Specificitet i styrketester för rodd

Specificitet i styrketester för rodd För svensk Rodd i tiden! Carl-Olof Bernsand Bernt Spielberger Johan Söderström IDROTTSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM Examensarbete 32:2001

EXAMENSARBETE ( 10 P) VID IDROTTSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM PÅ SPECIALIDROTTSTRÄNARUTBILDNINGEN 1999-2001 OCH HÄLSOPEDAGOGUTBILDNINGEN 1998-2001 Specificitet i styrketester för rodd Carl-Olof Bernsand Bernt Spielberger Johan Söderström Handledare: Johnny Nilsson

En känsla, en känsla av harmoni som är skapad av mig och ingen annan än mig själv. Den växer inifrån och fyller ut delar av mig som annars är omedvetna. Ursprunget i mig själv skapar den frihet människor oftast söker men sällan förmå förstå att de måste skapa med egna händer och med verktyg de själva funnit. Med tålamod måste bit för bit läggas på plats tills det bara sker, sker utan att det riktigt går att veta hur. Till slut har rörelsen i tiden blivit så naturligt självklar att det inte längre är något jag gör, det sker. Den medvetna tanken har ersatts av känslan. Nästa pass kan jag inombords skrika att det här är meningslöst. Veta att den där känslan är så nära men ändå så långt borta och undra om den är värd alla offer. Sådan är kärleken. Det kan kanske vara svårt att förstå de känslorna för en sådan sak. Men det är faktiskt en sorts kärlek och jag kräver ingen förståelse, bara ödmjuk respekt! Det är rodd för mig Spielberger, Banyolas 2001

SAMMANFATTNING Inledning Inom roddsporten förläggs ofta en betydande del av vinterträningen till gymmet. Delkapaciteten styrka har tränats och testats med hjälp av traditionella styrkelyftarövningar såsom bland annat knäböj. Författarna till detta examensarbete har ifrågasatt om ett bra resultat i t.ex. djupa knäböj verkligen skulle vara liktydigt med stor kraftutveckling i roddbåten. Tidigare forskning har visat att styrkeförbättringar är väldigt specifika beroende på träningsstimuli t.ex. rörelsehastighet, övning, ledvinkel eller muskelaktionstyp. Detta examensarbete berör därför specificitet i roddstyrka. Syfte Att studera styrkekraven vid rodd på Concept II roddergometer (CII) för att se vad som kännetecknar en roddares styrka, samt att studera specifika former av test och träningssituationer avseende styrkekapaciteten för roddare. Metod Metoden omfattar två delstudier. I den första delstudien utvärderades korrelationerna mellan ett urval styrketester och roddprestation på CII. I den andra delstudien filmades rodd på CII och några styrketester för rörelseanalys i syfte att kunna bedöma specificitet. Resultat Generellt gällde att de övningar som gav höga korrelationer i delstudie ett visade god kinematisk specificitet i delstudie två. Framförallt uppvisade alla roddmaskintester hög korrelation mot varandra. Vid de flesta styrketesterna varierade specificiteten med belastningen (lättare bel. = högre spec., tyngre bel. = lägre spec.). Under rodd på CII är benrörelsen relativt långsam, bålrörelsen mycket långsam och armrörelsen mycket snabb. Diskussion Roddrörelsen visade sig vara en så unik rörelse att den inte låter sig kopieras i gymmet. Specifik roddstyrka bör därför tränas så likt roddrörelsen som möjligt. Följden av detta blir att man i större utsträckning bör använda roddbåten/ergometern vid styrketräning än vad som hittills gjorts. Effektträning kan även genomföras i gymmet med övningar som överensstämmer någorlunda i hastighet och rörelseamplitud, hastigheten styrs med fördel av belastningen. Ospecifik styrketräning har sin plats i roddträningen dels i syfte att ge förutsättningar för en hög maxeffekt och dels i ett skadeförebyggande syfte. 2

ABSTRACT Introduction Rowers often do a great deal of their wintertraining in the gym. The strength capacity has been trained and tested with traditional weightlifting i.e. squats. The authors of this study has questioned if there is a correlation between good results in weightlifting and ability to produce power in the rowingshell. Because of the specifity of the strength capacity, the authors believe that it is possible to improve the training and testing methods of strength for rowers. Purpose To study the specific demands of strength in rowing on the Concept II rowing ergometer (CII), and to study specific test and training excercises for rowing. Method This investigation involves two studies. The first study evaluates correlations between strength tests and rowing performance on the CII. In the second study rowing on CII and some strength tests were filmed and analysed, in order to study the specificity in kinematics. Results The tests from the first study which showed high correlation with rowing performance generally also showed high kinematic specifity in the second studie. All rowing ergometer tests showed high correlation with each other. In the strength tests the specificty varied with the load (less load = higher spec., more load = less spec.). In rowing on CII, the movement of the legs are relative slow, the movement of the trunk is very slow and the movement of the arms is very fast. Discussion The rowing motion proved to be a unique movement which is not easily copied in the gym. Specific rowing strength should therefore be trained as similar to the rowing motion as possible. This means that the rower probably should use the rowingshell/ergometer more in his strength training than common. Power training can also be executed in the gym, using excercises corresponding to the rowing motion in velocity and range of motion, the velocity can be controlled by the load. Non specific strength training contributes to a basic strength and the possibility for athletes to develop a higher maximum power and for the prevention of injuries. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning. sid. 2 Abstract..sid. 3 Innehållsförteckning. sid. 4 Förord.sid. 8 1. Inledning.... sid. 9 1.1. Bakgrund.sid. 9 1.2. Övergripande syfte.. sid. 10 1.3. Metod..sid. 10 1.4. Inställning till testning. sid. 11 1.5. Litteraturgenomgång... sid. 11 2. Roddintroduktion..sid. 12 2.1. Historia sid. 12 2.2. Kravprofil....sid. 14 2.2.1. Delkrav...sid. 14 2.2.1.1. Resultatkrav sid. 15 2.2.1.2. Aeroba krav....sid. 16 2.2.1.3. Anaeroba/alaktacida krav... sid. 16 2.2.1.4. Anaeroba/laktacida krav.....sid. 17 2.2.1.5. Antropometriska krav.sid. 18 Tabell 1. Antropometriska data för olika OS medaljörer...sid. 18 2.2.1.6. Rörlighetskrav sid. 19 Figur 1..sid. 19 Figur 2..sid. 19 2.3. Neuromuskulär funktion. sid. 20 2.3.1. Roddteknik..sid. 20 2.3.2. Skillnader mellan enkelåra/sculler och olika båtklasser. sid. 22 2.3.3. Skillnader mellan rodd på CII och rodd på vattnet.sid. 22 2.3.4. Styrka och rodd...sid. 24 Figur 3..sid. 25 3. Delstudie 1. En utvärdering av styrketester för rodd...sid. 26 3.1. Bakgrund. sid. 26 3.2. Syfte...sid. 26 2.2.1. Frågeställningar.. sid. 26 4

3.3. Metod och försöksuppläggning...sid. 26 Tabell 2. Schema över genomförda tester.sid. 27 3.3.1. Testomgång 1..sid. 27 3.3.1.1. Mätning av Hb sid. 28 3.3.1.2. Mätning av kroppslängd.sid. 28 3.3.1.3. Mätning av kroppsvikt...sid. 28 3.3.1.4. Mätning av fettprocent...sid. 28 3.3.2. Testomgång 2..sid. 28 3.3.2.1. Submaxtest på CII.. sid. 28 3.3.2.2. Rowing Peak på CII... sid. 29 3.3.2.3. 1 min max på CII sid. 29 3.3.3. Testomgång 3..sid. 29 Figur 4. Bild över Strömsvattnet. sid. 30 3.3.3.1. 150 m rodd 1X, flygande start sid. 30 3.3.3.2. 150 m rodd 1X, fast start sid. 30 3.3.3.3. 150 m rodd 1X, taktbegränsat sid. 30 3.3.3.4. 150 m rodd 1X, med broms sid. 30 3.3.4. Testomgång 4..sid. 31 3.3.4.1. Countermovement Jump och Squat Jump... sid. 31 3.3.4.2. Knäböj sid. 31 3.3.4.3. Liggande rodd sid. 31 3.3.4.4. Benpress.sid. 32 3.3.5. Testomgång 5..sid. 32 3.3.5.1. 5000 m max på CII.sid. 32 3.3.6. Motivering av urvalet. sid. 32 3.3.7. Statistiska analysmetoder sid. 33 3.4. Resultat med kommentarer..... sid. 34 3.4.1. Korrelationer... sid. 35 Tabell 3. Korrelation mellan 5000m och övriga tester...sid. 35 Tabell 4. Korrelation mellan 1 min max och övriga tester. sid. 35 Tabell 5. Korrelation mellan Rowing peak och övriga tester. sid. 35 Diagram 1. 1min max mot 5000m...sid. 36 Diagram 2. 1min max mot Rowing peak.....sid. 36 Diagram 3. 5000m mot Rowing peak........sid. 36 Diagram 4. 1min max mot båtfart...sid. 36 5

Diagram5. 1min max mot Liggande rodd.. sid. 37 Diagram 6. Rowing peak mot Liggande rodd.....sid. 37 Diagram 7. 5000m mot Liggande rodd.......sid. 37 Diagram 8. 1min max mot Knäböj.. sid. 37 Diagram 9. 5000m mot beräknad VO 2max...sid. 38 Diagram 10. Rowing peak mot effekt Squatjump...sid. 38 Diagram 11. Rowing peak mot Vikt.... sid. 39 Diagram 12. 1min max mot Vikt.....sid. 39 3.5. Diskussion...sid. 39 3.5.1. Slutsatser och övriga reflektioner... sid. 40 4. Delstudie 2. En jämförande rörelseanalys mellan rodd på CII roddergometer och ett urval av styrketester för rodd.sid. 42 4.1. Bakgrund. sid. 42 4.2. Syfte....sid. 42 4.2.1. Frågeställningar.. sid. 43 4.3. Metod..sid. 43 4.3.1. Försöksuppläggning...sid. 44 4.3.1.1. Markering av leder och segment mm.... sid. 44 4.3.1.2. Concept II Roddergometer.... sid. 45 4.3.1.3. Concept II Dyno benspark.. sid. 45 4.3.1.4. Concept II Dyno roddrag....sid. 45 4.3.1.5. Knäböj/Squatjump.. sid. 46 Tabell 6. Schema över knäböjningarnas utförande..sid. 46 4.3.1.6. Liggande rodd.... sid. 46 4.3.2. Videoanalys....sid. 46 4.3.2.1. Concept II Roddergometer..... sid. 47 4.3.2.2. Concept II Dyno benspark.. sid. 47 4.3.2.3. Concept II Dyno roddrag... sid. 47 4.3.2.4. Knäböj/Squatjump......sid. 47 4.3.2.5. Liggande rodd.... sid. 48 4.4. Resultat med kommentarer..... sid. 48 4.4.1. Rodd på roddergometer.. sid. 48 Diagram 13. Handtagets hastighet samt delrörelsernas bidrag..sid. 49 Tabell 7. Förändring av roddraget vid olika takter sid. 50 6

4.4.2. Styrketester...sid. 50 4.4.2.1. Tester för benen....sid. 50 Diagram 14. Medevinkelhastighet i knäleden...sid. 50 Diagram 15. Topphastighet i knäleden..sid. 50 4.4.2.2. Tester för armarna......sid. 51 Diagram 16. Medelhastighet i armdraget..sid. 51 Diagram 17. Topphastighet i armdraget sid. 51 4.5. Diskussion...sid. 52 4.5.1. Bedömd specificitet sid. 52 Tabell 8. Bedömd specificitet samt rangordning.sid. 52 4.5.2. Slutsatser roddrörelsen sid. 53 4.5.3. Övriga slutsatser.sid. 54 5. Sammanfattande diskussion.....sid. 55 5.1. Korrelationer från delstudie 1. jämfört med specificitet från delstudie 2... sid. 55 5.2. Roddeffekt...sid. 57 5.3. Tränings- och testningshänvisningar...sid. 59 5.3.1. Specifik styrka sid. 59 5.3.1.1. Träning...sid. 59 5.3.1.2. Testning..sid. 61 5.3.2. Ospecifik styrka..sid. 61 5.4 Framtida forskning...sid. 62 Referenser...sid. 63 Bilaga 1 Beskrivning av submaxtestet. Bilaga 2 Resultattabeller, delstudie 1. Bilaga 3 Beskrivning av bromsen använd i delstudie 1. Bilaga 4 Utvärdering Concept II Dyno. Bilaga 5 Resultattabell, roddmaskin, delstudie 2. Bilaga 6 Omvandlings tabell för Concept II roddergometer. Bilaga 7 Handtagets hastighet och delrörelsernas bidrag, Fp 1, takt 35,7. Bilaga 8 Vinkelhastighet över tid för bentester (Fp2). Bilaga 9 Hastighet över tid för armtester (Fp2). 7

FÖRORD Ett passionerat förhållande till roddsporten och ett intresse att utveckla denna har fört författarna samman och är grunden till det arbete Ni nu håller i handen. Intentionen från första gången vi satte oss ned och pratade om att skriva ett arbete tillsammans har varit att resultatet skall kunna vara till gagn för svensk roddsport. Nu när vi är klara känns det faktiskt som om vi har lyckats med detta, samt att vi har börjat samla kunskap vilken har potential att bidra till en grund för framtida utveckling. Just nu är det väldigt spännande att vara en del av svensk roddsport. Det finns kunskap, optimism och framtidsvisionärer vilka tillsammans kan skapa någonting bra. Från att mer eller mindre trampat på samma ställe en längre tid finns det nu möjlighet att ta klivit vidare in i ett paradigmskifte. Visionen är att svensk rodd till slut samlar sina gemensamma krafter åt ett håll och vågar ta klivet vidare. Författarna till detta arbete vill gärna vara en del av denna utveckling. Framtiden får visa hur det gick. De personer författarna vill tacka är alla försökspersoner som bidragit med sin energi och välvilja. Vår handledare Johnny Nilsson för att ha varit en stor förebild och inspirationskälla. Johan Flodin för att alltid ha ställt upp med sin beundransvärda kunskap och små klappar på axeln. Jan Seger och Hans Rosdahl för nitisk och kritisk granskning. Vaktmästarna och bibliotekets personal för att dom har ställt upp varenda gång och det med mer eller mindre enbart glada miner. Andy och Taz för att ha ställt upp med sin tid och kunskap vilket bidragit mer än dom vet om. Karin Söderlund för att hon alltid försöker ordna upp allting till det bästa. Samt slutligen även Dr Alban för uppmuntrande tillrop och D Flex för träningstips. Tack allihopa för uppmärksamheten! På återseende Bernt, Johan och Calle Opp o hoppa! 8

1. INLEDNING 1.1. Bakgrund Varför valde vi just detta område? Eftersom vi är tre roddare som tror att det finns en del sanningar att reda ut beträffande styrketräning testning inom rodd vill vi använda vårt examensarbete till detta. De prestationer vi är intresserade av är internationell elitrodd och tillika vad som krävs för att utveckla sig dit. Vi tror att träning och framförallt testning av roddares styrka sker på ett icke optimalt sätt. Vi upplever att det inte finns tillräckligt med kunskap beträffande styrka och rodd. Åtminstone inte allmänt känd och praktiskt använd kunskap. Denna osäkerhet är förmodligen orsaken till att det är svårt att skapa en bra kravprofil, med avseende på delkapaciteten styrka. I förlängningen innebär detta även att det saknas specifika tester för träningsstyrning. Begreppet styrka är också är ett klumpigt ord att använda för att beskriva de krav som ställs på roddare 1,2. Visst finns det andra begrepp inom idrotten som används för att beskriva kraven på att med musklerna skapa en yttre kraft. Begrepp som muscular endurance och power 3, med de svenska motsvarigheterna styrkeuthållighet och effekt är sådana som ofta används utav kunniga personer inom området. I vardagligt språkbruk finns det ännu fler begrepp som används mer eller mindre godtyckligt som till exempel spänst och explosivitet. Vi skriver för läsare med en bakgrund motsvarande vår egen. Det vill säga främst studenter vid Idrottshögskola (eller liknande), svenska roddtränare samt övriga intressenter. Inledningsvis kommer ett förhållandevis långt stycke som ger en bakgrund om rodd vilket kan läsas utifrån intresse, bakgrund och förkunskaper. Självklart ger denna bakgrund en bättre översiktsbild men det som är speciellt viktigt för denna studie är delen om Neuromuskulärfunktion (avsnitt 2.3.) och där framförallt delen om Styrka och Rodd (avsnitt 2.3.4.). Svensk rodd kan inte längre ägna tid åt icke relevant träning och testning. Vi har hamnat i bakvattnet, det är dags att dra i åran! 1 Nils H. Secher, Physiological and biomechanical aspects of rowing.implications for training. Sports Med., 15(1): pp 24-42, 1993. 2 J.F. Kramer, A. Leger, D.H. Paterson, och A. Morrow, Rowing performance and selected descriptive, field and laboratory variables. Can. J. Appl. Physiol. 19 (2): pp. 174-184, 1994. 3 J.H. Willmore, och D.H. Costill, Physiology of sport and exercise. Champaign, Ill. Human Kinetics, 1994. (sid 68-69) 9

1.2. Övergripande syfte Vi vill kunna peka ut och förhoppningsvis ta ställning för den typ av styrka som roddare behöver. Målet är att detta i framtiden ska mynna ut i kunskap som kommer att hjälpa svenska roddare att utvecklas. Ur denna kunskap kommer det gå att ge förslag till hur vi bäst tränar och testar för att åstadkomma denna styrka. 1.3. Metod Utgångspunkten för denna studie är rodd på Concept II roddergometer (CII). Naturligtvis vore det optimala då man söker specificitet att utgå från rodd på vattnet. Vid denna studies början diskuterades huruvida övningar med hög specificitet vid en jämförelse med rodd på CII uppnådde samma höga specificitet vid en jämförelse med rodd på vattnet. CII har dock visat sig vara ett reliabelt 4 verktyg vid testandet av roddares kapacitet. Huvudorsaken till att vi inte utgår ifrån rodd på vatten är svårigheterna att genomföra tillförlitliga mätningar. Skillnaderna mellan rodd på vatten och rodd på CII diskuteras utförligare under rubriken 2.3.3. Vi har gått tillväga som så att examensarbetet omfattar två från varandra fristående delstudier. Den första delstudien värderar olika anaeroba och styrkeinriktade tester med avseende på korrelation mot roddprestation, främst på roddmaskin. Den andra delstudien granskar olika tester med avseende på kinematisk specificitet jämfört med roddmaskin. Slutligen ställs resultaten från de olika delstudierna mot varandra i en gemensam diskussion. De bägge delstudierna innehåller fristående mer precisa syften och frågeställningar. Innan delstudierna kommer en gemensam introduktion till området rodd och styrketräning. 4 E.J. Schabort, J.A. Hawley, W.G. Hopkins och H. Blum, High reliability of well-trained rowers on a rowing ergometer. J. Sports Sci., 17 (8): pp. 627-632,1999. 10

1.4. Inställning till testning När ansvariga ledare vill genomföra tester blir det även dags för ett ställningstagande. Varför testar vi? Vi som skriver detta arbete anser att tester är till för att i framtiden hjälpa de aktiva till bättre resultat. Om ett test inte visar vad det skall kan resultatet visa vad som helst och då är det ett dåligt test! Skall vi använda dåliga tester hellre än inga tester alls? På den frågan anser författarna inte testa alls vara ett klart ofarligare alternativ. På en känslomässig nivå skapar testning mycket tankar hos alla inblandade. Energin och innehållet i dessa tankar måste riktas mot att skapa känslor som hjälper, inte stjälper. På en mer teknisk nivå är det viktigt att veta vad vi skall testa så att konsekvenserna efteråt fokuserar på rätt saker. Vi måste se till att veta vad vi sysslar med och hur detta kommer att påverka våra adepter. Testning fyller inget självändamål!!! 1.5. Litteraturgenomgång Vi har sökt efter litteratur i form av vetenskapliga artiklar med hjälp av databaserna sport discus och pubmed. Sökord har varit rowing, strength, velocity, power, specificity, och testing, samt kombinationer av ovan nämnda ord. I samarbete med Johnny Nilsson och Johan Flodin har övrig rodd och styrkespecifik litteratur letats upp och använts. Övriga källor har varit kurslitteratur från IH, material från svenska (SR)och internationella roddförbundet (FISA) samt referenser från ovan nämnda materiel. 11

2. RODDINTRODUKTION 2.1. Historia Föreställ dig att du befinner vid de olympiska spelen i Paris 1900. Om en liten stund skall det första olympiska roddloppet någonsin gå av stapeln. Det holländska paret som deltar i tvåa med styrman kommer på att deras styrman är för tung. Nu är goda råd dyra! Snabbt hittar dom en fransk pojke på stranden som ser lättare ut och låter honom styra. Detta visar sig bli ett lyckodrag då dom vinner historiens första OS-guld i rodd. Efter loppet är det förstås stor uppståndelse och det är till och med fotografer där för att föreviga händelsen, men till slut försvinner den franske pojken obemärkt och spårlöst. Kanske måste han skynda sig hem? I efterhanduppskattas pojkens ålder till under tio år. Sammantaget gör detta honom idag till den förste olympiske guldmedaljören i rodd, den yngste inom alla idrotter och den ende okända 5 Vad ryms i ordet rodd? Kanske inte så mycket i vårt land men om vi lyfter blicken och försöker se ett större idrottsligt och kulturellt perspektiv. Vad ser vi då? När uppfanns rodd och liknande frågors svar är höljda i ett förhistoriskt dunkel. Liksom andra uridrotter, friidrott, brottning och liknande, kan roddens ursprung härledas till överlevnad och militära aktiviteter under antiken eller ännu tidigare. Att verklig roddsport bedrivits i någon omfattande skala på denna tid har man dock inga bevis för 6. Den moderna roddsportens vagga ligger tillsammans med andra traditionstyngda tävlingsidrotter i England. Redan 1715 anordnades Dogget s Coat and Badge Race, vilken fortfarande anordnas varje år. Tillsammans med den världsberömda universitetskapprodden mellan Oxford och Cambridge, vilken även den fortfarande går av stapeln varje år, är detta ett av de absolut äldsta fortfarande existerande idrottsevenemangen. Oxford vs Cambridge har fått efterföljare i hela världen, till och med bland svenska universitet där Uppsala tävlar mot Lund i en årlig regatta. Rodden har generellt en stark och traditionsrik ställning i engelskspråkiga länder. Exempel på andra länder där rodden idag har en stark ställning är Tyskland, Holland, Italien och i norden Danmark. Redan i mitten på artonhundratalet började roddklubbar att bildas i dessa länder. I Sverige bildades Götheborgs Ro-Club redan 1851 men lades ned ca 1870 7. Klubben blev dock en grund för Göteborgs RK vilken i dag är Sveriges äldsta roddklubb. Denna klubb fick snabbt efterföljare som ofta bildades med den Svenska idrottens fader Victor Balck i spetsen och det var då roddsporten tog 5 Sunday Times olympiabilagan sommaren 2000. Från deras webbsida: http://www.sunday-times.co.uk/ (000919) 6 Å. Svahn, och S. Thunvik, En bok om rodd. Sohlmans förlag, Stockholm, 1944. 7 Ibid 12

verklig fart i Sverige 8. Under de första decennierna var rodd en förhållande stor och statusfylld idrott i Sverige 9. I de olympiska spelen har rodd funnits på programmet från 1896 vilket gör rodd till en av de äldsta olympiska idrotterna 10. Världsmästerskap anordnas varje år och dessa har mycket hög status inom roddvärlden. Dessa överträffas enbart av de olympiska spelen, där guldmedaljen vilken liksom i de flesta andra idrotter är den absolut finaste man kan vinna. Det anordnas dessutom en världscup varje år med fyra deltävlingar där finalen, som är den i särklass tuffaste tävlingen utanför VM och OS, alltid avgörs i schweiziska Lucerne. De stora förändringarna av rodden i modern tid har varit införandet av en damklass på OS 1976, samt införandet av en lättviktsklass. Lättviktsklassen har utvecklats successivt från nationell nivå på femtiotalet till högsta internationella nivå 1974 då det fick VM status. Lättvikt förekom för första gången på OS 1996. Från OS i Atlanta 1996 begränsades även antalet roddare på OS genom att man måste kvala på VM året innan vilket har ökat konkurrensen i dessa klasser. Vad det gäller material har förändringarna inte varit speciellt revolutionerade under 1900-talet. De mest påtagliga förändringarna är att båtar och åror i konstmaterial (kolfiber, kevlar, glasfiber) konkurrerat ut träbåtar och åror från slutet på åttiotalet. Vad det gäller årorna har även formen ändrats från ett symmetriskt ovalformat blad till en osymmetrisk yxliknande konstruktion för att få större bladyta i vattnet. Från åttiotalet har olika roddmaskiner utgjort en allt större del av träningen. Först i form av Gjessingmaskinen och nu främst i form av Concept II model C. På grund av dessa små förändringar har inte heller kraven på teknik eller fysik direkt ändrats. Den olympiska (och huvudsakliga) tävlingsdistansen är 2000 m vilket tar kring 6 minuter beroende på båtklass och yttre förhållanden. Uppskattningsvis minskar tävlingstiden i genomsnitt 0,7 sek/år för guldmedaljörerna på VM och OS. I enlighet med detta har den metabola kostnaden (syreförbrukningen) beräknats öka med 0,2 liter/decennium 11. Hur stora de styrkemässiga och anaeroba förbättringarna varit är inte lika väldokumenterat men inte desto mindre intressant. En hög medeleffekt under ett roddlopp är avgörande för prestationen och att det därmed även ställs allt högre krav på att kunna utveckla en hög maximal effekt är rimligt att anta 12. Eftersom förmågan att utveckla hög effekt har ett samband med maximal styrka är en naturlig följd att även kraven på 8 Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Nord. familjeboks förl, 1938-47 (sid. 1186-1197) 9 Svahn 1944 10 Ibid 11 Secher 1993 12 R.A.Stefani och D.M. Stefani, Power output of olympic rowing champions. Olympic Review 26 (30): pp. 59-63, 1999. 13

maximal styrka ökar. Vår känsla är också att den uthållighetsstyrka som tidigare varit en stor del av träningsvolymen under vinterhalvåret på senare år fått ge vika för tyngre styrketräning och roddmaskinsträning. Intressant att notera är Stefani och Stefani s artikel vilken uppskattar årtalen för en markant uppskattad effektökning till samma tidsperiod då roddmaskin som träningsredskap slog igenom på bred front 13. Eftersom tävlingstiderna minskat och styrketräningen förfinats är det rimligt att anta att kraven på styrka och anaerob förmåga kommer att fortsätta öka i takt med detta. Är det kanske främst här de största förbättringarna finns att hämta i framtiden...? 2.2. Kravprofil Genom att konstruera en kravprofil delas idrotten upp i olika delkrav och dess betydelse för prestationen värderas. Enskild individ analyseras med hjälp av en kapacitetsanalys där hans/hennes nuvarande kapacitet inom respektive delkrav bedöms. Utifrån en kapacitetsanalys försöker man styra träningen så att prestationsförmågan styrs i riktning mot kravprofilen. 2.2.1. Delkrav Om vi tittar på olika idrotters kravprofiler ser vi att de olika delkrav mer eller mindre är samma oavsett idrott 14. Ofta brukar dessa delas upp i nedanstående. Aeroba, vid vilken intensitet och under vilka tidsdurationer utövas idrotten. Vilken förmåga krävs av de system i kroppen som transporterar och utvinner energi med hjälp av syre? Anaeroba/alaktacida, vid vilken intensitet och under vilka tidsdurationer utövas idrotten. Vilken förmåga krävs av de system i kroppen som används när kroppen arbetar väldigt intensivt och tvingas utvinna energi utan syre? Styrka, vilken kraftutveckling krävs och vid vilka typer av rörelser? Teknik, vilken specifik anpassning krävs av nervsystemets olika delar? 13 Stefani R, Stefani M -1999 14 Johnny Nilsson, Puls och laktat baserad träning. Farsta: SISU, 1998. (sida 7) 14

Rörlighetskrav, inom vilket rörelseomfång sker rörelserna? Mentala krav, ett väldigt stort, ofta underskattat och enligt oss väldigt intressant område som berör olika psykologiska och sociologiska områden. Detta är dock ett område vilket inte ryms inom ramarna för detta arbete. Antropometriska krav, ett krav som ofta förbigås i kravprofiler, kanske på grund av att denna är svår att påverka. Vissa kroppstyper lämpar sig dock bättre för vissa idrotter än andra. Eftersom kroppsstorlek har betydelse för roddprestationen 15 har vi valt att lägga in detta som ett delkrav. Ovanstående är alltså grovt de delkrav som kravprofiler brukar utgå ifrån. Om vi vill titta på rodd behöver vi dock granska de olika delkraven lite närmare för att se hur dessa behöver specificeras utifrån de krav som rodd ställer. För att få en uppfattning om hur höga dessa krav är behöver vi ha en bild av vilka resultatkrav som krävs för att hävda sig i världseliten. Den mentala delen tänkte vi som sagt inte beröra inom detta arbete. De tekniska kraven samt ett avsnitt om styrka finns under rubriken 2.3. Neuromuskulär Funktion. 2.2.1.1. Resultatkrav Vi börjar med rodd på vatten där vi som exempel kan nämna världsbästatiden för dubbelsculler herrar tungvikt. Den tiden är 6,06,5 16 och om vi tittar på resultaten de senaste mästerskapen krävs det att man kan prestera en tid som inte överstiger segrarens med mer än tio sekunder för att ta en plats i finalen. Eftersom en stor del av detta arbete kommer att beröra roddmaskin, Concept II s, är det intressant att nämna några ord om resultaten på denna. Världsrekordet för herrar tungvikt är 5.38.3 17,, vilket motsvarar en medeleffekt på ca 560Watt 18. Internationellt framgångsrika roddare presterar generellt under 6 minuter på 2000 meter, >472Watt. Nedan följer en beskrivning av vad som kännetecknar de roddare vilka presterar dessa tider och effekter. 15 För referenser läs under rubrik, 2.2.1.5. Antropometriska krav. 16 Internationella roddförbundets (FISA) hemsida WWW.worldrowing.com (februari -01) 17 Concept World Ranking 00. http://166.82.35.96/sranking/rankings.asp (Mars 2001) 18 Se bilaga 6. 15

2.2.1.2. Aeroba krav Hög VO 2max och anaerob tröskel (AT) har tillsammans visat sig vara de största faktorerna som avgör roddprestationen 19,20,21. I rodd kan dessa i högre utsträckning än i andra konditionsidrotter anses vara beroende av varandra. Detta eftersom det är den absoluta anaeroba tröskeln (=aktuell VO 2 vid den anaeroba tröskeln) och ett högt absolut VO 2max (liter per minut) som främst är avgörande. Att detta förhållande i högre utsträckning gäller inom rodd hänger samman med att roddare till skillnad från andra utpräglade konditionsidrotter inte behöver bära upp sin kroppsvikt. Roddare gynnas alltså av ett högt absolut VO 2max (samt hög absolut AT) och kan delvis uppnå detta på bekostnad av ett något lägre värde mätt i ml/kg kroppsvikt 22,23. För att illustrera ovanstående kan vi föreställa oss två roddare. Den ena har ett VO 2max på 6 liter per minut (l/min) och den andre har ett VO 2max på 4 l/min. Den förstämnde har relativt lätt att träna för en AT vid ett syreupptag på 3 l/min medan det för den sistnämnde är relativt svårt. VO 2max och absolut AT är alltså ytterst beroende av varandra. VO 2max hos roddare i världseliten ligger mellan 6 och 6,6 l/min vilket finns beskrivet i många studier, den anaeroba tröskeln har rapporterats ligga kring 85% av detta 24,25. Vid tävling ligger elitroddare på ett syreupptag som motsvarar 96-98% eller ännu mer av VO 26,27 2max. De delar av loppet där man främst ligger över VO 2max är vid starten och spurten 28. Detta ger naturligtvis stora halter laktat vilket öppnar för nästa delkrav. 2.2.1.3. Anaeroba/alaktacida krav Om vi tittar på hur stor del av den totala energiförsörjningen under ett roddlopp som kommer från kroppens alaktacida energisystem så är den försvinnande liten 29. Möjligen kan den bidra under start- 19 Per-Olof Åstrand och Kaare Rodahl, Textbook of work physiology: Physiological bases of exercise, 3.ed. New York: McGraw-Hill, 1986 (sida 671) 20 L. Messonnier, H. Freund, M. Bourdin, A. Belli och J.R. Lacour, Lactate exchancge and removal abilities in rowing performance. Med. Sci. Sports Exerc. 29 (3): pp. 396-401, 1997. 21 Lars Larsson, Fysiologiska studier av roddare på elit och motionsnivå. I:(red. Forsberg, A. Saltin, B.) Konditionsträning i praktiken. Idrottens Forskningsråd och Riksidrottsförbundet. pp 260-269. 1987. 22 Lars Larsson, och Arthur Forsberg, Morphological muscle characteristics in rowers. Can. J. Appl. Sports Sci. 5 (4): pp. 239-244, 1980. 23 J.M. Steinacker, Physiological Aspects of Training in Rowing. Int J Sports Med, Vol 14, Suppl 1, pp S3-S10, 1993. 24 Ibid 25 Secher 1993 26 D. Nozaki, Y. Kawakami, T. Fukunaga. och M. Miyashita, Mechanical efficiency of rowing single scull. Scand. J. Med. Sci. Sports. 3: pp.251-255, 1993. 27 Messonier, mfl 1997 28 Nozaki, mfl 1993 29 Nilsson 1998 16

och spurtmomentet. Utifrån detta faktum är det nära till hands att dra slutsatsen att detta är en obetydlig kapacitet hos roddare. Tittar vi däremot på hur stor del av den totala träningsvolymen som utgörs av träning vilken ryms inom ramen för den alaktacida kapaciteten så är den delen inte försvinnande liten. Mycket av styrketräningen, både specifik och ospecifik, är i allra högsta grad beroende av den alaktacida kapaciteten. Vintertid kan hög alaktacid kapacitet förslagsvis vara viktigt för att kunna öka styrka och muskelvolym. Sommartid kan den förslagsvis vara viktig för att träna specifik styrka, till exempel under startträning. 2.2.1.4. Anaeroba/laktacida krav Vid tävling arbetar roddare som sagt på en belastning som kraftigt överstiger AT. Vid simulerad tävling på roddmaskin har blodlaktathalter på 15-20 mmol/l uppmäts 30,31. Den anaeroba energiproduktionen står för mellan 20-30% av den totala vid tävling på 2000 meter 32,33. Dessa värden blir ännu extremare om vi tar hänsyn till att roddare präglas av en stor andel långsamma muskelfibrer vilket korrelerar med en sämre förmåga att producera laktat 34. Det är alltså bra för roddaren att kunna producera och ta hand om mycket laktat för att bidra till den totala energiproduktionen vid tävling. Höga halter av blodlaktat är sammankopplat med stor upplevd smärta. Tyvärr saknas det idag ett tillförlitligt test för att mäta den anaeroba kapaciteten vid rodd 35,36. För närvarande används ett 1min/max test på roddmaskin för uppskattning av den anaeroba kapaciteten. Riktvärdet har då varit att en elitroddare (herrar tungvikt) skall kunna prestera minst 650W i snitt under testet vilket skulle motsvara ca 5.20 i sluttid på 2000m. Ett annat försöka att mäta den anaeroba kapaciteten är ett 1min/max test utvecklat ur ett traditionellt Wingate test. Ett nytt test är dock under utveckling i ett samarbete mellan Svenska Roddförbundet (SR), Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Idrottshögskolan (IH). 30 Larsson 1987 31 Steinacker 1993 32 Ibid 33 A.P. Russell, P.F. Le Rossignol och W.A. Sparrow, Prediction of elite schoolboy 2000-m rowing ergometer performance from metabolic, anthropometric and strength variables. J.Sports Sci. 16. pp. 749-754. 1998. 34 Steinacker 1993 35 Steinacker 1993 36 Johan Flodin, SOK talangsatsning kravanalys rodd. Opublicerat, Svenska Olympiska Kommittén, 1999. 17

2.2.1.5. Antropometriska krav Roddare i världseliten (tungvikt) är storvuxna individer, både sett till längd och vikt 37,38. Eftersom rodd bedrivs på vatten behöver roddare som sagt inte bära sin egen kroppsvikt på samma sätt som andra konditionsidrottare 39. Längd och vikt går hand i hand och båda fyller sin funktion hos roddaren. En lång roddare har lättare att få till ett långt drag vilket innebär högre utväxling vilket i sin tur innebär bättre förutsättningar att få till en hög båtfart 40. Hög kroppsvikt innebär bättre förutsättningar för ett högt VO 2max, större styrka samt en högre anaerob kapacitet. Allt detta på grund av mer muskelmassa 41. Värt och notera är att ingen OS eller VM guldmedaljör i herrsingel har varit under 190cm lång under nittiotalet och enbart en vägt under 90kg. Självklart är lättviktare mindre då de har viktgränser att hålla, 72,5 för herrar och 59 för damer. Bortsett från vikten är dock kraven inom de olika delkapaciteterna i stort sett detsamma för lättviktare. Även om träning och kost självklart bitvis måste anpassas. I tabell 1 kan vi jämföra antropometriska data mellan guldmedaljörer i rodd och medaljörer i löpgrenar med en arbetstid som motsvarar arbetstiden i rodd. Båda grenarna är utpräglade konditionsidrotter och vi anser att dessa data talar för sig själva och understryker vår poäng att roddare behöver vara stora. Uppgifterna är hämtade från Internationella Roddförbundets (FISA) hemsida 42 och NBC s officiella hemsida för OS i Sydney 43. Tabell 1: Antropometriska data för några medaljörer vid OS i Sydney-2000. Rodd Löpning Herrar Rob Waddell 200 cm 100 kg Reuben Kosgei 174 cm 54 kg Xeno Müller 190 cm 100 kg Wilson Boit Kipketer 167 cm 52 kg Damer Ekatarina Karsten 185 cm 78 kg Gabriela Szabo 158 cm 42 kg Kathrin Boron 184 cm 76 kg Nouria Merah-Benida 162 cm 53 kg 37 Steinacker 1993 38 Larsson 1987 39 Larsson, Forsberg 1980 40 Steven Redgrave, Complete book of rowing. Partridge Press, London, 1995. (sid 100) 41 J.M. Steinacker, W. Lormes, M. Lehmann och D. Altenburg, Training of Rowers before World Champinships. Med. Sci. Sports Exerc, Vol 30, No. 7, pp. 1158-1163, 1998 42 http://www.worldrowing.com 43 http://sydney2000.nbcolympics.com/ 18

2.2.1.6. Rörlighetskrav Roddrörelsen ställer relativt små krav på rörlighet. Det räcker med en normalgod rörlighet i roddcykelns alla positioner utom två. Denna rörlighet kräver oftast ingen speciell rörlighetsträning utan vanlig stretching efter den normala träningen brukar vara tillräckligt. De två positioner i roddraget som kräver extra rörlighet är: Den första positionen är då roddaren är längst fram och skall sätta åran i vattnet. Man eftersträvar ett långt drag där knäled och fotled benen komprimeras. Alltså har roddaren vid dragets början en kraftig dorsalflexion i fotleden, en flexion i knäleden, en kraftig flexion i höftleden samt en flexion i axelleden. Av dessa kan vi i de flesta fall bortse från alla rörelser utom den kring fotleden. Man skall vara väldigt stel för att inte klara av övriga rörelserna. Dorsalflexionen i fotleden ställer däremot krav på god förmåga till hög töjningsgrad i vadmuskulaturen samt hälsenan 44. Se figur 1. Figur 1. Bilden visar roddaren vid dragets början (isättet). Den andra positionen är den efter att vattenarbetet har avslutats. Armarna skjuts då från kroppen och man flekterar i höften utan att benen böjs. Denna rörelse ställer krav på god töjningsförmåga i hamstrings- och gluteusmuskulaturen 45. Se figur 2. Figur 2. Bilden visar roddaren vid dragets slut (urtaget). 44 T. Mazzone, Kinesiology of the rowing stroke. N.S.C.A. J. 10 (2): pp.4-11, 1988. 45 Ibid 19

2.3. Neuromuskulär funktion 2.3.1. Roddteknik Nu närmar vi oss på allvar det område som vårt examensarbeteavser belysa. Rodd är en isolerad cyklisk rörelse som vi till skillnad från många andra idrotter har förmånen att genomföra utan att någon annan stör. Roddcykeln är således en så kallad closed skill (en cyklisk förutsägbar rörelse med små krav på anpassning till yttre förutsättningar) 46. Däremot kan väder och vind ställa till det. Rörelsen upprepas 220-250ggr under ett lopp och målet är att varje enskilt drag skall vara så nära optimalt som möjligt. Till synes små avvikelser kan ge stora förändringar i slutid. Draget innehåller till övervägande del dynamiskt arbete, men även en betydande del arbete som ligger nära att vara en statisk kontraktion. Något som är ovanligt i idrottssammanhang är avsaknaden av excentriska moment 47 samt den valsalva manöver som skapar buktryck under bensparken 48. Ovanstående faktorer gör roddrörelsen unik i idrottssammanhang. Detta får till exempel konsekvensen att det kan bli fel om vi försöker kopiera styrketräningsmodeller från andra idrotter utan att modifiera dem. Många roddares erfarenhet är att den tekniska färdigheten är långt ifrån konstant. Det finns roddare i världseliten som ena året vunnit allt för att under nästa säsong inte alls hävda sig i täten. Detta trots att de förmodligen varit i samma fysiska form och konkurrensen varit mer eller mindre oförändrad. Bra teknik kan påstås vara detsamma som en hög verkningsgrad. Hög verkningsgrad innebär att vi får ut så mycket båtfart som möjligt vid en given eller så liten energiförbrukning som möjligt. Verkningsgrad kan förenklat ställas upp i följande formel 49. UTVECKLAT ARBETE / ENERGIFÖRBRUKNING = VERKNINGSGRAD Energiförbrukningen uppskattar vi under submaximal belastning enklast via syreupptaget eftersom detta under aerobt arbete är linjär i förhållande till energiförbrukningen. Vid högre arbetsintensitet där en tilltagande del av den använda energin kommer från anaeroba processer kommer det linjära förhållandet dock att avvika 50. Utvecklat arbete motsvaras på vattnet av båtfart. På roddmaskin mäter man arbete per tidsenhet, det vill säga effekten. 46 J. Nilsson. Träningslära, Stockholm: Idrottshögskolan,1997, pp. 31-32. 47 Mazzone 1988 48 Secher 1993 49 F.I. Katch, V.L. Katch och W.D. McArdle, Exercise Physiology 4 th edition, 1996. (sid 168) 50 Åstrand, Rodahl 1986 20

Eftersom effekt kommer att vara ett centralt begrepp i denna studie är det viktigt att även nämna denna formel. KRAFT x HASTIGHET = EFFEKT Verkningsgraden brukar ligga kring ca 20% vid de flesta uthållighetsidrotter 51. Detta varierar med individ, teknik, hastighet, utrustning och självklart aktivitet. Eftersom vi här främst är intresserade av rodd är det intressant att veta att den under aerobt arbete ligger runt ca 20% och ökar med hastigheten 52. Vi vill alltså arbeta så lite som möjligt för den båtfart vi åstadkommer. Var i kroppen är det då förbättringen sker när människor lär sig att ro bättre tekniskt. Vill vi skriva svaret så enkelt och koncist som möjligt så blir det NEURONAL ANPASSNING. Vi kommer nöja oss med att konstatera ett antal gemensamma punkter som kännetecknar roddare i världseliten. Rent visuellt finns det olika stilar som skiljer sig från varandra men ändå genererar medaljer på stora mästerskap. Författarna anser att man ändå kan och bör studera och träna teknik utifrån rörelsemönstret. Dels för att det oftast rent praktiskt är det enda och främsta verktyg vi har att utgå ifrån. Dels för att det finns ett samband mellan vad vi ser och hur väl nedanstående punkter uppfylls. Vi har utifrån egna erfarenheter, intervju med Johan Flodin 53 och Volker Noltes bok 54, vilken analyserar rodd biomekaniskt, kommit fram till att följande roddtekniska punkter tillsammans med tillräcklig fysisk kapacitet krävs för en bra prestation på elitnivå. Längd. Att draget är långt innebär möjlighet att hinna bygga upp tillräcklig kraft och att påverka båtfarten under lång tid. Acceleration och kraft. Om vi ritar upp kraften vi utvecklar grafiskt kännetecknas ett bra roddrag av en stor volym under kurvan framför en hög peak. Ett bra drag kännetecknas även av att den höga kraften uppnås relativt tidigt under dragcykeln 55. 51 Nozaki, mfl 1993 52 Ibid 53 Flodin 2001. Johan Flodin är en före detta framgångsrik elitroddare i den yttersta världseliten. Idag är han huvudansvarig för roddgymnasiet i Strömstad. Johan har även ett nära samarbete med SOK och arbetar med svenska landslagets tekniska och fysiska utveckling. 54 Volker Nolte, Die effektivität des ruderschlages. Biomechanische modelle, analyse und ergebnisse. Sportwissenschaftliche arbeiten Band 13. Bartels & Wernitz druckerei und verlag KG. 1985. 55 Volker Nolte, Pushme pullyu, an explanantion of hydrodynamic lift. www.rate48.com (2000). 21

Precision i årbladets rörelsemönster. Förmåga till avslappning i de muskler som inte behöver användas. Effektivt utnyttjande av kroppens biomekaniska hävstänger, även om rörelsemönstret visuellt kan skilja sig. 2.3.2. Skillnader mellan enkelåra/sculler och olika båtklasser Det finns två typer av rodd, dels med en åra (enkelåra) och dels med två åror (sculler). Det är trots detta inga avgörande skillnader i tekniken, roddraget genomförs på liknande sätt. Där det främst föreligger skillnader i tekniken är att i enkelårsrodd roteras bålen lätt med åran, då armen längst ut på århandtaget följer efter åran. Vanligtvis vinklas det yttre knäet (det knä som är längst från årbladet) utåt så att ytterarmen skall kunna följa med för att åstadkomma ett långt drag. Vidare tävlas det i olika båtklasser där antalet i besättningen varierar mellan en och åtta. De båtklasser där besättningen är större går naturligtvis snabbare och därför borde det finnas någon skillnad i kraftutveckling och hastighet under draget. Eftersom roddare i världseliten kan byta båtklass från en säsong till nästa och fortfarande hävda sig bra drar vi slutsatsen att de grundläggande kraven på roddteknik och fysisk kapacitet generellt är desamma, oavsett båtklass. 2.3.3. Skillnader mellan rodd på CII och rodd på vattnet En stor del av vår studie utgår från roddmaskin, Concept II model C, (CII) och värderar denna som test och träningsutrustning. Eftersom alla ansträngningar i slutändan syftar till att förbättra prestationen på vattnet är det viktigt att titta på vad som skiljer mellan de båda prestationsformerna. Det finns åtskilliga exempel på människor vilka presterar aktningsvärda resultat på roddmaskin utan att kunna utnyttja denna kapacitet i en båt. Däremot verkar inte motsatsen gälla, det är alltså lättare att skaffa sig en hög verkningsgrad på CII än på vattnet. För att kunna hävda sig i världseliten på vattnet måste vissa fysiska krav vara uppfyllda vilka kommer att spegla sig i bra tider på roddmaskin. Detta styrks av världsrankingen på CII där det nästan enbart är roddare som hävdar sig i finaler på VM och OS i topp. Det krävs alltså en mycket hög fysisk förmåga för att lyckas som roddare, både på vattnet och på roddmaskin. Vad är det då som skapar skillnaderna mellan rodd på CII och rodd på vattnet? Punkterna nedan är även dessa framtagna enligt vår erfarenhet tillsammans med Johan Flodin. 22

Förflyttningen av kroppen, vilken på vattnet starkt påverkar båtens tyngdpunkt, påverkar ej farten negativt. På vattnet skapas vid slejdåkningen efter ett avslutat drag en kraft som påverkar båtfarten positivt. Problemet kommer när denna acceleration skall bromsas upp och en ny dragfas påbörjas. Här är det på vattnet svårt att minimera deccelerationen vilket är ett problem vi slipper på CII. Alltså har kroppsvikten ingen negativ inverkan på prestationen på CII. På vattnet är det viktigt att kraften vi skapar under dragfasen löper exakt i båtens rörelseriktning. CII är mer förlåtande genom att all kraft som påverkar handtaget i dragriktningen blir till utvecklad effekt. Eftersom vi helt kan utesluta yttre påverkan och en CII är stabil kan vi bortse från balansproblem. Årans/handtaget rörelse har ingen betydelse på CII vilket innebär att händernas rörelse i horisontalplanet har liten betydelse. Tittar vi på kroppens rörelsemönster biomekaniskt behöver det inte vara speciellt stora skillnader. På CII förekommer inte den abduktion/adduktion av armarna som förekommer på vattnet. Den vridning av bålen som förekommer vid enkelårsrodd saknas också. Eventuellt går det att räta ut knävinkeln något mer på roddmaskin eftersom vaderna inte stöter emot slejdbanorna. Som bromsande yttre kraft beter sig vatten och luft principiellt lika 56. Under rodd på vatten bromsar vattnet båtskrovet och under rodd på land bromsar CII s vindhjul. Den stora skillnaden mellan CII och vatten är att vi på vattnet även har ett årblad som rör sig i vattnet. Drar vi för brutalt på vattnet är det risk för att vi drar sönder vattnet. En del energi försvinner som turbulens kring årbladet och blir inte till en effektökning i form av båtfart. Eftersom det är båten vi vill flytta finns det ett spektrum inom vilket kraften bör hålla sig i förhållande till båtfarten. Drar vi för mycket ödslar vi energi och drar vi för lite åstadkommer vi för lite acceleration. På CII slipper vi detta problem utan vi får tillbaka den kraft vi drar med direkt utan att den behöver gå via årbladet. 57 56 Alf Thorstensson, Biomekanik Bas för idrotts och arbetsteknik. Stockholm: Idrottshögskolan. 1992. (sid 78) 57 Nolte, V.2000. 23

Vid rodd på vattnet trycker en tyngre kropp ner båten mera i vattnet än en lättare kropp. Den tyngre roddaren får således ett större vattenmotstånd. Vid rodd på CII ger dock inte den tyngre kroppen motsvarande nackdel. Detta talar för att skillnaderna mellan lättviktare och tungviktare skulle vara större vid rodd på CII än vid rodd på vattnet, vilket även är fallet 58. Sammanfattningsvis kan vi säga att den mest avgörande skillnaden är att vi under rodd på CII inte behöver ta hänsyn till hur kroppstyngden hos roddaren påverkar båten samt att vi inte har något årblad i vattnet. Årans rörelse har alltså ingen betydelse på CII. Vidare finns det inget balansmoment. Det är lättare att få ut all nedlagt energi i form av effekt på CII jämfört med båtfart på vattnet. Ovanstående får konsekvensen att det lönar sig mer att lägga ned mycket kraft initialt under dragfasen på CII på bekostnad av den teknik som är optimal i båten. 2.3.4. Styrka och Rodd Den neuronala anpassningen innebär att vårt nervsystem blir bättre på att koordinera kroppens rörelser. Det är även denna anpassning vilken gör att delkapaciteterna teknik och styrka överlappar varandras områden. När vi blir starkare efter en period med styrketräning kan en stor del av denna förbättring härledas ur kroppens nervsystem. Denna neuronala anpassning är oerhört specifik vilket gör begreppet Man blir bra på det man tränar!, till ett honnörsbegrepp. När vi försöker mäta styrka blir resultaten, vilket vi senare kommer att kunna se, oerhört situationsberoende. Hur vi testar och vad vi mäter är avgörande 59. Förbättringarna är beroende av vilken typ av rörelser vi tränat, i vilka hastigheter, med vilken belastning, egna förutsättningar med mera. För att illustrera vad som inverkar har Alf Thorstensson, IH, sammanställt följande översikt av faktorer (se nästa sida, figur3): 58 FISA och Concept Worldranking 2000. 59 Digby G. Sale, och Duncan MacDougall, Specificity in strength training: a rewiew for the coach and athlete. Can. J. Appl. Sports Sci. No. 6. pp. 87-92. 1981. 24

MUSKELSTYRKA = MUSKLERNAS KRAFTMOMENT ( F M * l M ) +/- INRE KRAFTMOMENT +/- YTTRE KRAFTMOMENT MUSKELKRAFT ( F M ) NEURONALA FAKTORER MUSKULÄRA FAKTORER MEKANISKA FAKTORER GRAD AV NETTO- MUSKELMORFOLOGI MUSKELMEKANIK MUSKL, HÄV- YTTREKRAFT- EXCTATION PÅ MOTOR- MUSKELKVANTITET KONTRAKTIO0NSTYP ÅNGSARM (l M) MOMENT NEURONEN (TVÄRSNITTSAREA) STATISK ( ISOM. ) MUSKL. FÖRLOPP TYNGD KOORDINATION MUSKELKVALITET DYNAMISK TYP AV LED YTTRE HÄV- REKRYTERING KRAFT/AREA) KONCENTRISK LEDAXELNS STÅNGSARM FREKVENSMODULERING FIBER FÖRDELNING EXCENTRISK POSITION ACCELERATION MÖNSTER FIBERRIKTNING MUSKELLÄNGD LEDVINKEL TRÖGHET SYNKRONISERING MUSKELNS UPPBYGGN. KONTR. HASTIGHET RÖRELSE KONTRAKTILKOMP. TID FÖR KONTR. MÄNGD ELASTISKA KOMP. MOTIVATION FARMAKA FARMAKA ÅLDER KÖN ÅLDER TRÄNING KÖN DIMENSIONER TRÄNING M.M. DIMENSIONER M.M. Figur 3. Thorstenssons 60, klassiska, bild vilken enligt oss tydligt illustrerar att det lätt blir rörigt när vi måste ta hänsyn till alla begrepp som påverkar kraftutvecklingen. Man behöver inte sätta sig in i alla begrepp Thorstensson använder inom ovanstående figur för att förstå komplexiteten den beskriver. Som synes spelar förutom neuronala faktorer även ett antal inre och yttre förutsättningar av både muskulär och mekanisk natur stor roll för styrkeutvecklingen. Inre förutsättningar kan till exempel vara inre hävstänger, morfologiska faktorer, ledvinkel och träningsgrad. Yttre kan vara hävstänger, acceleration och tyngd. Här kommer vår studie in. En roddares styrka borde rimligtvis ställas i förhållande till vilkenfart han eller hon kan få på en båt. Detta medför att vi måste kunna titta på roddares styrka i just roddrörelsen och mäta resultatet i rätt enhet! Vi måste även kunna använda oss av denna kunskap när vi lägger upp träning och testning! 60 Alf Thorstensson. Några tillämpningar av biomekaniska principer på styrkeutveckling och styrketräning. I: (red. Forsberg, A. och Saltin, B.) Styrketräning. Idrottens Forskningsråd, Riksidrottsförbundet och Folksam, p. 55, 1984. 25