Textilindustrins kulturarv maskiner och människor Konferensrapport Nordisk konferens om framtida utmaningar med fokus på kompetensöverföring Textilmuseet, Borås, 12-13 mars 2012
Innehåll Inledning sid. 3 Program sid. 5 Sammanfattning sid. 6 Föreläsarnas abstracts Bent Bang Larsen Introduktion sid. 9 Klas Nyberg Historiskt perspektiv på textilindustrin sid. 11 sid. 13 Kristine Holm-Jensen Hur lär man sig teknik? sid. 15 Urban Olsson Erfarenheter från produktionsflytt Erik Bresky Textilhögskolans perspektiv sid. 17 Bengt Spade Att dokumentera industrihistorien sid. 18 Gunnar Almevik Dokumentationsmetoder inom hantverk sid. 20 Sylvi Sørensen och Einar Kristensen Kompetensöverföring i vävindustrin sid. 22 Göran Andersson Museiteknikerns perspektiv sid. 24 Lars K. Christensen Visualisering av arbetet vid textilindustrin sid. 26 Redovisning av utvärdering sid. 30 Resultat sid. 33 Deltagarlista sid. 34
Inledning Den 12-13 mars 2012 hölls konferensen Textilindustrins kulturarv maskiner och människor på Textilmuseet i Borås. De båda dagarnas föreläsningar kretsade kring kompetensöverföring av specialistkunskap och hur man i framtiden ska kunna upprätthålla möjligheten att köra äldre textilmaskiner. Även dokumentation av tillverkningsprocesser och metoder för att levandegöra maskiner och industrihistoria behandlades. Att kunna köra maskinerna är en viktig grund för verksamheten på ett textilhistoriskt museum. Det ger en konkret bild av hur produktionen har gått till, arbetarnas situation och vilken betydelse textilbranschen spelat för industrisamhällets utveckling. Paralleller kan dras till många andra slag av hantverk och industrigrenar, där praktisk visning av tillverkningen ger både mervärde och större förståelse. I takt med att samhället förändras börjar det bli allt svårare att hitta den tekniska och erfarenhetsbaserade kunskap som krävs för att köra äldre maskiner. Syftet med konferensen var att lyfta problemet och försöka finna lösningar för framtiden. De två konferensdagarna riktade sig således till nordiska textilindustrimuseer, men även till andra som känner igen sig i behovet av kompetensöverföring av specialistkunskap. Konferensen genomfördes i samarbete mellan Textilmuseet, Herning museum och Halden historiske samlinger, och möjliggjordes tack vare stöd från Nordisk Kulturfond. 3
Program Måndagen den 12 mars Problematikens olika sidor 11:30-12:00 Ankomst och registrering 12:00-13:00 Lunch 13:00-13:05 Välkomstord Curry Heimann, museichef, Textilmuseet 13:05-13:15 Introduktion Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum 13:15-14:15 Historiskt perspektiv på textilindustrin Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet 14:15-14:45 Erfarenheter från produktionsflytt Urban Olsson, vd, Svenskt Konstsilke 14:45-15:00 Fika 15:00-15:30 Hur lär man sig teknik? Kristine Holm-Jensen, forskare, Herning museum 15:30-15:45 Promenad till Textilhögskolan 15:45-17:00 Textilhögskolan, besök på maskinavdelningen Kvällsprogram på Textilmuseet 18:30 Mingel, snacks och musik 19:00 Maskinvisning 19:30 Middag Tisdagen den 13 mars Möjliga lösningar 8:30-9:30 Att dokumentera industrihistorien Bengt Spade, industrihistoriker 9:30-10:00 Dokumentationsmetoder inom hantverk Gunnar Almevik, Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet 10:00-10:30 Fika 10:30-10:55 Kompetensöverföring i vävindustrin Sylvi Sørensen, och Einar Kristensen, Sjølingstad Uldvarefabrik, Vest-Agder-museet 10:55-11:20 Museiteknikerns perspektiv Jörgen Hedegärd, Roland Jansson och Göran Andersson, Textilmuseet 11:20-11:45 Visualisering av arbetet vid textilindustrin Lars K. Christensen, Brede Værk, Nationalmuseet 11:45-12:30 Sammanfattning med efterföljande diskussion Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum 12:30-13:30 Lunch 5
Sammanfattning Då många av deltagarna reste till Borås från olika delar av Norden var konferensen planerad från lunch till lunch. De två dagarna var uppdelade så att dag ett ägnades åt problematikens olika sidor, medan dag två fokuserade på möjliga lösningar. För att ge möjlighet att knyta nya kontakter och föra fördjupade samtal ordnades även kvällsprogram med middag i Textilmuseets lokaler. Måndagen den 12 mars Dag ett inleddes med att chefen för Textilmuseet, Curry Heimann, hälsade välkommen och kort berättade om museets flytt till nya lokaler. Textilmuseet kommer att stänga i september 2012 och planerar att öppna igen under 2014. Museet kommer att bli en del av ett textilt kluster, där även Textilhögskolan och andra institutioner med textil anknytning kommer att samlas på ett och samma ställe. Bent Bang Larsen, museidirektör vid Herning museum, Museum Midtjylland, introducerade konferensens tema. Han berättade också hur samverkan har fungerat mellan de tre nordiska textilindustrimuseer som hittills ingått i ett gemensamt nätverk (Herning museum, Textilmuseet och Halden historiske samlinger). Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, lade en grund för konferensen att utgå ifrån genom sin föreläsning Historiskt perspektiv på textilindustrin. Textilnäringen var tidig med att industrialiseras och utvecklades snabbt genom tekniska innovationer, men Klas poängterade att det fanns en omfattande förindustriell textil tillverkning som inte lämnat samma tydliga spår som industrilandskapen senare gjorde. Hemindustrin var en viktig inkomstkälla för många människor och förlagssystem byggdes upp parallellt med centraliserad hantverksmässig tillverkning och manufakturer. Klas förklarade att den teknologiska utvecklingen traditionellt betraktas som avgörande för industrialiseringen, men att modern forskning betonar en bredd av andra faktorer som bidragit till framväxten. Ett helt system av förändringar samverkade och efterfrågan fick en avgörande betydelse. Nutida forskning ger således en bredare bild av utvecklingen och ett längre historiskt perspektiv på textilindustrin. Urban Olsson, vd för Svenskt Konstsilke, gav oss sedan ett exempel på vad kunskapsöverföring kan betyda utifrån industrins perspektiv genom sitt föredrag om Erfarenheter från produktionsflytt. Anförandet tog sin utgångspunkt i flytten av Borås Wäfveris produktion till Estland. Bland annat talade Urban om betydelsen av att samma personer är med i arbetet med ned- respektive uppmontering av maskinerna då dessa flyttas. Personalens inställning till att dela med sig av kunskap trots deras vetskap om att överlämnandet innebär slutet för deras egen anställning, var också en intressant aspekt i sammanhanget. Kristine Holm-Jensen, museiinspektör vid Textilforum som är en del av Herning museum, Museum Midtjylland, föreläste om sitt forskningsprojekt kring Hur lär man sig teknik?. Utgångspunkten i projektet har varit att analysera tyst kunskap. Genom projektet har Kristine undersökt hur man vid textilfabrikerna har tillägnat sig den kunskap som krävs för att arbeta vid maskinerna under 1950- till 1990-talen. Praktisk erfarenhet genom upplärning inom fabriken har varit den viktigaste källan 6
till kunskap, även om expertkunskap som tillägnats genom studier fått allt större betydelse. Utvecklingen har även gått från att betrakta teknisk kunskap som ett konkurrensmedel man inte gärna delat med sig av, till att istället se andra tillverkare som kollegor där erfarenhetsutbyte främjas genom samarbete i nätverk. Eftermiddagens föreläsningssession avslutades genom besök på Textilhögskolan. Prefekt Erik Bresky inledde med att bland annat berätta om de olika utbildningar som skolan erbjuder. Konferensdeltagarna delades därefter in i tre grupper och visades runt i Textilhögskolans lokaler. Ateljéer, maskinavdelning och skolans materialbibliotek ingick i guidningen. Besöket gav bland annat en bild av hur teknisk kunskap förs vidare till dagens studenter. Kvällsprogram på Textilmuseet Måndagskvällen gav konferensdeltagarna möjlighet att lära känna varandra ytterligare och utbyta erfarenheter. Kvällen började med mingel, drink och tilltugg. Duo Compact spelade jazz och ett bildspel med foton ur Borås textilhistoria visades. Textilmuseets tekniker gav dem som ville guidning av textilmaskinerna, vilket blev mycket populärt. Därefter följde en trerätters middag. Borås stads stadsantikvarie, Fredrik Hjelm, visade bilder och berättade om Borås som textilstad och om textilindustrins byggnader - skalen till de maskiner som behövdes för tillverkningen. Tisdagen den 13 mars Dag två innehöll föreläsningar som utifrån konferensens tema fokuserade på möjliga metoder att lösa den problematik som lyfts. Inläggen tog upp såväl nyrekrytering av kompetent personal som lösningar som kan fungera som alternativ eller komplement till fysisk visning av maskiner. Industrihistoriker Bengt Spade inledde dagen genom att dela med sig av sina erfarenheter av Att dokumentera industrihistorien. Tillsammans med dokumentärfilmaren och animatören René Sjöstrand har Bengt beskrivit ett flertal tekniska och maskinella processer. Metoden, där filmsekvenser kompletteras med animationer, berättar på ett pedagogiskt och begripligt sätt hur processer hänger samman. Bengt visade ett flertal olika exempel på instruktions- och funktionsfilmer som producerats. Gunnar Almevik, verksamhetsledare vid Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet, föreläste om Dokumentationsmetoder inom hantverk. Äldre hantverksmetoder analyseras och dokumenteras på olika sätt inom utbildningen. Bland annat visade Gunnar exempel på processkisser och filmdokumentation av hur verktyg används och hur hantverkare arbetar. Tydliga paralleller kan dras till hur dokumentation av maskinella processer kan gå till och hur man kan skapa en känsla för vikten av handens kunskap. Efter fikapaus följde ett block bestående av tre nordiska textilindustrimuseers egna erfarenheter av kompetensöverföring och visualisering av textilindustrin. Sylvi Sørensen och Einar Kristensen från Sjølingstad Uldvarefabrik, Vest-Agder-museet, var först ut och berättade om hur de arbetar med Kompetensöverföring i vävindustrin. Sjølingstad Uldvarefabrik är en museifabrik med tillverkning av bland annat filtar och garn. Kompetensöverföring är viktigt för att kunna driva fabriken vidare. Man måste känna maskinerna för att kunna köra dem, vilket till största delen består av erfarenhetsbaserad kunskap som lärs ut från person till person. Som komplement till detta har man i väveriet även arbetat med att ta fram manualer. Dessa ska fungera som stöd både i det dagliga arbetet och då nya medarbetare lärs upp. 7
Göran Andersson, tidigare anställd som tekniker vid Textilmuseet i många år, gav oss sedan Museiteknikerns perspektiv. Göran påtalade vikten av kontinuerlig kunskapsuppdatering genom att bland annat regelbundet gå igenom maskinerna för att hålla kunskapen vid liv. Dokumentation och manualer underlättar detta arbete. Göran föreslog också att ett nätverk med exempelvis företag och högskola byggs upp för att säkra utbyte av kunskap kring att köra, underhålla och reparera maskiner. Vikten av att anställa personal med rätt kompetens och erbjuda löner som kan konkurrera med industrin påtalades också. Lars K. Christensen, museiinspektör och forskare vid Nationalmuseet i Köpenhamn, berättade hur man vid Brede Værk har arbetat med Visualisering av arbetet vid textilindustrin. De textilmaskiner som visas i utställningen Fabrikken kan inte köras, utan istället har man valt att skildra arbetarnas situation genom att man som besökare kan följa olika karaktärer. I utställningens början väljer besökaren att följa exempelvis direktören, vävaren eller spinnerskan. Beroende på vem man valt, spelas olika scener upp som relaterar till maskinerna och industrimiljön, vilket ger en annorlunda och för besökaren engagerande bild av livet i fabriken. Konferensen avslutades genom att Bent Bang Larsen och Curry Heimann sammanfattade de två dagarna, vilket följdes av en diskussion där konferensens deltagare fick ställa frågor och kommentera det som avhandlats. Möte för textilindustrihistoriskt nätverk Efter lunchen gavs tillfälle för representanter för de nordiska textilindustrimuseerna som deltagit på konferensen att träffas för ett separat möte. Syftet var att utöka det nätverk som tidigare bestått av Textilmuseet i Borås, Herning museum (Museum Midtjylland) och Halden historiske samlinger (Østfoldmuseene), till att omfatta fler museer med samma inriktning. Resultatet blev att samtliga närvarande övriga nordiska textilindustrimuseer visade stort intresse för att ingå i nätverket. Dessa är, förutom de redan nämnda: Från Danmark: - Nationalmuseet Från Norge: - Sjølingstad Uldvarefabrik (Vest-Agder-museet) - Norsk Trikotasjemuseum (Museumssenteret i Hordaland) - (Ej närvarande, men visat intresse: Norsk Teknisk museum) Från Sverige: - Rydals museum - Norrköpings stadsmuseum - K.A. Almgrens sidenväveri och museum Från Finland: - Museum Centre Vapriikki 8
Föreläsarnas abstracts Bent Bang Larsen, museidirektör, Herning museum - Introduktion Siden 2007 har tre nordiske museer, der i forskelligt omfang arbejder med tekstilindustri, mødtes for at drøfte muligheden for at etablere et forpligtende samarbejde. Ved disse møder og en enkelt tidligere konference i Herning, kom også erkendelsen, at udviklingen stort set har været ens for denne særlige industrikultur på tværs af de nordiske lande. Sjuherreds, knallere og de vestjyske hosekræmmere samt deres socioøkonomiske forudsætninger har rigtig mange lighedstræk. Og kommer vi op i nyere tid har der også været en arbejds- og uddannelsesudveksling mellem de nordiske lande, der må have skabt en mere uniform kultur. I dansk sammenhæng er det dog også væsentligt at indtænke Tyskland, hvor der var stærke relationer vedrørende afsætning og teknologiske fornyelser. I de jyske hedeegne skete den første teknologiske udvikling med rundstrikkeren og fladstrikkeren som det amerikanske firma Lamp opfandt i 1860 erne. De blev den kulturelle forudsætning for den særlige strikkeindustri, der prægede disse egne langt op i mellemkrigsårene. Men vi ved også at den teknologiske udvikling fortsatte på langt mere industrielle vilkår, hvor maskinernes ophav lige som de første rundstrikkere, kunne være hvor som helst fra i den industrialiserede verden. Og det er netop denne teknologiske tilgang til tekstilindustrien, vi har ment var vigtigt at få drøftet i dette forum, hvor vi stort set alle har en tekstilteknologisk forpligtelse. Konferencedagene er tematiserede; Dagen i dag omhandler problematikkens olika sider, mens vi i morgen ser på best practise og møjliga løsningar. Ud fra de oplæg vi vil høre, vil der i morgen eftermiddag være en generel drøftelse af problematikkerne. Selve konferencen afsluttes med et indledende netværksmøde for de museer, der ønsker det. Dagsordenen er sendt ud til Jer og jeg kan opfordre til at deltage, for det er her diskussionen om løsningerne fortsætter. Inden vi tager hul på det første indlæg, skal jeg blot gøre rede for nogle af de overvejelser og spørgsmål, der er blevet gjort forud for denne konference. Typen af maskiner, der blev erhvervet af fabrikkerne er mere afhængig af materialerne i produktionen og økonomien end maskinernes oprindelsesland. Så virksomhederne i de nordiske lande kunne i stort omfang have maskiner fra samme fremstillingslande. På den måde har vi fået en fælles teknologisk kulturarv at forholde os til. Vores fælles kulturarv, består af en omfattende maskinpark, der stiller store krav til museerne, når drøftelserne går på indsamling bevaring, forskning og formidling. Det er derfor vores naturlige overvejelse om man ikke kan varetage disse opgaver i et nordisk netværk eller i et nordisk samarbejde. Men hvor omfanget naturligvis bør drøftes. Den industrielle og dermed teknologiske outsourcing til skiftende lavtlønsområder, har ramt de fleste nordiske lande og vores tekstilindustrier. Konsekvensen af outsourcingen kan betyde, at den tekstilteknologiske udvikling bremses i Norden eller får en anden karakter, hvilket igen har betydning for vores fremtidige indsamlingspolitik. Og hvordan ser fremtidens produktionsapparat ud, ville jeg da gerne høre nogle bud på. 9
Outsourcingen betyder også, at vi har en række nedlagte produktioner at skulle forholde os til, hvis vi som branchemuser får maskinerne tilbudt. Og hvordan gør vi det allermest kvalificeret, når produktionsapparatet er internationalt og kulturelt fællesgods. Med outsourcingen forsvinder ligeledes de teknologiske kompetencer i form af strikkere og vævere de mennesker, hvis faglige forudsætning også er museernes forudsætning for at kunne fungere. Vi skal som moderne museum dokumentere og formidle denne særlige industrigren så optimalt som muligt. Disse faglige kompetencer er forudsætningen for museernes bevarings og formidlingsarbejde. En tekstilmaskine, der ikke arbejder, vil ikke kunne bevares over længere tid, da den ruster og publikum er tilvænnet oplevelsen af det ægte industrimiljø i funktion. Men er en maskine kun interessant i formidlingen, når maskinen kører er aktiv eller kan vi opfinde nye måder for at få publikum til at forstå tekstilens fremstillingsproces på. I hvert fald betyder outsourcingen at den teknologiske kompetence forsvinder indenfor en kort årrække. Og hvem skal så vedligeholde eller forstå teknologien og skal vi alle sammen kunne dække samme tekniske specialer, hvis vi er så heldige at have de teknologiske kompetencer på museet. Det generelle spørgsmål er så om vi kan samarbejde os ud af dette forhold, skabe videndeling på maskinområdet, der både sikrer den maskinelle kulturarv, men også sætte mere fokus på den opgave vi er sat i verden for at løse. Gennem et bredt samarbejde og foreningen af vores anstrengelser, kunne det måske være muligt både at skabe større forståelse for tekstilindustriens historie samt sikre en fremtid for de tekstilmaskiner, der bliver tilbage. Måske kunne man oprette en database eller hjemmeside, hvor vi som et nordisk netværk formidler kulturarven til os selv og tekstilbranchen. Har vi ikke brug for muligheden at sammenligne gaver til os museer i form af maskiner, så vi ikke hjemtager noget, der findes flere andre steder. Og måske ville vi gennem databasen kunne blive informeret om hvilke museer, der varetager hvilke specialer også i teknologisk forstand. Der vil i de næste par dage givetvis være nogle spændende bud på nogle af disse spørgsmål. Men jeg håber også med denne introduktion at skabe en diskussion omkring en række åbenlyse og aktuelle spørgsmål om nogle meget store og omfattende maskinsamlingers fremtidige brug og bevaring. 10
Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet - Historiskt perspektiv på textilindustrin De första centraliserade fabrikerna för massproduktion av garn de mekaniska bomullsspinneriernas framväxt i nordvästra England i slutet på 1700-talet _ uppstod efter århundraden av tekniska och organisatoriska experiment. Utvecklingen i Lancashire var redan vid sekelskiftet 1800 själva sinnebilden av fabrikssystemet och de skrämmande sociala konsekvenserna av ett omfattande barnarbete i initialfasen förmådde knappast rubba det intrycket. Fabrikerna tycktes förebåda lösningen på många av massproduktionens begränsningar i den urgamla förlagsindustrin, känd sedan högmedeltiden och i Lancashire dominerad av tillverkningen av s.k. fustians billiga lätta vävnader med varp av lingarn och bomull som inslagsgarn. Redan under 1200-talet förekom i Flandern och på andra håll storskalig tillverkning av standardiserade textilvaror på förlag för en massmarknad i regi av köpmän för export. Förlag innebar att köpmän eller deras ombud lade ut råvara för spinning eller garn för vävning på landsbygden som decentraliserad hemproduktion som sedan samlades in och distribuerades för ytterligare förädling och beredning i städerna där vävnaderna färgades och bereddes. Begreppet innehåller även en social dimension i förlagssystemet underordnades och skuldsattes hantverkare och jordbrukare alltmer och ett industriproletariat uppstod. Förlagssystemets många problem i form av bristande kontroll, svinn av material och sociala motsättningar är väl kända. Kanske mest problematisk ur ett producentperspektiv tedde sig den arbetsintensiva spinningen som svarade för ca en tredjedel av lönekostnaderna vilka i sin tur svarade för ca hälften av de totala produktionskostnaderna. Det var en viktig anledning till att industrialiseingen inleddes med mekanisering av spinningen. I Sverige hade de mekaniserade bomullsspinnerierna sin storhetstid under 1800-talets första hälft men genombrottet kom först under 1830-talet trots att grovt bomullsgarn var förbjudet att importera fram till 1830 och import därefter fördyrades av fortsatt höga tullsatser. Strax före mitten av 1830- talet passerade fabrikernas tillverkning hemslöjdens nivå och kring 1840 var bomullsspinneriernas produktion likvärdig med importen vars andel sjönk strax därefter. Efter 1850 började spinnerierna successivt integreras med de mekaniserade bomullsväverierna och en ny epok i det textila fabrikssystemet tar vid. Nya perspektiv - betoning på efterfrågan Modern forskning om ett längre historiskt perspektiv på fabrikssystemets uppkomst har sin bakgrund i en delvis förändrad syn bland forskare på den nyss skisserade teknologiska omvandlingen och dess vidare spridning ut i Europa som låg till grund för det textila fabrikssystemets plötsliga framväxt under 1800-talet. Uppkomsten av fabriker med centraliserad tillverkning där mekaniska spinnmaskiner (spinning Jenny, water-frame, mulespinnstolar) och mekaniserade vävstolar anslöts till en gemensam kraftkälla sågs länge som den grundläggande dynamiken i den europeiska industriella revolutionen, en s.k. utbudsorienterad förklaringsmodell med utgångspunkt i det förändrade sättet att tillverka. Många är idag kritiska till detta synsätt och betonar istället den mångfald och det komplex av produktinnovationer som växte fram i samspel med vad som efterfrågades på marknaden av skilda socialgrupper, i olika regioner och länder. Det bakomliggande antagandet är att dynamiken i utvecklingen snarare låg i konsumtionens förändring och hos de textilhandlare som kombinerade handel med storskalig hemindustri och anläggande av fabriker. De som svarade för olika slags produktutveckling under 1800-talet i samspel med efterfrågan på marknaden. Forskare utgår numera ofta från en efterfrågeorienterad förklaringsmodell som sätter de kommersiellt inriktade aktörerna i fokus. 11
I en aktuell bok i samarbete med textilmuseet undersöker jag och en forskargrupp produktinnovationer i denna kontext under 1800-talet. Undersökningarna baseras på analyser av en stor bevarad samling tygprover av fabrikstillverkade vävnader från 1800-talet, den s.k. Enebergs undervisningssamling använd vid dåvarande Tekniska Institutet i Stockholm och som numera förvaras i Textilmuseet i Borås. Antologin som blir resultatet av vår forskning och samarbetet med textilmuseet behandlar några av de textila produktinnovationer som speglar tidens växande variation och experimentlusta som var en följd av de nya tekniska framstegen: genomvävda mönstertekniker, förbättrad råvaruhantering och de många olika bomullstygernas utbredning, som utvecklades i koncentrerade miljöer i Västeuropa. Där var centra för mode och handel med London och Paris i centrum lika viktiga för expansionen som ledande industriregioner som Lancashire och West Riding i Yorkshire. Ny kunskap och kompetens spreds till den europeiska kontinenten, Norden och det koloniala Amerika. 12
Urban Olsson, vd, Svenskt Konstsilke - Erfarenheter från produktionsflytt / Competence and Machine Transfer tips 1. Competence transfer Basic competence of personell in the actual technology is very important. Then the education could be more specific and does not have to start from zero. The reciever who have experience with textile production and worked with machines has reference frames to be able to recieve and understand the education given. Motivation and Good will is the KEY. It doesn t matter how competent a person is if the will and motivation is not there. The opposite works better though, a motivated person will learn quite quickly. The Good will is more related to having a positive attitude. It can be valid both for individuals and for organisations. There are so many details in competence transfer so if the people involved really is determined to have a successful project, many small but important things are solved along the process without involvement of the project leader. In projects when people are noticed or for other reasons are not really interested it can be difficult to get the project moving forward. Education in theory and practic With basic knowledge it is often enough with practical education or instructions at the machine. But with bigger competence gap the need of theory and planned education grow. One should not underestimate the positive result of having some theory even if the people are experienced. With a well prepared education there is often new things to be learned and the discussions among professionals are often both interesting and valuable. Documentation,machines settings, product specs, test instructions + + The operator who has basic competence and motivation need to know exactly what he should do. Then the documentation is crucial but unfortunately often not sufficent. With practical education it comes often a lot of additional information that is not available in the documentation. This is one of the biggest obstacles in transfer of products and competence. People simply know a lot that they don t write down. In production it takes also very long time before all the problems that is related to the actual production really occurs. It can take years until a new operator has experienced all of it. It helps with a list of how to handle most of the potential rare problems written down by someone with experience of the process. 13
Formal product approval With a formal approval procedure people tend to focus and finish all the things that otherwise may not be done. It is also a good time to officially nad over the responsability from one party to the other. Beside the advantages already mentioned it can also be a mental end point for the one who give away the production. Cultural differencies and prestigue With different culture there will be misunderstandings. We see different on the same problem/ situation. If the project leader manage to identify miscommunication early and adjust it helps. With professionals and managers from different organisations working together the discussions and decisions may cause conflicts. Sometimes prestigue appear among the managers and then suddenly facts and project target become less important. Both cultural differencies and prestigue takes energy to handle. 2. Transfer of machines Electronics makes trouble Old electronic systems often malfunction after relocation. Lack of spareparts and competence in old system, as DC-current drives, give really big problems. Sometimes the control system has to be replaced. This problem will increase since almost all machines today has electronic control. With a new control unit the machine will be much easier to run. Concept of move large units It is more tricky to move a machine in one piece but the start up will be extremely much easier. Old machines tend to merge the parts together over the years and it can be difficult to adjust the machine after erection. Marking, measuring, documentation To put a lot of effort in documentation and mark up the machine and it s parts pays off when it shall be erected. Same guy in both ends principle and fast re-erection With same mechanics and electricians who takes down the machine also erecting it the result is often very good. If possible, the re-erection should be done direct after dismantling and transport so that they remember how they took it apart. 14
Kristine Holm-Jensen, forskare, Herning museum - Hur lär man sig teknik? På Textilforum møder de besøgende en stor samling trikotagemaskiner, der har indgået i produktionen på områdets nu nedlagte trikotagefabrikker. Da de stod på fabrikkerne blev de betjent og repareret af strikkere og værkførere. Fælles for dem var, at stort set ingen har haft en faglig uddannelse inden for trikotage, men har baseret sig på tavs viden tilegnet gennem praktiske erfaringer ved maskinerne. Den tavse viden har jeg analyseret i undersøgelsen Tavs viden i midtjysk trikotageindustri 1950-1990 (Holm-Jensen 2011). Undersøgelsens formål har været at analysere, hvordan den tavse viden er blevet tilegnet i lyset af, at området udgjorde en tekstil erhvervsklynge samt at vurdere, hvilken rolle brugen af tavs viden spillede. Undersøgelsen tager udgangspunkt i 1950 erne og 60 erne, hvor den dansk tekstil- og beklædningsindustri centreres i og omkring de midtjyske byer, Ikast og Herning. Den ekspanderende industri tiltrak mange mennesker fra det midtjyske område. Deres faglige forudsætninger for at få arbejde i industrien var små. Mange kom fra landbruget. Dertil kom, at byerne ikke havde lagstraditioner og dermed ikke håndværksfaglige traditioner at trække på. Endvidere havde branchen ikke store traditioner for at uddanne sit personale. Selvom området tilbage til 1600 tallet havde haft en omfattende tekstil husflidsproduktion, ser denne tradition heller ikke ud til at have spillet en direkte rolle for strikkerne og værkførerne. I undersøgelsen er tavs viden analyseret ud fra begreberne tillært og faglært, om henholdsvis virksomhedsintern oplæring og flerårig faglig uddannelse inden for et bredt udvalg af fagets væsentligste discipliner (Christensen 1998) og med begreberne praktisk erfaring og teoretisk ekspertise (Whisler 1999). Betydningen af at bruge tavs viden er analyseret ud fra erhvervsklyngers horisontale og vertikale dimension (Maskell 2005). Når tavs viden tilegnes kan der overordnet set skelnes mellem oplæring og læring om henholdsvis den fase, hvor den basale omgang med maskinerne etableret og om den videre kontinuerlige tilegnelse af viden. Oplæringen har haft individuelle præg, hvilket nok skal ses i sammenhæng med, at tekstil- og beklædningsindustrien i 1950 erne og 60 erne var præget af mange små virksomheder. For hjælpedrengens vedkommende var der oftest tale om en glidende overgang til at arbejde mere med maskinerne. For manden, der kom ind fra gaden, var det typiske oplæringsforløb af én til tre ugers varighed. Oplæringen skete som sidemandsoplæring, hvor en kollega demonstrerede og rådgav undervejs. På lidt større fabrikker kunne værkføreren også spille en vigtig rolle. Den fortsatte læring knytter sig især til de konkrete maskiner på fabrikken. Her har mange hentet viden i de tilknyttede instruktionsbøger, især illustrationerne. De nye maskiner er blevet opsat af rejsemontører fra udenlandske maskinfabrikker. Ved at observere disses ageren og gennem dialog er ny viden også blevet tilegnet. Fra 1970 erne ændrer denne praksis sig, idet flere af maskinfabrikkerne får egne maskinagenturer i området. Herefter er det især herigennem, at ny viden tilegnes. Det sker både ved opsætning af maskinerne, ved løbende reparationer, og ved at maskinagenturerne 1 1 Undersøgelsen er støttet af Kulturstyrelsen under Kulturministeriet. Den arbejder med forskningsspørgsmålene: Hvordan og hvorfra får trikotageindustriens tillærte teknikere deres viden og kompetencer om teknologi i perioden 1950-1990? Hvilken rolle spiller Midtjylland som tekstilog beklædningsklynge for den tillærte teknikers praksis i trikotageindustrien? Hvilke konsekvenser får brugen af tavs viden for udviklingen af trikotageindustrien? Undersøgelsen bygger på 30 spørgelistebesvarelser og 21 interview med personer, der har arbejdet med strik, især værkførere. Dertil kommer kildestudier af bestyrelsesprotokol fra fabrikantforeningens skole. 15