Genus perspektiv Forskningspolitiskt nyhetsbrev från Nationella sekretariatet för genusforskning 3-4 11 Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer Vetenskapsrådet har nu utvärderat sin satsning på tre så kallade Centres of Gender Excellence. Finansieringen, 27 miljoner vardera på fem år, har möjliggjort en kraftsamling som annars inte kunnat komma till. Professor Dan Brändström har lett utvärderingen. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs det den här typen av storsatsning. Sidan 2 Foto: MARIE SWARTZ Genusforskarförbundet arrangerade ett panelsamtal om autonomireformen mellan Högskoleverkets Lars Haikola, tidigare rektor Agneta Stark, genusforskaren Lisbeth Larsson, Vetenskapsrådets Mille Millnert och Wallenbergsstiftelsens Göran Sandberg. Moderator var förbundsordförande Malin Rönnblom. SIDAN 8 NCK BLIR REGERINGSUPPDRAG TILL UPPSALA UNIVERSITET Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, upphör som särskild inrättning och bygger istället på ett regeringsuppdrag till Uppsala universitet. Föreståndare Gun Heimer välkomnar denna förändring. Sidan 3 Nätverk viktigt för mäns och kvinnors villkor SOM FORSKARE I rapporten Forskarkarriär för både kvinnor och män? har Högskoleverket sammanställt statistik över jämställdheten i sektorn. Utredarna menar att lärosätena bör se över mäns och kvinnors olika tillgång till forskargemenskapen. Sidan 4 SKILDA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR LANDETS GENUSMILJÖER Genusvetenskaplig forskning och utbildning bedrivs vid praktiskt taget samtliga svenska lärosäten. Men det finns stora lokala variationer i såväl villkor som profilering. Göteborg, Lund och Stockholm är tre exempel. Sidan 5
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 ledare Kerstin Alnebratt Föreståndare Ord som krånglar till, ord som öppnar upp? Relationen mellan forskning och praktik är inte alltid lätt. Inte sällan ställer det akademiska språket till det. Inom genusforskningen talar man till exempel om intersektionalitet. Ett osedvanligt krångligt ord som, när det användas i politiska och mediala sammanhang, ibland blir en tulipanaros. Inom forskningen har det dock blivit ett framgångsrikt sätt att beskriva det faktum att män och kvinnor inte är två stabila grupper. Män misshandlas på gatan, kvinnor i hemmen. Pojkar presterar inte lika bra i skolan som flickor men flickorna mår sämre. Löneskillnaderna kvarstår och har till och med ökat under senare år. Listan på skillnader mellan könen kan göras lång. Bakom döljer sig dock skillnader inom grupperna. Allt flickor lyckas inte i skolan och alla pojkar mår inte bra. Beskriver man kvinnors ekonomi generellt riskerar man att inte se att gruppen ensamstående mammor skiljer ut sig genom att just denna grupp kvinnor fått det väsentligt kärvare ända sedan nittiotalet. När vi talar i termer av två stabila grupper riskerar de män och kvinnor som inte stämmer med mönstret att glömmas bort. Börjar man dela upp grupperna kvinnor och män efter etnisk bakgrund eller socioekonomiskt ursprung uppkommer andra intressanta mönster som komplicerar bilden av skillnaderna mellan könen. Vill man göra något åt orättvisor vare sig det handlar om kön eller något annat eller kombinationer av flera faktorer är intersektionella studier nödvändiga. Även om ordet är nog så krångligt! Centres of Gender Excellence stärkta av VR:s storsatsning Vetenskapsrådet har nu utvärderat sin satsning på tre så kallade Centres of Gender Excellence. Finansieringen, 27 miljoner vardera under fem år, har möjliggjort en kraftsamling som annars inte kunnat komma till. Vetenskapsrådets femåriga satsning på excellent genusforskning under åren 2007-2011 omfattar forskningsprogram vid Umeå, Uppsala och Linköping/ Örebro universitet. Satsningen, som har givit de tre miljöerna fyra miljoner vardera årligen, har under våren utvärderats av en oberoende internationell expertpanel. Professor Dan Brändström har varit panelens ordförande. De tre miljöerna har med satsningen blivit mycket mer konkurrenskraftiga. Vetenskapsrådet ville göra genusforskningen bättre rustad, och det har DAN BRÄNDSTRÖM lyckats väldigt bra. Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen. De tre miljöerna kommer inte att få fortsatt stöd från Vetenskapsråden i den här formen. Det är därför positivt att satsningen också lett till att miljöerna fått mycket mer stöd lokalt än tidigare, menar Brändström. Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning. Försprång för Linköping Bland rekommendationerna från utvärderingen finns bland annat vikten av att ha en forskningsledare som ägnar minst 75 procent av sin arbetstid till ledning av centrat. Så var inte fallet i vare sig Umeå eller Uppsala, men båda universiteten håller på att tillsätta varsin full professur i genusvetenskap. Mer tid måste avsättas som forskningledare. Risken är annars att verksamheten blir lidande, säger Brändström. Miljöerna har gjort en framgångrik internationalisering genom kontakt med gästforskare. Publiceringarna finns på en skala från mycket bra till enastående. Linköping/Örebro har dessutom lyckats väl med att dra till sig utländska forskningsmedel. Linköping har lyckats väldigt bra med att bygga upp ett kraftfullt forskarnätverk. Det finns en speciell spirit som är enastående. Men så har man haft ett visst försprång genom att universitetet redan tidigare satsat på Tema Genus, säger Brändström. Risk för brain drain? Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna. Det har varit en så kraftfull satsning. Risken är att en del forskare måste ägna sig åt annat om man inte finner finansiering i fortsatt samma utsträckning, menar Brändström. Text: JIMMY SAND läs mer. Vetenskapsrådets utvärdering av Centres of Gender Excellence finns att ladda ner på http://korta.nu/genderexcellence CENTRES OF GENDER EXCELLENCE Utvärderingen av Vetenskapsrådets satsning pekar på att den givit de tre miljöerna större möjlighet bland annat till finansiering och rekrytering av doktorander och postdocs, mottagande och samarbete med gästforskare samt spridning av forskningsresultat nationellt och internationellt. Panelen betonar vikten av att ha en forskningsledare på minst 75 procent, av att ha med en senior forskare som talar engelska flytande, samt av att fortsätta med denna bidragsform för att finansiera dessa centra.
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 3 Nationellt centrum för kvinnofrid knyts närmare Uppsala universitet Som följd av reformen för universitetens ökade autonomi blir nu Nationellt centrum för kvinnofrid en del av Uppsala universitet. Föreståndaren Gun Heimer, överläkare och professor i kvinnomedicin, välkomnar förändringen som hon menar kan stärka organisationen. Det innebär ingen skillnad för vår verksamhet och budget. Men det finns fördelar med att ha ett insynsråd som utses av Uppsala universitet istället för en styrelse tillsatt av regeringen, säger föreståndaren Gun Heimer. Med propositionen En akademi i tiden (prop. 2009/10:149) föreslog regeringen att universitet och högskolor ska ha beslutsrätt över sin egen interna organisation. Som följd av detta upphörde högskoleförordningens paragraf om särskilda inrättningar den 1 januari 2011. Nu upphör också den förordning som reglerat verksamheten vid Nationellt centrum för kvinnofrid, men regeringen skriver i sitt beslut att verksamheten är betydelsefull och bör finnas kvar. Men den utgår nu från ett regeringsuppdrag till Uppsala universitet. Det är riktigt att GUN HEIMER det blir den här utvecklingen. Vi har ett nationellt uppdrag, men det här innebär närmare kontakter med universitetet. Där har vi redan ett starkt stöd, säger Gun Heimer. Klinik, forskning och utbildning Nationellt centrum för kvinnofrid startade 1994 som Rikskvinnocentrum, med verksamhet för kvinnor som våldtagits och misshandlats. Efter att under tio års tid fungerat som klinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, i nära samarbete med Uppsala universitet, ombildades det den 1 oktober 2006 till ett nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor. Den kliniska verksamheten förblev under landstinget, men centret tillkom som Foto: NATIONELLT CENTRUM FÖR KVINNOFRID Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet arbetar med metodutveckling, information, utbildning, kunskapssammanställning och forskning. Den kliniska enheten vid Akademiska sjukhuset driver kvinnofridsmottagningen och den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen. särskild inrättning en så kallad bubbla vid lärosätet. Bildandet av Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, som forskningsoch utbildningsverksamhet utöver den kliniska verksamhet som redan fanns, genomfördes efter utredningen Nytt nationellt kunskapscentrum ombildning av RKC (SOU 2004:117). Utredningen gjordes av Ingegerd Sahlström som bland annat varit statssekreterare i tidigare socialdemokratiska regeringar. Så långt som jag kunnat följa NCK:s verksamhet har utvecklingen varit positiv. Regeringen vill inte ändra inriktning på verksamheten, och det är huvudsaken. Jag känner ingen större oro över det här beslutet, säger Ingegerd Sahlström. Det faktum att regeringen inte längre kommer att utse en styrelse, utan att INGEGERD SAHLSTRÖM NCK ligger under Uppsala universitet, ser inte Ingegerd Sahlström som något hot mot att verksamheten förblir fortsatt rikstäckande. Universiteten har sedan några år tillbaka utsett styrelser själva, och de brukar kunna se till att få god representation. Det kan bli bra eller dåligt oavsett. Även andra bubblor har upphört Den 1 januari 2010 upphörde Nationella sekretariatet för genusforskning som särskild inrättning enligt högskoleförordningen, med en styrelse som utsågs av regeringen. Sekretariatets verksamhet utgår nu från ett nationellt regeringsuppdrag till Göteborgs universitet. Istället för styrelse finns ett insynsråd bestående av genusforskare från såväl olika områden inom fältet som olika lärosäten. Dess uppgift är bland annat att fungera rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor. Text: JIMMY SAND
4 g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 Nätverk viktigt för mäns och kvinnors villkor i forskarkarriären Pam Fredman, ordförande för Sveriges universitets- och högskoleförbund, vill sätta fokus på vilka som har forskningsledningsfunktionerna och vilka som uppmärksammas som goda forskare. Detta apropå en rapport som Högskoleverket gjort om mäns och kvinnors villkor i forskarkarriären. Foto: OLIVIER MORIN / SCANPIX I rapporten Forskarkarriär för både kvinnor och män? Statistisk uppföljning och kunskapsöversikt (HSV 2011:6 R) presenterar Högskoleverket statistik över i vilken utsträckning kvinnliga respektive manliga doktorer får anställning som forskarassistent eller biträdande lektor och professor. Männen har i nästan samtliga doktorskullar som studerats blivit professorer i större utsträckning än kvinnorna. Därtill finns det en tydlig könsskillnad som hänger samman med disputationsålder. Män som har disputerat före 35 års ålder har blivit professorer i klart större utsträckning än kvinnorna. I de äldre åldersgrupperna är könsskillnaderna mindre eller också har de utjämnats. Mäns stora försprång bland de yngre kan endast till viss del förklaras av att kvinnor och män delvis avlägger doktorsexamen inom olika ämnen och vid olika lärosäten. Helen Dryler är utredare på Högskoleverket: Att vi kunnat visa så stora fördelar till männens fördel bland dem som disputerat i unga år kan hjälpa lärosätena i deras arbete för mer jämställda karriärvägar. Betonar nätverkens betydelse Vad beror dessa skillnader mellan kvinnor och män på? För att möta den frågan finns i rapporten en kunskapsöversikt, utifrån studier som gjorts såväl i Sverige som internationellt. Bland annat har det diskuterats hur föräldraskap inverkar på kvinnors och mäns karriärmöjligheter, men svaren är inte entydiga. Helen Dryler vill sätta större fokus på villkoren inom forskargemenskapen. Resultaten är mer tydliga där än vad gäller föräldraskapets betydelse. Kvinnor Vilka som blir uppmärksammade som goda forskare är minst lika betydelsefullt som frågan om vilka som blir professorer, menar SUHF:s ordförande Pam Fredman. Här 2008 års Nobelprisutdelning. forskar mer ensamma och det leder till färre publiceringar. Det finns utrymme för lärosätena att göra någonting åt kvinnors integrering i forskningsmiljöerna. Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet och ordförande för Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, håller med om nätverkens betydelse. Hon menar att det finns mycket som lärosätena kan göra. Det är viktigt att tidigt i karriären komma ut och träffa seniora forskare. Vi PAM FREDMAN behöver också titta på vem som har forskningsledningsfunktionerna, i synnerhet i ljuset av de stora satsningar som gjorts på till exempel excellens. Vi kan göra mer från lärosätenas sida, men det handlar mycket om bedömargrupper och kriterier. En aspekt av den vetenskapliga bedömningen handlar om nätverk. En forskare kan ingå i många nätverk men bidra med ganska lite, och vice versa. Det påverkar mängden publiceringar, och vi skulle istället lägga större fokus på kvaliteten. Pam Fredman poängterar att det är en mycket bra och användbar rapport som Högskoleverket släppt, men hon vill framhålla betydelsen av vilka som uppmärksammas som goda forskare. Det betyder minst lika mycket som vilka som blir professorer. Vi har ett system som premierar olika personlighetsdrag. Det finns manliga miljöer och det finns kvinnliga. Särskilt i yngre åldrar ser vi extremer i synen på forskning som ett slags självuppoffring. Alltför kortsiktig finansiering Forskningspolitiken är central för att komma till rätta med jämställdheten i akademin, menar Pam Fredman. Vi har byggt in någonting kvartalsrapportsmässigt som är så drivande att vi nästan glömt bort vad som är grunden. En alltför kortsiktig finansiering leder bara till mer av samma. Forskningen i dag är driven på ett helt annat sätt än tidigare. Men god forskning kräver också socialt liv och tid för reflektion. Text: JIMMY SAND läs mer. Högskoleverkets rapport Forskarkarriär för både kvinnor och män? finns att ladda ner på http://korta.nu/forskarkarriar
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 5 Skilda förutsättningar för landets genusmiljöer Genusvetenskaplig forskning och utbildning bedrivs vid praktiskt taget samtliga svenska lärosäten. Men det finns stora lokala variationer när det gäller såväl villkor som profilering. Till och med mellan tre av de äldsta genusvetenskapliga institutionerna: Göteborg, Lund och Stockholm. Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet är i dag en institution på samhällsvetenskaplig fakultet. Med tre professurer, ett antal forskningsprojekt med såväl internationell anknytning som externa medel, samt populära utbildningar från grund- till doktorandnivå är institutionen väl etablerad på lärosätet. Kerstin Sandell är docent och institutionens prefekt. Hon berättar att även om det inte finns något universitetsövergripande samarbete mellan genusforskare i Lund, så har institutionen en stark närvaro på sin fakultet. Kontakterna har utvecklats de senaste två åren, sedan vi flyttade till samma område som andra på fakulteten. Geografi har betydelse och det här har fungerat extremt bra. Förutom att ansvara för ett av de tre fakultetsövergripande masterprogram som fakulteten håller inom ramen för sin Graduate School, och KERSTIN SANDELL att vara involverad i de övriga, servar institutionen studenter på hela universitetet med mindre kurser som de vill ha i sin utbildning. Hösten 2011 startar ett kandidatprogrammet Equality and Diversity Management i samarbete mellan Centrum för genusvetenskap och Institutionen för service management. Centrum för genusvetenskap i Lund är den äldsta genusforskningsmiljön i landet, bildad 1977 som föreningen Forum för kvinnoforskning och kvinnliga forskare. Tillsammans med fyra motsvarande föreningar vid universiteten i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala fick föreningen året därpå stöd från Universitets- och högskoleämbetet med det dubbla syftet att främja kvinnoforskning, det som i dag kallas genusforskning, och arbetet för jämställdhet i högskolesektorn. Dessa första fem så kallade Centra/Fora blev snart fler och med tiden har de ombildats till institutioner för genusforskning. EVA-MARIA SVENSSON Forskarnätverk på gång 1984 blev Göteborgs universitet först i Sverige först med att etablera en institution för kvinnovetenskap. Efter en serie namnbyten och omorganiseringar finns ämnet genusvetenskap i dag på institutionen för kulturvetenskaper, under humanistisk fakultet. I dag erbjuds genusvetenskapliga kurser på grundnivå, avancerad nivå med såväl magister som masterutbildning, samt forskarutbildning. Men den institutionsoch fakultetsövergripande funktion som var viktig från början har med tiden hamnat allt mer i bakgrunden. För att samla genusforskare på hela lärosätet har en arbetsgrupp ledd av Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap, och Lena Martinsson, docent vid institutionen för kulturvetenskaper, ansökt hos rektor om finansiering för ett forskarnätverk. Det var ett oerhört stort intresse när vi bjöd in forskare, säger Eva-Maria Svensson. Både äldre och yngre kom, och redan på första mötet väcktes idéer till många potentiella forskningsprojekt. Att ett lärosäte som Göteborgs universitet är så decentraliserat främjar inte samverkan över fakultetsgränserna. Även om det kanske särskilt kan missgynna tvärvetenskapliga forskningsområden som genusforskning är det något som gäller generellt, menar Eva-Maria Svensson. Samverkan bygger på individuella kontakter och kräver stöd från ledningshåll för att kunna fungera. När Institutionen för genusvetenskap hade en sådan roll försökte man ha lärare från olika fakulteter. Det blev väldigt dyrt på grund av hur internfaktureringen fungerat. Min egen fakultet, Handelshögskolan, var bland de mer kostsamma att fakturera. Eva-Maria Svensson berättar att man såg ett behov av stöd från organisationen för att kunna arbeta övergripande. Problemet med samverkan över fakultetsgränserna är att alla har fullt upp med sina egna institutioner. Arbetstid behöver frigöras och det kräver finansiering. Lite småpengar går alltid att få loss, men för en ordentlig satsning krävs det att rektor prioriterar det med kraft. Potentiellt styrkeområde När Göteborgs universitetsledning tog fram forsknings- och utbildningsstrategier för 2009-2012, Förändring för kvalitet och förnyelse, lyfte man fram åtta områden som skulle prioriteras inom forskning. Genusforskning fanns inte med, men nämndes ändå i dokumentet som ett potentiellt styrkeområde. Vi lämnade in en ansökan inför framtagandet av styrkeområden, men det var ingen fakultet som drev frågan, säger Eva-Maria Svensson. forts. nästa sida www GENUSAVHANDLINGAR Antal (st.) under perioden 1960-2011: 1) Stockholms universitet (240), 2) Göteborgs universitet (225), 3) Uppsala universitet (203), 4) Lunds universitet (195), 5) Umeå universitet (167) och 6) Linköpings universitet (67). Antal (st) under perioden 2007-2011: 1) Stockholms universitet (16), 2) Umeå universitet (15), 3) Göteborgs universitet (10), 4) Lunds universitet (8), 5) Uppsala universitet (7) och 6) Linköpings universitet (6). Källa: databasengena.se
6 g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 Foto: JOHAN WINGBORG Foto: MIKAEL RISEDAL Vasaparken, Göteborgs universitet. Universitetshuset, Lunds universitet. www När ledningen sedan lät göra en extern utvärdering av all sin forskning, Research evaluation for development of research (RED10), gav de internationella utvärderarna goda omdömen åt den genusforskning som bedrivs vid olika institioner på lärosätet. Det finns ett tjugotal professorer med genusinriktning i olika ämnen på fem fakulteter. Det gör att Göteborgs universitet redan i dag är ett av de främsta vad gäller antalet doktorsavhandlingar med genusinriktning. Antalet genusavhandlingar i Umeå och Linköping ökade när de fick två av Vetenskapsrådets satsningar på excellenta genusmiljöer. Man kan anta att det skulle ske även här. Att Vetenskapsrådet inte längre ska göra den sortens satsningar talar för att universiteten själva ska tänka mer strategiskt, säger Eva- Maria Svensson. En akademi i akademin Vid Stockholms universitet upprättades 1987 Centrum för kvinnoforskning vid den humanistiska fakulteten. Fram till den 1 januari 2011 var Centrum för genusstudier en centrumbildning i traditionell bemärkelse, underordnad en nämnd med representanter från universitetets fyra fakulteter. Genusvetenskap finns numera som en avdelning inom ramen för Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap. Ombildningen innebär en renodlad satsning på forskning och utbildning. Parallellt med ombildningen av centrum till del av en institution formerades nätverket Genusakademin som är öppet för alla institutioner på lärosätet som vill samarbeta kring genusforskning. Lena Gemzöe är docent och ordförande i LENA GEMZÖE nätverkets styrgrupp. Det fanns flera nackdelar med centrumbildningen. Den är förknippad med idén att man inte kan bedriva forskarutbildning och främjandeuppdraget stärkte inte centrum som miljö. Nämnden som var tänkt att styra centrumbildningen hade heller ingen juridisk tyngd bakom sina beslut, bland annat för att det också fanns en institutionsstyrelse av konventionellt slag. Samtidigt ville rektor avskaffa alla centrumbildningar. Fortfarande behövdes det en samordning av genusforskningen vid Stockholms universitet, en forskning som är stark med flera professorer. Det har alltid funnits samarbete mellan genusforskare på individnivå, men nu skapar vi en struktur med en helt annan tyngd, ett samarbete mellan institutioner som tillsammans kan synliggöra genusforskningen och även konkurrera om tilldelning av medel inom universitetet. För att ingå i Genusakademins styrgrupp finns krav på medveten profil, och egen professor med genusinriktning, men för att delta i nätverket räcker det med godkännande från institutionsledningen och en tydlig vilja till samarbete. För närvarande finns inom Genusakademin tolv professorer med genusinriktning. Fjorton ämnen har under våren valt att gå med. Man kan säga att vi vänt på främjandeuppdraget istället för att försöka främja åt alla håll och kanter går vi samman med de som redan är starka inom området. Det ger också genusvetenskapen en tydligare roll i förhållande till andra ämnen. Genusakademin ska bara vara det som de deltagande parterna vill och kan bära. Akademin är mycket mer
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 7 Foto: ALEXANDER FARNSWORTH / SCANPIX Frescati, Stockholms universitet. ett genuint uttryck för tanken med centrumbildning, säger Lena Gemzöe. I juni beviljades genusvetenskap att bedriva forskarutbildning och kommer att delta i fakultetens utlysning av doktorandtjänster i mars 2012. Institutionerna som ingår i Genusakademin försöker nu att samordna forskarutbildning med genusinriktning, med målet att på sikt att bilda en tvärvetenskaplig forskarskola. Samarbetet kring forskarutbildning är nödvändigt för att få ett lyft och etablera genusforskningen som ett starkt forskningsområde, säger Lena Gemzöe. Profilering och lokala trender I sin ansökan till rektor om att tilldelas medel för ett forskarnätverk pekar Eva- Maria Svenssons arbetsgrupp på fyra tänkbara samarbetsprojekt områden vid Göteborgs universitet där genusforskningen är stark, eller där det förs intressanta diskussioner. Det sistnämnda kan sägas om det naturvetenskapliga fältets genusrelevanta forskning. Vi ville lyfta fram exempel som visar att Göteborgs universitet är unikt för att vi har alla dessa genusforskare. Konstnärlig forskning är ett spännande område. Liksom naturvetenskap, även Genusakademin ska bara vara det som de deltagande parterna vill och kan bära. Akademin är mycket mer ett genuint uttryck för tanken med centrumbildning. om genusforskningen inte är stark där. De många databaser som är unika för Göteborg kan förbättra forskningen. Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet beskrivs av Kerstin Sandell som en institution som alla andra, med allt vad det innebär. Vi är lite mindre än de stora, som till exempel sociologi, men vi lever på ungefär samma villkor. I juni 2009 blev det klart att den europeiska forskningsanläggningen European Spallation Source, ESS, baserad på en neutronkälla, kommer att byggas i Lund för att vara i full drift 2025. Det är något som präglar situationen för alla forskare i Lund, liksom det planerade nationella laboratoriet Max IV. Det finns en oro bland humanister, samhällsvetare och ekonomer kring hur fördelningen av fakultetsmedel påverkas av de stora satsningar på forskningsinfrastruktur som Lunds universitet gör. Även medicinare och naturvetare delar denna oro. Det påverkar även dem, eftersom pengarna måste tas någonstans ifrån, säger Kerstin Sandell. Tillsammans med andra forskare från humaniora, samhällsvetenskap och ekonomi fick Kerstin Sandell själv nyligen finansiering från det tvärvetenskapliga Pufendorfinstitutet för ett forskningsprojekt kring ESS som pågår fram till 2012. Flera andra forskningsprojekt bedrivs vid institutionen, med såväl externa medel som fakultetsmedel. Text: JIMMY SAND läs mer. Annika Olsson, Genusforskning pågår, Rapport 2/07, Nationella sekretariatet för genusforskning, kan läsas på http://genus.gu.se/publikationer/rapportserien/ Mia Liinason, Genusforskningens läge och institutionella situation våren 2010 en nulägesöversikt, Nationella sekretariatet för genusforskning, kan läsas på http://genus.gu.se/publikationer/ovriga-skrifter/
8 g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 FOTO: MARIE SWARTZ I panelen på Genusforskarförbundets hearing om autonomireformen deltog (från vänster) Lars Haikola, universitetskansler och chef för Högskoleverket, Agneta Stark, tidigare rektor vid Högskolan i Dalarna, Lisbeth Larsson, professor vid Göteborgs universitet, Mille Millnert, generaldirektör Vetenskapsrådet och Göran Sandberg, verkställande ledamot i Wallenbergstiftelsen. Rektorernas vilja avgör autonomireformens följder Mindre högskolor och humaniora riskerar att svältas ut, men genusforskningen står fortsatt stark. Det var den bild som framträdde vid hearingen om autonomi som hölls på KTH i Stockholm i juni. Genusforskningen som fält är så pass väl etablerat att det kan stå sig i konkurrensen med andra discipliner. Det konstaterade Mille Millnert, generaldirektör för vetenskapsrådet, och fick medhåll från övriga panelen. Jag tror inte att autonomireformen kommer att påverka genusforskningen på något speciellt sätt, åtminstone inte så länge det finns personer med kompetens kring genusforskning i bedömargrupperna, sa han. Lisbeth Larsson, professor vid Göteborgs universitet, förklarade att hon inte främst oroar sig för hur reformen kommer att påverka genusforskningens ställning utan för hur den kommer att påverka forskning inom humaniora. Humaniora har inga stora anslagsgivare utöver staten, sa hon och tillade, apropå genusforskningens ställning, att det kanske inte alls hade blivit någon genusforskning om autonomireformen hade kommit för tjugo år sedan. Svensk genusforskning är internationellt stark och teoretisk avancerad, men den hade inte blivit så stark om vi inte hade haft statliga system som gynnat den, sa hon. "Europas starkaste rektorer" Syftet med autonomireformen var att ge de statliga lärosäten större självständighet. Sedan reformen trädde i kraft, den 1 januari i år, bestämmer lärosätena till exempel själva över sina strategiska program och vetenskapliga profiler. Med hearingen ville Genusforskarförbundet skapa debatt kring förändringarna av högskolans organisering och sätta sär-
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 9 skilt fokus på genusforskarnas situation vid enskildas lärosäten. Även om autonomireformen innebär att många beslut flyttas till lokal nivå så behövs det ett nationellt samtal, sa Genusforskarförbundets ordförande Malin Rönnblom, som ledde hearingen tillsammans med Irene Molina, Uppsala universitet. I och med autonomireformen är det rektorerna, i stället för staten, som fattar beslut om hur lärosätena och det kollegiala inflytandet ska organiseras. Rektorerna utser också lärosätenas styrelse och därmed ligger det huvudsakliga ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll på lärosätena själva. Under hearingen konstaterade Göran Sandberg, tidigare rektor vid Umeå universitet och verkställande ledamot i Wallenbergstiftelsen, att svenska lärosäten i samband med reformen har fått de starkaste rektorerna i hela Europa. Vad reformen kommer att få för konsekvenser avgörs till stor del av vad rektorerna vill göra, sa han. Genusforskaren Lisbeth Larsson, professor vid Göteborgs universitet, var en av paneldeltagarna. Foto: marie Swartz Svensk genusforskning är stark och teoretiskt avancerad, men den hade inte blivit så stark om vi inte haft statliga system som gynnat den. Mer specialiserad forskning Mot bakgrund av att lärosätena har fått större utrymme att fatta beslut kring vilken forskning man ska satsa på lyfte flera av paneldeltagarna risken att lärosätena väljer att gagna forskningsområden som redan är etablerade. Alla kommer att slimmas in i ett system där man jagar samma pengar. Frihet är ett positivt laddat ord, men det man har frigjorts till är en ständig konkurrens om forskningsmedel, sa Lisbeth Larsson. Hon nämnde forskning kring klimat och globalisering som exempel på ämnen som ligger i tiden och varnade för att konkurrensen kan försvåra etableringen för forskningsfällt som ännu inte är lika erkända. Göran Sandberg menade att den ökade konkurrensen riskerar att slå särskilt hårt mot mindre ämnen och mot flerdisciplinär forskning. Jag tror att vi kommer att få se mer specialiserad forskning framöver, sa han. Autonomireformen kommer dock inte att få samma konsekvenser på alla lärosäten. Det poängterade Agneta Stark, tidigare rektor vid Högskolan i Dalarna. Hon konstaterade att lärosätena redan i dag är väldigt olika och uttryckte en oro för att konkurrensen ska svälta ut mindre högskolor. I det fick hon medhåll från Görans Sandberg. Jag skulle inte bli förvånad om de små högskolorna är borta om fem år. Främjar jämställdheten Flera av paneldeltagarna betonade att det inte bara är autonomireformen som rör om i akademins strukturer. Det är flera olika styrsystem som genomgår förändringar, vilket Göran Sandberg illustrerade när han beskrev situationen som hela havet stormar. Lisbeth Larsson tog uttrycket ett steg längre när hon drog en parallell från leken, som går ut på att snabbt skaffa sig själv en stol, till den ökade konkurrensen om forskningsmedel. Det behövs konkurrens inom universitetets system, men den ska vara genomtänkt och rättvis, sa hon. Fast att det stormar behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Det kan kanske också innebära möjligheter, inflikade Malin Rönnblom. Mille Millnert uttryckte till exempel förhoppningar om att reformen kan komma att främja jämställdheten inom akademin. Genom att det nu är lärosätena som ansvarar för anställningsformer och karriärsystem hoppas han att man ska kunna komma till bukt med de tillfälliga tjänsterna. Ur jämställdhetssynpunkt är det oerhört viktigt med karriärsystem som gör det attraktivt för unga människor att söka sig till akademin, sa han. TEXT: CHARLIE OLOFSSON AUTONOMIREFORMEN Med propositionen En akademi i tiden ökad frihet för universitet och högskolor (prop. 2009/10:149) inledde regeringen den så kallade autonomireformen. Reformen innebär bland annat att lärosätena själva utser sin styrelse och beslutar om hur det kollegiala inflytandet ska organiseras. Exempelvis finns det inte längre något krav på att fakultetsnämnder ska göra bedömningarna i utbildnings- och forskningsfrågor. Lärosätena har också själva det huvudsakliga ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll. Självutvärderingen av utbildningar ligger till grund för den kvalitetsbedömning som Högskoleverket sedan gör. Även ansvaret för anställningsformer och karriärsystem har lagts över på lärosätena. Endast vid professorers tjänstetillsättning kommer sakkunniggranskning vara ett krav. Tidsbegränsade tjänster avregleras genom att kollektivavtal ersätter högskoleförordningens regelverk.
10 10 g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 42 miljoner till ökad kunskap om våld Brottsoffermyndigheten har utlyst sammanlagt 42 miljoner kronor för att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor, inklusive sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Uppdraget kommer från regeringen och pengarna ska användas till forskning, metodutveckling och andra liknande insatser som syftar till att förebygga bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer, prostitution samt människohandel för sexuella ändamål. Ulf Mellström ny professor vid Karlstads universitet Genus- och maskulinitetsforskaren Ulf Mellström har blivit ny professor vid Centrum för genusvetenskap, Karlstads universitet. Mellström har tidigare varit professor i Genus och teknik, Luleå universitet, samt g ä s t p r o f e s s o r vid Tema Genus, Linköpings universitet. Han är ULF MELLSTRÖM socialantropolog och har ägnat merparten av sin karriär åt forskning om olika tekniska yrken från ett kulturellt jämförande perspektiv. Han har även bland annat varit ordförande för Nationella sekretariatet för genusforskning samt ledamot av regeringens delegation för jämställdhet i högskolan. Genus om innovation och skola Genus, populärvetenskapligt magasin från Nationella sekretariatet för genusforskning, har sedan ett år tillbaka olika tematiska inriktningar för varje nummer. Höstens första nummer har tema skola, med lärarrollen och elevernas skolprestationer i fokus. Vårens nummer tog sig an temat innovation. Ny forskning om innovation och genus visar vad en bredare syn på innovation kan innebära, vad genusperspektiv på innovation kan betyda och förutsättningar för innovativa miljöer. Läs mer på genus.se/meromgenus Uppsala universitet lanserar indikatorer för jämställdhet Som första universitet lanserar nu Uppsala universitet egna jämställdhetsindikatorer. Indikatorerna är ett självvärderingsverktyg som ska underlätta jämställdhetsarbetet, men också ge lättillgänglig information till alla anställda och studenter. Jämställdhetsindikatorerna är webbbaserade och finns tillgängliga sedan den första september. Indikatorerna är främst tänkta att användas som ett självvärderingsverktyg inom verksamheten. Eftersom man med hjälp av indikatorerna snabbt kan hitta en stor mängd information om könsfördelningen inom olika områden tror vi att detta ANNIKA LINDÉ kommer att underlätta arbetet med att till exempel skriva jämställdhetsplaner, säger Annika Lindé som är chef för Enheten för lika villkor. Indikatorerna mäter könsfördelningen inom tio områden på universitetet, både för anställda och för studenter. Det möjliggör jämförelse mellan olika institutioner, fakulteter och vetenskapsområden med varandra och man kan också se hur könsfördelningen har förändrats över tid. Indikatorerna baseras på redan tillgänglig information från universitetets databaser vilket gör att ingen ytterligare datainsamling blir nödvändig. Från och med den första september finns indikatorerna tillgängliga via det generella ledningsinformationssystemet, Glis. Det här är ett viktigt led i vårt jämställdhetsarbete. Indikatorerna ger oss mycket bättre möjlighet att följa upp vårt arbete och de olika åtgärder vi vidtagit. De kan också visa på viktiga områden för vårt fortsatta arbete med jämställdhetsfrågor, säger Uppsala universitets prorektor Kerstin Sahlin. Liknande projekt i Lund Sedan 2007 bedrivs vid Lunds universitet ett arbete med så kallad genuscertifiering, vilket bland annat syftar till att relevanta genusperspektiv och könsmedveten pedagogik integreras i all utbildning vid lärosätet. En av universitetsstyrelsen utsedd projektgrupp ledd av professor Tiina Rosenberg utarbetade förslag att utgå från, och för närvarande genomförs pilotprojekt vid några institutioner som anmält intresse. Metoden är avsedd som självvald kvalitetssäkring. Ett reportage om arbetet finns i Genusperspektiv nr 3-4/2010. Nya ledamöter i regeringens forskningsberedning Regeringen har genom utbildningsminister och vice statsminister Jan Björklund (FP) utsett nya ledamöter i Forskningsberedningen, en instans som sedan 1962 fungerar som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frågor. Den består av företrädare från olika delar av forskarvärlden och näringslivet. Bland beredningens tjugo ledamöter förutom ordföranden Jan Björklund finns Charlotte Brogren, generaldirektör för Vinnova, Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet, Anders läs mer. På Uppsala universitets webbplats http://korta.nu/jamstalldhetsindikatorer Hallberg, rektor för Uppsala universitet, Leif Johansson, tidigare koncernchef för Volvo, Mille Millnert, generaldirektör för Vetenskapsrådet, Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, Göran Sandberg, verkställande ledamot i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, samt Moira von Wright, rektor för Södertörns högskola och professor i pedagogik. Forskningsberedningens diskussionerna kommer att fokuseras kring den forskningsproposition som regeringen ska lägga hösten 2012.
g e n u s p e r s p e k t i v 3-4 2 0 1 1 11 Foto: göran olofsson /GU Forskare i debatt om betydelsen av ökad rörlighet mellan olika lärosäten På DN Debatt har det förts en diskussion om betydelsen av ökad rörlighet för forskare mellan olika lärosäten. Mats Alvestam och Bo Rothstein, professor i företagsekonomi respektive statsvetenskap, menar (DN Debatt 28/8) att det rörlighet är avgörande för forskningens kvalitet. De pekar i sin debattartikel ut två åtgärder som de menar skulle höja svensk forskning till en nivå bland de främsta internationellt. Det första är att sätta stopp för den systematiska intellektuella inavel som dominerar systemet. Men detta menar vi att svenska universitet som regel anställer de forskare som de själva har utbildat. Det är vanligt att svenska forskare tillbringar hela sitt yrkesliv på samma institution, det gäller särskilt de äldre och tyngre universiteten, som står för huvuddelen av den inflytelserika kunskapsproduktionen. I de ledande forskningsnationerna i världen tas det för givet att man inte skall anställa sina egna doktorer utan att mobilitet är värdefullt. Man värnar om meritokrati, öppen konkurrens och betydelsen av nya impulser. Debattörerna vill också koncentrera forskarutbildningen till några få lärosäten för varje disciplin. Vi kan ta statsvetenskap som exempel. Uppdraget är att utbilda omkring trettio doktorer per år i landet. I dag är forskarutbildningen i ämnet i realiteten utspridd på fjorton lärosäten Foto: JOHAN WINGBORG Bo Rothstein (till vänster) och Birgitta Jordansson (till höger) är två av forskarna som på DN Debatt diskuterat betydelsen av forskarmobilitet. vilket innebär att man har i genomsnitt två tre doktorander i varje årskull. Det säger sig självt att det inte går att bedriva en vettig forskarutbildning med så få doktorander. Louise Bringselius och Birgitta Jordansson, forskare vid Lunds respektive Göteborgs universitet, lämnade en replik (DN Debatt 6/9). De invänder mot tesen att forskares rörlighet skulle ha någon avgörande betydelse. Att skylla brister i det akademiska systemet för rekrytering på bristande rörlighet är att göra det lätt för sig. Problemet med nepotism i forskarvärlden är betydligt allvarligare och det finns ingenting som säger att en ökad rörlighet skulle förändra det sätt som meritokrati används (eller inte används) inom akademin. Debattörerna vill hellre sätta fokus på akademin som arbetsplats, och menar att det är kontraproduktivt att kräva för stora uppoffringar för forskare. Det är fel att göra rörlighet till en merit i sig. Forskarmeriter ska mätas i form av forskningspublikationer och rekryteringen utgå från dessa. Vi behöver också arbeta för att göra akademin till en human, modern och jämställd arbetsplats och då behöver vi synliggöra kulturen och vilja arbeta för att förändra densamma. Förslaget om att premiera forskares rörlighet riskerar att verka i direkt motsatt riktning. läs mer. http://www.dn.se/debatt/ Genusskolan.se ny portal om genus för skolpersonal Nationella sekretariatet för genusforskning lanserar en kunskapsbank för yrkesverksamma inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Där publiceras intervjuer med genusforskare inriktade på skolområdet. Portalen innehåller även litteraturöversikter och litteratursammanställningar samt tips för arbetet med jämställdhet i skolan. Genusskolan.se kommer att arrangera föreläsningar och seminarier bland annat i samband med Bokmässan i Göteborg och Skolforum i Stockholm. Gabriele Griffin och Beverley Skeggs nya hedersdoktorer Gabriele Griffin har utsetts till hedersdoktor vid Umeå universitets humanistiska fakultet. Griffin har bakgrund inom engelsk litteratur och är professor i Women s Studies vid University of York, Storbritannien. Sedan 2009 har Griffin varit gästprofessor vid Umeå centrum för genusstudier och hon tillhör den internationella referensgruppen för excellensprogrammet Challenging Gender. Beverley Skeggs, professor vid Goldsmiths University of London, blir hedersdoktor vid Stockholms universitet. 2007 var hon gästprofessor vid dåvarande Centrum för genusstudier. Där höll Skeggs en seminarieserie som resulterade i boken Thinking with Beverley Skeggs. Klimat temat för senaste numret av Nikk magasin Genus och klimat är temat för det senaste numret av nordiska tidningen Nikk magasin. Tidningen lyfter fram hur ett genusperspektiv kan bidra till lösningar som motverkar klimatförändringarna och dess effekter. Artiklarna är på engelska och Nikk magasin nr 2/2011 kan läsas på www.nikk.no.
Posttidning B Avs: Genusperspektiv, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, 400 32 Göteborg Forskarens villkor och ideal är centrala för att förstå hur vi ska utveckla svensk forskningsexcellens. Det menar Helena Pettersson. Utredningen Hans Excellens, av Jordansson, Sandström och Wold, väckte tankar och debatt om hur excellenspolitiken påverkat svenska universitet och svenska forskningsmiljöer under de senaste åren. Men debatten måste vidare. Vi måste problematisera de krav som dagens forskning ställer Diskussioner om vilka forskare vi vill ha och vilken forskarkultur vi vill stödja är inte vanligt förekommande. Tills ganska nyligen. Två behövliga debattartiklar under månadsskiftet augusti/ september i Dagens Nyheter artikulerar utmaningar som den svenska forskningen står inför. Eller rättare sagt som den svenska forskaren står inför. Men forskarsamhällets och politikernas strävan efter excellens kommer också förändrade praktiker bland forskare och inom forskarkulturer. Med till exempel internationalisering i form av samarbete, mobilitet och rekrytering och jämförande rankingsystem inom forskningen ställs också krav på forskarna att anpassa sig och förändras. I MIN EGEN FORSKNING analyserar jag bland annat vilken typ av forskningspersona den ideale forskaren som lyfts fram bland ett par naturvetenskapliga discipliner. Bilden som tonar fram är en ung, hungrig, mobil man som är beredd att arbeta med forskning den större delen av dygnet och som vill och orkar delta i olika internationella samarbeten. Ett ideal förvisso, men vad säger informanterna? Att alla tycker att svensk forskning skall vara excellent är inte konstigt. Frågan är vilka som vill leva upp till den forskningspersona debat t Helena Pettersson fil dr i etnologi, inriktad på studier av vetenskap och teknik, Umeå universitet som sammantaget tycks krävas av en forskare. Och vilka kan? OM DET SKER EN omorganisering inom forskningens praktiker så påverkar det naturligtvis också forskaren. Tidigare studier visar till exempel att så kallat dual career relationships är ofördelaktigt från de kvinnliga forskarnas perspektiv. Det är mer problematiskt för forskare som är kvinnor att vara delaktiga i till exempel internationalisering och forskarrörlighet än dito män. Men självklart är det så att även manliga forskare är obekväma med den föreskrivna forskningspersonan. I dag förhåller sig även yngre manliga forskare sig kritiska och tveksamma till idealtypen karriärhungrig, tävlingsinriktad, mobil, yngre framgångsrike manlig forskare. En mertoniansk forskningspersona lever kvar, men ifrågasätts av både män och kvinnor. BETYDER DET I SÅ FALL att vi helt bör skippa aspekter som internationalisering och mobilitet inom forskning? Skall vi helt och hållet totalrevidera bilden av vem vi tror att en forskare in i det 21:a århundradet skall vara? Att forskning i Sverige i dag är sammanvävd med en global kunskapsproduktion är ett faktum. Den svenska forskningen och forskare som arbetar i Sverige kan inte stå utanför det internationella vetenskapliga samtalet. Emellertid bör en seriös debatt om excellens också synliggöra forskaren och de värderingar som hon/han omges av i sin forskningsmiljö. VI MÅSTE PROBLEMATISERA forskarnas villkor och de krav som dagens forskning kräver. En sådan analys är central för att inte ideologi och praktik skall gå i klinch. Vi måste hitta alternativ till det som anses vara absoluta villkor för till exempel internationalisering och långvarig utlandsvistelse. Exempelvis skulle finansieringssystemet för utlandsvistelse kunna förändras och tiden för utlandsvistelse varieras. Diskussionen kräver en bred genusanalys som inkluderar både kvinnliga såväl som manliga forskare! Vill du svara på inlägget ovan eller skriva ett nytt om genusforskningens villkor? Mejla jimmy.sand@genus.se. Genusperspektiv är en publikation från Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 Göteborg, Telefon: 031-786 56 00, Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt, Epost: kerstin.alnebratt@genus.se, Redaktör: Jimmy Sand. Epost: jimmy.sand@genus.se, Grafisk form: Frida Lundberg och Emma Hässel, Tryckeri: Litorapid Media AB. ISSN: 1652-3768. PRENUMERation på Genusperspektiv är gratis. Publikationen kommer ut med sex nummer om året. Teckna prenumeration på pappersutgåva eller pdf på www.genus.se. Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att: Förbättra villkoren för genusforskning av hög internationell klass. Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden. Underlätta svensk genusforsknings internationalisering. Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på www.genus.se.