Befolkningsstatistiken

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Befolkningsstatistiken Folkmängden Äldre befolkningsstatistik utgavs för åren i Tabellkommissionens berättelser för varje femårsperiod och för åren i Bidrag till Sveriges officiella statistik, A, Befolkningsstatistik. Befolkningsstatistiken utgavs för åren i Befolkningsrörelsen, för åren i Folkmängdens förändringar, för åren i i Befolkningsförändringar 19xx del 3 och från och med året 1991 i Befolkningsstatistik del 4. Samtliga utgivna i serien Sveriges officiella statistik. Befolkningsförändringar De äldsta publicerade uppgifterna om födda och döda i kommuner och församlingar finns i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, A) Befolkningsstatistik, där uppgifter lämnas för femårsperioderna och samt därefter för tioårsperioder till och med För de därefter följande fem tioårsperioderna finns motsvarande uppgifter i Befolkningsrörelsen, översikt för åren 19xx-19yy. Den sista tioårsöversikten publiceras i Befolkningsförändringar För åren finns inga församlingsuppgifter och inga andra kommunuppgifter än för städerna. De publicerades i Befolkningsrörelsen och avsåg födda, döda och flyttningar. Från och med 1958 publiceras uppgifter för alla kommuner och även dessa uppgifter avser födda, döda och flyttningar och återfinns för åren i Folkmängden inom administrativa områden. För åren finns motsvarande uppgifter i serien Statistiska meddelanden (SM), nämligen i B 1963:6, B 1964:9, B 1965:5, och i Be 1967:7. För församlingar, kommunblock och A-regioner finns uppgifter endast för 1966 och dessa redovisas för församlingar i Be 1967:7 samt för kommunblock och A-regioner i Be 1967:12. Från och med 1967 till och med 1972 har uppgifterna sammanförts i Befolkningsförändringar del 1. Dessa uppgifter baseras på de summariska folkmängdsredogörelserna. Från och med 1973 grundas uppgifterna i Befolkningsförändringar del 1 på aviseringar till RTB. Mellan 1991 och 1996 publiceras uppgifterna i Befolkningsstatistik del 1 och från 1997 i Befolkningsstatistik del 1-2. Befolkningsrörelsen år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-befror-1913

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR BEFOLKNINGSRÖRELSEN ÅR 1913 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1916 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Sid. Inledning 1* A) Folkmängd och folkökning 2* B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd 12* C) Giftermål 24* D) Barnaföderskor 38* E) Fäder till inom äktenskap födda barn 50* F) Födda barn 52* G) Döda. 57* H) Nativitetsöverskott 68* I) Omflyttning 72* Tabeller. Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket... 1» 2. Folkmängden länsvis, år » 3. Folkökningen och dess särskilda faktorer, länsvis, år » 4. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med minst invånare, år » 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år » 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år » 7. Giftermål, länsvis, år » 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första gifte och omgifte, länsvis och i utlandet, efter kyrkoskrivningsort, år I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år » 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år » 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivningsort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år » 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år » 14. Antal ingångna äktenskap i varje månad, år » 15. Äktenskapsskillnader och genom skiljobrev upplösta trolovningar, år » 16. Barnaföderskor, länsvis, år » 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år » 18. Barnaföderskor med barn i äktenskap, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis, år » 19. Barnaföderskor med barn i äktenskap, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

6 IV Sid. Tab. 20. Fäder till under år 1913 i äktenskap födda barn, med fördelning efter ålder.. 46» 21. Föräldrarna till under år 1913 i äktenskap födda barn, med fördelning efter bådaderas ålder 47» 22. Fäder till under år 1913 i äktenskap födda barn, fördelade efter yrke 48» 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år » 24. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, länsvis, år » 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år » 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år » 27. Döda fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra levnadsåren döda, fördelade efter kön, ålder och börd i eller utom äktenskap, år » 28. Döda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 29. Döda i varje månad, länsvis, år Table des matières. Rapport au Roi. Pages Introduction 1* A) Population et accroissement de la population 2* B) Population par sexe, par âge et par état civil 12* C) Mariages 24* D) Femmes accouchées 38* E) Pères des enfants légitimes 50* F) Enfants nés 52* G) Mortalité 57* H) Excédent des naissances 68* I) Migration 72* Tableaux. 1 ) Tabl. 1. Mouvement de la population, en Résumé général 1» 2. Population par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Population le 1 er janvier. Col. 5 7: Population moyenne de l'année. Col. 8 10: Population le 31 décembre.» 3. Accroissement de la population et ses différents facteurs, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2-3: Nés vivants. Col. 4 5: Décès. Col. 6 8: Excédent des naissances. Col. 9 12: Immigrés; col. 9: des autres paroisses du pays; col. 10: des pays étrangers; col. 11: du registre des»introuvables» 2 ). Col : Émigrés; col. 13: pour les autres paroisses du pays; col. 14: pour les pays étrangers; col. 15: pour le registre des»introuvables» 2 ). Col : Gain (+) ou perte ( ) par migration. Col : Accroissement (+) ou diminution ( ) de la population. 1 ) Les mots suédois suivants, qui reviennent dans ces tableaux, sont à traduire: Län Départements. Mankön (p. abréviat. M.)... Sexe masculin. Landsbygd (p. abréviat. Lb.)... Campagne. Kvinnkön (» K.)... Sexe féminin. Städer (» St.)... Villes. Summa (» S:a)... Total. Riket Royaume. Hela antalet Nombre total. Hela Riket Royaume. Åldersår Age. 2 ) Personnes, abandonnant leur paroisse sans notification due, sont rayées dans les registres après deux ans; ces personnes sont nommées»obefintlige» («introuvables»).

7 Tabl. 4. Mouvement de la population dans chaque ville de habitants ou de plus, en Col. 1: Villes. Col. 2 4: Population le 31 déc. Col. 5 7: Population moyenne. Col. 8 24: Accroissement de la population et ses différents facteurs (pour les détails voir tabl. 3). Col : Mariages contractés, (voir tabl. 7). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par êge (voir tabl. 8). Col : Idem, femmes mariées (voir tabl. 8). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par profession (voir tabl. 12). Col : Mariages par mois. Col. 120: Divorces de fiancés. Col. 121: Divorces de mariés. Col : Accouchées (voir tabl. 16 et 18). Col : Pères des enfants légitimes nés en 1913 (voir tabl. 20). Col : Naissances (voir tabl. 23 et 24). Col : Décès (voir tabl. 26, 27 et 29). Tabl. 5. Mouvement de la population dans chaque ville ayant moins de habitants, en Col. 1: Villes. Col 2 4: Population le 31 déc. Col. 5: Accroissement (+) ou diminution ( ). Col. 6: Population moyenne. Col. 7: Mariages contractés. Col. 8: Nés vivants. Col. 9: Décès. Col. 10: Immigrés. Col. 11: Émigrés. Tabl. 6. Population calculée par sexe, par âge et par état civil, en a) Groupes d'âge d'un an, le 31 déc. b) Groupes de cinq ans, le 31 déc. c) Groupes de cinq ans, population moyenne de l'année. Col. 1: Age. Col. 2 10: Population; col. 2 3: célibataires; col. 4 5: mariés; col. 6 7: veufs (veuves) et divorcés; col. 8 10: nombre total. Col : Nés vivants; col. 11: année; col. 12: nombre. Tabl. 7. Mariages contractés, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3: Mariages civils facultatifs. Col. 4: Mariages civils obligatoires. Col. 5 13: État civil des époux aux noces; entre garçons et filles (col. 5), veuves (col. 6), femmes divorcées (col. 7); entre veufs et filles (col. 8), veuves (col. 9), divorcées (col. 10); entre divorcés et filles (col. 11), veuves (col. 12), divorcées (col. 13). Col : Noces premières, secondes etc., du mari. Col : Idem, de la femme. Tabl. 8. Mariés par sexe, par âge, par noces et par département, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 2 13: hommes entrés en premières noces à l'âge indiqué dessous. Col : Idem, hommes remariés. Col : Idem, femmes entrées en premières noces. Col : Idem, femmes remariées. Tabl. 9. Mariés par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. Col. 2 9: Campagne; col. 2 5: hommes mariés; garçons (col. 2), veufs (col. 3), divorcés (col. 4); col. 6 9: femmes mariées; filles (col. 6), veuves (col. 7), divorcées (col. 8). Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 10. Mariages par âge des époux, en a) Campagne. b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Age des mariés. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 11. Mariages par âge et par état civil des époux, en Col. 1: Age des mariés: a) Entre garçons et filles; b) Entre garçons et veuves ou divorcées; c) Entre veufs ou divorcés et filles; d) Entre veufs ou divorcés et veuves ou divorcées. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 12. Hommes mariés par profession et par département, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 3 6: Agriculture, pêche, exploitation forestière. Col. 7 16: Industrie. Col : Commerce et transport. Col : Administration publique et professions libérales. Col : Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe. Col : Sans profession specifiée. Tabl. 13. Hommes mariés par profession, par noces et par âge, en Col. 1: Professions. I: Agriculture etc.; II: Industrie; III: Commerce et transport; IV: Administration publique et professions libérales; V: Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe; VI: Sans profession specifiée. Col. 2 13: Hommes entrés en premières noces à l'age indiqué dessous. Col : Idem, remariés. Tabl. 14. Mariages par mois, en Tabl. 15. Divorces, en Col. 1: Départements. Col. 2 3: Nombre des divorces; col. 2: des fiancés; col. 3: des mariés. Col. 4 5: Enfants vivants au divorce. Col. 6 8: Durée du mariage; col. 6: années; col. 7: campagne; col. 8: villes. Col. 9: Age des divorcés. Col. 10 V Pages

8 VI 22: Age des divorcées. Col. 26: Causes des divorces. Col. 31: Professions des divorcés (pour les groupes principaux I VI, voir tabl. 13). Tabl. 16. Accouchées, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 4 Nombre des accouchées; col. 2: enfants légitimes (=Ä.); col. 3: enfants illégitimes (=Uä.). Col. 5 10: État civil; col. 5 6: mariées; col. 7 8: veuves et divorcées; col. 9: fiancées; col. 10: filles. Col : Age des accouchées, en groupes de cinq ans. Tabl. 17. Accouchées par âge en groupes d'un an, en Col. 1: Age. Col. 2 3: Campagne. Col. 4 5: Villes. Col. 6 8: Royaume. Tabl. 18. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 15: Durée des mariages. Tabl. 19. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par âge, en Col. 1: Durée des mariages. Col. 2 31: Age des accouchées; col. 2 11: campagne; col : villes; col : royaume. Tabl. 20. Pères des enfants légitimes nés en 1913, par âge 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3 15: Age des pères. Tabl. 21. Pères et mères des enfants légitimes nés en 1913, par combinaison d'âge Col. 1: Age des pères. Col. 2 9: Age des mères. Tabl. 22. Pères des enfants légitimes nés en 1913, par profession 48 Pour les groupes principaux, voir tabl. 13. Tabl. 23. Enfants nés, classés par naissances, par vie, par sexe et par état civil, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Nombre total des naissances. Col. 5 9: Enfants d'accouchements simples; col. 5 6: nés vivants; col. 7 8: mort-nés. Col : Enfants d'accouchements doubles. Col : Enfants d'accouchements triples (et quadruples). Col : Nés vivants; col : légitimes; col : illégitimes; dont enfants des fiancées (col. 26). Col : Mort-nés. Col. 40: Répartition des naissances par nombre des enfants, par vie, par sexe et par état civil. A. Naissances simples. B. Naissances doubles. C. Naissances triples. D. Naissances quadruples. Tabl. 24. Enfants nés, classés par vie et par mois, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nés vivants. Col. 3: Mort-nés. Tabl. 25. Enfants nés, classés par mois, par vie, par sexe et par naissance légitime ou illégitime, en a) Campagne. b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Mois. Col. 2 5: Nés vivants; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 6 9: Mort-nés. Col : Nombre total des naissances. Tabl. 26. Décès par sexe, par état civil et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 6: Enfants au-dessous d'un an; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 7 8: Autres célibataires. Col. 9 10: Mariés. Col : Veufs (veuves) et divorcés. Tabl. 27. Décès par âge et par département, ainsi que décès dans les 2 premières années de la vie par sexe, par âge et par naissance légitime ou illégitime, en Col. 1: Départements. Col. 2 21: Age. Col. 22: Décès dans les 2 premières années de la vie, par jour (du premier mois), par mois (de la première année) et par trimestre (de la seconde année). Col : Campagne; col : enfants légitimes: col : enfants illégitimes. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 28. Décès par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. a) Groupes d'un an. b) Groupes de cinq ans. Col. 2 9: Campagne; col. 2: garçons; col. 3: mariés; col. 4: veufs et divorcés; col. 5: filles; col. 6: mariées; col. 7: veuves et divorcées. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 29. Décès par mois, en Col. 1: Départements. Résumé en français 64 Pages

9 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed avgiva sin underdåniga berättelse angående befolkningsrörelsen år I likhet med föregående berättelser i ämnet grundar sig denna nästan ute- 1* liefolkningurörelten 1III.H.

10 2* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. slutande på prästerskapets uppgifter. Med hänsyn till innehåll och uppställning överensstämmer den med de båda närmast föregående berättelserna, för åren 1911 och Följaktligen äro redogörelserna för folkmängden i administrativa områden, för ut- och invandring och för dödsorsaker uteslutna ur berättelsen och meddelas i särskilda sådana, vilka, med undantag av berättelsen om dödsorsakerna, redan utkommit av trycket. Angående dessa och andra skiljaktigheter mellan de befolkningsstatistiska berättelserna fr. o. m. år 1911 å ena sidan och motsvarande publikationer t. o. m. år 1910 å den andra torde få hänvisas till årgången T överensstämmelse med tillförene följd plan utbeder sig Statistiska centralbyrån att få tillägga följande upplysningar och jämförelser med hänsyn till innehållet av de till berättelsen hörande tabellerna. A) Folkmängd och folkökning. Såsom Statistiska centralbyrån redan förut meddelat i sin under april månad år 1914 offentliggjorda redogörelse för folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1913, uppgick rikets folkmängd vid sistnämnda tidpunkt till personer. Tillväxten för året utgör personer eller 6-14 % av folkmängden vid årets ingång ( ). Denna tillväxt framgår på följande sätt ur uppgifterna om befolkningsrörelsens särskilda faktorer, med utgång från nyss angivna folkmängd vid årets början: Under rubriken»annan vinst eller förlust» är här upptagen den skillnad, som framträder mellan folkmängden, å ena sidan sådan den erhålles ur prästerskapets summariska redogörelser, å andra sidan sådan den framgår genom riksfolkmängdens vid årets början ökande med antalet födda och immigranter och minskande med döda och emigranter, varvid dock även, såsom av översikten

11 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 3* hur ovan synes, hänsyn tagits till dem, som överförts frun och till den s. k. boken över obefintliga. Den förra av nu nämnda folkmängdsberäkningar lämnar ett överskott över den senare av 644 män och 19 kvinnor. Differenserna äro att tillskriva de smärre felaktigheter, som naturligtvis icke kunna helt och hållet undvikas vid ett verk av så stor omfattning som den svenska kyrkobokföringen. Om den för riket i dess helhet under år 1913 inträffade-folkökningen jämföres med tillväxten under närmast föregående år (tab. A å nästa sida), finner man, att 1913 års folkökning, som utgör endast 6-12 på tusen av medelfolkmängden, är såväl absolut som relativt taget avsevärt mindre än under något föregående år sedan Året 1913 karakteriseras liksom de närmast föregående åren av ett giftermålstal (5-93 på varje tusental inv.), som i och för sig är mycket lågt och understiger tioårsmedeltalet (5-98 % 0 ). Födelsetalet har under redogörelseåret än ytterligare nedgått (23-16 % mot; % år 1912 och % i medeltal för årtiondet). Dödstalet (13-65 % 0 ) liar under år 1913 åter nedgått och understiger icke endast avsevärt 1 ioårsmedeltalet (14-55 % 0 ) utan även något talet för 1909, som dittills varit det lägsta. I följd av att nativiteten varit så låg, blir emellertid överskottstalet (9-51 % 0 ) mindre än vanligt. Utvandringen (3-62 % ) är något större än under föregående år (3-25 % 0 ), men understiger tioårsmedeltalet (4-34 % ) ganska, avsevärt. Även invandringen (l-50) är lägre än vanligt (1-60 % 0 ); skillnaden är dock härvidlag ej så stor, och netloulvandringen (2-12 % 0 ) är lägre än varje motsvarande tal sedan år 1899 med undanlag för åren 1908 och Att folkökningen icke dess mindre visar sig vara så låg, beror delvis på minskningen i nativiteten men även därpå, att ett särdeles stort antal personer avförts ur församliii<is!)öckenia såsom obefintliga. Detta senare är tvivelsulan en följd av den nya pensionsförsäkringens bestämmelser, enligt vilka kommunerna äro ansvariga för minimipension.savgifternas gäldande. Beträffande olika landsdelar lämnas erforderliga data för bedömande av årets folkmängdsförändring i tab. B, sid. 6*. Folkmängden har under år 1913 ökats inom 16 län, däri inräknad Stockholms stad, men minskats inom 9 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Hallands. Skaraborgs och Värmlands. Folkminskningen i Stockholms län är emellertid helt och hållet förorsakad av att Brännkyrka församling vid 1913 års början införlivades med Stockholms stad; hade ej denna inkorporering skett, skulle Stockholms län tvärt om hört till dem, som uppvisa den största absoluta tillväxten. Nu företer i stället Stockholms stad den ojämförligt största tillväxten med personer, varefter följa Göteborgs och Bohus län med Malmöhus län med och Norrbottens län med Även relativt taget har. om nyssnämnda inkorporering av Brännkyrka medräknas, tillväxten varit störst i Stockholms stad. eller % 0 av medelfolkmängden: därefter följa Norrbottens län ined % 0, Göteborgs och Bohus län med % och Västerbottens län med %. Räknas däremot Brännkyrka folkmängd till Stockholms stad redan vid årsskiftet, visar det sig, att den relativa folkökningen liksom under de föregående åren varit störst i Stockholms län,

12 Tab. A. Översikt av folkmängdens förändringar i riket, åren ) 4* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Folkmiingden för äldre tider är bär upptagen i enlighet med beräkningarna av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, häftet 129. Immigranternas antal är känt frän och med 1875 och för aren upptaget på grund av uppskattning. För åren ingår därför hela (den uppgivna) utvandringen i kol. för»ncttoutvandringen». I kol. för»annan vinst eller förlust» ingår även till och från boken över obefintliga överförda personer.

13 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 5* nämligen %, medan motsvarande siffra för Stockholms stad stannar vid %«. Endast i fem län, huvudstaden däri inräknad, har tillväxten ställt sig gynnsammare och i återstående tjugu län mindre gynnsamt än medeltalet för åren utvisar. Vid 1913 års slut upptogo de särskilda länen nedanstående andelar av rikets hela folkmängd i %, under jämförelse med motsvarande tal' för tjugu år tillbaka samt för år 1912: Under de båda senaste årtiondena har alltså de fem norrländska länens andel av riksfolkmängden ökats från till %. De åtta län (Stockholms stad inberäknad), som av ålder sammanfattas under benämningen Svealand, hava likaledes gått framåt, ehuruväl blott från till %. De tolv södra länen återigen, eller Götaland, hava minskats i relativ betydelse: deras folkmängd, som för tjugu år sedan uppgick till 5309 % av hela rikets, hade vid 1913 års slut gått ned till A. Betydelsen av dessa tal framgår, om man erinrar sig. att en procent av Sveriges folkmängd numera utgör drygt, människor. Att Götalands andel av riksfolkmängden nedgått med nära 2-6 procent, innebär alltså, att denna landsdel nu har ungefärligen inv. färre än den skulle haft, om ståndpunkten från tjugu år tillbaka kunnat bevaras. Relativt taget kan således Götaland sägas hava förlorat så gott som ett mindre län. Norrland åter har nu ungefärligen inv. flera än det skulle haft under nyssnämnda förutsättning och Svealand omkring flera. Avses särskilt aret 1913, befinnes Norrlands procentiska andel under årets lopp hava ökats endast från % till 'A; Svealands andel av folkmängden har ökats från A till %, medan Götalands fortfarande gått tillbaka, från % till %. Proportionen mellan lands- och stadsbefolkningen har under år 1913 förändrats i samma riktning, som förut oavbrutet varit händelsen under mer än

14 Tab. B. Folkökningen och dess faktorer inom länen är 1913, jämfört med talen för årtiondet ) 6* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Av de i koluninhuvudena använda beteckningarna avses med Omflyttningsresultat (omflyttning) skillnaden mellan inflyttning och utflyttning. Inrikes omflyttning betecknar denna skillnad för såvitt avses endast flyttningen inom landet. Utrikes omflyttning: resultatet av folkbytet med främmande länder. Med Ökningstal, Överskottstal, Omflyttningstal o. s. v. avses de relativa talen årligen på tusen invånare av medelfolkmängden; Överskottstalet avser överskottet av födda över avlidna på tusen invånare. 2) Den inrikes omflyttningen, vilken här även omfattar till och från boken över obefintliga överförda personer, borde naturligen för hela riket utgöra + 0; att smärre differenser uppstå, beror på ofuukomligheter i kyrkobokföringen. 3) I kol. för folkökning eller -minskning för landsbygd och städer ingår även den ökning eller minskning, som beror på områdesregleringar. 4 ) Om man utgår från början av år 1913, bliva siffrorna för Stockholms stad ooh län resp. + 15'«o och /oo (Jfr sid. 3 i texten); motsvarande siffror äro för landsbygden + 2-«/"> ooh för städerna + 15-ss '/oo.

15 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 7* ett halvt århundrade. I % av rikets hela befolkning hava kommit på landsbygden och på städerna för de sistnämnda med särskiljande av huvudstaden vid slutet av vart och ett av efterföljande ar: Städernas framryckning har alltså under år 1913 utgjort 0-76 % mot 0-37 % i medeltal för årtiondet För städerna utom Stockholm var vinsten under redogörelseåret 0-24 %, mot 0-33 % i medeltal för tioårsperioden. Stockholms andel av rikets folkmängd ökades under år 1913, huvudsakligen genom inkorporering, ganska kraftigt, från 6-26 % till 6-78 %, varigenom huvudstadens befolkning nått en större proportion av rikets folkmängd än någonsin förut. Landsbygdens folkmängd har under år 1913 minskats från vid föregående års slut till , alltså med personer eller 4-15 % 0 av medelfolkmängden, medan däremot städernas ökats från till , alltså med eller med % av medelfolkmängden. Att folkmängdssiffran för landsbygden minskats och stadsbefolkningen i så hög grad ökats, är emellertid icke att tillskriva någon egentlig folkminskning på landsbygden och någon ovanlig folkökning i städerna utan har sin förklaring däri, att, som redan nämnts, Brännkyrka socken (med inv.) med 1913 års ingång införlivades med Stockholms stad, samt att dessutom större och mindre områden av följande socknar vid samma tidpunkt överflyttades till respektive stadsförsamlingar, nämligen av Värmdö kommun inv. till Vaxholms stad, av östertälje, Västertälje och Tveta socknar respektive 182, 34 och 38 inv. till Södertälje stad, av Lunds landsförsamling inv. till Lunds stad samt av Umeå landsförsamling 14 inv. till Umeå stad. Räknas nu nämnda införlivade områden redan vid 1913 års början till städerna, befinnes landsbygdens befolkning under året hava ökats med personer eller 2-65 promille av medelfolkmängden och städernas med eller promille. Även om man räknar på detta sätt, är sålunda som vanligt stadsbefolkningens tillväxt betydligt: starkare än landsbygdens.

16 8* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Hittills anförda tal avse folkmängdens fördelning den 31 december Med 1914 års ingång kommo emellertid trenne orter i åtnjutande av stadsrättigheter, nämligen Djursholm (förut köping med inv.), Nässjö (förut till en del municipalsamhälle, med inv.) samt Hässleholm (förut köping med inv.). varjämte vid samma tidpunkt större eller mindre områden av följande socknar överflyttades till respektive stadsförsamlingar, nämligen av Hälsingborgs landsförsamling 359 inv. till Hälsingborgs stad, hela socknen S:t Peters kloster med 889 inv. till Lunds stad, hela Skövde landskommun med inv. till Skövde stad, av Karlstads landsförsamling 116 inv. till Karlstads stad samt av Varnums socken 66 inv. till Kristinehamns stad. På grund härav bör folkmängden vid 1914 års början upptagas till å landsbygden och i städerna. Folkmängden i var och en av rikets städer och köpingar framgår, vad de förra angår, av tab. 4 och 5 och i fråga om de senare av Statistiska centralbyråns redogörelse för folkmängden inom administrativa områden. En klassifikation efter folkmängden av städer och köpingar utfaller som följer: "Vid 1913 års slut ägde Sverige alltså 30 städer, som efter svenska förhållanden pläga räknas såsom större, eller ägande mer än tio tusen invånare vardera. Sammanlagda folkmängden i dessa städer uppgick till mot föregående år. Tillväxten uppgår alltså till personer eller % 0, varav likväl ej mindre än % 0 är att tillskriva Brännkyrkas inkorporering med Stockholms stad vid ingången av år De mindre städernas folkmängd växte under året från till , således med personer eller % 0. Efterser man hur stor del de större städernas folkmängd utgör av hela rikets, befinnes densamma uppgå till över en femtedel (21-4 %). Av hela stadsbefolkningen utgör den något över fyra femtedelar (81-3 %). Att Sveriges städer, relativt taget, i stor utsträckning deltaga uti den för vår tid utmärkande starka tillväxten av stadssamhällena, är välbekant och framgår även av följande tal. Folkmängden utgjorde vid 1913 års slut och 20 år förut i var och en av de städer, som numera räknas som större, samt i de övriga, tillsammantagna:

17 Tab. C. Giftermål, födelser, dödsfall, emigration och immigration länsvis, år 1913, jämfört med årtiondet ) ') Gittermålstal, födelsetal o. s. T. beteckna årliga antalet giftermål, födelser o. s. T. pa tösen invånare av medelfounnängded. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 9*

18 10* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. I samtliga de större här ovan specificerade städerna liar, såsom en uträkning giver vid handen, folkmängden under de tvenne årtiondena ökats från till personer eller med % samt den övriga stadsbefolkningen från till personer eller med %. Att tillväxten varit relativt starkare för de mindre städerna, har sin grund i tillkomsten av nya stadssamhällen. Vad särskilt år 1913 beträffar, har folkökningen i de trettio större städerna i genomsnitt snarare varit under än över vad den brukar vara. I sex av dessa städer, :nämligen Norrköping, Gävle, Jönköping, Sundsvall, Uddevalla och Visby, förekommer, såsom tab. D närmare utvisar, folkminskning; i ytterligare en, nämligen Lund, har detta även varit fallet, om man frånser ökningen genom inkorporering, och i 16 andra städer har folkökningen visat sig lägre än den i genomsnitt varit under det närmast förflutna årtiondet. Bland de mindre, i tab. D ej specificerade städerna förete flera en rätt betydande folkökning; så exempelvis Huskvarna, Sölvesborg, Ulricehamn, Skövde och Östersund. Folkminskning har bland dessa mindre städer förekommit i nitton, om man undantager Hudiksvall, dock endast i ringa, grad. Folkmängden i köpingarna utgjorde vid 1912 års slut och vid 1913 års överskottet uppgick således till personer eller % 0, varav emellertid, om man ej medräknar tillväxten genom de utvidgningar tvenne köpingar erhöllo vid 1913 års början, endast personer eller % 0 utgör verklig folkökning. Under loppet av år 1913 har icke någon ny köping tillkommit ej heller någon blivit utvidgad eller övergått till att vara stad. Med 1914 års ingång däremot kommo tvenne orter, nämligen Skurup och Ljusdal, i åtnjutande av köpingsrättigheter, tvenne köpingar (Valdemarsvik och Älmhult) utvidgades med mindre områden och likaledes tvenne, Djursholm och Hässleholm, inträdde fr. o. m. samma tidpunkt i utövning av stadsrättigheter.

19 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 11* Tab. D. Befolkningsrörelsen på 1000 inv. av medelfolkmängden å landsbygden och i städerna åren ') I Iolkökningseitfrorna for Stockholm, Lund och Södertälje iukur folkmängden a do den 1 Januari 1913 Inkorporerade områden, jfr sid- 7*

20 12* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN. Omkring de stora städerna samlar sig i våra dagar ofta en växande folkmängd i den närmast omgivande bygden. Under år 1913 skönjes företeelsen i fråga genom folkökningen uti bland annat följande landssocknar, nämligen: Däremot liar folkökningen i Malmö, Hälsingborgs och Sundsvalls grannkommuner varit, relativt taget, tämligen obetydlig. Även å den landsbygd, som ej omedelbart angränsar till städerna, uppstå i våra dagar mångenstädes samlingspunkter för industri och handel, med i regel starkt växande folkmängd. Under år 1913 har dock folkökningen å flertalet av dessa platser varit jämförelsevis obetydlig eller t. o. m. lämnat rum för minskning, såsom fallet varit ifråga om flera av mellersta Sveriges bergslagssocknar. Undantag härifrån göra bland annat de båda norrbottniska gruvsocknarna Gällivare och Jukkasjärvi, trakten omkring Trollhättan, Gamla Norbergs bergslag i Västmanlands län och Västerbergslags tingslag i Kopparbergs län, vilka såsom vanligt under senare år haft att uppvisa en god tillväxt av befolkningen. Såsom ett allmänt omdöme torde kunna sägas, att folkmängdens tillväxt i Sveriges industritrakter under år 1913 snarare varit under än över det medelmåttiga. De egentliga jordbruksbygderna visa i kanske ännu större omfattning än vanligt stillastående eller folkminskning. B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd. a) Proportionen mellan könen inom rikets befolkning har under senare ti^ der förbättrats, såsom framgår av följande tal:

21 Tab. E. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren Absoluta tal. 1 ) ') Folkmängden för äldre tider är bär upptagen i enlighet med beräkningarna av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, häftet 129. FOLKMXNÖDBNS FÖRDELNIN8 EFTER ÅLDER. 13*

22 14* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Mot män i hela riket svarade således såväl vid årets början som vid dess slut kvinnor. Sedan den svenska befolkningsstatistikens begynnelse har kvinnkönets relativa övertalighet aldrig varit så ringa som de senaste åren. Vad särskilt angår städerna, där ett avbrott i utjämningen sedan år 1909 varit rådande, så har under redogörelseåret densamma ånyo fortgått. Emellertid är fortfarande kvinnkönets övertalighet mycket större i städerna än på landsbygden. Av de olika länen (varom se tab. 2) visa såsom vanligt Jämtlands, Västerbottens oeh Norrbottens överskott av mankön. Avses endast landsbygden, är mankönet år 1913 övertaligt inom samtliga de fem norrländska länen ävensom inom Kopparbergs, Västmanlands, Uppsala, Södermanlands och Blekinge län. Summan för dessa olika landsbygder visar år 1913 en folkmängd av mankön uppgående till mot endast kvinnor, eller mot män endast 981 kvinnor. Tager man' Norrland och Dalarne såsom helhet (land och stad), visar sig även här mankönet övertaligt; hela folkmängden inom denna landsdel uppgår nämligen till män och kvinnor, d. v. s. 992 kvinnor mot män. Tab. G (sid. 18*) inehåller jämväl relativa tal för proportionen mellan könen inom olika åldrar. Jämföras förhållandena i detta avseende vid 1913 års slut med talen för åren , finner man, att kvinnornas relativa antal inom alla åldrar numera är avsevärt lägre än förr. Den minsta sänkningen utvisa åldrarna och år. Att kvinnornas antal är jämförelsevis lågt mot förr i vissa av de yngre åldrarna, beror därpå, att under flera av de senare åren med ringa emigration utvandringen varit större bland kvinnorna, än bland männen. Proportionen mellan könen inom olika civilstånd är av intresse företrädesvis i fråga om de ogifta. Upplysningar härom meddelas, för så vitt de absoluta talen angår, i tab. 6. För vinnande av en sammanfattning har man brukat jämföra antalet ogifta män i åldern år med antalet ogifta kvinnor i åldern år. Begränsningen av dessa grupper blir naturligtvis alltid i någon mån godtycklig, men antages nämnda jämförelse såsom åtminstone ungefärligen motsvarande de faktiska förhållanden, som böra tagas i betraktande, blir resultatet för senare tider följande:

23 Tab. F. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren På 1000 inv. av hela folkmängden. 1 ) ') Folkmängden lör äldre tjder Hr här upptagen i enlighet med Iieräkning-arna i Statistisk tidskrift, luiftet 129. FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING BFTER ÅLDER. 15*

24 16* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. Dessa tal giva en helt annan föreställning om det kvinnliga överskottet än den vanliga jämförelsen mellan folkmängden av vartdera könet i dess helhet. Mot varje tusental män svara här ej mindre än ungefär kvinnor. De jämförelsevis emigrationsfria åren på senaste tiden hava åstadkommit en märkbar förbättring i denna proportion. b) Åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid 1913 års utgång framgår av tab. 6. Fördelningen är, såsom vanligt för år, då ej folkräkning hålles, beräknad, i huvudsak efter den metod som närmast finnes antydd i 1901 års berättelse. Såsom i 1911 års berättelse meddelades, hava dock numera beräkningarna kunnat förbättras, genom utnyttjande av de nya uppgifter om från och till den s. k. boken över obefintliga överflyttade personer, som från och med sistnämnda år lämnas i de summariska folkmängdsredogörelserna. Enligt omniimnda beräkningar (och 1910 års folkräkning) utgjorde åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten inom skilda åldrar under sistnämnda år: Tab. E lämnar tillfälle att utsträcka jämförelsen längre tillbaka i tiden. Vad särskilt angår år 1913, visar det sig, att folkmängden ökats inom var och en av de åldersklasser, som pläga kallas huvudgrupper, utom inom gruppen 0 5 år, inom vilken grupp nedgång i siffrorna yppat sig redan under flera föregående år. I detta sammanhang må för övrigt erinras, att tillväxt eller minskning inom de olika åldersgrupperna endast i ringa mån är beroende av dödligheten, vilken i våra dagar blott föga varierar från det ena året till det andra. Huvudanledningen till ökning eller minskning inom varje ålder är talrikheten av den nya årsklass, som inträder i resp. åldersgrupp, jämförd med talrikheten av den årsklass, som utgår ur densamma för att inträda i närmast högre femårs- eller större grupp. När exempelvis gruppen 0 5 år nu minskats, beror detta därpå, att antalet levande födda varit så lågt de senaste åren. Men en mycket betydelsefull omständighet är också utvandringen, vilken ju i övervägande grad drabbar vissa åldersgrupper och därjämte år från år företer synnerligen stora växlingar.

25 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. 17* För. vinnande av en noggrannare föreställning om befolkningens nuvarande fördelning efter ålder bör densamma jämföras med förhållandena under föregående tider och särskilt med tal, som så nära som möjligt utvisa den för vårt folk normala fördelningen. Såsom sådan har i de närmast föregående årgångarna använts fördelningen i medeltal under den långa tidrymden En jämförelse med dessa såsom normala begagnade tal meddelas i tab. G, medan tab. E och F visa, den förra i absoluta, den senare i relativa tal, folkmängdens fördelning efter ålder vid olika tidpunkter från 1750 fram till våra dagar. De mest betydelsefulla fakta, som härvid träda i dagen, äro senare tiders stora folkbrist inom såväl åldersgruppen 0 5 år som mittelåldern, mot å andra sidan den stora övertaligheten i de högre åldrarna. Folkbristen inom åldern år, räknad såsom helhet, nådde sin höjdpunkt år 1893, då denna grupp nedsjunkit till att omfatta endast 462 % 0 av rikets folkmängd, medan den i normala fall utgör i vårt land (och i andra länder även) vid pass 500 % 0. En så stor undertalighet för denna betydelsefulla folkgrupp är i vilket land som helst en utomordentligt sällsynt företeelse. Utan tvivel måste det betraktas såsom en stor fördel, att från och med 1894, efter utvandringens tillbakagång, en förbättring härutinnan hos oss nästan årligen givit sig tillkänna. Förbättringen har dock varit mycket långsam. Vid 1913 års slut nådde åldern till något över 478 %, i stället för det normala 500 % 0. I tab. G lämnas, såsom förut skett, en beräkning av, huru folkmängden i varje åldersklass skulle ställt sig, om fördelningen varit den under äldre tider vanliga, samt huru densamma i stället gestaltat sig i verkligheten. Upplöser man då den stora gruppen år i femårsgrupper, finner man, att vid 1913 års utgång brist förefanns inom varje femårsgrupp mellan 20 och 50 års ålder (även inom femårsgruppen år, vilken i senaste tid plägat utvisa ett litet överskott). Sammanlagda bristen uti ifrågavarande åldrar utgjorde (efter frånräknande av nyssniimndn överskott när sådant förekommit) år 1913 och föregående år: Störst visade sig bristen omkring mitten av 1890-talet. Sedermera hava dock förhållandena, om än långsamt, förbättrats. Det andra stora faktum, som ovan omnämnts i fråga om den nuvarande åldersfördelningen, är överskottet i de högre åldrarna. Jämfört med vad under normala förhållanden borde vara händelsen har folkmängden i åldern över 65 år utvisat en övertalighet av:

26 18* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Denna företeelse har alltså snart sagt för varje år blivit allt mera utpräglad, och för närvarande har Sverige mer än flera åldringar än som normalt skulle vara händelsen. Även denna avvikelse är relativt så betydande, att något motstycke svårligen skall kunna uppvisas i något annat europeiskt land. Eelativt sett ter sig överskottet, såsom en närmare undersökning ger vid handen, allt större och större ju högre upp man kommer i åldersserien. Betydelsen av den abnorma och särdeles ogynnsamma fördelningen efter ålder inom nutidens Sverige har ofta blivit framhållen i centralbyråns berättelser. Den yttersta orsaken till missförhållandet är naturligtvis emigrationen. c) Civilståndsfördelningen. i''r.'m och med 1891 hava beräkningar årligen utförts även angående fördelningen efter civilstånd, såväl för befolkningen i dess helhet som för varje särskilt åldersår. Helt naturligt kunna dessa beräkningar endast bliva approximativa..närmare redogörelse för deras utförande är lämnad i Polkräkningsberättelsen för år 1910, del II. Från och med år Tal). Gt. Folkmängdens fördelning efter ålder och kön, år 1913, jämfört med äldre tider. ') Om den relativa fördelningen av folkmängden efter ålder varit densamma som under perioden (första sifforkol.).

27 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 19* 1911 hava dock beräkningarna kunnat göras något tillförlitligare, väsentligen, genom användning av de uppgifter om efterlevande makes ålder, som numera finnas upptagna i utdragen ur dödböckerna. I tab. 6 av förevarande berättelse är resultatet infört för såvitt angår 1913 års folkmängd, medan i tab. H och I å sid. 20* och 22* till jämförelse återgivits även några sammanfattande tal för närmast föregående och tidigare år. Enligt de sålunda lämnade data rörande civilståndsfördelningen har densamma vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten under det sista av dem varit följande: Folkmängden liar alltså år 1913 ökats inom alla civilståndsgrupper. För barn under femton år är emellertid ökningen, liksom åren närmast förut, anmärkningsvärt låg, nämligen år 1913 endast 015 %. Den relativa talrikheten av varje grupp framgår av tab. H- K. Vad som här i första rummet tilldrager sig uppmärksamheten är det allt fortfarande mycket höga antalet vuxna ogifta (över 15 års ålder). I medeltal för ett och ett halvt sekel ( ) har denna grupp beräknats utgöra pä varje million av folkmängden; siffran bleve dock betydligt lägre, om man hölle sig endast till äldre tider med deras så väsentligt mindre frekvens av ogifta mot i våra dagar. För år 1913 befinnes nu den vuxna ogifta befolkningen utgöra ända till på varje million, och, såvitt känt är, har denna grupp av befolkningen aldrig förr i vårt land varit så talrik. Förhållandet är naturligen delvis att tillskriva det förhållandet, att utvandringen under åtskilliga av de senare åren varit jämförelsevis ringa. Den ogifta ungdomen, som förr emigrerade, fick nu under några år stanna hemma likväl utan att i hemlandet finna nämnvärt talrikare tillfällen än förr att ingå äktenskap. Under avdelningen för åldersfördelningen här ovan påvisades en brist för närvarande i åldern år av ej mindre sin personer jämfört med den folkmängd, som skulle funnits i dessa åldrar, om åldersfördelningen varit normal. Undersökes nu förhållandet även från synpunkten av kön och civilstånd, befinnes denna brist fördela sig på ett ganska egendomligt sätt. Vad först, vartdera könet beträffar, visar mankönet en brist inom dessa åldrar av personer och kvinnkönet en brist av personer. Men mankönets brist av befinnes vara sammansatt på det sätt. att av of/ifta män i själva verket fanns ett överskott av , medan däremot bristen av

28 Tab. H. Folkmängdens fördelning efter hön och civilstånd, åren ) 20* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN' OCH CIVILSTÅND. ') Folkmängden för äldre tider är bär upptagen i enlighet med beräkningarna av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, häftet 139.

29 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 21* gifta uppgick till ej mindre än Härförutom funnos färre änklingar än man efter normal fördelning skulle väntat. För kvinnkönet är förhållandet ej mycket annorlunda. Av ogifta kvinnor finnas flera än som vederborde, men de gifta äro färre än väntat, i dessa åldrar. Vad beträffar änkorna är deras antal ej mindre än personer lägre, än som efter normal fördelning skulle beräknas. Förestående tal vittna oförtydbart om de ogynnsamma förhållandena med avseende å giftermålsfrekvens i nutidens Sverige. Och likväl äro talen här ovan jämförda med siffrorna för hela tidrymden ända fram till år Inskränktes jämförelsen till äldre tider, skulle de senaste årens resultat framträda ännu långt ofördelaktigare. Den brist, som särskilt utmärker antalet änkor, är givetvis även beroende på den utomordentligt stora minskningen av dödligheten, särskilt bland männen. Den del av folkmängden, som närmast är att sammanställa med de föddas antal, är gruppen av gifta kvinnor i åldern 15 f5 år. Från denna synpunkt förtjänar alltså sagda grupp en särskild uppmärksamhet. I medeltal för hela tidrymden har densamma beräknats uppgå till på varje million av folkmängden, och tab. I å nästföljande sida visar, att ännu så sent som år 1860 siffran var Men år 1913 funnos blott gifta kvinnor i denna ålder på varje million av folkmängden. På inv. vid 1913 års slut borde enligt medelproportionen hava funnits sådana kvinnor, men i verkligheten funnos endast Ovanstående tal vittna tillräckligt om, att när antalet födda barn i våra dagar är så mycket lägre än i äldre tider, så ligger förklaringen härtill väl icke enbart men dock till stor del uti den betydande nedgången av giftermålsfrekvensen, vilken nedgång är ett av de mest iögonenfallande drag den svenska befolkningsstatistiken har att uppvisa. Att antalet ingångna äktenskap så starkt minskats i Sverige, har dock ej på långt när medfört en lika stor omkastning av proportionen mellan gifta och ogifta inom folkmängden. Orsaken härtill är naturligtvis emigrationen. Den uppväxande ungdomen, som ej i fäderneslandet trott sig finna tillfälle att grunda eget hem, har nu under årtionden utvandrat för att söka sin bärgning i främmande land. På detta sätt har ett stort avbräck skett i folkökningen inom Sverige, särskilt inom ungdoms- och mannaåldrarna, vilka därför nu äro relativt betydligt fåtaligare representerade inom folkmängden än förr. Men då företrädesvis de ogifta utvandrat, är det tydligt, att härigenom procenten av gifta har kunnat någorlunda hållas uppe bland de hemmavarande. Också finner man att, inom de härutinnan betydelsefullaste åldrarna, procenten av gifta har omfattat av hela befolkningen inom varje ålder, vad först männen beträffar, de belopp, som framgå av följande tal (för 1750 och 1800 enligt beräkningar av G. Sundbärg, varom se Statistisk tidskrift, häftet 139):

30 Tab. I. Folkmängden inom vissa större ålders- och civilståndsgrupper, åren ) 22* FOLKMÄNGDENS FÖKDFLNINtf KFTKR ÅLDEK OCH CIVILSTÅND. ') Folkmängden i dess helhet för äldre tider Sr här upptagen i enlighet med approximativa korrigeringar, och folkmängden inom här upptagna grupper är före år 1870 blott approximativ, 2} Ogifta, änkor och frånskilda,

31 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 23* Inom de yngre åldrarna höll sig procenttalet av gifta i allmänhet uppe från 1870 och in på början av innevarande århundrade, men liar nu sjunkit något. För kvinnkönets del är resultatet tämligen enahanda. Av kvinnorna inom envar av nedanstående åldrar voro gifta, x: Tab. K. Befolkningens fordelning efter ålder och civilstånd, på 1 million inv.

32 24* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Av samma skäl, som anfördes i 1911 års berättelse, har det icke lämpligen låtit sig göra att i föreliggande redogörelse intaga några beräkningar över folkmängdens yrkesfördelning, motsvarande dem som meddelades i årgångarna C) Giftermål. a) Antalet giftermål. Liksom i berättelserna för åren 1911 och 1912 har även i denna, vid sidan av den sedvanliga räkningen av vigslarna efter lysningsorten, d. v. s. den kvinnliga kontrahentens kyrkobokföringsort, jämväl verkställts en fördelning av de vigda männen efter deras hemort. Den förra fördelningen har sin grund i kyrkobokföringsförordningens bestämmelser angående rätt inskrivningsort för vigslarna, vilka bestämmelser i sin ordning betingats av allmän lags stadganden om lysning. Fördelningen efter männens hemort har det största intresset, då därmed sammanställes de vigda männens fördelning efter yrke. Uti centralbyråns berättelser har i tab. 8 och 12 ävensom i tab. 4 de vigda männens fördelning på län samt på landsbygd och städer skett efter deras egen kyrkobokföringsort, varemot i övriga, för de under året ingångna giftermålen redogörande tabellerna, där jämväl hemorten beröres, d. v. s. tab. 7, 9 11 och 14, de kvinnliga kontrahenternas kyrkobokföringsort varit den bestämmande. En följd av nämnda anordning har varit, att i tab. 8 och 12 ävensom i tab. 13, den speciella yrkestabellen för de vigda männen, kommit att ingå även de fall, då svensk man (eller rättare i Sverige kyrkobokförd man) utrikes gift sig med utländska, vilka fall i övriga tabeller här i fråga, liksom före år 1911 i a 11 a dylika tabeller, lämnats utom räkningen. Antalet sådana fall uppgick år 1913 till endast 41, varmed sålunda slutsiffran i de tre förstnämnda tabellerna överstiger slutsiffran i de övriga tabellerna här i fråga. Hela antalet äktenskap, som under år 1913 ingingos av i vårt land kyrkobokförd man eller kvinna, uppgick till I fall härav voro båda kontrahenterna här kyrkoskrivna, men i 116 fall endast den kvinnliga och i

33 ANTALET GIFTERMÅL. 25* 41 fall, såsom redan nämnts, endast den manliga. 1 ) De i äktenskapet inträdda fördelade sig efter kyrkoskrivningsorten på landsbygd, städer ocli utlandet jämlikt tab. 8 sålunda: Såsom synes, bliva resultaten, vare sig man vid fördelningen av de ingångna giftermålen håller sig till mannens eller kvinnans hemort, föga skiljaktiga. Eelativt större skillnader yppa sig visserligen, då man med tillhjälp av de i tab. 8 framlagda siffrorna tager de skilda länen i betraktande, men även härvidlag äro i regel skillnaderna av föga avsevärd storlek. Skiljaktigheterna göra sig nog på ett mera väsentligt sätt gällande, först då man tager mannens yrke med i räkningen. En fördelning, där mannens yrke och kvinnans kyrkoskrivningsort sammanställas, är naturligtvis principiellt oriktig och måste leda till resultat, som i varje fall äro något missvisande. Men eljest torde det säkerligen vara till fyllest, om man med avseende å giftermålens fördelning efter kontrahenternas hemort fäster sig endast vid kvinnans. Också har man, såsom förut här ovan nämnts, i samtliga de under år 1913 ingångna äktenskapen berörande tabellerna, i vilka kyrkobokföringsorten utgör en bland indelningsgrunderna, utom i tab. 12, där mannens yrke jämväl bildar ett indelningsmoment, och i tab. 4 och 8 på grund av deras sammanhang med tab. 12, låtit kvinnans kyrkobokföringsort vara den avgörande. Och i den följande framställningen har man även, utom då motsatsen uttryckligen angivits, av de ovannämnda fallen tagit endast de fall i betraktande, då här i landet kyrkobokförd kvinna under redogörelseåret ingått äktenskap, varemot de få övriga 41 fallen, då svensk man gift sig utrikes med utländska, lämnats å sido; något som torde anses motiverat av såväl deras ringa antal som fördelen av att i framställningen slippa operera med två skilda slutsiffror på antalet ingångna giftermål, varjämte vunnits, att jämförligheten med äldre tider ej rubbats. Nyssnämnda fall, sammanställda med redogörelseårets medelfolkmängd, utvisa en giftermålsfrekvens av 5-93 på varje tusental invånare. En jämförelse med närmast föregående år utfaller sålunda: ') Av de 116 utländingar, som år 1913 gifte sig ined i värt land kyrkoskrivna kvinnor, voro 12 från Norge, 15 från Danmark, 35 från Finland, 2 från Ryssland, 20 från Tyskland, 18 från andra europeiska länder, 11 från Förenta Staterna och 3 från andra utomeuropeiska länder. Av de 41 ntländskor, som gifte sig med svenskar, voro 14 från Norge, 2 från Danmark, 15 från Finland, 5 från "Tyskland, 3 från andra europeiska ocli 2 från utomeuropeiska länder.

34 26* ANTALET GIFTERMÅL. Giftermålsfrekvensen år 1913 skiljer sig således knappt märkbart från året förut. Något mera avsevärd är nedgången i städerna. Som vanligt är dock städernas giftermålstal i och för sig högre än landsbygdens. Sveriges giftermålstal ter sig numera synnerligen lågt, om det ställes i jämförelse med andra länders, såsom framgår av följande översikt. 1 ) Av de länder, från vilka uppgifter för år 1913 kunnat erhållas, visa således endast Finland och Irland lägre giftermålsfrekvens än Sverige. Undersöker man giftermålstalen länsvis i vårt land, så visar det sig, att under år 1913 endast 7 län höjt sig över tioårsmedeltalet, för ett län, nämligen Södermanlands, sammanfaller årets giftermålstal precis med årtiondets, medan de återstående sjutton, bland dem Stockholms stad, visa större eller mindre undermålighet. I flera av dessa län är dock, såsom tab. C utvisar, skillnaden mot medeltalet mycket obetydlig; skarpast framträder underlägsenheten i Gottlands län, med 15 procent färre äktenskap än vanligt. Den gynnsammaste ställningen i förhållande till tioårsmedeltalet har Uppsala län. Stockholms stad företer efter vanligheten det i och för sig högsta gifterinålstalet, nämligen 8-78 på tusen invånare, medan det lägsta talet (f)-06 % ) förekommer i Kronobergs län. l ) För det sista året äro uppgifterna delvis preliminära. 2) Utom Finland och Polen.'

35 ANTALET GIFTERMÅL. 27* I de större städerna (tab. D, sid. 11*) äro årets giftermålstal övervägande låga. Tolv städer utvisa högre siffror än årtiondets medeltal. De återstående aderton större städerna däribland Stockholm stå däremot ogynnsammare än vanligt; bland dem framträda med utpräglad underlägsenhet flera av våra viktigare industristäder, såsom Malmö, Borås och Halmstad. I de smärre städerna äro talen i allmänhet ock låga. Undantag härifrån göra egentligen endast Härnösand, Örnsköldsvik, Lysekil samt några helt små städer, varest de relativt höga talen bero på tillfälligheter. En närmare föreställning om de ingångna äktenskapens relativa antal vinnes, om detsamma jämföres, ej såsom nyss med folkmängden i dess helhet (vilken jämförelse dock även är av betydelse från sin synpunkt), utan i stället med folkmängden av ttktenskapslcdlga inom mittel&ldrarna. I Sverige har denna jämförelse plägat ske med folkmängden av män i åldern år och med kvinnor i åldern år. Av särskild betydelse är här att utröna frekvensen av första giften, och bör denna naturligtvis jämföras med folkmängden av ogifta män och kvinnor i sagda åldrar. Vad först angår männen, utfaller denna jämförelse på följande sätt: Från denna synpunkt sedd blir 1913 års giftermålsfrekvens icke allenast underlägsen medeltalet för näst föregående årtionde, utan, med undantag för de båda åren 1868 och 1869, den lägsta som någonsin iakttagits i vårt land. Underlägsenheten i förhållande till äldre tider framträder bjärt i tab. M, av vilken bl. a. synes, att motsvarande giftermålstal ännu så sent som under 1890-talet var 67 promille. Ses giftermålsfrekvensen, på samma sätt uträknad, från kvinnornas synpunkt, blir resultatet för de senaste åren sådant, som framgår av följande tal:

36 Tab. L. Ingångna och upplösta äktenskap samt vissa relativa tal för de vigda, åren * INGÅNGNA OCH UPPLÖSTA ÄKTENSKAP M. M. ') Talen lör aren 1SS enligt de korrigerade beräkningarna av O. Sundbärg i Statistisk tidskrift, haft ) För åren har ingen frånräkning kunnat ske för genom skiljobrev upplösta äktenskap. 3) Frän och med ar 1910 ingå, jämväl andra äktenskapsskillnader än sådana, för vilka skiljobrev utfärdats, se tab. 15, sid. 3S.

37 ANTALET I FÖRSTA GIFTET INTRÄDDA. 29* Från kvinnkönets synpunkt ställer sig gilterniälsfrekvensen år 1913 nästan lika ofördelaktigt som från mankönets, och årets tal är underlägset medelsiffran för de tio närmast föregående åren och för övrigt ett av de lägsta som någonsin observerats. För frekvensen av omgiften, jämfört med folkmängden av änklingar och änkor inom giftermålsåldern, redogöres här nedan. b) De vigdas förutvarande civilstånd. Med hänsyn till inträde i första giftet eller i omgifte har de vigdas antal, av vartdera könet, procentiskt fördelat sig på det sätt, som framgår av tab. L. Man finner att, från årtiondet räknat, antalet i omgifte inträdda nedgått, bland männen från '/ > till 702 % och bland kvinnorna från 1200 % ända till blott 3-06 %. Ännu lägre procenttal än dessa hava dock förekommit en och annan gång i senare tider. Tab. L utvisar även kombinationen mellan mannens och hustruns förutvarande civilstånd. I % av samtliga fall voro under redogörelseåret båda kontrahenterna förut ogifta; åren var detta händelsen endast med %. Den starkaste tillbakagången utvisa giftermålen mellan ogift man ocli änka, vilka åren utgjorde 8-62 % av samtliga giftermål, men år 1913 endast 1-71 %. Antalet omgifteu bör naturligtvis, för noggrannast möjliga fastställande av frekvensen, jämföras med folkmängden av änklingar och änkor (samt frånskilda) inom de åldrar, inom vilka omgiften förekomma. Bortsett från undantagsfall kan denna ålder anses omfatta, för männen grupperna under 65 år och för kvinnorna grupperna under 55 år. År 1913 utgjorde medelfolkmängden av änlvlinfjar (och frånskilda) inom förstnämnda ålder personer och hela antalet vigda änklingar (och frånskilda) utgjorde 2 538, eller 55-2 % av nämnda medelfolkmängd. Motsvarande medeltal för åren är 59-7 %. Av änkor (och frånskilda) utgjorde under 1913 medelfolkmängden i åldern år personer, och antalet vigda änkor (och från-

38 Tab. M. Antalet i första giftet inträdda jämfört med medelfolkmängden av ogifta, åren ) 30* ANTALET I FÖRSTA GIFTET INTRÄDDA. J ) För tidrymden äro talen i enlighet med de korrigerade beräkningarna av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, haft ) Hela antalet vigda män, i första giftet, pa tusen ogifta män i åldern år. 3 ) Hela antalet vigda kvinnor, i första giftet, på. tusen ogifta kvinnor i åldern år.

39 DE VIGDAS FÖRUTVARANDE CIVILSTÅND OCH ÅLDER. 31* skilda) 1 020, eller 19-7 % 0 av folkmängden. Motsvarande tal för åren var 21-1 %. Såväl för män som kvinnor hava alltså under år 1913 omgiftena varit, relativt taget, avgjort färre än under årtiondet i medeltal. c) Åldern vid äktenskapets ingående. Vid undersökningen av giftermålens fördelning å olika åldrar är den främsta synpunkten att beräkna frekvensen av de vigda i förhållande till den samtida folkmängd, inom vilken äktenskapen ingås. Avses endast att lämna en översikt av de huvudsakligaste fakta, kan denna beräkning inskränkas till första giftet och jämförelsen alltså göras med folkmängden av ogifta. För männens del ställer sig förhållandet då på följande sätt, under år 1913 och i medeltal för närmast föregående årtionde: Året 1913 visar således i jämförelse med tioårsmedeltalet någon underlägsenhet inom alla grupper med undantag av åldern över 50 år. För kvinnornas del har giftermålsfrekvensen inom olika åldrar varit följande, om fortfarande endast första giftena avses: Här är således arets underlägsenhet genomgående och framträder i det hela skarpare ju högre upp i åldern man kommer. Tid en sammanställning med äldre tiders förhållanden möter den svårigheten, att uppgifterna om de vigdas ålder äro fullt korrekta först från och med 1880-talet. Emellertid hava beräkningar verkställts, som möjliggöra åtminstone en ungefärlig jämförelse även med åren Jämföres nu året 1913 med årtiondet (se tal). M), finner man för kvin

40 32* DE VIGDAS ÄLDER. norna i åldern år en höjning från 8-4 % 0 till 9'3 och för åldern år från 66 % till 71, i åldern år däremot en sänkning från 98 % till 92, i åldern år från 83 % till endast 58, i åldern år från 53 till 33, o. s. v. Vad då angår stegringen inom de yngre åldrarna, är densamma naturligen att tillskriva utvandringen, som så starkt decimerar den ogifta befolkningen i dessa åldrar och således låter antalet giftermål framstå såsom rätt betydande i jämförelse med den kvarvarande folkmängden. I de mera framskridna åldrarna åter, där utvandringen är mindre, avtecknar sig giftermålsfrekvensens verkliga minskning skarpare. På detta sätt måste en betydande del av den konstaterade förskjutningen betecknas såsom endast skenbar. Till ytterligare belysning av nu behandlade fråga torde tjäna en uppdelning av de vigdas antal i och för sig, utan hänsyn till folkmängden. Av hela antalet vigda män tillhörde, i %, envar av nedanstående åldersgrupper: För hela antalet vigda kvinnor äro motsvarande procenttal: Väl äro dessa tal ej fullt tillfredsställande för denna frågas lösning, enär procentbeloppen också äro beroende av folkmängdens ständiga växlingar inom åldersgrupperna inbördes. Men i alla fall torde dock, vid jämförelse mellan talen för de båda årtiondena och , kunna sägas, att åtminstone för kvinnornas del har yppat sig en förskjutning i riktning mot rngre åldrar.

41 DE VIGDAS ÅLDER. 33* Utvecklingsgången blir föga olika, om man, såsom ännu korrektare är, inskränker sammanställningen till endast första giftena, alltså med frånseende av omgiften. Talen bliva då, vad först männen angår: För kvinnorna i första giftet utgöra motsvarande procenttal: Medelåldern för de vigda finnes uträknad i tab. L. Under år 1913 har medelåldern i första giftet för män stigit något ehuru ytterst obetydligt mot året förut, nämligen från 2801 år till 28-96; för kvinnorna åter har den sjunkit från till år. Åldersskillnaden mellan nian och hustru framgår, i medeltal, av de i tab. L meddelade siffrorna. Överhuvud har under de senaste årtiondena denna skillnad visat benägenhet att ökas. Under redogörelseåret utgjorde densamma 2-62 år (om första giftena avses), mot under 1870-talet endast 1-75 år. d) Kombination av de vigdas ålder. De ytterst detaljerade uppgifter, som härom meddelas i tab. 10 och 11, torde icke lämpligen för varje år kunna underkastas en utförligare bearbetning, utan har denna alltid ansetts böra sparas till de sedvanliga tioårsöversikterna. e) Yrkesfördelningen bland de vigda. Resultatet av bearbetningen av uppgifterna om de vigda männens yrke finnes framlagt i tab. 12 och 13, dock

42 34* DE VIGDAS ÅLDER OCH YRKE. även denna gång, av skäl, som i föregående berättelser anförts, i en sammandragen form, d. v. s. med sammanslagning av yrkena uti färre och större grupper. Enligt den sålunda verkställda bearbetningen har antalet under år 1913 ingångna äktenskap, de 41 fall inräknade, då svensk man gift sig utrikes med utländska, befunnits fördela sig på följande sätt, efter mannens yrke räknat: Några beräkningar över giftermålens relativa frekvens inom skilda yrkesgrupper kunna ännu. icke framläggas, utan får därmed anstå, tills den på 1910 års folkräkningsmaterial grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke hunnit slutföras. Däremot kan som en egendomlighet omnämnas, att antalet vigda män inom gruppen industri och bergsbruk nu är större än inom jordbruksgruppen. Detsamma har visserligen inträffat en gång förr, nämligen år 1910, men den då i statistiken använda yrkesfördelningen var något olika mot nu och för övrigt var skillnaden mellan de båda gruppernas siffror ytterst obetydlig. Med den noggrannhet, som uppgifterna i tab. 13 medgiver, ha de i sitt första gifte inträdda männens medelålder inom olika yrkesgrupper beräknats, och har densamma befunnits uppgå till: för idkare av industri och bergsbruk till 28-1 år. för personer anställda vid husligt arbete och för arbetare av obestämt slag till 28-4 år, för idkare av handel och samfärdsel 29-3 år, för idkare av jordbruk med binäringar 29-6 år, för, personer anställda i allmän tjänst 29-8 år och för personer utan närmare angivet yrke, till en stor del bestående av s. k. för detta yrkesutövare, 30-6 år. Skiljaktigheterna äro ju icke stora, men synas dock tyda på att inom de näringsgrenar, som huvudsakligen äro att betrakta som stadsnäringar, ingå männen tidigare äktenskap än inom övriga näringsgrenar. Detta står också i överensstämmelse därmed, att medelåldern för de (i första giftet) vigda männen i städerna är lägre än på landsbygden, om också under år 1913 skillnaden i detta hänseende varit ganska obetydlig. Beräknad med tillhjälp av tab. 9 befinnes nämligen den förra uppgå till år och den senare till år. För kvinnorna ställer sig förhållandet omvänt, i det att ifrågavarande medelålder för dem belöper sig på resp och år. Till ytterligare belysning av de vigdas fördelning efter ålder inom olika yrken må meddelas följande. Av de i första giftet inträdda männen voro yngre än 30 år:

43 DE VIGDAS YRKE. ÅRSTIDEN VID ÄKTENSKAPS INGÅENDE. 35* En jämförelse med de föregående årens tal visar, att de skillnader, som här framträda, äro mera än en tillfällighet. Slutligen är att uppmärksamma i tab. 13 frekvensen av omgiften inom de olika yrkena. I allmänhet uppgår omgiftenas antal till ungefär en tolftedel av första giftena, men bland jordtorparna och lägenhetsinnehavarna till mer än en fjärdedel. Eget nog bilda statare och övriga jordbruksarbetare här i det närmaste den andra ytterligheten, med ett omgifte endast för vart sjuttonde, resp. vart tjugufemte första gifte. Tabellens data tala i övrigt för sig själva, där ej siffrorna äro för små för att slutsatser skola kunna av dem dragas. f) Årstiden vid äktenskaps ingående. Beräknas antalet inom varje månad ingångna äktenskap pr år och 1000 inv., finner inan för år 1913 följande resultat, jämfört med förhållandena under åren : Medeltalet för samtliga månader är för årtiondet 5-98 oeh för redogörelseåret Såsom sedan mer än hundra år iakttagits, ingås i vårt land få äktenskap under månaderna januari februari oeh juli september, men däremot särdeles många under årets sista kvartal. g) Borgerliga äktenskap. Kontrahenternas konfessionella förhållanden. Av hela antalet år 1913 nyingångna äktenskap eller blevo avslutade in-

44 36* BORGERLIGA ÄKTENSKAP M. M. UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. för borgerlig myndighet, däribland valfritt och obligatoriskt. I förhållande till hela antalet utgöra de valfritt borgerliga äktenskapen 6-82 %, de obligatoriskt borgerliga äktenskapen 4-50 % och samtliga borgerliga äktenskap %. På landsbygden utgöra motsvarande siffror resp %, 4-14 % och 6-77 %, i städerna %, 5-29 % och %. Fördelningen å olika landsändar är särskilt vad de valfritt borgerliga äktenskapen beträffar ganska ojämn. I ögonen fallande är det stora antalet av dylika äktenskap i Stockholm, eller 1 188, medan Göteborgs stad, som i allt har nära två femtedelar så många giftermål som Stockholm, endast uppvisar 43 valfritt borgerliga. Med avseende på de obligatoriskt borgerliga äktenskapen meddelas i anmärkningarna till tab. 7 (intagna å sid. 19) parens fördelning å de olika trossamfunden ävensom å landsbygd och städer. Antalet obligatoriskt borgerliga äktenskap, där endera eller båda kontrahenterna tillhörde främmande trossamfund, var 173; till främmande trossamfund hava då, på grund av ordalagen i lagen av den (> november 1908, räknats även utländska luterska kyrkosamfund. Bland kontrahenterna inom övriga till samma grupp hänförda äktenskap voro 288 män och 283 kvinnor icke döpta samt 443 män och 393 kvinnor icke konfirmationsberedda. Oavsett de obligatoriskt borgerliga äktenskapen funnos en del andra, där kontrahenterna icke tillhörde svenska kyrkan. Så var nämligen fallet med 6 valfritt borgerliga äktenskap, där kontrahenterna tillhörde samma främmande trossamfund, med prästerskap berättigat att förrätta laga vigsel, nämligen i 1 fall metodistiskt och i 5 fall mosaiskt trossamfund, samt vidare f)3 äktenskap, som avslutats med vigsel inför främmande trossamfunds prästerskap. Antalet äktenskap, där båda kontrahenterna tillhörde svenska kyrkan, utgjorde således , och övriga äktenskap 1 5G0, mot år h) Hela antalet upplösta äktenskap såväl genom döden som genom skilsmässa, varom mera här nedan har under år 1913 uppgått till eller på varje million av folkmängden (jfr tab. L). Då de ingångna äktenskapens antal var , uppstod alltså ett överskott av ingångna, eller: mot varje tusental nya äktenskap evarade 774 upplösta, överskottet av ingångna äktenskap har, såsom tab. L visar, under senare tider plägat vara åtskilligt lägre än förr. Under årtiondena , och , som i detta hänseende stå främst, uppgick detta överskott till omkring på varje million av folkmängden, mot blott under åren ; sistnämnda tal är dock högre än motsvarande för 1890-talet. Året 1913 står, med ett överskott av på varje million av folkmängden, jämförelsevis gynnsamt. Förutom de äktenskap, som upplösas genom död eller skilsmässa, brytas många familjer genom emigrationen, i de fall då endast endera av makarna (vanligen mannen) utflyttar till det främmande landet. I de flesta fall följer den kvarlämnade makan om ett eller annat år efter; dock finnas numera alltid i vårt land flera tusen gifta kvinnor, vilkas män utflyttat motsvarande alltså lika många äktenskap, som iiro på, detta sätt upplösta. Vid 1913

45 UPPLÖSTA ÄKTENSKAP OCH TROLOVNINGAR. 37* års slut funnos sålunda i allt i landet gifta män oeh gifta kvinnor, vadan kvinnornas överskott var ej mindre än i) Genom döden upplösta äktenskap äro till antalet kända genom tab. 26 (kol. 9 och 10), av vilken inhämtas att under år 1913 avlidit gifta män och 10 90(5 gifta kvinnor, vadan alltså sammanlagt 2f> 033 äktenskap på detta sätt upplösts. På varje million inv. upplöstes under redogörelseåret genom döden äktenskap, en siffra något understigande det normala förhållandet. En jämförelse med äldre tider meddelas i tab. L (sid. 28*). k) Äktenskapsskillnader och genom skiljebrev upplösta trolovningar. I likhet med de närmast föregående redogörelserna (fr. o. m. 1910) omfattar hithörande statistik dels sådana fall, då skiljobrev utfärdats av domkapitel, dels de äktenskapsskillnader, för vilka inga skiljobrev ifrågakomma, nämligen då äktenskapet avslutats antingen med vigsel av präst inom främmande trossamfund, vars prästerskap äger att med laga verkan förrätta vigsel, eller ock inför borgerlig myndighet. Däremot äro fortfarande sådana fall icke med i räkningen, då ingendera av tvenne makar, vilka hänvisats till domkapitel för undfående av skiljobrev, ställt sig denna föreskrift till efterrättelse. Först från och med år 1914 kommer en fullständig skilsmässostntistik att publiceras, sedan jämlikt nådiga kungörelsen den 19 december 1913 angående rättsstatistikens omorganisation uppgifter om alla äktenskapsskillnader och skillnader till säng och säte skola från domstolarna och justitiedepartementet insändas till Statistiska centralbyrån. Ett sammandrag av de till centralbyrån inkomna skilsmässouppgifterna för år 1913 återfinnes i tab. 15. Enligt densamma utgjorde antalet trolorninf/ar, som under år upplösts genom skiljobrev, 150, varav 75 på landsbygden och lika många i städerna, nämligen 22 i Stockholm och 53 i andra städer. På. varje hundratusental invånare kommo 2-67 dylika skilsmässor mot under talet i genomsnitt 2-81 och under 1870-talet Minskningen är alltså för längre perioder oavbruten. De 150 trolovade paren, som skildes är 1913, ägde vid skilsmässan 44 levande ba.rn. Genom skiljobrev blevo under år 1913 upplösta. 731 äktenskap och utan sådant 39 eller sammanlagt 770, varav 257 på landsbygden, 255 i Stockholm, 57 i Göteborg. 29 i Malmö. 13 i Hälsingborg, 11 i Jönköping, 10 i Norrköping och övriga, 138 i andra städer. T förhållande till medelfolkmängden och de ingångna ilktensknpon framgå för äktenskapsskillnaderna följande relativa siffror för 1913 och de närmast föregående åren.

46 38* UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. BARNAFÖDERSKOR. Frekvensen under äldre tider fr. o. m talet framgår av tab. L,(sid. 28*). Såsom synes, liar antalet fall av äktenskapsskillnader under årens lopp alltsedan 1870-talet visat en omisskännlig tendens till ökning, och vad särskilt 1913 års tal angår, är detta det högsta som förekommit. Detta äger sin giltighet, även om för jänvförlighetens skull de 39 fall frånräknas, då äktenskapet upplösts utan skiljobrev. Antalet genom skiljobrev upplösta äktenskap på hundratusen av medelfolkmängden visar sig nämligen uppgå till och mot ingångna äktenskap svara äktenskapsskillnader, sådana som nu i fråga. På landsbygden var år 1913 skilsmässornas antal på varje hundratusental invånare 6-20 och i städerna ej mindre än Av de 39 äktenskap, som upplösts utan skiljobrev, voro 34 ingångna inför borgerlig myndighet och 5 genom vigsel. De år 1913 skilda äkta paren hade tillsammans levande barn. Med avseende å barnantalet fördelade sig för övrigt de skilda paren sålunda: barnlösa voro enligt uppgift 246, medan 178 par hade vartdera ett barn, 146 två, 83 tre, 58 fyra, 26 fem och 28 par mer än 5 barn; i fem fall saknas uppgift. Före skilsmässan hade äktenskapet varat mindre än tio år i 355 fall, mellan tio och tjugu år i 269 fall, mellan tjugu och trettio år i 117 fall, mellan trettio och fyratio år i 24 fall samt över 40 år i 4 fall; i ett fall var tiden okänd. Angående de skilda makarnas ålder samt mannens yrke lämnas i tabellen en del uppgifter, och likaså angående orsakerna till äktenskapets upplösning, bland vilka senare»egenvilligt övergivande» nu såsom annars varit den oftast förekommande: år 1913 i 360 fall av 770. Till skilsmässan sägas männen ha varit vållande i 261 fall, hustrurna i 211 och båda makarna i 298 fall. D) Barnaföderskor. a) Hela antalet barnaföderskor under redogörelseåret uppgick till eller på varje tusental av medelfolkmängden. Tab. X utvisar, att detta relativa antal iir lägre än det närmast föregående årets tal och likaledes lägre sin tioårsmedeltalet (25-449); det är i själva verket det allra lägsta kända, som förekommit i Sverige.

47 BARNAFÖDERSKOR. 39* Då sammansättningen av rikets folkmängd under årens lopp ändrat sig i den riktningen, att medelålderns grupper blivit ganska fåtaligt representerade, vore det att förvänta, att, därest man anställde en jämförelse emellan barnaföderskornas antal och t. ex. folkmängden av kvinnor i åldern år, resultatet tedde sig mindre skarpt markerat än nyss, men såsom tab. N giver vid handen, visar sig detta, vad senare årtionden angår, icke vara förhållandet, beroende därpå att proportionen mellan kvinnorna i nämnda åldersgrupp och folkmängden sedan ett kvarts sekel tillbaka förhållit sig tämligen konstant. Av jämförelsen framgår bland annat, att mot varje tusental kvinnor i åldern år svarade under redogörelseåret ett antal barnaföderskor uppgående till ; även detta tal är i sitt slag det lägsta med säkerhet kända i vårt land. Frekvensen av födelser är mycket varierande inom olika Mdrar av den kvinnliga folkmängden. Oaktat dessa variationer i främsta rummet äro beroende av de giftas olika antal inom olika åldersgrupper, har det sin betydelse att jämföra födelsernas antal även med hela den kvinnliga folkmängden, oavsett civilstånd. En sådan jämförelse utfaller på följande sätt. för år 1913 och för närmast föregående årtionde; Bortsett från den i detta hänseende betydelselösa gruppen år, för vilken redogörelseårets tal sammanfaller med årtiondets, är den allra yngsta åldersgruppen den enda, där 1913 liar att uppvisa högre tal än tioårsgenomsnittet. Eljes påträffas genomgående underlägsenhet, i allmänhet mera utpräglad ju högre upp i åldern man kommer. Dessa företeelser, vilka icke äro egendomliga för det år, som nu föreligger, utan tämligen länge karakteriserat Sveriges befolkningsförhållanden, sammanhänga till någon del naturligtvis med den utveckling i samma riktning, som i det föregående konstaterats i fråga om giftermålsfrekvensen. De procentislca andelar, med vilka varje särskild åldersgrupp ingår uti det samfällda antalet barnaföderskor, utvisas av följande tal (se sid. 41 *).

48 Tab. N. Relativa tal angående barnaföderskorna och deras fördelning, åren * BARNAFÖDERSKORNAS FÖRDELNING. ') För landsbygden och städerna åren avse talen antalet levande utom äktenskap tödda barn i % av samtliga levande födda, vilken proportion naturligtvis icke mycket avviker från den för följande år uträknade, eller antalet barnaföderskor med barn födda utom äktenskap i % av samtliga barnaföderskor; jfr tab. Q, sid. 54*. 2 ) För åren är åldersfördelningen känd blott för tonårsgrupper, vilket naturligtvis gör beräkningen av medelåldern något osäker.

49 BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM OCH UTOM ÄKTENSKAP. 41* Även här visar sig, att de yngre åldrarnas andel ökas. Också finner man, att medelåldern, som åren uppgick till år och, enligt vad tab. N utvisar, under tidrymden översteg 32 år, numera nedgått så, att 1913 års medeltal utgör endast år (på landsbygden 30-71, i städerna blott 29-32). Till någon del beror naturligtvis detta förhållande på den relativa ökningen av antalet barnaföderskor utom äktenskapet, vilka i allmänhet äro yngre än de gifta barnaföderskorna. b) Barnaföderskor med barn inom och utom äktenskap. Barnaföderskornas fördelning från synpunkten av huruvida de nedkommit med barn inom eller utom äktenskap har varit följande: Av samtliga barnaföderskor år 1913 hava således ]fw>0 % lött barn utom äktenskapet. Denna siffra är den högsta, som någonsin i vårt land iakttagits. Tab. N visar, att i allmänhet både landsbygd och städer förete en betydande

50 42* BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM ÄKTENSKAP. stegring av denna proportion under de senaste åren, under det för städerna förändringen länge gick i motsatt riktning. Under årtiondena födde ej mindre än 25 å 27 % av alla barnaföderskor i städerna oäkta barn. Landsbygdens siffra för redogörelseåret (12-69 %) är något lägre än motsvarande för 1912, men högre än något annat föregående år. c) Barnaföderskor med barn inom äktenskap. Antalet bör helst jämföras med folkmängden av gifta kvinnor i åldern år. För år 1913 och närmast föregående år utfaller denna jämförelse på följande sätt: Det relativa talet för år 1913 är icke blott lägre än för varje år av tioårsperioden, utan, så vitt man vet, har under den långa tid vår befolkningsstatistik omfattar det endast förekommit ett enda år, 1773, då fruktsamhetstalet var lika lågt. Tab. O ådagalägger, att medeltalet för årtiondet (251-6% 0 ) i sin ordning är betydligt lägre än förhållandet var under tidrymden , vars medeltal är 294 promille, liksom ock lägre än medeltalet för århundradet , som är ungefär 288 promille. En väsentlig minskning under senare tiden av den äktenskapliga fruktsamheten har således obestridligen ägt rum. Till ej ringa del har denna minskning, som för övrigt icke är något för Sverige speciellt egendomligt, kunnat förklaras genom det minskade antalet nyingångna äktenskap, men de allra sista årens nedgång synes dock huvudsakligen bero på andra faktorer. Till civilståndet äro barnaföderskorna med äkta barn naturligtvis nästan alla gifta; den ringa återstoden utgöres av änkor, och uppgick dessas antal under år 1913 till % av hela antalet; medeltalet för det närmast förut förflutna årtiondet är %. Inom olika åldrar har den äktenskapliga fruktsamheten varit följande, under år 1913 och under årtiondet :

51 Tab. O. Barnaföderskor på tusen kvinnor (gifta och ej gifta) inom olika åldrar, åren l ) ') Direkt kända äro talen i denna tabell endast för åren För aren äro de resultatet av approximativa beräkningar, angående vilka se Statistisk tidskrift, haft ) Talen för de olika åldrarna av föderskor med barn utom äktenskap (tabellens åtta sista koll.) avse endast aren Talet i kol.»20 15 år> för dessa tre år var 35"4 promille (motsv. talet 37 - i för hela årtiondet). 3) Hela antalet barnaföderskor med barn i äktenskap på tusen gifta kvinnor i åldern år. 4) Beta antalet med barn utom äktenskap nedkomna barnaföderskor pä tusen ej gifta kvinnor 1 åldern år. 6 ) Om talen för denna ålder se texten sid. 44*. BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM ÄKTENSKAP. 43*

52 44* BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM ÄKTENSKAP. Tab. O lämnar tillfälle till jämförelse även med längre tillbaka liggande tider. Angående förklaringen till den betydliga höjning, som i fråga om åldern år företes av de senast förflutna årtiondena i förhållande till åren , hänvisas till föregående berättelser, senast den för år Såsom ett huvudresultat av tabellens innehåll kan man fastslå, att i fråga om äktenskaplig fruktsamhet de yngre åldersgrupperna förete åtminstone tillnärmelsevis samma frekvens som förut, medan däremot de högre åldrarna visa en avgjord tillbakagång i jämförelse med närmast föregående årtionden. Eör någon tid tillbaka kunde förhållandet anses huvudsakligen bero på en motsvarande företeelse i fråga om giftermålsfrekvensen, men under närmare liggande tider liar denna förklaring nog icke varit tillfyllest, utan står det utom allt tvivel, att den s. k. nymalthusianismen vunnit ganska stor utbredning inom vårt land. Vad särskilt angår år 1913, företer detsamma, med undantag för åldern över 50 år, i förhållande till tioårsniedeltalet en genomgående, i allmänhet betydande tillbakagång inom alla vidkommande åldrar, dock minst inom åldern år. Hela antalet med barn inom äktenskap nedkomna barnaföderskor fördelar sig från synpunkten av procentiska andelar på följande sätt på de olika femårsgrupperna: Även av dessa siffror kan skönjas, att en förskjutning till de yngre åldrarna gjort sig gällande, dock knappast under de allra sista åren.

53 BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM ÄKTENSKAP. 45* Tab. P. Barnaföderskor med barn i äktenskap, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år Sammandrag.

54 46* BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM ÄKTENSKAP. Vild beträffar medelåldern för barnaföderskor med barn inom äktenskap, så liar den pä grund av ovan skildrade förhållanden, såsom av tab. N framgår, befunnit sig i ett nästan kontinuerligt sjunkande. År 1913 utgjorde sålunda denna medelålder endast år, mot år under 1870-talet; för äldre tider kan detta tal ej uträknas. Att anförda siffra för 1870-talet sannolikt ur i någon ringa mån för hög ändrar ej i väsentlig mån slutsatsen. På landsbygden var 1913 års medeltal 31.51, i städerna endast år. I likhet med näst föregående år har även i denna berättelse gjorts en fördelning av barnaföderskorna med äkta barn efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten. I tab. 18 redogöres för denna fördelning länsvis, medan tab. 19 kombinerar den sagda tidsintervallen med ifrågavarande barnaföderskors ålder. Ett sammandrag av uppgifterna i tab. 19 återfinnes i tab. P, vilken sistnämnda tabell även i relativa tal åskådliggör nu omhandlado undersöknings huvudresultat. I allmänhet torde vara tillfyllest att hänvisa till de nu nämnda tabellerna. Av alldeles speciellt intresse vore dock att urskilja de gifta barnaföderskor, som under redogörelseåret nedkommit med sitt första barn, och tillse, huru dessa fördelade sig efter tiden emellan äktenskapets ingående och nedkomsten; men till en dylik utredning lämna födelseboksutdragen i sitt förhandenvarande skick icke tillfälle. Något klargörande för berörda fråga är dock att närmare undersöka de födslar, som tillkommit under första äktenskapsåret. Av de gifta barnaföderskor, som tab. 18 och 19 upptaga, hade nedkommit inom en tid efter äktenskapets ingående som understeg ett år, därav eller % inem 3 månader, eller % inom 3 6 månader, eller % inom 6 9 månader och eller % inom 9 12 månader. Sammanlagt hade således eller % av dem, som under första äktenskapsåret föti barn, nedkommit inom 9 månader; för , eller %, inträffade nedkomsten inom 8 månader efter giftermålet. Nämnda tal kan även sammanställas med antalet giftermål, varvid torde vara lämpligt att taga det aritmetiska mediet av 1912 och 1913 års giftermålssiffror 1 ); antalet nedkomster inom 8 månader efter giftermålet skulle då motsvara % av antalet ingångna äktenskap. För de olika länen samt för landsbygd och städer te sig motsvarande tal sålunda: ') Här räknade efter männens hemorter.

55 BARNAFÖDERSKOR MED BARN INOM OCH UTOM ÄKTENSKAP. 47* Såsom synes, är den ifrågavarande proportionen avgjort högre å landsbygden än i städerna. För höga tal utmärka sig bl. a. de nordsvenska länen med undantag av Västerbottens; det allra högsta talet tillkommer emellertid Hallands län. Stockholms stad intager en särställning. d) Barnaföderskor med barn utom äktenskap. Antalet av dessa jämföres lämpligast med folkmängden av ej gifta kvinnor (ogifta, änkor och frånskilda) i åldern år. Denna jämförelse giver för år 1913 och närmast föregående år nedanstående resultat: Årets relativa tal (43-7) är tiågot lägre än motsvarande under de båda närmast föregående åren, men högre än tioärsmedeltalet och över huvud ett av de högsta som förekommit i Sverige. Antalet födelser utom äktenskapet kan ses från flera olika synpunkter och därför ock deras relativa talrikhet beräknas pä olika sätt. Nes detsamma, från

56 48* BARNAFÖDERSKOR MED BARN UTOM ÄKTENSKAP. strängaste frekvenssynpunkt, bör det beräknas såsom här närmast ovan skett, d. v. s. i förhållande till antalet ej gifta kvinnor inom ungdoms- och medelåldern. Ses äter företeelsen från mödrarnas eller barnens synpunkt, då spörsmålet alltså är, huru många av mödrarna föda barn under de ytterst ogynnsamma sociala villkor, som äro förenade med barnafödsel utom äktenskapet, och huru många av barnen som göra sitt inträde i livet under motsvarande ogynnsamma förhållanden, så uttryckes svaret härå genom att antalet födelser utom äktenskapet sammanställes med hela antalet födelser. Ses förhållandet slutligen från samhällets synpunkt, så att frågan blir, huru stort antal utom äktenskap födda samhället liar att mottaga (ej sällan till försörjning på allmän bekostnad), bör detta antal beräknas i förhållande till hela folkmängden. Om än dessa olika synpunkter i regeln lämna tämligen enahanda resultat, framträda dock stundom skiftningar. Vad vidkommer år 1913, ter sig emellertid detsamma, såsom tab. N ger vid handen, från samtliga nu nämnda synpunkter mycket ogynnsamt. I någon mån torde likväl redogörelseårets till synes ofördelaktiga ställning bero därpå, att antalet oäkta födslar t. o. m. år faktiskt varit något för lågt angivet. Prästerskapet torde nämligen understundom haft benägenhet att i utdragen ur födelseboken såsom äkta födslar beteckna fall, då föräldrarna varit trolovade, i synnerhet då de en kortare tid efter barnets födelse gift sig. Detta låter sig emellertid icke vidare göra på grund av den numera (fr. o. m. år 1911) gällande bestämmelsen, att i sagda utdrag för moder till äkta barn skall antecknas tiden för äktenskapets ingående. En följd av nu nämnda omständighet är även, att antalet trolovade barnaföderskor bland de med barn utom äktenskap nedkomna ter sig för redogörelseårets vidkommande ovanligt stort. Fördelar man de barnaföderskor, som under ar 1913 nedkommit med barn utom äktenskap, efter civilstånd visar sig, såsom av tab. N" framgår, de trolovades antal hava utgjort %, vilket är mer än under något föregående år. Änkor och frånskilda voro 2-98 % och gifta 1-20 %; de ogifta utgjorde alltså % av hela antalet. Inom olika åldrar av den kvinnliga folkmängden når frekvensen av oäkta födelser den omfattning, som framgår av följande tal. Bland»ej gifta» kvinnor ingå iiven här änkor och frånskilda. Barnaföderskor med barn utom äktenskap

57 BARNAFÖDERSKOR OCH FÖDDA BARN. 49* Dessa förhållanden belysas ytterligare av de tal, som tab. O meddelar för äldre år. Från 1870-talet till år 1913 har inom åldern år antalet födelser utom äktenskap ökats från 414 till ej mindre än på varje tusental ej gifta kvinnor, och i åldern år från 314 till Däremot har i de följande åldrarna antalet minskats, delvis högst betydligt; sålunda i åldern år från 47 % till endast 32, och i åldern år från 37 % till 25. Det är tydligt, att en mycket betydande förändring inträffat, på jämförelsevis kort tid, i fråga om dessa barnaföderskors åldersfördelning. För nedanstående tider har denna fördelning utgjort: Åren voro alltså blott något över 37 % av dessa barnaföderskor under tjugufem år, men åren var detta fallet med mer än 55 procent och år 1913 med mer än 57 procent. Att medelåldern skall hava sjunkit betydligt, är under dessa förhållandan självklart. Uträkningar häröver föreligga dock ej längre tillbaka än för talet (jfr tab. N). Under detta årtionde utgjorde medelåldern för de med barn utom äktenskap nedkomna barnaföderskorna år, men år 1913 endast år, på landsbygden 25-21, i städerna år. Angående de med barn utom äktenskap nedkomna mödrarnas fördelning efter yrke har i regeln ej någon redogörelse lämnats i centralbyråns berättelser; de uppgifter härom, som kunna hämtas ur kyrkoboksutdragen, äro ock mycket ofullständiga. För närmare upplysningar i detta ämne hänvisas dels till de försöksvis gjorda bearbetningarna för åren , vilka finnas publicerade i centralbyråns befolkningsstatistiska berättelser för sagda år, dels till centralbyråns i serien Statistiska meddelanden offentliggjorda särskilda undersökning rörande utom äktenskapet födda barn. e) Barnaföderskor och födda barn. Hela antalet barnaföderskor år 1913 utgjorde och antalet av dem födda barn Mot varje tusental barnaföderskor svarade således födda barn. Såsom tab. Q (sid. 54*) utvisar, är sistnämnda siffra något lägre än medeltalet för de tio närmast föregående åren. Det överskott av födda barn, som uppstår genom flerbörderna, blir alltid mer

58 50* FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. än fullständigt uppvägt genom dödfödslarna. Antalet levande födda barn är därför alltid lägre än antalet barnaföderskor. Ar 1913 liksom under årtiondet var denna skillnad snarast mindre än förut, ty mot varje tusental barnaföderskor svarade omkring 990 levande födda barn. Under 1860-talet, när denna proportion stod som lägst, utgjorde motsvarande siffra endast 981. E) Fäder till inom äktenskap födda barn. I förevnrande berättelse liksom i motsvarande berättelser fr. o. m. år 1901 har bearbetning skett även av vissa uppgifter rörande fäder till under året i äktenskap födda barn, och har denna bearbetning omfattat ålder och yrke samt kombination mellan fädernas och mödrarnas ålder. a) Åldersfördelningen har, efter utproportionering av några tiotal fall, där uppgift saknas (huvudsakligen fäder, som vid barnets födelse voro avlidna), utfallit på följande sätt, under jämförelse även med motsvarande medelfolkmängd: Ett närmare studium av hithörande 1'örhallaiiden reserveras till den sedvanliga tioårsredogörelsen. Här må blott påpekas, att om man bortser från de i detta sammanhang betydelselösa åldrarna under 20 år och över 75 år 1913 års relativa siffror i allmänhet äro lägre ju högre upp man kommer. Denna omständighet är ej förvånande, då något liknande förut framhållits beträffande de gifta mödrarna. Den wocentiska fördelningen på olika åldrar har under angivna år varit följande:

59 FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. 51* b) Kombination av fädernas och mödrarnas ålder. Även om dessa tal, som meddelas i tab. 21 och, såsom annars, äro utförda särskilt för landsbygden och särskilt för städerna, gäller, att deras närmare bearbetning ansetts böra sparas till tioårsredogörelsen. Bland detaljerna i tab. 21 fäster sig uppmärksamheten naturligtvis lätt vid ytterlighetsfallen av hög eller låg ålder eller av egendomliga kombinationer, och äro kanske i det hela dessa ytterlighetsfall flera, än som på förhand skulle väntas. c) Yrkesfördelningen för fäder till inom äktenskap födda barn. Resultatet av denna utredning meddelas i tab. 22, vars huvudsiffror äro följande. Fäderna till år 1913 inom äktenskap födda barn utgjorde till antalet inom en och var av nedanstående grupper: Beräkningar över födelsefrekvensen inom skilda yrkesgrupper kunna först framdeles utföras, sedan den på 1910 års folkräkningsmaterial grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke blivit slutförd.

60 52* FÖDDA BARN. F) Födda barn. a) Hela antalet födda barn under år 1913 var , av vilka voro levande födda och dödfödda. På varje tusental av medelfolkmängden var antalet levande födda Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har födelsetalet varit följande: Födelsetalet år 1913 är icke blott lägre än under något av de tio närmast föregående åren utan t. o. m. det lägsta, som någonsin iakttagits i Sverige. Detsamma inträffade redan år 1910, och sedan har varje nytt års tal inneburit eu ytterligare sänkning under förut konstaterade minimum. Födelsetalets sjunkande framträder tydligt, om jämförelse sker med äldre tiders förhållanden. Före 1868 inträffade endast under de svåraste nöd- eller krigsår, att födelsetalet nedgick under 30 / 00. Medeltalet för halvseklet var /oo och för hela det nittonde århundradet År 1884 inträffade för sista gången att födelsetalet höjde sig upp till 30 / 00 - Medeltalet för åren är %. Att denna företeelse förut kunnat förklaras genom äktenskapsfrekvensens nedgång, men att under de senaste åren även en minskning av den äktenskapliga fruktsamheten ägt rum, har ådagalagts i det föregående under avd. Barnaföderskor. För övrigt, är nativitetens sjunkande icke något för vårt land egendomligt. Tvärtom kan man spåra företeelsen i de flesta europeiska stater, såsom torde framgå av följande siffror 1 ): ') Delvis preliminära uppgifter.

61 FÖDDA BARN. 53* Nästan överallt åtminstone i Västeuropa är nedgången påtaglig. Sverige intager en mycket ogynnsam ställning. Endast Frankrike, Belgien, Irland och numera även Schweiz intaga en ännu sämre; vad Irland beträffar ligger väl orsaken framför allt i detta lands ovanligt låga giftermålsfrekvens. Vad angår huru förhållandena nu i fråga te sig inom olika delar av landet, visar sig att på landsbygden var 1913 års födelsetal promille, mot i medeltal for årtiondet, samt i städerna promille, mot 2f»-27 i medeltal. Under flera årtionden, fr. o. m talet, plägade städernas födelsetal vara högre än landsbygdens. I senare tid har förhållandet stundom varit omkastat; i vilketdera fallet som helst har skillnaden mellan landsbygdens och städernas tal vanligen varit ringa. Av länen (se tab. C, sid. 9*) är det intet enda, som år 1913 visar högre födelsetal än årtiondets, utan detta tal är över allt mer eller mindre under det normala, mest i Stockholms stad. Det i och för sig lägsta födelsetalet visar dock Skaraborgs län, med endast promille. Oaktat Norrbottens läns födelsetal med ej mindre än omkring 9 % understiger tioår.smedeltalet, kan länet dock framgent uppvisa det högsta födelsetalet, eller % 0. Sedan ett par år tillbaka är Norrbotten numera det enda län, vars födelsetal når över 30 % 0. -I samtliga de större städerna (tab. D, sid. 11*) har likaledes födelsetalet år 1913 varit under det normala, om också i en av dem, Trälleborg, skillnaden är mycket liten. Lägst står eget nog industristaden Norrköping med promille. b) Dödfödda barn. Tab. Q utvisar, att under redogörelscåret % av samtliga födda barn voro dödfödda, särskilt bland de i äktenskap födda Ao, men bland de utom äktenskap födda % 0. I båda fallen, men särskilt bland barnen utom äktenskap är frekvensen av dödfödda lägre än medeltalet för de närmast föregående 10 åren. Under 1860-talet, då bland hela antalet födda dödfödslarna voro talrikare än någonsin, hann promilletalet även bland de äkta födda barnen till 31-30, och bland barnen utom äktenskap till Ännu betydligt högre tal för de oäkta födda träffas för äldre tider, J ) Utom Polen och Finland.

62 Tab. Q. Relativa antalet födda barn ock deras fördelning, åren * FÖDDA BARN. ') För åren torde uppgifterna om de dödfödda vara ofullständiga,

63 INOM OCH UTOM ÄKTENSKAP FÖDDA. 55* såsom av tab. Q framgår för årtiondet ända till nära 60 promille. Denna siffra är dock på samma gång den första kända i fråga om oäkta födelser, och då förbättringen sedermera genast framträder, kan ej med visshet sägas, när den tagit sin hörjan. Möjligen har alltså frekvensen av dödfödda bland oäkta barn i äldre tider varit till och med högre än under talet. Sedan mitten av 1860-talet har en starkt utpräglad förbättring gjort sig gällande för såviil inom som utom äktenskapet födda barn. och denna förbättring synes i det hela fortgå ännu. c) Inom och utom äktenskap födda. Antalet inom äktenskap år 1913 födda barn var och antalet utom äktenskap födda 20 77!). Av de levande födda voro födda i äktenskap och utom, av de dödfödda resp och 619. Frekvensen på varje million av folkmängden framgår av tab. Q, som likaledes utvisar de utomäktenskapliga barnens proeentiska andel av hela antalet födda. Angående dessa proportioner torde få hänvisas till vad som redan iir yttrat här ovan, under avd. för Barnaföderskor. Inom vart och ett av rikets län samt å rikets landsbygd och städer har antalet levande inom äktenskap födda barn utgjort på varje tusental av medelfolkmängden, såväl för år 1913 som i medeltal för åren : Intet enda län kan under år 1913 förete födelsetal av i äktenskap födda, som uppnår resp. medelsiffra för tioårsperioden. Antalet levande utom äktenskap födda har på samma sätt utgjort, årligen på varje tusental av medel folkmängden:

64 56* PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN HOS DE FÖDDA. d) Proportionen mellan könen. Bland samtliga födda år 1913 svarade 1066 gossar mot varje tusental flickor (tab. Q). Denna proportion är något högre än tioårsmedeltalet, och detsamma gäller även motsvarande siffra för de levande födda, bland vilka gossarnas proportion var mot tusen. Bland de dödfödda är gossarnas övertalighet alltid vida större; år 1913 svarade bland dessa barn gossar mot varje tusental flickor. I över ett hundra år har i vårt land spårats en tendens till ökning av gossarnas övertalighet bland de födda. e) Nativiteten månadsvis. I tab. B äro födelsetalen för varje månad beräknade pr år och tusen invånare av medelfolkmängden, såväl för år 1913 som Tab. R. Födelsernas och dödsfallens frekvens under olika månader, år 1913, jämfört med årtiondet ) l ) Födelse-, dikls- ocli överskottstmlet =-- unbilet levande födda, döda ouli överskott av föddu pr år och tusen invånare av inedelfolkniänyden.

65 NATIVITETEN MÅNADSVIS. HELA ANTALET DÖDA. 57* för årtiondet För året 1913 i dess helhet var, som förut nämnts, födelsetalet lägre än tioårsmedeltalet, och detta förhållande återkommer tradar alla årets månader. Högsta födelsetalet i och för sig (på tusen av medelfolkmängden) företedde september och därnäst mars. Närmare upplysningar meddelas i tab. 24 och 25 samt i tab. R, vilken sistnämnda tabell utvisar de relativa födelsetalen under året jämväl särskilt för landsbygden och för städerna. G) Döda. a) Hela antalet döda. Hela antalet döda under år 1913 uppgick till personer, motsvarande på varje tusental av medelfolkmängden. Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har de dödas antal, i absoluta och relativa tal, varit följande: Dödstalet för året är det lägsta som förekommit sedan vår befolkningsstatistiks begynnelse. Av de år, som stå angivna här ovan, hade 1906 att uppvisa det dittills lägsta kända dödstalet, % 0 ; förutvarande minimum hade inträffat år 1898 och var %. Året 1909 medförde ett nytt dödlighetsminimum, % 0, men även detta»rekord» har nu blivit slaget, låt vara blott med en obetydlighet. Sverige har, som bekant, under senare tider intagit en av de allra främsta platserna i Europa med hänsyn till fördelaktiga dödlighetsförhållanden, såsom följande tal 1 ) till fullo torde ådagalägga: ') Delvis preliminära uppgifter.

66 58* HELA ANTALET DÖDA. Endast våra skandinaviska grannar Norge och Danmark ävensom Nederländerna hava ännu något gynnsammare dödstal att uppvisa än Sverige. Av tab. C, sid. 9*, synes, hur dödligheten under året växlat inom Sveriges olika landsdelar. Jämfört med årtiondet finner man för landsbygden en underdödlighet av 5 procent, för städerna åter av 10 procent. Skillnaden i dödlighet mellan land och stad var tidigare skarpt utpräglad, men har småningom blivit allt obetydligare, såsom nedanstående översikt utvisar: ') Utom Polen och Finland.

67 HELA ANTALET DÖDA. 59* Numera tävla landsbygd och städer i vårt land i fråga om lågt dödstal. Under det sistförflutna årtiondet har landsbygden blott enstaka år kunnat uppehålla sitt gamla företräde gentemot städerna. Angående den olika dödligheten å landsbygden och i städerna inom olika grupper av ålder, kön och civilstånd reserveras redogörelsen härom till centralbyråns tioårssammandrag. För första levnadsåret lämnas en del data här nedan. I två av rikets län var dödstalet år 1913 högre än under det närmast föregående årtiondet i medeltal, varjämte i ett tredje, Västernorrlands, årets dödstal sammanfaller med tioårsmedeltalet. Eljest äro länens dödstal genomgående lägre än vanligt; relativt gynnsammast ställde sig förhållandet i Hallands samt i Göteborgs och Bohus län, varest underdödligheten uppgick till 11 %. Det i och för sig lägsta dödstalet företedde Örebro län, med 1249 % 0. Med hänsyn till den långa tidrymd vår svenska befolkningsstatistik omfattar, är det av rätt stort intresse att iakttaga när inom varje län årsminimum uppnåtts i fråga om dödlighet. Resultatet härutinnan framgår av följande tablå: Året 1913 betecknar alltså för ej färre än åtta län, liksom för riket i dess helhet, den lägsta hittills konstaterade dödssiffran. Förut var minimum för Stockholms stad (år 1911), för Östergötlands län (år 1909), för Jönköpings län (år 1909), för Blekinge län (år 1911), för Kristianstads län (år 1912), för Malmöhus län (år 1909), för Hallands län (år 1911) och för Göteborgs och Bohus liin (år 1911). För samtliga dessa län tillhörde sålunda de förutvarande minima något av de sistförflutna fyra åren, vilka alltså redan år 1913 hunnit överträffas. Vad beträffar de län, där hittills uppnådda dödlighetsminima inträffat tidigare än redogörelseåret, så har i elva fall detta ägt rum på 1900-talet, i ett annat fall på 1890-talet, men de återstående länen hava sitt dödlighetsminimum förlagt ganska långt tillbaka i tiden, nämligen tvenne under 1880-talet, två andra, nämligen Gottlands och Värmlands, under 1870-talet och slutligen Jämtlands år Sistnämnda tal giver en erinran om de förändrade dödlighetsförhållanden i Norrland, efter det att därstädes allt flera trakter

68 60* DÖDA EFTER KÖN. indragits under den moderna industriens herravälde. Emellertid hava de allra senaste åren här medfört en återgång till lägre dödssiffror. Bland de större städerna (se tab. D, sid. 11*) hade under år 1913 endast fyra, nämligen Linköping, Karlstad, Uddevalla och Trälleborg, en något högre dödlighet än under närmast föregående årtionde. Eljest understeg dödstalet över allt mer eller mindre det normala; i ett par städer möta synnerligt låga tal, såsom promille i Borås och i Landskrona. Ännu lägre dödstal förekomma i några av de mindre städerna (se tab. 5), men här äro talen givetvis mera beroende av tillfälligheternas inverkan. b) Döda efter kön. Dödstalet för vartdera könet samt relationen dem emellan har under år 1913 och närmast föregående tider varit följande: Den under en stor del av nittonde århundradet fortgående tendensen till minskning av mankönets överdödlighet synes även under de senaste åren hava gjort sig gällande. Den vunna förändringen är så betydlig, att då under tidrymden männens dödstal var över 12 % högre än kvinnornas, var skillnaden år 1913 endast 4-1 %, eller omkring tredjedelen. Fortfarande råder i detta hänseende en betydlig skillnad mellan land och stad. På landsbygden utgjorde männens ocli kvinnornas dödstal resp och promille; överdödligheten var alltså endast 0-7 procent. I städerna åter voro dödstalen ') D. v. s. mankönets relativa dödstal om dödstalet för kvinnkönet sattes = 100.

69 Tab. S. Dödstalet,, inom folkmängden i dess helhet och inom olika åldrar, åren ) ') Dödstalet,,oo = ärliga antalet döda på tusen av motsvarande medvliolkniängd. DÖDA EFTER ÅLDEK. 61*

70 62* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. resp och 12-21, och männens överdödlighet således 13-9 procent. Sedan åtskilliga år tillbaka är dödstalet för kvinnor (alla åldrar tillsammantagna) lägre i städerna än på landsbygden. För närmare kännedom hänvisas till centralbyråns berättelse angående dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet c) Dödligheten inom olika åldrar och civilstånd. Dödstal belysande denna fråga meddelas dels i tab. S, dels i tab. T och U. För bedömande av redogörelseårets ståndpunkt sättes här i varje fall års dödstal = och beräknas 1913 års tal i proportion härtill. Först för barnaåldrarna bliva då 1913 års proportionaltal (»Avvikningstalen») följande: För de vuxna åldrarna (över femton år), där skillnad bör göras mellan gifta och ogifta (om till en början änklingar och änkor ej särskilt upptagas), bliva motsvarande tal: Det allmänna omdömet om 1913 års dödlighetsförhållanden i detta fall bliver tydligen, att året varit gynnsamt för flertalet åldrar, i synnerhet de yngsta, men mera ogynnsamt för de högre åldrarna (över G5 år). För första levnadsåret (varom närmare i det följande) var dödligheten 12-8 procent lägre än under föregående årtionde, för åldern 1 3 år 23-1 procent, för åldern 3 5 år 23-7 procent, för gruppen 5 10 år 15-9 procent och för gruppen år 20-1 procent. Däremot förekommer överdödlighet, om också i allmänhet ej särdeles betydande, inom flera äldre åldersgrupper. I flertalet fall äro avvikningstalen förmånligare för kvinnorna än för männen.

71 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. 63* I sifferuppställningen här närmast ovan äro änklingar och änkor ej särskilt uppförda (ehuru de naturligtvis ingå i de sammanfattande talen för vartdera könet). I de yngre åldrarna äro för dessa grupper de absoluta talen alltför små att medgiva närmare slutsatser av resultatet för ett enda år. Inom de mera framskridna åldrarna ändrar sig detta förhållande. Inom grupperna över 35 år utgjorde år 1913 änklingarnas och änkornas dödstal, om i varje fall talen från sättas = 1 000: Genom sin ojämnhet röja visserligen även dessa tal tillfälligheternas inverkan. I allmänhet kan dock sägas, att årets tal varit ogynnsamma för änklingarna, gynnsamma däremot för änkorna. Vid behandlingen av frågan om dödligheten bland åldringarna bör ej förgätas den alldeles ovanliga proportion, med vilken dessa i våra dagar ingå å våra dödslistor en naturlig följd av den oerhörda proportion, i vilken de ingå i folkmängden. Av samtliga avlidna i Sverige år 1913 hade ej mindre än % överskridit åttio års ålder (bland männen %, bland kvinnorna ända till %). Utan allt tvivel äro dessa tal abnormt höga och torde ytterst sällan hava i något annat europeiskt land uppnåtts. Av hundraåringar och däröver hava under redogörelseåret avlidit ej färre än 16, nämligen följande 4 män och 12 kvinnor.

72 64* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR. Så när som på en gift man ocli en ogift kvinna voro således alla de avlidna hundraåringarna änklingar eller änkor. Sex voro bosatta i städer, de (ivriga på landsbygden. Uppgifter om dödligheten, med fördelning efter ålder, hava nu i vårt land insamlats under mer än 160 år. Även i fråga om de olika åldrarna kan då vara av intresse att sammanställa de i varje fall lär/sta iakttagna dödstalen, vilken tablå sedan kan revideras i mån av varje nytt års erfarenhet. För närvarande äro de antydda minima följande: För fyra av de 17 femårsgrupperna har således år 1913 att uppvisa gynnsammare resultat än vad någonsin förut kunnat observeras. Detsamma är förhållandet även med var och en utav de undergrupper, i vilka den yngsta femårsgruppen plägar fördelas. Förutvarande minima för åldersgrupperna nu ifråga voro för gruppen 0 1 år (år 1912), för gruppen 1 3 år (år 1909), för gruppen 3 5 år 4-98 (år 1909), för hela gruppen 0 5 år (år 1912), för gruppen år 2-46 (år 1909), för gruppen år 5-79») För första levnadsåret: döda bland 1000 levande födda. 2 ) Döda pä 1000 av medelfolkmängden.

73 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. 65* Tab. T. Dödstalen efter kön, ålder och civilstånd, åren och år ') Dödligheten 1 företa levnadsåret är beräknad pa antalet levande födda. ') Dödstalet beräknat pä medelfolkmängden.

74 66* DÖDLIGHETEN INOM FÖRSTA LEVNADSÅRET. (år 1911) och för gruppen år 8-46 (år 1911). Samtliga dessa förutvarande minima tillhörde således de senaste åren, men hava redan nu hunnit överträffas. Av övriga, nu bestående dödlighetsminima förskriva sig de flesta från åren , tre från det för synnerlig låg dödlighet bemärkta året 1906, men de återstående två, de båda ungdomsgrupperna och år, så långt tillbaka i tiden som från år 1861 (se närmare härom G. Sundbärg, Fortsatta bidrag till en svensk befolkningsstatistik för åren , i Statistisk tidskrift, haft. 150). Innan frågan angående dödligheten åldersvis lämnas, böra ägnas några ord särskilt åt dödligheten inom första levnadsåret, som i vår befolkningsstatistik alltid och med full rätt plägat tilldelas en utförligare behandling än övriga åldrar. Under 1913 har dödligheten inom denna den spädaste åldern utgjort 69-7 i promille av antalet under året levande födda. Denna dödssiffra för första levnadsåret är den lägsta, som någonsin förekommit i vårt land. Medeltalet för åren är 79-9, och såsom av tab. U synes, har motsvarande dödlighet i äldre tider plägat vara vida högre. Inom varje län har dödligheten i första levnadsåret, beräknad på ett tusen levande födda, utgjort i medeltal för åren samt år 1913: Högre än tioårsmedeltalet har det första levnadsårets dödssiffra blott varit i ett enda län, nämligen Gottlands. Särdeles fördelaktiga äro 1913 års siffror bl. a. i Stockholms stad och län. d) Dödligheten bland inom och utom äktenskap födda barn. I dettaämnes behandling, som ägnades rätt mycken uppmärksamhet i den äldre svenska befolkningsstatistiken, inträdde med 1860-talet ett avbrott. Från och med 1891 hava uppgifterna härom ånyo bearbetats för de båda första levnadsåren. Särskilt för första levnadsåret, för vilket ett bekvämt jämförelseled gives uti antalet födda, äro dödsriskerna angivna i tab. IT, som jämväl lämnar tillfälle till jämförelse

75 DÖDLIGHETEN BLAND INOM OCH UTOM ÄKTENSKAP FÖDDA. 67* med äldre tiders förhållanden. Talen i nyssnämnda tabell giva en tydlig föreställning om den utomordentliga besparingen av barnaliv i våra dagar, jäm fört med en icke så synnerligen långt tillbaka liggande tidrymd. Åren bortrycktes 17 procent av de äkta barnen före fyllt ett års ålder; åren var detta fallet blott med 7 till 8 procent, således ej hälften mot fordom. Men relativt taget är förbättringen ännu kraftigare för de utomäktenskapliga barnen. Här har dödsrisken sjunkit från 3G procent till mindre än 13. Året 1913 ter sig mycket fördelaktigt för barn födda såväl inom som utom äktenskapet; för de förra är årets tal det lägsta, som yppat sig, för de senare har årets dödstal endast två gånger (1909 och 1912) 'underskridits, och båda gångerna helt obetydligt. Skillnaden mellan dödsriskerna för barn inom och utom äktenskap är, såsom i 1906 års berättelse närmare påpekades, i själva verket något större än vad den enligt dödssiffrorna synes vara. Dels möter nämligen någon Tab. U. Dödstalen för vissa befolkningsgrupper, åren ') D. v. s. mankönets relativa dödstal, om det relativa talet för kvinnkönct sätten = HM). 2 ) D. v. s. städernas relativa dödstal, om det relativa tal«t för lamlsbyrdeu Katten = ) Dödligheten i första levnadsaret är beräknad pä antalet under aret levande födda. 4) Dödstalet beräknat pa medelfolkmängden.

76 68* DÖDLIGHETEN EFTER ÅRSTID. NATIVITETSÖVERSKOTTET. gång svårighet i fråga om avlidna barn (t. ex. änkors barn) att i uppgifterna skilja mellan äkta och oäkta börd, och då i tvivelaktiga fall barnen räknas såsom äkta, blir möjligen antalet sådana bland de avlidna upptaget något för högt. Dels bliva flera utom äktenskap födda barn, även sådana som avlida före ett års ålder, efter födelsen legitimerade genom föräldrarnas giftermål. I materialet till dödlighetsstatistiken äro sådana barn räknade till de äkta, och bidraga således att höja dödssiffran för de äkta födda, medan de i statistiken över levande födda äro upptagna bland de oäkta. Denna oegentlighet skulle det dock vara ganska svårt att avlägsna. e) Dödligheten efter årstid. Dödlighetens fördelning på olika månader framgår, vad de absoluta talen beträffar, av tab. 29. De relativa talen äro för vinnande av utrymme samt för möjliggörande av direkt jämförelse införda i tab. B, (sid. 56*), som även innehåller de relativa födelsetalen för olika månader. Av sistnämnda tabell framgår, att under år 1913 alla månader förete mindre än normal dödlighet; för mars sammanfaller dock dödstalet i det närmaste med genomsnittstalet för tio föregående år. Gynnsammast var förhållandet i november. I och för sig hade augusti det lägsta dödstalet vanligen brukar det vara september medan det högsta företräddes av mars. Under ej mindre än elva månader av år 1913 var städernas dödstal lägre än landsbygdens; endast under augusti var förhållandet det motsatta. Efterses även här för varje fall de hittills i vår befolkningsstatistik konstaterade minima av dödstalen, befinnas desamma hava infallit under följande år och utgjort, pr år och. ett tusen inv. av medelfolkmängden: Liksom för året i dess helhet så har ock för fem av dess månader dödstalet underskridit det lägsta dittills kända. Förut var minimum för maj (år 1911), för juni (år 1910), för juli (år 1910), för augusti (år 1909) och för november (år 1911). I fråga om dödligheten efter årstid inom olika åldrar ävensom beträffande dödlighetsförhållandena inom olika yrken och dödsorsakerna hänvisas till den särskilda årsredogörelse för dessa sistnämnda som är under bearbetning. H) Nativitetsöverskottet eller den naturliga folkökningen. a) Hela nativitetsöverskottet i vårt land uppgick under år 1913 till eller 9-51 för varje tusental av medel folkmängden. Under vart och ett av de

77 NATIVITETSÖVERSKOTTET. 69* tio närmast föregående åren har det absoluta och relativa överskottet av födda utgjort: Överskottstulet för året, 9-51 promille, är lägre än vad det varit något år sedan 1899 samt understiger avsevärt medeltalet för årtiondet, som uppgick till promille. Sveriges nativitetsöverskott, som under årtiondena utgjorde 12 promille och därutöver, har sedan dess minskats. Under de senaste åren har en liknande minskning yppat sig även i flertalet andra europeiska länder, såsom framgår av följande översikt (delvis preliminära siffror): Orsaken till nu berörda förändring är givetvis födelsetalets tillbakagång, som mer eller mindre kraftigt gjort sig gällande litet varstädes i Europa. Att förändringen inträtt tidigare i Sverige än i de flesta andra länder, beror emellertid ej blott därpå, att nativiteten hos oss sjunkit hastigare än merendels an- ') Utom Finland och Polen.

78 70* NATIVITETSÖVERSKOTTET. nars varit fallet, utan liar även sin förklaring däri, att våra dödlighetsförhållanden redan under sista årtiondet av förra århundradet nådde den punkt, att några ytterligare mera avsevärda framsteg icke gärna kunde förväntas till motvikt mot nativitetens minskning, medan i flertalet andra länder, med deras högre dödstal, funnits så att säga bättre utrymme för väsentliga förbättringar. Efterser man vidare, huru den naturliga folkökningen tett sig under redogörelseåret i vårt lands städer och å dess landsbygd, befinnes, att städernas överskottstal under år 1913 varit lägre än landsbygdens, nämligen 9-35 % tt mot 9-57 % 0. Före år 1904 var städernas överskottstal städse det lägre, men de senare area har förhållandet plägat vara omkastat. Av de särskilda länen hade som vanligt Norrbottens län att uppvisa det högsta överskottstalet, % 0. De lägsta talen företedde Grottlands och Skaraborgs län, det förra med 5-77 % 0 och det senare med endast 5-42 % 0. I förhållande till det förflutna årtiondet står Kristianstads län bäst med 14 procent högre överskott än i medeltal. Relativt sämst står Skaraborgs län med 23 procent lägre tal än vanligt. Inom ej mindre än 23 län var 1913 års överskottstal lägre och endast inom 2 något högre än tioårsmedeltalet. Av de 30 större städerna (tab. D, sid. 11*) visar, liksom året förut, Trälleborg det högsta överskottstalet eller % 0 ; därnäst Örebro med %. Kalmar företer det minsta överskottstalet eller blott 5-67 % 0 ; vanligen brukar annars Uppsala komma sist. Av hela antalet större städer uppvisa endast 8 ett högre födelseöverskott än genomsnittet för det närmast förflutna årtiondet och 22 ett lägre. Bland de mindre städerna (se tab. 5) är det egentligen endast Huskvarna, Yimmerby, Falkenberg, Arvika och Säter, som utmärka sig för ett tämligen stort överskott (17 19 % 0 ). I ej färre än 7 småstäder var de avlidnas antal större än de föddas. En statistisk proportion av synnerligen stor betydelse är proportionen mellan födda och döda. I vårt land har under senare årtionden denna proportion i allmänhet fallit mellan 160 och 170 levande födda mot hundra döda, alltså ungefär 5 födda mot 3 döda. I denna proportion har ingen nedgång inträtt bortsett naturligtvis från avvikelser under enstaka år utan kanske snarare någon höjning. Mellan Sveriges olika län hava i förevarande hänseende länge rått stora och även ganska konstanta skiljaktigheter. Huru förhållandena gestaltat sig under år 1913 visas av nedanstående tal, under jämförelse med årtiondet Antalet levande födda mot varje hundralal avlidna har utgjort:

79 NATIVITETSÖVERSKOTTET. 71* Som vanligt befinna sig de båda nordligaste länen i spetsen med det relativt största antalet födda i förhållande till antalet döda. Även de övriga norrländska länen uppvisa höga tal, men efter dem följer i ordningen det sydligaste av alla län. Malmöhus. Lägsta siffran företes av dels Gottlands, dels Skaraborgs län. Förhållandena under årets olika tider med avseende å nativitetsöverskottet ådagaläggas av tab. R, sid. 56*. Såsom vanligt visade även under år 1913 september det högsta överskottet, eller pr år och tusen invånare. September månad plägar regelbundet hava mer än dubbelt så många födelser som dödsfall att inregistrera; år 1913 var detsamma förhållandet jämväl med augusti. Mot varje hundratal avlidna svarade nämligen levande födda: För samtliga månader utgör, såsom förut nämnts, medeltalet för årtiondet 173 och för redogörelseåret 170, allt på hundra döda. b) Nativitetsöverskott av vartdera könet. Storleken av den naturliga folkökningen för vartdera könet har sin betydelse för utjämningen av det kvinnliga överskottet inom folkmängden vilket överskott tidigare inom Sverige varit i ovanligt hög grad utpräglat. Förhållandet med avseende å de föddas övervikt över antalet avlidna av man- och av kvinnkön har för senare tider i vårt land ställt sig på sätt som visas av efterföljande tal: ') Proportionen avser förhållandet mellan de relativa talen för vartdera könet.

80 72* NATIVITETSÖVERSKOTTET. OMFLYTTNINGEN. Nativitetsöverskottet har alltså i det hela taget ställt sig mer och mer gynnsamt för mankönet i jämförelse med kvinnkönet, men året 1913 bildar i detta hänseende snarast ett undantag. I) Omflyttningen. a) Omflyttningen i allmänhet. Till landets särskilda församlingar hava under år 1913 enligt meddelade uppgifter inflyttat personer (jfr tab. 3); häri äro jämväl inräknade återupptagna obefintliga. Antalet utflyttade åter uppgives, efter tillägg av avförda obefintliga, till personer. De utflyttades överskott utgör alltså personer. Fråndrages detta belopp från årets nativitetsöverskott, vilket, såsom förut meddelats, uppgick till personer, borde årets folkökning hava utgjort personer, medan den folkökning, som uppgivits, enligt vad jämväl förut omförmälts, belöpte sig till eller till 780 färre personer. Beträffande orsakerna till denna divergens torde få hänvisas till års befolkningsstatistik. Ser man till de särskilda lånen, möter man stundom, om än mera sällan, inflyttningsöverskott. Under årtiondet , såsom helhet (jfr tab. B, sid. 6*) förekom sådant i Stockholms stad, Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län, och så var likaledes fallet år Största förlusten genom utflyttning (10-30 % 0 ) har under året drabbat Blekinge län. Av våra 30 större städer (tab. D, sid. 11*) hava under år 1913 ej färre än 15 fått vidkännas utflyttningsöverskott, nämligen Uppsala, Norrköping, Jönköping, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Lund, Landskrona, Ystad, Halmstad, Uddevalla, Borås, Gävle, Söderhamn och Sundsvall; och utvisa sex av dessa stä- ') Proportionen avser förhållandet mellan de relativa talen för vartdera könet.

81 OMFLYTTNINGEN. 73* der i följd härav ren folkminskning, såsom förut är påpekat. I allmänhet har inflyttningen till städerna under senare tider haft att uppvisa lägre siffror än för ett par årtionden sedan, något som torde sammanhänga med det välkända faktum, att industrien begynt i stor skala uppsöka landsbygden. Den samfällda omflyttningen fördelar sig i flyttningen inom landet och folkbytet med främmande länder. b) Flyttningen inom landet. Av tab. B, sid. 6*, framgår, att under åren i medeltal flyttningen ensamt inom Sveriges gränser alltså oavsett emigranter och immigranter lämnat ett + för Stockholms stad samt Stockholms, Gottlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. I jämförelse med äldre tider är påfallande att finna Gottland bland dessa läns antal men att däremot sakna Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands. Under år 1913 saknas inrikes inflyttningsöverskott i Gottlands och Norrbottens län men förekommer däremot, om än i obetydlig mån, i Jämtlands. c) Folkbytet med främmande länder. Enligt den berättelse rörande utoch invandringen år 1913, som redan för mer än två år sedan utkom av trycket och varest närmare detaljer om ifrågavarande folkbyte kunna inhämtas, belöpte sig hela antalet emigranter under nämnda år till och immigranterna till Huru dessa siffror te sig mot bakgrunden av motsvarande för de närmast föregående åren framgår av nedanstående tal: Den minskning i emigrationen, som inträfiat under åren 1911 och 1912, fortsatte således icke under år 1913, utan en stegring ägde då rum. Dock nådde ej utvandringen samma styrka som i genomsnitt under det föregående årtiondet, och under de år, som sedermera följt, har emigrantantalet ånyo gått tillbaka. Invandringen höll sig något under medeltalet för de föregående tio åren.

82 74* BEVILJAD SVENSK MEDBORGARRÄTT. Till slut må i detta sammanhang nämnas att under år 1913 erhölls svensl medborgarrätt av 337 personer, ett antal som är något lägre än år 1912, mei högre än under något annat föregående år. Närmare upplj'sningar härom så' väl som om de utlänningar, som erhållit tillstånd att här i riket besitta fas' egendom, komma att meddelas i centralbyråns berättelse angående rättsväsen det, till vilken ifrågavarande, tidigare i befolkningsstatistiken lämnade uppgifter överförts. Stockholm den 20 november Underdånigst LUDVIG WIDELL. E. AROSENIUS.

83 Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket. ') Har införda siffror hänvisa till Inbell och kolumn, där uppgifter för är 1913 lämnas länsvis. Eiernpcl: H: 8 = Tab. 2, kol. 8. a ) Beräknad folkmängd i hela riket vid mitten uv aret. 3 ) Till och frfin de särskilda fursamlingarna. Folkmängden å område, som inkorporerats i stad, samt i köping, som blivit stad, har icke inräknats i de in- och utflyttades antal. Skillnaden mellan de frän inrike» ort inflyttades och de till inrikes ort utflyttades antal borde naturligtvis för hclu riket vara = 0; att så ej i verkligheten är fallet, beror pä brister i kyrkobokföringen. 4) Häri ingå även rättelser i fräga om siffrorna för folkmängden eller dess föräudringar.

84 2 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. Ar 1911 ut ') Häri inga ioke de fall, då i Sverige kyrkoskriveu man gift sig utomlands med utländska. gjorde dessa 51, Kr 1912 endast 18, år 1913 däremot 41.

85 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 3 Ar 1911 åt ') Häri inga icke de fall, da i Sverige kyrkoakrive» ma» gift nig utomlands med utländska. gjorde dessa 51, ar 1912 endast 18 år 1913 däremot 41.

86 4 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. ') Hiiri ingå icke de fall, då i Sverige kyrkoskriveu man gift sig utomlands ined utländska. Är 1911 utgjorde dessa 51, Sr 1912 endast 18. år 1913 åter ) För tidigare år än 1910 avses endast de skilsmässor, vid vilka skiljobrev utfärdats.

87 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 5

88 6 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN KAMMANDE. FÖR RIKET.

89 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS PÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 7

90 8 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET.

91 Tab. 2. Folkmängden, länsvis, år

92 10 Tab. 3. Folkökningen och dess i) Till och från de särskilda lörsamlingarrvt. Skillnaden mellan de från inrikes ort inflyttades och de till inrikes brister i kyrkobokföringen. 2) Häri inga även rättelsor ifråga om siffrorna för folkmängden eller dess förgår i den administrativa indelningen.

93 särskilda faktorer, länsvis, år ort utflyttades antal borde naturligtvis för hela riket vara 0; att sa e] 1 verkligheten är fallet, beror pa Ändring-ar. ^Uppgifterna 1 kol inbegripa iiven den ökning: eller minskning:, som föranletts av forändrin-

94 12 Tab. 4. Folkmängden och dess förändringar i var och J ) Häri inga icke de fall, dä i Sverige kyrkoskriven inan gift sig utomlands med utländska.

95 en av rikets städer med minst invånare, år

96 14 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH

97 EN AV RIKETS STÄDER MED MINST INVÄNARE, ÅR

98 16 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH EN AV RI KETS STÄDKR MED MINST INVÅNARE, ÅR 1913.

99 Tab. 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år ') Tillväxten i nedannftmnda stader omfattar även folkmängden i följande områden, som den 1 lan överfördes frän landsbygden till resp. städer: t Vaxholm ett omr&de (med 1485 Inv.) av Vilrmdö kommun, 1 Södertälje smärre områden (med «tmmttiila<?t 251 inv.) av östert&lje, Vilgtertaljo och Tveta socknar, i Lund ett omrado (med 1223 inv.) av Imnds landskommun samt i Umeå ett litet område (med 14 Inv.) av Umeä. landskommun.

100 18 TAB. 5 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH l ) Se anm. 1 å sid. 17.

101 EN AV RIKETS STADER MED MINDRE ÄN INVÅNARE, ÅR a ) Se anm. 1 4 sid. 17. Av de valfritt borgerliga äktenskapen voro C, där bada kontrahenterna tillhörde samma främmande trossamfund, nämligen i 1 fall metodistlskt och 1 5 fall mosaiskt. Av de med vigsel avslutade äktenskapen ingingos 53 infor präst tillhörande främmande trossamfund, nämligen 1 37 fall metodistiskt. 3 romersk-katolskt och 23 mosaiskt.

102 20 Tab. 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år 1913.

103 TAB. 6 (forts.). BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER O. CIVILSTÅND ÅR

104 22 TAB. 6 (forts.). BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND ÅR 1913.

105 Tab. 7. Giftermål, länsvis, år ') Se anm. a sid. 19. s ) Därav för 1 m. 4:e iikt.

106 24 Tab. 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första

107 giftet och omgifte, länsvis och i utlandet, efter kyrkoskrivningsort, år

108 Tab. 9. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

109 27

110 Tab. 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 28

111 29

112 Tab. 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 30

113 31

114 32 Tab. 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivnings-

115 ort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år

116 Tab. 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

117 35

118 Tab. 13 (forts.). I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

119 Tab. 14. Antal ingångna äktenskap i varje manad, år [Borgerliga äktenskap inräknade] 37

120 38 Tab. 15. Äktenskapsskillnader och genom

121 skiljobrev upplösta trolovningar, år

122 40 Tab. 16. Barnaföderskor, (Ä. = barnaföderskor, som nedkommit med barn i äktenskap.

123 länsvis, år Uä. = barnaföderskor, som nedkommit med barn utom äktenskap.) 41

124 42 Tab. 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år (Ä. = barnaföderskor, som nedkommit med barn i äktenskap, Uä. = barnaföderskor, som nedkommit med barn utom äktenskap.)

125 Tab. 18. Barnaföderskor med barn i äktenskap, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis år

126 44 Tab. 19. Barnaföderskor med barn i äktenskap, fördelade efter tiden

127 mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

128 46 Tab. 20. Fäder till under år 1913 i äktenskap födda barn, med fördelning efter ålder.

129 Tab. 21. Föräldrarna till under år 1913 i äktenskap födda barn, med fördelning efter bådaderas ålder. 47

130 48 Tab. 22. Fäder till år 1913 i äktenskap födda barn, fördelade efter yrke.

131 Tab. 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

132 50 Tab. 23 (forts.). Födda barn, fördelade efter

133 börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

134 52 Tab. 24. Födda barn i varje månad,

135 fördelade efter liv, länsvis, år

136 54 Tab. 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år 1913.

137 Tab. 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år [Dödfödda ej inräknade.] 55

138 56 Tab. 27. Döda, fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra levnads- [Dödfödda ej

139 åren döda, fördelade efter kön, ålder och börd i eller utom äktenskap, år inräknade.] 57 ] ) O 1 dag födda och döda samma dag. 1 2» döda under l:a dagen efter födelsedagen. 2 3 dagar döda under 2:a dagen efter födelsedagen o. B. v.

140 Tab. 28. Döda fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

141 ') Angående de i l:a och 2:a lemadaaret avlidna, jfr tab. 27, kol Dödfödda äro ingenstädes inräknade bland de döda. 59

142 Tab. 28 (forts). Döda fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

143 61

144 62 Tab. 29. Döda i varje [Dödfödda ej

145 månad, länsvis, år inräknade.] 63

146 64 Résumé. Dés 1'annéc 1911, la statistique de la population de la Snede est divisée en plusieurs publicatlons, ä savoir: Population des communes, etc; Mouvement do la popnlation; Rapport détaillé snr 1'émigration et 1'immigration; Caases de décés. Les rapports sur la popnlation des communes et sur 1'émigration et 1'immigration en 1913 sont déjå publiés. Le present rapport donne la statistique des différents facteurs du mouvement do la popnlation; aussi, les sommes principalos concernant le nombre des habitants, l'émigration et 1'immigration y sont insérées. La popnlation totale de la Suéde, au 31 déc. 1913, était de ; pendant 1'année, elle avait augmenté de personnes, on de 6'14. /oo. Le taux d'accroissement a été plus faible que pendant tonte autre année depuis Le nombre des mariages celebres en 1913 est de , correspondant å une proportion de 5'93 pour 1000 habitants. La nuptialité, depuis longtemps assez faible dans notre pays, a été, en 1913, moindre encore quo d'ordinaire; pendant la période , en moyonne, la proportion des nouveaux mariages était de 5'98 pour habitants mariages furent dissous, en 1913, par la mört et 770 par divorce. Le nombre des divorces correspond a 281 pour-cent des mariages contraetés. On a compté enfants nés vi vants, en outre mort-nés. Pendant les quatre derniéres années, le nombre des nés vivants n'a pas cessé de diminuer, passant de en 1909 å en Par rapport an chiffre de la population moyonne, le nombre des nés vivants en 1913 représente 23' 16 pour 1000 habitants: proportion inférienre ä cello do toute année précédente. La natalité moyonne pendant les années était de 2519 sur 1000 habitants. Le nombre des décés, en 1913, était de et le coéfficicnt de mortalité de sur habitants. Ce taux-ci de mortalité, aussi bien quo celui de la natalité, est le plus bas constaté pendant les 160 années sur lesquelles nous avons des statistiques sur la population. Pendant la période , le taux moyen était 14'65 sur 1000 habitants. En 1913, 1'excédent des nalssances, , correspond a 9-51 sur 1000 habitants (en : 10'64 %o annuellement). On a enrogistré, en 1913, émigrés et immigrés. L'émigration nette (enregistrée) est donc 11939, co qui correspond ä 2'12 sur 1000 habitants. Le taux d'émigration nette (enregistrée) est inférieur au taux moyen de la période décennalo précédente (2-74 /oo annuellement). Mais en outre, on a rayé des registres de population pas moins de individus (en 1912: 6 032) commc >introuvables>, conséquence sans doute des vériflcations faites pour 1'application de la nouvelle loi sur 1'assuranee générale contre la vieillesse et 1'invalidité. Ces radiations-ci étant nombreuses et la natalité faible, le resultat general est quc 1'accroissement, en 1913, de la population n'a été que médiocre.

147