Utbildning för trygghet och utveckling. Unionens utbildningspolitiska riktlinjer

Utbildning för trygghet och utveckling Unionens utbildningspolitiska riktlinjer

Utbildning för trygghet och utveckling Unionens utbildningspolitiska riktlinjer

Innehållsförteckning Förord.................................................................................................................. 5 Utbildning viktigare än någonsin...6 Utbyggnad av högre utbildning...7 För stärkt konkurrenskraft....7 För den anställdes möjligheter på arbetsmarknaden...7 För Sverige som kunskapsnation...8 Utbildningens kvalitet och efterfrågan på arbetsmarknaden...9 Höjd ersättning per student...9 Kvalitetsrelaterad resurstilldelning...9 Bättre information inför val av utbildning...10 Förbättrad koppling mellan utbud och efterfrågan...11 Grund- och gymnasieskolan...12 Grundskolans ansvar...12 Gymnasieskolan grunden för fortsatt utbildning och kompetensutveckling...13 Gymnasieutbildning ett minimikrav på arbetsmarknaden...14 Bättre samverkan med mottagarna av utbildningen...14 Vidareutbildning i yrkeslivet...16 Utnyttja högskolans potential för fortbildning...16 Riktade resurser krävs för att bredda rekryteringen...17 Gymnasial vuxenutbildning vital för kunskapsförsörjningen och individers möjligheter...18 Utbildning för arbete...20 Samverkan mellan högskola och näringsliv behöver stabil resurstilldelning...20 Kvalificerade yrkesutbildningar viktiga för näringslivet.... 21 Mindre företag behöver fler med högre utbildning...22 Entreprenörskap och stöd till affärsidéer...22 Goda villkor för utbildning...24 Studiemedel som möter behoven av vidareutbildning...24 Ökat behov av studie- och yrkesvägledning....24 4

Förord Vi kan alla se hur den internationella konkurrensen leder till ökad specialisering i ekonomin och till snabbt växande krav på de anställdas kvalifikationer. Utbildning har därför aldrig varit viktigare, vare sig för de anställdas styrka på arbetsmarknaden eller för företagens utveckling. Utbildningens tilltagande betydelse i den globala ekonomin för med sig stora utmaningar för Sverige. Att utbildningssystemet kan mäta sig med de allra främsta ur ett internationellt perspektiv är avgörande för näringslivets konkurrenskraft. Därför krävs ökade statliga satsningar på utbildning. Utbildning måste ses som en investering i samhällets framtida välstånd och inte i första hand som en kostnad. Lika viktigt som det är att det tillförs mer resurser till utbildning är hur dessa används. Med strategiskt riktiga satsningar på utbildning skapas förutsättningar för en väl fungerande arbetsmarknad och en framtida näringslivsstruktur med livskraftiga företag där nya, utvecklande jobb kan skapas. För Unionen som organiserar nära en halv miljon tjänstemän på den privata arbetsmarknaden är utbildning en central fråga. De reformer och satsningar vi lyfter fram i denna skrift ser vi som avgörande för att Sverige ska nå framgång i den globala konkurrensen och för att de anställda ska uppleva trygghet och utveckling i arbetslivet. Diskussionen är avgränsad till det offentliga utbildningssystemet. I en annan skrift från Unionen En politik för kompetens föreslår vi åtgärder som kan ge anställda bättre möjligheter till utveckling även utanför det offentliga utbildningssystemet. Denna skrift är utarbetad av Jesper Lundholm på Unionens samhällspolitiska enhet. Åsa Holmgren Enhetschef Samhällspolitiska enheten 5

Utbildning viktigare än någonsin Sveriges framtida välstånd beror i stor utsträckning på hur vi lyckas utveckla arbetskraftens kunskap och kompetens. Den internationella konkurrensen gör att det svenska näringslivet, som i stor utsträckning konkurrerar med avancerade varor och tjänster, är beroende av allt högre kompetens för att upprätthålla sin produktivitet och konkurrenskraft. Det skapar ett högt omvandlingstryck på arbetsmarknaden och ställer ökade krav på den enskilda individens förmåga till utveckling och omställning. Utbildning underlättar för individen att möta dessa förändringar och blir därför allt viktigare för den enskilda individens förmåga att hävda sig på arbetsmarknaden. Internationaliseringen av ekonomin för med sig utmaningar men också möjligheter till ökat välstånd för Sverige och för andra länder. Ökade investeringar i utbildning är avgörande för att Sverige ska nå framgång. Satsningar måste göras av såväl individ, företag som samhälle. Inte minst arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för de anställdas utveckling och vidareutbildning. En grundläggande förutsättning för att den svenska arbetskraften ska vara konkurrenskraftig i framtiden är ett offentligt utbildningssystem som förmår försörja företagen med den kompetens som gör att de kan utvecklas och bli framgångsrika. Utgångspunkten måste vara ett utbildningssystem som ger förutsättningar för alla människor att utvecklas utifrån sina behov och intressen samtidigt som arbetsmarknadens behov av kvalificerad arbetskraft tillgodoses. Unionen vill med de utbildningspolitiska riktlinjerna ta upp diskussion om viktiga reformer och satsningar inom det offentliga utbildningssystemet. Reformer som vi menar stärker både företagens konkurrenskraft, bidrar till en väl fungerande arbetsmarknad och stärker individens ställning i arbetslivet. 6

Utbyggnad av högre utbildning För stärkt konkurrenskraft Globaliseringen påverkar så gott som alla branscher och företag. Konkurrensen blir hårdare och takten i strukturomvandlingen allt högre. Med stigande utbildningsnivåer globalt och snabb teknikutveckling blir arbetskraftens kunskap och kompetens allt mer central för företagens utvecklingsmöjligheter. Försprång i teknologier eller produktionsprocesser hämtas snabbt in av konkurrenter. Därför räcker det inte för ett kunskapssamhälle att arbetskraften kan ta till sig ny kunskap och teknik. För att upprätthålla svensk konkurrenskraft krävs att arbetskraften förmår nyttja teknikens fulla potential till att utveckla nya tjänster, produkter och användningsområden. Utbildningssystemets förmåga att möta företagens behov av högre utbildning och kompetens blir avgörande för hur svenskt näringsliv kan klara strukturomvandlingen och den internationella konkurrensen. Bristande tillgång på välutbildad arbetskraft kan snabbt påverka företagens produktivitetstillväxt och konkurrenskraft negativt. För den anställdes möjligheter på arbetsmarknaden De ökade kraven på snabb omställning av arbetskraft medför att utbildning får allt större betydelse för de anställdas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Det krävs inte bara allt högre utbildning för att få ett jobb. När enklare yrken och arbetsuppgifter blir färre samtidigt som yrken och arbetsuppgifter med högre utbildningskrav blir fler, är förmågan att ta till sig nya kunskaper och arbetssätt avgörande för att ha fortsatt goda möjligheter på arbetsmarknaden. Högre utbildning ger bättre förutsättningar att möta förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden, minskar risken för arbetslöshet, och ger individen större inflytande över sin yrkesmässiga utveckling. Högre utbildningsnivå bidrar även till ökad rörlighet och en väl fungerande arbetsmarknad. För samhället och företagen innebär det mindre kostnader för omställning. Företagen gynnas även av den kunskaps- och informationsspridning som följer med ökad rörlighet. 7

För Sverige som kunskapsnation För att kunna möta den internationella konkurrensen måste Sverige skapa förutsättningar för att fler än idag ska gå vidare till högre studier, såväl på universitet och högskola som på olika kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar. Det är därför allvarligt att Sverige trots den snabba utbyggnaden av den högre utbildningen under 1990-talet, har en lägre andel i befolkningen med eftergymnasial utbildning än flera viktiga konkurrentländer. Den svenska utbildningsnivån ligger något över snittet för OECD, medan ett tiotal av våra viktigaste konkurrentländer har en högre utbildningsnivå. Jämförelser visar även att ökningen av den eftergymnasiala utbildningen i den svenska befolkningen under de senaste åren har varit lägre än i många länder, vilket innebär att Sveriges relativa utbildningsnivå har sjunkit. Unionen vill: att den svenska arbetskraften ska vara bland världens bäst utbildade. Det förutsätter en utbyggnad av såväl universitets- och högskoleutbildningar som kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar. 8

Utbildningens kvalitet och efterfrågan på arbetsmarknaden Det är av stor betydelse för företagens konkurrenskraft och individens utbyte av högre utbildning, att de utbildningar som erbjuds håller hög kvalitet. Utbudet av utbildning måste även möta arbetsmarknadens behov. Stora obalanser med brist på personer med viss utbildning och överskott inom andra områden förlorar både individ, företag och samhälle på. Höjd ersättning per student Den högre utbildningen har under det senaste dryga decenniet byggts ut utan motsvarande ökning av resurstilldelningen. Det har bland annat medfört att det idag går fler studenter per lärare och att studenterna får färre lärarledda undervisningstimmar. Då den lärarledda undervisningen är grundläggande för kvaliteten i undervisningen måste staten höja anslagen per student. Kvalitetsrelaterad resurstilldelning Det nuvarande systemet för resurstilldelning främjar inte kvalitet. Genom att sänka kraven på studenternas prestationer och på så vis öka genomströmningen, kan utbildningsanordnaren påverka intäkterna. Det är inte hållbart och ger inte rätt förutsättningar för att den högre utbildningen ska hålla hög internationell kvalitet. Vid sidan av ökade resurser är det därför angeläget att det införs ett nytt resurstilldelningssystem som främjar och belönar kvalitet. Resurstilldelningen bör baseras på utvärderingar av de enskilda utbildningarnas kvalitet, inte på lärosätenas kvalitet. Ett flertal kvalitetskriterier bör ingå dessa granskningar. Förutom mer inomvetenskapliga är det viktigt att utbildningens gångbarhet och relevans på arbetsmarknaden och samverkansarbetet med det omgivande samhället får vara viktiga kvalitetskriterier. 9

Bättre information inför val av utbildning En högskoleutbildning är en stor investering för individen. Det är därför viktigt att de sökande kan ges en så god bild som möjligt av de olika alternativ som står till buds. Det är svårt att på egen hand bedöma en utbildnings kvalitet och att göra jämförelser mellan olika utbildningsanordnare. Informationen är inte samordnad och bär ofta drag av marknadsföring. Det är därför angeläget att skapa ett system där utbildningars kvalitet utvärderas och poängsätts efter ett antal fastslagna kriterier. Högskoleverket bör få i uppdrag att ta fram lämpliga indikatorer. Indikatorerna bör kunna mäta inomvetenskapliga aspekter av kvalitet som forskningsanknytningen i utbildningen, lärartäthet och studieprestationer hos studenterna. Men också andra aspekter som är viktiga bör fångas upp. Det kan vara framgång på arbetsmarknaden hos personer som genomgått utbildningen. Liksom arbets- och näringslivsanknytning i utbildningen. Med tanke på att arbetsmarknaden blir allt mer internationell bör även kriterier för hur väl det internationella utbytet fungerar inkluderas. Resultaten av utvärderingarna ska redovisas öppet för att underlätta för enskilda att fatta väl informerade beslut. Ett sådant system skulle vara kvalitetsdrivande då studenter rimligen söker sig till de utbildningar som får bra utfall i utvärderingarna. Redovisningen skulle inte behöva vara en ren ranking utan kunna fungera som en form av konsumentupplysning där den sökande kan se vilken utbildningsanordnare som motsvarar just de egna preferenserna. För någon är det kanske särskilt viktigt att relevant praktik erbjuds under utbildningen, för en annan kanske det är möjligheterna till internationellt utbyte som väger över. 10

Förbättrad koppling mellan utbud och efterfrågan Studenternas efterfrågan bör även fortsättningsvis ha stor betydelse för utbudet av utbildning. Samtidigt riskerar den snabba strukturomvandlingen att leda till ökade matchningsproblem mellan utbudet av utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Eftersom det tar lång tid att förändra utbudet av utbildad arbetskraft är det viktigt att det görs kvalificerade prognoser av det framtida behovet av utbildning i samhället. Dessa måste sedan vara ett viktigt underlag när utbildningsanordnare planerar utbildningsutbudet. Saklig information om förväntad framtida efterfrågan på arbetsmarknaden måste också vara lättillgänglig för blivande studenter. Unionen vill: att mer resurser satsas per student för att höja kvaliteten i högre utbildning. att det införs ett resurstilldelningssystem för högre utbildning som premierar kvalitet. att Högskolverket ges i uppdrag att ta fram ett system där alla utbildningars kvalitet utvärderas och poängsätts efter ett antal fastslagna kriterier. Resultaten av utvärderingarna ska redovisas öppet så att de sökande kan få en god bild av de olika alternativen. att arbetsmarknadens framtida behov får en större roll i dimensioneringen av högskoleutbildningar och att sökande ska erbjudas en mer gedigen information om den framtida efterfrågan. 11

Grund- och gymnasieskolan Utbildningssystemet kan liknas vid en trappa där varje nytt steg bör bygga på att tillräckliga kunskaper uppnåtts i föregående steg. I dag skapas stora kvalitetsproblem, både på strukturell och på individuell nivå, när problem som uppstått på ett steg förs vidare till nästkommande steg i utbildningssystemet. Grundskolans ansvar Alltför många elever har när de lämnar grundskolan inte tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i gymnasieskolan. Erfarenheten visar att få av dessa elever lyckas hämta in dessa kunskaper i gymnasieskolan. Konsekvensen blir onödiga misslyckanden för många unga, ofta med avhopp som följd. Även resultaten i gymnasieskolan generellt påverkas när många elevers förkunskaper är otillräckliga. Kunskaper motsvarande grundskolenivå ska därför inhämtas i grundskolan. På så vis kan gymnasieskolan ta vid där grundskolan slutar och inte utgöra en repetition av grundskolan. För att fler elever ska komma väl förberedda till gymnasieskolan krävs kontinuerlig kunskapsuppföljning och tidiga insatser för elever med särskilda behov. Det måste även finnas former, för de elever som behöver, att hämta in kunskapsluckor innan övergången till gymnasieskolan sker. 12

Gymnasieskolan grunden för fortsatt utbildning och kompetensutveckling En väl fungerande gymnasieskola där kvaliteten på kunskaperna ökar samtidigt som fler slutför utbildningen inom utsatt tid, är en förutsättning för hög kvalitet i högre utbildning. Det är också nödvändigt för att fler än idag ska ha möjlighet att gå vidare till högre utbildning. Kvaliteten och genomströmningen i gymnasieskolan har även stor betydelse för den framtida kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. Idag finns stora brister i gymnasieskolan. En tredjedel av alla ungdomar har inte uppnått grundläggande behörighet till högskolan vid 20 års ålder. Detta samtidigt som kvalifikationskraven på arbetsmarknaden förväntas öka kraftigt framöver. För att svara mot näringslivets framtida behov krävs att den stora merparten av eleverna når grundläggande högskolebehörighet redan i gymnasieskolan. Annars är risken att den framtida rekryteringsbasen till högre studier blir för liten. Normen måste därför vara att alla gymnasieutbildningar ska ge minst grundläggande högskolebehörighet, även de yrkesinriktade. Ur den enskilde individens perspektiv är det viktigt att tidiga utbildningsval inte skapar onödiga hinder för utbildning senare i livet. Teoretiska kunskaper på en nivå motsvarande grundläggande högskolebehörighet är även viktiga för att kunna tillgodogöra sig de möjligheter till kompetensutveckling som erbjuds på arbetsplatsen. 13

Gymnasieutbildning ett minimikrav på arbetsmarknaden Många söker sig direkt från gymnasiet ut på arbetsmarknaden där en avslutad gymnasieutbildning med få undantag har blivit ett minimikrav. Det är därför alarmerande att nästan var fjärde tjugoåring saknar slutbetyg från gymnasiet. De som saknar gymnasial utbildning är mycket utsatta på arbetsmarknaden och har både fler och längre perioder av arbetslöshet än de som fullföljt gymnasieskolan. De får också sämre tillgång till kompetensutveckling av arbetsgivarna och sämre löneutveckling än andra. Att många elever inte fullföljer yrkesutbildningarna innebär att företagen riskerar att få problem med kompetensförsörjningen när pensionsavgångarna ökar. Bättre samverkan med mottagarna av utbildningen Det går inte att finna enkla förklaringar till avhopp och bristande studieresultat i gymnasieskolan. Orsakerna är ofta individuella. Bristfälliga kunskaper från grundskolan och låg kvalitet på gymnasieutbildningen är dock viktiga förklaringar. För att eleverna ska bli mer motiverade att genomföra sin yrkesutbildning måste gymnasieskolans yrkesutbildningar höjas kvalitetsmässigt och göras mer attraktiva. Det kan framförallt åstadkommas genom att yrkesutbildningarna bättre kopplas till mottagarna på arbetsmarknaden. För att åstadkomma detta krävs institutionella former för samverkan på både nationell och lokal nivå, med representation av parterna på arbetsmarknaden och berörda myndigheter. På så vis borde yrkesutbildningarna i högre grad än idag kunna leda till vad arbetsgivarna definierar som anställningsbarhet. I den konkreta undervisningen är det viktigt att det äger rum praktik och arbetsplatsförlagd undervisning så att eleverna får möjlighet att upprätthålla nära och kontinuerliga kontakter med arbetslivet. Även moderna former av lärlingsutbildningar kan vara ett alternativ. 14

När det omgivande samhället, som parterna på arbetsmarknaden och högskoleväsendet, får ökat inflytande över gymnasieskolan ökar kvaliteten i och nyttan av gymnasieutbildningarna. Samtidigt som dessa samhällsaktörer ges ett större inflytande över skolan, kan de i sin tur förväntas ta ett större ansvar för skolan och dess utformning och inriktning. Det innebär exempelvis att arbetsgivarna och deras organisationer måste bli bättre på att ta emot studerande på arbetsplatserna. Unionen vill: att fler elever i grundskolan ska nå behörighet och komma bättre förberedda till gymnasieskolan. Det kräver tidiga insatser för elever med särskilda behov och att det skapas nya möjligheter för att hämta in kunskapsluckor innan övergången till gymnasieskolan. att satsningar görs på gymnasieskolan så att fler ungdomar klarar gymnasieskolan på utsatt tid samtidigt som kvaliteten och kraven höjs för att säkerställa en god grundutbildning. att behörighet till högskolan ska vara normen för gymnasieskolans utbildningar. att relevanta samhällsaktörer, som parterna på arbetsmarknaden, ska få ett större inflytande över gymnasieskolan. Arbetsgivarna och deras organisationer måste i sin tur ta ett större ansvar för att involvera studerande i sin verksamhet. 15

Vidareutbildning i yrkeslivet Kunskap och kompetens är allt mer av en färskvara. För att kunna möta ökade och förändrade kunskaps- och kompetenskrav måste den enskilde individen vara beredd att utveckla och förnya sin kompetens genom hela yrkeslivet. Det förutsätter att utbildningssystemet bättre anpassas till yrkesverksammas behov och möjligheter. Utbildning måste bli tillgänglig för alla, oavsett tidigare utbildningsbakgrund, ålder eller livssituation. Det måste också bli lättare att röra sig mellan olika utbildningsformer och få sina kunskaper från arbetslivet validerade vid ansökan till utbildning. Utnyttja högskolans potential för fortbildning Högskolan bör få en mer framträdande roll för yrkesverksammas fortoch vidareutbildning. Såväl de som redan har en högre utbildning, som de som saknar, kan dra stor nytta av vidareutbildning i högskolan. Sverige har idag en väl geografiskt spridd högre utbildning. Högskola och universitet bör därför kunna få en större roll för att möta inte minst det regionala näringslivets behov av kompetensförsörjning. Eftersom yrkesverksamma sällan har möjlighet att delta i reguljära utbildningar måste fler utbildningar än idag ges i form av kvälls- eller distansundervisning. Det gäller både kortare och längre utbildningar, på såväl grundnivå som mer avancerad nivå. För att yrkesverksamma ska erbjudas vidareutbildning som svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan är det viktigt att näringsliv och arbetsgivare tar aktiv del i utformningen av utbildningarna. Även pedagogiken kan behöva anpassas, särskilt när det gäller utbildningar som vänder sig till personer som saknar tidigare erfarenhet av högskole- eller universitetsstudier. Högskolan måste ges goda ekonomiska förutsättningar för uppdraget att utbilda yrkesverksamma. Vid utformningen av resurstilldelningssystemet är det viktigt att hänsyn tas till att yrkesverksamma ofta har andra förutsättningar och mål med sitt lärande än reguljära studenter. Det finns även anledning att se över högskolans möjligheter att erbjuda strategiska kompetenshöjningsprogram för specifika grupper 16

eller företag. Till denna typ av insatser bör särskilda statsmedel kunna anvisas. Samfinansiering mellan staten och de företag eller organisationer som deltar kan vara ett alternativ. Det är angeläget att staten också tar andra initiativ som kan stimulera företag och arbetsgivare till att satsa på sina medarbetares vidareutbildning. Detta kan exempelvis ske genom särskilda skatteavdrag för kompetensutveckling. Riktade resurser krävs för att bredda rekryteringen För att ta till vara på de kompetenser som finns i samhället och ge fler tillgång till högre utbildning, måste det finnas många vägar in till universitets- och högskoleutbildning. Kunskap som förvärvats i arbetslivet eller i andra sammanhang måste kunna valideras och användas för att söka till högre utbildning. Idag finns möjligheten via prövning av så kallade reell kompetens och lokalt urval, där den enskilda högskolan själv beslutar över urvalet. Dessa möjligheter har funnits i flera år, men utvärderingar visar att endast ett fåtal studenter har blivit antagna till högskolan denna väg. En förklaring är att det är mer resurskrävande och ställer andra krav på utbildningsanordnaren än behörighets- och urvalsprövning genom betyg och högskoleprov. Risken blir därför att få högskolor aktivt upplyser om och arbetar med dessa möjligheter. Staten har gett högskolan i uppdrag att arbeta med att bredda rekryteringen utan att det har åtföljts av ekonomiska resurser. Ska de alternativa behörighets- och urvalsformerna få annat än marginell betydelse måste staten ställa öronmärkta pengar till förfogande. Staten behöver också slå fast att ett syfte med det lokala urvalet ska vara att bredda rekryteringen. Även de som inte har formella meriter, men bedömts som reellt behöriga, måste kunna antas till utbildningar där det råder konkurrens om platserna. Idag måste oftast dessa personer konkurrera med sitt gymnasiebetyg eller högskoleprov, det vill säga med just de formella meriter som de ofta saknar. 17

Gymnasial vuxenutbildning vital för kunskapsförsörjningen och individers möjligheter En väl utbyggd gymnasial vuxenutbildning, med stora resurser, är vital för den svenska kunskapsförsörjningen. Tillgång till gymnasial vuxenutbildning är för många avgörande för att kunna möta förändrade utbildningskrav eller byta inriktning på sitt arbetsliv. En genomförd gymnasial utbildning är med få undantag ett krav på arbetsmarknaden, och ett avstamp mot olika former av högre utbildning. För de som saknar fullständig gymnasial utbildning, eller behörighet till högskolan, måste därför gymnasial vuxenutbildning vara en rättighet. Särskilt stort kommer behovet att vara så länge inte fler lyckas slutföra gymnasieskolan på tre år. Erbjuds inte dessa ungdomar gymnasial vuxenutbildning kommer effekterna på arbetsmarknaden att märkas under lång tid framöver. De som saknar avlutad gymnasial utbildning får som grupp svårare att konkurrera om jobben. För arbetsgivarna kan det innebära svårigheter att få sitt behov av utbildad arbetskraft tillgodosett. Risken är att det uppstår en situation med hög arbetslöshet samtidigt som det råder brist på utbildad arbetskraft. Antalet platser i gymnasial vuxenutbildning bör därför inte baseras på konjunkturella behov, utan i huvudsak på de strukturella behoven. Gymnasial vuxenutbildning bör även erbjudas den som redan har en gymnasieutbildning, men som har behov av kompletterande utbildning eller omskolning för att kunna möta förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden. Sådan utbildning kan bidra till att undvika inlåsning i arbeten och arbetsuppgifter. 18

Unionen vill: att högskola och universitet får en utökad roll som fortbildningsresurs för yrkesverksamma. Därför krävs ett större utbud av utbildningar som till form och innehåll är anpassade till yrkesverksammas behov och möjligheter. att staten inför ekonomiska incitament som gör det lönsammare för företagen att investera i de anställdas utbildning och kompetens. att staten tillför öronmärkta pengar för prövning av reell kompetens och lokalt urval. Därtill måste staten slå fast att ett syfte med det lokala urvalet ska vara att bredda rekryteringen. att gymnasiala vuxenstudier ska vara en rättighet för den som saknar avslutad gymnasial utbildning eller behörighet till högskolestudier. 19

Utbildning för arbete En viktig uppgift för utbildningssystemet är att förbereda studenterna för arbetslivet. Denna uppgift får sällan konkreta uttryck i utbildningen och praktikinslagen är generellt för få. Utbildningar på olika nivåer måste bättre än idag utformas med koppling till arbetslivets krav. Utgångspunkten bör vara att skapa utbildningar som både ökar anställningsbarheten och gör individen bättre rustad att ta till sig ny kunskap och utveckla sin kompetens genom ett helt arbetsliv. Teori och praktik ställs ofta i ett motsatsförhållande. Det finns även en tendens mot ökad uppdelning av praktiska respektive teoretiska utbildningar i utbildningssystemet. Ökad integration av teori och praktik är viktig för att skapa den kompetens som efterfrågas på arbetsmarkanden. Samverkan mellan högskola och näringsliv behöver stabil resurstilldelning Ökat samarbete mellan högskolan och näringslivet är värdeskapande för såväl individ, företag som samhälle. Utbyte av kunskap och teknik mellan näringsliv och akademi, bidrar till högre kvalitet i utbildningen, och tillför näringslivet ny kunskap. Praktik och andra kontakter med arbetslivet underlättar övergången från utbildning till arbete och minskar matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Att högskolor och universitet ska samverka med det omgivande samhället skrevs in i högskolelagen för mer än ett decennium sedan. Trots det går utvecklingen trögt och det råder stora skillnader mellan hur olika lärosäten och utbildningar hanterar uppgiften. Utvärderingar visar bland annat att stora grupper studenter fortfarande inte får möjlighet att göra praktik under sin utbildning och att många upplever stora brister i utbildningens anknytning till arbetslivet. Ansvaret för en bättre samverkan ligger på såväl staten som utbildningsväsendet och näringslivet. Högskolor och universitet måste vidta åtgärder för att öka personrörligheten mellan näringsliv och akademi, bland annat måste arbetslivserfarenhet premieras vid tillsättningen av tjänster inom akademin. Det är också viktigt att representanter från 20

näringslivet bereds plats i styrelser och andra organ inom universitet och högskolor. Näringslivet måste i sin tur bli bättre på att tydliggöra sina önskemål och behov. Viktigt är också att arbetsgivarna och deras organisationer tar ett utökat ansvar för att på olika sätt ta emot studerande på arbetsplatserna. Framförallt måste staten bidra med en mer långsiktig finansiering. Hittills har samverkansuppgiften huvudsakligen finansierats med korta projektanslag vilket har försvårat ett långsiktigt arbete. Högskolorna och universiteten bör tilldelas särskilda fasta resurser för samverkan. En fungerande samverkan bör även vara ett kriterium vid kvalitetsrelaterad resurstilldelning till högre utbildning. Kvalificerade yrkesutbildningar viktiga för näringslivet Framväxten av kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar utanför högskolan är exempel på framgångsrik samverkan mellan arbetsliv och utbildningsanordnare. Utbildningarna startas utifrån ett behov som identifierats av parterna på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är aktiva i utformningen av utbildningen och en stor del av undervisningen är arbets platsförlagd. Näringslivet efterfrågar dessa kompetenser och utvärderingar visar att utbildningarna i stor utsträckning leder till jobb. Kvalificerade yrkesutbildningar täcker ett behov som inte har mötts av gymnasie- eller högskoleutbildningar och är viktiga att bygga ut för att utveckla den svenska konkurrenskraften. Bildandet av så kallade Teknikcollege är ett annat nytt och lovande initiativ som bygger på nära samarbete mellan företag, branschorganisationer, utbildningsanordnare och kommuner. Inom Teknikcollege ryms utbildningar på såväl gymnasial som eftergymnasial nivå. Det gemensamma är att de är kopplade till de regionala teknikföretagens profil. Företagen tar aktiv del i utbildningens utformning, inriktning och löpande verksamhet. Parterna inom industrin har varit starkt bidragande till framväxten av Teknikcollege. 21

Mindre företag behöver fler med högre utbildning En majoritet av arbetstagarna i näringslivet är idag sysselsatta i små och medelstora företag, och det är framförallt i dessa företag som fler arbetstillfällen kan skapas. Många mindre företag är i behov av högre kompetens för att kunna utvecklas och växa. Fler högskoleutbildade skulle ge de mindre företagen bättre innovationskraft och stärka de entreprenöriella förutsättningarna. Förutsättningarna för att högskoleutbildade ska kunna anställas i mindre företag bör därför förbättras. Högskolorna måste bli bättre på att visa vad högskoleutbildade kan tillföra mindre företag och utbildningen måste utvecklas för att bättre förbereda för anställning i dessa företag. Det kräver insatser såsom praktik och fadderföretag för studenterna. Entreprenörskap och stöd till affärsidéer Svensk tillväxt måste i stor utsträckning baseras på innovationer och ett starkt entreprenörskap. Utbildningssystemet har en viktig roll för att bidra till ökat intresse för entreprenörskap hos studenterna och stärka deras förmåga att se affärsmöjligheter i nya idéer. Kunskaper i entreprenörskap ökar benägenheten att starta företag och måste vara ett inslag i utbildning från grundskola till universitet. Utöver detta bör aktiviteter som att prova på att driva företag under utbildning införas. Det är viktigt att det finns goda förutsättningar för att innovationer ska kunna tas om hand på högskolor och universitet. Därför behövs ett öppet stödsystem som är till för att stödja de affärsidéer som skapas. Dessutom bör arbetet med entreprenörskap tydligare kopplas till innovationer inom högskolan, eftersom många innovatörer inte utvecklar sina idéer till kommersiellt gångbara produkter. 22

Unionen vill: att högskolor och universitet tilldelas särskilda resurser för samverkan med näringslivet. Samverkan ska även vara ett viktigt kriterium vid kvalitetsrelaterad resurstilldelning. att relevant praktik och arbetsplatsförlagd undervisning erbjuds på fler utbildningar och att högskolan förbereder studenter för arbete på mindre företag. att ökade resurser tillförs kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar. att grundläggande kunskaper i entreprenörskap införs som en del i all utbildning och kombineras med öppna stödsystem för företagande. 23

Goda villkor för utbildning Det är av stor vikt att utbildningssystemet ger goda förutsättningar för studier och uppmuntrar till ett livslångt lärande. Oavsett vilken utbildning individen har i grunden kommer kunskaperna ständigt att behöva förnyas. Sverige har sedan länge en avgiftsfri högre utbildning och ett utbyggt offentligt studiemedelssystem. Det innebär en konkurrensfördel för Sverige, i jämförelse med många länder. Det skapar förutsättningar för att alla ska kunna studera, och därmed ett bättre tillvaratagande av samhällets samlade kompetens. Samtidigt behövs förbättringar i studiemedelsystemet. Studiemedel som möter behoven av vidareutbildning Ett högre omvandlingstryck i kombination med fler äldre på arbetsmarknaden ökar behoven av vidareutbildning i alla åldrar. Det nationella studiemedelsystemet måste därför reformeras så att även äldre uppmuntras till kompetensutveckling och har möjlighet att studera. Det är inte rimligt att studiemedlen kraftigt ska begränsas av antalet terminer individen tidigare studerat eller dennes ålder. Eftersom individernas livssituation skiljer sig är det viktigt att studiemedlet även kan möta särskilda behov hos vissa grupper, till exempel att den som har försörjningsansvar kan få extra studiemedel och att vuxna som har arbetat erbjuds tilläggslån för att kompensera för inkomstbortfall. Även de sociala trygghetssystemen har betydelse för förutsättningen att bedriva studier och för att uppmuntra till studier. Bland annat behöver villkoren vid exempelvis sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet efter avslutade studier, ses över. Ökat behov av studie- och yrkesvägledning Studie- och yrkesvägledning av hög kvalitet är viktig för att både unga och äldre ska hitta en utbildning som motsvarar deras behov och önskningar. Det är också en förutsättning för att fler ska söka nya utmaningar och ta steget till utbildning. Den snabba utvecklingen av arbetslivet och ett växande utbud av utbildningar, har ytterliggare accentuerat behovet av samordnad information och vägledning. Samtidigt visar 24

utvärderingar av studie- och yrkesvägledningen på stora brister och ojämn kvalitet. Satsningar måste därför göras på samtliga nivåer inom utbildningssystemet. Alla som studerar, eller ska börja studera, ska ha rätt till en god vägledning och uppdaterad information. Vägledningen bör kunna hantera frågor som studie- och kompetenskrav, karriärvägar, arbetsmarknad, lön, och avtal och villkor. En väl fungerade studie- och yrkesvägledning måste därför bygga på ett utvecklat samarbete mellan olika relevanta aktörer i samhället, som utbildningsanordnare, arbetsgivare, fackföreningar, arbetsförmedlare och prognosmakare. Unionen vill: att både bidragsdelen och lånedelen i studiemedlet ska höjas. Dessutom behövs en särskild höjning av tilläggsbidraget för studerande med försörjningsansvar. att terminstaket höjs och ålderstrappan i studiemedelssystemet förändras så att kompletterande studier vid högskola- och universitet blir möjliga längre upp i åldrarna. att satsningar görs på studie- och yrkesvägledning på olika nivåer. Den måste bli mer professionell och ske i större samverkan mellan olika relevanta aktörer i samhället som utbildningsanordnare, arbetsgivare, arbetsförmedlare, prognosmakare och fackföreningar. 25

26

Utbildningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen och samhällets välstånd har aldrig varit större än idag. Den kunskap och kompetens som medarbetarna besitter avgör i allt högre grad företagens utvecklingsmöjligheter och förmåga att konkurrera. I Utbildning för trygghet och utveckling för Unionen fram de satsningar som vi menar behöver göras för att bevara och stärka den svenska konkurrenskraften och ge bästa möjligheter för de anställda att kunna möta förändrade utbildningskrav på arbetsmarknaden. Unionen är ett helt nytt fackförbund, bildat av HTF och Sif den 1 januari 2008. Unionen är Sveriges största fackförbund på den privata arbetsmarknaden och landets största tjänstemannaförbund. Vi är cirka 500 000 medlemmar, varav 40 000 förtroendevalda i över 65 000 företag och organisationer. Unionen finns i allt från stora internationella koncerner till små familjeföretag. Vår vision är att skapa trygghet, framgång och glädje i arbetslivet. Tnr: 1122:1. ISBN: 978-91-7391-077-4. Dec 2008. 1 000 ex. Produktion: Blomquist & Co. Illustration: Klas Fahlén. Tryck: Ekotryckredners. Olof Palmes Gata 17 105 32 Stockholm Tel +46 8 504 15 000 www.unionen.se