EXAMENSARBETE 2006:78 HV Äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende Camilla Forsell Tatjana Zaletaeva Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar Arbetsterapeutprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Arbetsterapi 2006:78 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--06/78--SE
Luleå Tekniska Universitet Institutionen för Hälsovetenskap Boden Äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende. Elderly persons experiences of partaking in activities at special service homes Camilla Forsell Tatiana Zaletaeva Arbetsterapiprogrammet, 120p, Våren 2006 Handledare: Ann-Mari Mc Millen
Forssell, C., & Zaletaeva, T. Äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende Elderly persons experiences of partaking in activities at special service homes Examensarbete 10 poäng, Luleå tekniska universitetet, Institutionen för hälsovetenskap, 2006 Abstrakt Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers erfarenheter av aktivitet på särskilt boende. Undersökningsgruppen bestod av åtta äldre personer som bodde på särskilt boende. Data samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer som sedan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: Fysik förmåga en väsentlig faktor för aktivitetsengagemanget, Personlig vård och måltider ger struktur åt dagen, Anordnade aktiviteter passar inte alla och Begränsade sociala kontakter mellan de boende ökar betydelsen av anhöriga och vänner i sociala aktiviteter. Resultatet av denna studie visar att faktorer som påverkade erfarenheten av engagemanget i aktivitet var informantens fysiska förmåga, tidigare intressen, boendets rutiner och anordnade aktiviteter samt möjligheten till social kontakt. Resultatet av denna studie pekar på vikten av att uppmärksamma den äldre personens erfarenheter av engagemang i aktivitet vid planering av aktiviteter på särskilt boende. Nyckelord: äldre personer, särskilt boende, erfarenheter, engagemang i aktivitet.
2 Flera empiriska studier har visat att aktivitet är viktigt för den äldres välbefinnande och livskvalité (Hillerås, Jorm, Herlitz & Winblad, 1999; Johannesen, Petersen, & Avlund, 2004; Kendig, Browing & Young, 2000; Rudman, Cook & Polatajko, 1996). Aktivitet gynnar hälsan och förmågan att klara de dagliga aktiviteterna i livet och minskar känslan av beroende vilket kan leda till ökad självaktning och att livet känns mer meningsfullt (Stenbock-Hult & Sarvimäki 1994). Vi vill därför med denna studie beskriva äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende. Arbetsterapins människosyn och filosofiska grundantagande bygger på att människan är av naturen aktiv och utvecklas av aktivitet och handling. Människan är en autonom varelse som kräver balans mellan aktivitet och vila för att uppnå hälsa. Människan kan påverka hälsan genom aktivitet och handling samt har ett socialt behov av aktiviteter i samspel med andra (Kielhofner, 2002). Aktivitet betecknas som meningsfulla när de uppfyller ett mål eller ändamål för den enskilde individen. Mening med aktivitet varierar från person till person samt för samma person i olika situationer och tid i aktivitet. Aktiviteten bör utföras i den naturliga miljön med naturliga föremål (Christiansen & Baum, 1997; Fisher, 1998). Arbetsterapeuterna betraktar aktiviteter som något som har ett inneboende värde och understryker därför hur viktigt det är att kunna delta i aktiviteter. En viktig aspekt för att den äldre ska ha möjlighet att engagera sig i aktivitet är att miljön är anpassad utifrån den äldres förmågor och ändamål. Inom arbetsterapin delas miljön in i social, fysisk, (Kielhofner, 2002) institutionell och kulturell (CAOT, 1997). Med social miljö menas det sociala nätverk som finns runt omkring en person, till exempel personal på ett boende, anhöriga, vänner. Den sociala miljön påverkar oss i vårt utförande genom sina reaktioner och attityder. Med fysisk miljö menas den miljö som finns runtom kring oss som antingen är naturlig eller skapad av människan. Enligt Kielhofner (2002) så är den sociala och fysiska miljön formad av kulturen. Med kultur menas tro och uppfattningar, normer och värderingar, seder och beteende som delas av en grupp eller samhälle och som gått i arv från generation till generation. CAOT (1997) beskriver den institutionella miljön som innebär alla lagar, beslut som politiker fattar, våran ekonomi samt vad vi har för förutsättningar utifrån detta att engagera sig i aktivitet. Enligt Kielhofner (2002) och CAOT (1997) kan miljön vara både hindrande och stödjande i aktivitetsutförande.
3 I en studie av Andersen & Runge (2002) framkom att miljön både hindrade och möjliggjorde i aktivitet för äldre personer. Syftet med studien var att identifiera och undersöka hur äldre personer på ett kooperativt boende upplevde sina val av aktiviteter och aktivitetsutförande ur ett hälsofrämjande och sjukdomspreventivt perspektiv. I studien framkom att de som fått påverka utformningen av sin fysiska miljö upplevde bättre möjligheter till aktivitet än de som inte fått påverka sin fysiska miljö. För att den äldre personen ska kunna delta i sina dagliga aktiviteter är det viktigt att den fysiska miljön är anpassad. Detta visar även en studie gjord av Sacco-Peterson & Borell (2004) som hade som mål att få en djupare förståelse om hur den fysiska och sociokulturella miljön påverkade deltagandet i deras personliga vård. Det har även gjorts studier som visar att den sociala miljön har betydelse för den äldres möjlighet att utföra aktivitet. Lilja & Borell (1997) beskriver att äldre personer i ordinärt boende som var i behov av och som fick hjälp i form av personligt stöd var mer aktiva i sin närmiljö än de personer som inte fick någon hjälp. Rudman, Cook & Polatajko (1996) menar att aktiviteter är viktiga för att sammanföra människor samt för att etablera och upprätthålla sociala kontakter. Flera studier visar hur viktigt det sociala nätverket är för den äldres val av aktiviteter samt aktivitetsutförande (Andersen & Runge, 2002.; Rudman, Cook & Polatajko, 1996.; Sørensen, Axelsen & Avlund, 2002). Det är viktigt att ha vetskap om att den äldre personen frivilligt kan välja bort vissa aktiviteter. Van t Leven, N. & Jonsson, H. (2002) beskriver att vissa äldre personer som bodde på särskilt boende, var nöjda med att bara vara i en aktivitetsmiljö utan att själva delta aktivt i den pågående aktiviteten. Inom socialgerontologin (Tornstam, 2005) finns det två huvudteorier, den ena är disengagemang teori och den andra är aktivitetsteorin. Disengagemang teorin antar att det finns en genetisk drift hos äldre personer att dra sig tillbaka från sin omgivning samtidigt som samhället skärmar av den äldre. Detta ses inte som något negativt utan som naturlig process. Den äldre personen vänder sig inåt sig själv och söker stillhet och inre harmoni (Skog & Grafström, 2003; Tornstam, 2005). Aktivitetsteorin anser att ett gott åldrande bygger på att den äldre har samma behov och önskningar som i medelåldern. Aktivitetsteorin säger att förlorade yrkesroller bör ersättas med nya roller inom familj, föreningar och samhällsliv. För att den äldre ska behålla en positiv uppfattning om sig själv trots olika förluster såsom roller och fysisk förmåga måste hon hålla sig så aktiv som möjligt (Tornstam, 2005).
4 Den biologiska livscykeln påverkar också en persons engagemang i aktivitet över tid. Denna livscykel beskrivs som en dynamisk interaktion mellan person, miljö och aktivitet. Sambandet mellan dessa tre faktorer förändras över tid till följd av möjligheten och utmaningarna som skapar varje persons aktivitetsprofil genom livet. Samlade erfarenheter av engagemang i aktivitet växer över tid, även om antalet olika aktiviteter minskar på grund av åldrandet, funktionsnedsättning eller andra omständigheter (CAOT, 1997). Vissa av funktionsnedsättningarna som till exempel den äldres försämrade minne och inlärningsförmåga kan uppvägas av kunskap och erfarenheter som samlats under livets gång (Cullberg, 2003). De biologiska förändringar som sker i kroppen gör att kroppsfunktionerna successivt försämras på grund av personens inre biologiska klocka (Wikby & Johansson, 1999). Till exempel kan försämrad balans, minskad muskelmassa, försämrad hjärnkapacitet och kärlsystemens förmåga att transportera syre leda till försämrat aktivitetsutförande. Detta kan i sin tur visa sig i minskat engagemang i aktiviteter. Peterson, Howard, Keielhofner, Lachman, Assman, Cote & Jette (1999) beskriver att nedsatt fysisk förmåga kan bidra till en ökad rädsla att falla vilket gör att den äldre utför färre aktiviteter som i sin tur kan påverka utförandekapaciteten negativt. För att uppväga dessa biologiska förändringar i största möjliga mån är det viktigt att den äldre får det stöd och den hjälp som personen behöver i en väl anpassad miljö. Enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har den äldre personen rätt till en, för denne, god bostad och att få stöd och hjälp i hemmet samt annan lättåtkomlig service. Lagen ska verka för att äldre personer får leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Socialtjänstlagens mål är också att ge ekonomisk och social trygghet, jämlika levnadsvillkor samt främja ett aktivt deltagande i samhällslivet. Verksamheten ska byggas på respekt för människans självbestämmanderätt och integritet. Kommunen ansvarar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Om den äldre personens behov av särskilt stöd i form av service eller omvårdnad inte längre kan tillgodoses av hemtjänsten har denne rätt att flytta in på särskilt boende. De som blivit beviljade en plats på särskilt boende har rätt till rehabiliterande insatser av sjukgymnaster och arbetsterapeuter som är knutna till verksamheten. Detta görs i syfte att bibehålla och i vissa fall förbättra funktions- och aktivitetsförmågan hos den äldre (SOS, 2003).
5 Litteraturgenomgången visade att empiriska studier är gjorda som styrker det positiva sambandet mellan aktiviteter och hälsa hos äldre personer samt att miljön har stor betydelse för den äldre personens möjlighet att engagera sig i aktiviteter. De flesta studier som är gjorda inom detta område beskriver aktiviteter hos äldre personer som bor i ordinärt boende. Författarna har endast kunnat påvisa ett fåtal studier som beskriver aktiviteter hos äldre personer som bor på särskilt boende, utifrån den äldre personens perspektiv. Kunskapen om den äldres erfarenheter är viktig för att kunna förstå deras situation och aktuella behov. Syftet med denna studie är att beskriva äldre personers erfarenheter av engagemang i aktiviteter på särskilt boende. Metod Design Med utgångspunkt från syftet att beskriva äldre personers erfarenheter av engagemang i aktiviteter på ett särskilt boende valde författarna en kvalitativ ansats för datainsamling och analys. Data samlades in genom halvstrukturerade intervjuer. Enligt Holloway & Wheeler (2002) är halvstrukturerade intervjuer en lämplig datainsamlingsmetod att använda då personers erfarenheter ska beskrivas. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys (ibid). Undersökningsgrupp Urvalet gjordes genom ett ändamålsenligt urval (Kvalé, 1997) vilket innebär att urvalet av deltagare baserades på studiens syfte. Inklusionskriterier för personerna som skulle ingå i studien var att de skulle ha bott på särskilt boende minst 12 månader, skulle inte ha någon minnesnedsättning eller förvirringstillstånd och själv kunna skriva under förfrågan att delta i studien och skicka brevet. Undersökningsgruppen bestod av 8 personer för att materialet inte skulle bli för stort och ohanterligt (Trost, 2005). Undersökningsgruppen bestod av 3 män och 5 kvinnor i åldrarna 71 93 år som bott på särskilt boende mellan 1 och 7 år. Det var 4 informanter från varje boende.
6 Procedur Studien genomfördes på två särskilda boenden i två kommuner inom Norrbottens län. För att välja ut vilket särskilt boende från varje kommun som skulle vara med i studien gjorde författarna ett slumpmässigt urval (Kvalé, 1997). Detta skedde genom lottdragning mellan 6 olika boenden där författarna skrev alla namn på en lapp för att sedan slumpmässigt dra två namn. Därefter gjordes ett personligt besök på de utvalda boendena för att få bekräftat att enhetscheferna samtyckte att studien genomfördes. Under besöket överlämnades även totalt 16 stycken informationsbrev (se bilaga 1) om studiens syfte samt 16 stycken missivbrev och svarstalonger (bilaga 2) som enhetscheferna skulle vidarebefordra till personer som motsvarade urvalskriterierna. Enhetscheferna gjorde ett ändamålsenligturval (Kvalé, 1997) då de valde ut lämpliga deltagare till studien. När de personer som var intresserade av att delta i studien skrivit under svarstalongen så postades breven utifrån gällande postgång på det särskilda boendet. Eftersom det endast inkom åtta svarstalonger så behövde författarna inte göra något slumpmässigt urval. De åtta personerna som anmälde intresse att delta i studien kontaktades av författarna per telefon för att boka tid för intervju. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer efter att informanterna gett sitt samtycke. Innan intervjuerna inleddes informerades informanterna angående studiens syfte och bakgrund samt att de hade rätt att avbryta sitt medverkande när som helst utan att ange orsak. Intervjuerna genomfördes på boendet i respektive informants lägenhet och varierade mellan 30 till 40 minuter. Samtliga intervjuer spelades in på band då det enligt Kvale (1997) är en bra metod där intervjuaren kan rikta sin uppmärksamhet på informanten samt att ingen information går förlorad. Efter att alla intervjuer var genomförda skrev författarna ordagrant ut intervjuerna för att sedan analysera dem genom en kvalitativ innehållsanalys (Holloway, & Wheeler, 2002). Datainsamling Författarna valde att göra en halvstrukturerad intervju för att på ett bra sätt kunna fånga den enskilde deltagarens erfarenheter och att intervjun inte skulle bli bunden av bestämda frågor. Den halvstrukturerade intervjun är varken ett öppet samtal eller ett strängt strukturerat frågeformulär (Kvalé, 1997).
7 Den halvstrukturerade intervjun omfattade förslag till relevanta frågor och det fanns möjlighet att göra förändringar när det gällde frågornas form och ordningsföljd så att författarna kunde följa upp informanternas svar. Intervjuerna genomfördes på boendet och tog ca 30 till 40 minuter. Båda författarna medverkade vid samtliga intervjuer och turades om att vara aktiv intervjuare respektive passiv medverkare. Intervjuerna spelades in på band och skrevs sedan ut ordagrant. Mättnad i materialet blev uppnått när författarna fick återkommande svar och inga kompletterande intervjuer behövdes. Grunden till intervjuerna bestod av följande frågor: Kan du berätta vad du gör en vanlig dag? Kan du berätta om det finns någon syssla som du skulle vilja göra som du inte gör idag? Kan du berätta om du fått några nya sysselsättningar sen du flyttade in hit? Vid behov ställdes följdfrågor: o Kan du berätta vad du gör mellan måltiderna? o Kan du berätta mer om det? Analys av data Data som samlats in har analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys (Holloway, & Wheeler, 2002). Intervjuerna spelades in på band för att sedan ordagrant skrivas ner. För att få ett helhetsperspektiv och lära känna det insamlade datamaterialet läste författarna igenom intervjutexterna flera gånger var för sig. Med inspiration av Graneheim & Lundman (2004) plockade författarna, var för sig, ut bärande meningsenheter ur textmaterialet utifrån studiens syfte. Meningsenheter sattes in i ett kodningsschema för att därefter kondenseras, utan att meningens innehåll förändras. Slutligen satte författarna koder på de kondenserade meningarna. Författarna jämförde de koder som framkommit och de visade sig att koderna stämde väl överens. Jämförelsen gjodes utifrån kodernas skillnader och likheter för att sedan kunna sorteras in i preliminära kategorier. De preliminära kategorierna diskuterades sedan igenom av författarna och handledaren för att slutligen leda fram till fyra katiegorier: Fysik förmåga en väsentlig faktor för aktivitetsengagemanget, Personlig vård och måltider ger struktur åt dagen, Anordnade aktiviteter passar inte alla och Begränsade sociala kontakter mellan de boende ökar betydelsen av anhöriga och vänner i sociala aktiviteter.
8 Etiskt övervägande Intervjupersonerna informerades både skriftligt och muntligt om studiens genomförande, syfte och nytta, samt att deltagandet var frivilligt och när som hälst kunde avbrytas. De inspelande intervjuerna och de utskrivna texterna förvarades inlåsta så att ingen utom författarna och handledaren kunde lyssna på/läsa dessa. Insamlad data behandlades konfidentiellt vilket innebär att endast författarna och handledaren hade tillgång till data samt att intervjupersonerna inte går att spåra i det färdiga resultatet. Författarna hade i åtanken att intervjufrågorna kunde väcka tankar och känslor om deras tidigare livssituation genom att aktualisera gamla minnen.det var därför viktigt att författarna var lyhörda under intervjuerna samt att de inte lämnade intervjupersonerna ensamma med sina känslor efter intervjun. Den förväntade nyttan med studien kan vara att den äldre personens erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende uppmärksammas och tas med vid till exempel planering av aktiviteter på särskilt boende. Resultat I resultatet används benämningen informanter istället för äldre personer i syfte att göra det tydligare för läsaren. Under varje kategori har författarna valt att lägga in citat för att stärka trovärdigheten. Resultatet av denna studie visar på att informanterna i varierande grad är engagerade i aktivitet. Faktorer som påverkade erfarenheten av engagemanget i aktivitet var informantens nuvarande fysiska förmåga, tidigare intressen, boendets rutiner och anordnade aktiviteter samt möjligheten till social kontakt. Huvudsakligen var informanterna nöjda med omvårdnaden men ställde inga krav på möjligheten att utföra meningsfulla aktiviteter som var anpassade utifrån deras nuvarande förmågor. De flesta informanterna har anpassat sig till sin nuvarande situation och värderade mest sin välbehållna kognitiva förmåga. Utifrån analysen definierades fyra kategorier: Fysik förmåga en väsentlig faktor för aktivitetsengagemanget, Personlig vård och måltider ger struktur åt dagen, Anordnade aktiviteter väcker inte allas intresse och Begränsade sociala kontakter mellan de boende ökar betydelsen av anhöriga och vänner i sociala aktiviteter.
9 Fysik förmåga en väsentlig faktor för aktivitetsengagemanget Denna kategori beskriver informanternas erfarenheter av hur deras fysiska förmåga kan påverka engagemanget i aktivitet. Ett fåtal av informanterna hade inte några betydande kroppsliga begränsningar och var engagerade i fler aktiviteter än de informanter som beskrev kroppsliga begränsningar. De kroppsliga begränsningar som i huvudsak framkom under intervjuerna var nedsatt syn (maculadegeneration), smärtpåverkan samt hemiplegi (halvsidesförlamning) på grund av stroke. En av informanterna berättade, utifrån sin erfarenhet av att ha nedsatt syn, att det inte fanns aktiviteter som var anpassade utifrån hennes förmåga, vilket illustreras i följande citat: Det skulle vara bra att träffa nån som kan det med synskadade för att mina händer duger till mycket. Jag går ibland på terapin men de har inte så mycket just för mig som ser så dåligt. I somras så har de städat på terapin då hjälpte jag till att städa skåpen. Det tyckte jag var roligt att hjälpa någon. Andra informanter uppgav att de behövde vila på grund av sin värk och därför valt bort aktiviteter. De informanter som hade hemiplegi berättade utifrån sina erfarenheter att det fanns få aktiviteter som de kunde engagera sig i. Men å andra sidan så frågade de inte heller efter aktiviteter som var anpassade utifrån deras kroppsliga begränsningar. En av informanterna berättade: Det är ingen mening med att längta efter nåt som man inte kan göra. Jag kan inte göra så mycket när jag är förlamad på höger sida. De berättade även utifrån sina erfarenheter att de kunde vara glada att de fick behålla sin kognitiva förmåga och att det accepterat att de inte kunde utföra vissa aktiviteter på grund av sina kroppsliga begränsningar. Andra aktiviteter som informanterna hade erfarenhet av på det särskilda boendet var att se på Tv, lyssna på radio och talböcker. De informanterna som hade kvar sin fysiska förmåga uppgav även att läsning, pappersarbete och handarbete var intressen som följt med sen tidigare som de fortfarande ägnade sig åt.
10 De informanter som inte hade några betydande kroppsliga begränsningar uppgav att tiden inte räckte till. En av dem stickade sockar på beställning, lade pussel och löste korsord, vilket hon berättade var aktiviteter som alltid intresserat henne. En annan informant berättade att han var lika fysiskt aktiv här som han var innan han flyttade till det särskilda boendet. Han gymnastiserade varje morgon och cyklade på en motionscykel varje dag. Motionscykeln hade han sett när han varit på upptäcksfärd på boendet och tyckte att det var synd att ingen cyklade på den. När det gällde utevistelse berättade alla informanter att de inte hade någon längtan att gå ut under vinterhalvåret då det var kallt och halt. Detta berodde på att de tyckte det var jobbigt att klä på sig på grund av de kroppsliga begränsningarna. Under sommarmånaderna hade informanterna större erfarenhet av att engagera sig i aktiviteter utomhus. De uppgav även att de var rädda att ramla till följ av nedsatt balans. Detta kan illustreras av följande citat: Tidigare gick jag mycket i samhället men nu är jag så rädd att ramla så jag går inte ut ensam. Och jag vill inte heller gå ut när det är kallt och halt. En av informanterna som var rullstolsburen berättade utifrån sina erfarenheter att han kände sig begränsad att engagera sig i aktiviteter utanför boendet. Detta på grund av att den fysiska miljön inte var anpassad för rullstolar. Det var främst anhöriga och vänner som möjliggjorde utevistelse. I övrigt satt informanterna på balkongen vid måltider och fika. En av informanterna berättade även att de brukade sitta ute och handarbeta och/eller lyssna på högläsning. Sammanfattningsvis visade resultatet i denna kategori att majoriteten av informanterna har anpassat sig till sin nuvarande situation utifrån sina förutsättningar. De informanter som hade kroppsliga begränsningar berättade, utifrån sina erfarenheter, att det fanns få aktiviteter som var anpassade utifrån deras förmåga. Detta resulterade i att de engagerade sig i färre aktiviteter. De informanter som inte hade några betydande kroppsliga begränsningar hade positiva erfarenheter av att engagerade sig i de flesta aktiviteter på boendet. Det som även framkom utifrån informanternas erfarenheter var att de inte ville gå ut under vinterhalvåret men gärna vistades ute på sommaren. Det var då främst anhöriga eller vänner som möjliggjorde utevistelsen.
11 Personlig vård och måltider ger struktur åt dagen Informanternas erfarenheter av engagemang i aktivitet styrdes även av dagligt återkommande mat- och fika tider som bestämdes av boendets rutiner. För några av informanterna var dessa aktiviteter det enda märkvärdiga som hände under dagen. När informanterna fick frågan om vad de gjorde under en dag så räknade de flesta upp mat och fika tider. En av informanterna berättade att hon steg upp klockan åtta, sen åt hon lunch klockan tolv, klockan två drack hon kaffe, klockan fyra var det middag. Ett fåtal av informanterna uttryckte att dagarna ofta gick ut på att vänta på rutinmässiga aktiviteter samt att längta efter kvällen då de fick gå och lägga sig. Detta kan illustreras med följande citat: Och sen är det bara att vänta på kaffe och mat. Det är det enda man funderar på egentligen på det här stället. Jag ägnar mig på dagarna åt att längta till kvällen då jag kan gå och sova. Samtliga informanter åt lunch och middag i matsalen medan frukost och kvällsfika oftast förtärdes på det egna rummet. Majoriteten berättade även om morgontoalett och duschning som en aktivitet. Det framkom inte någon skillnad mellan informanternas erfarenheter av engagemang i dessa aktiviteter beroende om de fick hjälp eller utförde aktiviteten självständigt. Ett flertal av informanterna uppgav att de var nöjda med omvårdnaden och ställde inga krav att få utföra andra aktiviteter än de rutinmässiga. Sammanfattningsvis visade resultatet i denna kategori att även de dagliga rutinerna som mat, fika och morgontoalett upplevdes som viktiga aktiviteter för informanterna. För ett fåtal av informanterna var dessa aktiviteter det enda som skedde under deras dag. Det framkom även att det inte hade någon betydelse om informanterna själva kunde utföra aktiviteten eller om de fick hjälp
12 Anordnade aktiviteter väcker inte allas intresse I denna kategori ingår informanternas varierande erfarenheter av att engagera sig i de aktiviteter som anordnades på boendet. Ett fåtal av informanterna berättade att de inte höll reda på när det anordnades aktiviteter och att de genom sina erfarenheter visste att de inte kunde delta eller inte var intresserade av de aktiviteter som anordnades. En av informanterna berättade att personalen kom och hämtade honom och att han inte visste om det fanns bestämda tider för de anordnade aktiviteterna. En annan informant berättade att han hellre vilade än deltog i den anordnade aktiviteten vilket illustreras i följande citat: Men det här med aktiviteter det är ju inget som arrangeras inte. Ja dom brukar komma från ABF en gång i veckan och vill att man ska lägga kort, men det intresserar mig inte nå vidare. Då går jag hellre och lägger mig. På det ena av de särskilda boendena erbjöds bakning av klådda (mjukkaka) en till två gånger per år. Denna aktivitet var uppskattad av alla informanter på detta boende eftersom aktiviteten ansågs som meningsfull. En informant som hade synnedsättning berättade att detta var en aktivitet som hon kände delaktighet i eftersom den var bekant. I övrigt så engagerade sig informanterna efter ork och intresse i de anordnade aktiviteterna, bortsett från två av informanterna. De berättade att de deltog i allt som anordnades i syfte att upprätthålla sina fysiska och kognitiva förmågor, trots att alla aktiviteterna i sig inte tilltalade deras intresse. Sammanfattningsvis framkom att ett fåtal av informanterna höll reda på tiden för de aktiviteter som anordnades på boendet medan andra inte visade intresse av att ta reda på vilka aktiviteter som fanns att tillgå och när de utfördes. Det bristande intresset för vissa aktiviteter eller erfarenheten av att inte kunna delta i det som anordnades gjorde att en del av informanterna valde att inte delta. Begränsade sociala kontakter mellan de boende ökar betydelsen av anhöriga och vänner i sociala aktiviteter I denna kategori ingår informanternas erfarenheter av aktiviteter med socialt umgänge på det särskilda boende. Alla informanter beskriver sin sociala miljö på boendet, som utgörs av personalen och de andra boendena, som begränsad. De flesta uppgav att de enda de kunde samtala med på boendet var personalen för att de andra boendena var för dåliga.
13 En av informanterna berättade att hennes erfarenhet av andra boende var att de inte var klara i huvudet och inte förstod vad hon menade. Vissa av informanterna berättade även om de sociala kontakterna vid måltiderna och att det var viktigt för dem att träffa andra människor även om det inte gick att föra ett vanligt samtal. En annan av informanterna berättade följande om sin erfarenhet av matsituationen: Jag gillar inte att sitta i matsalen då det inte finns de som man kan prata med. De flesta har problem med minnet. När vi sitter vid matbordet så har jag så svårt att få mig hörd och ingen svarar nånting. Ett fåtal av informanterna hade någon person på boendet som de hade regelbundet umgänge med. De som kunde sitta och dricka kaffe eller bara prata med sin granne uppskattade dessa stunder. En av informanterna som inte hade någon att umgås med på boendet berättade att han kände sig lite instängd där så han tyckte att det var roligt att få komma ut och vara med andra människor. De av informanterna som berättade att de hade färdtjänst kände en frihet att kunna hälsa på vänner utanför boendet. Samtliga informanter hade även positiva erfarenheter av de besök som de fick av anhöriga och vänner utifrån. När informanterna berättade om sina sociala kontakter var det främst barn och barnbarn som de nämnde. Detta även om besöken endast var en gång per år på grund av långa avstånd. De informanter som hade anhöriga på orten hade besök någon gång i veckan då de även planerade in aktiviteter som de utförde tillsammans. Ett fåtal av informanterna fick besök av sin gamla vänskapskrets. Dessa besök värderades högt eftersom det var vänner från förr och de kände samhörighet med varandra. Sammanfattningsvis visade denna kategori att informanternas erfarenheter av engagemang i aktiviteter som ger möjlighet till socialt umgänge var begränsad. De flesta uppgav att det bara var personalen som gick att kommunicera med, på grund av att de andra boende hade nedsättningar som gav kommunikations problem. Informanterna som hade kontinuerlig kontakt med anhöriga, vänner eller någon annan på boendet värderade det högt och uppgav att dagarna kändes mer meningsfulla då de fick engagera sig i sociala aktiviteter.
14 Diskussion Författarna har valt att benämna den genomförda studien för den aktuella studien i syfte att läsaren lättare ska kunna följa med i diskussionen. Syftet med den aktuella studien var att beskriva äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende. Resultatet av studien visade att informanternas erfarenhet av att engagera sig i aktiviteter på det särskilda boendet var varierande. De faktorer som påverkade engagemanget var informanternas fysiska förmåga, intressen samt möjligheten till social kontakt. Informanternas erfarenheter av engagemang i aktiviteter styrdes även av det dagligt återkommande mat- och fika tider som bestämdes av boendets rutiner. För ett fåtal av informanterna var dessa aktiviteter det enda som hände under dagen. Resultatet av den aktuella studien visade att de informanter som inte kände betydande kroppsliga begränsningar hade erfarenheter av att de engagerade sig i de flesta aktiviteter som fanns tillgängliga på boendet. De ansåg att det var nödvändigt för att upprätthålla sin nuvarande fysiska och psykiska förmåga, samt för att få dagarna att gå. Utöver det så engagerade de sig i aktiviteter som följt dem genom livet som de fortfarande kunde utföra. Rudman, Cook & Polatajko (1996) beskriver att aktiviteter formar och upprätthåller en persons aktivitetsidentitet. Det framkommer även att när en person åldras är det viktigt att ha möjlighet att utföra de aktiviteter som upprätthåller känslan av sammanhang och identitet. I den aktuella studien framkom att informanternas erfarenheter av engagemang i aktivitet har förändrats över tid och att det nuvarande engagemanget minskat på grund av åldrande och sjukdom. Detta beskrivs även i arbetsterapeutiska teorier som ett dynamiskt samspel mellan person, miljö och aktivitet vilket innebär att om det sker förändring i någon av dessa delar påverkas hela kontexten (CAOT, 1997; Kielhofner, 2002). Enligt Peterson, Howard, Keielhofner, Lachman, Assman, Cote & Jette (1999) kan nedsatt fysisk förmåga bidra till en ökad rädsla att falla vilket gör att den äldre utför färre aktiviteter. Detta visade sig i den aktuella studien främst när det gällde utevistelse. De flesta informanterna var rädda att ramla till följd av kroppsliga begränsningar och dåligt anpassad utemiljö.
15 Informanterna uppgav även att det var ansträngande att klä på sig vid kallt och dåligt väder på grund av kroppsliga begränsningar. Enligt Statens folkhälsoinstitut (2005a) har alla behov av att vistas ute. Det var tidsbrist, känslan av otrygghet i den fysiska miljön samt dåligt väder de vanligaste hindren för utevistelse för äldre personer på särskilt boende (ibid). Detta visade sig även i den aktuella studien då tidsbristen inte gällde den äldres egen tid utan främst att någon ur personalen eller anhörig ska ha tid att följa med ut. Flytten till ett särskilt boende kan för en del äldre personer innebära en förändrad livsstil som kan leda till minskad motivation och passivisering (Statens folkhälsoinstitut, 2005b). Minskad motivation kan, enligt Socialstyrelsen (2003), bero på det begränsade utbudet av aktiviteter att delta i. I den aktuella studien uppgav en del av informanterna att de frivilligt valt bort att engagera sig i vissa anordnade aktiviteter på grund av bristande intresse. Ahlman, Eriksson, Gustavsson, Herrman & Söderhamn (1995) diskuterar vems meningsfullhet som styr valet av aktiviteter för äldre att engagera sig i. Det är viktigt att den äldre personen får vara delaktig i valet av aktiviteter och att det inte är personalens intressen som styr. Enligt Green & Cooper (2000) är det viktigt att den äldre personen har valmöjlighet och känner sig motiverad att utföra aktiviteten samt har kontroll över utförandet. Utifrån sina erfarenheter uppgav ett fåtal av informanterna, i den aktuella studien, att vissa av de anordnade aktiviteterna inte var anpassade utifrån deras kroppsliga begränsningar vilket gjorde att de tappade motivationen och valde att inte engagera sig i dessa. De mest specifika kroppsliga begränsningar som framkom i den aktuella studien var maculadegeneration och hemiplegi till följd av stroke. Resultat av tidigare studier (Dahlin Ivanoff, Sonn, Lundgren Lindqvist, Sjöstrand & Steen, 2000.; Dahalin Ivanoff & Sonn, 2005) visar att personer med maculadegeneration har större behov av hjälpmedel och personlig assistans för att klara sin vardag. Trots att studierna är gjorda på personer som bor i ordinärt boende och resultaten inte är överförbara till personer på särskilda boenden så kan möjligen likheter ses mellan de tidigare studierna och den aktuella studien, främst när det gäller anpassning och hjälpbehov för att klara vardagen.
16 Resultatet av den aktuella studien motsäger den socialgerontologiska disengagemangsteorin (Skog & Grafström, 2003; Tornstam, 2005) då det fanns orsaker till varför informanterna inte deltog i aktiviteter. Däremot kan möjligen bekräftas att samhället skärmar av den äldre personen eftersom det inte uppmärksammas vad den äldre personen har behov av. Informanterna som inte hade några betydande kroppsliga nedsättningar och som engagerade sig i många olika aktiviteter upprätthöll en positiv självbild, vilket också beskrivs i aktivitetsteorin (Tornstam, 2005). Enligt Socialstyrelsen (2006) tillgodoses den äldre personens praktiska och medicinska behov men inte de psykiska och sociala behoven på särskilda boenden. Resultatet av den aktuella studien kan möjligen bekräfta detta då informanterna uppgav att de var nöjda med sin omvårdnad. För ett fåtal av informanterna var det endast mat- och fika tider samt personlig vård de enda aktiviteter som de engagerade sig i under dagarna. Trots detta ställde de inga krav på meningsfulla och sociala aktiviteter men under intervjun uppgav de avsaknaden av detta. Kan det bero på att den äldre personen har anpassat sig till ett liv på särskilt boende och inte förväntar sig att ha tillgång till meningsfulla aktiviteter? Eller kan det vara kommunens resurser som inte räcker till för att skapa en meningsfull vardag till alla, som de enligt lag (SFS 2001:453) har rätt till? Eller kan det vara så att det inte finns ork och intresse hos personalen för den äldres psykiska och sociala behov? Resultatet av denna studie visade att det bara var ett fåtal av informanterna som hade erfarenheter av att utöva aktiviteter med sociala kontakter med de andra på boendet. I en studie av Svidén, Wikström & Hjortsjö-Norberg (2002) framkom att äldre personer på särskilt boende som hade socialt umgänge med andra på boendet mådde bättre än de som inte hade möjlighet till detta. Studien redogjorde även för hur viktig den sociala kontakten är mellan personal och de boende och att de flesta önskade att det fanns mer tid för sociala kontakter. Detta framkom även i den aktuella studien då informanternas erfarenheter av socialt umgänge främst representerades av personalkontakt. Enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har den äldre personen rätt att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Även vid matsituationen som, enigt Giddens (2003) är viktig för social samvaro, var möjligheten till social kontakt begränsad då informanterna utifrån sina erfarenheter uppgav att de andra boende hade kommunikationssvårigheter.
17 Förslag på fortsatta studier Författarna till den aktuella studien anser att det bör göras fler studier vinklat från de äldre personernas perspektiv. En intressant forskningsfråga skulle kunna vara vems meningsfullhet som styr aktivitetsutbudet på särskilda boenden. Är det personalens, kommunens eller de boendes intressen som styr? Metoddiskussion Studiens syfte var att beskriva äldre personers erfarenheter av engagemang i aktivitet på särskilt boende. För att ta del av informanternas erfarenheter valde författarna att göra en kvalitativ studie. Data samlades in genom halvstrukturerade intervjuer som är en lämplig datainsamlingsmetod att använda då personers erfarenheter ska beskrivas (Holloway & Wheeler, 2002). Den halvstrukturerade intervjun är varken ett öppet samtal eller ett strängt strukturerat frågeformulär utan omfattar förslag till relevanta frågor. Det finns också en möjlighet att göra förändringar när det gäller frågornas form och ordningsföljd så att intervjuaren kan följa upp svaren (Kvale, 1997). Författarna gjorde inga provintervjuer innan studien påbörjades vilket kunde ha påverkat utformningen av frågeguiden. Författarna skickade inte heller ut de halvstrukturerade frågeställningarna till informanterna innan intervjuerna genomfördes. Nackdelen med detta kan ha varit att informanterna inte var väl förberedda inför intervjun. Fördelen kan ha varit att informanternas svar blev spontana och mer sanningsenliga. Samtliga intervjuer spelades in på band för att det enligt Kvale (1997) är en bra metod då intervjuaren kan rikta sin uppmärksamhet på informanten samt att ingen information går förlorad. En nackdel med att använda bandspelare kan vara att både intervjuaren och informanten känner sig hämmade vilket kan påverka intervjumaterialet. För att informanterna skulle känna sig trygga utfördes intervjuerna i deras hemmiljö vilket kan ha medfört att de gav mer utförliga svar. Att båda författarna deltog vid intervjuerna kunde möjligen ha påverkat informanterna negativt då de kan ha känt sig obekväma i situationen. Något som kan ha påverkat tillförlitligheten var att intervjuarna var ovana och kan ha ställ vissa ledande frågor. Intervjuerna skrevs ordagrant ut och lästes igenom samt kodades av författarna var för sig.
18 Handledaren har tagit del av alla intervjutexter och hela analysprocessen vilket bör ha stärkt trovärdigheten (Holloway & Wheeler, 2002). Författarna valde att lägga in citat i resultat delen för att stärka trovärdigheten. Av geografiska skäl så valde författarna att studien endast skulle omfatta två kommuner i syfte att kunna utföra alla intervjuer personligen. Författarna ansåg att personlig kontakt var angeläget för att få naturlig kontakt med informanterna med hänsyn till deras aktningsvärda ålder och fysiska begränsningar. Detta kan ha lett till en begränsning i materialet då spridningen var liten. Resultatet av den aktuella studien är inte generaliserande men möjligen överförbart till andra särskilda boenden. Tillkännagivande Vi vill tacka de äldre personerna som ställde upp på att blir intervjuade och gjorde studien möjlig. Vi vill även tacka enhetscheferna på de utvalda särskilda boendena som hjälpt oss att göra ett ändamålsenligt urval utifrån studiens syfte. Sist men inte minst vill vi tacka våra handledare Maria Larsson Lund och Ann-Mari McMillen som stöttat och hjälpt oss under vårt examensarbete.
19 Referenslista Ahlman, H., Eriksson, B., Gustavsson, S., Herrman, M., & Söderhamn, O. (1995). Äldres liv och villkor. Vårdhögskolan: Vänersborg Andersen, M., & Runge, U. (2002). Co-housing for seniors experienced as an occupational generative environment. Scandinavian Journal of Occupation Therapy, 9, 156-166. CAOT (Canadian Association of Occupational Therapist). (1997). Enabling occupation- An occupational therapy perspective. Toronto, ON: CAOT Publications ACE. Cullberg, J. (2003). Dynamisk psykiatri. Falkenberg: Natur och kultur. Christiasen, C., & Baum, C. (1997). Occupational therapy: Enabling function and well-being. Thorofare, NJ:Slack Inc. Dahlin Ivanoff, S., Sonn, U., Lundgren Lindqvist, B., Sjöstrand, J., & Steen, B. (2000). Disability in daily life activities and visual impairment. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 7, 148-155. Dahalin Ivanoff, S., & Sonn, U. (2005). Assistive devices in activities of daily living used by persons with age-related macular degeneration: A population study of 85-year-olds living at home. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 12,10-17. Fisher, A. G.(1998). Uniting practice and theory in an occupational frame work. American Journal of Occupational Therapy, 52 (7), 509-521. Giddens, A. (2003). Sociologi. Lund: Studentlitteratur. Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. Green, S., & Cooper, B, S. (2000). Occupation as a quality of life constituent: A nursing home perspective. British Journal of Occupational Therapy, 63(1), 17-24
20 Hillerås, P.K., Jorm, A., Herlitz, A., & Winblad, B. (1999). Activity patterns in very old people: a survey of cognitively intact subjects aged 90 years or older. Age and Ageing, 28, 147-152. Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative research in nursing.( 2 nd ed). London: Blackwell Science Ltd. Johannesen, A., Petersen, J., & Avlund, K. (2004). Satisfaction in everyday life for frail 85- year-old Adults: a Danish population study. Statement. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 11:3-11. Kendig, H., Browing, C.J., & Young, A.E. (2000). Impacts of illness and disability in the well-being of older people. Disability and Rehabilitation, 22 (1/2), 15-22. Kielhofner, G. (2002). Model of human occupation: theory and application (3rd ed.) Baltimore: Williams & Wilkins. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lilja, M., & Borell,M. (1997). Elderly people s daily activities and need for mobility support. Scandinavian Journal of Sciencse,11, 73-80. Peterson,E., Howard, J., Keielhofner, G., Lachman, M.E., Assman, S., Cote, J., & Jette, A. (1999). Falls self-efficacy and occupational adaptation aiming elders. Physical and Occupational Therapy in Geriatrics, 16 (1/2), 1-16. Rudman, D.L., Cook, J. V., & Polatajko, H. (1996). Understanding the potential of occupation: A qualitative exploration of seniors perspektives on activity. The American Journal of Occupational Therapy, 51, 640-649. Sacco-Peterson, M., & Borell, L. (2004). Struggles for autonomy in self-care: the impact of the physical and socio-cultural environment in aling-term care setting. Scandinavian Journal of Sciencse,18, 376-386. SFS (2001:453). Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
21 Skog, M., & Grafström, M. (2003). Geriatrisk omvårdnad och geriatrik: konsten att vårda äldre. Stockholm: Bonnier utbildning. Socialstyrelsen, (2003). Äldres rehabilitering i särskilt boende. Allt faller om den sista länken brister. Stockholm: Socialstyrelsen. www.sos.se [2005-10-24] Socialstyrelsen, (2006). Vård och omsorg om äldre. Stockholm: Socialstyrelsen. www.sos.se [2006-05-02] Statens folkhälsoinstitut, (2005b). Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. www.fhi.se [2006-04-26] Statens folkhälsoinstitut, (2005a). Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade. Kunskapssammanställning. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. www.fhi.se [2006-04- 28] Stenbock-Hult, B., & Sarvimäki, A. (1994). De äldres livsbetingelser 1: livsmening och självaktning. Gerontologia 8(1), 12-22. Svidén, G., Wikström, B-M., & Hjortsjö-Norberg, M. (2002). Elderly persons reflections on relocating to living at sheltered housing. The Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, 10 16. Sørensen, L.V., Axelsen, U., & Avlund, K. (2002). Social participation and functional ability from age 75 to age 80. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, 71-78. Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Nordstedts akademiska förlag. Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Van t Leven, N., & Jonsson, H. (2002). Doing and being in the atmosphere of the doing: Environmental influences on occupational performance in a nursing home. The Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, 148-155. Wikby, A., & Johansson, B. (1999). Biologiskt åldrande. Lund:Studentlitteratur.
Bilaga 1 Boden 2005-10-11 Till föreståndare vid Vi är två arbetsterapeutstudenter som läser vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden. Vi planerar att skriv en C-uppsats som har till syfte att beskriva hur äldre personer som bor på särskilt boende erfar sitt nuvarande engagemang i aktivitet. Detta är en förfrågan om Du vill och har möjlighet att välja ut och fråga om intresse att delta i studien bland de boende. Kriterier för urvalsgruppen är följande: 1) personer som har bott på servicehuset minst 12 månader, 2) personen ska inte ha minnesnedsättning eller förvirringstillstånd, 3) personen skall själv kunna skriva under och skicka brevet (utifrån det postrutiner som finns på.). Intervjun kommer att spelas in på band och beräknas ta ca 1 timma och kommer att ske på. De uppgifter som framkommer under intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt. Det kommer heller inte att vara möjligt att identifiera enskilda personer vid resultatredovisning eftersom inga namn och personuppgifter finns med. Vi vill att Du ger muntlig information samt lämnar de bifogade breven, svarstalongen och de för frankerade kuverten till de personer som är intresserade av att delta i studien. Det är av stor vikt att de tillfrågade får betänketid samt att de är medvetna om att de har full frihet att avstå från att delta i studien. Vi önskar få vetskap om dem som är intresserade av att delta i studien senast måndag den 23 januari 2006. Sammanställning av deltagare och kontakt kommer att tas under vecka 4 för att bestämma tid för intervjuerna som kommer att genomföras under veckorna 5-6. Har Du frågor angående studien är du välkommen att ringa oss Med vänliga hälsningar Camilla Forssell Tatiana Zaletaeva 073-049 01 19 070-660 15 58
Bilaga 2 Boden den 11 oktober 2005 Information och förfrågan om att delta i en studie. Vi är två arbetsterapeutstudenter som läser vid Institutionen för Hälsovetenskap i Boden. Vi planerar att skriv en uppsats som har till syfte att beskriva hur äldre personer erfar sitt nuvarande engagemang i aktivitet. Vi tycker att kunskapen om detta är viktigt för att kunna förstå de äldres situation och aktuella behov. Vi undrar om du är intresserade av att delta i en intervju som kommer att ske på ditt boende. Intervjun kommer att spelas in på band och beräknas ta ca 1 timma. De uppgifter som framkommer under intervjuerna kommer bara vi och våran handledare att ha tillgång till. Det kommer heller inte att vara möjligt att identifiera dig vid resultatredovisning eftersom inga namn och personuppgifter kommer att finns med. De inspelade intervjubanden raderas när uppsatsen är godkänd. Om du är intresserad av att delta i studien skriver du under med ditt namn på den medföljande svarstalongen. Skicka den i det för frankerade och adresserade kuvertet senast måndagen den 23 januari 2006. Vi kommer sedan att kontakta dig för att bestämma tid för intervjun. Det är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan att ange orsak. När uppsatsen är färdig finns den att läsa på Sociomedicinska biblioteket vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden. Har du frågor angående studien är ni välkommen att ringa oss Med vänliga hälsningar Camilla Forssell Tatiana Zaletaeva 073-049 01 19 070-660 15 58 Handledare för studien universitetslektor Maria Larsson Lund
SVARSTALONG Jag har tagit del av informationen och ger mitt godkännande att bli intervjuad.. Datum. För och efternamn Underskrift. Telefonnummer Skicka denna svarstalong i det för frankerade kuvertet senast måndagen 23 januari, 2006.