Befolkningsstatistiken

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Befolkningsstatistiken Folkmängden Äldre befolkningsstatistik utgavs för åren i Tabellkommissionens berättelser för varje femårsperiod och för åren i Bidrag till Sveriges officiella statistik, A, Befolkningsstatistik. Befolkningsstatistiken utgavs för åren i Befolkningsrörelsen, för åren i Folkmängdens förändringar, för åren i i Befolkningsförändringar 19xx del 3 och från och med året 1991 i Befolkningsstatistik del 4. Samtliga utgivna i serien Sveriges officiella statistik. Befolkningsförändringar De äldsta publicerade uppgifterna om födda och döda i kommuner och församlingar finns i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, A) Befolkningsstatistik, där uppgifter lämnas för femårsperioderna och samt därefter för tioårsperioder till och med För de därefter följande fem tioårsperioderna finns motsvarande uppgifter i Befolkningsrörelsen, översikt för åren 19xx-19yy. Den sista tioårsöversikten publiceras i Befolkningsförändringar För åren finns inga församlingsuppgifter och inga andra kommunuppgifter än för städerna. De publicerades i Befolkningsrörelsen och avsåg födda, döda och flyttningar. Från och med 1958 publiceras uppgifter för alla kommuner och även dessa uppgifter avser födda, döda och flyttningar och återfinns för åren i Folkmängden inom administrativa områden. För åren finns motsvarande uppgifter i serien Statistiska meddelanden (SM), nämligen i B 1963:6, B 1964:9, B 1965:5, och i Be 1967:7. För församlingar, kommunblock och A-regioner finns uppgifter endast för 1966 och dessa redovisas för församlingar i Be 1967:7 samt för kommunblock och A-regioner i Be 1967:12. Från och med 1967 till och med 1972 har uppgifterna sammanförts i Befolkningsförändringar del 1. Dessa uppgifter baseras på de summariska folkmängdsredogörelserna. Från och med 1973 grundas uppgifterna i Befolkningsförändringar del 1 på aviseringar till RTB. Mellan 1991 och 1996 publiceras uppgifterna i Befolkningsstatistik del 1 och från 1997 i Befolkningsstatistik del 1-2. Befolkningsrörelsen år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-befror-1912

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR BEFOLKNINGSRÖRELSEN ÅR 1912 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1915 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Sid. Inledning 1* A) Folkmängd och folkökning 2* B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd 12* C) Giftermål 24* D) Barnaföderskor 39* E) Fäder till inom äktenskap födda barn 50* F) Födda barn 52* G) Döda 57* H) Nativitetsöverskott 68* I) Omflyttning 72* Tabeller. Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket... 1» 2. Folkmängden länsvis, år » 3. Folkökningen och dess särskilda faktorer, länsvis, år » 4. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med minst invånare, år » 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år » 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år Giftermål, länsvis, år » 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första gifte och omgifte, länsvis och i utlandet, efter kyrkoskrivningsort, år » 9. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år » 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år » 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivningsort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år » 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år » 14. Antal ingångna äktenskap i varje månad, år » 15. Äktenskapsskillnader och genom skiljobrev upplösta trolovningar, år » 16. Barnaföderskor, länsvis, år » 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år » 18. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis, år » 19. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

6 IV Tab. 20. Fäder till under år 1912 födda äkta barn, med fördelning efter ålder » 21. Föräldrarna till under år 1912 födda äkta barn, med fördelning efter bådaderas ålder 47» 22. Fäder till under år 1912 födda äkta barn, fördelade efter yrke 48» 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år » 24. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, länsvis, år » 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år » 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år » 27. Döda fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra levnadsåren döda, fördelade efter kön, ålder och äkta eller oäkta börd, år » 28. Döda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 29. Döda i varje månad, länsvis, år Sid. Table des matières. Rapport au Roi. Pages Introduction 1* A) Population et accroissement de la population 2* B) Population par sexe, par âge et par état civil 12* C) Mariages 24* D) Femmes accouchées 39* E) Péres des enfants légitimes 50* F) Enfants nés 52* G) Mortalité 57* H) Excédent des naissances 68* I) Migration, en géneral 72* Tableaux. 1 ) Tabl. 1. Mouvement de la population, en Résumé général 1» 2. Population par département, en Col. 1: Departements. Col. 2 4: Population le l er janvier. Col. 5 7: Population moyenne de l'année. Col. 8 10: Population le 31 décembre.» 3. Accroissement de la population et ses différents facteurs, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 3: Nés vivants. Col. 4 5: Décés. Col. 6 8: Excédent des naissances. Col. 9 12: Immigrés; col. 9: des autres paroisses du pays; col. 10: des pays étrangers; col. 11: du registre des»introuvables» 2 ). Col : Émigrés; col. 13: pour les autres paroisses du pays; col. 14: pour les pays étrangers; col. 15: pour le registre des»introuvables» 2 ). Col : Gain ( + ) ou perte ( ) par migration. Col : Accroissement ( + ) ou diminution ( ) de la population. 1 ) Les mots suédois suivants, qui reviennent dans ces tableaux, sont à traduire: Län Départements. Mankön (p. abréviat. M.)... Sexe masculin. Landsbygd (p. abréviat. Lb.)... Campagne. Kvinnkön (» K.)... Sexe feminin. Städer (» St.)... Villes. Summa (» S:a)... Total. Riket Royaume. Hela antalet Nombre total. Hela Riket Royaume. Åldersår Age. 2 ) Personnes, abandonnant leur paroisse sans notification due, sont rayées dans les registres après deux aus; ces personnes sont nommées»obefintlige» (»introuvables»).

7 Tabl. 4. Mouvement de la population dans chaque ville de habitants on de plus, en Col. 1: Villes. Col. 2 4: Population le 31 déc. Col. 5 7: Population moyenne. Col. 8 24: Accroissement de la population et sesdifférents facteurs (pour les détails voir tabl. 3). Col : Mariages contractés, (voir tabl. 7). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par âge (voir tabl. 8). Col : Idem, femmes mariées (voir tabl. 8). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par profession (voir tabl. 12). Col : Mariages par mois. Col. 120: Divorces de fiancés. Col. 121: Divorces de mariés. Col : Accouchées, (voir tabl. 16 et 18). Col : Pères des enfants légitimes nés en 1912 (voir tabl. 20). Col : Naissances, (voir tabl. 23 et 24). Col : Décès, (voir tabl. 26, 27 et 29). Tabl. 5. Mouvement de la population dans chaque ville ayant moins de habitants, en Col. 1: Villes. Col 2 4: Population le 31 déc. Col. 5: Accroissement ( + ) ou diminution ( ). Col. 6: Population moyenne. Col. 7: Mariages contractés. Col. 8: Nés vivants. Col. 9: Décès. Col. 10: Immigrés. Col. 11: Émigrés. Tabl. 6. Population calculée par sexe, par âge et par état civil, en a) Groupes d'âge d'un au, le 31 déc. b) Groupes de cinq ans, le 31 déc. c) Groupes de cinq ans, population moyenne de l'année. Col. 1: Age. Col. 2 10: Population: col. 2 3: célibataires; col. 4 5: mariés; col. 6 7: veufs, (veuves) et divorcés; col. 8 10: nombre total. Col : Nés vivants; col. 11: année; col. 12: nombre. Tabl. 7. Mariages contractés, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3: Mariages civils facultatifs. Col. 4: Mariages civils obligatoires. Col. 5 13: État civil des époux auxnoces; entre garçons et filles (col. 5), veuves (col. 6), femmes divorcées (col. 7); entre veufs et filles (col. 8), veuves (col. 9), divorcées (col. 10); entre divorcés et filles (col. 11), veuves (col. 12), divorcées (col. 13). Col : Noces premières, secondes etc., du mari. Col : Idem, de la femme. Tabl. 8. Mariés par sexe, par âge, par noces et par département, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 2 13: hommes entrés en premières noces à l'âge indiqué dessous. Col : Idem, hommes remariés. Col : Idem, femmes entrées en premières noces. Col : Idem, femmes remariées. Tabl. 9. Mariés par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. Col. 2 9: Campagne; col. 2 5: hommes mariés; garçons (col. 2), veufs (col. 3), divorcés (col. 4); col. 6 9: femmes mariées; filles (col. 6), veuves (col. 7), divorcées (col. 8). Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 10. Mariages par âge des époux, en a) Campagne, b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Age des mariés. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 11. Mariages par âge et par état civil des époux, en Col. 1: Age des mariés: a) Entre garçons et filles; b) Entre garçons et veuves ou divorcées; c) Entre veufs ou divorcés et filles; d) Entre veufs ou divorcés et veuves ou divorcées. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 12. Hommes mariés par profession et par département, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 3 6: Agriculture, pêche, exploration forestière. Col. 7 16: Industrie. Col : Commerce et transport. Col : Administration publique et professions libérales. Col : Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe. Col : Sans profession specifiée. Tabl. 13. Hommes mariés par profession, par noces et par âge, en Col. 1: Professions. I: Agriculture etc.; II: Industrie; III: Commerce et transport; IV: Administration publique et professions libérales; V: Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe; VI: Sans profession specifiée. Col. 2 13: Hommes entrés en premières noces à l'âge indiqué dessous. Col : Idem, remariés. Tabl. 14. Mariages par mois, en Tabl. 15. Divorces, en Col. 1: Départements. Col. 2 3: Nombre des divorces; col. 2: des fiancés; col. 3: des mariés. Col. 4 5: Enfants vivants au divorce. Col. 6 8: Durée du mariage; col. 6: années; col. 7: campagne; col. 8: villes. Col. 9: Age des divorcés. Col. 10 v Pages

8 VI Pages 22: Age des divorcées. Col. 26: Causes des divorces. Col. 31: Professions des divorcée (pour les groupes principaux I VI, voir tabl. 13). Tabl. 16. Accouchées, par département, en Col., 1: Départements. Col. 2 4: Nombre des accouchées; col. 2: enfants légitimes (=Ä); col. 3: enfants illégitimes ( = Oä). Col. 5 10: État civil; col. 5 6: mariées; col. 7 8: veuves et divorcées; col. 9: fiancées; col. 10: filles. Col : Age des accouchées, en groupes de cinq ans. Tabl. 17. Accouchées par âge en groupes d'un an, en Col. 1: Age. Col. 2 3: Campagne. Col. 4 5: Villes. Col. 6 8: Royaume. Tabl. 18. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 15: Durée des mariages. Tabl. 19. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par âge, en Col. 1: Durée des mariages. Col. 2 31: Age des accouchées; col. 2 11; campagne; col : villes; col : royaume. Tabl. 20. Pères des enfants légitimes nés en 1912, par âge 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3 15: Age des pères. Tabl. 21. Pères et mères des enfants légitimes nés en 1912, par combinaison d'âge Col. 1: Age des pères. Col. 2 9: Age des mères. Tabl. 22. Pères des enfants légitimes nés en 1912, par profession 48 Pour les groupes principaux, voir tabl. 13. Tabl. 23. Enfants nés, classés par naissances, par vie, par sexe et par état civil, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Nombre total des naissances. Col. 5 9: Enfants d'accouchements simples; col. 5 6: nés vivants; col. 7 8: mort-nés. Col : Enfants d'accouchements doubles. Col : Enfants d'accouchements triples (et quadruples). Col : Nés vivants; col : légitimes; col : illégitimes; dont enfants des fiancées (col. 26). Col : Mort-nés. Col. 40: Répartition des naissances par nombre des enfants, par vie, par sexe et par état civil. A. Naissances simples. B. Naissances doubles. C. Naissances triples. Tabl. 24. Enfants nés, classés par vie et par mois, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nés vivants. Col. 3: Mort-nés. Tabl. 25. Enfants nés classés par mois, par vie, par sexe et par naissance légitime on illégitime en a) Campagne. b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Mois. Col. 2 5: Nés vivants; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 6 9: Mort-nés. Col : Nombre total des naissances. Tabl. 26. Décès pat sexe, par état civil et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 6: Enfants au-dessous d'un an; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 7 8: Autres célibataires. Col. 9 10: Mariés. Col : Veufs (veuves) et divorcés. Tabl. 27. Décès par âge et par département, ainsi que décès dans les 2 premières années de la vie par sexe, par âge et par naissance légitime ou illégitime, en Col. 1: Départements. Col. 2 21: Age. Col. 22: Décès dans les 2 premières années de la vie, par jour (du premier mois), par mois (de la première année) et par trimestre (de la seconde année). Col : Campagne; col : enfants légitimes: col : enfants illégitimes. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 28. Décès par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. a) Groupes d'un an. b) Groupes de cinq ans. Col. 2 9: Campagne; col. 2: garçons; col. 3: mariés; col. 4: veufs et divorcés; col. 5: filles; col. 6: mariées; col. 7: veuves et divorcées. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 29. Décès par mois, en Col. 1: Départements. Résumé en français 64

9 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får harmed avgiva sin underdåniga berättelse angående befolkningsrörelsen år I likhet med föregående berättelser i ämnet grundar sig denna nästan ute-

10 2* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. slutande på prästerskapets uppgifter. Med hänsyn till innehåll och uppställning överensstämmer den med närmast föregående berättelse, för år Följaktligen äro redogörelserna för folkmängden i administrativa områden, för utoch invandring och för dödsorsaker uteslutna ur berättelsen och meddelas i särskilda sådana, vilka, med undantag av berättelsen om dödsorsakerna, redan utkommit av trycket. Angående dessa och andra skiljaktigheter mellan de befolkningsstatistiska berättelserna fr. o. m. år 1911 å ena sidan och motsvarande publikationer t. o. m. år 1910 å den andra torde få hänvisas till nästföregående årgång. I överensstämmelse med tillförene följd plan utbeder sig Statistiska centralbyrån att få tillägga följande upplysningar och jämförelser med hänsyn till innehållet av de till berättelsen hörande tabellerna. A) Folkmängd och folkökning. Såsom Statistiska centralbyrån redan förut i sin under maj månad 1913 offentliggjorda redogörelse för folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1912 meddelat, uppgick rikets folkmängd vid sistnämnda tidpunkt till personer. Tillväxten för året utgör personer, eller 7-62 % av folkmängden vid årets ingång ( ). Denna tillväxt framgår på följande sätt ur uppgifterna om befolkningsrörelsens särskilda faktorer, med utgång från nyss angivna folkmängd vid årets början: Under rubriken»annan vinst eller förlust» är här upptagen den skillnad, som framträder mellan folkmängden, å ena sidan sådan den erhålles ur prästerskapets summariska redogörelser, å andra sidan sådan den framgår genom riksfolkmängdens vid årets början ökande med antalet födda och immigranter och minskande med döda och emigranter, varvid dock även, såsom av översikten här ovan synes, hänsyn tagits till dem, som överförts från och till den s. k. boken över obefintliga, varom se gällande kyrkobokföringsför-

11 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ordning. Den förra av nu nämnda folkmängdsberäkningar lämnar ett överskott över den senare av män och 1260 kvinnor. Differenserna äro att tillskriva dels de smärre felaktigheter, som naturligtvis icke kunna helt och hållet undvikas vid ett verk av sa stor omfattning som den svenska kyrkobokföringen, dels vad särskilt år 1912 beträffar ett förändrat beräkningssätt för folkmängden i Brännkyrka socken, i anledning av dess sedermera verkställda inkorporering med Stockholm. Om den för riket l dess helhet under år 1912 inträffade folkökningen järnföres med tillväxten under närmast föregående år (tab. A å nästa sida), finner man, att 1912 års folkökning, som utgör 7-59 på tusen av medelfolkmängden, är såväl absolut som relativt något större än föregående års och likaledes något större än tioårsmedeltalet. Året 1912 karakteriseras av ett giftermålstal (5-94 på varje tusental inv.), som, ehuru en obetydlighet högre än motsvarande tal år 1911, dock är mycket lågt ooh understiger tioårsmedeltalet (5-98 % 0 ). Födelsetalet har varit lägre än någonsin förut (23-80 mot % 0 i medeltal för årtiondet). Dödstalet (14-19 % 0 ) är högre än vad det varit under de närmast föregående tre åren, men understiger något tioårsmedeltalet (14-68 %<>) och får anses fortfarande vara ganska lågt. I följd av att nativiteten varit så låg, blir emellertid överskottstalet (9-61 % 0 ) mindre än vanligt. Utvandringen (3-25 % 0 ) är mindre än vad den varit under något av de närmast föregående tio åren med undantag av 1908 ooh understiger medeltalet (4-78 % 0 ) ganska avsevärt. Även invandringen (1-49 % 0 ) är lägre än vanligt (1-58 %«,); skillnaden är dock härvidlag ej så stor, och nettoutvandringen (1-76 % ) är lägre än varje motsvarande tal sedan år 1899 med undantag av det nyss nämnda året Beträffande olika landsdelar lämnas erforderliga data för bedömande av årets folkmängdsförändring i tab. B, sid. 6*. Folkminskning har under år 1912 förekommit i tre län, nämligen Hallands, Skaraborgs och Värmlands. Inom alla de övriga länen har folkmängden ökate, dock i mycket olika grad. Den största absoluta tillväxten företer liksom under de närmast föregående åren Stockholms län med personer, varefter följa Göteborgs och Bohus län med 4 855, Malmöhus län med 4 685, Stockholms stad med och Norrbottens län med Även relativt sett är tillväxten störst i Stockholms län, eller promille av medelfolkmängden; därefter följa Norrbottens län med 21-29, Göteborgs och Bohus län med 12-51, Stockholms stad med och Malmöhus län med promille. Både absolut och relativt taget var folkökningen minst i Kalmar län, nämligen endast 5 personer eller 0-02 promille. I elva län har tillväxten ställt sig gynnsammare och i återstående fjorton län, huvudstaden räknad, mindre gynnsamt än medeltalet för åren utvisar. Vid 1912 års slut upptogo de särskilda länen nedanstående andelar av rikets hela folkmängd i %, under jämförelse med motsvarande tal för tjugo år tillbaka samt för år 1911: 3*

12 Tab. A. Översikt av folkmängdens förändringar i riket, åren }) 4* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Folkmängden för äldre tider är här upptagen i enlighet med beräkningarna av G. Sundbårg i Statistisk tidskrift, häftet 129. Immigranternas antal är känt frän och med 1875 och för åren upptaget på grund av uppskattning. För åren ingår därför hela (den uppgivna) utvandringen i kol. för»nettoutvaudringen». I kol. för»annan vinst eller förlust» iug&r även till och från boken över obefintliga överförda personer.

13 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 5* Under de båda senaste årtiondena har alltså de fem norrländska länens andel av riksfolkmängden ökats från till 1719 %. De åtta län (Stockholms stad inberäknad), som av ålder sammanfattas under benämningen Svealand, hava likaledes gått framåt, ehuruväl blott från % till %. De tolv södra länen åter, eller Götaland, hava minskats i relativ betydelse: deras folkmängd, som för tjugu år sedan uppgick till % av hela rikets, hade vid 1912 års slut gått ned till %. Betydelsen av dessa tal framgår, om man erinrar sig, att en procent av Sveriges folkmängd numera utgör drygt människor. Att Götalands andel av riksfolkmängden nedgått med nära 2 1 / 2 procent, innebär alltså, att denna landsdel nu har närmare inv. färre än den skulle haft, om ståndpunkten från tjugo år tillbaka kunnat bevaras. Relativt taget kan således Götaland sägas hava förlorat så gott som ett mindre län. Norrland åtor bar nu nära inv. flera än det skulle haft under nyssnämnda förutsättning, och Svealand omkring flera. Avses särskilt året 1912, finner man Norrlands procentiska andel vid årets början utgöra % och vid de3s slut %; Svealands andel av folkmängden har ökats från % till 31-60?, medan Götalands fortfarande gått tillbaka, från % till %. Proportionen mellan lands- och stadsbefolkningen har under år 1912 förändrats i samma riktning, som förut oavbrutet varit händelsen under mer än ett halvt århundrade. I '/. av rikets hela befolkning hava kommit på landsbygden och på städerna för de sistnämnda med särskiljande av huvudstaden vid slutet av vart och ett av efterföljande år:

14 Tab. B. Folkökningen och dess faktorer inom länen dr 1912, jämfört med talen för årtiondet ) 6* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Av de i kolumnhuvudena använda beteckningarna avses med Omflyttningsresultat (omflyttning) skillnaden mellan inflyttning och utflyttning. Inrikes omflyttning betecknar denna skillnad för såvitt avses endast flyttningen inom landet. Utrikes omflyttning: resultatet av folkbytet med främmande länder. Med ökningstal, överskottstal, Omflyttningstal o. s. v. avses de relativa talen ärligen pä tusen invånare av medelfolkmängden; överskottstalet avser överskottet av födda över avlidna pa tusen invånare. 7 2) I kol. för folkökning eller -minskning för landsbygd och städer ingår även den ökning eller minskning som beror pä omradesregleringar. 3) Den inrikes omflyttningen vilken här även omfattar till och frän boken över obefintliga överförda personer borde naturligen för hela riket utgöra + 0; att smärre differenser uppstå, beror pä ofullkomligheter i kyrkobokföringen.

15 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 7* Städernas f ramryckning har alltså under år 1912 utgjort O-lö % mot 0-37 % i medeltal för årtiondet För städerna utom Stockholm var vinsten under redogörelseåret 0-16 %, mot 0-33 % i medeltal för tioårsperioden. Stockholms andel av rikets folkmängd, ökades under år 1912, utan att dock vid årets slut hava nått den proportion som förefanns år Landsbygdens folkmängd har under år 1912 ökats från vid föregående års slut till , alltså med personer eller 4-87 % 0 av medelfolkmängden, och städernas från till , alltså med personer eller med promille. Som vanligt har stadsbefolkningens tillväxt varit relativt taget betydligt starkare än lantbefolkningens. I olikhet mot förhållandet under föregående år var städernas folkmängdstillväxt under år 1912 endast i helt obetydlig mån att tillskriva administrativa regleringar. Av sådana äro här endast att nämna tvenne, nämligen att vid 1912 års ingång ett mindre område av Döderhults socken (med 11 inv.) införlivades med Oskarshamns stad och likaledes en del av Borrlunda socken (med 208 inv.) med Eslövs stad. Invånarna i det sistnämnda området blevo dock redan år 1911 utskrivna från Borrlunda och kyrkoskrivna i Eslöv. Ovan anförda tal avse folkmängdens fördelning den 31 december Med 1913 års ingång införlivades emellertid hela Brännkyrka socken (med inv.) med Stockholms stad, varjämte större eller mindre delar av följande socknar överflyttades till resp. städer, nämligen av Värmdö kommun (1485 inv.) till Vaxholms stad, av östertälje, Västertälje och Tveta kommuner (resp. 182, 34 och 38 inv.) till Södertälje stad, av Lunds landskommun (1 223 inv.) till Lunds stad samt av TJmeå landskommun (14 inv.) till Umeå stad. Folkmängden vid 1913 års början bör därför upptagas till å landsbygden och i städerna. Folkmängden i var och en av rikets städer och Jcöpinrjar framgår, vad de förra angår, av tab. 4 och 5 och i fråga om de senare av Statistiska centralbyråns redogörelse för folkmängden inom administrativa områden. En lilassifikation efter folkmängden av städer och köpingar utfaller som följer:

16 8* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Vid 1912 års slut ägde Sverige alltså 30 städer, som efter svenska förhållanden pläga räknas såsom större, eller ägande mer än tio tusen invånare vardera. Sammanlagda folkmängden i dessa städer uppgick till mot föregående år. Tillväxten uppgår alltså till personer, eller % 0. De mindre städernas folkmängd växte under året från till , således med personer eller %. Efterser man hur stor del de större städernas folkmängd utgör av hela rikets, befinnes densamma uppgå till över en femtedel (20-7? ). Av hela stadsbefolkningen utgör den något över fyra femtedelar (81-0 %). Att Sveriges städer, relativt taget, i stor utsträckning deltaga uti den för vår tid utmärkande starka tillväxten av stadssamhällena, är välbekant och framgår även av följande tal. Folkmängden utgjorde vid 1912 års slut och 20 år förut i var och en av de städer, som numera räknas som större, samt i de övriga, tillsammantagna: I samtliga de större, här ovan specificerade städerna har, såsom en uträkning ger vid handen, folkmängden under de tvenne årtiondena ökats från

17 Tab. C. Giftermål, födelser, dödsfall, emigration och immigration länsvis, år 1912, jämfört med årtiondet ) 1) Giftermålstal, födelsetal o. s. v. beteckna årliga antalet giftermål, födelser o. 8. T. på tusen invånare ar medettolkmangden. FOLKMlNGD OOH FOLKÖKNING. 9*

18 10* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING till personer eller med procent samt den övriga stadsbefolkningen från till personer eller med procent. I dess helhet har stadsbefolkningen vuxit från till eller med procent. Att tillväxten varit relativt starkare för de mindre städerna, har sin grund i tillkomsten av nya stadssamhällen. Vad särskilt år 1912 beträffar, har folkökningen i de trettio större städerna i genomsnitt snarare varit under än över vad den brukar vara. I två av dessa städer, nämligen Karlskrona och Kristianstad, förekommer, såsom tab. D närmare utvisar, folkminskning och i 18 städer därutöver har folkökningen visat sig lägre än den i genomsnitt varit under det närmast förflutna årtiondet. Bland de mindre, i tab. D ej specificerade städerna förete flera en rätt betydande folkökning; så exempelvis Strängnäs, Huskvarna, Ulricehamn och Säter. Folkminskning har bland dessa mindre städer förekommit i. nitton, i allmänhet dock endast i ringa grad. Folkmängden i köpingarna utgjorde vid 1911 års slut och vid 1912 års Ökningen uppgick således till personer eller 3-5 %. Under år 1912 har icke någon ny köping tillkommit ej heller någon av de förutvarande blivit utvidgad. Däremot erhöll vid början av år 1913 Sollefteå köping en betydlig utvidgning. Omkring de stora städerna samlar sig i våra dagar ofta en växande folkmängd i den närmast omgivande bygden. Under år 1912 skönjes företeelsen i fråga genom folkökningen uti bland annat följande landssocknar, nämligen: Här bör måhända påpekas att en del av ökningen i Brännkyrka (1 562 personer) är blott skenbar och beror därpå, att man med anledning av socknens införlivande med Stockholm (vilket trädde i verket den 1 januari 1913) övergått till att räkna med mantalsskriven folkmängd i stället för med kyrkoskriven. Även å den landsbygd, som ej omedelbart angränsar till städerna, uppstå i våra dagar mångenstädes samlingspunkter för industri och handel, med i regel starkt växande folkmängd. Bland sådana samlingspunkter framstå under år 1912 de båda norrbottniska gruvsocknarna Gällivare och Jukkasjärvi, trakten omkring Trollhättan samt Västerbergslags tingslag i Kopparbergs län. Andra mellansvenska bergslagsbygder visa däremot endast måttlig folkökning

19 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Tab. D. Befolkningsrörelsen pd 1OOO inv. av medelfolkmängden d landsbygden och i städerna åren * 2* Befolkningsrörelsen 1912.

20 12* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN OCH ÅLDER. eller t. o. m. minskning; i det hela torde kunna sägas, att folkmängdens tillväxt i Sveriges industritrakter under år 1912 varit medelmåttig, men just icke heller mera. De egentliga jordbruksbygderna visa som vanligt stillastående eller folkminskning. B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd. a) Proportionen mellan könen inom rikets befolkning har under senare tider förbättrats, såsom framgår av följande tal: Mot män i hela riket svarade således vid årets början och vid dess slut kvinnor. Sedan den svenska befolkningsstatistikens begynnelse har kvinnkönets relativa övertalighet aldrig varit så ringa som i de senaste åren. År 1909 inträdde dock, vad städerna beträffar, ett avbrott i utjämningen, vilket gjorde sig gällande även under åren Fortfarande är kvinnkönets övertalighet mycket större i städerna än på landsbygden. Av de olika länen (varom se tab. 2) visa såsom vanligt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens överskott av mankön. Avses endast landsbygden, är mankönet år 1912 övertaligt inom samtliga de fem norrländska länen ävensom inom Kopparbergs, Västmanlands, Södermanlands och Blekinge län. Summan för dessa olika landsbygder visar år 1912 en folkmängd av mankön uppgående till mot endast kvinnor, eller mot män endast 980 kvinnor. Tager man Norrland och Dalarne såsom helhet (land och stad), visar sig även här mankönet övertaligt; hela folkmängden inom denna landsdel uppgår nämligen till män och kvinnor, d. v. s. 991 kvinnor mot män. Tab. Q innehåller jämväl relativa tal för proportionen mellan könen inom olika åldrar. Jämföras förhållandena i detta avseende vid 1912 års slut med talen för åren , finner man, att kvinnornas relativa antal inom alla åldrar numera är avsevärt lägre än förr. Den minsta sänkningen utvisa åldrarna 20 25, och år. Att kvinnornas antal är jämförelsevis

21 Tab. E. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren Absoluta tal. J ) ') Folkmängden för äldre tider är bär upptagen i enlighet med beräkningarna ar Q. Sunäbärg i Statistisk tidskrift, häftet 129. FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. 13*

22 14* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. lågt mot förr i vissa av do yngre åldrarna, beror därpå, att under flera av de senare åren mod ringa emigration utvandringen varit större bland kvinnorna än bland männen. Proportionen mellan könen inom ollkn civilstånd är av intresse företrädesvis i fråga om de ogifta. Upplysningar härom meddelas, för såvitt de absoluta talen angår, i tab. 6. För vinnande av en sammanfattning har man brukat jämföra antalet ogifta män i åldern år med antalet ogifta kvinnor i åldern år. Begränsningen av dessa grupper blir naturligtvis alltid i någon mån godtycklig, men antages nämnda jämförelse såsom åtminstone ungefärligen motsvarande de faktiska förhållanden, som böra tagas i betraktande, blir resultatet för senare tider följande: Dessa tal giva en helt annan föreställning om det kvinnliga överskottet än den vanliga jämförelsen mellan folkmängden av vartdera könet i dess helhet. Mot varje tusental män svara här ej mindre Un ungefär kvinnor. De jämförelsevis emigrationsfria åren på senaste tiden hava åstadkommit en märkbar förbättring i denna proportion. b) Åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid 1912 års utgång framgår av tab. G. Fördelningen är, såsom vanligt för år då ej folkräkning hålles, beräknad, i huvudsak efter den metod som närmast finnes antydd i 1901 års berättelse. Såsom i 1911 års berättelse meddelades, hava dock numera beräkningarna kunnat förbål 1 ras genom utnyttjande av de nya uppgifter om från och till den s. k. boken över obefintliga överflyttade personer, som från och med sistnämnda år lämnas i de summariska folkmängdsredogörelserna. Enligt omnämnda beräkningar (och 1910 års folkräkning) utgjorde åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten inom skilda åldrar under sistnämnda år:

23 Tab. F. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren På 1000 inv. av hela folkmängden. 1 ) ') Folkmängden för äldre tider är bär upptagen i enlighet med beräkningarna i Statistisk tidskrift häftet 129. FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. 15*

24 16* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. Tab. E lämnar tillfälle att utsträcka jämförelsen längre tillbaka i tiden. Vad särskilt angår år 1912, visar döt sig, att folkmängden ökats inom var och en av do åldersklasser, som pläga kallas huvudgrupper, utom inom gruppen 0 6 år, inom vilken nedgång i siffrorna yppat sig redan de båda föregående åren. I detta sammanhang må för övrigt erinras, att tillväxt eller minskning inom de olika åldersgrupperna endast i ringa mån är beroende av dödligheten, vilken i våra dagar blott föga varierar från det ena året till det andra. Huvudanledningen till ökning eller minskning inom varje ålder är talrikheten av den nya årsklass, som inträder i resp. åldersgrupp, jämförd med talrikheten av den årsklass, som utgår ur densamma för att inträda i närmast högre femårs- eller större grupp. När exempelvis gruppen 0 5 år nu minskats, beror detta därpå, att antalet levande födda varit så lågt de senaste åren. Men en mycket betydelsefull omständighet är också utvandringen, vilken ju i övervägande grad drabbar vissa åldersgrupper och därjämte från år till annat företer synnerligen stora växlingar. För vinnande av en noggrannare föreställning om befolkningens nuvarande fördelning efter ålder bör densamma jämföras med förhållandena under föregående tider och särskilt med tal, som så nära som möjligt utvisa den för vårt folk normala fördelningen. Såsom sådan har i de närmast föregående årgångarna använts fördelningen i medeltal under den långa tidrymden En jämförelse med dessa såsom normala begagnade tal meddelas i tab. G, medan tab. E och F visa, den förra i absoluta, den senare i relativa tal, folkmängdens fördelning efter ålder vid olika tidpunkter från 1750 fram till våra dagar. De mest betydelsefulla fakta, som härvid träda i dagen, äro senare tiders stora folkbrist; inom såväl åldersgruppen 0 5 år som mittelåldern, mot å andra sidan den stora övertaligheten inom de högre åldrarna. Folkbristen inom åldern år, räknad såsom helhet, nådde sin höjdpunkt år 1893, då denna grupp nedsjunkit till att omfatta endast 462 /o 0 av rikets folkmängd, medan den i normala fall utgör i vårt land (och i andra länder även) vid pass 500 / 00. En så stor undertalighet för denna betydelsefulla folkgrupp är i vilket land som helst en utomordentligt sällsynt företeelse.

25 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH KÖN. Utan tvivel måste det betraktas såsom en stor fördel, att från och med 1894, efter utvandringens tillbakagång, en förbättring härutinnan hos oss nästan årligen givit sig tillkänna. Förbättringen har dock varit mycket långsam. Vid 1912 års slut nådde åldem till något över % 0, i stället för det normala 500 / 00. I tab. G lämnas, såsom förut skett, en beräkning av, huru folkmängden i varje åldersklass skulle ställt sig, om fördelningen varit den under äldre tider vanliga, samt huru densamma i stället gestaltat sig i verkligheten. Upplöser man då den stora gruppen år i femårsgrupper, finner man, att vid 1912 års utgång brist förefanns inom varje femårsgrupp mellan 20 och 50 års ålder (även inom femårsgruppen år, vilken i senaste tid plägat utvisa ett litet överskott). Sammanlagda bristen uti ifrågavarande åldrar utgjorde (efter frånräknande av nyssnämnda överskott när sådant förekommit) år 1912 och föregående år: 17* Tab. G. Folkmängdens fördelning efter ålder och kön, dr 1912, jämfört med äldre tider. ') Om den relativa fördelningen ar folkmängden efter aider varit densamma som under perloden (första sifferkol.).

26 18* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. Störst visade sig bristen omkring mitten av 1890-talet. Sedermera hava dock förhållandena, om än långsamt, förbättrats, men likväl förefinnes inom åldersgruppen år en lucka i Sveriges folkmängd på ej mindre än personer. I övrigt må framhållas, att bland femårsgrupperna nu i fråga företer gruppen år den ojämförligt största avvikelsen, beroende på de ytterst svaga årskullar, födda i slutet av och början av 1870-talet, från vilka nämnda femårsgrupp härflyter. Det andra stora faktum, som ovan omnämnts i fråga om den nuvarande åldersfördelningen, är överskottet i de högre åldrarna. Jämfört med vad under normala förhållanden borde vara händelsen har folkmängden i åldern över 65 år utvisat en övertalighet av: Denna företeelse har alltså snart sagt för varje år blivit allt mera utpräglad. Huruvida de båda senaste årens svaga tillbakagång betyder något annat än en tillfällig stagnation, får framtiden utvisa. För närvarande har Sverige omkring flera åldringar än som normalt skulle vara händelsen. Även denna avvikelse är relativt så bets'dande, att något motstycke svårligen skall kunna uppvisas i något annat europeiskt land. Eelativt sett ter sig överskottet, såsom en närmare undersökning ger vid handen, allt större och större ju högre upp man kommer i åldersserien. Särdeles stark har tillväxten under senare tider varit inom den höga åldern av 80 år och däröver, vilken ock numera nått en utomordentlig talrikhet. Medan folkmängden sedan år 1860 vuxit t. ex. inom den spädaste barndomsgruppen (0 5 år) från endast till , eller på ett halvsekel med knappt 20 %, har gruppen av åttioåringar och däröver vuxit från till och alltså nära nog fyrdubblats. Betydelsen av den abnorma fördelningen efter ålder inom nutidens Sverige har ofta blivit framhållen. Det säger sig självt, att en starkt utpräglad övertalighet inom de åldrar, som till stor del äro ur stånd att försörja sig själva, alltid måste bliva en ekonomisk tunga helst när förhållandet motsvaras av en lika utpräglad folkbrist inom de mest arbetsföra åldrarna. Och då av de övriga åldrarna gruppen år är övertalig, innebär detta naturligen också stora krav såväl på samhället som den enskilde i fråga om det uppväxande släktets uppfostran och undervisning. Ställningen kan alltså i korthet uttryckas så, som den ofta redan förut karakteriserats: att Sverige i våra dagar har överflöd på skolbarn och framför allt på åldringar men brist på arbetsdugligt folk. Den yttersta orsaken till alla dessa missförhållanden är naturligtvis emigrationen. c) Civilståndsfördelningen. Från och med 1891 hava beräkningar årligen utförts även angående fördelningen efter civilstånd, såväl för befolkningen i

27 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 19* dess helhet, som för varje särskilt åldersår. Helt naturligt kunna dessa beräkningar endast bliva approximativa. (Närmare redogörelse för deras utförande är lämnad i Folkräkningsberättelsen för år 1910, del II. Från och med år 1911 hava dock beräkningarna kunnat göras något tillförlitligare, väsentligen genom användning av de uppgifter om efterlevande makes ålder, som numera finnas upptagna i utdragen ur dödböckerna. I tab. 6 av förevarande berättelse är resultatet infört för såvitt angår 1912 års folkmängd, medan i tab. H och I å sid. 20* och 22* till jämförelse återgivits även några sammanfattande tal för närmast föregående och tidigare år. Enligt de sålunda lämnade data rörande civilståndsfördelningen har densamma vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten under det sista av dem varit följande: Folkmängden har alltså år 1912 ökats inom alla civilståndsgrupper. För barn under femton år är emellertid ökningen, liksom åren närmast förut, anmärkningsvärt låg, nämligen år 1912 endast 0-37 %. Den relativa talrikheten av varje grupp framgår av tab. H K. Vad som här i första rummet tilldrager sig uppmärksamheten är det allt fortfarande mycket höga antalet vuxna ogifta (över 15 års ålder). I medeltal för ett och ett halvt sekel ( ) har denna grupp beräknats utgöra på varje million av folkmängden; siffran bleve dock betydligt lägre, om man höllc sig endast till äldre tider med deras så väsentligt mindre frekvens av ogifta mot i våra dagar. För år 1912 befinnes nu den vuxna ogifta befolkningen utgöra ända till på varje million, och, såvitt känt är, har denna grupp av befolkningen aldrig förr i vårt land varit så talrik. Förhållandet är naturligen delvis att tillskriva det förhållandet, att utvandringen under åtskilliga av de senare åren varit jämförelsevis ringa. Den ogifta ungdomen, som förr emigrerade, fick nu under några år stanna hemma likväl utan att i hemlandet finna nämnvärt talrikare tillfällen än förr att ingå äktenskap. Under avdelningen för åldersfördelningen här ovan påvisades en brist för närvarande i åldern år av ej mindre än personer jämfört med den folkmängd, som skulle funnits i dessa åldrar, om åldersfördelningen varit normal. Undersökes nu förhållandet även från synpunkten av kön och civilstånd, befinnes denna brist fördela sig på ett ganska egendomligt sätt. Vad först vartdera könet beträffar, visar mankönet en brist inom dessa åldrar

28 Tab. H. Folkmängdens fördelning efter kön och civilstånd, åren ) 20* FOLKMÄNODENS FÖRDELNING EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND. l ) Folkmängden lör äldre tider är här upptagen i enlighet med beräkningarna av O. Sundbärg i Statistisk tidskrift, häftet 139.

29 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 21* av personer och kvinnkönet en brist av personer. Men mankönets brist av befinnes vara sammansatt på det sätt, att av ogifta men i själva verket fanns ett överskott av , medan däremot bristen av gifta uppgick till ej mindre än Härförutom funnos färre änklingar än man efter normal fördelning skulle väntat. För kvinnkönet är förhållandet ej mycket annorlunda. Av ogifta kvinnor finnas flera än som vederborde, men de gifta äro färre än väntat, i dessa åldrar. Vad beträffar änkorna är deras antal ej mindre än personer lägre, än som efter normal fördelning skulle beräknas. Förestående tal vittna oförtydbart om de ogynnsamma förhållandena med avseende å giftermålsfrekvens i nutidens Sverige. Och likväl äro talen här ovan jämförda med siffrorna för hela tidrymden ända fram till år Inskränktes jämförelsen till äldre tider, skulle de senaste årens resultat framträda ännu långt ofördelaktigare. Den brist, som särskilt utmärker antalet änkor, är givetvis även beroende på den utomordentligt stora minskningen av dödligheten, särskilt bland männen. Den del av folkmängden, som närmast är att sammanställa med de föddas antal, är gruppen av gifta kvinnor i åldern år. Från denna synpunkt förtjänar alltså sagda grupp en särskild uppmärksamhet. I medeltal för hela tidrymden har densamma beräknats uppgå till på varje million av folkmängden, och tab. I å nästföljande sida visar, att ännu så sent som år 1860 siffran var Men år 1912 funnos blott gifta kvinnor i denna ålder på varje million av folkmängden. På inv. vid 1912 års slut borde enligt medelproportionen hava funnits sådana kvinnor, men i verkligheten funnos endast Ovanstående tal vittna tillräckligt om, att när antalet födda barn i våra dagar är så betydligt lägre än i äldre tider, så ligger förklaringen härtill väl icke enbart men dock till stor del uti den sa betydande nedgången av giftermålsfrekvensen, vilken nedgång är ett av de mest iögonenfallande drag den svenska befolkningsstatistiken har att uppvisa. Att antalet ingångna äktenskap så starkt minskats i Sverige, har dock ej på långt när medfört en lika stor omkastning av proportionen mellan gifta och ogifta inom folkmängden. Orsaken härtill är naturligtvis emigrationen. Den uppväxande ungdomen, som ej i fäderneslandet trott sig finna tillfälle att grunda eget hem, har nu under årtionden utvandrat för axt söka sin bärgning i främmande land. På detta sätt har ett stort avbräck skett i folkökningen inom Sverige, särskilt inom ungdoms- och mannaåldrarna, vilka därför nu äro relativt betydligt fåtaligare representerade inom folkmängden än förr. Men då företrädesvis de ogifta utvandrat, är det tydligt, att härigenom procenten av gifta har kunnat hållas uppe bland de hemmavarande. Också finner man att, inom de härutinnan betydelsefullaste åldrarna, procenten av gifta bar omfattat av hela befolkningen inom varje ålder, vad först männen beträffar, de belopp, som framgå av.följande tal (för 1750 och 1800 enligt beräkningar av G. Sundbärg, varom se Statistisk tidskrift, häftet 139):

30 Tab. I. Folkmängden inom vissa större ålders- och civilstånds grupper, åren ) 22* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. ') Folkmängden i dess helhet för äldre tider är här upptagen i enlighet med approximativa korrigeringar, och folkmängden inom här upptagna grupper är före är 1870 blott approximativ. s ) Ogifta, änkor och frånskilda.

31 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 23* Tab. K. Befolkningens fördelning efter ålder och civilstånd, på 1 million inv.

32 24* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Man finner här för de yngre åldrarna ingen nämnvärd nedsättning av de giftas procenttal sedan år I och för sig betyder detta icke alltför mycket, då talen för år 1870, såvitt känt är, äro ogynnsammare än för något föregående år. Men i alla fall vittna talen härovan, att inom den hemmavarande befolkningen icke någon ytterligare sänkning ägt rum av procenten för de gifta, om än detta resultat, såsom nämnts, åstadkommits blott genom utflyttning av de ogifta. Vad särskilt året 1912 angår, företer detsamma en nedsättning av de giftas antal i samtliga här upptagna åldersgrupper. För hvinnhönets del är resultatet tämligen enahanda. Av kvinnorna inom envar av nedanstående åldrar voro gifta, %: Här framträder till och med en ganska märkbar höjning av procenttalen inom de yngre åldrarna från 1870 räknat, men på grund av års låga giftermålstal har denna höjning under dessa år ej kunnat fortgå. Av samma skäl, som anfördes i 1911 års berättelse, har det icke lämpligen låtit sig göra att i föreliggande redogörelse intaga några beräkningar över folkmängdens yrkesfördelning, motsvarande dem som meddelades i årgångarna C) Giftermål. a) Antalet giftermål. Liksom i närmast föregående berättelse har även i denna, vid sidan av den sedvanliga räkningen av vigslarna efter lysningsorteu, d. v. s. den kvinnliga kontrahentens kyrkobokföringsort, jämväl verkställts en fördelning av de vigda männen, efter deras hemort. Den förra fördelningen har sin grund i gällande bestämmelser om vigslarnas kyrkobokföring, vilka i sin ordning betingats av allmän lags stadganden om lysning. Fördelningen efter männens hemort har det största intresset då därmed sammanställes de vigda

33 ANTALET GIFTERMÅL. 25* männens fördelning efter yrke. Uti centralbyråns berättelser har i tab. 8 och 12 ävensom tab. 4 de vigda männens fördelning på län samt på landsbygd och städer skett efter deras egen kyrkobokföringsort, varemot i övriga, för de under året ingångna giftermålen redogörande tabellerna, där jämväl hemorten beröres, d. v. s. tab. 7, 9 11 och 14, de kvinnliga kontrahenternas kyrkobokföringsort varit den bestämmande. En följd av nämnda anordning har varit, att i tab. 8 och 12 ävensom i tab. 13, den speciella yrkestabellen för de vigda männen, kommit att ingå även de fall, då svensk man (eller rättare i Sverige kyrkobokförd man) utrikes gift sig med utländska, vilka fall i övriga tabeller här ifråga, liksom före 1911 i a 11 a dylika tabeller, lämnats utom räkningen. Antalet sådana fall uppgick år 1912 till endast 18, varmed sålunda slutsiffran i de tre förstnämnda tabellerna överstiger slutsiffran i de övriga tabellerna här i fråga. Hela antalet äktenskap, som under år 1912 ingingos av i vårt land kyrkobokförd man eller kvinna, uppgick till I fall härav voro båda kontrahenterna här kyrkoskrivna, men i 96 fall endast den kvinnliga och i 18 fall, såsom ovan antytts, endast den manliga. 1 ) De i äktenskapet inträdda fördelade sig efter kyrkoskrivningsorten på landsbygd, städer och utlandet jämlikt tab. 8 sålunda: Såsom synes, bliva resultaten, vare sig man vid fördelningen av de ingångna giftermålen håller sig till mannens eller kvinnans hemort, föga skiljaktiga. Relativt större skillnader yppa sig visserligen, då man med tillhjälp av de i tab. 8 framlagda siffrorna tager de skilda länen i skärskådande, men även härvidlag äro i regel skillnaderna av föga avsevärd storlek. Skiljaktigheterna göra sig nog på ett mera väsentligt sätt gällande, först då man tager mannens yrke med i räkningen. En fördelning, där mannens yrke och kvinnans kyrkoskrivningsort sammanställas, är naturligtvis principiellt oriktig och måste leda till i varje fall något missvisande resultat. Men eljest torde det säkerligen vara till fyllest om man med avseende å giftermålens fördelning efter kontrahenternas hemort fäster sig endast vid kvinnans. Också har man, såsom förut här ovan nämnts, i samtliga de under år 1912 ingångna äktenskapen berörande tabellerna, i vilka kyrkobokföringsorten utgör en bland indelningsgrunderna, utom i tab. 12, där mannens yrke jämväl bildar ett indelningsmoment, och i tab. 4 och 8 på grund av deras sammanhang med tab. 12, låtit kvinnans kyrkobokföringsort vara den avgörande. Och i den följande framställningen har man även, utom då motsatsen uttryckligen angivits, av de ovannämnda !) Av de 96 utländingar, som år 1912 gifto sig mod i vårt land kyrkoskrivna kvinnor, voro 8 frän Norge, 10 frän Danmark, 33 från Finland, 4 frän Kyssland, 18 från Tyskland, 14 från andra europeiska länder, 5 från Förenta Staterna och 4 från andra utomeuropeiska länder. Av de 18 utländskor, som gifte sig med svenskar, voro flertalet eller 12 från Finland, 3 från Norge och 3 från Danmark.

34 26* ANTALET GIFTERMÅL. fallen tagit endast de fall i betraktande, då här i landet kyrkobokförd kvinna under redogörelseåret ingått äktenskap, varemot de få övriga 18 fallen, då svensk man gift sig utrikes med utländska, lämnats å sido; något som torde anses motiverat av såväl deras ringa antal som fördelen av att i framställningen slippa operera med två skilda slutsiffror på antalet ingångna giftermål, varjämte vunnits, att jämförligheten med äldre tider ej rubbats. Nyssnämnda fall, sammanställda med redogörelseårets medelfolkmängd, utvisa en giftermålsfrekvens av 5-94 på varje tusental invånare. En jämförelse med närmast föregående år utfaller sålunda: Giftermålsfrekvensen, som år 1911 gått ned ganska väsentligt, har således under år 1912 åter höjt sig något, dock utan att uppnå medeltalet för de senaste tio åren. Stigningen återfinnes både å landsbygden och i städerna. Som vanligt är städernas giftermålstal högre än motsvarande tal för landsbygden. Sveriges giftermålstal ter sig numera synnerligen lågt, om det ställes i jämförelse med andra länders, såsom framgår av följande översikt. 1 ) l ) For dot sibta aret äro uppgifterna delvis preliminära. a ) Utom Finland och Polen.

35 ANTALET GIFTERMÅL. 27* Serbiens giftermålstal år 1912 var, som synes, abnormt lågt, beroende därpå att landet då var invecklat i krig. Eljest är Irland dét enda land, som uppvisar lägre giftermålsfrekvens än Sverige. Norge är emellertid endast obetydligt framför. Från Finland saknas uppgift. Av de särskilda länen i vårt land hava under året tolv, bland dem Stockholms stad, höjt sig över tioårsmedeltalet, medan tretton län visa.större eller mindre undermålighet. Mest framträder denna inom Hallands län, med 10 procent färre äktenskap än vanligt, dock är länets giftermålstal för 1912 något högre än för året förut. Den gynnsammaste ställningen i förhållande till tioårssiffran har Västmanlands län. Stockholms stad företer efter vanligheten det i och för sig högsta giftermålstalet, nämligen 9-27 på tusen invånare. Det lägsta giftermålstalet (4-82 % 0 ) förekommer i Hallands län. I de större städerna (tab. D, sid. 11*) äro årets giftermålstal i allmänhet utpräglat låga. Nio städer, däribland Stockholm, utvisa högre siffror än årtiondets medeltal. De återstående tjuguen större städerna stå däremot ogynnsammare än vanligt; bland dem framträda med utpräglad underlägsenhet flera av våra viktigare industristäder, såsom Eskilstuna, Jönköping, Borås, Halmstad och Trälleborg. I de smärre städerna äro talen i allmänhet ock låga. Undantag härifrån göra egentligen endast Vänersborg och Östersund samt några helt små städer, varest de relativt höga talen bero på tillfälligheter. En närmare föreställning om de ingångna äktenskapens relativa antal vinnes, om detsamma jämföres, ej såsom nyss med folkmängden i dess helhet (vilken jämförelse dock även är av betydelse från sin synpunkt), utan i stället med folkmängden av ttktensknpsledlga inom mittelåldrarna. I Sverige har denna jämförelse plägat ske med folkmängden av män i åldern år och med kvinnor i åldern år. Av särskild betydelse är här att utröna frekvensen av första giften, och bör denna naturligtvis jämföras med folkmängden av ogifta män och kvinnor i sagda åldrar. Vad först angår männen, utfaller denna jämförelse på följande sätt: 3* Befolkningsrörelsen 1912.

36 Tab. L. Ingångna och upplösta äktenskap samt vissa relativa tal för de vigda, åren * INGÅNGNA OCH UPPLÖSTA ÄKTENSKAP M. M. ') Talen för aren enligt de korrigerade beräkningarna av O. Sundbärg i Statistisk tidskrift,, haft ) För aren har ingen franräkning kunnat ske för genom skiljobrev upplösta äktenskap. s ) Frän och med är 1910 inga jämväl andra äktenskapsskillnader än sådana, för vilka skiljobrev utfärdats, se tab. 15, sid. 38.

37 ANTALET I FÖRSTA GIFTET INTRÄDDA. 29* Från denna synpunkt sedd blir 1912 års giftermålsfrekvens icke allenast underlägsen medeltalet för näst föregående årtionde, utan, med undantag för de tre åren 1868, 1869 och 1911, den lägsta som någonsin iakttagits i vårt land. Underlägsenheten i förhålland till äldre tider framträder bjärt i tab. M, av vilken bl. a. synes, att motsvarande giftermålstal ännu så sent som under 1880-talet var något mer än 69 promille. Ses giftermålsfrekvensen, på samma sätt uträknad, från kvinnornas synpunkt, blir resultatet för de senaste åren sådant, som framgår av följande tal: Från kvinnkönets synpunkt ställer sig giftermålsfrekvensen år 1912 ungefär lika ofördelaktigt som från mankönets, och årets tal är underlägset medelsiffran för de tio närmast föregående åren och för övrigt ett av de lägsta som någonsin observerats. För frekvensen av omgiften, jämfört med folkmängden av änklingar och änkor inom giftermålsåldern, redogöres här nedan. b) De vigdas förutvarande civilstånd. Med hänsyn till inträde i första giftet eller i omgifte har de vigdas antal, av vartdera könet, procentiskt fördelat sig på det sätt, som framgår av tab. L. Man finner att, från årtiondet räknat, antalet i omgifte inträdda nedgått, bland männen från % till 7-59 % och bland kvinnorna från % ända till blott 2-96 %. För kvinnorna är omgiftenas procenttal år 1912 det lägsta kända; för männen har ett lika lågt förekommit endast en gång förr, nämligen år Tab. L utvisar även kombinationen mellan mannens och hustruns förutvarande civilstånd. I % av samtliga fall voro under redogörelseåret båda kontrahenterna förut ogifta; åren var detta händelsen endast med %. Den starkaste tillbakagången utvisa giftermålen mellan ogift man och änka, vilka åren utgjorde 8-62 % av samtliga giftermål, men år 1912 endast 1-66 %. Antalet om&lften bör naturligtvis, för noggrannast möjliga fastställande av frekvensen, jämföras med folkmängden av änklingar och änkor (samt från-

38 Tab. M. Antalet i första giftet inträdda jämfört med medelfolkmängden av ogifta, åren ) 30* ANTALET I FÖR8TA GIFTET INTRÄDDA. -1 ) ITör tidrymden äro talen 1 enlighet med de korrigerade beräkningarna av O. Sundbärp i Statistisk tidskrift, haft s ) Hela antalet vigda män, i första giftet, p& tusen ogifta män i åldern är. 2) Hela antalet vigda kvinnor, i första giftet, pä tusen ogifta kvinnor i äldern är.

39 DE VIGDAS FÖRUTVARANDE CIVILSTAND OCH ÅLDER. 31* skilda) inom de åldrar, inom vilka omgiften förekomma. Bortsett från undantagsfall kan denna ålder anses omfatta, för männen grupperna under 65 år och för kvinnorna grupperna under 55 år. År 1912 utgjorde medelfolkmängden av änklingar (och frånskilda) inom förstnämnda ålder personer och hela antalet vigda änklingar (och frånskilda) utgjorde 2 515, eller 55-4 % 0 av nämnda medelfolkmängd. Motsvarande medeltal för åren är 60-8 % 0. Av änkor (och frånskilda) utgjorde under 1912 medelfolkmängden i åldern år personer, och antalet vigda änkor (och frånskilda) 982, eller 19-1 % av folkmängden. Motsvarande tal för åren var 21-6 % 0. Såväl för män som kvinnor hava alltså under år 1912 omgiftena varit, relativt taget, avgjort färre än under årtiondet i medeltal. c) Åldern vid äktenskapets ingående. Vid undersökningen av giftermålens fördelning å olika åldrar är den främsta synpunkten att beräkna frekvensen av de vigda i förhållande till den samtida folkmängd, inom vilken äktenskapen ingås. Avses endast att lämna en översikt av de huvudsakligaste fakta, kan denna beräkning inskränkas till första giftet och jämförelsen alltså göras med folkmängden av ogifta. För mannens del ställer sig förhållandet då på följande sätt, under år 1912 och i medeltal för närmast föregående årtionde: Året 1912 visar således i jämförelse med tioårsmedeltalet större eller mindre underlägsenhet inom alla åldersgrupper under 45 år. För kvinnornas del har giftermålsfrekvensen inom olika åldrar varit följande, om fortfarande endast första giftena avses:

40 32* DE VIGDAS ÅLDER. Här påträffas således inom blott en av femårsgrupperna en större giftermålsfrekvens än tioårsmedeltalet, nämligen inom den högsta. Vid en sammanställning med äldre tiders förhållanden möter den svårigheten, att uppgifterna om de vigdas ålder äro fullt korrekta först från och med 1880-talet. Emellertid hava beräkningar verkställts, som möjliggöra åtminstone en ungefärlig jämförelse även med åren Jämföres nu året 1912 med årtiondet (se tab. M), finner man för kvinnorna i åldern år en höjning från 8-4 % till 9'3 och för åldern år från 66 % 0 till 71, i åldern år däremot en sänkning från 98 % till 92, i åldern år från 83 % till endast 58, i åldern år från 53 till 33, o. s. v. Vad då angår stegringen inom de yngre åldrarna, är densamma naturligen att tillskriva utvandringen, som så starkt decimerar den ogifta befolkningen i dessa åldrar och således låter antalet giftermål framstå såsom rätt betydande i jämförelse med den kvarvarande folkmängden. I de mera framskridna åldrarna åter, där utvandringen är mindre, avtecknar sig giftermålsfrekvensens verkliga minskning skarpare. På detta sätt måste en betydande del av den konstaterade förskjutningen betecknas såsom endast skenbar. Till ytterligare belysning av nu behandlade fråga torde tjäna en uppdelning av de vigdas antal i och för sig, utan hänsyn till folkmängden. Av hela antalet vigda män tillhörde, i % envar av nedanstående åldersgrupper: För hela antalet vigda kvinnor äro motsvarande procenttal:

41 DE VIGDAS ÅLDER. 33* Väl äro dessa tal ej fullt tillfredsställande för denna frågas loaning, enär procentbeloppen också äro beroende av folkmängdens ständiga växlingar inom åldersgrupperna inbördes. Men i alla fall torde dock, vid jämförelse mellan talen för de båda årtiondena och , kunna sägas, att åtminstone för kvinnornas del har yppat sig en förskjutning i riktning mot yngre åldrar, fastän på de allra senaste åren en tendens i motsatt riktning kan skönjas. Utvecklingsgången blir föga olika, om man, såsom ännu korrektare är, inskränker sammanställningen till endast första giftena, alltså med frånseende av omgiften. Talen bliva då, vad först männen angår: För kvinnorna i första giftet utgöra motsvarande procenttal: Medelåldern för de vigda finnes uträknad i tab. L. Under år 1912 har medelåldern i första giftet för såväl män som kvinnor sjunkit något ehuru ytterst obetydligt mot året förut, nämligen för männen från år till och för kvinnorna från till Åldersskillnaden mellan man och hustru framgår, i medeltal, av de i tab. L meddelade siffrorna, överhuvud har under de senaste årtiondena denna skillnad visat benägenhet att ökas. Under redogörelseåret utgjorde densamma 2-48 år (om första giftena avses), mot under 1870-talet endast 1-75 år.

42 34* DE VIGDAS ÅDER OCH YRKE. d) Kombination av de vigdas ålder. De ytterst detaljerade uppgifter, som härom meddelas i tab. 10 och 11, torde icke lämpligen för varje år kunna underkastas en utförligare bearbetning, utan har denna alltid ansetts böra sparas till de sedvanliga tioårsöversikterna. e) Yrkesfördelningen bland de vigda. Från och med 1901 års årgång bearbetas uppgifterna om de vigda männens yrke, med åtskiljande även av ålder och gifte (första giftet eller omgifte). Den nu använda yrkesgrupperingen är densamma som begagnas vid den ännu ej avslutade bearbetningen av 1910 års folkräkningsmaterial. I tab. 12 och 13 är resultatet framlagt för år 1912, dock även denna gång, av skäl, som i föregående berättelser anförts, i en sammandragen form, d. v. s. med sammanslagning av yrkena uti färre och större grupper. Enligt den sålunda verkställda bearbetningen har antalet under år 1912 ingångna äktenskap, de 18 fall inräknade, då svensk man gift sig utrikes med utländska, befunnits fördela sig på följande sätt, efter mannens yrke räknat: Några beräkningar över giftermålens relativa frekvens inom skilda yrkesgrupper kunna icke för närvarande framläggas, utan får därmed anstå, tills den på 1910 års folkräkningsmaterial grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke hunnit slutföras. Med den noggrannhet, som uppgifterna i tab. 13 medgiver, ha de i sitt första gifte inträdda männens medelålder inom olika yrkesgrupper beräknats, och har densamma befunnits uppgå till: för idkare av industri och bergsbruk till 28-2 år, för personer anställda vid husligt arbete och för arbetare av obestämt slag till 283 år, för idkare av handel och samfärdsel 29-1 år, för idkare av jordbruk med binäringar 29-5 år, för personer anställda i allmän tjänst 29-6 år och för personer utan närmare angivet yrke, till stor del bestående av s. k- för detta yrkesutövare, 29-9 år. Skiljaktigheterna äro ju icke stora, men synas dock tyda på att inom de näringsgrenar, som huvudsakligen äro att betrakta som stadsnäringar, ingå männen tidigare äktenskap än inom övriga näringsgrenar. Detta står också i överensstämmelse därmed, att medelåldern för de vigda männen i städerna är lägre än på landsbygden, om också under år 1912 skillnaden i detta hänseende varit särdeles obetydlig. Beräknad med tillhjälp av tab. 9 befinnes nämligen den förra uppgå till 28'87 år och den senare till

43 DE VIGDAS YRKE. ÅRSTIDEN VID ÄKTENSKAPS INGÅENDE. 35* år. För kvinnorna ställer sig förhallandet omvänt, i det att ifrågavarande medelålder för dem belöper sig på resp ooh år.> Till ytterligare belysning av de vigdas fördelning efter ålder inom olika yrken må meddelas följande. Av de i första giftet inträdda männen voro yngre än 30 år: En jämförelse med de föregående årens tal visar, att de skillnader, som här framträda, äro mera än en tillfällighet. Slutligen är att uppmärksamma i tab. 13 frekvensen av omgiften inom de olika yrkena. I allmänhet uppgår omgiftenas antal till ungefär en tolftedel av första giftena, men bland jordtorparna till mer än en fjärdedel och bland lägenhetsinnehavarna till en tredjedel. Eget nog bilda statare och övriga jordbruksarbetare här i det närmaste den andra ytterligheten, med ett omgifte endast för vart tjugufjärde eller tjugufemte första gifte. Tabellens data tala i övrigt för sig själva, där ej siffrorna äro för små för att slutsatser skola kunna av dem dragas. f) Årstiden vid äktenskaps ingående. Beräknas antalet inom varje månad ingångna äktenskap pr år och inv., finner man för år 1912 följande resultat, jämfört med förhållandena under åren : Medeltalet för samtliga månader är för årtiondet 5-98 och för redogörelseåret Såsom sedan mer än hundra år iakttagits, ingås i vårt land få

44 36* BORGERLIGA ÄKTENSKAP M. M. UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. äktenskap under månaderna januari mars och juli september, men däremot särdeles många under årets sista kvartal. g) Borgerliga äktenskap. Kontrahenternas konfessionella förhållanden. Med lagen av den 6 november 1908, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1909, har, såsom i 1909 års berättelse sid. xvn närmare utvecklades, åt den borgerliga formen för äktenskaps ingående givits en ojämförligt vidsträcktare användning än förut. Bearbetningen av 1912 års vigselboksutdrag har givit vid handen, att av nyingångna äktenskap ej färre än avslutats inför borgerlig myndighet, däribland 2128 valfritt och 1374 obligatoriskt. I förhållande till hela antalet utgöra de valfritt borgerliga äktenskapen 6-42 %, de obligatoriskt borgerliga äktenskapen 4-14 % och samtliga borgerliga äktenskap /. På landsbygden utgöra motsvarande siffror resp %, 3-87 % och 6-41 %, i städerna %, 4-76 % och %. Fördelningen å olika landsändar är särskilt vad de valfritt borgerliga äktenskapen beträffar ganska ojämn. I ögonen fallande är det stora antalet av dylika äktenskap i Stockholm, eller 1 082, medan Göteborgs stad, som i allt har nära två femtedelar så många giftermål som Stockholm, endast uppvisar 55 valfritt borgerliga. Med avseende på de obligatoriskt borgerliga äktenskapen meddelas i anmärkningarna till tab. 7 (intagna å sid. 19) parens fördelning å de olika trossamfunden ävensom å landsbygd och städer. Antalet obligatoriskt borgerliga äktenskap, där endera eller båda kontrahenterna tillhörde främmande trossamfund, var 150; till främmande trossamfund hava då, på grund av ordalagen i lagen >av den 6 november 1908, räknats även utländska luterska kyrkosamfund. Bland kontrahenterna inom de övriga till samma grupp hänförda äktenskapen voro 276 män och 263 kvinnor icke döpta samt 397 män och 375 kvinnor icke konfirmationsberedda. Oavsett de obligatoriskt borgerliga äktenskapen funnos en del andra, där kontrahenterna icke tillhörde svenska kyrkan. Så var nämligen fallet med 5 valfritt borgerliga äktenskap, där kontrahenterna tillhörde samma främmande trossamfund, med prästerskap berättigat att förrätta laga vigsel, nämligen i 1 fall romersk-katolskt och i 4 fall mosaiskt trossamfund, samt vidare 66 äktenskap, som avslutats med vigsel inför främmande trossamfunds prästerskap. Antalet äktenskap, där båda kontrahenterna tillhörde svenska kyrkan, utgjorde således , och övriga äktenskap 1 445, mot år h) Hela antalet upplösta äktenskap såväl genom döden som genom skilsmässa, varom mera här nedan har under år 1912 uppgått till eller på varje million av folkmängden (jfr tab. L). Då de ingångna äktenskapens antal var , uppstod alltså ett överskott av ingångna, eller: mot varje tusental nya äktenskap svarade 784 upplösta, överskottet av ingångna äktenskap har, såsom tab. L visar, under senare tider plägat vara åtskilligt lägre än förr. Under årtiondena , och , som i detta hänseende stå främst, uppgick detta överskott till om-

45 UPPLÖSTA ÄKTENSKAP OCH TROLOVNINGAR. 37* kring på varje million av folkmängden, mot blott 1297 under åren ; sistnämnda tal är dock högre än motsvarande för 1890-talet. Året 1912 står, med ett överskott av på varje million av folkmängden, mindre gynnsamt än de närmast föregående åren fr. o. m. år Förutom de äktenskap, som upplösas genom död eller skilsmässa, brytas många familjer genom emigrationen, i de fall då endast endera av makarna (vanligen mannen) utflyttar till det främmande landet. I de flesta fall följer den kvarlämnade makan om ett eller annat år efter; dock finnas numera alltid i vårt land flera tusen gifta kvinnor, vilkas män utflyttat motsvarande alltså lika många äktenskap, som äro på detta sätt upplösta. Vid 1912 års slut funnos sålunda i allt i landet gifta män och gifta kvinnor, vadan kvinnornas överskott var ej mindre än i) Genom döden upplösta äktenskap äro till antalet kända genom tab. 26 (kol. 9 och 10), av vilken inhämtas att under år 1912 avlidit gifta män och gifta kvinnor, vadan alltså sammanlagt äktenskap pä detta sätt upplösts. På varje million inv. upplöstes under redogörelseåret genom döden äktenskap, en siffra som kan anses ungefärligen motsvara det normala förhållandet. En jämförelse med äldre tider meddelas i tab. L (sid. 28*). k) Äktenskapsskillnader och genom skiljobrev upplösta trolovningar. I likhet med de närmast föregående redogörelserna (fr. o. m. 1910) omfattar hithörande statistik dels sådana fall, då skiljobrev utfärdats av domkapitel, dels de äktenskapsskillnader, för vilka inga skiljobrev ifrågakomma, nämligen då äktenskapet avslutats antingen med vigsel av präst inom främmande trossamfund, vars prästerskap äger att med laga verkan förrätta vigsel, eller ock inför borgerlig myndighet. Däremot äro fortfarande sådana fall icke med i räkningen, då ingendera av tverine makar, vilka hänvisats till domkapitel för undfående av skiljobrev, ställt sig denna föreskrift till efterrättelse. Först från och med år 1914 kommer en fullständig skilsmässostatistik att publiceras, sedan jämlikt nådiga kungörelsen den 19 december 1913 angående rättsstatistikens omorganisation uppgifter om alla äktenskapsskillnader oob. skillnader till säng och säte skola från domstolarna och justitiedepartementet insändas till Statistiska centralbyrån. Ett sammandrag av de till centralbyrån inkomna skilsmässouppgifterna för år 1912 återfinnes i tab. 15. Enligt densamma utgjorde antalet trolovningar, som under år 1912 upplösts genom skiljobrev, 117, varav 62 på landsbygden, 20 i Stockholm och 35 i andra städer. På varje hundratusental invånare kommo 2-10 dylika skilsmässor mot under 1880-talet i genomsnitt 2-81 och under 1870-talet 358. Minskningen är alltså för längre perioder oavbruten. De 117 trolovade paren, som skildes år 1912, ägde vid skilsmässan 17 levande barn. Genom skiljobrev blevo' under år 1912 upplösta 627 äktenskap och utan sådant 32 eller sammanlagt 659, varav 216 på landsbygden, 208 i Stockholm, 48 i Göte-

46 38* UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. borg, 32 i Malmö, 11 i Örebro, 10 i Norrköping och övriga 134 i andra städer. I förhållande till medelfolkmängden och de ingångna äktenskapen framgå för äktenskapsskillnaderna följande relativa siffror för 1912 och de närmast föregående åren: Frekvensen under äldre tider fr. o. m talet framgår av tab. L (sid. 28*). Såsom synes, har antalet fall av äktenskapsskillnader under årens lopp alltsedan 1870-talet visat en omisskännlig tendens till ökning, och vad särskilt 1912 års tal angår, är detta det högsta som förekommit. Detta äger sin giltighet, även om för jämförlighetens skull de 32 fall frånräknas, då äktenskapet upplösts utan skiljobrev. Antalet genom skiljobrev upplösta äktenskap på hundratusen av medelfolkmängden visar sig nämligen uppgå till och mot 1000 ingångna äktenskap svara äktenskapsskillnader, sådana som nu i fråga. På landsbygden var år 1912 skilsmässornas antal på varje hundratusental invånare 5-19 och i städerna ej mindre än Av de 32 äktenskap, som upplösts utan skiljobrev, voro 29 ingångna inför borgerlig myndighet och 3 genom vigsel. De år 1912 skilda äkta paren hade tillsammans 966 levande barn. Med avseende å barnantalet fördelade sig för övrigt de skilda paren sålunda: barn^ lösa voro enligt uppgift 240, medan 159 par hade vartdera ett barn, 115 två, 64 tre, 40 fyra, 28 fem och 12 par mer än 5 barn; i ett fall saknas uppgift. Före skilsmässan hade äktenskapet varat mindre än tio år i 306 fall, mellan tio och tjugu år i 248 fall, mellan tjugu och trettio år i 86 fall, mellan trettio och fyratio år i 16 fall samt över 40 år i 3 fall. Angående de skilda makarnas ålder samt mannens yrke lämnas i tabellen en del uppgifter, och likaså angående orsakerna till äktenskapets upplösning, bland vilka senare»egenvilligt övergivande» nu såsom annars varit den oftast förekommande: år 1912 i 327 fall av 659. Till skilsmässan sägas'männen hava varit vållande i 214 fall, hustrurna i 194 och båda makarna i 251 fall.

47 BARNAFÖDERSKOR. 39* B) Barnaföderskor. a) Hela antalet barnaföderskor under redogörelseåret uppgick till eller på varje tusental av medelfolkmängden. Tab. N utvisar, att detta relativa antal är lägre än det närmast föregående årets tal och likaledes lägre än tioårsmedeltalet (25-723); det är för övrigt det allra lägsta kända, som förekommit i Sverige. Då sammansättningen av rikets folkmängd under årens lopp ändrat sig i den riktningen, att medelålderns grupper blivit ganska fåtaligt representerade, vore det att förvänta, att, därest man anställde en jämförelse emellan barnaföderskornas antal och. t. ex. folkmängden av kvinnor i åldern år, resultatet tedde sig mindre skarpt markerat än nyss, men såsom tab. N giver vid handen, visar sig detta knappast vara förhållandet, vad senare årtionden angår, beroende därpå att proportionen mellan kvinnorna i nämnda åldersgrupp och folkmängden sedan ett kvarts sekel tillbaka förhållit sig närmelsevis konstant. Av jämförelsen framgår bland annat, att mot varje tusental kvinnor i åldern år svarade under redogörelseåret ett antal barnaföderskor uppgående till ; även detta tal är i sitt slag det lägsta med säkerhet kända i vårt land. Frekvensen av födelser är mycket varierande inom olika Åldrar av den kvinnliga folkmängden. Oaktat dessa variationer i främsta rummet äro beroende av de giftas olika antal inom olika åldersgrupper, har det sin betydelse att jämföra födelsernas antal även med hela den kvinnliga folkmängden, oavsett civilstånd. En sådan jämförelse utfaller på följande sätt, för år 1912 och för närmast föregående årtionde: Endast för den yngsta åldersgruppen påträffas sålunda högre tal för år 1912 än för närmast föregående årtionde, varjämte för den i detta hänseende betydelselösa gruppen år redogörelseårets tal sammanfaller med årtiondets. Eljest äro 1912 års tal genomgående underlägsna, icke allenast i de mera framskridna åldrarna utan även i medelåldern. Sistnämnda förhållanden äro

48 Tab. N. Relativa tal angående barnaföderskorna och deras fördelning, åren * BARNAFÖDERSKORNAS FÖRDELNING. ') För landsbygden och städerna åren avse talen antalet levande oäkta födda barn i % av samtliga levande födda, vilken proportion naturligtvis icke mycket avviker från den för följande år uträknade, eller antalet barnaföderskor med oäkta barn i % av samtliga barnaföderskor, jfr tab. Q, sid. 54*. ') För aren är åldersfördelningen känd blott för femdrsgrupper, vilket naturligtvis gör beräkningen av medelåldern något osäker.

49 BARNAFÖDERSKOR MED XKTA BARN OCH MED OÄKTA. 41* icke egendomliga för det år, som nu föreligger, utan hava tämligen länge karakteriserat Sveriges befolkningsförhållanden. Till någon del sammanhänga dessa företeelser naturligtvis med den utveckling i samma riktning, som i det föregående konstaterats i fråga om giftermålsfrekvensen. De procentiska andelar, med vilka varje särskild åldersgrupp ingår uti det samfällda antalet barnaföderskor, utvisas av nedanstående tal: Även här visar sig, att de yngre åldrarnas andel ökas. Också finner man, att medelåldern, som åren uppgick till år och, enligt vad tab. N" utvisar, under tidrymden översteg 32 år, numera nedgått så, att 1912 års medeltal utgör endast år (på landsbygden 30-73, i städerna blott 29-35). Till någon del beror naturligtvis detta förhållande på den relativa ökningen av antalet barnaföderskor utom äktenskapet, vilka i allmänhet äro yngre än de gifta barnaföderskorna. b) Barnaföderskor med äkta barn och med oäkta. Barnaföderskornas fördelning från synpunkten av huruvida de nedkommit med äkta eller med oäkta barn har varit följande:

50 42* BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. Av samtliga barnaföderskor år 1912 hava således % fött barn utom äktenskapet. Denna siffra är den högsta, som någonsin i vårt land iakttagits. Tab; N visar," att" i allmänhet både landsbygd oeh städer förete en betydande stegring av denna proportion under de senaste åren, under det för städerna förändringen länge gick i motsätt riktning. Under årtiondena födde ej mindre än 25 å 27 % av alla barnaföderskor i städerna oäkta barn. Landsbygdens siffra för redogörelseåret (12-79 %) är högre än något föregående års. c) Barnaföderskor med äkta barn. Antalet bör helst jämföras med folkmängden av gifta kvinnor i åldern år. För år 1912 och närmast föregående år utfaller denna jämförelse på följande sätt: Det relativa talet för år 1912 (232-3 % 0 ) är icke blott lägre än för varje år av tioårsperioden, utan även, så vitt man vet, lägre än under något föregående år. Tab. O ådagalägger, att medeltalet för årtiondet (255-0 % 0 ) i sin ordning är betydligt lägre än förhållandet var under tidrymden , vars medeltal är 294 promille, liksom ock lägre än medeltalet för århundradet , som är ungefär 288 promille. En väsentlig minskning under senare år av den äktenskapliga fruktsamheten har således obestridligen ägt rum. Intill de senaste åren har denna minskning, som för övrigt icke är för Sverige något speciellt egendomligt, kunnat till ej ringa del förklaras genom det minskade antalet nyingångna äktenskap, men de allra sista årens minskning synes dock huvudsakligen bero på andra faktorer. Till civilståndet äro barnaföderskorna med äkta barn naturligtvis nästan alla gifta; den ringa återstoden utgöres av änkor, och uppgick dessas antal under år 1912 till % av hela antalet; medeltalet för det närmast förut förflutna årtiondet är %. Inom olika åldrar har den äktenskapliga fruktsamheten varit följande, under år 1912 och under årtiondet :

51 Tab. O. Barnaföderskor på tusen kvinnor (gifta och ej gifta) inom olika åldrar, åren ) 1) Direkt kända äro talen i denna tabell endast for aren 1S För aren äro de resultatet av approximativa beräkningar, angående vilka se Statistisk tidskrift, haft ) Talen för de olika åldrarna av löderskor med oäkta barn (tabellens åtta sista koll.) avse endast åren 186S Talet i kol.,20 45 år» för dessa tre år var 35"«promille (motsv. talet 37i för hela årtiondet). 3) Hela antalet barnaföderskor med äkta barn på tusen gifta kvinnor i åldern år. 4 ) Hela antalet med oäkta barn nedkomna barnaföderskor på tusen ej gifta kvinnor i åldern år. 6 ) Om talen för denna ålder se texten aid. 44*. BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. 43*

52 44* BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. Tab. O lämnar tillfälle till jämförelse även med längre tillbaka liggande tider. Till förklaring av den betydliga böjning, som i fråga om åldern år företes av de senast förflutna årtiondena i förhållande till åren , bör härvid emellertid ihågkammas, att till och med år 1894 rubrikerna i formuläret för utdragen ur födelseboken upptogo mödrarnas»senast fyllda åldersår», men från och med 1895 åter födelseår, -månad och -dag. Såsom redan i 1895 års berättelse erinrades, är tydligt, att i äldre tid understundom ett löpande åldersår räknats såsom fyllt, till följd varav talen för de yngsta åldersåren blivit något för låga. Sin största betydelse har naturligtvis detta förhållande för gruppen år, i vilken en så betydande del av hela antalet tillhör gruppens sista åldersår. För övriga grupper torde felet hava varit tämligen oväsentligt. Fästes avseende vid nu anmärkta oegentligheter, bliver höjningen av fruktsamheten inom åldern år, gentemot äldre tider, avgjort mindre än som här ovan framträder, och även för övriga åldrar torde smärre modifikationer äga rum. Men huvudresultatet kvarstår säkerligen oförändrat: att även här de yngre åldersgrupperna förete åtminstone tillnärmelsevis samma frekvens som förut, medan däremot de högre åldrarna visa en avgjord tillbakagång i jämförelse med närmast föregående årtionden. För någon tid tillbaka kunde förhållandet anses till god del bero på en motsvarande företeelse i fråga om giftermålsfrekvensen, men under närmare liggande tider har denna förklaring nog icke varit tillfyllest. Med undantag för åldern över 50 år, företer år 1912 i förhållande till tioårsmedeltalet en genomgående, i allmänhet betydande tillbakagång inom alla vidkommande åldrar, dock minst inom åldern år. Hela antalet med äkta barn nedkomna barnaföderskor fördelar sig från synpunkten av procentisha andelar på följande sätt på de olika femårsgrupperna:

53 BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. 45* Även av dessa siffror kan skönjas, att en förskjutning till de yngre åldrarna gjort sig gällande. För de allra sista årens vidkommande kan dock spåras en svag rörelse i motsatt riktning. Vad beträffar medelåldern för barnaföderskorna med äkta barn, har den på grund av ovan skildrade förhållanden, såsom av tab. N framgår, befunnit sig i ett nästan kontinuerligt sjunkande. År 1912 utgjorde sålunda denna medelålder endast år, mot år under 1870-talet; för äldre tider kan detta tal ej uträknas. Att anförda siffra för 1870-talet sannolikt är i någon ringa mån för hög ändrar ej i väsentlig mån slutsatsen. På landdsbygden var 1912 års medeltal 31-54, i städerna endast år. I likhet med näst föregående år har även i denna berättelse gjorts en fördelning av barnaföderskorna med äkta barn efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten. I tab. 18 redogöres för denna fördelning länsvis, medan tab. 19 kombinerar den sagda tidsintervallen med ifrågavarande barnaföderskors ålder. Ett sammandrag av uppgifter i tab. 19 återfinnes i tab. P å nästa sida, vilken sistnämnda tabell även i relativa tal åskådliggör nu omhandlade undersöknings huvudresultat. I allmänhet torde vara tillfyllest att hänvisa till de nu nämnda tabellerna. Av alldeles speciellt intresse vore dock att urskilja de gifta barnaföderskor, som under redogörelseåret nedkommit med sitt första barn, och tillse, huru dessa fördelade sig efter tiden emellan äktenskapets ingående och nedkomsten; men till en dylik utredning lämna frwmseboksutdragen i sitt förhandenvarande skick icke tillfälle. Något klargörande för berörda fråga är dock att närmare undersöka de födslar, som tillkommit under första äktenskapsåret. Av de gifta barnaföderskor, som tab. 18 och 19 upptaga, hade nedkommit inom en tid efter äktenskapets ingående som understeg ett år, därav eller % inom 3 månader, eller % inom 3 C månader, eller % inom 6 9 månader och eller % inom 9 12 månader. Sammanlagt hade således eller % av dem, som under första äktenskapsåret fött barn, nedkommit inom 9 månader; för , eller %, inträffade nedkomsten inom 8 månader efter giftermålet. Nämnda tal kan även sammanställas med antalet giftermål, varvid torde vara lämpligt att taga det aritmetiska mediet av 1911 och 1912 års giftermålssiffror 1 ); antalet nedkomster inom 8 månader efter giftermålet skulle då motsvara % av antalet ingångna äktenskap. För de olika länen samt för landsbygd och städer te sig motsvarande tal sålunda: ') Här räknade efter männens hemorter.

54 46* BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. Tab. P. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år Sammandrag.

55 BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA OCH MED OÄKTA BARN. 47* Såsom synes, är den ifrågavarande proportionen avgjort högre å landsbygden än i städerna. För höga tal utmärka sig bl. a. den ordsvenska länen med undantag av Västerbottens; det allra högsta talet tillkommer emellertid Hallands län. Stockholms stad intager en särställning. d) Barnaföderskor med oäkta barn. Antalet av dessa jämföres lämpligast med folkmängden av ej gifta kvinnor (ogifta, änkor och frånskilda) i åldern år. Denna jämförelse giver för år 1912 och närmast föregående år nedanstående resultat: Årets relativa tal (44-8 % ) är avsevärt högre än tioårsmedeltalet och såvitt känt det högsta som förekommit i»sverige.

56 48* BARNAFÖDERSKOR MED OÄKTA BARN. Antalet av oäkta födelser kan ses från flera olika synpunkter och därför ock deras relativa talrikhet beräknas på olika sätt. Ses detsamma från strängaste frekvenssynpunkt, bör det beräknas såsom här närmast ovan skett, d. v. s. i förhållande till antalet ej gifta kvinnor inom ungdoms- och medelåldern. Ses åter företeelsen från mödrarnas eller barnens synpunkt, då spörsmålet alltså är, huru många av mödrarna föda barn under de ytterst ogynnsamma sociala villkor, som äro förenade med barnafödsel utom äktenskapet, och huru många av barnen som göra sitt inträde i livet under motsvarande ogynnsamma förhållanden, så uttryckes svaret härå genom att antalet födelser utom äktenskapet sammanställes med hela antalet födelser. Ses förhållandet slutligen från samhällets synpunkt, så att frågan blir, huru stort antal oäkta födda samhället har att mottaga (ej sällan till försörjning på allmän bekostnad), bör antalet oäkta födda beräknas i förhållande till hela folkmängden. Om än dessa olika synpunkter i regeln lämna tämligen enahanda resultat, framträda dock stundom skiftningar. Vad vidkommer år 1912, ter sig dock detsamma, såsom tab. N ger vid handen, från samtliga nu nämnda synpunkter särdeles ogynnsamt. I någon mån torde dock redogörelseårets i nu berörda hänseende till synes ofördelaktiga ställning bero därpå, att antalet oäkta födslar t. o. m. år 1910 faktiskt varit något för lågt angivet. Prästerskapet torde nämligen understundom haft benägenhet att i utdragen ur födelseboken såsom äkta födslar beteckna fall, då föräldrarna varit trolovade, i synnerhet då de en kortare tid efter barnets födelse gift sig. Detta låter sig emellertid icke vidare göra på grund av den numera (fr. o. m. år 1911) gällande bestämmelsen, att i sagda utdrag för moder till äkta barn skall antecknas tiden för äktenskapets ingående. En följd av nu nämnda omständighet är även, att antalet trolovade barnaföderskor bland de med oäkta barn nedkomna ter sig för redogörelseårets vidkommande ovanligt stort. Fördelar man de barnaföderskor, som under år 1912 nedkommit med oäkta barn, efter civilstånd visar sig, såsom av tab. N framgår, de trolovades antal hava utgjort %, vilket är avsevärt mer än under något år före 1911 och för övrigt även något högre än sistnämnda års tal. Änkor och frånskilda voro 2-83 % och gifta 1-39 %; de ogifta utgjorde alltså % av hela antalet. Inom olika åldrar av den kvinnliga folkmängden når frekvensen av oäkta födelser den omfattning, som framgår av följande tal. Bland»ej gifta» kvinnor ingå även här änkor och frånskilda.

57 BARNAFÖDERSKOR MED OÄKTA BARN. 49* Dessa förhållanden belysas ytterligare av de tal, som tab. O meddelar för äldre år. Från 1870-talet till år har inom åldern år antalet oäkta födelser ökats från 4-14 till ej mindre än på varje tusental ej gifta kvinnor, och i åldern år från Däremot har i de följande åldrarna antalet minskats, delvis högst betydligt; sålunda i åldern år från 47 /oo till endast 33, och i åldern år från 37 %. till 22. Det är tydligt, att en mycket betydande förändring inträffat, på jämförelsevis kort tid, i fråga om dessa barnaföderskors åldersfördelning. För nedanstående tider har denna fördelning utgjort: Åren voro alltså blott något över 37 % av dessa barnaföderskor under tjugufem år, men åren var detta fallet med nära 55 procent och år 1912 med mer än 57 procent. Att medelåldern skall hava sjunkit betydligt, är under dessa förhållandsn självklart. Uträkningar häröver föreligga dock ej längre tillbaka än för talet (jfr tab. N). Under detta årtionde utgjorde medelåldern för de med oäkta barn nedkomna barnaföderskorna år, men år 1912 endast år, på landsbygden 25-20, i städerna år. Angående de med oäkta barn nedkomna mödrarnas fördelning efter yrke har i regeln ej någon redogörelse lämnats i centralbyråns berättelser; de upplysningar i detta hänseende, som kunna hämtas ur kyrkoboksutdragen, äro ock mycket ofullständiga. För åren verkställdes dock försöksvis en bearbetning av förefintliga yrkesuppgifter, med kombination jämväl av åldern. Då emellertid uppgifterna fortfarande å ena sidan äro synnerligen ofullständiga, å den andra dock, i den mån de förefinnas, tyda på en ganska konstant yrkesfördelning hos ifrågavarande mödrar, har det icke ansetts nödvändigt att fortsätta denna undersökning även för år 1912, helst som berättelsen då skulle blivit ytterligare försenad. e) Barnaföderskor och födda barn. Hela antalet barnaföderskor år 1912 utgjorde och antalet av dem födda barn Mot varje tusental barnaföderskor svarade således födda barn. Såsom tab. Q (sid. 54*) utvisar, är sistnämnda siffra något liigre än medeltalet för de tio närmast föregående åren.

58 50* FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. Det överskott av födda barn, som uppstår genom flerbörderna, blir alltid mer än fullständigt uppvägt genom dödfödslarna. Antalet levande födda barn är därför alltid lägre än antalet barnaföderskor. År 1912 liksom under årtiondet var denna skillnad snarast mindre än förut, ty mot varje tusental barnaföderskor svarade omkring 990 levande födda barn. Under 1860-talet, när denna proportion stod som lägst, utgjorde motsvarande siffra endast 981. E) Fäder till inom äktenskap födda barn. I förevarande berättelse liksom i motsvarande berättelser fr. o. m. år 1901 har bearbetning skett även av vissa uppgifter rörande fäder till under året födda äkta barn, och har denna bearbetning omfattat ålder och yrke samt kombination mellan fädernas och mödrarnas ålder. a) Åldersfördelningen har, efter utproportionering av några tiotal fall, där uppgift saknas (huvudsakligen fäder, som vid barnets födelse voro avlidna), utfallit på följande sätt, under jämförelse även med motsvarande medelfolkmängd: Ett närmare studium av hithörande förhållanden reserveras till den sedvanliga tioårsredogörelsen. Den procentiska fördelningen på olika åldrar har under angivna år varit följande:

59 FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. 51* b) Kombination av fädernas och mödrarnas ålder. Även om dessa tal, som meddelas i tab. 21 och, såsom annars, äro utförda särskilt för landsbygden och särskilt för städerna, gäller, att deras närmare bearbetning ansetts böra sparas till tioårsredogörelsen. Bland detaljerna i tab. 21 fäster sig uppmärksamheten naturligtvis lätt vid ytterlighetsfallen av hög eller låg ålder eller av egendomliga kombinationer, och äro kanske i det hela dessa ytterlighetsfall flera, än som på förhand skulle väntas. c) Yrkesfördelningen för fäder till inom äktenskap födda barn. Resultatet av denna utredning meddelas i tab. 22, vars huvudsiffror äro följande. Fäderna till år 1912 födda äkta barn utgjorde till antalet inom en och var av nedanstående grupper: Beräkningar över födelsefrekvensen inom skilda yrkesgrupper kunna först framdeles utföras, sedan den på 1910 års folkräkningsmaterial grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke blivit slutförd.

60 52* FÖDDA BARN. F) Födda barn. a) Hela antalet födda barn under år 1912 var , av vilka voro levande födda och dödfödda. På varje tusental av medelfolkmängden var antalet levande födda Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har födelsetalet varit följande: Födelsetalet år 1912 är icke blott lägre än under något av de tio närmast föregående åren utan t. o. m. det lägsta, som någonsin iakttagits i Sverige. Detsamma inträffade redan år 1910, och sedan har varje nytt års tal inneburit en ytterligare sänkning under förut konstaterade minimum. Födelsetalets sjunkande framträder tydligt, om jämförelse sker med äldre tiders förhållanden. Före 1868 inträffade endast under de svåraste nöd- eller krigsår, att födelsetalet nedgick under 30 /oo. Medeltalet för halvseklet var /oo och för hela det nittonde århundradet År 1884 inträffade för sista gången att födelsetalet höjde sig upp till 30 / 00. Medeltalet för åren är %.. Att denna företeelse förut kunnat förklaras genom äktenskapsfrekvensens nedgång, men att under de senaste åren även en minskning av den äktenskapliga fruktsamheten ägt rum, har ådagalagts i det föregående under avd. Barnaföderskor. För övrigt, är nativitetens sjunkande icke något för vårt land egendomligt. Tvärtom kan man spåra förteeisen i de flesta europeiska stater, såsom torde framgå av följande siffror, hämtade ur Statistisk årsbok för Sverige år 1915.

61 FÖDDA BARN. 53* Nästan överallt åtminstone i Västeuropa är nedgången påtaglig. Sverige intager en särdeles ogynnsam ställning. Endast Frankrike, Belgien och Irland intaga en sämre, de två första länderna av kända orsaker och det tredje på grund av detta lands ovanligt låga giftermålsfrekvens. Vad angår huru förhållandena nu i fråga te sig inom olika delar av landet, visar sig att på landsbygden var 1912 års födelsetal promille, mot i medeltal för årtiondet, samt i städerna promille, mot i medeltal. Under flera årtionden, fr. o. m talet, plägade städernas födelsetal vara högre än landsbygdens. I senare tid har förhållandet stundom varit omkastat; i vilketdera fallet som helst har skillnaden mellan landsbygdens och städernas tal vanligen varit ringa. Av länen (se tab. C, sid. 9*) är det endast Uppsala län, som år 1912 visar något högre födelsetal än årtiondets, varforuloni i Jämtlands län årets tal i det allra närmaste är lika med tioårsmedeltalet. I alla andra län, Stockholms stad inräknad, är födelsetalet mer eller mindre under det normala, mest i Stockholms stad och i Kopparbergs län. Det i och för sig lägsta födelsetalet visar dock Skaraborgs län, med endast promille. Oaktat Norrbottens läns födelsetal med ej mindre än cirka 8 % understiger tioårsmedeltalet, kan länet dock framgent uppvisa det högsta födelsetalet, eller % 0. Sedan ett par år tillbaka är Norrbotten numera det enda län, vars födelsetal når över 30 % 0. I flertalet av de större städerna (tab. D, sid. 11*) är de föddas antal numera synnerligen lågt. Lägst står Lund med promille. I Örebro, Uppsala, Sundsvall och Ystad var 1912 års födelsetal något högre än under föregående årtionde i medeltal. b) Dödfödda barn. Tab. Q utvisar, att under redogörelseåret % av samtliga födda barn voro dödfödda, särskilt bland de äkta % 0, men bland de oäkta %. I båda fallen, men särskilt bland de oäkta födda är frekvensen av dödfödda lägre än medeltalet för de närmast föregående 10 åren. Under 1860-talet, då bland hela antalet födda dödfödslarna voro talrikare än någonsin, hann promilletalet även bland de äkta födda barnen till 31-30, och bland de oäkta födda barnen till Ännu betydligt högre tal ') Preliminära uppgifter för ar ) Utom Finland.

62 Tab. Q. Relativa antalet födda barn och deras fördelning, åren * FÖDDA BARN. a ) För åren torde uppgifterna om de dödfödda vara ofullständiga.

63 ÄKTA OCH OÄKTA FÖDDA. 55* för de oäkta födda träffas för äldre tider, såsom av tab. Q framgår för årtiondet ända till nära 60 promille. Denna siffra är dock på samma gång den första kända i fråga om oäkta födelser, och då förbättringen sedermera genast framträder, kan ej med visshet sägas, när den tagit sin början. Möjligen har alltså frekvensen av dödfödda bland oäkta barn i äldre tider varit till och med högre än under 1830-talet. Sedan mitten av 1860-talet har en starkt utpräglad förbättring gjort sig gällande för såväl inom som utom äktenskapet födda barn, och denna förbättring synes i det hela fortgå ännu. c) Äkta födda och oäkta. Antalet äkta födda barn år 1912 var och antalet oäkta födda Av de levande födda voro äkta och oäkta, av de dödfödda resp. 2 G82 och C40. Frekvensen på varje million av folkmängden framgår av tab. Q, som likaledes utvisar de oäkta föddas procentiska andel av hela antalet födda. Angåonde dessa proportioner torde få hänvisas till vad som redan är yttrat här ovan, under avd. för Barnaföderskor. Inom vart och ett av rikets län samt å rikets landsbygd och städer har antalet levande äkta födda barn utgjort på varje tusental av medelfolkmängden, såväl för år 1912 som i medeltal för åren : Intet enda län kan under år 1912 förete födelsetal av äkta födda som uppnår resp. medelsiffra för tioårsperioden. Antalet levande oäkta födda har på samma sätt utgjort, årligen på varje tusental av medelfolkmängden:

64 56* PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN HOS DE FÖDDA. d) Proportionen mellan könen. Bland samtliga födda år 1912 svarade gossar mot varje tusental flickor (tab. Q). Denna proportion är märkbart lägre än tioårsmedeltalet. Detsamma gäller även motsvarande siffra för de levande födda, bland vilka gossarnas proportion var mot tusen. Bland de dödfödda är gossarnas övertalighet alltid'vida större; år 1912 svarade bland dessa barn gassar mot varje tusental flickor. I över ett hundra år har i vårt land spårats en tendens till ökning av gossarnas övertalighet bland de födda, men år 1912 utgör ett undantag härifrån. Tab. K. Födelsernas och dödsfallens frekvens under olika månader, år 1912, jämfört med årtiondet ) l ) Födelse-, döds- och överskottstalet = antalet levande föddu, döda och överskott av födda pr ur och tusen invånare av ruedeliolkmiingdcn.

65 NATIVITETEN MÅNADSVIS. HELA ANTALET DÖDA. 57* e) Nativiteten månadsvis. I tab. R äro födelsetalen för varje månad beräknade pr år och tusen invånare av nicdelfolkmängdcn, såväl för år 1912 som för årtiondet För året 1912 i dess helhot var, som förut namnes, födelsetalet lägre än tioårsmedeltalet, och detta förhållande återkommer umkr alla årets månader. Högsta födelsetalet i och för sig (på tusen av medelfolkmängden) företedde september och därnäst mars. Närmare upplysningar meddelas i tab. 24 och 25 samt i tab. R, vilken sistnämnda tabell utvisar de relativa födelsetalen under året jämväl särskilt för landsbygden och för städerna. G) Döda. a) Hela antalet döda. Hela antalet döda under år J912 uppgick till personer, motsvarande på varje tusental av medelfolkmängden. Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har de dödas antal, i absoluta och relativa tal, varit följande: Dödstalet för året är något högre än vad det varit de närmast föregående tre åren, men lägre än varje annat tidigare ars. Sverige har, såsom känt, under senare tider intagit en av de allra främsta platserna i Europa med hänsyn till fördelaktiga dödlighetsförhållanden, såsom följande, tal till fullo torde ådagalägga:

66 58* HELA ANTALET DÖDA. I vanliga fall kunna endast våra skandinaviska grannar Norge och Danmark uppvisa något gynnsammare tal Under år 1912 har emellertid Sveriges dödstal underskridits jämväl av Nederländerna, England och Schweiz. Av tab. C, sid. 9*, synes, hur dödligheten under året växlat inom Sveriges olika landsdelar. Jämfört med årtiondet finner man för landsbygden underdödlighet av 2 procent, för städerna åter av 6 procent. Skillnaden i dödlighet mellan land och stad var tidigare skarpt utpräglad, men har småningom blivit allt obetydligare, såsom nedanstående översikt utvisar: 1) Preliminära uppgifter för år ) Utom Finland.

67 HELA ANTALET DÖDA. 59* Numera tävla landsbygd och städer i vårt land i fråga om lågt dödstal. Under det sistförflutna årtiondet har landsbygden blott enstaka år kunnat uppehålla sitt gamla företräde gentemot städerna. Angående den olika dödligheten å landsbygden och i städerna inom olika grupper av ålder, kön och civilstånd reserveras redogörelsen härom till centralbyråns tioårssammandrag. För första levnadsåret lämnas en del data här nedan. I fem av rikets län var dödstalet år 1912 högre än under det närmast föregående årtiondet i medeltal; dock var endast i tvenne, Hallands och Norrbottens, skillnaden av någon betydelse. Relativt gynnsammast voro årets dödlighets förhållanden, i jämförelse med vad de på senare tider plägat vara, i Blekinge, Kristianstads och Kronobergs län, varest underdödligheten uppgick till 9 eller 10 %. Det i och för sig lägsta dödstalet företedde Örebro län, med %. Med hänsyn till den långa tidrymd vår svenska befolkningsstatistik omfattar, är det av rätt stort intresse att iakttaga när inom varje län årsminimum uppnåtts i fråga om dödlighet. Resultatet härutinnan framgår av följande tablå: Året 1912 betecknar alltså för ett län, nämligen Kristianstads, den lägsta hittills konstaterade dödssiffran. Förut var minimum för detta län promille (år 1909). Dessutom sammanfaller för Blekinge län årets dödstal med det förut uppnådda minimum (se tabellen här ovan), men om man tager sig för att uträkna en tredje decimal, blir 1912 års siffra något högre. Såsom i föregående berättelser påpekats, företer tabellen över dödlighetsminima en del egendomliga drag. För ej färre än 19 län (inräknat Stockholms stad) har detta minimum infallit under något av de fyra sista åren, därav för 10 län under år 1909, som ju företedde minimum för hela riket. Av de återstående sex länen hade ett sitt minimum så pass nyligen som år 1898, men de andra ganska långt tillbaka i tiden, nämligen tvenne under 1880-talet, två andra, nämligen Gottlands och Värmlands, under 1870-talet och slutligen Jämtlands år Sistnämnda tal giver en erinran om de förändrade dödlighetsförhållanden i Norrland, efter det att därstädes allt flera trakter

68 60* DÖDA EFTER KÖN. indragits under den moderna industriens herravälde. Emellertid hava de allra senaste åren här medfört en återgång till lägre dödssiffror. Bland de större städerna (se tab. D, sid. 11*) hade under år 1912 sex, nämligen Linköping, Halmstad, Sundsvall, Söderhamn, Västervik och Nyköping, en något högre dödlighet än under närmast föregående årtionde. Eljest understeg dödstalet Över allt mer eller mindre det normala; i ett par städer möta synnerligt låga tal, såsom promille i Trälleborg och i Landskrona. Går man till de mindre städerna (se tab. 5), driva naturligtvis tillfälligheterna sitt spel; såsom anmärkningsvärt kan dock påpekas, att i så pass stora samhällen som Huskvarna, Mariestad och Arvika årets dödstal understeg 10 promille. b) Döda efter kön. Dödstalet för vartdera könet samt relationen dem emellan har under år 1912 och närmast föregående tider varit följande: Den under en stor del av nittonde århundradet fortgående tendensen till minskning av mankönets överdödlighet synes även under de senaste åren hava gjort sig gällande. Den vunna förändringen är så betydlig, att då under tidrymden männens dödstal var över 12 % högre än kvinnornas, var skillnaden år 1912 endast 3-0 %, eller omkring fjärdedelen. Fortfarande råder i detta hänseende en betydlig skillnad mellan land och stad. På lands- J ) D. v. s. mankönets relativa dödstal om dödstalet för kvinnkönet sättes = 100.

69 Tab. S. Dödstalet,, inom folkmängden i dess helhet och inom olilka åldrar, åren ) 1) Dödstalet, %o = årliga antalet döda pä tusen av motsvarande medelfolkmängd. DÖDA EFTER ÅLDER. 61*

70 62* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. bygden utgjorde männens och kvinnornas dödstal resp och promille; männens dödlighet var således t. o. m. lägre än kvinnornas, ett förhållande som inträffat en och annan gång i senare tider. I städerna åter voro dödstalen resp och 12-78, och männens överdödlighet således 14-4 procent. Att för kvinnkönet landsbygdens dödstal är högre än städernas är icke någon nyhet för nu förevarande år. c) Dödligheten inom olika åldrar och civilstånd. Dödstal belysande denna fråga meddelas dels i tab. S, dels i tab. T och U. För bedömande av redogörelseårets ståndpunkt sättes här i varje fall års dödstal = och beräknas 1912 års tal i proportion härtill. Först för barnaåldrarna bliva då 1912 års proportionaltal (»Avvikningstalen») följande: För de vuxna åldrarna (över femton år), där skillnad bör göras mellan gifta och ogifta (om till en början änklingar och änkor ej särskilt upptagas), bliva motsvarande tal: Det allmänna omdömet om 1912 års dödlighetsförhållanden i detta fall bliver tydligen, att året varit gynnsamt för flertalet åldrar, i synnerhet de yngsta, men ogynnsamt för de högre åldrarna (över 60 år). För första levnadsåret (varom närmare i det följande) var dödligheten 13-0 procent lägre än under föregående årtionde, för åldern 1 3 år 14-5 procent, för åldern 3 5 år 18-6 procent, för gruppen 5 10 år 13-0 procent och för gruppen år 8-9 procent. Däremot förekommer överdödlighet, hos ett par grupper uppgående ända till 5 eller 6 procent, hos åldrarna över 60 år. Åtminstone

71 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. 63* inom medelåldern ställde sig avvikningstalen i allmänhet förmånligare för kvinnorna än för männen. I sifferuppställningen här närmast ovan äro änklingar och änkor ej särskilt uppförda (ehuru de naturligtvis ingå i de sammanfattande talen för vartdera könet). I de yngre åldrarna äro för dessa grupper de absoluta talen alltför små att medgiva närmare slutsatser av resultatet för ett enda år. Inom de mera framskridna åldrarna ändrar sig detta förhållande. Inom grupperna över 35 år utgjorde år 1912 änklingarnas och änkornas dödstal, om i varje fall talen frän 1QA9 1Q11 oiihao. 1 ftftft- Även här gäller det omdömet, att årets tal i allmänhet äro fördelaktiga för de yngre åldrarna, om än ett par grupper bland änklingarna göra undantag härifrån men däremot ogynnsamma för de äldre. Vid behandlingen av frågan om dödligheten bland åldringarna bör ej förgätas den alldeles ovanliga proportion, med vilken dessa i våra dagar ingå å våra dödslistor en naturlig följd av den förut påvisade enorma proportion, i vilken de ingå i folkmängden. Av samtliga avlidna i Sverige år 1912 hade ej mindre än % överskridit åttio års ålder (bland männen %, bland kvinnorna ända till %). Utan allt tvivel äro dessa tal abnormt höga och torde ytterst sällan hava i något annat europeiskt land uppnåtts. Av hundraäringar och däröver hava under redogörelseåret avlidit ej färre än 17, nämligen följande 3 män och 14 kvinnor.

72 64* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR. Så när som på ett enda undantag en ogift kvinna voro således alla de avlidna hundraåringarna änklingar eller änkor. En var bosatt i stad, alla de övriga på landsbygden. Uppgifter om dödligheten, med fördelning efter ålder, hava nu i vårt land insamlats under mer än 160 år. Även i fråga om de olika åldrarna kan då vara av intresse att sammanställa de i varje fall lägsta iakttagna dödstalen, vilken tablå sedan kan revideras i mån av varje nytt års erfarenhet. För närvarande äro de antydda minima följande: För två av de 17 femårsgrupperna har således år 1912 att uppvisa gynnsammare resultat än vad någonsin förut kunnat observeras. Detsamma är för övrigt förhållandet även med undergruppen 0 1 år. Förutvarande minima för åldersgrupperna nu i fråga voro för gruppen 0 1 år (år 1911), för gruppen 0 5 år (år 1911) och för gruppen år 5-67 (år 1909). ') För första levnadsåret: döda bland 1000 levande födda. 2 ) Döda på av medelfolkmängden.

73 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. 65* Tab. T. Dödstalen efter kön, ålder och civilstånd, åren och år ') Dödligheten 1 första pa medelfolkmängden. levnadsåret är beräknad pa antalet lovande {ödda. 2) Dödstalet beräknat

74 66* DÖDLIGHETEN INOM FÖRSTA LENVADSÅRET. Samtliga dessa förutvarande minima tillhörde således de senaste åren, men hava redan nu hunnit överträffas. Av övriga, nu bestående dödlighetsminima förskriva sig de flesta från åren , tre från det för synnerlig låg dödlighet bemärkta året 1906, men de återstående två, de båda ungdomsgrupperna och år, så långt tillbaka i tiden som från år 1861 (se närmare härom 6. Sundbärg, Fortsatta bidrag till en svensk befolkningsstatistik för åren , i Statistisk tidskrift, haft. 150). Innan frågan angående dödligheten åldersvis lämnas, böra ägnas några ord särskilt åt dödligheten mom första, levnadsåret^ som i vår befolkningsstatistik alltid och med full rätt plägat tilldelas en utförligare behandling än övriga åldrar. Under 1912 har dödligheten inom denna den spädaste åldern utgjort 70-9 i promille av antalet under året levande födda. Denna dödssiffra för första levnadsåret är den lägsta, som någonsin förekommit i vårt land. Medeltalet för åren är 81-5, och såsom av tab. U synes, har motsvarande dödlighet i äldre tider plägat vara vida högre. Inom varje län har dödligheten i första levnadsåret, beräknad på ett tusen levande födda, utgjort i medeltal för åren samt år 1912: Högre än tioårsmedeltalet har det första levnadsårets dödssiffra varit endast i två län, nämligen de båda nordligaste. Särdeles fördelaktiga äro 1912 års tal för Älvsborgs, Örebro, Jönköpings och Gottlands län. Det förstnämnda länets dödstal, 48-5 %, är ock det lägsta, som någonsin blivit antecknat för ett svenskt län. d) Dödligheten bland äkta födda och bland oäkta. I detta ämnes behandling, som ägnades rätt mycken uppmärksamhet i den äldre svenska befolkningsstatistiken, inträdde med 1860-talet ett avbrott. Från och med 1891 hava uppgifterna härom ånyo bearbetats för de båda första levnadsåren. Särskilt för första levnadsåret, för vilket ett bekvämt jämförelseled gives uti antalet födda,

75 DÖDLIGHETEN BLAND ÄKTA FÖDDA OCH BLAND OÄKTA. 67* äro dödsriskerna angivna i tab. U, som jämväl lämnar tillfälle till jämförelse med äldre tiders förhållanden. Talen i nyssnämnda tabell giva en tydlig föreställning om den utomordentliga besparingen av barnaliv i våra dagar, jämfört med en icke så synnerligen långt tillbaka liggande tidrymd. Åren bortrycktes 17 procent av de äkta barnen före fyllt ett års ålder; åren var detta fallet blott med 7 till 8 procent, således ej hälften mot fordom. Men relativt taget är förbättringen ännu kraftigare för de oäkta födda. Här har dödsrisken sjunkit frän 36 procent till knappt 13. Året 1912 ter sig mycket fördelaktigt för barn födda såväl inom som utom äktenskapet, i det att för båda årets tal är det lägsta, som yppat sig. Skillnaden mellan dödsriskerna för äkta och oäkta barn är, såsom i 1906 års berättelse närmare påpekades, i själva verket något större än vad den enligt dödssiffrorna synes vara. Dels möter nämligen någon gång svårighet i fråga om avlidna barn (t. ex. änkors barn) att i uppgifterna skilja mellan äkta Tab. U. Dödstalen för vissa befolkningsgrupper, åren ') D. v. s. mankönets relativa dödstal, om det relativa talet för kvinnkönet sättes = 100. s ) D. v. s. städernas relativa dödstal, om det relativa talet för landsbygden sättes = 100. ') Dödligheten i första levnadsåret är beräknad på antalet under året levando födda. 4) Dödstalet beräknat på medelfolkmängden.

76 68* DÖDLIGHETEN EFTER ÅRSTID. NATIVITETSÖVERSKOTTET. och oäkta börd, och då i tvivelaktiga fall barnen räknas såsom äkta, blir möjligen antalet sådana bland de avlidna upptaget något för högt. Dels bliva flera oäkta födda barn, även sådana som avlida före ett års ålder, efter födelsen legitimerade genom föräldrarnas giftermål. I materialet till dödlighetsstatistiken äro sådana barn räknade till de äkta, och bidraga således att höja dödssiffrän för de äkta födda, medan de i statistiken över levande födda äro upptagna bland de oäkta. Denna oegentlighet skulle det dock vara ganska svårt att avlägsna. e) Dödligheten efter årstid. Dödlighetens fördelning på olika månader framgår, vad de absoluta talen beträffar, av tab. 29. De relativa talen äro för vinnande av utrymme samt för möjliggörande av direkt jämförelse införda i tab. R (sid. 56*), som även innehåller de relativa födelsetalen för olika månader. Av sistnämnda tabell framgår, att under år 1912 alla månader utom september och oktober förete mindre än normal dödlighet; för maj sammanfaller dödstalet i det närmaste med genomsnittstalet för tio föregående år. Gynnsammast var förhållandet i mars. I och för sig hade augusti det lägsta dödstalet vanligen brukar det vara september medan det högsta företräddes av april. Under ej mindre än tio månader av år 1912 var städernas dödstal lägre än landsbygdens; endast under mars och oktober var förhållandet det motsatta. Efterses även här för varje fall de hittills i vår befolkningsstatistik konstaterade minima av dödstalen, befinnas desamma hava infallit under följande år och utgjort, pr år och ett tusen inv. av medelfolkmängden: Året 1912 har alltså, ehuru det i fråga om dödlighet eljest står ganska gynnsamt, dock intet månadsrekord att uppvisa. I fråga om dödligheten efter årstid inom olika åldrar ävensom beträffande dödlighetsförhållandena inom olika yrken och dödsorsakerna hänvisas till den särskilda åtsredogörelse för dessa sistnämnda som är under bearbetning. H) Nativitetsöverskottet eller den naturliga folkökningen. a) Hela nativitetsöverskottet i vårt land uppgick under år 1912 till eller 9-61 för varje tusental av medelfolkmängden. Under vart och ett av de

77 NATIVITETSÖVERSKOTTET. 69* tio närmast föregående åren har det absoluta och relativa överskottet av födda utgjort: överskottstalet för året, 9-61 promille, är lägre än vad det varit något år sedan 1899 samt understiger avsevärt medeltalet för årtiondet som uppgick till promille. Sveriges nativitetsöverskott, som under årtiondena utgjorde 12 promille och därutöver, har sedan dess minskats. Under de senaste åren har en liknande minskning yppat sig även i flertalet andra europeiska länder, såsom framgår av följande översikt: Orsaken till nu berörda förändring är givetvis födelsetalets tillbakagång, som mer eller mindre kraftigt gjort sig gällande litet varstädes i Europa. Att förändringen inträtt tidigare i Sverige än i de flesta andra länder, beror emellertid ej blott därpå, att nativiteten hos oss sjunkit hastigare än merendels an- >) Preliminära uppgifter för år ') Utom Finland.

78 70* NATIVITETSÖVEKSKOTTET. nars varit fallet, utan liar även sin förklaring däri, att våra dödlighetsförhållanden redan under sista årtiondet av förra århundradet nådde den punkt, att några ytterligare mera avsevärda framsteg icke gärna kunde förväntas till kompensation mot nativitetens minskning, medan i flertalet andra länder, med deras högre dödstal, funnits så att säga bättre utrymme för väsentliga förbättringar. Efterser man vidare, huru den naturliga folkökningen tett sig under redogörelseåret i vårt lands städer och å dess landsbygd, befinnes, att städernas överskottstal under år 1912 varit lägre än landsbygdens, nämligen 9-40 % 0 mot 9-67 % 0. Före år 1904 var städernas överskottstal städse det lägre, men de senare åren har förhållandet plägat vara omkastat. Av de särskilda länen hade som vanligt Norrbottens län att uppvisa det högsta överskottstalet, % 0. De lägsta talen företedde Gottlands och Skaraborgs län, det förra med endast 6-04 % 0 och det senare med 6-21 % 0. I förhållande till det förflutna årtiondet står Kristianstads län bäst med 12 procent högre överskott än i medeltal. Relativt sämst står däremot Hallands län med 30 procent lägre tal än vanligt. Inom ej mindre än 22 län var 1912 års överskottstal lägre och endast inom 3 något högre än tioårsmedeltalet. Av de 30 större städerna (tab. D, sid. 11*) visar denna gång Trälleborg det högsta överskottstalet eller 17-7 % 0 ; därnäst Örebro med 167 % 0. Borås, som vanligen brukar intaga första platsen, kommer nu i tredje rummet med 15-3 % 0. Lund företer det minsta överskottstalet eller blott 4-5 % 0 ; vanligen brukar annars Uppsala komma sist. Av hela antalet större städer uppvisa endast 8 ett högre födelseöverskott än genomsnittet för det närmast förflutna årtiondet och 22 ett lägre. Bland de mindre städerna (se tab. 5) är det egentligen endast Huskvarna, Falkenberg och Kungsbacka, som utmärka sig för ett stort överskott (omkring 20 % ). I Mariefred och Motala var de avlidnas antal större än de föddas, såsom i småstäder ej sällan händer, medan i Sigtuna antalet döda var alldeles lika med antalet levande födda. En statistisk proportion av synnerligen stor betydelse är proportionen mellan födda och döda. I vårt land har under senare årtionden denna proportion i allmänhet fallit mellan 160 och 170 levande födda mot hundra döda, alltså ungefär 5 födda mot 3 döda. I denna proportion har ingen nedgång inträtt bortsett naturligtvis från avvikelser under enstaka år utan kanske snarare någon höjning. Mellan Sveriges olika län hava i förevarande hänseende länge rått stora och även ganska konstanta skiljaktigheter. Huru förhållandena gestaltat sig under år 1912 visas av nedanstående tal, under jämförelse med årtiondet Antalet levande födda mot varje hundratal avlidna har utgjort:

79 NATIVITETSÖVERSKOTTET. 71* Till och med år 1903 befann sig Västerbottens län nästan alltid i spetsen med det relativt största antalet födda i förhållande till antalet döda, jnen sedan har det vanligen fått avstå första platsen åt Norrbottens län. År 1912 står dock Västerbottens län ånyo främst med 209 födda mot varje hundratal döda, varefter i ordningen följa Västernorrlands och Norrbottens län med resp. 202 och 201. Även de båda övriga norrländska länen kunna uppvisa ganska höga tal, ehuru inom dem såväl som inom samtliga övriga län antalet födda understeg dubbla antalet döda. Lägsta siffran företer Gottlands län. Förhållandena under årets olika tider med avseende å nativitetsöverskottet ådagaläggas av tab. R, sid. 56*. Såsom vanligt visade även under år 1912 september det högsta överskottet, eller pr år och tusen invånare. September månad plägar regelbundet hava mer än dubbelt så många födelser som dödsfall att inregistrera; år 1912 var detsamma förhållandet jämväl med augusti. Mot varje hundratal avlidna svarade nämligen levande födda: För samtliga månader utgör, såsom förut nämnts, medeltalet för årtiondet 174 och för redogörelseåret 168, allt på hundra döda. b) Nativitetsöverskott av vartdera könet. Storleken av den naturliga folkökningen för vartdera könet har sin betydelse för utjämningen av det kvinnliga överskottet inom folkmängden vilket överskott tidigare inom Sverige varit i ovanligt hög grad utpräglat. Förhållandet med avseende å de föddas övervikt över antalet avlidna av man- och av kvinnkön har för senare tider i vårt land ställt sig på sätt som visas av efterföljande tal:

80 72* NATIVITETSÖVERSKOTTET. OMFLYTTNINGEN. Nativitetsöverskottet har alltså i det hela taget ställt sig mer och mer gynnsamt för mankönet i jämförelse med kvinnkönet. Utan detta egendomliga förhållande skulle säkerligen utvandringen hava förryckt proportionen mellan könen inom folkmängden i långt högre grad, än den verkligen gjort. I det föregående är ådagalagt, att orsaken till den ovan påpekade företeelsen är tvåfaldig: å ena sidan har de föddas antal alltmera fördelat sig till gunst för mankönet, å andra sidan har mankönets övertalighet bland de döda gått ned till blott ungefär en tredjedel mot förr. I) Omflyttningen. a) Omflyttningen i allmänhet. Till landets särskilda församlingar hava under år 1912 enligt meddelade uppgifter inflyttat personer (jfr tab. 3); häri äro jämväl inräknade återupptagna obefintliga. Antalet utflyttade åter uppgives, efter tillägg av avförda obefintliga, till personer. De utflyttades överskott utgör alltså personer. Fråndrages detta belopp från årets nativitetsöverskott, vilket, såsom förut meddelats, uppgick till personer, borde årets folkökning hava utgjort personer, medan den folkökning, som uppgivits, enligt vad jämväl förut omförmälts, belöpte sig till eller till 760 flera personer. Beträffande orsakerna till denna divergens torde få hänvisas till års befolkningsstatistik. Ser man till de särskilda länen, möter man stundom, om än mera sällan, inflyttningsöver skott. Under årtiondet , såsom helhet (jfr tab. B, ') Proportionen avser förhällandet mellan de relativa talen för vartdera könet.

81 OMFLYTTNINGEN. 73* sid. 6*), var detsamma fallet med Stockholms stad, Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län. För året 1912 finner man inf lyttuingsö ver skott, utom i de nämnda tre områdena, jämväl i Uppsala samt Norrbottens län. Största förlusten genom utflyttning (8-84 promille) har drabbat Kronobergs län. Av våra 30 större städer (tab. D, sid. 11*) hava under år 1912 ej färre än 12 fått vidkännas utflyttningsöverskott, nämligen Eskilstuna, Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Lund, Halmstad, Uddevalla, Karlstad, Gävle, Söderhamn och Sundsvall; och utvisa två av dessa städer i följd härav ren folkminskning, nämligen Karlskrona och. Kristianstad. I allmänhet har inflyttningen till städerna under senare tider haft att uppvisa lägre siffror än för ett par årtionden sedan, något som torde sammanhänga med det välkända faktum, att industrien begynt i stor skala uppsöka landsbygden. Den samfällda omflyttningen fördelar sig i flyttningen inom landet och folkbytet med främmande länder. b) Flyttningen inom landet. Av tab. B, sid. 6*, framgår, att under åren i medeltal flyttningen ensamt inom Sveriges gränser alltså oavsett emigranter och immigranter lämnat ett + för Stockholms stad samt Stockholms, Gottlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. I jämförelse med äldre tider är påfallande att finna Gottland bland dessa läns antal men att däremot sakna Gävleborgs, "Västernorrlands och Jämtlands. Under år 1912 saknas inrikes inflyttningsöverskott i Gottlands län men förekommer däremot, om än i obetydlig mån, i Uppsala, Ålvsborgs och Kopparbergs län samt dessutom såsom vanligt i de först nämnda länen med undantag av Gottlands. c) Folkbytet med främmande länder. Enligt den berättelse rörande utoch invandringen år 1912, som redan för två år sedan utkom av trycket och varest närmare detaljer om ifrågavarande folkbyte kunna inhämtas, belöpte sig hela antalet emigranter under nämnda år till och immigranterna till Huru dessa siffror te sig mot bakgrunden av motsvarande för de närmast föregående åren framgår av nedanstående tal:

82 74* BEVILJAD SVENSK MEDBORGARRÄTT. Den minskning i emigrationen, som efter stegringen under åren 1909 och 1910 begynte år 1911, fortgick sålunda under år I själva verket hava sedan år 1880 och fram till redogörelseåret endast fyra år (1894, 1897, 1898 och 1908) haft att uppvisa en relativt taget lägre emigration än år Även invandringen har varit tämligen låg meu dock, även relativt taget, högre än under de närmast föregående tre åren. Till slut må i detta sammanhang nämnas att under år 1912 erhölls svensk medborgarrätt av 339 personer, ett antal som är rätt betydligt högre än motsvarande under något föregående år. Närmare upplysningar härom såväl som om de utlänningar, som erhållit tillstånd att här i riket besitta fast egendom, komma att meddelas i centralbyråns berättelse angående rättsväsendet, till vilken ifrågavarande, tidigare i befolkningsstatistiken lämnade uppgifter överförts. Stockholm den 19 juni Underdånigst LUDVIG WIDELL. E. AROSENIUS.

83 Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket. 1) Här införda siffror hänvisa till tabell och kolumn, där uppgifter för är 1912 lämna» länsvis. Exempel: 2: 8 = Tab. 2, kol. 8. s ) Beräknad folkmängd i hela riket vid mitten av året. 3) Till och frän de särskilda församlingarna. Folkmängden & område, som inkorporerats i stad, samt i köping, som blivit stad, har icke inräknats i de in- och utflyttades antal. Skillnaden mellan de från inrikes ort inflyttades och de till inrike» ort utflyttades antal borde naturligtvis för hela riket vara = 0; M så ej i verkligheten är fallet, beror på brister i kyrkobokföringen. 4) Häri ingå även rättelser i frågs om siffrorna för folkmängden eller dess förändringar.

84 2 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDE. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. Är 1911 ut ') Hiiri inga iolte de fall, ds i Sverige kyrkoskriven man gift sig utomlands med utländska. gjorde dessa 51, ar 1912 endast 18.

85 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 3 År 1911 ut ') Häri ingå icke de fall, då i Sverige kyrkoskriven man gift sig utomlands med utländska. gjorde dessa 51, år 1912 endast 18.

86 4 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 1) Häri inga icke de fall, då i Sverige kyrkoskriven man gift sig utomlands med utländska. Är 1911 utgjorde dessa 51, år 1912 endast 18. a ) För tidigar fir äa 1910 arses endast de skilsmässor, vid vilka skiljobrev utfärdats.

87 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 5

88 6 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET.

89 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 7

90 8 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET.

91 Tab. 2. Folkmängden länsvis år

92 10 Tab. 3. Folkökningen och dess l) Till ooh frän de särskilda lövsamlingarna. Skillnaden mellan de frän inrikes ort inflyttades och de till inrikes brister 1 kyrkobokföringen. a) Häri ingå även rättelser ifråga om siffrorna för folkmängden eller dess förgår i den administrativa Indelningen.

93 särskilda faktorer, länsvis, år ort utflyttades antal borde naturligtvis för hela riket vara 0; att sa e] l verkligheten är fallet, beror pa Ändringar.») Uppgifterna i kol inbegripa även den ökning eller minskning, gom föranletts av förändrin-

94 12 Tab. 4. Folkmängden och dess förändringar i var och 1) Häri ingå, icke de fall, dä i Sverige kyrkoskriven man gitt sig utomlands med utländska.

95 en av rikets städer med minst invånare, år

96 14 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH

97 EN AV RIKETS STÄDER MED MINST INVÅNARE, ÅR

98 16 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH EN AV RI KETS STÄDER MED MINST INVÅNARE, ÅR 1912.

99 Tab. 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år ) Tillväxten 1 Oskarshamna stad omfattar även folkmängden a det område av Dödcrhult (vid 1911 ars filut 11 pers.) som den 1 jan överfördes till staden.

100 18 TAB. 5 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH ') I följd av en vilseledande till Statistiska centralbyrån inkommen uppgift har i»folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1911» Eslövs folkmängd vid 1912 års början uppgivits till i st. f

101 EN AV RIKETS STÄDER MED MINDRE ÄN INVÅNARE, ÅR Av de valfritt borgerliga äktenskapen voro 5, aär båda kontrahenterna tillhörde gamma främmande trossamfund, nämligen 1 1 fall romersk-katolskt och i 4 fall motmiskt. Av de med vigsel avslutade äktenskapen ingingos 66 inför präst tillhörande främmande trossamfund, nämligen i U fall metodlstiskt, 9 romersk-katolskt och S3 mosaiskt.

102 20 Tab. 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år 1912.

103 TAB. 6 (forts.). BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER O. CIVILSTÅND ÅR

104 22 TAB. 6 (forts.). BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND ÅR 1912.

105 Tab. 7. Giftermål, länsvis, år ) Se anm. ä sid. 19. s ) Därav för 1 m. 4:de och för 1 m. 5:o äkt. 3) Därav för 1 m. i:de äkt. «) Därav för 5 m. 4:o och för 1 m. 5:o äkt.

106 24 Tab. 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första

107 giftet och omgifte, länsvis och i utlandet, efter kyrkoskrivningsort, år

108 Tab. 9. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

109 27

110 Tab. 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 28

111 29

112 Tab. 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 30

113 31

114 32 Tab. 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivnings-

115 ort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år

116 Tab. 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

117 35

118 Tab. 13 (forts.). I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

119 Tab. 14. Antal ingångna äktenskap i varje månad, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 37

120 38 Tab. 15. Äktenskapsskillnader och genom

121 skiljobrev upplösta trolovningar, år

122 40 Tab. 16. Barnaföderskor, (Ä. = barnaföderskor, som nedkommit med äkta barn

123 länsvis, år Oä. = barnaföderskor, som nedkommit med oäkta barn.) 41

124 42 Tab. 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år (Ä. = barnaföderskor, som nedkommit med äkta barn, Oä. = barnaföderskor, som nedkommit med oäkta barn.)

125 Tab. 18. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis år

126 44 Tab. 19. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan

127 äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

128 46 Tab. 20. Fäder till under år 1912 födda äkta barn, med fördelning efter ålder.

129 Tab. 21. Föräldrarna till under år 1912 födda äkta barn, med fördelning efter bådaderas ålder. 47

130 48 Tab. 22. Fäder till under år 1912 födda äkta barn, fördelade efter yrke.

131 Tab. 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

132 50 Tab. 23 (forts.). Födda barn, fördelade etter

133 börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

134 52 Tab. 24. Födda barn i varje månad,

135 fördelade efter liv, länsvis, år

136 54 Tab. 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år 1912.

137 Tab. 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år [Dödfödda ej inräknade.] 55

138 56 Tab. 27. Döda, fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra [Dödfödda ej

139 levnadsåren döda, fördelade efter kön, ålder och äkta eller oäkta börd, år inräknade.] 57 1 ) 0 1 dag födda och döda samma dag. 1 2 döda under l:a dagen efter födelsedagen. 2 3 dagar döda under 2:a dagen efter födelsedagen o. B. T.

140 Tab. 28. Döda fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

141 1) Angående de i 1:a och 2:a levnadsåret avlidna, jfr tab. 27, kol Dödfödda äro ingenstädes inräknade bland de döda. 59

142 Tab. 28 (forts.). Döda fördelade efter kon, ålder och civilstånd, år

143 61

144 62 Tab. 29. Döda i varje [Dödfödda ej

145 månad, länsvis, år inräknade.] 63

146 64 Resumé. Dés 1'année 1911, la statistiqae de la population de la Suéde est divisée en plnsieurs publications, å savoir: Population des communes, etc.; Mouvement da la population; Rapport détaillé sur 1'émigration et l'immigration; Causes de décés. Les rapports sur la population des communes et sur 1'émigration et l'immigration en 1912 sont déjä publiés. Le present rapport donne la statistique des différents facteurs du mouvement de la population; aussi, les sommes principales concernant le nombre des habitants, 1'émigration et l'immigration y sont insérées. La population totale de la Suéde, au 31 déc. 1912, était de ; pendant 1'année, elle avait augmenté de personnes, ou de 7-62 /oo. Le taux d'accroissement a été un peu plus fort que pendant la période décennale de Le nombre des mariages celebres en 1912 est 33149, correspondant å une proportion de 5-94 pour 1000 habitants. La nuptialité, depnis Iongtemps assez faible dans notre pays, a été, en 1912, plus faible encore que d'ordidaire; pendant la période , en moyenne, la proportion des nouveaux manages était de 5-98 pour 1000 habitants mariages furent dissous, en 1912, par la mort et 659 par divorce. Le nombre des divorces correspond a 1-99 pour-cent des mariages contractés. On a compté enfants nés virants, en outre 3322 mort-nés. Par rapport au chiffre da la population moyenne, le nombro des nés vivants représente pour 1000 habitants: proportion inférieuro å celle de toute année précédente. La natalité moyenne pendant les années était sur habitants. Le nombre des décés, en 1912, était et le coefficient de mortalité sur 1000 habitants. Ce taux-ci de mortalité, quoique un pen plus fort que pendant les trois derniéres années, est pourtant assez bas. Pendant la période , le taux moyen était 14'tS6 sur 1000 habitants. En 1912, 1'excédant des naissances, , correspond a 9-61 sur 1000 habitants (en : /oo annuellement). On a enregistré, en 1912, emigres et immigrés. L'emigration nette (enregistrée) est done 9 821, ce qui correspond k 176 sur 1000 habitants. Le taux d'emigration nette est sensiblement inférieur au taux moyen de la période décennale précédente (3-15 /oo annuellement).

147