Rapport - Dagbok. Boliviaprojektet. Uppföljningsresa 11 26 oktober 2014. Åke Söderman. ABF Gävleborg

1 Rapport - Dagbok Boliviaprojektet Uppföljningsresa 11 26 oktober 2014 Åke Söderman. ABF Gävleborg

2 Inledning Så var det dags för den sista uppföljningsresan under Boliviaprojektets 19 genomförda år. Resan genomförs i samband med en studie- och semesterresa som vi anordnat i form av Läs- och Rescirklar med totalt 40 personer inom Gävleborg (28), Örebro (4) och Halland ((8). Vi som deltog för uppföljning var undertecknad som projektledare, Lars Bäckius som ekonomiansvarig och Bengt Wentzel samt Irmeli Söderman som informationsansvariga i projektet. För vår del handlade resan om att träffa lokala styrelser och andra aktiva, besöka delar av verksamhet och återigen att lära lite mer om landet. För övriga 36 på resan handlade det om en blandning av att besöka projektorter och få förståelse om projektet blandat med mera studiebesök och turistiska besök. Den delen finns beskriven i en gemensam dagbok som alla resenärer skrivit och där ingår även några efterföljande dagar med besök i Lima, Cuzco och Machu Picchu i Peru. I denna rapport ingår mera detaljer om projektet. Möten, aktiviteter inom ramen för projektet, samt kortare samtal med representanter för de 2 projektorter vi inte hade möten med. Som avslutning finns en sammanfattning av de uppföljningsmöten vi hade med fyra lokala styrelser och aktiva.

3 Arbetarbladet 10/10-14 kl 16.00 11/10 Avresa strax efter 5 på morgonen från Sandviken. Resa via Amsterdam där de totalt 40 resenärerna möts för första gången (Halland åkte via Göteborg).Tanken var att landa i La Paz på natten mot den 12/10 och direkt åka vidare med flyg mot Riberalta i Amazonasområdet. Detta förändrades dock för 2 veckor sedan, då vi fått besked om att alla transporter i Bolivia är inställda p.g.av parlamentsvalet. Vi fick därför kasta om planerna, hitta 40 sängplatser i La Paz och stanna där till förmiddagen den 13/10. 12/10 Vi var delade i 2 grupper mellan Lima La Paz. Själv anlände jag och 12 andra kl 05.35 till flygplatsen i El Alto ovanför La Paz. Efter lite trassel med taxi, så kom vi till hotellet vid 7-tiden på morgonen lokal tid, efter ca 32 timmars resa. Det blev också lite trassel där med rummen, då vi ju tvingats boka detta logi för 40 personer så sent som för 2 veckor sedan. Kröp snabbt under täcket i det morgonkyliga La Paz, men efter 2 timmar dunkade det på dörren. Utanför står en upprörd och mycket andfådd medresenär som fått problem med sitt rum. Bara att åka ner till receptionen och försöka reda ut detta, för att sen snabbt somna om några timmar. Vid 13-tiden blev det dags för frukost (!) på närliggande restaurang. Sedan samling i frukostrummet för att kolla läget och för att få till alla kontakter och all logistik för de närmast kommande dagarna. Vi hann dessutom kolla möjlighet till besök till Titicacasjön för de som så önskar om 1½ vecka. Det är valdag idag, en ovanligt lugn dag på La Paz gator. Bengt hade hittat en vallokal i omgivning, men när jag skulle besöka den senare under eftermiddag, hittade jag inte dit. Efter en tidig middag, blev det 2 timmars TV-tittande på rummet, för att följa valbevakningen. Redan vid 21-tiden rapporterades det att MAS-partiet och president Evo Morales skulle få ca 61% av rösterna och väljas om för tredje gången. Det skulle bli firande av valseger på Plaza Murillo utanför presidentpalatset vid 22-tiden. Vi hade sån tur att rummet låg åt rätt håll. Vi öppnade fönstret och lyssnade på Evos tal samtidigt som vi såg det på TV. En häftig glädjeyra på torget och ett laddat tal. Tyvärr fanns inte orken att gå till torget för vår del. Plaza Murillo ligger på andra sidan stan och skulle kräva 2 timmar med promenerade ner och upp, tur och retur. Det rapporterades att MAS skulle få majoritet av rösterna i 8 av 9 departement (län) så det blev en stor triumf igen. Det finns ingen tvekan om Evos stora popularitet i landet!

13/10 Gemensam buss till flygplatsen vid 8-tiden. Jag gick direkt till incheckning och vi kunde ordna det så att jag checkade in alla, genom att samla in passen och gruppchecka in väskorna. Vi flög till Riberalta vid 11-tiden, via Cochabamba och Trinidad. Vi kom fram vid ca 15.00 och fick stanna på planet för flygbolaget ville föreviga ABF-gruppen. Det var det nästan nystartade flygbolaget EcoJet som ville fota sin största bokning hittills och vi hamnade tydligen nästan direkt på deras Facebook- och hemsida. Nu var det ca 35 grader varmt. De som inte besökt Bolivia tidigare var redan lite märkta av La Paz höjd och kyla, med snabb övergång till Amazonas djungelvärme. Den något annorlunda hanteringen av resväskor, där de hamnade på gräset utanför den minimala terminalen, blev också en ny upplevelse för alla. Vi mottogs av kamrater från ABC Amazonia och två bussar som skulle ta oss till de två hotell vi var delade på. Allt fungerade rätt bra. Vi var på hotellet vid 16-tiden och tur var det, vi skulle ha en träff med styrelsen redan kl 17.00. Mötet började i stort sett på utsatt tid. Vi samtalade i ca 2½ timme omkring läget och framtiden. En sammanfattning av vad som diskuterades rapporterades finns som avslutning i detta dokument. Rent allmänt sett så är organisationen i Riberalta stabil och har en omfattande verksamhet. Tyvärr har de kanske stagnerat något vad gäller att bredda verksamhetsområden/teman i cirklarna, men de når många människor och är skapligt kända i lokalsamhället. Kvällen avslutas med middag på en restaurang vid plazan. Ett nytt ställe och som lovat fixa middag till 40 personer. Den middagen kan bara sammanfattas som ett stort misslyckande vad gäller både maten och serveringen. Men.det hör ju till, nyttigt att se och förstå att alla samhällen inte fungerar så organiserat som vår egen ankdamm där hemma! 4

5 14/10 Då vi p g a valet tappat en planerad dag i Riberalta, blev denna dag rätt så späckad med besök. För att förstå detta samhälle i djungelområdet, gjordes ett besök i paranöts-fabrik, en promenad efter flodbanken, ett besök i stadens enda ålderdomshem och ett besök på en skola. ABC Amazonia bidrar med utbildning i hantverk i en skola för unga ensamstående mödrar, som behöver fullfölja sina avbrutna gymnasiestudier. På kvällen hade vi gemensam middag med aktiva ledare och styrelsen för ABC-enheten. Cirklarna ställde ut en del av sina hantverksalster och visade upp typiskt dans från området. En trevlig kväll för alla. 15/10 Dags för resa till nästa projektort, Guayaramerin, som ligger på gränsen mot Brasilien. Vi ska åka i 2 bussar på en resa som är ca 1½ timme, men ska göra ett turistiskt besök på vägen. Cachuela Esperanza, en plats som ligger vid floden Beni och som varit en livlig ort under gummits storhetstid. Den resan blev ett stort äventyr p g a alla problem med de träflottor som transporterar oss och bussar över floden. Äventyret beskriv mer omfattande i den gemensamma dagboken. Resan tog i alla fall 4-5 timmar längre än beräknat, så vi kom inte till hotellen i Guayaramerin förrän vid 19-tiden på kvällen. En dag att minnas som en lärdom om hur livet kan vara i fattiga länder. 16/10 Dags för möte. Vi åker till ABC Guayaramerins nya lokaler, som ligger lite längre bort från centrum denna gång. De har fått gratis lokal av organisationen ENDA som jobbar med barn på olika sätt. De har en skapligt stor mötes/kontorslokal. Det är många som deltar på mötet, utöver styrelsen finns några ledarna på plats.

6 Det är lite speciellt med denna ABC-enhet, som haft stora problem i styrelsen t o m förra året. De har nu en ny ordförande och vice ordförande och det är de personer vi känner och som vi förra året puffade för. Styrelsen verkar jobba bra, alla har uppgifter som de tar ansvar för. De berättar att verksamheten går bra, bättre än planerat och att de i år haft 460 deltagare hittills i cirklar, utöver de som deltagit i kurser och kulturaktiviteter. De är stolta över att för andra året i rad vunnit 1:a pris för bästa dräkt i den årliga karnevalen, men också över den omfattande verksamheten. Jag frågar om vad projektet betytt för dem som aktiva, men de svarar bara med vad projektet betytt för alla som deltagit, så jag släpper den frågan. När vi pratar framtid så tror de sig kunna fortsätta utan vårt stöd eftersom de har ett ideellt engagemang. De försöker dock få till samtal med kommunchefen omkring framtida stöd. Vi meddelar då att vi kommer att kunna bidra till ett lokalt seminarium för lokal förankring mot myndigheter under 2015. Vårt möte pågår i ca 3 timmar och stämningen känns mycket bra. Övrigt om vårt samtal finns i slutet av detta dokument. En udda sak, som vi inte brukar göra, är att vi tagit med oss en kasse full med läsglasögon, som våra 40 resenärer skänkt. Vi överlämnar glasögonen för användning i cirklarna och det blir stor glädje och en del glasögonprovning, redan bland de som är med på mötet. För att kunna folkbilda sig behöver man ju se att läsa också! På lunchen efter mötet, stämmer vi av läget hittills och åker sen moppetaxi till hotellet. Lite senare ska vi åka iväg med hela gruppen till en hantverksmarknad som ABC satt upp på en av deltagarnas tomt. Där träffar vi många cirkeldeltagare, ledare och styrelsen och de visar upp all möjlig hantverk. De har också gjort en utställning om vårens översvämningar, som varit de värsta på ca 50 år. Media finns på plats och intervjuar ordföranden m fl. Väl ordnat alltså. Ett par timmars vila innan vi 40 och 10 av våra kamrater möts till gemensam middag med många tacktal och förhoppningar om att vi ska mötas igen. 17/10 En ny resdag finns framför oss. Vi samlar in allas väskor och pass i hotellfoajén, som sen hämtas på hotellen av flygbolaget för incheckning, mycket smidigt och bra. Vi har 3 timmar på stan innan bussen går till flygplatsen som är väldigt speciell. Den har bara ett tak, några bänkar som utgör terminalen och en landningsbana utan teknisk utrustning av något slag. Numera har de asfalterat banan i alla fall. Vi kommer till Cochabamba vid 18-tiden, så efter lastning och färden in till stan, blir det en tidig middag och en stunds avstämning av dagen.

18/10 Idag ska vi träffa styrelsen för ABC-enheten som numera heter Visión Cochabamba sen namnbyte förra året. Namnbytet har sin speciella historia, grundat på att staten 2013 beslutade att alla ideella organisationer måste byta till ett namn som innehåller Organisación Social. Ordet Asociación skulle inte längre få användas. I CBBA valde man då att byta namn helt, vilket vi har ifrågasatt. Det borde föregåtts av en diskussion inom hela organisationen, alltså tillsammans med de sex lokala enheterna och förbundet som bildades 2012. Nu är namnbytet ett faktum och inte något som kan ändras, men dåligt hanterat var det, tycker vi. Vi går till den lokal de har centralt i stan och träffar där styrelsens ledamöter och koordinatören. Som tidigare år kan de presentera en bred verksamhet. De har många från universitetet med som ledare och deltagare men också folk från Club de Madres (kvinnor från något liknande gamla tiders hushållningssällskap). De arbetar mycket med miljö, men även film, foto och hantverk förstås. De har hittills i år bara haft 19 cirklar men säger sig komma upp i planerade 22 cirklar. Vi har tjatat om att antalet budgeterade cirklar är ett golv, inte ett tak: Något man fattat i de övriga besökta enheterna men inte här. De berättar om de har många kontakter och samarbeten de har och att de just nu skriver fram ett underlag för samarbetsdiskussioner med de olika kommuner de är verksamma i. Det har inte gått att diskutera dessa avtal med kommunerna före valet, då alla varit koncentrerade på det. Nu räknar Juan med att ha möten under november. Mötet pågår till lunch och även detta finns sammanfattat i slutet av detta dokument. Med på mötet är Leslie Enriquez som är nationellt ekonomiansvarig. Vi ska idag gå igenom ekonomin för hela projektet med henne, men bjuder förstås först på lunch.. Vi sätter oss på den terrass som finns på hotellets 4:e våning och går igenom ekonomin. Leslie redovisar siffror för alla enheter. Det finns några oklarheter, men inga stora sådana. Däremot finn det en del pengar kvar av årets budget, så vi diskuterar hur de kan användas på bästa sätt. Vi ska göra en slutlig koll av läget 31/10, för att se hur mycket pengar det finns för aktiviteter i november-december. Då ska även dagens små oklarheter vara utredda. Det blir ett långt möte. Vi väljer att gå på djupet i detaljerna, men det behövs för att vi båda ska veta vad som ligger bakom siffrorna. Det finns ett mått av konflikt mellan Leslie och Martha i Riberalta om hur pengarna fördelas och distribueras. Vi kommer överens om att om det inte klaras ut, då får vi ordna ett möte med dem båda och den auktoriserade revisor som tittar på projektet. Vid 18-tiden är vi klara och det får bli middag nära hotellet igen. 7

19/10 Idag ska vi besöka Valle Alto som är en hög dalgång ca 1½ timme från CBBA. Där ska vi dels till orten Villa Rivero, där vi har en ABC-enhet som vi vill träffa. Vi vill också visa gruppen det lilla samhället med ca 1.200 innevånare centralt och 6.000 i kommunen. Här har vi lämnat avtryck då samhället är litet och ABC är kända av de flesta. Det är mycket speciellt att komma hit. Vi känner igen folk på de smala gatorna, kvinnan i den lilla kiosken och kvinnan med jordgolvsrestaurangen. Det visar sig vara en fiesta marknad i byn. Där finns ABC med sin monter med hantverk, mat och presentation av verksamheten. Vi kan därför inte ha något riktigt möte med styrelsen. Bengt hinner dock bjuda på kaffe, i deras lokal, när vi byter några ord med delar av styrelsen och koordinatören Cintia. Verksamheten känns bra t ex odlingscirklarna, alfabetiseringscirklarna, alla hantverk- och dans/musik cirklarna.. Även här har man bytt lokal och den ligger ca 20 meter från plazan och kommunhuset. Lokalen är mycket stor och bra och de har en bakgård som är en liten trädgård. Mycket fint och de betalar bara 150 bs/månad, plus el och vatten vilket inte blir många bolivianos. Här borde de kunna fortsätta. Om inte annat kanske vi kan få fram medel för lokalen nästa år, det handlar ju inte om många kronor. Relationen med kommunen har alltid varit god och tycks vara så även nu. Vi träffar kommunchefen, som kommer och hälsar oss välkommen och tackar för vårt stöd till verksamhet i kommunen. Vi har haft en del problem med den gamla styrelsen i Villa Rivero, men nu har det tillkommit en del nya och åtminstone Cintia tycker att det fungerar något bättre. Vårt besök här blir bara ca 2 timmar, då vi ligger efter i tidplanen. Vi ska besöka en närliggande ort som heter Tarata och en restaurang där någonstans. Det blir alltså delvis en turistdag även för oss. 8

9 Vi är tillbaka Cochabamba redan vid 17-tiden. En ledig kväll känns bra och vi får tid att fundera lite över vad vi har framför oss, med stort event och kongress i La Paz. Lite småtrassel för att få deltagarna från vår senaste projektort Bermejo till La Paz. Det behöver intyg, undertecknade av oss i original, alltså per post Det dyker alltid upp nya utmaningar. 20/10 Idag är det ledigt på förmiddagen så vi kan gå runt i stan och titta lite och passa på att köpa en karta för vår monter i La Paz.På eftermiddagen ska vi alla besöka förorten San Miguel där ABC har verksamhet sedan många år. Där arbetar man med Club de Madres som har många kvinnor i hantverksverksamhet, där man förstås, utöver hantverk, diskuterar kring miljö, kulturell identitet, sexualkunskap och kvinnors rättigheter. Vi får åka buss en bra stund och irrar runt en del för att hitta stället vi ska besöka. När vi väl kommer fram är det utställning och soaré av hantverk och våra medresenärer handlar friskt. Därifrån åker vi till gemensam middag på en konferensanläggning utanför stan. En fin anläggning där vi genomfört ledarkurser några gånger tidigare. Middagen kl 18.00 försenas till framåt 20.00 så det återstår bara att återvända till hotellet framåt 22.00. 21/10 Åter dags att resa, denna gång med buss i ca 8 timmar över Anderna mot La Paz. Det är inte lika enkelt som hemma att hyra en buss. Först måste vi ta oss till bussterminalen med två mindre bussar. Där lastar vi ur, för att lasta in packningen och oss i en större buss. Vi kommer iväg från CBBA vid 8- tiden, med plan på att vara framme i La Paz ca 17.00. Under resan råkar en resenär halka under toabesöket och får axeln ur led. Det blir 2 timmars väntan på byläkaren o.s.v.. Dagens finns beskriven i den gemensamma dagboken. Jag konstaterar bara att vi p g a försening kom fram 19.00 i stället för 17.00. Jag beslutade mig för att direkt vid ankomst till La Paz, ta en taxi till hotellet i La Paz, före bussarna och gruppen, för att förbereda incheckning av 41 gäster, inkl Jim som extra tolk. Tur var det, som väntat var allt oförberett, men vi fixade det tillsammans. Alla hade ett rum när de kom till hotellet, dessutom mycket snabbt denna gång (samma hotell som den 12/10 alltså). 22/10 Nu börjar det dra ihop sig till de stora aktiviteterna. De kommande fyra dagar ska det bli en sorts motsvarighet till ABF:s Ordet Fritt, ett större kultur och folkbildningsarrangemang och en kongress i La Paz. Vi går igenom programmen, kollar av vad vi behöver göra och hur vi ska fördela arbetet m m. Vi tar också kontakt med Fransisca Alvarado, en kvinna som betytt mycket för projektet

10 från start till för 3 år sedan. Hon har en dotter med president Evo Morales, så det är lite extra häftigt att ha denna kontakt. Dottern Evaliz Morales har växt upp/varit med i ABC-verksamhet från 1½ års ålder. Hon har varit ungdomsledare i ABC Oruru. Hon är nu 20 år och landets första dam. Hon har sedan 10 års ålder varit känd som Evos dotter. De bor nu i La Paz och Franscisca bjuder oss till en middag denna kväll. Eftermiddagen ägnas i övrigt till den shopping som ändå ska göras, när man nu är i La Paz.På kvällen åker vi till Plaza España för att möta Franscisca. Hon dyker upp på torget och vi följer henne till en restaurang där Evaliz väntar på oss tillsammans med Sandro, tidigare koordinatör i Riberalta, numera på ett ministerium och Nelson, tidigare ekonomiansvarig i Oruru, nu är också han på ministeriet. Så småningom anländer också Felix Cardenas, tidigare koordinatör och numera vice minister i avkoloniseringsministeriet. Han är idag sambo med Franscisca, de har sonen Inti och han är något av styvfar till Evaliz. Det blir några mycket trevliga timmar, då jag får tid att prata mycket med Fransisca och Evaliz. De berättar om sina liv, som idag är mycket annorlunda jämfört med de första åren i projektet. Franscisca arbetar på Venezuelas ambassad i La Paz, med stöd till sociala rörelser. Evaliz är inne på sitt tredje år, av den fem år långa utbildningen hon går på för att bli jurist med inriktning på mänskliga rättigheter. Jag frågar Evaliz om hur hennes liv ser ut, om hon kan leva någorlunda som en vanlig 20-åring? Det kan hon inte. Det finns ett mått av hot hela tiden och dessutom så har hon vigt sitt liv till den politiska kampen. Hon organiserade en nationell ungdomskampanj inför valet. Hon drar nu igång en ungdomsverksamhet, som kanske blir ett framtida ungdomsförbund inom MAS. Hon har rekryterat en ungdom från varje län, till att ingå i en arbetsgrupp som hon leder. Lite sorgligt att hon inte får vara ung och fri som alla andra, samtidigt som det är härligt att se unga som viger sitt liv till att förändra samhället till det bättre! Vi talar om att det skulle vara mycket trevligt om de kunde komma till oss i Gävleborg inom kort. Kanske ett besök som också skulle vara som en del av Evaliz studier. Jag kommer att försöka göra något av det, bara vi kommit hem och kan diskutera finansiering.

11 Det blir en del minnen men också prat omkring dagens politik både i Bolivia och i övriga Sydamerika. Vi snuddar också vid de behov som MAS har av ledarskapsutbildning och om vi på något sätt skulle kunna vara delaktiga i en sådan satsning.vi frågar också om de har möjligheten att komma och hälsa på vår grupp på hotellet? Det lovat att försöka få till det på fredag morgon. Det blir en särskild överraskning i så fall! Jag avslutar med lite prat med Sandro, som har en viktig roll i sitt ministerium och gärna vill fortsätta hålla kontakt med oss. En trevlig kväll, med för oss viktiga personer, med många år i projektet, avslutas med fotosessioner och en särskild hälsning till vår son Micke som är Facebook-kompis med Evaliz. 23/10 Så börjar arrangemanget Evento Nacional por la Educación Popular. Det inleds med en presskonferens i El Alto kl10.00. Vi tar den nyligen invigda linbanan. Häftig utsikt över La Paz och en snabb promenad i ett mer städat El Alto än tidigare år. Politiken börjar märkas alltmer. När vi kommer till lokalen för presskonferensen visar den sig vara proppfull med journalister och fotografer. Det är 32 st media närvarande och jag har aldrig haft så många mikrofoner framför mig som i denna stund. Marie Elena, den nationella koordinator hälsar välkommen och berättar om vad projektet gör och vad den betytt för vanligt folk i Bolivia. Därefter skickas alla mikrofoner över till mig och jag får frågor om varför vi gör detta, vad vi ville åstadkomma och vilka effekter det gett. Inte helt lätt att klara sig på duglig spanska, svara på direkta oförberedda frågor, men det funkade hyfsat tror jag. Med oss är nu också Kristin Spolander från ABF-förbundet och Mikael Leyi från Palmecentret. Mikael som pratar flytande spanska, tar frågorna om Palmecentret och varför de stödjer detta samarbete. Enligt uppgift var det 2-3 nationella tidningar, minst 1 nationell TV och radiokanal och flera lokala media. Efter intervjuerna blev det mingel och några fler enskilda intervjuer. Därifrån gick vi till Albors (den lokala ABC-enheten) lokaler i El Alto för att prata med styrelsen om deras verksamhet.

12 Vi fick en dryg timme och vi kan i princip bara konstatera att denna lokala enhet är mest avancerad och tydligast politisk i sin verksamhet. De arbetar med teater, dans, poesi, litteratur där de har genomgående inriktning med mänskliga rättigheter, missbruksproblematik, våld i hemmen, miljö och fler samhällsfrågor. De har en stabil organisation och samarbeten med kommunen och flera ministerier. Mer om detta som de övriga i slutet av detta dokument. Avbrott för lunch och där är alla ca 80 bolivianska kamrater från de 6 orterna samlade, så det blir en del kindpussande! Efter lunchen börjar det egentliga arrangemanget för bolivianerna och för de av oss svenskar som klarar spanskan. Ett seminarium om folkbildningens utmaningar i Bolivia. Medverkande är 5 personer som finns i närheten av folkbildande verksamhet i Bolivia och de drar alla en lång inledning. Tyvärr var de mer intresserade av att berätta om sina gärningar, än att prata om folkbildningens utmaningar. Vi tyckte inte seminariet tillförde något för framtiden. Försenat blev det som alltid och vi slutade 17.30 i stället för 16.00. Det blev bråttom tillbaka ner till La Paz eftersom nästa arrangemang skulle vara där. Deltagarna från alla orter visade upp sina hembygdsdanser. Albor gav också en mäktig teaterföreställningen Las Venas Abiertas, byggd på Eduardo Galeanos bok Latinamerikas öppna ådror. Boken handlar om allt förtryck som Latinamerika råkat ut för från kolonialiseringen av kontinenten fram till mitten av 1900-talet. En bra avslutning på kvällen, som därmed blev utan middag! 24/10 Nu är det dagen D med eventet på en plaza utanför ett universitet och nära utbildningsdepartementet i La Paz centrum. Dagen inleder vi dock för med genomgång av program och praktiska frågor inför dagens arrangemang och kommande dagars planerade händelser. Bengt och jag drog dessa frågor medan Lasse och Sanna informerade mer om det som ska hända i Peru nästa vecka. Vi drog ut på det hela eftersom vi hade överraskningen med Franscisca och Evaliz i bakfickan. De skulle komma vid 9-tiden. Jag berättade historien om deras liv och deras insatser i projektet som en bakgrund och kunde avsluta med att de skulle komma in om några minuter. Då blev det rusning upp till rummen för att hämta kameror! När de kom var det nog fler kameror i luften, ca 40 st, än på presskonferensen dagen före. Franscisca inledde med att hälsa alla välkomna till Bolivia. Hon berättade om kampen som förts för ursprungsbefolkningen, inom vårt projekt och i landet i övrigt förstås. Hon menade att kampen gett resultat, Bolivia är redan ett helt annat land än för 15 år sedan, men att mycket återstår att göra. Inte minst krävs det omfattande ledarutbildning för de som ska driva förändringen vidare och företräda folkets intressen. ABF fick många tack i hennes tal, så lite kunde man sträcka på sig! Därefter berättade Evaliz om vad hon fått ut av projektet och vilken kamp hon vill föra framåt i tiden. Deras besök och tal till oss kändes som den verkliga höjdpunkten hittills under resan.

13 Efter deras farväl blev det full rusch med 40 knäckebrödspaket, 40 kaviartuber och 40 askar pepparkakor ner till plazan, där arrangemanget strax skulle börja. Vi ville ju bjuda på något typiskt svenskt och vad passar bättre än detta. Det skapar också nyfikenhet enligt tidigare erfarenheter. Alla 40 i gruppen var beredda att ställa upp och finnas i vår monter under dagen då och då. Nere vid plazan rådde febril aktivitet för att göra i ordning montrar för varje projektort, med information, prylar och utställningar. När vi kom igång blev det en lång kö hos oss och 800 knäckemackor gick åt under de första 2 timmarna. Det blev många samtal mellan svenskar och bolivianer på gatan, med kroppsspråk, stapplande spanska och ibland lite engelska. När det gäller de lokala orternas montrar var de mycket bra och intressanta och under dagen hade vi några tusen besökare. Från den stora scenen och framför den genomfördes det en massa kulturprogram hela dagen. Efter visst strul att få el till scenen, fick jag helt plötsligt hoppa upp och inviga arrangemanget och tacka för allt samarbete. Vi, Lasse, Bengt och jag, avslutade med att lite symboliskt överlämna min gamla ABF-jacka med texten En annan värld är möjlig till den nationella koordinatorn. Från en gammal organisation till en ung. Från en gammal man till en ung kvinna!

Kulturarrangemangen var mycket bra, dans musik, poesi m m virvlade hela dagen fram till 17.00. Jag greps mest av de två ungar som otroligt stark spelade upp en scen omkring Moder Jord, vår miljö, där de med starka röster beskrev vad vi är på väg att föröda. Alla var rätt trötta efter denna lyckade dag, så kvällen blev bara att umgås och njuta av det vi gjort tillsammans. Lite mer känt blev den bolivianska motsvarigheten till ABF efter denna dag! 25/10 Idag var det dags för start av kongressen. Den inleddes med en utflykt till Tiwanacu för ca 80 bolivianer och ett 35-tal svenskar. Utflykter är en typ av inslag som man alltid har vid nationella samlingar. Då man är från olika delar av landet, vill man att den lokala kulturen ska visas, att deltagarna ska lära känna sitt land bättre. Bra tänkt och viktigt för förståelsen för varandras situation. Vi som arbetade med uppföljningen deltog inte i utflykten, för att i stället förbereda kongressen med vad vi ville ta upp där. Vi var på plats vid 14-tiden, men kongressen kom inte igång förrän 15-tiden. Helt plötsligt, igen, skulle jag öppna kongressen. Det blev till att snabbt komma på en bra inledning. Ordförande Richie Aranda öppnade mötet. Dagordningen diskuterades en stund. På den fanns en punkt med genomgång av tidigare beslut (förra kongressen). Martha som sekreterare började läsa det, men avbröts med påståendet att det var ett ännu äldre protokoll. Tydligen visste de inte vilket protokoll de behandlade och då beslutade mötet i stället att skippa den punkten! Det finns många sätt att lösa oklarheter måste jag säga. Därefter gav varje enhet en kort presentation om utvecklingen på sina orter, föredömligt kort och utan långa utläggningar. Under tiden anlände den advokat som hjälper till med att driva frågan om juridisk person. Hon fick hoppa in, ta sin information om processen och ge förslag på om vad som ska göras. Hennes presentation var tydlig, men idén om hur det ska drivas vidare kändes mycket konstigt. Jag blev tvungen att ifrågasätta då hon hävdade att den styrelse som verkat fram till nu, ska slutföra processen trots att en ny styrelse ska väljas nästa dag. Jag frågade och menade att det väl ändå är organisationen som söker juridisk person, inte personer valda vid ett visst tillfälle. Hos oss är det så att kongressbeslut förs vidare av den styrelse som väljs, inte av personer som slutat. Det blev en massa palaver om detta. Något egentligt svar fick jag aldrig? Hon sa också att 15 (!) personer måste åka till Cochambamba för att skriva under handlingarna den 15/11 för att få igenom juridisk person. Något som Jim ifrågasatte med att fråga om det inte kan ersättas med att ge fullmakt till några. Inte heller det fick något tydligt svar, hon sa bara att man utan rädsla kan välja en ny styrelse? Hur detta slutar undrar jag! Nu var klockan redan 18.00, så vi tackade för oss för idag. Vi skulle åka till hotellet för att packa, eftersom vi ska lämna Bolivia nästa dag. Vi ska visserligen inte åka förrän vid 11-tiden, men jag ska delta på kongressen första timmarna i morgon bitti. Tid för packande alltså. 14

15 Senare på kvällen skulle det bli avslutningsfest som bolivianerna ordnat för oss svenskar. Festen blev inte alls bra. Restaurangen man bokat kunde bara duka för hälften inne och resten ute. Då ska man tänka att temperaturen ute är neråt 6 grader på kvällen. Lite samvaro hann vi dock med och jag pratade med Bermejos representanter då vi inte kunnat besöka dem under denna resa. De tycker att allt känns bättre och bättre både organisatoriskt och med verksamhet. De har bara problem med att göra av med budgeterade medel, då de lyckats göra mycket utan större kostnader. Jag uppmanade dem därför att satsa rejält de sista två månaderna. Avslut vid 23-tiden med en promenad till hotellet i den tunna luften. 26/10 Tidig frukost för att vara på kongressen vid 8-tiden. Tyvärr kommer inte alla förrän kl 09.00 och då får vi inte så lång stund att prata. ABF har första timmen av kongressen och som Kristin för förbundet, Mikael för Palmecentret och jag får dela på. Jag pekar på betydelsen av att arbeta tillsammans för att stärka organisationer lokalt och nationellt. Att folkbildning handlar mycket om ideellt arbete, som för ABEC blir ett måste när vårt stöd upphör vid årsskiftet. Jag meddelade dock att vi kommer att ge stöd för en dags seminarium på alla orter utom La Paz/El Alto nästa år. Tanken är att ha lokala seminarier för att förankra organisationens status hos myndigheter och andra lokala organisationer med dessa seminarier. Att vi inte erbjuder det i El Alto beror på att de fick genomföra fredagens Ordet fritt som förankring och det var en mycket stor och bra satsning. ABF avslutar med att vi önskar dem all framgång i fortsättningen och med ett stort tack för samarbetet. Lite sorgligt känns det! Innan vi får gå blir det fotosessioner och avtackningar i parti och minut. Lite försenad tillbaka till hotellet var det bara att hoppa in i bussen och följa med till flygplatsen. Jag vill här passa på också tacka mina kamrater Lars, Bengt och Irmeli som medverkat i uppföljningen och bidragit med mycket under våra möten, även om det inte framgått av texten i denna rapport. Sandviken den 8 november 2014 Åke Söderman, Projektledare Bilaga: Anteckningar från alla våra uppföljningsmöten

16 ABC Riberalta Mötesanteckningar Avstämning/Utvärdering Verksamheten 2014 2014-10-13 Plats: Hotel Colonial, Riberalta Närvarande: Nora, ordf, Juliana, viced ordf. Martha, ledamot, Alicia, ledamot, Martha, Kordinator, Merari, Assistent. Åke Söderman, Lars Bäckius, Bengt Wenzel /Irmeli Söderman Allmänt om organisationen: Avdelningen är en egen juridisk person sedan 2008 och heter ABC Amazonia. De har en ny styrelse och Nora Alvares är ny ordförande efter Petrona Sabena. Nora har tidigare varit ledamot i styrelsen och är väl insatt i verksamheten. Styrelsen känner att de har hittat ett bra arbetsätt och avdelningen har en välutbildad och stabil cirkelledarstab. ABC är idag utan egen expedition och egna studielokaler. Lokalfrågan han man löst genom ett samarbeta med ENDA, en organisation för gatubarn. ENDA har stora lokaler, där ABC får hålla till med sin verksamhet. Styrelsen är nöjd med lokalen men, dagens lösning känns osäker. ABC vill skriva ett tydligt avtal med Enda eller så försöker man hitta egna lokaler. Kontakten med kommunen är oförändrat obefintlig. Man hoppas på att lokalvalet nästa år ska resultera i en ny kommunledning, som intresserar sig för folkbildning. Cirkelverksamheten: Planen var att ha 22 cirklar, men redan idag har man genomfört 32 cirklar och flera är på gång. Avdelningen har verksamhet i 13 bostadsområden och man har ett bra samarbete med bl a Madres Adolecentes och Mujeres de Barrio. Hantverkscirklarna fortsätter att vara basen för verksamheten. Ofta går dessa ut på att tillverka för försäljning. Det är svårt att intressera människor för samhällsfrågor och ännu svårare att få igång cirklar kring dessa frågor. Dock vet man att avdelningens ca 10 välutbildade ledare, lyfter frågorna kring den sociala tryggheten och att det diskuteras mycket i cirklarna under tiden man handarbetar. Återbruk är också populärt och samlar många just i de cirklar som genomförs i bostadsområdena. Männen saknas fortfarande i verksamheten, men glädjande är att ålderspridningen är stor bland deltagna. Rekrytering av deltagare till verksamheten: De flesta deltagarna får man genom uppsökeri i bostadsområdena. ABC presenterar ett utbud, men man är också lyhörd för nya idéer. På så vis har några nya ämnen och även nya ledare dykt upp verksamheten. Övrig folkbildningsverksamhet: Även den här verksamheten har blivit större än planerat. Intresset för olika kulturaktiviteter, föreläsningar och work shops växer för varje år. ABC har genomfört ett tiotal föreläsningar/seminarier, som alla har varit välbesökta. Varje föreläsning har varit en fördjupning kring bara ett specifikt ämne per kväll t ex missbruk i hemmet. Teman för kvällarna har initierats av deltagarna i ABC cirklar. Avdelningen har också påbörjat ett samarbete med turistorganisationen i Riberalta. Tillsammans har man genomfört en kulturfestival som var uppskattat av både allmänheten och av turistorganisationen. ABC är

17 också engagerad av skolan, bl a i utbildningen för Unga mödrar. I skolans läroplan finns det krav på estetiska ämnen. Då skolan saknar hantverkskompetens, anlitar man ABC hantverksledare till dessa kurser. Projektet betydelse för styrelse, ledare och deltagare: Ledordet är gemenskap. Att tillsammans lära sig nya saker ger självtroende för individen. Kvinnorna växer även som grupp. Diskussionerna i cirkeln gör att man lär sig av varandra, inte bara hantverket utan även om hur man lättare kan klara vardagen. Framtiden, efter utfasningen: Styrelsen är övertygad om att verksamheten kommer att leva vidare. ABC Amazonia har redan från början presenterat sig och uppfattats som en organisation utan stora ekonomiska resurser, men en vilja och strävan att få individen att växa. Många vet att cirklarna kan, förutom gemenskap och kunskap, ge en slant till hushållskassan. Deltagarna/kvinnorna kommer att se till att verksamheten lever kvar. ABC har börjat med att ta ut en liten deltagaravgift, då det är möjligt, på 10bs/cirkel. Cirklarna kommer också att bli medlemmar i en bruksslöjdarförening. Tillsammans med föreningen blir det lättare för kvinnorna att sälja sina alster. ABEC: Då Petrona avgått, har ABC Amazonia ingen ledamot i ABEC. Istället sitter Martha med som adjungerad. Kommunikationen mellan avdelningarna och ledningen skulle kunna vara bättre. Diskussionerna handlar ofta om ekonomi, istället för gemensam verksamhetsutveckling. Amazonia känner sig ofta ifrågasatt av de andra då omkostnaderna för verksamheten är dyrare i Beni län än i övriga landet. Ett skäl att verksamhetsutveckling och samordning inte kommer upp på agendan, kan vara att frågorna kring den juridiska personen tagit mycket tid och energi på mötena. Projektgruppens kommentar. Vår dröm med projektet var: 1. Att plantera en folkbildningsidé 2. Skapa en organisation för folkbildning 3. Säkerställa att det finns mötesplatser för det. Vi tror så som styrelsen, att verksamheten kommer att fortsätta. Folkbildningsidén har de klippt när det gäller att stärka individen och gruppen. Däremot har de inte förmågan att mobilisera krafterna för att skapa opinion för förändring. Kommunen är inte med på vagnen. Lokalfrågan måste lösas snabbt och lösningen måste vara gratis, alternativt att de hittar någon tät, passande samarbetspart, som ser nyttan av att arbeta med ABC. Hantverksgemenskapen kommer att fortsätta, men det är en bit kvar till att se den som den organisation vi drömde om.

18 ABC Guayaramerin Mötesanteckningar Avstämning/Utvärdering Verksamheten 2014 2014-10-16 Plats: ABC lokalen Guayaramein Närvarande: Damaris, sekreterare och cirkelledare i näringslära. Marta vice ordförande och cirkelledare, Predinda, ledamot och cirkelledare, Marilos, ledamot cirkelledare, Isabel ordförande i ABC Guayaremin, utbildad i den nationella ledarutbildningen.., Christina, ekonomi administratör, Nidia koordinator och cirkelledare, Simona cirkelledare och administratör, Lepicia, cirkelledare, Margarita cirkelledare, Åke Söderman, Lars Bäckius, Bengt Wenzel, Jim Larsson. /Irmeli Söderman Allmänt om organisationen: Från att ha jobbat i tysthet mellan fyra väggar är man idag väl känd på orten. Avdelningen är nu en egen juridisk person, med namnet ABC Guayaremerin. Avdelningen har nu en tydlig folkbildningsidé om allas rätt till utveckling och en fungerande styrelse. Det gör att avdelningen nu kan föra en dialog med kommunen och andra organisationer på ett helt annat sätt. Avdelningen har ganska många nya i styrelsen. Styrelsens filosofi för verksamheten är att ha välutbildade ledare. Styrelsearbetet har utvecklats under det senaste året. Man har strävat efter att ha en mix av gammal och ny erfarenhet i styrelsen. De flesta av ledamöterna är också cirkelledare och väl insatta i verksamheten. Styrelsen är ense om att organisationen inte bara är ordförandes ansvar. Alla blir mycket tydlig informerad om att som ledamot i organisationen, ska man vara delaktig och jobba aktivt för ABC. Avdelningen har fram till i år varit i Fujeves lokaler, men då de behövde alla utrymmen själva blev ABC hemlösa ett tag. Idag är man i Organisationen ENDA:s lokaler. Inget hyresavtal finns, bara en överrenskommelse som består i att ABC renoverar och underhåller lokalen mot att de slipper betala hyra. Cirkelverksamheten: Ambitionen är att ha bra ledare och att all verksamhet ska utvärderas. Planen var att ha 22 cirklar, men redan idag har man genomfört 34 cirklar och flera är på gång. Antalet deltagare i verksamheten är ca 460. En del av deltagarna är med i flera cirklar och antal individer i verksamheten är ca 400 personer. De flesta av cirklar är hantverkscirklar där man tillverkar alster för försäljning och till återbruk. Utöver hantverk genomförs det cirklar i Produktiv produktion av livsmedel i hemmen. Odla på liten tomt, musik och återbruk. Även här är det svårt att få igång cirklar enbart kring samhällfrågor. Guayaramerin är p.g.av sin närhet till Brasilien utsatt för droger och smuggelverksamhet av olika slag. Risken att lockas in i kriminalitet är större här än på andra håll. En av ledarnas viktigaste uppgifter är därför att ta upp och diskutera frågorna i cirklarna. Machokulturen och självklart utbudet gör att männen inte tar steget in i cirklarna, dock är man intresserad av vad kvinnor gör och hjälper gärna till med det praktiska t ex i odlingscirklarna.

19 Rekrytering av deltagare till verksamheten: Uppsökeri i bostadsområdena är bästa sättet att rekrytera deltagare till cirklarna. Utbudet vänder sig fortfarande oftast bara till kvinnor, men man är också lyhörd för nya idéer. Bra kvalité på och trevlig samvaro i cirklarna är bästa PR metoden. Övrig folkbildningsverksamhet: ABC har olika verksamheter i Caritas. Kulturaktiviteterna körs oftast tillsammans med andra organisationer. Hantverksutställningarna drar mycket folk och dukas upp varje gång tillfälle ges. ABC har också gjort ett antal egna arrangemang bl a Kultur för integration, med syftet att motverka kulturrasism, som är ganska utbrett just i Guayaramerin. ABC deltog i firandet av Trädets dag och fick utmärkelsen för bästa utställningen för andra året i rad. Vad har projektet och folkbildningen betytt för individen. Att få vara med i ABC som ledare, ledamot eller deltagare är mycket utvecklande. Utöver att få dela med sig och se andra att växa, får men en egen identitet. Man får gå hemifrån, vara någon annan än bra mamma och hushållerska. Hur ser man på framtiden och utfasningen. Styrelsen jobbar med att kontakta flera organisationer på orten, för att få igång olika slags samarbetsformer. Man vet att det finns bidragspengar i kommunen för liknande verksamhet som ABC har. Idag är det dock bara en organisation som fått ta del av dessa pengar. ABC har försökt att komma i kontakt med kommunen för att berätta om verksamheten, men trots flera försök får man inget gensvar från kommunchefen. Styrelsen behöver stöd för att formulera sin idé för kommunens beslutsfattare. Just idag är man tveksam om man kan hitta en bra lösning för att ha råd att hålla igång verksamheten. Men viljan finns. ABEC: ABC Gyauaremin har en ledamot i ABEC. Uppfattning här är som i Riberalta att kommunikationen mellan avdelningarna och ledningen skulle kunna vara bättre. Diskussionerna handlar alltför sällan om gemensam verksamhetsutveckling. Avståndet till högplatån och det så annorlunda klimatet gör väl sitt, inte lätt att hittar de gemensamma nämnarena. Projektgruppens kommentar. Vår dröm med projektet var: 1. Att plantera en folkbildningsidé 2. Skapa en organisation för folkbildning 3. Säkerställa att det finns mötesplatser för det. Studiecirkeln som metod att stärka individen och gruppen har de lyckats med. Däremot har de inte kommit på hur de ska använda den för att mobilisera och för att skapa opinion för förändring. Kommunen är inte med på vagnen. Hantverksgemenskapen kommer att fortsätta, men kalla det för en organisation för folkbildning stämmer inte riktigt med vår dröm. Mötesplatsen finns, men är bara en tillfällig lösning.

20 ABC Cochabamba Mötesanteckningar Avstämning/Utvärdering Verksamheten 2014 2014-10-20 Plats: ABC lokalen Cochabamba Närvarande: Emilianaa-ordförande, Marelin-viceordförande, Alejandra-ledamot, Juan-kordinator, Leslie-kassörBEC. Åke Söderman, Lars Bäckius, Bengt Wenzel, Markus Kristiansson IF Metall. /Irmeli Söderman Allmänt om organisationen: Avdelningen är nu en egen juridisk person, med namnet Vision Cochabamba. De flesta i styrelsen har varit med ett tag, dock har man en ny ung vice ordförande, Marelin som är 23år. Namnet Vision Cochabamba togs i samband med att man blev godkänd som juridisk person. Att det blev Vision CBBA beror enl. styrelsen dels på de nya lagar som säger att Asociación inte får användas (som inte verkar gälla i Amazonia?) men också på att deras just nu största samarbetspartner heter Vision Mundial. Styrelsen anser att Vision Mundial har lika bildningssyn och står för samma värdegrund som ABC. Att sammankopplas med den organisationen kan komma att underlätta folkbildningsarbetet och öka engagemanget. Vision Cochabamba har sen länge en bra dialog med kommunen och andra organisationer. Juan har tagit fram en beskrivning av ABC verksamhet och förslag på olika former för samarbete. Juan har försökt, men inte lyckats få träffa och presentera materialet för kommunpolitikerna. I år är det valår och enl. Juan har ingen tagit sig tid till annat än valarbetet. Avdelningen har en expedition i centrum, verksamheten sker ute i olika lokaler i bostadsområdena. Cirkelverksamheten: Valet har även påverkat avdelningens verksamhet. Av de 22 planerade cirklar har man bara hunnit genomföra 19. Många av ledarna är unga, studenter och aktiva i flera organisationer. Avdelningen lägger focus på att jobba med sociala frågor i cirklarna och miljö/återbruk är den röda tråden i all verksamhet. Vision Cochabamba finns idag i skolan och i SOS-barnbyar där det genomförs föräldracirklar. Målet med cirklarna är att få föräldrarna att ta ansvar för sina barns skolarbete och solmiljö. Alejandra har också ett omfattande samarbete med föreningen Club demadres, en typ av husmodersförening i San Miguel. Rekrytering av deltagare till verksamheten:. Avdelningen har tagit fram ett studieprogram med korta beskrivningar av de olika cirklarna och med info om nya startdatum och tider. Programmet delas ut i samband med egna och andras aktiviteter på stan. Det delas också ut i skolorna och på universitetet. Cirkelledare och styrelseledamöter gör också återkommande uppsökerier i bostadsområdena. Övrig folkbildningsverksamhet: Ett försök med arbetskooperativ pågår just nu. Målgruppen är ungdomar i behov av både pengar och motivation för att att ta sig genom skolan. Vision Cochabamba jobbar både med närradio och lokaltv. De får sända på bästa sändningstid och har bl a börjat med att lansera sin idé om Projekt Ljudmiljö, som går ut på att få tyst på oljudet på gatorna i Bolivia. Avdelningen startade på prov en fotbollskola för ungdomar. Syftet var att utöver fotbollen inkludera en värdegrunds- och demokratiskola. Verksamheten började med 10 deltagare och har nu ökat till ca 100.