Utbildningssystemet Den starka uppgången av antalet studerande som ägde rum under 1990- talet fram till 1998 har stannat av. Antalet studerande i komvux är numera tillbaka på samma nivå som före kunskapslyftets införande 1997, men högskolans expansion har fortsatt in på 2000-talet. Ungdomarnas val av program i gymnasieskolan har under de senaste fem åren inte förändrats särskilt mycket. Andelen som fullbordar sin gymnasieutbildning har långsiktigt sjunkit. För närvarande är det knappt 70 procent av pojkarna och 75 procent av flickorna som får slutbetyg från ett nationellt eller specialutformat program. Dock är det ungefär nio av tio som åtminstone går t.o.m. höstterminen i årskurs 3. Under de kommande sex-sju åren kommer antalet avgångna från gymnasieskolan att öka med cirka 30 procent om examinationsfrekvensen ligger kvar på samma nivå som under de senaste tre åren. Detta är en följd av att de stora födelsekullarna från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet kommer upp i gymnasieåldern. Den starka uppgången förbyts sedan i en lika stark nedgång under fem-sex år därefter. Högskoleutbildningen har genomgått en enorm expansion under de senaste 10-12 åren. Antalet nybörjare var vid 1990-talets början 50 000. Läsåret 2002/03 hade antalet ökat till drygt 83 000. Under denna period har antalet avgångna från gymnasiet varit i stort sett oförändrat eller till och med minskat något. En förklaring till expansionen är att andelen som fortsatt till högskolan efter gymnasiet ökat något, en annan att antalet utländska studenter har ökat starkt och en tredje att Kunskapslyftet medfört att fler äldre fått möjlighet att börja studera på högskolan. Vad som kommer att hända med tillströmningen till högskolan på sikt är svårt att bedöma. Antalet ungdomar som går ut gymnasiet kommer som nämnts att öka starkt fram till 2010, vilket talar för att högskolenybörjarna blir fler. Vad som talar emot är att den speciella satsningen på att höja vuxnas utbildningsnivå har halverats i jämförelse med när satsningen var som störst. 71
900 000 i utbildningar ovanför grundskolenivån Antalet studerande i utbildningar ovanför grundskolenivån har under de senaste sex sju åren legat nära nog konstant kring 900 000. Den starka uppgången som ägde rum under 1990-talet fram till 1998 har alltså stannat av. Den uppgången handlade dels om en mycket kraftig expansion av vuxenutbildningen genom Kunskapslyftet (som i diagrammet nedan huvudsakligen finns under komvux), dels om ett allt större antal högskolestuderande. Högskolans expansion har fortsatt under 2000-talet, medan antalet studerande i komvux numera är tillbaka på samma nivå som före kunskapslyftets införande 1997. Antalet studerande i gymnasieskolan har legat nära nog konstant kring 300 000 de senaste tio åren. Kvinnorna är i klar majoritet i både komvux och högskolan och även i det som i diagrammet nedan kallats andra utbildningsformer. I komvux är två studerande av tre kvinnor och i högskolan utgör kvinnorna 60 procent. Antalet studerande i olika utbildningsformer 1990-2002. Tusental 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Gymnasium Komvux Högskola Andra utbildningsformer Anm: I kategorin Andra utbildningsformer ingår studerande vid exempelvis folkhögskolor, kvalificerad yrkesutbildning (KY) och personer med studiemedel för studier utomlands eller i andra skolformer i Sverige utöver de ovan och i diagrammet nämnda. Uppgifterna om antalet studerande vid Andra utbildningsformer är inte jämförbara över hela den period som diagrammet omfattar, men i stort sett för de senaste fem åren. 72
Gymnasieskolan Alla går till gymnasiet Gymnasieskolan är sedan många år i praktiken en obligatorisk utbildning. Det är ytterst få ungdomar som inte börjar i gymnasieskolan. Antalet elever i årskurs 1 på de nationella och specialutformade programmen (som vad gäller utbildningens omfång och nivå är likvärdiga med de nationella) motsvarar tillsammans nästan exakt antalet 16-åringar. Att det till och med kan blir fler än antalet 16-åringar beror på att några byter program och börjar om i årskurs 1. Mellan 15 och 20 procent av en årskull går ett s.k. individuellt program, som är anpassat till den enskilde individens behov och önskemål. Syftet med de individuella programmen är att eleven skall ges förutsättningar för att senare börja på ett fullständigt gymnasieprogram. Antalet elever i årskurs 1 i procent av antalet 16-åringar 1994-2002 Fördelning på typ av gymnasieprogram 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Studieförberedande Yrkesförberedande S:a nationella Individuella Specialutformade S:a nationella+spec.utf. Anm: De studieförberedande och yrkesförberedande programmen utgör tillsammans de nationella programmen. Ett specialutformat program motsvarar ett nationellt program i fråga om utbildningens nivå och omfattning. Innehållet i ett individuellt program bestäms av den enskilde elevens behov, med målsättningen att eleven senare skall kunna gå över till ett nationellt program. 73
Det är i stort sett lika många elever som väljer studieförberedande som yrkesförberedande program 5. Långsiktigt har de yrkesförberedande programmen fått en minskande andel av eleverna. Den relativt sett mest påtagliga förändringen är den starka uppgången av andelen som går ett specialutformat program, från någon enstaka procent för tio år sedan till 11 procent år 2002. Elevernas fördelning på de enskilda programmen har under åren 1998-2002 inte förändrats särskilt mycket. Förändringarna var desto starkare under de första åren med den nya läroplanen. Andelen Elever i årskurs 1 höstterminen 2002 Fördelning på program samt könsfördelning på respektive program (exklusive individuellt program). 0% 5% 10% 15% 20% 25% 0% 25% 50% 75% 100% NV NV SP SP TE TE BF BF BP BP EC EC EN EN ES FP HP HV HR IP LP MP NP OP Spc ES FP HP HV HR IP LP MP NP OP Spc Män Kvinnor NV=naturvetenskap, SP=samhällsvetenskap, TE=teknik, BF=barn och fritid, BP=bygg, EC=el, EN=energi, ES=estetisk, FP=fordon, HP=handel, HV=hantverk, HR=hotell och restaurang, IP=industri, LP=livsmedel, MP=media, NP=naturbruk, OP=omvårdnad, Spc=specialutformat. 5 Någon skarp gräns mellan studieförberedande och yrkesförberedande program finns egentligen inte. Som studieförberedande program har vi här räknat naturvetenskapsprogrammet, samhällsvetenskapsprogrammet och det tekniska programmet. 74
elever på barn- och fritidsprogrammet och omvårdnadsprogrammet halverades under perioden 1993 1998, medan andelen på medieprogrammet fördubblades. Samhällsvetenskapsprogrammet är det i dag i särklass största programmet, med nära en fjärdedel av eleverna. Därnäst kommer naturvetenskapsprogrammet, det tekniska programmet, det estetiska programmet och hotell- och restaurangprogrammet. Livsmedelsprogrammet och energiprogrammet, som är de minsta programmen, har vardera mindre än en procent av nybörjarna. Sned könsfördelning på många program Könsfördelningen är sned (i vissa fall mycket sned) på många av de yrkesförberedande programmen. På bygg-, el- och energiprogrammen var 97 procent pojkar år 2002. Något riktigt lika flickdominerat program finns inte. Omvårdnadsprogrammet ligger närmast med 87 procent flickor år 2002 och därnäst hantverksprogrammet med 84 procent. Sjunkande examensfrekvens Andelen som fullbordar sin utbildning i gymnasieskolan har successivt sjunkit. För närvarande är det knappt 70 procent av pojkarna och 75 procent av flickorna som får slutbetyg från ett nationellt eller specialutformat program. År 1997 låg andelen ett par tre procentenheter högre. Oavsett typ av program är det en större andel av flickorna än av pojkarna som fullföljer sin utbildning. Den kraftiga minskningen av examensfrekvensen som syns i diagrammet på nästa sida för såväl de studie- som de yrkesförberedande programmen förklaras åtminstone delvis av att ett inte oväsentligt antal elever byter från ett nationellt till ett specialutformat program under studietiden. Så som examensfrekvensen här är beräknad antalet avgångna med slutbetyg 6 ett år dividerat med antalet elever i årskurs 1 tre år tidigare kommer examensfrekvensen på grund av överströmningen att underskattas för de nationella programmen och överskattas för de specialutformade. 6 För att få slutbetyg måste man ha fått betyg på alla kurser och på det projektarbete som ingår i programmet. För att vara allmänt behörig för studier på högskolenivå måste man ha nått minst godkänt på kurser motsvarande minst 90 procent av programmets totala poängsumma. Den som inte uppfyller villkoren för slutbetyg kan få ett s.k. samlat betygsdokument över betygsatta kurser. 75
Examensfrekvensen för kvinnor och män per typ av program 100% 90% 80% 70% Studieförberedande Kv M Kv S:a nationella + spec.utf. M Kv M 60% Yrkesförberedande 50% 1997 1998 1999 2000 2001 2002 De som inte får slutbetyg kan få ett s.k. samlat betygsdokument över de kurser som de genomgått och fått betyg på. Det är också möjligt att i efterhand komplettera betygen inom gymnasieskolans eller den kommunala vuxenutbildningens ram. Hur många som gör det finns det inga säkra uppgifter om, men av dem som år 2000 lämnade gymnasieskolan utan slutbetyg studerade var fjärde i komvux året därpå. Statistiken över samlat betygsdokument avser egentligen hur många som fanns i årskurs 3 på hösten ett år och som inte fick slutbetyg året därpå. Hur många som faktiskt fick ett sådant dokument finns inga uppgifter om. Åren 2001 och 2002 var det 18-19 000 per år som inte fick slutbetyg av dem som gick i årskurs 3 på hösten före. Antalet som fick slutbetyg dessa år var 72-73 000. Totalt var det alltså i runda tal 90 000 elever som åtminstone gått t.o.m. höstterminen i årskurs 3 av en årskull på ganska precis 100 000. Stark ökning av antalet avgångna fram till 2010 Under de kommande sex-sju åren kommer antalet avgångna med slutbetyg från gymnasieskolan att öka med cirka 27 000 om examensfrekvensen ligger kvar på samma nivå som genomsnittet under de senaste tre åren. Detta är en följd av att de stora födelsekullarna från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet kommer upp i gymnasieåldern. Den starka uppgången förbyts sedan i en lika stark nedgång under fem-sex år. 76
Antalet avgångna från gymnasieskolan 1996-2010 Prognos fr.o.m. 2003. Fördelning på typ av program. 120000 100000 80000 Specialutformade 60000 Yrkesförberedande 40000 20000 Studieförberedande 0 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 En förändrad gymnasieskola En statlig utredning, Gymnasiekommittén, lade i början av 2003 fram ett stort antal förslag om förändringar av innehåll i och organisation av gymnasieskolan. I enlighet med sina direktiv föreslog utredningen bl.a. att utbildningen i gymnasieskolan organiseras i ett begränsat antal sektorer i stället för i de nuvarande programmen. Den delen av förslaget kommer nu inte att genomföras. Regeringen har i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet tagit fram en proposition ( prop. 2004:140, Kunskap och kvalitet elva steg för utveckling av gymnasieskolan), som syftar till att åstadkomma kvalitetsförbättringar inom ramen för det nuvarande programgymnasiet. Bland förslagen i propositionen kan nämnas att ämnesbetyg skall ersätta de nuvarande kursbetygen att en gymnasieexamen skall införas att lärlingsutbildning skall bli ett alternativ inom de nationella yrkesinriktade programmen att kvaliteten på det individuella programmet skall ökas att historia blir ett nytt kärnämne Förändringarna skall genomföras inför höstterminen 2007, vilket innebär att de inte hinner få någon nämnvärd effekt under den period som våra beräkningar avser. 77
Högskolan 33 000 fler högskolenybörjare på 12 år Högskoleutbildningen har genomgått en enorm expansion under de senaste 10-12 åren. Antalet nybörjare var vid 1990-talets början 50 000. Läsåret 2002/03 hade antalet ökat till drygt 83 000. Under denna period har antalet avgångna från gymnasiet varit i stort sett oförändrat eller t.o.m. minskat något. En del av förklaringen till ökningen av antalet högskolenybörjare ligger i att de utländska studenterna blivit alltfler. De har ökat från ett par tusen 1993/94 till mer än 10 000 det senaste läsåret. Men även bortsett från detta är ökningen anmärkningsvärd, i synnerhet under de senaste fem åren. Antalet högskolenybörjare 1990/91-2009/10 Prognos fr.o.m. 2003/04 100000 90000 Totalt 80000 70000 60000 50000 Exkl utländska stud Kvinnor 40000 30000 Män 20000 10000 0 90/91 92/93 94/95 96/97 98/99 00/01 02/03 04/05 06/07 08/09 En annan förklaring kan vara att Kunskapslyftet medfört att fler äldre skaffat sig behörighet att studera på högskolan och även utnyttjat denna möjlighet. Några exakta uppgifter om hur vanligt detta varit finns inte, men av totalt cirka 140 000 som någon gång under åren 1997-1999 utnyttjade det särskilda studiestöd som var kopplat till Kunskapslyftet var drygt 18 000 registrerade i högskolan år 2001. Hur många av dessa som skulle ha börjat i högskolan även utan Kunskapslyftet går naturligtvis inte att säga. Vad som kommer att hända med tillströmningen till högskolan på sikt är svårt att bedöma. Som framgått ovan kommer antalet ungdo- 78
mar som går ut gymnasiet att öka starkt fram till 2010, vilket talar för att även antalet högskolenybörjare ökar. Regeringens uttalade målsättning att minst hälften av en årskull skall ha börjat i högskolan före 25 års ålder talar också det för en ökning. Vad som talar emot är att den speciella satsningen på att höja vuxnas utbildningsnivå fr.o.m. 2003 har halverats i jämförelse med när satsningen var som störst. Våra beräkningar över examination och utflöde till arbetsmarknaden bygger på att tillströmningen till högskolan växer i takt med befolkningsutvecklingen i de åldrar då man vanligen börjar studera i högskolan. Det innebär en ökning från 83 000 läsåret 2002/03 till 93 000 läsåret 2009/10. En beräkning som bygger på att antal nybörjare förblir på samma nivå som läsåret 2002/03 under hela prognosperioden visar att examinationen fram till år 2010 inte skulle bli särskilt mycket mindre än om man räknar med att antalet nybörjare ökar på det sätt som angivits ovan. Relativt svag ökning av examinationen hittills Antalet examinerade har ökat men inte i samma takt som antalet nybörjare. Det var först läsåret 1998/99 som antalet för första gången examinerade personer översteg 30 000, efter att under lång tid ha pendlat mellan 25 000 och 30 000 per läsår. Under de senaste åren har så skett en markant uppgång till drygt 36 000 läsåret 2002/03. Många avlägger mer än en examen under sina högskolestudier. Antalet avlagda examina har under de senaste läsåren varit i runda tal 10 000 fler per läsår än antalet för första gången examinerade personer. Det är betydligt fler kvinnor än män som tar examen i högskolan. Alltsedan 1977/78, då högskolan fick sitt nuvarande innehåll av utbildningar, har kvinnorna utgjort mellan 60 och 65 procent av de examinerade. Den mycket starka ökningen av antalet högskolenybörjare under de senaste fem åren har ännu knappast hunnit sätta några spår i examinationen. Man kan alltså förvänta sig att examinationen kommer att fortsätta att öka framöver. Vi har i våra kalkyler antagit att examinationsfrekvensen på olika utbildningar ligger kvar på samma nivå som under de senaste åren. 79
Antal examinerade personer i högskolan 1990/91-2009/10 Prognos fr.o.m. 2003/04 60000 50000 Totalt 40000 Kvinnor 30000 20000 Män 10000 0 1990/91 1995/96 2000/01 2005/06 Anm: Hacket i kurvorna vid mitten av 1990-talet beror på att vissa utbildningar inom vårdsektorn och utbildningssektorn förlängdes, vilket medförde en tillfällig nedgång i examinationen. Högskolestudier utan examen Våra beräkningar leder fram till att på sikt tar ungefär 50 000 personer examen i högskolan per läsår. Antalet nybörjare har antagits ligga mellan 80 000 och 90 000 per läsår. Det innebär att nära hälften av nybörjarna antagits lämna högskolestudierna utan examen. Att sluta utan att ta examen skall emellertid inte jämställas med studieavbrott och studiemisslyckanden. För en del är det naturligtvis det, men flertalet har genom sina högskolestudier skaffat sig en utbildning som ökat deras möjligheter att få arbete. En uppföljning av högskolenybörjarna 1993/94 som gjorts av SCB och Högskoleverket visar visserligen att endast 45 procent avlagt examen efter sju år, men av dem som inte tagit examen hade 35 procent uppnått 120 poäng eller mer. Det innebär att uppskattningsvis 65 procent av nybörjarna antingen tagit examen eller skaffat sig meriter som motsvarar en examen. Något mindre än en fjärdedel av nybörjarna hade emellertid mindre än ett års utbildning (dvs. 40 poäng) sju år efter inskrivningen. I våra kalkyler har vi tagit hänsyn till att många avlägger högskolepoäng i varierande omfattning utan att ta examen. I SCB:s register 80
över befolkningens utbildning och i våra beräkningar har en nedre gräns satts på 20 högskolepoäng för att en person skall räknas som eftergymnasialt utbildad (flertalet har betydligt fler poäng än så). Dessa s.k. 20-poängare redovisas dock i egna kategorier och slås inte samman med de examinerade. Övriga skolformer Kommunal vuxenutbildning Antalet studerande i kommunal vuxenutbildning fördubblades mellan 1990 och 1998, från 125 000 till 256 000. Ökningen var särskilt stark i samband med införandet av Kunskapslyftet för vuxna (25 år och äldre) hösten 1997. Sedan 1998 har emellertid antalet studerande minskat kontinuerligt och var höstterminen 2002 tillbaka på exakt samma nivå som 1996, nämligen 167 000. Med utgången av år 2002 upphörde Kunskapslyftet som ett särskilt projekt. Det har dock fått en fortsättning, om än i halverad skala, genom att riksdagen beslutat om ett riktat statsbidrag till utbildning av vuxna för åren 2003-2005 motsvarande cirka 46 500 helårsplatser. Fr.o.m. 2006 skall detta bidrag inordnas i det generella statsbidraget till kommunerna. Uppgången under 1990-talet var inte bara en följd av Kunskapslyftet. Alltfler unga gick till komvux för att komplettera eller läsa upp sina gymnasiebetyg. År 1993 var cirka 41 000 av de studerande i komvux under 25 år. Till 1998 hade motsvarande antal vuxit till 64 000. Sedan dess har antalet unga komvux-studerande sjunkit kontinuerligt och var hösten 2002 nere på 45 000, dvs. ungefär samma nivå som för tio år sedan. En del av denna utveckling kan säkerligen förklaras av svängningarna på arbetsmarknaden under denna period. Svårigheterna att få jobb under åren fram till 1996-97 gjorde att komvuxstudier blev ett alternativ till förvärvsarbete. När sedan situationen på arbetsmarknaden förbättrades mot slutet av 1990-talet minskade antalet unga i komvux. Som nämnts ovan kommer resurserna för den kommunala vuxenutbildningen att bli väsentligt mindre än under Kunskapslyftet. Dessutom är förslag på gång som innebär att man vid ansökan till högskolan inte skall kunna tillgodoräkna sig betyg från komvux i ämnen där man redan i gymnasieskolan fått minst godkänt. Hur snart detta kan komma att genomföras är svårt att säga, men den självklara följden är att färre ungdomar med gymnasieutbildning kommer att ha 81
nytta av att studera på komvux. För dem som behöver läsa in ämnen för att bli behöriga att söka en viss högskoleutbildning (s.k. behörighetskomplettering) är komvux naturligtvis fortfarande en utväg. Till detta kan läggas att det i förordningen för den kommunala vuxenutbildningen numera är inskrivet vilken prioritetsordning som skall gälla om de sökande är fler än som kan beredas plats. Principen är att den som har kortast utbildning alltid skall gå före och först i kön kommer de som saknar gymnasiekompetens. Kvalificerad yrkesutbildning KY Kvalificerad yrkesutbildning startades som försöksverksamhet i liten skala 1996, men från år 2002 är det en reguljär eftergymnasial utbildning. Utbildningen skall bestå av dels teoretisk undervisning, dels lärande i arbete på en arbetsplats. Utbildningstiden är normalt två år, varav ungefär en tredjedel skall vara arbetsplatsförlagd. En kvalificerad yrkesutbildning anordnas i samarbete mellan representanter för utbildningsväsendet och arbetslivet och skall till innehåll och omfattning anpassas till arbetsmarknadens behov. Det är Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning som avgör om en ansökan om medel för att anordna en kvalificerad yrkesutbildning skall beviljas eller ej. I våra beräkningar har vi förutsatt att omfattningen och inriktningen av den kvalificerade yrkesutbildningen under hela prognosperioden förblir som under senast kända år (2002) och att andelen som fullföljer utbildningen blir som genomsnittet under de senaste fyra åren. Sammantaget innebär detta en examination om nära 4 000 personer per år. Andra skolformer som ingår i beräkningarna Beräkningarna omfattar i princip all utbildning utom studiecirklar och personalutbildning. Exempelvis ingår utbildning vid AMUcentra, folkhögskolor och vid sådana eftergymnasiala utbildningar vid sidan av högskolan och den kvalificerade yrkesutbildningen där de studerande är berättigade till studiemedel. Till den senare gruppen hör exempelvis polisutbildning, utbildning i ekonomi och marknadsföring vid privata skolor och institut, viss teologisk utbildning och konstnärlig utbildning av varierande slag. Antalet elever vid dessa utbildningsformer har antagits förbli på dagens nivå under hela prognosperioden. Polisutbildningen har byggts ut kraftigt under de allra senaste åren, vilket ännu inte fullt ut hunnit ge utslag i en ökad examination. 82
Utflödet till arbetsmarknaden Med utflödet från utbildningssystemet ett givet år avses att man året innan hade studiestöd av något slag men att man inte längre har det. För att räknas till utflödet till arbetsmarknaden krävs dessutom att man förvärvsarbetar eller är arbetslös eller deltar i något slag av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utförligare beskrivning av definition och avgränsning av dessa begrepp finns i avsnittet Beräkningsmetod och beräkningarnas karaktär och i bilaga 2. I diagrammen nedan redovisas faktiskt och beräknat utflöde från utbildningssystemet till arbetsmarknaden. Jämförbara faktiska uppgifter finns bara från och med 1996. Utflödet från utbildning till arbetsmarknad 1996-2010 Fördelning efter utbildningsnivå. Beräkningar fr.o.m. 2002. 250000 200000 Högskola, examen 150000 20-poängare 100000 50000 Gymnasial utbildning 0 Folk- o grundskola 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Mellan 1996 och 2000 skedde en markant ökning av utflödet till följd av den kraftiga förbättringen av läget på arbetsmarknaden som då skedde. Den ökning av utflödet som beräknas ske fram till 2010 beror dels på befolkningsutvecklingen, dels på högskolans expansion. Utflödet av såväl gymnasie- som högskoleutbildade ökar. 83
Utflödet från utbildning till arbetsmarknad 1996-2010 Fördelning efter utbildningsinriktning. Beräkningar fr.o.m. 2002. 250000 200000 150000 100000 50000 0 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Allmän utb Lärarutb Humaniora, konst Samhällsv, handel m.m. Naturv, teknik m.m. Hälso- o sjukv Övriga tjänster Anm.1: Den lilla skillnaden mellan diagrammen ovan i totalt utflöde beror på att antalet personer med okänd utbildningsnivå respektive -inriktning ej ingår, och antalet med okänd inriktning är större än antalet med okänd nivå. Anm. 2: Kategorin Naturvetenskap, teknik m.m. är en sammanslagning av tre utbildningsinriktningar enligt Svensk utbildningsnomenklatur (SUN), nämligen Naturvetenskap, matematik och data, Teknik och tillverkning och Lant- och skogsbruk samt djursjukvård. 84