LANDSKAPSANALYS för Hallstahammars och Köpings kommuner Granskningshandling Planeringsunderlag 2011-09-28 Hallstahammars kommun Dnr. 280/10 Köpings kommun Dnr. 605/10
Beställning: Hallstahammars kommun Arbetsgrupp: Gun Törnblad, Thomas Norrman och Jacob Lithammer Köpings kommun Arbetsgrupp: Riitta Haukilahti och Christina Johansson I båda kommunerna har KSAU varit styrgrupp. Framställt av: Ramböll Sverige AB Katarina Hawby, Uppdragsansvarig samt landskapsarkitekt LAR Helena Brämerson Gaddefors, landskapsarkitekt LAR Cecilia Söderholm, landskapsarkitekt MSA Foton och illustrationer: Där inget annat anges är foton tagna av Ramböll Sverige AB Kartor: Berny Karlsson, Helena Brämerson Gaddefors och Robert Engblom om inte annat anges Uppdragsnummer 613A1145305 Ramböll Sverige AB Västermarksgatan 38 631 80 Eskilstuna 2
Sammanfattning En inventering avseende landskapets visuella egenskaper har gjorts av Hallstahammars och Köpings kommuner. Indelningen syftar till att förtydliga landskapets övergripande strukturer och karaktärsdrag. Den utgår också från hur landskapet används idag och hur det har använts genom tiderna. Följande karaktärer har identifierats i de båda kommunerna: Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård Mellanstort jordbrukslandskap Skogsbygd Bergslagens skogsbygd Öppen skogsbygd kring sjöar Skogsområde i jordbrukslandskap Dalgångar kring vattendrag Tätbebyggda områden Utifrån tre olika typer av vindkraftverk (gårdsverk, enstaka större verk och grupper av större verk) har ett resonemang förts avseende de olika karaktärernas tålighet för etablering av olika typer av vindkraft. Utöver analysen avseende vindkraft i landskapet har en analys gjorts för annan storskalig exploatering. Landskapskaraktärernas tålighet har bedömts utifrån kategorierna villa- och fritidsbebyggelse, näringsverksamheter, linjär infrastruktur samt punktobjekt. För annan storskalig exploatering är slutsatsen densamma som för vindkraftsetableringar. Jordbruksmark och skogsbygd är mest lämpliga även för storskalig exploatering. I de områden som redan utsatts för stora ingrepp bör det avvägas om ytterligare etablering är aktuellt. Mest känslig för förändring är Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård samt i något mindre omfattning öppen skogsbygd kring sjöar. Detta på grund av karaktärernas komplexitet och intima rumslighet men samtidigt långa siktlinjer. Bebyggelse och infrastruktur bör inordnas i landskapets struktur och skalan anpassas till landskapet. Tätbebyggda områden är i sig relativt tåliga för exploatering men hänsyn bör tas till en eventuell exploaterings påverkan på omgivande landskapskaraktärer. Avvägning vad gäller annan storskalig exploatering bör ske från fall till fall och hänsyn tas till landskapets förutsättningar. Slutsatsen är att de storskaliga karaktärerna som jordbruksmark och skogsbygd utgör är de områden som ur landskapsbildssynpunkt är mest lämpade för vindkraftsetableringar. Där fungerar stora vindkraftverk utan att skalan blir förvrängd. Minst tåliga är de områden som är mest komplexa såsom Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård, dalgångar kring vattendrag samt tätbebyggda områden. Karaktärerna hyser flera typer av landskapselement att förhålla sig till vid etablering av vindkraft. Öppen skogsbygd kring sjöar är mindre tålig för vindkraftsetablering då siktlinjerna är långa över sjöarna och vindkraftverk på de skogsklädda höjderna blir synliga på håll. Alla landskap har sina unika förutsättningar. Varje vindkraftsetablering bör anpassas efter de lokala förutsättningarna och utgå från en samlad helhetsbedömning. 3
4
Innehållsförteckning Sammanfattning 3 1. Inledning 6 1.1. Bakgrund 6 1.2. Syfte och mål 6 1.3. Metod 6 1.4. Avgränsning 6 2. Förutsättningar 7 2.1. Landskapsbegreppet 7 2.2. Landskapets värden 7 3. Landskapet en introduktion 8 3.1. Geologiska förutsättningar 9 3.2. Det kulturpåverkade landskapet 12 4. Landskapets karaktärer 16 4.1. Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård, typ 1 16 4.2. Mellanstort jordbrukslandskap, typ 2 19 4.3. Skogsbygd, typ 3 20 4.4. Bergslagens skogsbygd, typ 4 21 4.5. Öppen skogsbygd kring sjöar, typ 5 22 4.6. Skogsområde i jordbrukslandskap, typ 6 23 4.7. Dalgångar kring vattendrag, typ 7 24 4.8. Tätbebyggda områden 25 5. Vindkraftens påverkan i landskapet 27 5.1. Upplevelse av vindkraftverk 27 5.2. Storlek och synlighet 28 5.3. Grupperingar och avstånd 29 5.4. Jämförelse med andra storskaliga anläggningar 30 6. Tålighet för vindkraft och annan storskalig exploatering 31 6.1. Vindkraft i Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård, typ 1 31 6.2. Vindkraft i mellanstort jordbrukslandskap, typ 2 33 6.3. Vindkraft i skogsbygd, typ 3 35 6.4. Vindkraft i Bergslagens skogsbygd, typ 4 37 6.5. Vindkraft i öppen skogsbygd kring sjöar, typ 5 37 6.6. Vindkraft i skogsområde i jordbrukslandskap, typ 6 39 6.7. Vindkraft i dalgångar kring vattendrag, typ 7 39 6.8. Vindkraft i tätbebyggda områden 41 7. Generella rekommendationer för vindkraftverk i landskapet 43 Källor 45 5
1. Inledning 1.1. Bakgrund Hallstahammars och Köpings kommuner beviljades under vintern 2011 via Boverket statligt bidrag för att ta fram en gemensam landskapsanalys samt en vindkraftspolicy för de båda kommunerna. Ramböll Sverige AB har på uppdrag av kommunerna under våren/sommaren 2011 tagit fram föreliggande landskapsanalys samt en vindkraftspolicy. Syftet med vindkraftspolicyn är att den ska fungera som ett gemensamt planeringsunderlag med grundläggande ställningstaganden gällande vindkraft inom kommunerna. Tanken är också att vindkraftspolicyn ska inarbetas i kommunernas respektive översiktsplaner genom kommande tillägg till dessa: Tematisk översiktsplan för vindkraft. Kommunerna har inför detta arbete efterfrågat en gemensam och övergripande landskapsanalys för båda kommunerna, med inriktning på vindkraftsutbyggnad. Analysen utgår från befintliga underlag, fältbesök och möten med kommunens tjänstemän. Se Källor. 1.2. Syfte och mål Syftet med denna landskapsanalys är att: på en översiktlig nivå indela landskapet inom Hallstahammars och Köpings kommuner i olika landskapskaraktärer, utifrån landskapets särart, innehåll och värden. analysera de olika landskapskaraktärernas tålighet utifrån skala, struktur och komplexitet med avseende på en exploatering av vindkraft. analysera de olika landskapskaraktärernas tålighet även avseende exploatering av bebyggelse och infrastruktur. ge generella rekommendationer som blir användbara för kommunerna i diskussioner och ställningstaganden som rör etablering av vindkraft. Målet med denna landskapsanalys är att: fungera som ett underlag och komplement till vindkraftspolicyn. utgöra ett underlag till Hallstahammars och Köpings kommuners kommande tillägg till översiktsplaner som behandlar utbyggnad av vindkraft och annan storskalig exploatering. vara ett stöd vid handläggning av övrig planering och prövning av plan- och bygglovs- samt Miljöbalksärenden. 1.3. Metod En övergripande landskapsanalys har utförts för hela kommunen. Följande aspekter har vägts in: Markanvändning och vegetation Topografi Geologi Fysisk struktur och skala Kulturhistoriska sammanhang Landskapsanalysen har resulterat i en indelning av Hallstahammars och Köpings kommuner i sju olika landskapskaraktärer. Dessutom har tätbebyggda områden avgränsats som delområden inom de olika karaktärsområdena. Dessa beskrivs separat. Avsikten är att visa på övergripande strukturer och tydliggöra skillnader i landskapet. För varje landskapskaraktär har en värdering av landskapets tålighet avseende en exploatering av vindkraft gjorts utifrån tre olika kategorier av vindkraftverk. Därpå ges förslag på generella rekommendationer för vindkraft i landskapet. Utöver detta har en översiktlig bedömning av övrig exploaterings påverkan på landskapet gjorts. Analysen utgår från två olika bebyggelsekategorier: näringsverksamheter samt villa- och fritidsbebyggelse. Näringsverksamheter syftar i denna analys till mindre jordbruksfastigheter och hästgårdar. Annan exploatering som bedömts i analysen är linjär infrastruktur som vägar och järnvägar samt master, en typ av punktobjekt. 1.4. Avgränsning Natur- och kulturmiljöer av riksintresse samt riksintresse för friluftsliv beskrivs översiktligt i denna analys för respektive landskapskaraktär. Beskrivningar och kartor som visar utbredningen över riksintressen och skyddade områden finns i respektive kommuners översiktsplaner. Boendemiljöaspekter, som ljud och skuggor från vindkraftverk, tas inte upp i denna översiktliga landskapsanalys. Dessa bedöms vid prövning av vindkraftsärenden. 6
2. Förutsättningar 2.1. Landskapsbegreppet Ett landskaps egenart formas av dess geologiska, biologiska och kulturella historia. Enligt den europeiska landskapskonventionen definieras landskap som ett område som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer. Den europeiska landskapskonventionen syftar till att förbättra skydd, förvaltning och planering av europeiska landskap. Den syftar också till att främja samarbetet kring landskapsfrågor inom Europa och till att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet. Konventionen innefattar alla typer av landskap som människor möter i sin vardag och på sin fritid. Ett landskap kan delas in i typer eller karaktärer, med olika grad av noggrannhet och med olika utgångspunkter beroende på syftet. Ju mer detaljerat man studerar landskapet, desto fler delar, typer och karaktärer kan urskiljas. Landskapets byggstenar kan vara naturgivna, som terrängformer och växlighet, men lika väl kulturbundna, genom utnyttjandet av naturresurser och brukandet av marken. Begreppet landskapskaraktär berättar om vad landskapet är uppbyggt av. Det kan vara vägar, fält, berg, dalgångar och bebyggelse. Dessa element relaterar eller sammanlänkar på olika sätt till varandra i olika landskap och bildar mönster/strukturer. Tillsammans med landskapets värden ger det en karaktär som skiljer det från andra landskap. 2.2. Landskapets värden Landskapets karaktär är en sammansatt helhet. Användbara begrepp, som bl.a. används av Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, är kunskapsvärden, upplevelsevärden och bruksvärden. Kunskapsvärden i landskapet ligger ofta i mindre avgränsade områden såsom fornlämningar, känsliga biotoper och äldre bebyggelsesamlingar och gårdsstrukturer. Dessa kan ofta utgöras av riksintressen för olika värden och kan oftast undvikas vid vindkraftsetablering. Upplevelsevärdet är mer individuellt och känslogrundat vilket kan vara svårt att beskriva eller klassificera. Landskapets upplevelsevärde inbegriper visuella, symboliska och identitetsskapande värden, som ofta bygger på en förväntad landskapsupplevelse. Bruksvärde handlar om den resurs landskapet har för boende, friluftsliv och näringsliv. För att kunna beskriva landskapets fysiska struktur och visuella egenskaper används bland annat begrepp som struktur, skala och komplexitet. Med struktur menas hur och av vad landskapet är uppbyggt. Det som ger landskapet ett innehåll som berg, dalgångar, skogsdungar, så kallade landskapselement, länkas samman och förhåller sig till varandra på olika sätt i olika landskap. Detta ger en specifik landskapsstruktur. Hur man orienterar sig i landskapet har ofta med landskapets struktur att göra. Vissa landskapselement som är särskilt utmärkande, som en tydlig bergsilhuett, kan fungera som landmärke. Mer långsträckta landskapselement som dalgångar, vikar eller bergssidor skapar riktningar i landskapet som är lätta att identifiera. Utblickspunkter är av stor betydelse för möjligheten att orientera sig i och uppleva ett landskap. Till strukturen hör också landskapsrummen, som är av skogs- eller bergkanter visuellt avgränsade enheter. Överblickbarheten inom och storleken på landskapsrummen bidrar också till landskapets skala. Skalan är av stor betydelse för hur vi upplever landskapet och hur det förhåller sig till oss själva och vår egen storlek. Småskaliga landskap upplevs till exempel ofta som intima medan storskaliga kan upplevas som storslagna. Vindkraftverk är ofta (beroende på skala) att betrakta som storskaliga och dominerande landskapselement. Dessa kan vid olämplig placering förvränga landskapets skala. En annan del av upplevelsen är hur komplext landskapet uppfattas. Ett omväxlande och detaljrikt landskap är mer komplext än ett landskap som är vidsträckt och likartat. 7
3. Landskapet en introduktion Hallstahammars och Köpings kommuner rymmer tre naturgeografiska regioner enligt Nordiska ministerrådets indelning. I söder kring Mälardalen återfinns Svealands sprickdalslandskap med lerslättdalar och sjöbäcken. I norra delen av kommunerna återfinns Skogslandskapet omedelbart söder om Norrlandsgränsen (länsbenämning: skogslåglandet) samt i nordväst finns Skogslandskapet norr om Norrlandsgränsen (länsbenämning: Bergslagen). Landskapet kännetecknas i dess södra del främst av ett sprickdalslandskap, med bördiga lerjordsdalgångar och svallade moränhöjder. Flikar av Mälarens vikar söker sig i nordlig riktning. Jordbruket är relativt storskaligt. Frånsett de sanka Mälarstränderna är området mycket våtmarksfattigt. Skogspartierna i denna södra del innehåller en betydande andel lövskog, särskilt blandad ädellövskog. Norra delen av kommunerna utgörs av i huvudsak ett flackt skogslandskap med stor- och småskaligt skogsbruk, åar, sjöar och förhållandevis gott om mindre våtmarker. Jordbruksmark finns främst kring sjöarna och vattendragen i dalgångarna. Landskapets topografiska riktningar är företrädesvis nordsydliga och de större åarna samt huvuddelen av de mindre vattendragen följer denna riktning. Mindre bäckar förgrenar sig från de större vattendragen och bildar ett finmaskigt nät av vattendrag i landskapet. Selma Lagerlöf beskriver skarpsynt och målande Sverige sett ur ett fågelpersektiv i berättelsen om Nils Holgersons upplevelser från ledargåsen Akkas rygg. Hennes beskrivningar över Västmanland och dess Bergslagsbygder återges här sammanfattat: Pojken satt och tittade ner för att få reda på hur det såg ut i Västmanland, men kunde inte mycket urskilja. Han märkte nog, att det var jämnt och slätt här i östra delen av landskapet, men han kunde inte förstå vad det var för fåror och streck, som löpte från norr till söder tvärsöver slätten. Det såg rätt besynnerligt ut, därför att alla ränderna gingo nästan raka med jämna mellanrum. Det här landet är lika randigt som mors förkläde, sade pojken. Jag undrar var det är för slags ränder, som stryker fram över det. Åar och åsar, vägar och järnvägar, svarade vildgässen. Åar och åsar, vägar och järnvägar. Och detta var verkligen sant, för när gässen kastades mot öster, hade de först farit över Hedströmmen, som går fram mellan två åsar och ledsagas av en järnväg. Sedan hade de råkat Kolbäcksån, som har en järnväg på ena sidan och en ås med en landsväg på den andra. Därpå hade de mött Svartån, som också följes av åsar och landsvägar, så Lillån med Badelundsåsen och sist Sagån, som har både landsväg och järnväg på högra stranden. Aldrig förr har jag sett så många vägar, som alla kommer från ett håll, tänkte pojken. Det måtte vara mycket varor, som ska fraktas genom det här landet norrifrån. På samma gång tyckte han, att detta var märkvärdigt, för han trodde, att norr om Västmanland skulle det nära på vara slut med Sverige. Det, som fanns kvar av landet, kunde väl inte vara så stort annat än skog och ödemark, menade han. Nu började pojken förstå, att detta inte var en sådan skogstrakt, som man kunde resa över utan att titta på den. Skogar och berg fanns det visserligen överallt, men det var otroligt så många märkvärdiga ställen som lågo gömda mellan dem. Det fanns gruvfält, där hisstängerna höllo på att falla omkull, och där marken var genomborrad av gruvhål, och det fanns gruvfält, där arbetet fortgick, där de dova gruvskotten hördes ända upp till vildgässen, och där hela byar av arbetarbostäder reste sig i skogskanten. Det fanns gamla, övergivna smedjor, där pojken genom det sönderfallna taket kunde se ner på väldiga, järnbandade hammarskaft och klumpigt uppmurade ugnar, och det fanns stora, nyanlagda järnverk, där det arbetades och hamrades, så att marken skalv. Det fanns små städer därinne i vildmarken, som lågo tysta och sågo ut att ingenting veta om allt bullret omkring dem. Det löpte linbanor fram genom luften på vilka korgar, lastade med malm, sakta färdades fram. I alla forsar snurrade hjul, elektriska ledningar ströko genom den tysta skogen, och ofantligt långa järnvägståg kommo rullande med sexti, sjutti vagnar, lastade än med malm och kol, än med järnstänger, plåtar och ståltråd. När pojken hade suttit en stund och sett på allt detta kunde han inte hålla sig tyst längre. Vad heter det här landet, där det bara växer järn? frågade han, fast han visste, att fåglarna nere på marken skulle göra narr av honom. Då spratt en gammal uv, som satt och sov inne i en övergiven hytta, upp ur sömnen. Han sträckte fram sitt runda huvud och ropade med sin förskräckliga röst: Uhu, uhu, uhu. Det här landet kallas Bergslagerna. Om här inte hade vuxit järn, skulle det inte bo annat än uvar och björnar här än i dag. 8
3.1. Geologiska förutsättningar Det svenska landskapet har under hundratals miljoner år formats av olika geologiska processer. De stora landskapsformer som vi kan se idag och som ofta är utformade i berggrunden, är mycket gamla. Det jordtäcke som överlagrar berggrunden är betydligt yngre. Det svenska urberget utgör en del av ett ur berggrundssynpunkt stabilt område, den så kallade Fennoskandiska urbergsskölden som sträcker sig från västra Sverige över Östersjön och Finland till Kolahalvön och Ryska Karelen. Resterna av denna urbergssköld kom att bilda urberget i stora delar av Sverige, bland annat här i Mälardalen. Detta hände för cirka 2000 1650 miljoner år sedan då det ur denna urbergssköld bildades en bergsskedja genom att urtida kontinenter (kontinentplattor) sköts och pressades mot varandra. Urberget består i Mälardalen till största delen av gnejs och granit. Urbergsskölden har under årmiljonernas lopp utsatts för vatten och vind som gjort att den vittrat. För cirka 600 miljoner år sedan återstod till slut en enda stor slätt. Denna slätt har legat både över och under havets yta genom tiderna. Urberget i området är rikt på sprickbildningar och förkastningar. Nivåskillnaderna inom analysens avgränsningområde uppnår som mest cirka 100 meter. De lägsta nivåerna återfinns kring Mälaren, med 10-15 meter över havet. Områden belägna 100-120 meter över havet finns i områdets nordvästra del. Under de senaste 2,5 miljoner åren har vårt landskap drabbats av nedisningar ett 20-tal gånger. Det är framför allt processer under och efter den senaste istiden som har format Sveriges jordarter. Urberget är grunden till det landskap vi ser idag. Både inlandsisen och smältvattnet från isen eroderade urberget och bildade nya jordarter och landskapsformer. En stor del av de svenska jordarterna, bland annat morän, isälvssediment och glacial lera, har bildats under istiden. Även landskapets former, som till exempel ändmoräner, rullstensåsar och dödisgropar, ger oss ledtrådar till vilka olika processer som verkade under nedisningen av Sverige. När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som forsade fram på, i och under isen. Dessa jättelika isälvar följde ofta dalgångarna i berggrunden. Vattnet förde också med sig stora mängder löst material och sorterade det. Materialet avsattes sedan som till exempel åsar. I vårt landskapsutsnitt syns detta främst tydligt i form av Strömsholmsåsen, Köpingsåsen och Valstaåsen. När inlandsisen rörde sig över landytan följde löst material och bitar av berggrunden med isen för att sedan lossna. Detta material kallas morän och är vår vanligaste jordart. För ungefär 10 000 år sedan, när den senaste istiden hade smält undan, var hela Mälardalens landområden nedpressade under havets yta. (Högsta kustlinjen (HK), är den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senaste istiden.) Närmaste fastland var Kilsbergen i norr och Kolmården i söder. Genom landhöjningen har landet därefter lyfts och stora delar av Sverige utgörs följaktligen av områden som tidigare legat under vatten. Landhöjningen pågår än idag och är i Mälardalen cirka 4 mm per år. Mälaren var en havsvik fram till 1200-talet. När öarna började sticka upp över vattenytan svallade vågorna ur det tjocka moräntäcket. På höga partier finns därför bara de största blocken kvar och berget går ofta i dagen. Ju längre ner för bergssluttningen man kommer ju finare blir materialet som avlagrats. Stora mängder lera och silt avsattes på de djupast belägna bottnarna. De finkorniga sediment som avsattes i samband med inlandsisens avsmältning kallas glaciala, medan de sediment som avsatts därefter kallas postglaciala. I bland annat Mälardalen finns stora slättområden som är uppbyggda av glacial och postglacial lera. Dessa slätter är bland de bördigaste jordbruksmarkerna vi har i Sverige. 9
Sveriges geologiska undersökning (SGU) Huvudkontor: Box 670 751 28 Uppsala Tel: 018-17 90 00 E-post: kundservice@sgu.se www.sgu.se Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan Lantmäteriet. MS2009/08799 Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnätet i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF 99. Kartan visar utbredningen av jordarter i eller nära markytan. Informationen är anpassad för visning i skala 1:50 000, vilket innebär att minsta ytorna som finns representerade har en diameter på 50m i naturen. Lägesnoggrannheten är vanligtvis bättre än 50 meter. Generaliseringar förekommer. Exempelvis kan områden med många, små, närliggande hällar presenteras som en sammanhängande häll på kartan, och avlagringar som bara täcker små ytor i verkligheten men som har stor betydelse för förståelsen av den geologiska utvecklingen i ett område, som isälvsavlagringar, kan ha överdrivits i kartbilden. Ytterligare information, om till exempel jordarternas utbredning under ytan, finns lagrad i SGUs databas och kan, liksom bland annat kartbladsbeskrivningar, beställas från SGU. LANDSKAPSANALYS FÖR HALLSTAHAMMARS OCH KÖPINGS KOMMUNER Jordartskarta TECKENFÖRKLARING Sveriges geologiska undersökning 0 1 2 3 4 5 km Skala 1:50 000 I stora delar av kommunerna domineras de låglänta områdena och dalgångarna av lera och silt. De högre partierna i landskapet har utsatts för svallning när landet höjt sig ur havet och består i stor utsträckning av berg i dagen eller blockig morän. De nordsydliga åsryggarna är tydliga i området. Källa Sveriges geologiska undersökning 11
3.2. Det kulturpåverkade landskapet Kulturlandskapet kan ses som ett växelspel mellan naturen och människan, där framförallt landskapets topografi, jordarter och vatten har utgjort de primära förutsättningarna för kulturlandskapet och är grunden för hur marken har nyttjats av människan genom tiden. Dessa förutsättningar och dess konsekvenser såsom jordmån, solläge, tillgång till vatten och möjlighet till bra färdvägar avgör hur marken har använts. Generationer av pragmatiskt och ekonomiskt bruk har format det landskap vi ser, upplever och brukar idag. Dess form och innehåll har till stor del uppstått genom ett optimerat ekonomiskt nyttjande av de grundläggande förutsättningarna på platsen. Förhistorisk tid från jägare och fiskare till bönder, handel och kommunikationsleder Mälardalen är ett område där landet successivt har höjts ur havet. Allt eftersom mark genom landhöjningen torrlades följde människorna efter och tog den i besittning. Åsarna, åarna och de föränderliga havsvikarna spelade en betydande roll för kolonisationen. Det tidiga Sverige var ett vattenrike där sjöleder utgjorde viktiga förbindelselänkar och kommunikationsleder. Vintertid nyttjades isvägar längs samma stråk. Mälardalen har dessutom flera åsar, vilka utvecklades till tidiga landsvägar. Ett exempel på en forntida väg är mellan Borgåsund och Mölntorp. Här finns spår efter en väg på åskrönet, kantad av fornlämningar, vilket tyder på en datering till åtminstone järnålder. och uppe på moränholmar i jordbrukslandskapet. Många av dess platser är fortfarande inte kända. Redskap gjordes av trä, ben och horn, men föremål gjorda av de materialen finns sällan kvar. Kända stenåldersboplatser återfinns dock, till exempel inom Köpings kommun (riksintresse för kulturmiljö, Hedströmsdalen). Under yngre stenålder (4200-1800 f.kr) började människorna odla jorden och hålla tamboskap. Förändringen tog lång tid och spred sig inte så snabbt. På många håll fortsatte folk att leva som de alltid gjort. De jagade och samlade växter. Söder om Hallstahammar finns en stenkammargrav som visar på att det funnits stenåldersbönder i området. Under bronsåldern (1700-500 f.kr) övergick man alltmer till spannmålsodling och boskapsskötsel. I takt med landhöjningen skapades nya strandpartier som så småningom utvecklades till ängar och sedan till åkrar. Jordbruket blev den huvudsakliga försörjningen för människorna. Lämningar från denna tid, i form av hällristningar, rösen, boplatser och gravar, återfinns i dagens gränser mellan höjdpartier (skogar) och åkrar (som då var sjöbotten). I Hallstahammars kommun finns Västmanlands största gravröse, det s k Värperöset. Röset, som är 35 m i diameter och ca 5 m högt, är troligen byggt under bronsåldern. Under järnåldern (500 f. Kr 1050 e.kr) ökade kontakten med omvärlden genom en mer utvecklad handel som underlättades av en framväxande sjöfart. Behovet av kontroll över de större kommunikationslederna blev större och man byggde försvarsanläggningar, så kallade fornborgar, på strategiska platser. Förhållandevis många fornborgar finns i Köpings och Hallstahammars kommuner, exempelvis De tidigaste spåren av människor är från cirka 6000 år sedan (under stenåldern). Då bestod landskapet i utredningsområdet av ett antal glest belägna öar. Under äldre stenåldern beboddes området säsongsvis av en nomadbefolkning som ägnade sig åt jakt och fiske. Dessa tillfälliga boplatser låg ofta i högre belägna skogsmarker Vid gården Värpeby, Hallstahammars kommun, ligger Västmanlands största bronsåldersröse. Röset ligger typiskt i sluttningen mellan skogsparti och åker som tidigare utgjorde sjöbotten. 12
Skoftesta skans i Köpings kommun och Borgby skans i Hallstahammars kommun. Åarna och åsarna blev viktiga handelsleder för transporter med järnprodukter från Bergslagen och Köping blev tidigt en viktig handelsplats. Det var viktigt för bygden att kunna tillverka eget järn men järnframställning för export ökade under järnåldern i Bergslagen. Järnet var överlägset andra material för redskap och vapen. Det tålde mer påfrestning och var lätt att göra vasst. Odlingsbygden befästes och utvecklades under äldre järnålder. Klimatet blir kallare och man blir tvungen att börja ha djuren inne, ladugårdar byggs. I och med uppstallningen av djur började man samla gödsel vilket gjorde att man började odla en del av lerjordarna på slätterna. Det åkeroch ängslandskap som skapades vid denna tid återfinns under lång tid framöver. Boplatserna flyttades ner mot slätten. Många boplatser med tillhörande odlingar som bildades under denna tid har utvecklats till nutida byar och gårdar. Under yngre järnåldern påbörjades kristnandet av befolkningen och enstaka kyrkor byggdes och socknar bildades. Från att tidigare områden hade sina kungar och stormän indelades landskapet administrativt. Medeltid byar och kyrkor Under medeltiden (1050 1527 e.kr) reglerades de första byarna. Radbyar bildades, ofta utformade med mangårdsbyggnaderna på en sida av vägen och fägårdar på den andra sidan av vägen. På slätten bildades ofta klungbyar som var mer asymmetriskt utformade och topografiskt anpassade. Den statliga kontrollen ökade och man började ta ut skatt från bönderna. Under medeltiden byggdes ett stort antal kyrkor. I området finns ett stort antal stenkyrkor bevarade från denna tid. Exempel på medeltida kyrkor är Munktorp, Himmeta och Bro i Köpings kommun, Berg, Svedvi och Säby i Hallstahammars kommun. Då kom också socknen att utgöra centrum för människorna. Socknen blev en träffpunkt och mötesplats och här fanns kyrkan, prästgården och sockenmagasinet. I Bergslagen och skogsbygderna skedde kolonisationen i huvudsak under medeltiden. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i utkanten av de brukade markerna. Bergslagen var tidigt påverkad av gruvdrift och järnframställning. På slättbygderna började man producera spannmål till bergslagsbefolkningen som inriktade sig på järnframställning och export. Slättbygden fick ett intensivt markutnyttjande inriktat på spannmål, vilket präglat landskapet fram till idag. Under 1300-talet kom pesten och befolkningen minskade. Många gårdar ödelades och markerna blev obrukade. Under 1400-talet inleddes utbyggnaden av kvarnar som kraftkälla vid åar med tillräcklig fallhöjd. Ett exempel i området är Mölntorp västra kvarn i Hallstahammars kommun. Köping fick handelsrättigheter på 1400-talet. Köping var under denna tid en viktig centralort samt handels- och marknadsplats för den omgivande rika jordbruksbygden med hamn vid Mälaren. Vasatid och statskontroll Äldre Vasatiden (1520-1650) präglades av kontroll från staten. Bruken fick endast producera tackjärn och stångjärn och adelsmän och stormän fick privilegiet att förädla produkterna. Detta skedde till exempel i Mölntorps kvarn i Hallstahammars kommun. De formella bruken bildades i Bergslagen, man fick en större drift, nyttjade vattenkraften bättre och rationaliserade produktionen. Staten såg gärna att bruken var självförsörjande vilket medförde att gårdar köptes upp eller anlades i anslutning till bruken. Skogsbygden återbefolkades efter pestens härjningar på 1300-talet. I slättlandskapen fortsatte en ökad specialisering mot spannmålsproduktion för export till Bergslagen. Gustav Vasa lät på 1500-talets mitt anlägga ett fast hus på den största ön av de tre holmarna i Kolbäcksån, nära utflödet i Mälaren. Det var en militär stödjepunkt och platsen för Strömsholm där nuvarande slott och ett stuteri uppfördes under 1600-talets början. Här inriktade man sig på boskap och hästavel. Strömsholm är känt för sin hästverksamhet än idag. Ekar var kronans egendom och många ekar som kan ses i landskapet idag är från denna tid. Under mitten av 1500-talet och framåt bildades flera järnbruk, såsom Gisslarbo och Kolsva i Köpings kommun och Trångfors och Hallsta hammare i Hallstahammars kommun. Från 1650 och under 1700-talet fortsatte slättlandskapets fokusering på spannmålsproduktion. Nu exporterades även spannmål till Dalarna och Stockholm. Vägar för handelsutbytet mellan Bergslagen och slättlandskapet hade funnits sedan tidigare, under denna tid ställdes dock högre krav på dessa vägar. Adel och tjänstemän krävde komfort under resan och bönder skickades ut för att förbättra vägarna och gästgiverier uppstod. 1700-talet var en guldålder för de svenska järnbruken och 1795 stod Strömsholms kanal klar för att tillgodose bergsbrukens transporter. Under denna tid minskar Köpings hamn i betydelse. Under 1700-talet minskade jordbrukets avkastning och för att rationalisera det och öka avkastningen genomfördes storskiftet år 1749. Det syftade till att slå samman mindre tegar till större. Detta medförde en del förbättringar men löste inte problemen med ägosplittringen. År 1827 fastlades laga skifte som syftade till att ge varje gård ett stycke sammanhängande mark. Bygemenskapen upphörde och gårdarna flyttades ut på nya ägor. I stort sett alla byar har genomgått laga skifte. Den gårdsstruktur som uppstod då är tydlig i landskapet idag. 13
Industrialiseringen och fram till idag Under 1800-talet skedde en befolkningsökning till följd av vaccinering inom hälsovården. Detta medförde att man tog upp och dikade ur skogsområden för odling, vilket blev den sista kolonisationen av skogsbygden. Under 1930-talet vände utvecklingen och man började flytta in till städerna för att ta anställning inom industrierna. Bruksorterna i området industrialiserades och fick en storskalig produktion. I Hallstahammars kommun grundades företaget Bulten 1870 och i Sörstafors ett pappersbruk. Köping omvandlades från handelsstad till industristad och Kolsva liksom Gisslarbo utvecklades till bruksorter. Strömsholms kanal byggdes om på mitten av 1800-talet men konkurrerades snart ut av järnvägen som fick stor betydelse för utvecklingen och transporter. Många industrijärnvägar anlades i området vilka finansierades genom privata satsningar. 4 Jordbruket rationaliserades bland annat genom laga skifte, utdikning och 5införande av handelsgödsel. Detta i kombination med en stor efterfrågan på arbetskraft i städernas industrier liksom de förbättrade kommunikationerna genom järnvägens införande, ledde till en avfolkning av landsbygden. Den stora jordbruksrationaliseringen sker nationellt under mitten av 1900-talet, slättbygden inom 5 analysens avgränsningsområde har dock en långt gående historik av spannmålsproduktion som fortsätter än idag. Under 1950-1970-talet växte tätorterna snabbt. Hallstahammars befolkning växte från 12 000 till 19 000 invånare och Köping växte från 22 000 till 30 000 invånare. Strömsholms kanal byggdes återigen om, nu för att bli mer inriktad mot turism. E18 är en av de moderna byggstenarna i området. Vägen som sträcker sig från öst till väst gör ett tydligt avtryck i dagens landskap och skär genom landskapets nord-sydliga riktningar. 3 7 2 7 7 6 2 3 7 2 Köping 1 3 7 3 6 7 1 3 Hallstahammar o 0 4 8 2 Km 2 FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS KARAKTÄRER kommungräns 2011-09-27 gräns landskapskaraktär södra delen av dalgångarna, övergångszon mellan karaktärer 1 Mälarnära herrgårdslandskap och skärgård 2 Mellanstort jordbrukslandskap 3 Skogsbygd 4 Bergslagens skogsbygd 5 Öppen skogsbygd 6 Skogsområde i jordbrukslandskap 7 Dalgångar kring vattendrag delområde tätbebyggda områden 14
201 LANDSKAPSANALYS FÖR HALLSTAHAMMARS OCH KÖPINGS KOMMUNER Karta, landskapets karaktärer 4 5 3 3 7 3 7 3 7 3 Hallstahammar 7 5 7 6 2 FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS KARAK 2 kommungräns 2 7 6 1 2 Nummer på kartan hänvisar till de landskapskaraktärer som beskrivs i text under kapitel fyra och sex. Köping 1 0 2 4 8 Km o gräns landskapskara södra delen av dalg övergångszon mella 1 Mälarnära herrgård skärgård 2 Mellanstort jordbruk 3 Skogsbygd 4 Bergslagens skogsby 5 Öppen skogsbygd 6 Skogsområde i jordb 7 Dalgångar kring vat delområde tätbeby 15
4. Landskapets karaktärer I detta avsnitt beskrivs Hallstahammars och Köpings kommuner utifrån sju identifierade landskapskaraktärer, vilka i sin tur delas in i delområden för tätorter. Indelningen är principiell och syftar till att förtydliga landskapets övergripande strukturer och karaktärsdrag. Gränsen mellan de olika landskapskaraktärerna är flytande och de särdrag som redovisas utgör bara en del av de karaktärsdrag som finns inom de olika områdena. Indelningen är gjord med avseende på landskapets visuella egenskaper men också hur det används idag och hur det har använts genom tiderna. Landskapets skala, komplexitet, riktningar och landmärken beskrivs liksom bruksvärde och kunskapsvärde. När analysen ska bedöma tåligheten av olika typer av vindkraftsetableringar känns det adekvat att även karaktärsindelningen följer ett nationellt perspektiv där man ofta utifrån skalan pratar om storskaligt, mellanstort och småskaligt. Därför har till exempel jordbruksmarkerna inom Hallstahammars och Köpings kommuner trots sin variation ändå klassats som mellanstort då jordbruksmarken inte är lika storskalig som i till exempel Skåne och Västergötland. Ur ett regionalt perspektiv skulle marken kunna beskrivas som storskalig. 4.1. Mälarnära herrgårdsslätt och skärgård, typ 1 Den uppodlade herrgårdsslätten varvas med skogsbeklädda moränholmar, träddungar, solitärträd, röjningsrösen och strandängar. De skogsklädda moränhöjderna delar upp landskapet i en varierande men mestadels småbruten mosaik. I söder övergår området i Mälarens flikiga kust och öar. Det odlade landskapet är tydligt Hallstahammar människopåverkat. Gårdar och hus ligger utspridda i landskapet och många är lokaliserade i brynzoner i anslutning till moränhöjder, områden som tidigt koloniserades och brukades. I landskapets lågpunkter och kring Mälaren har uppodlingen skett främst under 2011-09-27 medeltiden vilket avspeglar sig i bebyggelsens placering. I området finns inslag av herrgårdar och slott, exempelvis Dåvö, Stäholm och Strömsholm, som sätter en prägel på landskapet genom större obrutna åkrar och alléer som leder fram till mangårdsbyggnaderna. Kring Mälaren finns också sommarstugor och fritidsbebyggelse som döljer sig bland skogspartier. Området söder om FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS STRUKTUR kommungräns siktlinje/riktningar gräns/vattendrag stråk/vattendrag barriär/stråk, väg/järnväg gräns/kraftledning landmärke Siktlinje är öppningar, platser i landskapet där långsträckta utblickar kan ske över omgivningen. Barriärer kan beskrivas som linjära element som ses som gränser mellan två ytor/områden. Barriärer kan ibland ur en annan betraktelsenivå fungera som stråk; en motorväg kan vara både en barriär och ett stråk. Köping Betad strandäng med Strömsholms slott i bakgrunden. Slottet utgör en central plats i landskapet och är synligt från flera håll. Hallstahammars kommun. 16 0 2 4 8 Km o Stråk är de leder vi rör oss på. Till exempel kan det vara gator, vägar, kanaler eller järnvägar. Utifrån dessa stråk observerar vi andra element i omgivningen och orienterar oss med hjälp av till exempel landmärken. Gränser är linjära objekt som inte upplevs som stråk, exempelvis kraftledningar och åar. Gränser kan ibland upplevas som barriärer i landskapet.
201 FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS STRUKT Siktlinje är öppningar, plat pet där långsträckta utblic över omgivningen. Barriärer kan beskrivas som ment som ses som gränse ytor/områden. Barriärer ka en annan betraktelsenivå stråk; en motorväg kan va barriär och ett stråk. LANDSKAPSANALYS FÖR HALLSTAHAMMARS OCH KÖPINGS KOMMUNER Karta, landskapets struktur Hallstahammar kommungräns siktlinje/riktningar gräns/vattendrag stråk/vattendrag barriär/stråk, väg/jä gräns/kraftledning landmärke Köping Stråk är de leder vi rör oss pel kan det vara gator, vä eller järnvägar. Utifrån des verar vi andra element i o och orienterar oss med hjä exempel landmärken. Karta, landskapets struktur. Förklaring finns på sida 15. 0 2 4 8 Km o Gränser är linjära objekt so levs som stråk, exempelvis och åar. Gränser kan ibla som barriärer i landskapet 17
Köping karaktäriseras av ett större landskapsrum som möter Köpingsån/Mälaren. Vattnet anas innan man ser det. Strandängar och sjöfåglar är karaktäristiska inslag och längs ån finns en gång- och cykelväg som leder till Malmön med fritidsbebyggelse, bad och camping. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Landskapet är uppbyggd av olika mer eller mindre avgränsade landskapsrum. Storleken varierar men är huvudsakligen mindre med större utbredning kring herrgårdarna och slott. Formerna variera något och rummen avgränsas genom moränhöjderna. Siktlinjerna är oftast korta, bitvis ges dock långa utblickar genom det odlade landskapet eller över Mälarens vatten. De huvudsakliga riktningarna i landskapet är nord-sydliga men bryts upp genom moränhöjderna som ofta är något rundade och fristående. Det är bitvis svårt att orientera sig i landskapet genom dess återkommande variationer av moränhöjder, gårdar och även ett vägnät av mindre vägar och många vägskäl bidrar till svårigheten att lokalisera sig. Strömsholms slott och alléer utgör landmärken i landskapet. Utblick över Mälaren från Malmön, Köpings kommun. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Många människor bor och verkar i detta landskap. Jordbruks- och turistnäringen är viktig och landskapet hålls på många håll öppet genom betesdjur, numera till stor del hästar. Landskapet är komplext och innehållsrikt. Landskapet har en rik och unik historisk grund som man kan avläsa än idag vilket ger det ett högt kunskaps- men även upplevelsevärde. Strömsholms kanalmiljö utgör riksintresse för kulturmiljön då den är landets näst äldsta kanal med stor betydelse som järnbruks- och kommunikationsmiljö. Strömsholm utgör ett riksintresse för naturmiljön genom sitt kontinuerliga odlingslandskap med betesmarker, strandängar och ädellövskogar. Även Kungs-Barkaröområdet i Köpings kommun är ett riksintresse för naturmiljön genom sitt värdefulla odlingslandskap. Området är mycket fågelrikt och kring Strömsholm finns många kända rastplatser för fåglar. Strömsholms kanal utgör också riksintresse för friluftsliv och hela Mälaren med dess öar och strandområden är riksintresse för rörligt friluftsliv. Landskapet uppskattas av människor som reser till området för att segla, paddla, bada, samt utforska och njuta av områdets natur- och djurliv. Ett välbesökt turistmål är Strömsholms slott och omliggande naturreservat. Vid Strömsholm bedrivs även omfattande ridskoleverksamhet med många utbildningar inom hästnäringen, hästtävlingar arrangeras och ett djursjukhus finns. Allén som leder till Dåvö herrgård utgör ett landmärke i området kring Mälaren. Köpings kommun. 18
4.2. Mellanstort jordbrukslandskap, typ 2 På en glidande skala övergår den Mälarnära herrgårdsslätten i söder till ett mellanstort jordbrukslandskap som kännetecknas av ett flackt till svagt böljande uppodlat landskap, här och var med inslag av betesmark och på sina håll energiskog. Landskapet har ett stort inslag av skogsbevuxna moränhöjder som delar upp landskapet. På sina håll i områdets norra del framträder skogen som en tydlig rumsavgränsning, med undantag för de områden där vattendrag sträcker sig upp i dalgångar. Den mellanstora jordbruksmarken präglas av ett långvarigt jordbruk. Karaktäristiskt för området är att det har en lång historisk tradition av spannmålsodling. Redan för 2500 år sedan skapades till stor del det åker- och ängslandskap som vi ser än idag. Många boplatser med tillhörande odlingar som bildades under denna tid har utvecklats till nutida byar och gårdar. Under medeltiden byggdes ett storts antal kyrkor som återfinns i landskapet, till exempel Bro, Berg, Munktorp och Svedvi kyrkor. Människans Bro kyrka, en medeltida kyrka med ett typiskt lägre kyrktorn. Köpings kommun. närvaro är påtaglig i landskapet genom vägar, kraftledningar och bebyggelse såväl samlad som i gårdsform. Gårdarna som kantar odlingsmarken har nytillkommen bebyggelse som i många fall passar väl in i skala och form. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Landskapet är uppbyggd av olika mer eller mindre avgränsade landskapsrum. Storleken varierar men är huvudsakligen mellanstora. Rummen kan emellanåt upplevas något mindre genom att utblickar begränsas av bevuxna holmar, diken eller åstråk. Större och flackare slätter är påtagliga kring E18, Hallstahammar och Köping. Formerna variera något och rummen avgränsas genom moränhöjderna. Siktlinjerna genom det odlade landskapet är oftast långa i nord-sydlig riktning medan kortare utblickar är möjliga i väst-östlig riktning. De huvudsakliga riktningarna i landskapet är nord-sydliga men bryts upp genom moränhöjderna som ofta är något rundade och fristående. Det är bitvis svårt att orientera sig i landskapet genom upprepade variationer av moränhöjder och gårdar i det öppna landskapet. Dessutom rymmer landskapet ett finmaskigt nät av mindre vägar och vägskäl som bidrar till svårigheten att lokalisera sig. Landmärken utgörs av kyrkor, främst de som uppfördes eller byggdes om under 1700-1800-talet såsom Odensvi och Köpings kyrkor. Dessa har högre kyrktorn än de medeltida kyrkorna som ibland kan fungera som landmärke från vissa håll och i närområdet. Andra landmärken i detta karaktärsområde är förknippade med tidigare bruksindustri, till exempel skorstenen i Sörstafors. Ytterligare andra landmärken har förhistoriskt ursprung som kungshögen Ströbohög norr om Köping. Söder om Sörstafors står tre solitära ekar i en större åker. De historiska, äldre ekarna är ett karaktäristiskt landmärke i området. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Många människor bor och verkar i detta landskap. Jordbruksnäringen är viktig och landskapet hålls på många håll öppet genom betesdjur, till stor del hästar. Landskapets bruksvärde är tydligt kopplat till jordbruket och dess spannmålsproduktion samt till en alltmer utbredd hästnäring. Landskapet har även ett Bebyggelse i anslutning till skogsbeklädda moränkullar typiskt för det mellanstora jordbrukslandskapet. Håskesta, Hallstahammars kommun. Vattendrag och kraftledningar utgör tydliga gränser i det öppna jordbrukslandskapet. Vy öster om Sörstafors i Hallstahammars kommun. 19
stort bruksvärde som boendemiljö. Närheten till de större tätorterna Hallstahammar och Köping gör landskapet attraktivt för boende och pendling. Den mellanstora jordbruksmarken förknippas inte med friluftsliv och rekreation. Det finns dock områden/skogar som nyttjas för närrekreation, främst i anslutning till bebyggelse. I områdets södra del, mellan Köping och Munktorp, sträcker sig Romboleden, en pilgrimsled. Från Köping, via Munktorp och vidare mot Strömsholm, sträcker sig Mälardalsleden som är en del av det vanliga vägnätet. Landskapet är komplext och innehållsrikt och har ett högt kunskapsvärde genom dess rika och unika historiska grund som kan avläsas än idag. Inom området finns ett Natura 2000-område, Kyrbyåsen, söder om Kolbäck. Det är en del av Strömsholmsåsen som höjer sig 15 meter över omgivningen. Dessutom hyser landskapet många områden som har ett regionalt värde för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljö. Några exempel är Bergs kyrkby i Hallstahmmars kommun som har betesmarker med höga biologiska värden och rik vegetation i anslutning till de fornlämningar som finns i markerna. Platsen har varit bebodd redan under järnåldern och kyrkan är av medeltida karaktär med ett lägre kyrktorn. Ett annat exempel är området norr om Munktorp där smala grusvägar binder samman byarna, ofta med välbevarad bebyggelse. Här finns betesmark med varierad artrikedom och spår från järnåldern med ett stort antal bygravfält. 4.3. Skogsbygd, typ 3 Övergången till skogsbygd från det mellanstora jordbrukslandskapet är tydlig och markant. Förutom skogen bidrar höjdskillnaden till den tydliga gränsen mellan de olika landskapskaraktärerna. Övervägande delen av skogen utgörs av barrskog men lövinslaget är förvånansvärt stort. I anslutning till lågpunkter och vatten kan löv stundom vara dominerande. På sina håll har skogarna inslag av större myrar med karaktäristisk myrvegetation. Några större myrar finns i norra Köping och norra Hallstahammar. På Bredmossen i Hallstahammars kommun och på Trosa-Svensbomossen i Köpings kommun bryts torv och mossarna är öppna och industriella. De skogsklädda höjdernas tunna moränlager och på sina ställen blockiga terräng har inte gått att använda för åkerbruk. Bosättningarna i skogsbygden skedde främst under medeltiden. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i I skogsbygden norr om Hallstahammar syns spår av tidigare odlingsmarker. utkanten av de brukade markerna. Gårdarna och torpens småskaliga jordbruk kompletterades ofta med binäringar som successivt utvecklades. Spår av sådana verksamheter kan vara kolbottnar, tjärdalar och mindre kvarnanläggningar. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken I skogsbygden är landskapsrummen begränsade till små öppna marker kring bebyggelse och Opåverkade skogar inbjuder till rekreation. Skogsbygd i Köpings kommun. 20
tillfälliga öppna områden i samband med skogsavverkning. Skogsbygden i analysens avgränsningsområde har förhållandevis stora höjdskillnader (upp till cirka 40 meter) från söder till norr. Höjdskillnaden tas upp på en längre sträcka och det finns få platser med utblickar som kan ge överblick över landskapet. Skogslandskapet kan upplevas dramatiskt i anslutning till partier med blockrik terräng. Karaktären kan överlag beskrivas som lågkomplext och homogent. I området finns inga utmärkande landmärken. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Skogens främsta bruksvärde är som produktionsskog. Även den jakt som bedrivs i skogarna kan räknas som både en viktig näring och som fritidssyssla. Skogsmarken har på flera håll rekreativa värden och inbjuder till vandring, bär- och svampplockning. Det finns även naturområden med höga kunskapsvärden. I området finns Tängsta naturreservat (även Natura 2000-område), som består i huvudsak av barrskog mellan 100-140 år. Vindfällen, högstubbar och lågor förekommer och gör att området har urskogskaraktär. Tjäder är vanligt förekommande i området. Venabäcken som slingrar sig i en brant dalgång, ingår även den i ett naturreservat (och Natura 2000-område). Här ligger naturvärden främst i livet i bäcken som är ett förhållandevis rent och opåverkat porlande vattendrag som hyser den ovanliga flodpärlmusslan. Området får främst sin karaktär då det utgör Bergslagens bruksbygds sydligaste utpost. Bergslagen var tidigt påverkad av gruvdrift och järnframställning. Området har få spår från förhistorisk tid. De skogsklädda höjdernas tunna moränlager och på sina ställen blockiga terräng har inte gått att använda för åkerbruk. Bosättningarna i skogsbygden skedde främst under medeltiden och i områdets norra del finns bland annat spår efter ett medeltida hytt- och hammarområde norr om Brattfors. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i utkanten av de brukade markerna. Gårdarna och torpens småskaliga jordbruk kompletterades ofta med binäringar som succesivt utvecklades. Spår av sådana verksamheter kan vara skogsbruks- eller kolningsanläggningar. Produktionsskog i Bergslagens skogsbygd norr om Valbricka, Köpings kommun. 4.4. Bergslagens skogsbygd, typ 4 Övergången från skogsbygd till Bergslagens skogsbygd kan inte visuellt urskiljas särskilt tydligt. Topografiskt är denna karaktär den högst belägna i området med stora delar belägna på höjder mellan 100-120 meter över havet. Övervägande delen av skogen utgörs av barrskog och på sina håll har skogarna inslag av större myrar med karaktäristisk myrvegetation. Delar av myrkomplexet Havregärdet har tidigare utgjort slåtterängar, på 1800-talet, under den senaste kolonisationen av Bergslagens skogsbygd, Köpings kommun. 21