FRAMTIDSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 4/2004 rd Statsrådets utredning med anledning av kommissionens meddelande Vetenskap och teknik, centrala faktorer för Europas framtida utveckling Politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen Till stora utskottet INLEDNING Remiss Stora utskottet sände den 14 juli 2004 statsrådets utredning med anledning av kommissionens meddelande Vetenskap och teknik, centrala faktorer för Europas framtida utveckling Politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen (E 61/2004 rd) till framtidsutskottet för eventuella åtgärder. Sakkunniga Utskottet har hört - generalsekreterare Matti Vuorio, Maanpuolustuksen tieteellinen neuvottelukunta, försvarsministeriet - överinspektör Eeva-Liisa Kortekallio, handels- och industriministeriet - generaldirektör Raimo Väyrynen och chef för EU-ärenden Tiina Vihma-Purovaara, Finlands Akademi - specialmedarbetare Karin Wikman, Teknologiska utvecklingscentralen - professor Juha Äystö, Jyväskylä universitet. UTREDNINGEN Förslaget Regeringen har låtit göra en utredning om kommissionens meddelande "Vetenskap och teknik, centrala faktorer för Europas framtida utveckling-politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen". Regeringens ståndpunkt Regeringen påpekar att den ännu inte har kommit med en slutlig ståndpunkt till meddelandet och att dess kommentarer är preliminära. E 61/2004 rd Version 2.0
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Motivering En positiv hållning Framtidsutskottet har beaktat vad kulturutskottet (KuUU 10/2004 rd) och ekonomiutskottet (EkUU 22/2004 rd) har anfört i sina utlåtanden och meddelar att det instämmer i regeringens syn. Det viktigaste för Finland i EU:s nya program för forskningsstöd är att kommissionen har ambitionen att fördubbla (eventuellt nästan tredubbla) forskningsstödet under nästa finansieringsperiod (2007 2013) och att också grundforskningen ska få stöd i nästa budget. Vad gäller grundforskningen hänvisar utskottet till sitt utlåtande om statsrådets utredning med anledning av kommissionens meddelande "Europa och grundforskningen" (FrUU 1/2004 rd). Utgångspunkt: Finland har fått mer än det satsat Det föregående ramprogrammet 1998 2002 hade en budget på 14,9 miljarder euro. Finland var med i 1 400 projekt och utverkade 284 miljoner euro eller 2,3 procent av de konkurrensutsatta stöden för dem. Finlands finansiella bidrag var 1,45 procent. EU använder 17,5 miljarder euro för sju stora forskningsområden 2002 2006. Fram till juni 2004 har finländare varit med i 400 projekt som beslutats på vetenskapliga meriter. Finländska forskare får uppskattningsvis 146 miljoner euro. Vi har alltså fått ut mer än vi har satsat. När man bedömer hur effektivt Finland har utnyttjat forskningsstödet från EU är det skäl att notera att bara en del av stödet går till universitet och högskolor. Statens tekniska forskningscentral är den instans som fått mest stöd bland övriga stödtagare. Forskningen får också pengar ur strukturfonderna. Besluten om pengarna fattas nationellt. Hos oss fattas besluten av landskapsförbunden, länsstyrelserna eller arbetskrafts- och näringscentralerna. Strukturfondsmedel har också använts för att finansiera professurer (t.ex. en ekologiprofessur/s:t Michel och en kommunikationsprofessur/lahtis). Utskottet vill inte bedöma hur effektiv EU-finansieringen har varit men det pekar på hur splittrat vetenskaps- och forskningsfältet är. Det internationella samarbetet har alltid varit viktigt för Finland Vetenskapen är internationell och för Finland har det alltid varit en nödvändighet att delta i det internationella samarbetet. Enligt uppskattning tas 99 procent av kunskapen i världen fram någon annanstans än i Finland. EU spelar en viktig roll, men det lönar sig inte att bygga alltför mycket på den. Bara omkring 5 procent av unionens totala forskningsstöd kommer från kommissionen medan medlemsstaterna står för 95 procent. Det finns inte heller några garantier för att EU skulle kunna bli en forskningens "stormakt", trots att unionens vetenskaps- och teknikpolitik under senare tid har lagt sig till med nya, dynamiska drag. Det vetenskapliga samarbetet bör i vilket fall ha en global inriktning: det behövs fördjupade kontakter inte bara med Nordamerika utan också med Japan, Kina, Indien och Ryssland. Det nordiska vetenskapliga samarbetet (Nordforsk) är effektivast när det ingår i EUsamarbetet. Det nationella intresset i forskningsstödet för vetenskap och i vetenskapspolitiken Det finns två sätt att närma sig forskningsstödet för vetenskap: det ena utgår från det universella i vetenskapen, det andra från det nationella intresset. Att bevaka det nationella intresset betyder inte isolering och begränsningar, utan att samarbetsformerna bör ställas i relation till det mervärde de kan ge. Mervärdet kan gagna universitet och forskningsinstitut men också företag och samhället i stort. Det är inte bara regeringar och deras ekonomiska stödorganisationer som alstrar ett mervärde utan också deras gränsöverskridande samarbete med andra aktörer typ internationella organisationer och företag. 2
Det nationella intresset bör analyseras med hänsyn till den internationella arbetsfördelningen. Vi måste bedöma på vilket sätt satsningarna på forskning och utveckling kan hjälpa finländska aktörer att stärka sina positioner och den vägen att producera ett mervärde i stor utsträckning både för sig själva och hela samhället. Inom vetenskapen och tekniken finns källan till mervärde utanför Finland och därför är en aktiv medverkan i det internationella samarbetet ett villkor för att det nationella intresset ska kunna tillgodoses. På detta sätt kan vi också synliggöra oss själva internationellt och få större medinflytande. Mycket återstår för oss att göra precis på denna punkt. Finland producerar fler vetenskapliga artiklar per capita än till exempel Danmark, Tyskland och Nederländerna, men vi kommer långt efter de här länderna när det gäller citerade artiklar. Vårt system för forskning och produktutveckling har ett mycket gott rykte utomlands, men vi har inte kunnat nyttiggöra det fullt ut till stöd för vårt eget medinflytande. Vad gäller vårt eget forskningsstöd bör vi se om själva grunden och dessutom satsa mer på ekonomiskt stöd till strategiskt viktiga områden. För att det här målet ska uppnås till fullo bör universiteten stärka sina egna forskningsstrategier och förbättra sin specialisering utifrån dem. För att det nationella intresset i vetenskapspolitiken också på EU-nivå ska ge bättre resultat inom vetenskap och forskning bör regeringen komma med lämpliga nya öppningar i denna andra fas av globaliseringens och informationssamhällets tidevarv. En av de viktigaste är att tillgodose universitetens behov av autonomi. När det gäller stöd bör det övervägas vilka nya skattesänkningar och liknande incitament det går att finna bland de bästa internationella stödmodellerna för universitet och tillämpa på Finland så att också inhemska investerare i den privata sektorn (företag och enskilda människor) kan fås att investera i finländsk forskning. Resultatet intresserar forskare Finland bör utnyttja alla tillgängliga metoder för att bevara sin egen vetenskapliga nivå och höja den i en internationell jämförelse. Det oaktat måste det erkännas att det nationella intresset och hela angreppssättet är mycket problematiskt inom vetenskap och forskning. Precis som företag inte bryr sig om det nationella intresset utan bara om sitt eget resultat är också forskare till syvende och sist mest intresserade av kunskap, resultat och framgång, eller av att lyckas i sitt forskningsuppdrag och sin vetenskapsgren. EUmedborgarna handlar i stor utsträckning också utifrån sitt eget intresse. I en global ekonomi är det fullständigt klart att om en forskare får ett utmanande forskningsuppdrag utomlands och tror sig uppnå bättre resultat den vägen, antar han eller hon vanligen utmaningen precis ett som företag skulle göra. Trots att den kulturella och språkliga bakgrunden spelar en viss roll för var forskaren placerar sig saknar kompetensen fosterland. I en global värld kommer det nationella intresset då att reduceras till staten: det ligger i regeringens intresse att uppmuntra människor och företag att gå samman i nätverk i riktning både till och från Finland. I det syftet måste regeringen kunna trygga människors försörjning och företags framgångsmöjligheter. Gränserna står de facto mycket öppnare för forskare och företag än för andra finländare och därför är det viktigt att vi drar största möjliga nytta av det öppna forskningsstödet, utländska forskningsinstitut och universitet och lockar högklassig utländsk kompetens till Finland. Incitament är viktiga för forskare och kvalificerade människor över lag. Regeringen måste ta helt nya initiativ för att hålla kvar högkvalificerade människor i landet eller för att få dem att återvända till sitt hemland efter avslutade studier och arbete utomlands. Det måste skapas incitament för universitet, forskningsinstitut och forskare. Forskare ska kunna utnyttja sin utomlands förvärvade kompetens precis som de möjligheter Finland kan erbjuda. Företagens, forskningsinstitutens och universitetens existerande och nya nätverk måste utnyttjas så att alla parter upplever att de har nytta av dem och får genuina möjligheter till nya framgångar. Sett ur denna synvinkel är t.ex. initiativet att inrätta en europe- 3
isk molekylärmedicinsk laboratorieenhet i Finland viktigt. Det väsentliga på sikt är vilka andra incitament än bättre forskningsstöd Europa har att bjuda på i den globala konkurrensen om samma kvalificerade människor? Ett aktivt grepp om EU:s forskningspolitik, speciellt inom Finlands styrkor Unionen är ett sätt för företag och forskare att driva sina egna intressen. Finländarna bör arbeta för att ge grundforskningen i EU en sådan inriktning att den stöder forskningsobjekt som Finland anser viktiga i framtiden. Vi bör utgå från att de områden där Finland är starkt och där vi redan har nationell kompetens måste fås med i EU:s forskningsprogram. Allt det här kräver ett aktivt grepp redan på ett tidigt beredningsstadium. Finland har bättre möjligheter än någonsin att få vara med och sätta agendan för vetenskap och forskning i EU. EU:s nya forskningsprogram bör över huvudtaget inte ses i ett snävt perspektiv enbart som stödkälla. Grundforskning kan ge bestående värden En oavhängig och stark grundforskning är ett nödvändigt villkor för uppkomsten av industriella och sociala innovationer. Om en sådan saknas förbättrar vi bara innovationer i marginalen. Men det behövs mer än grundforskning för innovationer; det behövs också fungerande samhällsinstitutioner, däribland förmedlarorganisationer och riskfinansiering, och givetvis företagssatsningar. Till exempel framgångar i biovetenskaperna kräver att de här två villkoren uppfylls samtidigt. Finansiering av grundforskning och teknik är inte alternativ sinsemellan. Nya industribranscher uppstår på grundvalen av kunskap som producerats genom grundforskning, men inte uteslutande. Grundforskningen är viktig också för att ett litet land kan utnyttja internationella forskningsrön bara om det har förmåga att tolka och nyttiggöra dem. Vetenskap är inte bara teknik Vetenskap och forskning är inte begränsade enbart till teknologi. Inte minst i informationssamhällets nuvarande utvecklingsfas som prioriterar sociala innovationer behövs det vid sidan av teknisk forskning också t.ex. social och psykologisk grundforskning. EU:s vetenskaps- och forskningspolitik och finansieringen av dem får inte inskränkas bara till utveckling av ny teknik. Europeiska forskningsrådet Det tilltänkta Europeiska forskningsrådet inom grundforskningens område är ett sätt att genomföra det europeiska forskningsområdet och mobilisera mänskliga och andra resurser för att ta fram kunskap. Rådet måste finansieras på annat sätt än över de nationella vetenskapsbudgetarna. Forskningsstöden från rådet delas ut enbart i vetenskaplig konkurrens och därför bör beslutsfattandet och expertförfarandena tåla kritisk granskning och vara accepterade av vetenskapssamhället. En annan möjlighet är att förbättra det internationella vetenskapliga samarbetet mellan stödorganisationerna på bi- och multilateral basis. I vissa fall (Indien, Japan, Kina) är det nödvändigt och t.o.m. nyttigt med bilateralt samarbete, om det organiseras rätt. Inom EU finns en hel del multilateralt samarbete mellan nationella finansiärer som också kommissionen och Europeiska vetenskapsstiftelsen kan delta i (t.ex. att skapa nätverk mellan forskningsprogram, dvs. samarbetet ERA-NET). Om idén med Europeiska vetenskapsrådet går i stöpet går vi miste om en möjlighet att försöka oss på ett nytt samarbete av mer ambitiöst slag. Finansiell riksanalys Utskottet hade inte möjlighet att göra det slag av tidskrävande riskanalys som sakens betydelse skulle ha krävt, men det anser att ett sådant tillnärmningssätt i vissa delar skulle behövas för en finansiell bedömning av vetenskap och teknik också i riksdagen. Framtidsutskottet understryker att en omläggning av EU:s vetenskaps- och teknikpolitik enligt kommissionens meddelande 4
på sikt vore nyttig och tillrådlig trots riskerna. Det lyfter fram en rad exempel på risker: 1. Vi gör fel val av jämförelseobjektet Ju bredare och djupare den europeiska integrationen blir desto större är risken för att bara Europa eller vissa länder i Europa tas till jämförelseobjekt i utvärderingen av något samhälleligt fenomen. Det leder från första början till snedvridningar. I globaliseringens tidevarv är det rätta jämförelseobjektet både vad gäller konkurrenskraft och vetenskap och teknik den globala ekonomin, marknaden, vetenskapen och tekniken och givetvis de globala hotbilderna, problemen, men framför allt de globala utvecklingsutsikterna och möjligheterna. Europa tilldelades inte ett enda Nobelpris i vetenskap 2004. 2. Vi har fel uppfattning om källan till vetenskapsstöd i relation till det kraftigt ökade behovet Det typiska för den pågående globaliseringsperioden har varit att de statliga och ekonomiska gränserna har öppnats till den grad att också vetenskapen och tekniken blivit globala investeringsobjekt. Kostnaderna för inte minst naturoch humanvetenskaperna har samtidigt skjutit i höjden och därför har bara de allra förmögnaste forskningsorganisationerna råd med den senaste spetsforskningen och dyr apparatur. Det har krävt en hel del investeringar från den privata sektorn vid sidan av offentlig finansiering. Vetenskaps- och förvaltningskulturen i Europa har i ett historiskt perspektiv varit statsdominerad. 3. Vi gör fel val när vi anpassar människors och vetenskapens intressen till varandra I en demokrati är majoritetens intresse utgångspunkten, men minoritetens intressen måste ändå tillgodoses i beslutsfattandet. Man utövar statlig makt och bestämmer om gemensamma medel i EU:s gemensamma vetenskapspolitik och därmed finns demokratin i fonden och med i bilden också om vetenskapen och forskningen styrs på deras egna villkor. 4. Vi gör fel prioriteringar inom vetenskapen I valet av prioriteringar inom grundvetenskapen av nya forskningsobjekt och över lag finns det risk för att området väljs fel, och eftersom forskningsprojekten ligger i en helt annan storleksklass än tidigare gör riskerna det också. Säkerhet är ett nytt och brett forskningsområde. Ett exempel är rymdforskningen som lyfts fram i den europeiska debatten speciellt under de senaste åren. Om en betydande del av de nya forskningsstöden riktas till rymdforskning och närmare bestämt i enlighet med vissa länders intresse för förberedelse av bemannade rymdfärder som är ytterst dyra och riskabla, blir det inte medel över för andra områden. Analogt har man inom medicinen bedömt att det nya stödet möjligen räcker till för att ta fram ett nytt läkemedel på ett effektivt och globalt sett konkurrenskraftigt sätt. Behovet är hundratals läkemedel. Den springande punkten är när och hur vi lyckas i våra avgörande val. Det som gör valen i EU speciellt svåra är att pengarna i vilket fall är för knappa jämfört med Förenta staterna. 5. Försummelser i det nationella stödet kompenseras via EU:s forsknings- och utvecklingsbudget EU-länderna har ställt som mål för sina nationella regeringar att avsätta 3 procent av bnp för forskning och utveckling. Bara Finland och Sverige har uppnått målet. Det nationella stödunderskottet får inte kompenseras med en dubbelt så stor vetenskaps- och teknikbudget i EU. 6. Stora projekt styr kunskapsintresset och inskränker debatten Precis som på det nationella planet har nya forskningsteman och forskargrupper svårt att komma fram när all uppmärksamhet riktas på några få synliga projekt. I ett litet land är det ett alldeles särskilt problem. När t.ex. Finlands Akademi prioriterar det sociala kapitalet i samhällsvetenskaperna jämkar unga forskare sitt kunskapsintresse efter detta givna tema. Den allmänna samhälleliga debatten styrs också i den riktningen, trots att det kan finnas ett explicit behov av att belysa hela spektret av utmaningar, möjligheter men också problem och kriser speciellt via samhällsvetenskaperna. För framtidspolitiken är också svaga signaler om något nytt och om förändring viktiga. 7. Beslutsfattandet och kontrollen fungerar inte 5
Det väsentliga är vem som fattar besluten och på vilket stadium, hur pengarna riktas, viktas och slutligen fördelas. Det är också viktigt vem som kontrollerar att överenskomna principer och riktlinjer följs och hur. Ju större forskningsprojekten blir desto farligare är det om valen inte träffar rätt och beslutsfattandet haltar. Förvaltningen av EU:s forskningsprogram måste göras tydligare. Utöver eftersläpningen med att nå 3-procentsmålet för vetenskap och utveckling finns det två andra dåliga erfarenheter av den gemensamma politikens svagheter i EU, nämligen ambitionerna att stabilisera ekonomin och förbättra konkurrenskraften. 8. Det går inte att föra över modellen Utskottet hänvisar till sitt utlåtande om kommissionens meddelande om Europa och grundforskningen (FrUU 1/2004 rd) och konstaterar att det finns en uppenbar risk för att den modell för forskning och forskningsstöd som vi anammat från Förenta staterna inte går att förankra på önskat sätt i Europa. Utlåtande Framtidsutskottet meddelar att utskottet omfattar regeringens ståndpunkt med anmärkningarna ovan. Helsingfors den 19 november 2004 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Jyrki Katainen /saml medl. Jouni Backman /sd Mikko Elo /sd Hanna-Leena Hemming /saml Kyösti Karjula /cent Jyrki Kasvi /gröna Sekreterare var utskottsråd Paula Tiihonen, forskare Ulrica Gabrielsson. ers. Marjo Matikainen-Kallström /saml Päivi Räsänen /kd Esko-Juhani Tennilä /vänst Pekka Vilkuna /cent Susanna Haapoja /cent Matti Kauppila /vänst. 6