Dra nytta av svensk erfarenhet av utedrift Karl-Ivar Kumm, SLU Skara Frikopplingen av de tidigare djurbidragen minskar de rörliga intäkterna i nötköttsproduktionen. Detta gör det ännu viktigare än tidigare att minska kostnaderna i strävan att göra nötköttsproduktionen och den betesberoende naturvården ekonomiskt hållbara. Utegångsdjur som övervintrar utomhus med billiga byggda och/eller naturliga väderskydd är härvid en möjlighet. I projektet Dra nytta av svensk erfarenhet av utedrift finansierat av Djurskyddsmyndigheten undersöks effekter på mark, skog, djurmiljö och omgivande natur vid utedrift med köttdjur. Arbetet bygger på litteraturstudier och erfarenhet från köttgårdar med utedrift. Gårdarna ligger i olika delar av landet och besöktes vid två tillfällen vintern 2006/07. Syftet med det första besöket var att studera djurmiljön när förhållandena var mest kritiska; alltså när marken var blöt och otjälad åtminstone i ytan och risken för gyttjiga förhållanden och smutsiga djur sålunda var som störst. Syftet med det andra besöket var att se hur stora ytor som hade upptrampad mark samt förekomst av eventuella skogsskador i slutet av övervintringen. Hösten 2006 och vintern 2007 var rekordvarma och nederbördsrikare än normalt i de delar av landet där studiegårdarna ligger. Risken för otjälad, blöt och upptrampad mark och förorenade djur var därför större än vad den varit vid historiskt normala väderförhållanden. I följande tablå sammanfattas resultaten av litteraturstudien och erfarenheter från studiegårdarna. Fyra olika system för väderskydd utvärderas med hänsyn till sex olika mål för mark, skogs, djur och miljö. Då det föreligger goda möjligheter till måluppfyllelse markeras detta med symbolen och då förutsättningarna för måluppfyllelse är sämre symboliseras detta med. I samtliga fall förutsätts att övervintringen sker på mark som är lämplig ur djurmiljösynpunkt, vilket innefattar att den skall vara genomsläpplig och delvis kuperad. Mobila väderskydd och utfodringsplatser innebär att de fortlöpande flyttas för att undvika markskador och gödselanhopning. Litteratur- och gårdsstudierna antyder att det krävs minst 0,3 ha per diko eller motsvarande beläggning av andra djur för att undvika trampskador, förorenade djur och vattenförorening. Vid olämpliga markförhållanden, t.ex. ler- eller mjälajord, eller ojämn fördelning av djuren över den tillgängliga arealen krävs större yta per djur och/eller byte av övervintringsyta mellan åren. Målet Ingen övergödning innebär dels att gödsel som faller på övervintringsmarken inte innehåller mera näring än vad nästa års gräsväxt behöver, dels att det inte sker någon övergödning i omgivande miljö. Några av studiegårdarna övervintrar djur på alltför små eller olämpliga marker och här har utedriften fungerat relativt dåligt med hänsyn till markpåverkan, skogsskador och förorenade djur. Några gårdar övervintrar djuren på lämpliga marker flera kilometer från bostaden. På dessa gårdar fungerar utedriften mycket bra.
Skydd Mål Fast ligghall och utfodringsplats Mobil ligghall och utfodring. Sluten granskog. Mobil utfodring. Tak i vindskyddat läge. Mobil utfodring. Obetydliga markskador Obetydliga skogsskador Rena djur om välströdd ligghall om välströdd ligghall Vind- Skydd Nederbördsskydd tills krondropp börjar Ingen övergödning Problemen med markskador och övergödning i närheten av fasta ligghallar, liksom den stora halmåtgången, kan motverkas om djuren utfodras långt från ligghallarna vid bra och normalt väder. Djurens begränsade behov av ligghall vid sådant väder antyds av att de på flertalet svenska gårdar utnyttjade ligghallarna endast vid dåligt väder om de hade tillgång till ren mark att ligga på. Erfarenhet från en gård med både nötkreatur och får visar att får ger mindre markskador än nötkreatur vid utedrift. Gran ger bättre väderskydd än andra trädslag. Erfarenheten visar dock att det är stor risk att granskog förr eller senare skadas av utegångsdjurens tramp och gnag. Då förloras både väderskydd och virkesvärden. Trots detta kan sluten granskog vara ett både bra och billigt väderskydd så länge det varar. Flera av de svenska gårdarna har senarelagt kalvning och lamning till senvinter och vår för att förbättra både arbetsmiljön och de nyfödda kalvarnas och lammens livsmiljö. Kalvning och lamning under varm årstid minimerar risken för att kalvar och lamm skall utsättas för köldstress. Hela rapporten kan läsas via http://publikationer.slu.se/filer/rapport_14.pdf.
Tak utan väggar ger nederbördsskydd och omgivande skog vindskydd. Genomsläpplig och lätt kuperad mark säkerställer torr vistelseyta.
Utegångsdjur kan skada skogen. För att undvika det kan djuren stängslas ute från skogen. Skogskanten är ändå ett bra vindskydd.
Upptrampad mark runt fast utfodringsplats. Genom att fortlöpande flytta utfodringsplatsen minskar markskadorna och djurmiljön blir bättre.