Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990

INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december 1920. III, Folkmängden efter ålder, kön, civilstånd och födelseort. Äktenskapen efter varaktighet och efter makarnas ålder. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1920_3

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1920 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN III. FOLKMÄNGDEN EFTER ÅLDER, KÖN, CIVILSTÅND OCH FÖDELSEORT. ÄKTENSKAPEN EFTER VARAKTIGHET OCH EFTER MAKARNAS ÅLDER. STOCKHOLM 1926 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 260564

III Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1* I. Befolkningens fördelning efter ålder 3* A) Åldersklassernas absoluta och relativa storlek vid olika tidpunkter 3* B) Ökningen i åldersklassernas storlek under olika decennier 9* C) Födelsekullarnas storlek 11* D) Födelsekullarnas reducering genom dödsfall och omflyttning 14* E) Personer över 90 år 17* F) Åldersfördelningen å rikets landsbygd och i dess städer 19* G) Åldersfördelningen inom de särskilda länen m. m 22* H) Jämförelse med åldersfördelningen i utlandet 26* II. Befolkningens fördelning efter kön 28* A) Proportionen mellan könen i hela befolkningen 28* B) Proportionen mellan könen i olika åldrar 32* C) Proportionen mellan könen inom smärre områden 34* D) Proportionen mellan könen bland de icke gifta 36* III. Befolkningens fördelning efter civilstånd 37* A) Civilståndsfördelningen inom hela befolkningen 37* B) Civilståndsfördelningen inom olika åldrar 40* C) Civilståndsfördelningen inom de särskilda länen 46* D) Internationell jämförelse 52* IV. De bestående äktenskapen fördelade efter varaktighet och efter makarnas ålder.... 53* A) Åldersskillnaden mellan makarna 53* B) Äktenskapens varaktighet 55* V. Befolkningens fördelning efter födelseort 56* 1. Omflyttningen i allmänhet, särskilt mellan länen samt mellan landsbygd och stad.. 56* A) Översikt 56* B) Länens bostadsbefolkning fördelad efter födelseort 58* C) Födelsebefolkningen fördelad efter boningsort 67* D) Absorptions- och dispersionsområden 72* E) Flyttningarna mellan landsbygd och stad m. m 73* 2. Inom och utom bostadskommunen födda, med fördelning efter kön, ålder och civilstånd 74* A) Översikt 74* B) Infödda och inflyttade fördelade efter ålder: a) bland riksbefolkningen 75* b) bland länsbefolkningarna.... 78* C) Infödda och inflyttade fördelade efter civilstånd 80* Tabeller. Tab. 1. Folkmängden efter ålder, för varje åldersår i kombination med kön, civilstånd och födelseort, i hela riket, dess landsbygd och städer, den 31 dec. 1920. 2 Tab. 2. Folkmängden efter ålder, för varje åldersår i kombination med kön, civilstånd och födelseort, inom de tre största städerna, den 31 dec. 1920 18

IV Sid. Tab. 3. Folkmängden efter ålder i kombination med kön, civilstånd och födelseort, länsvis i femårsklasser, den 31 dec. 1920 26 Tab. 4. Folkmängden efter ålder, femårsvis, i kombination med kön, civilstånd och födelseort, för städer med minst 10000 inv., den 31 dec. 1920 50 Tab. 5. Folkmängden i vissa åldrar efter ettårsklasser, länsvis, den 31 dec. 1920 65 Tab. 6. Förteckning över personer 95 år eller äldre vid folkräkningen den 31 dec. 1920.. 70 Tab. 7. Bestående äktenskapen i riket år 1920, fördelade efter båda makarnas ålder i femårsklasser 81 Tab. 8. Bestående äktenskapen i riket år 1920, fördelade efter båda makarnas ålder i ettårsklasser 82 Tab. 9. Åldersskillnaden mellan makarna i de bestående äktenskapen med känd ålderskombination 90 Tab. 10. Genomsnittliga åldersskillnaden i åldersår mellan äkta makarna i de bestående äktenskapen år 1920 94 Tab. 11. De bestående äktenskapen i riket fördelade efter varaktighet, den 31 dec. 1920.. 95 Tab. 12. Födelseorter för rikets befolkning den 31 dec. 1920 96 Tab. 13. Befolkningen inom de fem största städerna fördelad efter födelseort 136 Tab. 14. Befolkningens boningsort den 31 dec. 1920 i förhållande till födelseorten: sammanfattande resultat av omflyttningen i riket 138 Tab. 15. Antalet kvinnor mot 1000 män inom nedanstående åldrar, länsvis år 1920.... 142 Tab. 16. Fördelning av män och kvinnor i större åldersgrupper på 1000 personer av hela folkmängden inom de särskilda länen, deras landsbygd och större städer, år 1920 144 Tab. 17. Åldersfördelningen i femårsgrupper på 1000 män och 1000 kvinnor inom de särskilda länen, deras landsbygd och större städer, den 31 dec. 1920 146 Tab. 18. Antalet gifta på 1000 män och kvinnor inom olika åldersgrupper i de särskilda länen, deras landsbygd och större städer, den 31 dec. 1920. 152 Tab. 19. Av 100 män resp. kvinnor inom riket, den 31 dec. 1920 i vidstående åldersår, voro nedanstående antal födda utom kyrkobokföringskommunen 155 Tab. 20. Av 1000 män resp. kvinnor inom vart och ett av länen, och den 31 dec. 1920 i vidstående femårsålder, voro nedanstående antal födda utom den kommun, där de vid folkräkningstidpunkten voro kyrkobokförda 156 Tab. 21. Av 1000 män resp. kvinnor inom var och en av vidstående större städer och den 31 dec. i nedanstående femårsålder voro följande antal inflyttade 160 Tab. 22. Relativa sammansättningen av länens folkmängd efter födelseorter samt relativa fördelningen efter boningsorter av de i varje län födda, år 1920 162 Texte. Table des matières. Pages Introduction 1* I. Répartition de la population par âge 3* A) Chiffres absolus et relatifs concernant la population par groupes d'âge aux époques diverses 3* B) Accroissement de la population par groupes d'âge dans les périodes diverses... 9* C) Population suivant l'année de naissance 11* D) Diminution de la population par décès et par migration suivant l'année de naissance 14* E) Personnes de 90 ans et au-dessus 17* F) Population suivant l'âge à la campagne et dans les villes 19* G) Population suivant l'âge par département 22* H) Comparaison des groupes d'âge à l'étranger 26*

Pages II. Répartition de la population par sexe 28* A) Proportion entre les sexes du total de la population 28* B) Id. entre les âges divers 32* C) Id. par département 34* D) Id. entre les non-mariés... 36* III. Répartition de la population par état civil 37* A) Id. dans la population totale 37* B) Id. dans les âges divers 40* C) Id. par département 46* D) Comparaison internationale 52* IV. Répartition des mariages suivant l'âge des époux et par leur durée à l'époque du recensement 53* A) Id. par âge des époux 53* B) Id. par leur durée. 55* V. Répartition de la population par lieux de naissance 56* 1. Résultats de la migration en général, surtout celle entre les départements et celle entre les districts ruraux et les villes 56* A) Aperçu général 56* B) Répartition de la population résidante suivant le lieu de naissance 58* C) Répartition de la population née dans les départements divers suivant le lieu de résidence 67* D) Districts d'absorption et de dispersion 72* B) Migrations intérieures entre les districts ruraux et les villes 73* 2. Les habitants nés dans leur commune de résidence et ceux-ci nés dans une autre commune, répartis par sexe, âge et état civil 74* A) Aperçu 74* B) Les habitants nés ou non dans leur commune de résidence répartis par âge: a) la population du royaume entier, b) la population des départements divers 75* C) Les habitants nés ou non dans leur commune de résidence répartis par état civil. 80* v Tableaux. Tabl. 1. Population par âge, par groupes d'un an, suivant le sexe, l'état civil et le lieu de naissance, dans le royaume entier, à la campagne et dans les villes, au 31 déc. 1920 2 Tabl. 2. Id., dans les trois villes les plus grandes (Stockholm, Gothembourg et Malmö), au 31 déc. 1920 18 Tabl. 3. Population par âge, par groupes de cinq ans suivant le sexe, l'état civil et le lieu de naissance, par département, au 31 déc. 1920 26 Tabl. 4. Id. dans les villes comptant plus de 10000 habitants, au 31 déc. 1920 50 Tabl. 5. Répartition spéciale par groupes d'un an, par département, au 31 déc. 1920... 65 Tabl. 6. Liste nominative des individus âgés de 90 ans et au-dessus 70 Tabl. 7. Les mariages existants en 1920, répartis suivant l'âge des époux, par groupes de cinq ans 81 Tabl. 8. Id. par groupes d'un an 82 Tabl. 9. La différence d'âge entre les époux dans les mariages existants 90 Tabl. 10. Id., en moyenne pour chaque année de l'homme 94 Tabl. 11. Les mariages existants en 1920, répartis par leur durée 95 Tabl. 12. La population par lieux de naissance, au 31 déc. 1920. Royaume et départements. 96 Tabl. 13. Id. Les cinq villes les plus grandes 136 Tabl. 14. Résultats, au 31 déc. 1920, des migrations intérieures. 138 Tabl. 15. Femmes par 1000 hommes, par groupes de cinq ans dans chaque département.. 142 Tabl. 16. Sexe masculin et féminin par 1000 de la population totale suivant l'âge, dans chaque département et dans chaque ville comptant plus de 10000 habitants, au 31 déc. 1920 144

VI Pages Tabl. 17. Proportion par mille dans chaque groupe de cinq ans et dans chaque sexe. Départements et les plus grandes villes 146 Tabl. 18. Nombre des mariés par mille dans chaque groupe de cinq ans et par chaque sexe. Départements et les plus grandes villes 152 Tabl. 19. Nombre d'hommes et de femmes par cent dans chaque âge, nés hors de leur commune de résidence. Royaume, campagne et villes 155 Tabl. 20. Nombre d'hommes et de femmes par mille dans chaque groupe de cinq ans, nés hors de leur commune de résidence. Départements 156 Tabl. 21. Id. Villes les plus grandes 160 Tabl. 22. Population répartie proportionellement d'après les lieux de naissance ou de résidence, en 1920 162 Les mots suédois suivants, qui reviennent dans les tableaux, sont à traduire: Län Départemont Landsbygd (p. abrév. Campagne Lb., Ib.) Städer(p.abrév.St.,st.) Villes Hela riket Royaume Summa (p. abrév. S:a, s:a), hela antalet, samtliga Total Folkmängd Popnlation Hela folkmängden Population entiére Mankön cp. abrév. M., Sexe masculin m.) Kvinnkön (p. abrév. Sexe feminin K v., kv.) Män Hommes Kvinnor Femmes Ogifta Célibataires Gifta Maries (-ées) Änklingar Venfs Ankor Veuves Frånskilda Divorcés (-ées) Förut gifta Ceux ayant été mariés (veufs, veuves, divorcés) Civilstånd Etat civil Hustru Femmc mariée Äktenskap Mariage Äkta makar Bpoux Ar Année Under 15 år Moins de 15 ans Över 15 år Plus de 15 ans Födelseår Annéo de naissance Aldersår, ålder Ago Födelseort Lieu de naissance Boningsort Lieu de résidence Födda inom kommu- Nés dans leur communen, infödda ne de résidence Födda utom kommu- Nés hors de leur comnen, inflyttade mune de résidence Födda annorstädes i Nés dans une autre länet commune du méme departement Födda i utlandet Nés å rétranger Résumé. Le rapport sur le recensement de la population de la Suède en 1920 est divisé en plusieurs volumes. Le premier traite principalement la superficie et la population par divisions administratives ainsi que les renseignements sur les ménages. Le deuxième contient des renseignements sur les agglomérations de la population de nature de ville ou de densité considérable, sur les confessions, les races étrangères, les habitants nés à l'étranger ou de nationalité étrangère et sur les infirmités. Le troisième volume (le présent rapport) donne une répartition détaillée de la population par sexe, par âge, par état civil et par lieux de naissance ainsi qu'une répartition des mariages quant à leur durée et à l'âge des époux. Le quatrième volume déjà publié contient la répartition

par professions non seulement de la population mais aussi de ses revenus et capitaux privés dans chaque canton et dans chaque ville. Dans un cinquième volume, qui est en œuvre, on trouvera des données détaillées, par département, sur le total de la population, de ses capitaux et de ses revenus dans chaque profession. On donnera en outre des tableaux sur les revenus et les capitaux pour la plupart des professions les plus importantes, réparties en groupes spéciaux, ainsi qu'une répartition des revenus et des capitaux par sexe, par âge et par état civil des personnes. Parmi les changements de la répartition par âge de la population pendant les dernières décades on constate surtout (voir tabl. B) la grande diminution dans le nombre des enfants (au-dessous de 15 ans). Ce nombre proportionnel a diminué, depuis une trentaine d'années, par suite de la décroissance de la nativité. Cependant la diminution la plus considérable tombe sur la dernière décade, c'est-à-dire de 317 %>o jusqu'à 293 / de la population totale. Le groupe de 15 50 ans qui, en moyenne, pendant la longue période 1751 1900 comprenait 497 /oo de la population totale fut, par suite de la forte émigration, réduit à 463 /oo en 1890. Or, depuis Ce temps il s'est accru de nouveau. Quant à cet accroissement, la plus grande partie est à attribuer à la dernière décade, c'est-à-dire de 475 /oo en 1910 jusqu'à 498 /oo en 1920. Ainsi, le nombre de cet âge atteint les proportions plus normales. L'âge de 50 ans et au-dessus comprend 209 /o de la population totale ou à peu près le même nombre qu'en 1910, mais beaucoup plus grand que celui pendant la période 1751 1900, c'est-à-dire en moyenne 172 /oo. Le groupe de 80 ans et audessus lui seul contient 13'7 %o de la population. Cette surabondance de vieillards a été constatée dans notre pays depuis une trentaine d'années. Le fait s'explique en partie par la circonstance que les âges les plus élevés sont occupés à présent par des groupes très nombreux dès leur naissance et qui à l'apparition de la période émigratoire (dés 1868) avaient passé l'âge d'où se recrute principalement l'émigration. Ils furent enfin parmi les premiers en Suède qui, dans leur enfance, profitèrent de la vaccine. Les tableaux n'admettent point de personnes d'âge inconnu. Parmi les recensés il y avait une dizaine d'individus d'âge non indiqué; ceux-ci ont été répartis sur les groupes d'âge les plus vraisemblables. Depuis le commencement de la statistique suédoise, on a toujours constaté dans notre pays un grand excès du sexe féminin; ainsi, en 1750, à chaque millier d'hommes correspondaient 1124 femmes. Cependant, il s'est produit une égalisation qui n'a été interrompue que pendant les périodes de guerre, ainsi que dans celles de la plus forte émigration. En 1900 et 1910, le chiffre relatif était de 1049 et 1046 respectivement; en 1920, on n'a compté que 1037 femmes sur 1000 hommes. Ainsi la proportion sexuelle a été améliorée maintenant très considérablement dans notre pays. Certes, la proportion varie assez fort dans les diverses parties du pays. Dans les communes rurales, en moyenne, il n'y a que 994 femmes sur 1000 hommes; dans les villes, par contre, le nombre s'élève à 1148; dans la ville de Stockholm, en particulier, à 1238. Non moins de six départements, et parmi ceux-ci les quatre les plus septentrionaux, présentent un excédent du sexe masculin. Dans les différents groupeb d'âge, aussi, la proportion des sexes varie de beaucoup. Dans le groupe des enfants de moins de 5 ans, il n'y a que 958 filles sur 1 000 garçons. A l'âge de 25 ou 26 ans, les deux sexes se balancent. Dés lors, le nombre des femmes devient de plus en plus supérieur à celui des hommes. Parmi les personnes âgées de 80 ans ou plus, il y avait sur 1 000 hommes 1432 femmes. Pour apprécier correctement la composition de la population suivant l'état civil, il faut tenir compte aussi de sa répartition par âge. Le rapport donne des renseignements (voir'surtout tabl. S et D) sur la proportion des mariés etc. dans chaque groupe d'âge. En général, la Duptialité est faible dans notre pays. On constate, pourtant, un accroissement des mariées parmi les jeunes femmes. En partie dépendant des ravages de la grippe dite espagnole (influenza épidémie») en 1918 et 1919, la proportion des veufs et des veuves a augmenté pendant la dernière décade. Les tableaux 7 11 contiennent une répartition des mariages existants en 1920 par leur durée et par âge des époux. Dans 75 582 mariages existants, ou à peu près une treizième du nombre total, les époux montrent le même âge; dans 655098 mariages, ou deux tiers du total, l'homme est le plus âgé, et dans 251944 mariages, ou un peu plus qu'un quart du nombre total, l'homme est le plus jeune. La statistique concernant les lieux de naissance montre que la popnlation de la Suède devient VII

VIII tonjonrs plus mobile. Par 1000 habitants, 533 étaient nés dans la commune de leur résidence, 257 dans une autre commune du même département, 200 dans un autre département et 10 étaient nés à l'étranger. Ainsi, le nombre relatif, par 1000 habitants, de ceux qui étaient nés dans le département de leur résidence était 790 (en 1860:928; en 1910:817). Le nombre total des habitants nés à l'étranger était 57 832. Malgré une angmentation, à l'époque de chaque recensement, la proportion de ceux nés à l'étranger est toujours assez faible. Quant à ce fait, il ne faut pas oublier que les recensements en Suède regardent la population de droit; ainsi, on ne recense pas les étrangers qui seulement occasionnellement se trouvent dans notre pays (p. e. les marins étrangers dans les ports, les voyageurs étrangers dans les hôtels, etc.). Au recensement présent les habitants nés dans leur commune de résidence et ceux nés dans nne autre commune ont été répartis par sexe, par âge et par état civil. On trouve alors (voir tabl. DD) que parmi les habitants nés hors de leur commune de résidence dans chaque groupe d'âge de cinq ans, un beaucoup plus grand nombre sont mariés que parmi les personnes nées dans leur commune de résidence.

TILL KONUNGEN. Redogörelsen för 1920 års allmänna folkräkning är, såsom statistiska centralbyrån redan tidigare haft tillfälle framhålla, fördelad i flera häften eller avdelningar. Tre av dessa, del I, II oeh IV, hava förut utkommit av trycket.

2* Den första delen lämnade uppgifter om areal och folkmängd för rikets administrativa, judiciella, kommunala och ecklesiastika förvaltningsområden samt redogjorde för befolkningens fördelning efter kön och civilstånd inom varje härad och stad ävensom för folkmängdens fördelning efter hushåll. Andra delen innehöll redogörelse för befolkningens fördelning efter trosbekännelse, främmande stam, nationalitet, utländsk födelseort, lyten m. m. samt inrymde dessutom bl. a. en undersökning av folkmängdens storlek inom samtliga svenska befolkningsagglomerationer, d. v. s. även dylika av icke administrativ natur. Fjärde delen redovisade efter grupper av yrken samt särskilt för varje härad och stad icke blott befolkningens numerär, utan även dess deklarerade enskilda förmögenhet vid slutet av år 1920 och dess taxerade inkomst under samma år. Den tredje delen av folkräkningen, som härmed framlägges, innehåller dels en utförlig redovisning såväl för befolkningens åldersfördelning inom olika kön, civilstånd och administrativa områden, som för de bestående äktenskapen efter varaktighet och makarnas kombinerade ålder, dels en fördelning av de särskilda länens befolkning efter födelseort. I ett femte och sista band, som är under utarbetande, komma detaljerade uppgifter att lämnas länsvis beträffande befolkningens numerär, förmögenhet och inkomst inom olika yrken; dessutom komma uppgifterna om inkomst och förmögenhet att meddelas klassificerade i storleksgrupper efter huvudgrupper av yrken. Statistiken över folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd grundar sig, liksom det mesta av vår övriga befolkningsstatistik, från och med år 1860 på officiella till statistiska centralbyrån insända handlingar utdrag ur församlingsböckerna. Nämnda statistik blir härigenom betydligt tillförlitligare och fullständigare än om den, såsom i flertalet främmande länder, skulle bygga på personernas egna uppgifter om dessa data. Redan tidigt har ifrågavarande material hos oss även bearbetats ganska utförligt. Mellan 1870 års folkräkning, då åldersuppgifterna för första gången prickades särskilt för varje civilstånd, och ända till föreliggande räkning, har sålunda ingen egentlig förändring vidtagits i bearbetningens omfång. På grund av den i tekniskt avseende fulländade bearbetningsmetod kortsystem enligt Hollerithmetod, som använts vid 1920 års allmänna folkräkning, har det emellertid vid denna bl. a. lyckats att, utan nämnvärt ökade kostnader, erhålla en i detta sammanhang värdefull, ny uppdelning. För varje särskilt bearbetat geografiskt område har man nämligen vid fördelningen av folkmängden efter ålder i kombination med kön och civilstånd nu även varit i stånd att tillfoga kombinationen med födelseort, så till vida som man kunnat behandla särskilt ortens eller områdets infödda och dess inflyttade befolkning. Med vår tids tilltagande omflyttning har det helt naturligt alltmera framstått som ett önskemål att lära känna befolkningens fördelning även efter nyssberörda synpunkt.

Ett uppslag, 1 ) som kommit till användning vid folkräkningarna 1860, 1870 och 1880, har centralbyrån icke ansett sig böra underlåta att ånyo utnyttja. Tabellerna över åldersfördelningen vid olika tidpunkter hava därför nu kompletterats med en redogörelse i text och tabeller för det närbesläktade problemet om olika årskullars ursprungliga storlek och successiva avtagande genom dödsfall och omflyttning. Ifrågavarande redogörelse med tillhörande tabeller kompletterar på ett naturligt sätt den rent fiktiva överlevelsetabell, som vid varje folkräkningstillfälle plägar uppgöras på grundval av den observerade dödligheten under närmast föregående årtionde. Den har dessutom erhållit tilltagande självständig betydelse och eget värde därigenom att befolkningsfrågan över huvud efter världskriget blivit alltmera aktuell, särskilt denna frågas samband med spörsmål som röra mer eller mindre temporär överfyllnad på arbetsmarknaden, förorsakad av förändringar i de arbetsföra åldrarnes numerär. Folkmängdens fördelning inom varje härad och stad efter kön och civilstånd har meddelats i första häftet av folkräkningsredogörelsen, dock utan närmare beskrivning i texten. Tabellerna över civilståndsfördelningen kommunvis hava av utrymmesskäl icke avtryckts, men finnas förvarade i centralbyråns arkiv. Föreliggande tredje del av folkräkningsredogörelsen innehåller detaljerade upplysningar om åldersfördelningen, kombinerad med fördelning efter kön, civilstånd och födelseort (inom och utom kommunen). Åldersfördelningen har härvid angivits såväl ettårsvis som femårsvis för hela riket, dess landsbygd och städer i tab. 1 samt för var och en av de tre största städerna i tab. 2, men endast femårsvis för de särskilda länen, deras landsbygd och städer i tab. 3 samt för varje stad (oavsett Stockholm, Göteborg och Malmö) med minst 10 000 invånare i tab. 4. Tabeller utvisande ettårsfördelningen inom sistnämnda områden och städer förvaras emellertid i centralbyråns arkiv. I tab. 5 finnes dock folkmängden i åldrarna upp till 30 år angiven länsvis efter ettårsklasser med skillnad mellan kön; dessa åldrar innesluta bl. a. skolåldern och en del av värnpliktsåldern, till vilka ju särskilda intressen knyta sig. Då fördelningen efter kön och civilstånd har sitt största intresse i samband med fördelningen efter ålder, upptages enbart åldersfördelningen här först till behandling. 3* I. Befolkningens fördelning efter ålder. A) Åldersklassernas absoluta och relativa storlek vid skilda tidpunkter. Tab. A utvisar i absoluta tal befolkningens fördelning på de särskilda femårsklasserna ävensom på några större åldersgrupper för vart och ett av folkräkningsåren under perioden 1860 1920. Motsvarande relativa fördelning, dels i genomsnitt för hela den långa tidrymden 1751 1900, dels för vart tionde år under perioden 1840 1920 återfinnes i tab. B. ') Jfr W. a. 1860 års folkräkning, del III, sid. XLI o. följ.

4* Denna sistnämnda tabell kan tjäna som 1 en första orientering över ålderssammansättningen. Av 1 000 invånare i Sverige år 1920 voro 293 under 15 år, 257 i åldern 15 30 år, 241 i åldern 30 50 år, 125 i åldern 50 65 år och 84 över 65 år. Barnaåldern omfattar alltså ej fullt 3 /i 0 av befolkningen, åldrarna 15 30 och 30 50 upptaga resp. en dryg och en knapp fjärdedel samt åldern över 50 år något mera än 2 /io av folkmängden. Åldersklasserna 15 50 år, vilka i stort sett sammanfalla med levnadens fruktsamhetsperiod, omfatta tillsammans 498 %o eller nära hälften av befolkningen, och åldersklasserna 15 65 år, de arbetsföra eller produktiva åldrarna, omfatta 623 % 0, d. v. s. närmre två tredjedelar av folkmängden. Dessa fördelningstal för år 1920 komma först i sin rätta belysning genom att jämföras med andra tiders tal. Tab. B visar, att den största skillnaden mellan åldersfördelningen förr och nu består däri, att barnen under 15 år numera, relativt sett, äro betydligt färre än förr. Mot denna relativa tillbakagång i barnaålderns numerär svarar helt naturligt för annan period av livet en relativ stegring, vilken i detta fall, praktiskt taget, kommit alla de övriga åldrarna till godo. Till en början ökades antalet åldringar proportionsvis mest; efter sekelskiftet faller däremot den även relativt största ökningen på åldern 15 50 år. Man iakttar vidare, att den produktiva åldern 15 65 år aldrig sedan år 1850 upptagit så stor del av befolkningen som nu. Tab. A. Folkmängdens fördelning efter ålder, folkräkningsåren 1860 1920. (Absoluta tal.)

Tab. B. Folkmängdens relativa fördelning efter ålder. 1 ) 5*») Motsvarande tal för aren 1835, 1845, 1855, 1865, 1875, 1885 och 1895 finnas införda bl. a. 1 Tredje avd. av 1900 års Befolkningsstatistik, sid. IX.

6* Vill man erhålla en klarare bild av åldersfördelningens fluktuationer, är det emellertid nödvändigt att avläsa tabellen mera i detalj och studera de särskilda femårsklasserna. Ehuru talen för perioden 1751 1900, vilka naturligtvis äro abstrakta medeltal, knappast kunna sägas angiva någon normaltyp för befolkningens åldersfördelning, hava de i tabellens nedre del (tab. B: B) blivit satta = 1 000 inom varje åldersgrupp och talen för åren 1840 1920 uträknade i proportion härtill. På detta sätt framträda måhända förändringarna med tiden inom befolkningens åldersfördelning något tydligare. Dessa förändringar äro, såsom en granskning av tabellen utvisar, ganska stora. Fäster man sig närmast vid de förändringar, som inträffat från 1910 till 1920, så faller särskilt i ögonen, att undertaligheten inom de båda yngsta femårsgrupperna, i synnerhet i åldern 0 5 år, blivit allt mera markerad, vilket direkt avspeglar den stora nedgången i födelsefrekvensen under åren 1915 1919. Vidare iakttar man, att den övertalighet, som utmärkt den äldre barnaåldern och utbildningsåldern, grupperna 10-15 och 15 20 år, något stegratsunder decenniet ifråga och numera omfattar jämväl åldern 20 25 år. De följande fyra femårsgrupperna, åldrarna 25 45 år, förete en mycket stark relativ stegring. Åldersgrupperna 45 50 och 50 55 hava däremot i jämförelse med år 1910, relativt sett, gått något tillbaka. Efter 55-årsåldern tilltar övertaligheten i förhållande till äldre tider med varje åldersklass; ökningen har dock under senaste årtiondet ej varit lika stark som tidigare, i vissa åldersklasser iakttar man till och med någon tillbakagång. I och för sig framstår emellertid 1 åldringarnas antal, särskilt i åldern över 80 år, såsom mycket betydande; inom sagda åldersgrupp uppgår deras relativa antal vid innevarande räkning till mera än det dubbla mot medeltalet för åren 1751 1900. Med avseende å åldersfördelningen i det hela bildar, såsom tab. B tydligt, visar, utvandringens uppträdande i större skala under 1860-talet en betydelsefull gräns. Före denna tidpunkt kan befolkningens åldersfördelning karakteriseras på sådant sätt, att de vid födelsen övertaliga kullarna i regeln behöllo' sin övertalighet genom de olika årtiondena, och på samma sätt de undertaliga kullarna sin undertalighet. Efter utvandringens uppträdande har förhållandet. Blivit mera komplicerat och sedermera hava även de nymalthusianska idéernas genombrott väsentligt rubbat den relativa åldersfördelningen. Från och med år 1870 framstår varje femårskull, när den första gången uppträder inom folkmängden, såsom undertalig, d. v. s. åldersgruppen 0 5- är numera relativt fåtaligare representerad än vad fallet var i äldre tider; i synnerhet gäller detta om förhållandena år 1920. Orsaken härtill låg under 1870-, 80- och 90-talen övervägande däri, att antalet födda minskades till följd av medelålderns decimation genom utvandringen, under de två senaste årtiondena däremot mera i minskad fruktsamhet inom äktenskapen. Den nedgång i barnadödligheten, som samtidigt ägt rum, har ej räckt till att hålla de yngsta grupperna fulltaliga.. För att ytterligare belysa hithörande förhållanden lämnas i tab. C en beräkning av, huru folkmängden inom varje femårsklass skulle hava ställt sig, orm

fördelningen varit den som genomsnittlig antagna, samt huru densamma i stället gestaltat sig i verkligheten vid de trenne senaste folkräkningarna. I åldern 0 10 fanns enligt tabellen år 1900 en brist mot vanligt av 52 000 personer, vilken år 1910 ökats till 77 000 och år 1920 ända till 229 000. I åldern 10 20 år förefanns däremot vid alla tre räkningarna överskott, år 1920 utgörande 16 000. Samtliga femårsgrupper mellan 20 och 55 förete år 1900 brist. År 1910 hade bristen upphört i de båda äldsta av dessa femårsgrupper, från 45 55 år, men återkommer vid räkningen år 1920. I övrigt iakttager man, att det största underskottet, som år 1900 förefanns inom de båda grupperna 25 30 och 30 35 år, år 1910 flyttat sig till grupperna 35 40 och 40 45 år, och år 1920 nått åldrarna 45 50 och 50 55 år. Annars har bristen inom samtliga femårsklasser mellan 20 och 55 år blivit betydligt reducerad och i några av åldrarna kan man numera till och med konstatera överskott. Åldrarna över 55 år förete från tidigare till senare i tabellen upptagna folkräkningar i allmänhet stegrade överskott. Sammanslår man åldrarna mellan 15 och 50 år, levnadens fruktsamhetsperiod, visar det sig, att inom dessa år 1890 förefanns en lucka på ej mindre än 160 000 personer, ifall man jämför den verkliga åldersfördelningen med den relativa fördelningen i genomsnitt för perioden 1751 1900. År 1900 hade emellertid detta minus reducerats till 134 000 och år 1910 till 118 000 samt år 1920 för- Tab. C. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren 1900,1910 och 1930, jämförd med fördelningen, sådan den skulle varit enligt relativa ålderssammansättningen i medeltal för åren 1751 1900. 7*

8* bytts i ett plus på 9 000 personer. Ser man saken relativt, framgår av tab. B, att gruppen 15 50 år, som under hela perioden 1751 1900 i medeltal omfattade 497 % 0 av befolkningen, d. v. s. vid pass hälften, till följd av emigrationen sjunkit år 1870 till 492, år 1880 till 486 och år 1890 ända till 464 %, men sedan åter stigit, år 1900 till 471, år 1910 till 475 och år 1920 till 498 % eller något mer än medeltalet för hela den långa tidrymd vår statistik omfattar. Åldern 15 65 år, den i egentlig mening arbetsföra åldern, företedde år 1900 en brist på 108 000 personer mot den vanliga proportionen; år 1910 hade detta underskott reducerats till 80 000 och år 1920 förbytts i ett överskott på 60 000 personer. Såsom man finner rör det sig om mycket betydande förändringar. Den tilltagande undertaligheten i barnaåldern i jämförelse med förhållandena under äldre tider orsakar givetvis ett motsvarande relativt överskott i andra åldrar. Till en början hava, såsom förut framhållits, åldrarna över 65 år, levnadens mindre arbetsföra period, mottagit det mesta av nämnda överskott. Ännu år 1880 utgjorde övertaligheten i dessa åldrar blott 12 000, men år 1890 hade den vuxit till 99 000, år 1900 till 141 000, år 1910 till 156 000 och år 1920 till 164 000; ökningen har, som synes, varit störst före sekelskiftet, sedan däremot betydligt svagare. Tab. D. Folkökningens absoluta och relativa fördelning på de sär-

B) Ökningen i åldersklassernas storlek under olika decennier. Hittills har behandlingen mest gällt det absoluta och relativa antalet personer i olika åldrar vid skilda tidpunkter, mindre däremot den för en mångfald sociala och ekonomiska frågor viktiga synpunkten, huru folkökningen inom 9* olika åldrar växlat under mindre tidsperioder. Den stora betydelsen av det förhållandet, att de särskilda åldersklasserna under skilda tidsperioder tillväxa olika snabbt, framträder måhända tydligast, när man, såsom i tabellen å nästa sida, sammanfattar de absoluta talen i större åldersgrupper och jämför olika årtionden. Om man först studerar folkökningen i dess helhet under varje årtionde ända sedan 1800, finner man, att denna, absolut taget, varit störst under 1870-talet samt de två senaste årtiondena; låg var den däremot under 1800-talets två första decennier, då vi bl. a. hemsöktes av krig, samt under 1880-talet, då emigrationens flodvåg som värst gick över landet. Frågar man därpå efter ökningen av folkmängden inom levnadens mittelålder, den arbetskraftiga tiden 15 65 år, så visar tabellen, att talen äro underkastade betydligt större växlingar från årtionde till årtionde, än när det gäller samtliga åldrar, d. v. s. hela folkmängden. Under hela 19 :e seklet uppskilda femårsklasserna under vart och ett av årtiondena 1860 1920.

10* visar 1870-talet den utan jämförelse största absoluta ökningen av befolkningen inom livets mittelålder eller, såsom framgår av tabellen, med 286 000 personer. Den härav alstrade besvärande trängseln på arbetsmarknaden utlöste sig i den stora emigrationen under 1880-talet, och av denna grund blev ökningen inom den arbetskraftiga åldern under sistnämnda decennium endast 16 000 personer. Sedan har emellertid ökningen åter tilltagit; under 1890-talet var den, kan man säga, ungefär normal eller 216 000 personer, och under årtiondet 1901 10 var den något större än normalt, 265 000. Under sist förflutna årtionde, 1911 20, nådde emellertid ökningen av folkmängden inom den arbetsföra åldern efter våra förhållanden rent oanad storlek. Ifrågavarande ålder tillväxte nämligen under detta årtionde med icke mindre än 374 000 personer, motsvarande en ökning av 113 %. Anledningen är att söka dels i den reducerade emigrationen, dels i den förbättrade dödligheten. Vad denna stora ökning i antalet arbetskrävande händer under sista decenniet betyder för den enskilde individen i trängseln på arbetsmarknaden, det säger sig självt. Särskilt för ungdomen, som skall bana sig väg, stifta familj, och bilda hem, äro svårigheterna för närvarande stora. Emellertid har man anledning vänta, att»flodvågen», som nu fyller de yngsta arbetsföra åldrarna, om ett eller annat årtionde skall bytas i sin motsats, enär de nu senast födda; årskullarna redan från början varit starkt reducerade till numerären. Tab. D visar sålunda, att åldersklassen 0 5 år vid folkräkningen 1920 omfattade 55 000 individer mindre än år 1910, och kullarna födda efter innevarande folkräkning hava varit ännu mera undertaliga. I de detaljerade tabellerna D och E faller ojämnheten i tillväxten av de särskilda femårsklasserna under olika årtionden måhända mest i ögonen. Mellan de tvenne sista folkräkningarna har exempelvis åldersklassen 40 45 ökat med nära 65 000 personer, eller 232 %, medan åldern 50 55, gått tillbaka med över 7 000, eller 2'8 %. De viktiga åldrarna 20 30 år hava under sista decenniet tillsammans vuxit med nära 100 000 personer, motsvarande 26-1 % av hela folkökningen under tiden i fråga, och åldrarna 35 45 år med icke mindre än 115 000, eller 30-2 % av hela ökningen, medan tillväxten inom samtliga åldrar över 65 år absolut sett blott utgör 30 000 och även relativt taget håller sig inom ganska blygsamma proportioner.

C) Födelsekullarnas storlek. Denna ojämnhet i tillväxten av de särskilda åldersgrupperna beror i första hand på storleken av de nya årskullar, som inträda i gruppen, jämförd med storleken av de årskullar, som utgå ur densamma för att inträda i närmast högre grupp. En vid födelsen talrik kull behåller oftast sin relativa övervikt över de andra och en liten kull sin undertalighet hela livet igenom. Dock har, åtminstone tidigare, utvandringen stundom rubbat kullarnas ursprungliga storleksordning i förhållande till varandra. Under den tidrymd då ifrågavarande företeelse stod på sin höjdpunkt, drabbade den nämligen såsom bekant i övervägande grad endast vissa åldersklasser och kunde dessutom från år till annat förete avsevärda växlingar. Olika dödlighet kan också tänkas inverka på kullarnas inbördes storleksordning, dock varierar antalet dödsfall i våra dagar vanligen föga från det ena året till det andra. Några exempel skola belysa det ovan sagda. 11* Tab. E. Femårsklassernas folkmängdsökning i procent från räkning till räkning, åren 1860 1920. ] ) Avser ökningen under perioden ifråga i antalet levande födda i förhållande till samma antal under närmast tidigare femårsperiod.

Tab. F. Av 10000 personer i vidstående födelsekullar kvarlevde vid de särskilda folkräkningarna inom nedanstående åldersklasser. 12*

Vid folkräkningen år 1920 funnos enligt tab. E inalles 2-8 % färre personer i åldern 50 55 år, motsvarande födelsekullarna från åren 1866 70, än vid räkningen 1910, och liknande undertalighet företer samma femårskull år 1910 såsom 40 45-åringar, år 1900 såsom 30 35-åringar, år 1890 som 20 25- åringar, år 1880 som 10 15-åringar och år 1870 som 0 5-åringar. Den förnämsta orsaken härtill är födelsekullarnas olika storlek från början; antalet levande födda åren 1866 70 understeg sålunda mod resp. 44 000 och 10 000 motsvarande antal under femårsperioderna 1861 65 och 1856 60. ökningen i antalet 45 50-åringar under sista decenniet visar sig också vara relativt obetydlig, beroende därpå att denna ålder nu nåtts av kullarna från åren 1871 75, vilka jämväl voro relativt fåtaliga vid födelsen. Kullarna exempelvis från åren 1836 40 upptogo år 1870 åldern 30 35, år 1880 åldern 40 45, år 1890 åldern 50 55, år 1900 åldern 60 65, år 1910 åldern 70 75 och år 1920 åldern 80 85, för vilka samtliga åldrar ökningen i numerär vid nämnda tidpunkter även varit ingen eller ringa. Orsaken synes också här vara femårskullens redan från begynnelsen reducerade storlek. I detta sammanhang förtjänar vidare exempelvis framhållas, att anledningen till att kullarna 1836 40 voro relativt små, har man att söka längre tillbaka i tiden; de äro i huvudsak barn av de fåtaliga kullarna från åren 1801 10. Kullarna 1836 40 hava även haft sina verkningar på åldersfördelningen framåt i tiden, så till vida som deras fåtalighet i sin tur framstår som en av anledningarna till att jämväl kullarna 1866 70 blivit förhållandevis små. Uppmärksammar man i tab. B talen t. ex. för år 1840, visar det sig å andra sidan, att vid detta års slut samtliga de fyra femårsgrupperna mellan 5 och 25 år, eller kullarna med födelseåren 1816 35, voro relativt talrikare än de enligt genomsnittet för de etthundrafemtio åren skulle vara. Följer man nämnda kullar genom livet ända till år 1920, upptaga de vid nedanstående tidpunkter följande åldrar: 13* Var och en av de fyra femårskullarna befinnes nu hava varit övertalig vid samtliga anförda tillfällen utan något som helst undantag. Den roll dessa årskullars övertalighet spelat i mera än ett hänseende (skolväsen, emigration, fattigvård) har flere gånger i tidigare publikationer blivit framhållen. Under de två sista decennierna hava nämnda fyra femårskullar successivt överfyllt de olika åldersklasserna över 65 år.»flodvågen» närmar sig emellertid nu alltmera levnadens gräns, och i den mån nyssnämnda särdeles manstarka årskullar hinna dö undan, skulle man därför, tyckes det, måhända hava anledning vänta, att antalet egentliga åldringar i vårt land komme att visa någon nedgång. Å andra sidan verkar den minskade dödligheten jämte andra förhållanden i motsatt riktning till bibehållande av överskottet, och någon varaktig nedgång i åldringarnas relativa antal torde därför knappast vara att vänta.

14* Ett anmärkningsvärt förhållande är, att samma kullar, vilka i åldrarna O 5 och 5-10 år uppträda såsom undertaliga, inom de båda närmaste grupperna 10 15 och 15 20 år i allmänhet visa ett starkt framåtskridande i riktning mot den normala talrikheten, som de numera oftast även överskrida. Orsaken låg tidigare däruti, att åldern 5 15 år mindre än flertalet andra grupper hemsöktes av emigrationen. Numera torde den mest vara att söka i den högst väsentligt reducerade barnadödligheten. Under passerandet genom ifrågavarande ålder kommer därför varje femårskull att, jämfört med förhållandena under äldre tider, stiga i relativ numerisk betydenhet. Över huvud taget hava de temporära förändringarna i svenska folkets åldersfördelning varit ganska avsevärda och därigenom blivit av stor betydelse för olika demografiska, sociala och ekonomiska frågor i vårt land. De hava bildat en god illustration till det först av den norske statistikern Eilert Sundt påpekade förhållandet, att en ovanligt talrik årskull hunnen till procreationsåldern giver upphov till en ny övertalig kull, medan en liten årskull blott alstrar en ny undertalig sådan. Dylika flod- och ebbtider i nativiteten följa enligt nämnda observationsresultat på varandra med stor regelbundenhet, nästan alltid på ett avstånd av 30 35 år, och kunna fortfara århundraden igenom, såvida ej förändrade förhållanden tillstöta. Ebb i födelsekullarnas storlek har i vårt land ägt rum åren 1801 10, 1836 40, 1866 75 och 1891 95; flodvåg däremot 1821 35, 1851 65 och 1876 90. Den stora utvandringen särskilt under 1880-talet har emellertid delvis toppskurit vågorna och den enorma nedgången i födelsefrekvensen efter 1911 har helt och hållet brutit den föregående utvecklingen. Den vågdal, som satts i gång från och ined år 1911 och som ännu fortfar, kommer med all säkerhet att sätta sin prägel på befolkningens åldersfördelning under årtionden framåt. D) Födelsekullarnas reducering genom dödsfall och omflyttning. I föregående kapitelavdelning har behandlingen huvudsakligen rört födelsekullarnas storlek, mindre huru dessa successivt minskats genom dödsfall och omflyttning. I tab. F återgivas emellertid några beräkningar, som avse att belysa även ifrågavarande förhållanden. För varje femårskull angiva tabellens siffror sålunda antalet i olika åldersklasser kvarlevande personer vid var och en av de folkräkningar, som ägt rum vart tionde år ända sedan år 1800, detta antal reducerat till en för alla kullarna gemensam begynnelsenumerär, nämligen till 10 000 levande födda. Följer man tabellens tal i sned riktning uppåt, erhålles en översikt av relativa antalet personer kvarlevande i de olika kullarna vid en och samma folkräkning. Läser man tabellen på vanligt sätt i horisontella rader vinnes kunskap om relativa antalet vid de olika folkräkningarna kvarlevande inom en och samma födelsekull. De vertikala raderna åter utvisa den andel av de särskilda kullarna, som vid olika folkräkningar kvarleva inom en och samma ålder. En jämförelse mellan talen i samma vertikalrad visar måhända tydligast, huru ojämnt dödlighet och emigration hava verkat på kullarna under olika tider. Därest nämnda två faktorer hade varit konstanta, skulle relativ-

talen vara lika stora i en och samma kolumn; när så icke är förhållandet, beror detta på förändringar med tiden i dödlighetens och emigrationens intensitet. I de yngsta åldersklasserna, där emigrationens verkningar äro mera obetydliga, orsakas höjningen i relativa antalet kvarlevande nästan uteslutande av nedgången i dödlighet. Här framträder nu mycket påtagligt den förändring till det bättre, som med smärre avbrott successivt ägt rum under tidernas lopp. Exempelvis kvarlevde vid folkräkningen år 1810 av 10 000 under föregående femårsperiod levande födda blott 7 260; vid räkningen år 1920 var däremot motsvarande tal 9 184. Vid förstnämnda tidpunkt hade barnen födda under de närmast föregående fem åren sålunda reducerats med 274 %, vid den senare blott med 8'2 %. Icke blott i fråga om barnen har det relativa antalet kvarlevande väsentligt ökats, så är också i stort sett förhållandet inom övriga åldersklasser. Den egentligen från och med åldern 20 25 år börjande utvandringen har dock under vissa årtionden åstadkommit betydande reduceringar i vissa födelsekullar och därigenom för någon tid brutit utvecklingen. Man finner t. ex. beträffande åldersklassen 25 30 år, att av motsvarande födelsekullar kvarlevde i riket år 1850 cirka 65 %, mot 60 % år 1870 ocli blott 52 % år 1890, men ånyo 60 % år 1910 och icke mindre än 68 % år 1920. Man iakttar vidare bl. a., hurusom kullarna från åren 1816 35 icke blott synas hava varit ovanligt livskraftiga, utan även endast mera obetydligt minskats genom utvandring. Nämnda kullar hade tydligen vid emigrationens början nått den ålder, att de i egna landet redan hunnit skaffa sig ett levebröd. Häri har man måhända att söka främsta anledningen till det ovanligt stora antalet åldringar 15* Tab. G. Antal kvarlevande efter 10 års förlopp på 10000 vid periodens början inom de olika femårsklasserna och under olika perioder.

16* i Sverige under de två sista decennierna. över huvud taget kan man påstå, att generationerna i våra dagar decimeras vida långsammare än tidigare, och folkökningen skulle alltså vara betydande, därest icke de nymalthusianska idéerna börjat tränga igenom och starkt reducerat storleken av de nyfödda kullarna. En sammanställning, som är utförd i tab. G, åskådliggör likaledes, om ock från delvis något annan synpunkt, huru en viss åldersklass avtagit från en folkräkning till den nästa genom dödsfall och emigration. Av tabellen framgår exempelvis att bland 10 000 gossar, som år 1880 befunno sig i åldern 10 15 år, kvarlevde inom riket i åldern 20 1 25 år vid folkräkningen 1890 cirka 7 700. Den överlevande delen av de resterande 2 300 hade utvandrat under mellantiden. Av 10 000 gossar i samma ålder år 1910 kvarlevde däremot år 1920 närmre 9 200 inom riket. Vad särskilt beträffar de olika födelsekullarnas decimering under det sist förflutna årtiondet, framgår av tab. H huru stor del, som inom varje särskild femårskull orsakats av dödsfall, och huru stor del är att tillskriva den utrikes omflyttningen. Årskullarna 1886 1900 samt 1826 1860 hava enligt tabellen varit utsatta för den, absolut sett, starkaste reduceringen bland dem alla under Tab. H. Folkmängdens förändring inom varje femårskull mellan folkräkningarna åren 1910 och 1920. ') Levande fadda. ') Minustecken ( ) = överskott av immigration.

17* årtiondet i fråga. Sistnämnda kullar äro nu gamla, och den starka avgången bland dem härflyter helt och hållet från deras höga dödlighet. Inom förstnämnda, yngre kullar hava dödsfallen naturligen ej åstadkommit lika stora relativa luckor som bland de äldre; däremot har utvandringen här haft sina största verkningar och förorsakat en ej oväsentlig uttunning i deras skaror. E) Personer över 90 år. I sammanhang med den lämnade redogörelsen för svenska folkets åldersfördelning kan det vara av intresse att ägna särskild uppmärksamhet åt dem, vilka i högre grad överlevat den vanliga gränsen för livet. I sådant syfte har i tab. I gjorts en sammanställning över antalet personer, som uppnått högre ålder än 90 år. Antalet män och kvinnor, som nått 90-årsåldern, har under den sextioåriga tidrymd tabellen omfattar, befunnit sig i oavbruten stegring, och detta icke blott absolut utan även relativt sett. Våra äldsta folkräkningar under åren Tab. I. Antalet personer över 90, 95 och 100 år, länsvis, vid folkräkningen den 31 dec. 1920.

18* 1751 1790 karakteriserades, enligt i centralbyrån förvarade tabellverk, av relativt många personer över 90 år 1 ; sedan följde en lång tidrymd med lägre antal dylika åldringar och först under de tre sista decennierna har man åter nått upp till forna tiders förhållanden härvidlag. Vid innevarande folkräkning har en nominativ förteckning upprättats över alla personer, som vid folkräkningstidpunkten fyllt 95 år eller mera och som alltså äro födda år 1825 eller tidigare. Förteckningen har återgivits såsom tab. 6 å sid. 70 80 och meddelar upplysning om bostad, födelseort, födelsedag, civilstånd, yrke eller f. d. yrke ävensom, i fall av senare, intill berättelsens datum timat frånfälle, om dödsår, -månad och -dag. Genom skriftväxling mellan centralbyrån och vederbörande pastorsämbeten hava åldersuppgifterna för alla personer över 95 år särskilt kontrollerats. I några enstaka fall blevo därvid uppgifterna om födelseår beriktigade, i några andra erhöllos sådana upplysningar, att personen i fråga ej medräknades i folkmängden, då han tidigare bort överföras till boken över obefintliga, men i det ojämförligt största antalet fall befunnos församlingsboksutdragens uppgifter redan från början vararätta. Att förteckningen ej behövt justeras, när utdragen ur dödböckerna för senare år successivt inkommit, utgör ett mycket gott vittnesbörd om den svenska folkräkningsmetodens företräden. Av hundraåringar och däröver funnos vid folkräkningen 31, nämligen 9 män och 22 kvinnor. Medan över huvud taget antalet gamla personer är mycket högt i Sverige, visar nedanstående, intressanta sammanställning, att från åtskilliga främmande ländet uppgives ett proportionsvis vida större antal hundraåringar än hos oss. Det kan emellertid starkt dragas i tvivelsmål, huruvida i dessa länder en sådan kontroll över åldersuppgifterna utövas eller ens kan utövas, som hos oss möjliggöres genom föreskrifterna om kyrkobokföring samt genom den omständigheten, att folkräkningarna i vårt land grundas på officiella handlingar, nämligen utdrag ur församlingsböckerna, och ej såsom i utl ) Måhända är antalet åldringar vid våra första räkningar något för högt uppgivet.