDSKAPSPLANEN FÖR KYMMENEDALEN, TÄTORTERNA OCH DERAS OMGIVNING 90 3
4 INLEDNING Landskapsplanen som utarbetas benämns Landskapsplan för Kymmenedalen, landsbygden och naturen. Ändringen av landskapsplanen, som är en etapplan, berör Landskapsplanen för Kymmenedalen, tätorterna med omgivning. Planområde är Kymmenedalens landskap, som i början av år 2009 består av 7 kommuner: Fredrikshamn, Itis, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Pyttis och Vederlax. Planen är en etapplandskapsplan. I den första etappen behandlades tätorterna och deras omgivning. I denna landskapsplan behandlas landsbygdsområdena och förbindelsenäten som helhet, samt tätortsområdesreserveringar till den del de avgränsades utanför den första etapplanens planeringsområde. Centrala helheter i den landskapsplan som nu utarbetas är områdes- och regionstrukturen, speciellt med hänsyn till boende, produktion, arbetsplatsfunktioner och service, behovet att utveckla förbindelsenätet, planlösningarna som kultur- och naturarvsvärdena förutsätter, styrningen av naturresursernas användning, rekreationens, fritidsbosättningens och turismens struktur samt planlösningarna som behövs för försvarsmaktens områdesbehov. Regionplanen för Kymmenedalen gäller för planeringsområdet. När landskapsplanen fastställs ersätter den regionplanen som fastställdes 19.6.2001 för planeringsområdet. I denna etapplandskapsplan behandlas som planändring en stor detaljhandelsenhet i Fredrikshamn, linjesträckningen för riksväg 7 vid Virojoki tätort inklusive regionvägarna och de planskilda anslutningarna samt ändringsbehoven, den riktgivande huvudbanan preciseras vid Pyttis kyrkby och en väg med två körbanor anvisas i Tornionmäki i Kouvola. Vissa båtleder sträcker sig också till området i den första landskapsplanen. Därutöver kompletteras den föregående planen med planbestämmelser om hur översvämningsriskerna och principerna för byggande på stränder ska beaktas inom hela planområdet. Motivering till ändringen, de ändrade planbeteckningarna och konsekvensbedömningen behandlas i landskapsplanen och presenteras sammanställt i kap. 9 i planbeskrivningen.
5 1 EN UTREDNING OM FÖRHÅLLANDENA I OMRÅDET, DESS MILJÖEGENSKAPER OCH FÖRÄNDRINGARNA I DEM Kymmenedalen Kymmenedalen hör enligt sin internationella ställning till Östersjöns tillväxtområde som blir allt starkare. Landskapets roll som en port mellan öst och väst har fått en större och starkare referensram. Enligt sin nationella ställning är Kymmenedalen en knutpunkt inom Finlands exportindustri och för vårt lands internationella trafikförbindelser. Att sörja för fungerande trafikförbindelser mellan ett expanderande EU och Ryssland är ett livsvillkor för konkurrensförmågan. Den allmäneuropeiska transportkorridoren 9 är den viktigaste av Finlands trafikförbindelser till Ryssland. Förbindelsen har tre förgreningar som alla sammanstrålar i Kymmenedalen: den norra delen är väg- och banförbindelsen från Helsingfors till S:t Peterburg och Moskva och vidare till Fjärran östern längs Trans-Sibiriska järnvägen. Hamnarna i Södra Finland har fortsatt förbindelse via Österjöns sjörutter till Europas kärnområden och korridor 9 är en förbindelse till Nordiska triangeln, till de allmäneuropeiska trafikkorridorerna 1 och 2, samt i till hamnarna i Baltikum. Riktningarna och utvecklingsmöjligheterna i Kymmenedalens regionstruktur har som en del av helheten som överskrider landskapsgränserna kartlagts fram till år 2050 i utredningen Metropolialueen kestävä aluerakenne, som för närvarande upprättas. Nylands, Östra Nylands, Kymmenedalens, Päijät-Hämes och Tavastlands landskap ingår i utredningsområdet. Med strukturmodeller och olika alternativ för trafiklösningar och med befolkningslokalisering strävar man efter att beskriva utvecklingsförutsättningarna i hela metropolområdet. Modellerna där landskapscentrumen kring huvudstadsregionen betonas stöder och delvis ökar Kymmenedalens egen befolkningsprognos. Inom landskapet kan strukturmodellerna förorsaka skillnader i hur befolkningen lokaliseras till tätorterna och till områdena kring dem. Kymmenedalens landsbygd ett område för boende och näringsverksamhet Förutsättningarna är goda att bo på landsbygden i Kymmenedalen. Naturen med havs- och sjöstränder, älvar samt åker- och skogsområden är mångsidig. I ett landskap som Kymmenedalen, där avstånden är korta och bosättningen tät, ligger huvudtrafiklederna ur boendesynpunkt nära ett någorlunda stort centrum. Detta ger goda utgångspunkter för växelverkan, exempelvis för arbetspendlig i tätorterna, vilket redan har långa traditioner. Förhållandet till huvudväg-, regionvägoch förbindelsevägnätet är centralt gällande lokaliseringen av boende och verksamhet på landsbygden i Kymmendalen. Det underordnade vägnätets standard och skick är viktigt också för virkestransporterna i landskapet. Kollektivtrafikens låga nivå förorsakar å andra sidan problem om man inte har bil. Dyra resor på grund av dyrt bränsle och ett dåligt vägnät kan också minska intresset för att flytta till landet. Bristen på service, exempelvis om det inte finns någon skola, kan minska områdets attraktion. Befolkningen blir dessutom äldre, vilket ställer utmaningar gällande tillgången till vård- och välfärdstjänster. Vattenförsörjningen på landsbygden i områden som ligger utanför ett kommunalt vattentjänstverk planeras kommunvis i vattentjänstplanerna för glesbygden. Vattentjänster har byggts och planeras på andelslagsbasis. En liten del av byggandet får statsbidrag. I landskapet finns inemot 18 000 fritidsbostäder och sommargästerna är därför en betydande resurs för landsbygdens livskraft. Landsbygden utanför Kymmenedalens stadsregioner (området som behandlades i den första landskapsplanen) erbjöd år 2003 ca 6 400 arbetsplatser. Knappt 9 000 sysselsatta bodde år 2003 på landsbygden. Primärproduktionen sysselsätter 25 % av landsbygdsbefolkningen. De största sysselsättarna efter lantbruket är industrin och byggnadsverksamheten och de sysselsätter 23 %, social- och hälsovårdstjänsterna 16 %, handel, inkvartering och restauranger 11 % och trafiken 9 %. Största delen av arbetsplatserna finns i de nuvarande kommuncentrumen. Arbetsplatserna i
6 landsortsbyarna finns förutom på jordbrukslägenheter inom turismföretagen, industrin och serviceföretagen. Jord- och skogsbrukets andel av landsbygdsnäringarna har minskat kontinuerligt, men jordbruket har fortfarande en stark position. Antalet jordbrukslägenheter minskar och lägenheterna blir samtidigt större. Landsbygdsbefolkningens arbetsplatser finns i allt större utsträckning i centrumen. Biinkomsterna och binäringarna står för 30 % av jordbrukets inkomster i Kymmenedalen. Andelen är högre än i landet i snitt och en orsak till den stora andelen är att jordbrukslägenheterna är odlingsdominerade, vilket gör det möjligt att arbeta utanför jordbruket. Kymmenedalen har fortfarande också en betydande mjölkproduktion, men andelen håller på att minska. Specialiseringen inom basjordbruket och en mångsidig verksamhet kommer att ge nya möjligheter. En starkare och mångsidigare företagsamhet på landsbygden tillsammans med åtgärder som främjar landsortsbetonat boende är utgångspunkten i utvecklingsarbetet för landsbygdens framtid i Kymmenedalen. Utvecklingen av jordbruks- och livsmedelshushållningen, skogs- och virkeshushållningen, bioenergibranschen, landsbygdsturismen och välfärdstjänsterna kommer att vara tyngdpunkterna i en mångsidigare näringsstruktur på landsbygden i Kymmenedalen. Antalet stora och specialiserade jordbruk torde öka. Deras produktionsvolymer är väldiga och det mänskliga arbetets andel liten. Samtidigt uppstår arbetsdominerade småbruk som baserar sig på en mångformig verksamhet som karaktäriseras av produktutveckling, flexibel produktion och små volymer. Småföretagen bildar värdekedjor på lokal-/landskapsnivå. Kedjorna bygger på samarbete och marknaden (småindustri, vårdservice, turism) är förutom lokal också nationell och internationella. Bioenergikedjorna som betjänare värmecentraler och kraftverk och använder skog och åkerväxter får en allt större betydelse inom energiförsörjningen. De som bor en del av året i städerna och en del av året på landsbygden ökar efterfrågan på yrken inom reparationsverksamhet, hemvård och miljövård. På landsbygden uppstår också levnadssättsyrken inom konst, vetenskap och hantverk. Datamiljöer som bygger på flexibla arbetsarrangemang och utvecklade elektroniska nätverk gör det möjligt att inom allt flera branscher arbeta på landsbygden. På grund av de nya datamiljöerna kommer utbildningen som är bunden till tid och ort att få en mindre betydelse. Företagen och medborgarorganisationerna får en större roll inom serviceproduktionen på landsbygden. Kulturmiljön I Kymmenedalen finns områden som till naturmiljön är mycket olika varandra. Människans näringsverksamhet har i dessa områden bearbetat de olika förutsättningarna som naturen erbjuder och skapat olika kulturmiljöer. Åtminstone följande landskapsmässigt avvikande områden kan urskiljas: insjöfinland, kustlandet samt Finska vikens kust och skärgård, Kymmene älv som rinner norrifrån söderut och Stängselåsens åsformation som sträcker sig i öst-västlig riktning inklusive de tvärgående åsarna. Dessa olika landskapstyper har genom sina naturförutsättningar återspeglat på näringarna. Centrala teman i den byggda kulturmiljön i Kymmenedalen: Förhistoriska miljöer De permanenta fornlämningsfynden i Kymmenedalen finns till stor del i de odlade älvdalarna. En stor del av utredningarna som finns till förfogande har gjorts redan på 1960- och 1970-talen och motsvarar inte beträffande dokumenteringens noggrannhet eller täckning av de undersökta områdena nivån som i förutsätts för en utredning i dag. Kyrkbymiljöerna och omgivningen kring kyrkorna I Kymmenedalen finns 15 objekt som har skyddats med kyrkolagen. Däribland finns omgivningen kring kyrkan i Pyttis, Elimä och Itis som hör till de äldsta bevarade kyrkbymiljöerna. I dess byar är
7 kyrkans ställning fortfarande central och miljön trots förändringar relativt hel. I många fall har kommuncentrumets tyngdpunkt flyttats från kyrkomiljön till ett förvaltningsområde eller till ett kommersiellt område och kyrkomiljöerna har hamnat på sidan om vardagslivsmiljön. Gamla väglinjer och järnvägar Kymmenedalen är trafikmässigt ett interaktivt område. Trafiklederna som sträcker sig genom landskapet österut och västerut samt norrut och söderut har utgjort en väsentlig del av landskapets historia (även förhistorisk tid). Den moderna logistiken och dynamiken som är en av Kymmenedalens identitetsfaktorer är framträdande i detta historiska fält. Industriområden inklusive byggnader och bostadsområden Industrin har under olika tidevarv skapat bosättningsområden. De är förknippade med uttryck för socialt liv (skola, butiker, samlingsplatser, sociala skiktningar etc.). Det är särskilt viktigt att lägga märke till att småhusområdena från slutet av 1800-talet, tiden före flervåningshusboendet, var bosättningsområden. Även de tidiga flervåningshusområdenas inslag i Kymmenedalen är viktiga. Krigshistoriska miljöer, gränser Utmärkande för Kymmenedalen är också utstakningen av gränsen mellan öst och väst, som är förknippad med hela vårt lands historia. Detta har varit en anmärkningsvärd faktor som har bearbetat miljön och dess värden är betydande. Till krigshistorian hör många befästningar, bastioner, gränsrösen o.dyl. exempelvis militärvägar. Dessa betecknas ofta i planläggningen som skyddade med stöd av lag om fornminnen. Fortifikationsarkitekturen har en särskilt betydande ställning i Kymmenedalen. Denna skiktning är förknippad med den riksomfattande utvecklingen och utgör ett centralt kulturarv. Fortifikationsbyggnaderna skyddas vid behov, antingen med stöd av markanvändnings- och bygglagen eller med byggnadsskyddslagen. Herrgårdsmiljöer Utstakningen av gränserna återspeglar ännu i dag de kulturella skillnaderna mellan öst och väst. De gustavianska exemplen längst i öster, såsom interiören i Anjala kyrka och Anjala herrgård finns i Kymmenedalen. Bland annat Harju herrgård i Vederlax och Moisio herrgård i Elimä representerar dragen från S:t Petersburghållet. Herrgårdsmiljöerna är ofta vidsträckta i kulturlandskapet. Miljöerna omfattar ett mycket värdefullt byggnadsbestånd och ett värdefullt kulturlandskap. 1900-talets arkitektur Arkitekturen framträder på många sätt, men har också en väsentlig anknytning till industrins inverkan och till industrimiljöerna. Särskilt viktiga är Sunila fabriker med bostadsområden, fabriksområdet i Ingerois och pappersfabriken i Anjala samt många enskilda byggnader, konstruktioner och detaljplaner som Alvar Aalto har ritat. Planer som 1900-talets arkitekter har ritat har genomförts i många industrimiljöer. Exempel på den moderna arkitekturen finns också i städernas centrum, exempelvis i Kotka och i Kouvola. Byggnadsarvet vid kusten Skärgårdsbyar, näringar och sjöfart vid Östra Finska viken är Kymmenedalens centrala kulturarv.
8 Särdragen i Kymmenedalens natur och nuläget i miljön Kymmenedalen är ett av landets tätats bosatta landskap och det har urbaniserats tydligare än många andra landskap. Industrin, hamnarna och närheten till östgränsen är kännetecknande för Kymmenedalen. Trots det har också en mångsidig natur bevarats i landskapet. Insjönaturen i norra Kymmenedalen, Kymmene älv, södra Kymmenedalens myrmarker, havsområdet med skärgård samt den byggda kulturmiljön återspeglar landskapets mångsidighet och miljörikedom. I Kymmenedalen finns tre nationalparker, där särskilt Kymmenedalens värdefulla ödemarksnatur i skärgården, på myrarna och i insjöområdet skyddas. Urberget i Kymmenedalen består huvudsakligen av rapakivigranit. Avlagringar efter istiden täcker stora områden av urberget. Israndsbildningarna (Stängselåsen I och II) som sträcker sig från väster till öster i norra Kymmenedalen är landskapsmässigt de viktigaste. Moränen är till arealen det mest täckande sedimentet. Stora områden med silt och lera påträffas söder om Stängselåsen, där de bl.a. i Elimä, Itis och Anjalankoski bildar jämna åkerslätter. Cirka 15 % av Kymmendalens areal är täckt av myrar. De största myrarna ligger söder om Stängselåsen samt i Kymmene älvdals södra delar. Torvproduktion inverkar på många sätt på myrnaturen. Torvproduktionsområdena som ligger inom planområdet är bland de största i Södra Finland. Skogarna är dominerande biocenoser i Kymmenedalen. Skogsvegetationen täcker inemot ¾ av Kymmenedalens areal. Berggrunden är vanligen rätt så sur och näringsfattig och lundarna är därför få och små till arealen, rejält under 1 % av landskapets areal. Den största delen av skogarna är i ekonomibruk och är till åldersstrukturen unga. Namnet Kymmenedalen hänvisar till landskapets centrala element, Kymmene älv. Älven är en utloppsälv för ett 37 235 km 2 stort avrinningsområde, där Päijänne är ett centralt källområde. Kymmene älvs vattendrag har det tredje största avrinningsområdet i Finland, efter Kemi älv och Vuoksen. En tredjedel av Finlands träförädlingsindustri och rikligt med kemisk industri kring den har etablerats vid Kymmene älv. Gifthalterna i bottensedimentet i Kymmene älv och dess deltaområden är fortfarande höga och sedimentets tillstånd skall kontinuerligt kontrolleras. Vattennaturen i Kymmenedalen är mycket mångsidig. Östersjön och dess vikar är världens största brackvattenbassäng. Efter istiden har dess område och vattnets kvalitet ändrat många gånger, vilket gör havet till en exceptionell livsmiljö. Norr om Stängselåsarna är sjöarnas vatten rent och sjöarna näringsfattiga. Söder om Stängselåsarna finns det ganska få sjöar och de är ofta eutrofierade. Blågröna alger försämrar vattnets kvalitet, vilket gör att vattenmiljöns värde för rekreationsbruk ställvis minskar avgörande, såväl i havet som i insjöarna. Spår av människans verksamhet syns tydligt i naturen i Kymmenedalen. Trots att de barrträdsdominerade skogarnas natur på många ställen har fått vika undan har mänskligt arbete också berikat naturen. Inom planområdet finns rikligt med värdefulla kulturlandskap. Den totala åkerarealen uppgår i Kymmenedalen till ca 85 000 ha. De största jordbrukslägenheterna finns i landskapets västra del. Genomförandet av naturskyddsprogrammen framskrider. Ett av de viktigaste skyddsobjekten är östra Finska viken, Valkmusa och Repovesi nationalparker, kustens fågelvatten samt Kymmene älv. Förutom skyddsområdena är det viktigt att upprätthålla en mångformig och ekologiskt rik natur utanför skyddsområdena, exempelvis i ekonomiskogarna och i kulturmiljön. I Kymmenedalen bör man särskilt vara förberedd på eventuella miljörisker. I Kymmenedalen finns drygt 10 objekt enligt Seveso-direktivet, Anläggning som förorsakar risk för en storolycka. I Kymmenedalen transporteras och hanteras stora mängder farliga ämnen. Kymmenedalens läge på gränsen mellan EU och Ryssland ger området sitt eget särdrag. Transporterna och därigenom trafikemissionerna och olycksriskerna ökar fortfarande. Exempelvis transporten av kemikalier och speciellt oljetransporterna på Östersjön har ökat explosionsartat. På grund av den stora trafiken
9 och industriverksamheten utsätts många invånare i Kymmendalen för luft-, lukt- och bullerolägenheter. Eventuellt hot på grund av klimatförändringen bör tas i beaktande: Längs Kymmenedalens kust och på Kymmene älvs stränder finns bl.a. översvämningskänsliga industrioch bostadsområden. Samhällena samt jord- och skogsbruket belastar miljön. Bland annat att bevara naturens mångfald och att förebygga eutrofiering i vattendragen, t.ex. i Finska viken, blir med tiden ett problem. Neva flodens belastning och den omfattande belastningen från storstaden S:t Petersburg inverkar på hela Finska vikens tillstånd och det har naturligtvis också konsekvenser för eutrofieringen av Sydöstra Finlands kustvatten, speciellt i den yttre skärgården och i mellanskärgården. Industrin i Kymmenedalen producerar rätt så stora avfallsvolymer. Avfallsmängden som privathushållen producerar är liten jämfört med industrins avfallsvolym, men dock betydande. De centralaste frågorna gällande avfallshanteringen har behandlats i landskapsplanen Tätorterna med omgivning. Avfallsförbränning ökar betydligt i framtiden och avfallshanteringscentralen i Keltakangas i Anjalankoski (Ekopark) utvecklas enligt principerna för hållbar utveckling. Målet är att område ska byggas till ett modernt centrum för avfallshantering och återvinning. Vattenanskaffningen i Kymmenedalen har koncentrerats till första Stängselåsens område. För att trygga samhällenas vattenanskaffning flyttas utnyttjandet av grundvattentillgångarna stegvis till andra Stängselåsen. De grundvattenområden och vattentäkter som används i dag blir med tiden vattenanskaffningskällor i kristid och/eller för industri som behöver rent vatten. Kommunernas vattendistributionsnät förenas för att öka driftsäkerheten. En centraliserad avledning av samhällenas avloppsvatten till större enheter fortsätter så att ett så bra reningsresultat som möjligt ska kunna uppnås och att olägenheterna med avloppsvattnet blir så små som möjligt. I det första skedet har avloppsvattnet från Pyttis kommun letts till Mussalo avloppsreningsverk i Kotka. I det andra skedet, år 2008, leds avloppsvattnet från Sunila reningsverk i Kotka och från Anjalankoski stad till Mussalo. Avsikten är avloppsvattnet från Fredrikshamns stad och Vederlax kommun ska behandlas centraliserat till Mussalo år 2010. Därmed har många utloppsplatser längs Kymmene älv och i kustområdet avlägsnats. Det finns många miljöproblem som inte kan åtgärdas med landskapsplanen. Målet med landskapsplanen är dock att beakta och identifiera trycken på miljön och miljöriskerna samt då det är möjligt förebygga nya miljöolägenheter och sanitära olägenheter i området. Viktiga uppgifter om miljöns tillstånd i Kymmenedalen med hänsyn till landskapsplanen finns på miljöförvaltningens nätsidor (www.miljo.fi). Befolkningsplan för Kymmenedalen samt landsbygdsområdena Kymmenedalen har i dag inemot 184 000 invånare. Av dem bor ca 88 000 i Kotka Fredrikshamnregionen och 96 000 i Kouvolaregionen. Befolkningen har långsamt minskat i området. Nedgången väntas dock vara förbigående. Enligt befolkningskalkylen i landskapsplanen kommer Kymmenedalen år 2030 att ha 197 500 invånare. En indelning i ekonomiska regioner enligt det nuvarande befolkningstalet har använts som utgångspunkt i landskapsplanen. Utgående från Statistikcentralens befolkningsprognos för kommunerna har befolkningsprognoser ställts kommunvis enligt målet för befolkningsmängden i Kymmenedalen. År 2030 beräknas befolkningsmängden i Kotka Fredrikshamnregionen enligt prognosen uppgå till sammanlagt 94 000 invånare. I Kouvolaregionen är befolkningsmängden enligt prognosen sammanlagt 103 000 invånare.
10 Befolkningen i Kymmenedalen åren 2005 2007 och enligt prognos åren 2010 2030 2005 2006 2007 2010 2015 2020 2025 2030 Fredrikshamn 21957 21826 21752 22625 23073 23391 23 665 23 820 Kotka 54838 54607 54639 56293 57292 57992 58 689 59 226 Miehikkälä 2433 2413 2368 2358 2261 2183 2 130 2 090 Pyttis 5138 5141 5158 5308 5402 5476 5 561 5 614 Vederlax 3614 3611 3625 3615 3572 3558 3 555 3 550 Kotka-Fredrikshamnregionen 87980 87598 87542 90199 91600 92600 93600 94300 Itis 7265 7246 7198 7380 7476 7557 7 658 7 741 Kouvola 89924 89397 88781 91420 92924 93843 94742 95459 Kouvolaregionen 97189 96643 95979 98800 100400 101400 102400 103 200 Kymmenedalen sammanlagt 185169 184241 183521 188999 192000 194000 196000 197500 Källa: Statistikcentralen (prognoser kommunvis), Kymmenedalens förbund. Statistikcentralens befolkningsprognos baserar sig på en trendmetod, där man räknar ut vilken befolkningsmängden skulle bli i framtiden om befolkningsutvecklingen skulle fortsätta som under tidigare år. Enligt Statistikcentralens prognos minskar befolkningen i Kymmenedalen långsamt. Enligt Statistikcentralens prognos har Kymmenedalen 180 000 invånare år 2030. Riktningarna och utvecklingsmöjligheterna i Kymmenedalens regionstruktur har som en del av en helhet som överskrider landskapsgränser kartlagts fram till år 2050 i utredningen Metropolialueen kestävä aluerakenne (Metka), som för närvarande görs. Nylands, Östra Nylands, Kymmenedalens, Päijät-Hämes och Tavastlands landskap hör till utredningsområdet. Med strukturmodeller och med olika alternativ för trafiklösningar och befolkningslokalisering strävar man till att beskriva utvecklingsförutsättningarna i hela metropolområdet. Modellerna där landskapscentrumen kring huvudstadsregionen betonas stöder och delvis ökar Kymmenedalens egen befolkningsplan. I en av Metka-utredningens modeller kommer Kymmenedalen enligt prognos att år 2050 ha sammanlagt 245 000 invånare. Inom landskapet kan strukturmodellerna förorsaka skillnader i hur befolkningen lokaliseras till tätorterna och till områdena kring dem. Befolkningsplanen enligt landskapsöversikten innebär i området utanför den första landskapsplanen en befolkningsökning från ca 23 000 till 25 000 invånare. Befolkningsprognos för Kymmenedalen åren 2010 2050 2007 2010 2015 2020 2025 2030 2040 2050 Statistikcentralen 183521 183243 182147 181370 180706 179725 176099 Kymmenedalens förbund 189000 192000 194000 196000 197500 Metka-projektet 187000 193000 200000 207000 214000 229000 245000 Utvecklingen gällande antalet fritidsbosatta har uppskattats i landskapsplanens utredning av kommersiell service (Kymenlaakson Maakuntakaava, Kaupalliset palvelut, Kymmenedalens förbund 2008) närmast med hänsyn till fritidsbosatta som kommer till landskapet annanstans ifrån. Synvinkeln har då den varit köpkraftsökning som de fritidsbosatta för med sig till landskapet. Fritidsbosatta som kommer till landskapet annanstans ifrån är betydande med tanke på marknaden som helhet, eftersom de som bor i regionen redan i granskningen har betraktas som invånare. Fritidsbosättningen som helhet är beaktansvärd i landskapsplanen gällande såväl efterfrågan på byggplatser och service som riktas från tätorterna till landsbygden som utnyttjandeform av naturen och andra attraktionsområden. I denna plan har ingen prognos ställts för den framtida utvecklingen
11 av det totala antalet fritidsbosatta. Prognosen i den kommersiella utredningen kan dock betraktas som riktgivande även för hela fritidsbosättningens utveckling. I utredningen har antalet fritidsbosatta beräknats på basis av antalet fritidsbostäder. Enligt Statistikcentralens register över fritidsbostäder finns det ca 18 000 fritidsbostäder i Kymmenedalen. I landskapet finns ca 6 200 fritidsbostäder, vars ägare kommer från andra landskap. Antalet fritidsbosatta (från andra landskap) år 2000, 2005 och 2006 samt en prognos för åren 2010 och 2020. 2000 2005 2006 2010 2020 Fredrikshamn 1249 1246 1242 1237 1224 Kotka 747 725 737 730 714 Miehikkälä 513 535 534 549 589 Pyttis 1557 1615 1609 1645 1739 Vederlax 1182 1176 1181 1180 1177 Kotka -Fredrikshamnregionen 5248 5297 5303 5341 5443 Itis 3345 3451 3487 3586 3843 Kouvola 5787 6055 6073 6276 6839 Kouvolaregionen 9132 9506 9560 9862 10682 Kymmenedalen sammanlagt 14380 14803 14863 15203 16125 Källa: Tuomas Santasalo Ky Enligt statistikcentralens uppgifter är fritidsbostädernas ägarhushåll i snitt 2,4 personer. Beräknat enligt detta finns det i Kymmenedalen ca 15 000 fritidsbosatta från andra landskap. De medför regionens köpkraft tilläggspotential. Antalet fritidsbosatta i framtiden har uppskattats på basis av den nuvarande utvecklingen av antalet fritidsbostäder. Fritidsbostäderna har ökat en aning på 2000-talet och antalet fritidsbosatta beräknas också öka i framtiden. Enligt en prognos för 2020 kommer landskapet att ha ca 16 000 fritidsbosatta från andra landskap. Planerings- och planläggningssituationen i landskapsplanens område Regionplanen för Kymmenedalen har fastställts 19.6.2001. Landskapsplanen för Kymmenedalen, tätorterna med omgivning, har fastställts 12.5.2008. Delgeneralplanen för Abborrfors, Pyttis och Strömfors kommuner, har fastställts 30.5.2008. Antalet godkända generalplaner med rättsverkningar i Kymmenedalen år 2007 var (Ympäristötiedon hallintajärjestelmä Hertta/Kaavoituksen seuranta, 27.10.2008): Kommun st Itis 4 Fredrikshamn 13 Kotka 3 Kouvola 22 Miehikkälä 1 Pyttis 8 Vederlax 3 Delgeneralplanerna för Vuolenkoski i Itis, Verla och Vuohijärvi i Kouvola och Klamila i Vederlax berör området i denna landskapsplan. Cirka 70 % av strandlinjen ingår i strandgeneralplaner.
Pågående delgeneralplaneprojekt i början av år 2009 inom denna landskapsplans område är delgeneralplanerna för Kymmene älv i Kotka och områdena söder om Ingerois i Kouvola, delgeneralplanen för Uttis och ändringar av delgeneralplanen för Virojoki i Vederlax, som riksväg 7 kräver. 12
13 2 UTGÅNGSPUNKTER I PLANERINGEN, MÅL SAMT ALTERNATIV SOM HAR BEHANDLATS Utgångspunkter enligt markanvändnings- och bygglagen I markanvändnings- och bygglagen (MBL) 5 framläggs målen för områdesplaneringen och de är gemensamma för alla planformer. All områdesplanering berörs också av skyldigheten att beakta de riksomfattande målen för områdesanvändningen så att möjligheterna att uppnå dem främjas. Kraven på landskapsplanens innehåll definieras i MBL 28 : När en landskapsplan utarbetas skall de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas på det sätt som bestäms ovan. När planen utarbetas skall vikt fästas vid de särskilda behov som förhållandena i landskapet betingar. Planen skall i mån av möjlighet samordnas med landskapsplanläggningen av områden som gränsar till landskapsplaneområdet. Naturskyddsprogram och naturskyddsbeslut som avses i 7 och 77 naturvårdslagen (1096/1996) samt beslut om att inrätta landskapsvårdsområden som avses i 32 i nämnda lag skall tjäna till ledning när planen utarbetas. I kravet på innehåll förutsätts dessutom att särskild vikt fästas vid 1) att landskapets region- och samhällsstruktur blir ändamålsenlig, 2) att områdesanvändningen är ekologiskt hållbar, 3) att arrangemangen för trafik och teknisk service är hållbara med tanke på miljö och ekonomi, 4) att vatten- och marksubstanstillgångarna används på ett hållbart sätt, 5) att verksamhetsbetingelser för näringslivet i landskapet ordnas, 6) att landskapet, naturvärdena och kulturarvet värnas, samt 7) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. När planen utarbetas skall avseende också fästas vid en ekonomisk områdesanvändning och att markägare eller andra rättsinnehavare inte orsakas oskäliga olägenheter. När planen utarbetas skall det klarläggas vem som skall genomföra planen och vidta de åtgärder den förutsätter. De omständigheter som nämns i denna paragraf skall utredas och beaktas i den utsträckning landskapsplanen i egenskap av översiktlig plan förutsätter. Utgångspunkter enligt de riksomfattande målen för områdesanvändningen Statsrådet har år 2000 fattat beslut om de riksomfattande målen för områdesanvändningen och 13.11.2008 beslut om att revidera målen. I denna landskapsplan följs de reviderade målen som träder i kraft 1.3.2009. De riksomfattande målen för områdesanvändning, som hänvisas till i MBL, har enligt sakinnehållet indelats i helheter, varav följande berör Kymmenedalen: En fungerande regionstruktur En enhetligare samhällsstruktur och livsmiljöns kvalitet Kultur- och naturarv Rekreationsbruk i det fria och naturresurser Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning I statsrådets beslut har målen indelats i allmänna mål och särskilda mål på basis av de effekter som styr områdesanvändningen och planeringen av områdesanvändningen. I kapitel 8 framläggs hur de riksomfattande målen för områdesanvändningen har beakatats i denna landskapsplan.
14 Utgångspunkter och mål på landskapsnivå Landskapsfullmäktige har 19.12.2005 godkänt landskapsöversikten för Kymmenedalen åren 2005-2015. Visionen för Kymmenedalen år 2015 enligt landskapsöversikten: Ett internationellt interaktivt område som är både trivsamt och ekoeffektivt. Enligt visionen sammanstrålar i Kymmenedalen internationell toppteknologi, internationell mångkunnighet inom transporter, en mångsidig bransch- och arbetsplatsstruktur samt en trivsam och trygg boende- och arbetsmiljö. Kymmenedalen är en trivsam och trygg arbets- och bostadsplats där serviceutbudet är i skick och där en naturlig växelverkan mellan landsbygden och centrumen, samt ett fungerande samarbete mellan den offentliga och privata sektorn, är områdets styrka. Trafikförbindelserna mellan landskapet och huvudstadsregionen samt till Estland och Ryssland är korta och fungerande. Konkurrensen och kompetensen bland företagen inom nyckelbranscherna är på internationell nivå. I Kymmenedalen utökas ekoeffektiviteten, m.a.o. skapas ett större produktionsvärde samtidigt som den ekologiska belastningen minskas. Detta innebär bl.a. att material och energi används effektivare, materialåtervinningen ökas och en hållbar användning av förnybara naturresurser bringas till ett maximum. Samtidigt främjas bevarandet av naturens mångfald. I landskapsöversiktens vision om regionstrukturen 2030 skisseras utvecklingsalternativen för regionstrukturens delar, miljön, tätorterna, landsbygden och trafiknätet i Kymmenedalen. Målen för landskapsplanen Kymmenedalens landskapsstyrelse har godkänt målen för landskapsplanen vid sitt möte 17.9.2007. Landskapsfullmäktige har 2.12.2007 behandlat målen. Målen i landskapsplanen har presenterats i en separat rapport (Landskapsplan för Kymmenedalen, landsbygden och naturen, Målen för landskapsplanen, Kymmenedalens förbund 2007). Det allmänna målet för landskapsplanen är att skapa förutsättningar för en bra livsmiljö samt att främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Det allmänna målet för områdesanvändningen är att främja bl.a.: - en trygg, sund, trivsam, socialt fungerande livs- och verksamhetsmiljö - fungerande samhällen och en ekonomisk och hållbar användning av samhällsstrukturen och områdena - den byggda miljöns skönhet och vården av kulturvärden - möjligheterna att bevara naturens mångfald och övriga naturvärden - miljövården och att förebygga miljöolägenheter - en sparsam användning av naturresurserna - näringslivets verksamhetsbetingelser - tillgången till service; ändamålsenliga trafikregleringar samt - i synnerhet betingelserna för kollektivtrafiken och för gång- och cykeltrafiken. Målen för landskapsplanen har presenterats enligt teman: En fungerande regionstruktur En balanserad utveckling av landskapet och näringslivets verksamhetsbetingelser Kultur- och naturarvet, rekreationsbruk Kultur- och byggnadsarvet Naturarvet
15 Rekreation Naturresurser En hållbar användning av vatten- och marksubstanstillgångar Jord- och skogsbruk Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Trafik Teknisk försörjning Det målsatta utkastet till landskapsplan utarbetades i växelverkan och utkastet var på remiss för kommentarer. Planläggarna bedömde målen för landskapsplanen, som en s.k. intern bedömning tillsammans med arbetsgrupperna för landskapsplanen. Arbetsgrupperna för planläggningen, planläggarna i Kymmenedalens kommuner och Kymmenedalens miljöpolitiska delegation bads om åsikter om målen. Alternativ som har behandlats i planen Strukturella alternativ för boende, produktion, arbetsplatsfunktioner och service i områden utanför tätorterna har undersökts i landskapsplanen. Landsbygden i Kymmenedalen lever i intensiv växelverkan med tätorterna. Landsbygden är tydligt ett område för boende, då arbetsplats- och servicestrukturen på landsbygden däremot är minimal. Arbetsplatserna och servicen på landsbygden är dock en permanent och nödvändig del av landsbygdsstrukturen. Med lösningarna i landskapsplanen har man strävat till att stöda utvecklingen av boendet och näringsverksamheten på landsbygden. Utvecklingen sker genom att upprätthålla trafiknätet och att utnyttja attraktionsfaktorerna i kultur- och naturmiljön. Alternativa väglinjer i huvudvägnätet har undersökts i vägplaneringen. Alternativen för riksväg 6 mellan Tykkimäki och Kaipainen var att hålla väglinjen kvar på den nuvarande vägen eller att dra vägen enligt en ny sträckning söder om Uttis. Tre alternativ har undersökts för riksväg 7 från Fredrikshamn till Vaalimaa på avsnittet Fredrikshamn Vederlax. Alternativen var förutom att följa den nuvarande väglinjen ett sträckningsalternativ på den södra sidan och ett på den norra sidan. Banförvaltningscentralen har utrett utvecklingen av banförbindelsen Helsingfors - S:t Petersburg. Utgångspunkten i förutredningen (HEPI) var att framförallt granska två alternativa bansträckningar för Heli-banan på avsnittet Helsingfors - Borgå - Kotka - Luumäki och Helsingfors - Borgå - Kouvola. Dessutom har möjligheten att dra en rakare banlinje från Kotka via Vaalimaa till Viborg och vidare till S:t Petersburg undersökts. Banförbindelsen har främst undersökts med hänsyn till persontrafiken, men förutom utvecklingen av en snabb tågförbindelse ingår också i de olika alternativen en bedömning av behovet av pendel- och godstågstrafik. Möjligheten till sjötrafik från Saimen till Finska viken, som de riksomfattande målen för områdesanvändningen förutsätter och som ingår i de särskilda målen för fungerande förbindelsenät och energiförsörjning, har förutom med 0-alternativet anvisats med en beteckning för behov av en vattentrafikförbindelse, som ska undersökas. Tre alternativa farledssträckningar från hamnarna i Kotka och Fredrikshamn mot S:t Petersburg har dessutom utvärderats i planeringen. I utvecklingsplanen för vattentjänster på landskapsnivå för Kymmenedalen har två alternativ för vattenanskaffning undersökts. Alternativ förbättrar säkerheten vid vattenanskaffning jämfört med i
16 nuläget. I alternativ 1 kompletteras det nuvarande systemet och säkerheten vid vattenanskaffning förbättras genom att ta i bruk grundvattentillgångarna som finns nära de befintliga näten och sanera vattentäkter som har tagits ur bruk för att senare användas som reservvattentäkter. Alternativ 2 bygger på ibruktagande av grundvattentillgångarna i Selänpää. Koncentrationerna av värdeområden med kultur- och naturarv på landskapsnivå har undersökts i en separat utredning. På den egentliga plankartan anvisas inte omfattande utvecklingsområden gällande kulturarvet, utan objektena betecknas specificerat eller enligt gränserna i utredningsmaterialet. Naturarvet har undersökts inom värdezoner i attraktiva områden som är värdefulla på landskapsnivå med hänsyn till naturen och landskapet. I landskapsplanen anvisas ett grönområdesnätverk och grönförbindelser som beaktar naturvärdena och skapar ekologiska förbindelser även utanför skyddsområdena. Behovet av nya områden för rekreation och turism har undersökts speciellt vid Finska vikens kust, där trycket på markanvändningen är stort. Motiveringar till områdena för rekreation och turism samt områdesgränserna som har anvisats i regionplanen har utvärderats i planlösningen som ett basalternativ. I planberedningen undersöktes möjligheten att inrätta nya eller att utvidga existerande områden för rekreation och turism, särskilt vid Finska vikens kust. Förhållandet mellan fritidsbosättning och fria stränder i Kymmenedalen har utretts på basis av geografiskt material. Planen ska trygga att fria stränder samt de redan planlagda strandområdenas kvalitet bevaras. Alternativen för landskapets stenmaterial- och torvproduktion på lång sikt i förhållande till att bevara naturvärdena har undersökts i landskapsplanen. För att trygga stenmaterialförsörjningen har områden med marksubstans reserverats så att det finns rikligt med alternativa genomförandemöjligheter. Landskapets södra och norra delar är mycket olika när det gäller mängden stenmaterial som kan exploateras i förhållande till trycket på användning. I landskapsplanen undersöktes också lokaliseringsmöjligheten för en hamnreservering i anslutning till utnyttjande av sidosten. Alternativet som stod till buds i Vederlax anvisades dock inte i planen. Möjligheterna att genomföra alternativet var osäkra på grund av motstridigheter i markanvändningen och av kostnadsskäl. Försvarsmaktens områdesbehov och dess genomförandealternativ i förhållande till utvecklingsbehoven och till verksamhetens miljökonsekvenser har undersökts i landskapsplanen. Områden som lämpar sig för vindkraft vid Kymmenedalens kust kartlades år 2005. Antalet potentiella vindkraftsområden och deras avgränsningar i landskapsplanen Landsbygden och naturen granskades efter vindkraftsutredningen i enlighet med uppdaterade uppgifter.
17 3 LANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL En allmän beskrivning av landskapsplanen och allmänna grunder samt planbeteckningarna som används presenteras enligt teman. Temana är Landskapsplanens område Regionstruktur Kultur- och byggnadsarv Naturarv Rekreation Naturresurser Trafik Teknisk försörjning Grunderna för den planerade lösningen, styrningseffekterna och plangenomförandet presenteras separat för var och en planbeteckning. Landskapsplanens område En allmän beskrivning och allmänna grunder I landskapsplanen anges principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen samt områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. Områdesreserveringar anges endast i den mån och med den noggrannhet det behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen eller för att samordna områdesanvändningen i flera än en kommun (MBL 25.4 ). En del av landskapsplanens område är m.a.o. sådant att varken principer för områdesanvändning eller områdesreserveringar (s.k. blanka fält) anvisas i landskapsplanen. Landskapsplanen varken styr eller begränsar användningen av dessa områden till den del det gäller lokala projekt som inte har någon större betydelse för markanvändningen på region- eller på landskapsnivå. När det gäller markanvändningsbehov med konsekvenser på minst regionnivå ska de avgöras i landskapsplanen. Många inbördes motstridiga tryck på användningen berör strandområden. Skyddsmålsättningarna och landskapsvärdena, turismens och den allmänna rekreationens behov samt strändernas attraktion som områden för fritids- och åretruntbosättning kräver att markanvändningsbehoven sammanfogas. Strandområdena och ytvattnen löper allt större risk att förorenas när verksamheter som ändrar miljön söker sig närmare dem. Riskerna ökar på översvämningskänsliga områden om en intensiv markanvändning tillåts på dylika områden. En planeringsbestämmelse som styr planeringen av byggande på stränder i hela landskapsplanens område ges i landskapsplanen. I markanvändningsplanering och vid byggande ska risken för översvämning särskilt beaktas på Kymmene älvs översvämningskänsliga områden. I markanvändningsplanering, vid byggande och lokalisering av betydande samhällsfunktioner vid kusten och i skärgården ska översvämningsriskerna särskilt beaktas när markytans nivå ligger under +3,0. I markanvändningsplanering och vid byggande på strandområden vid andra vattendrag är det alltid viktigt att beakta vattendragets känslighet för översvämning. I den mera detaljerade planeringen av områden nära vattendrag ska bevarandet av en enhetlig och obebyggd strandlinje hållas som en central princip. Motiveringar till den planerade lösningen:
18 Översvämningsområden Kymmene älvs huvudfåra och sjöarna Speciellt stränderna vid älvavsnittet Anjala - Finska viken och Pyhäjärvis stränder är Kymmene älvs känsligaste områden för översvämningar. Exceptionellt rikligt regn, snösmältning och framförallt kravisproppar i älvens fria nedre lopp kan förorsaka översvämningar i Kymmene älv. Betydande översvämningar förekom bl.a. år 1899, åren 1923-1924, likaså vinteröversvämningar åren 1974-1975 samt översvämningarna åren 1981 och 1982. En översvämning som leder till stora skador är också i dag möjlig vid Kymmene älv. Konsekvenserna av klimatförändringen ökar sannolikt risken för att Kymmene älv svämmar över, särskilt på vintern när stora flöden kan vara förknippade med risk för kravis. Kusten Hela Kymmenedalens kust och skärgård löper risk för översvämning vid stormflöden. Det senaste stormflödet inträffade år 2005, när havsytans i Fredrikshamn steg till nivån +197 cm. Övriga områden Nästan överallt längs vattensystemen finns det översvämningsområden. I glesbygden utsätts vanligen jordbruket för de största olägenheterna med översvämning. På det rätt så jämna området med få sjöar söder om Stängselåsarna finns det rikligt med åkerområden som är känsliga för översvämning, exempelvis Suurjärvi området vid Summanjoki i Fredrikshamn och odlingsområdena i Virojoki. Också på glesbygden i Kymmene älvs norra delar finns det t.ex. i Valkeala, längs rutten Torasjoki och Valkeala, översvämningsområden. Vid bedömningen av översvämningsrisker har särskild uppmärksamhet fästs vid skador som åsamkas den byggda miljön och samhällsfunktionerna. Kartor över översvämningsutsatta områden vid Kymmene älv har upprättas enligt upprepade översvämningar (Finlands miljöcentral, Sydöstra Finland miljöcentral 2008). Översvämningsutsatta områden som tas upp i myndigheternas utredningar ska beaktas i områdesanvändningen och riskerna vid översvämningar ska förebyggas. I områdesplaneringen får ny byggnation inte placeras på översvämningsutsatta områden. Undantag kan göras endast om det finns ett behov och konsekvensutredningarna visar att översvämningsriskerna kan bemästras och byggandet är i enlighet med hållbar utveckling. (Statsrådet 2000/De reviderade målen träder i kraft 1.3.2009). Områden för fritidsbosättning I landskapsplanen anvisas strandområden för rekreationsbruk och turism, men inte separat egentliga områden för fritidsboende. En bestämmelse inklusive motiveringar för sådana områden gäller för hela planområdet. Strandbyggnationens mängd i Kymmenedalen har undersökts i en jämförelse av byggnadstätheten på stränderna i Kymmenedalen. Undersökningen ingår i landskapsplanens bilagematerial. I utvecklingsutredningen om strandbyggnation, som FCG har upprättat, har de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika planläggningslösningar för strandbyggnation testats. I utvecklingsutredningen för strandbyggnation undersöktes huvudsakligen de ekonomiska verkningarna av fast bosättning på stränderna. Den ökande fritidsbosättningen och de utsuddade gränserna mellan åretruntboende och fritidsboende tillsammans med en stigande kvalitetsnivå gör att slutledningarna i utredningen också gäller fritidsboende. I utredningen uppmärksammades det höga
19 priset för en splittrad struktur jämfört med ett byggnadssätt som kompletterar den existerande strukturen. Bestämmelserna i anslutning till översvämningsfara, översvämningsrisk och fritidsbosättning gäller hela landskapsområdet, m.a.o. också områdena som inte berörs av någon planbeteckning (de blanka fälten) i landskapsplanen. Landskapsplanens bestämmelse om översvämningsrisk styr kommunernas planläggnings- och byggnadsverksamhet till områden som inte är utsatta för översvämning. Bestämmelsen avser särskilt översvämning p.g.a. klimatförändring, hårdare vindar och stormar, ökad nederbörd, ändrade fukt- och vattenförhållanden och flera störtregn. Bestämmelsen inverkar på definitionen av områden med översvämningsrisk, på byggbegränsningarna, kraven som ställs på byggplatsen, byggnadens avstånd till strandlinjen och vattendraget samt på byggnadens höjdnivå på strandområdet. Bestämmelsen har en inskränkande verkan på såväl nya byggnadsobjekt som eventuella ändringsplaner, såsom utvidgningar och ändringar av användningsändamål. Om översvämningsriskerna beaktas i planeringen minskar en eventuell skadeersättningsskyldighet när översvämningarna ökar och klimatet blir varmare. Den regionala miljöcentralen ansvarar för klartläggningen av centrala områden med risk för översvämning. Ingen detaljerad kartläggning över hela planområdet finns till förfogande och kommunerna ska i den mera detaljerade planeringen göra utredningar och undersökningar för att definiera riskerna, skyddsnivåerna etc. Bestämmelsen som gäller användningen av stränder är avsedd för att bevara fria stränder. Bestämmelsen styr kommunernas strandplanläggning så att den tryggar tillräckligt med enhetliga, fria strandområden. Gällande stranddelgeneralplaner och stranddetaljplaner täcker redan största delen av Kymmenedalens stränder som lämpar sig för byggande. Landskapsplanens styreffekt berör stränder som inte tidigare har planlagts samt områden med gällande planer, endast om planerna ändras. En bestämmelse i landskapsplanen minskar inte antalet byggplatser i gällande planer. Blanka fält i landskapsplanen Största delen av landskapsplanens område är ett s.k. blankt fält, vilket betyder att det på ett sådant område i landskapsplanen inte finns markanvändningsformer på minst regional nivå som ska anvisas. De blanka fälten används övervägande för boende samt för jord- och skogsbruk och för landsbygdsnäringar i anslutning till det. Landskapsplanen innehåller inga begränsningar vare sig för jord- och skogsbruk eller för annan lokal företagsverksamhet. Landskapsplanen varken styr eller begränsar användningen av dessa områden till den del det gäller lokala projekt som inte har någon mera omfattande betydelse för områdesanvändningen på region- eller landskapsnivå. Markanvändningsbehov på minst regionnivå ska avgöras i landskapsplanen.
20 Regionstruktur Allmän beskrivning och allmänna grunder Kymmenedalen har expanderat i nordsydlig riktning längs Kymmene älv. Tyngdpunkter har bildats kring de betydande trafikknutpunkterna i axelns ändor. Den enhetliga tätortsstrukturen i Kouvola bildar strukturen och den punktformiga verksamhetskärnan i norra Kymmenedalen. Itis centrumtätort Kausala, Jaala och Elimä kyrkbyar samt Myllykoski och Ingerois stadstätorter hör till dess influensområde. Pärlbandsstrukturen vid väg E18 i södra Kymmenedalen tätnar kring hamnstäderna. Broby i Pyttis håller på att växa samman västerifrån med Kotka, tätortsområdena i Fredrikshamn sträcker sig österifrån till Kotka. Längst i utkanten i väster ansluter sig Pyttis kyrkby och i öster de två kommunerna Vederlax och Miehikkälä till bandet. I bägge regionerna betonas den öst-västliga riktningen enligt utvecklingskorridorerna som sträcker sig över landskapsgränserna. Itis läge i norra Kymmenedalen, längs den aktiva utvecklingskorridoren från Kovuola västerut, ger en kraftigare utvecklingspotential än i de övriga kommunerna kring Kouvola. I utvecklingskorridoren vid väg E18 i södra Kymmenedalen har Vaalimaa i Vederlax, rikets och EU:s gränspunkt till Ryssland, en motsvarande utvecklingspotential. De industrialiserade tätorterna längs Kymmene älv bildar i Kymmenedalen en kraftig intern axel och förenar genom sitt läge utvecklingskorridorerna som sträcker sig i öst-västlig riktning. Landsbygden i Kymmenedalen har goda möjligheter att erbjuda attraktiva bostadsplatser och lokaliseringsplatser för ny företagsverksamhet. De goda trafikförbindelserna och korta avstånden till centralorterna möjliggör i Kymmenedalen en permanent lokalisering av boende samt också att utvidga bosättningen i hela landskapet. Kymmenedalen som en del av metropolområdet över landskapsgränserna erbjuder också goda möjligheter att utveckla områden för en andra bostad. Vattentjänsterna i områdena som ligger på landsbygden utanför kommunala vattentjänstnät behandlas kommunvis när vattentjänstplaner upprättas för glesbygden. Vattentjänster har byggts och planeras på andelslagsbasis. En liten del av byggandet erhåller statsstöd. Förutom arbetsplatserna inom jord- och skogsbruket och inom turismen finns största delen av landsbygdens arbetsplatser i de nuvarande kommuncentrumen. I landsortsbyarna finns också industriell verksamhet och serviceföretag samt arbetsplatser inom försvarsförvaltningen. En traditionell lokaliseringsort eller ett fördelaktigt läge i trafiknätet inverkar på företagens lokaliseringsförutsättningar och intresset att etablera nya företag. Kouvola, Kotka och Fredrikshamn, som ligger inom den första etapplandskapsplanens område, betraktas som Kymmenedalens turistiska lokomotiv. Turistservicen ligger koncentrerat i dessa städer och där finns också största delen av landskapets inkvarteringskapacitet. Städerna kan också åtminstone på en måttlig nivå nås med kollektivtrafik. I den andra etapplanen är naturen turismen starkaste attraktionsfaktor. Naturen i Kymmenedalen är mångsidig, allt från vidsträckta ödemarker i norr till skärgårdslundar och småskalig terräng. En central princip i denna landskapsplan är att bilda ett nätverk av naturens värdeområden, så att även stadscentrumen har en kontinuerlig förbindelse till sammanhängande naturkorridorer. Servicen i Repovesi nationalpark tillsammans med Heisanharju rutten i norra Kymmenedalen och verksamheterna vid Verla världsarvsobjekt bildar en kvalitativ helhet med natur- och kulturturism. Servicen längs Kymmene älv, som rinner genom landskapet, gör det möjligt att mångsidigt kombinera natur-, fiske- och kulturturism.