Kortbetalningars konsekvenser för handeln

Kortbetalningars konsekvenser för handeln Denna informationsskrift är framtagen för att ge bättre kunskap om kortbetalningar inom svensk detaljhandel. Maj 2014

2(9) Betalningsmarknaden i förändring Kontant betalning med sedlar och mynt har dominerat som betalmedel under flera hundra år. Teknikutvecklingen har under senare år skapat förutsättningar för alternativa betalningsmetoder. Idag står kortbetalningar för ca 75 procent av alla betalningar i svensk handel. Ökad säkerhet och bekvämlighet för både kortinnehavare och handlare har bidragit till denna utveckling tillsammans med bankernas intresse av att ersätta kostsam kontanthantering med kortbetalningar som har högre lönsamhet. För handeln innebär denna utveckling stora kostnader eftersom bankerna som inlösare tar ut stora avgifter för korttransaktionerna. Dessa kallas service/ kommissionsavgifter för kortbetalningarna. Avgifterna varierar mycket beroende på volymen korttransaktioner en handlare har samt vilka korttyper som hanteras. Visa/Mastercard, bankerna och övriga aktörer VISA/Mastercard är internationella varumärkesföreningar som i Europa ägs av Europeiska storbanker. I USA är dessa företag börsnoterade och har där en bredare ägarkrets. VISA/Mastercards affärsidé är att underlätta betalningar över hela världen. Alla kort kan användas internationellt av affärsfolk och privatpersoner i affärer, restauranger, hotell och för e-handel. Kortbetalningar var en nationell företeelse när de växte fram under 1950-talet. Ökad turism och affärsresande har sedan skapat efterfrågan på kort med internationella betalningsegenskaper där valutaväxling ingår. Dessa behov har VISA/Mastercard på ett skickligt sätt löst genom att skapa internationella regelverk för medlemsbanker som hanterar kortutgivning och transaktions- och inlösenhantering, inklusive regler för uttagande av serviceavgifter. VISA/Mastercard reglerar också de omfattande säkerhetskraven, bland annat införandet av chipkort i stora delar av världen. I USA och en del andra länder används fortfarande magnetremsa på korten, trots säkerhets- och bedrägeriproblem. Detta medför att svenska chipbaserade kortterminaler måste kunna hantera magnetkort för att kortinnehavare från bland annat USA ska kunna betala i Sverige. VISA/Mastercard-kort dominerar i västvärlden då de flesta banker ger ut deras korttyper. Kina har byggt upp ett eget kortsystem, China Union Pay, som är fristående från dessa två varumärkesföreningar. Även American Express har en egen verksamhet.

3(9) Visst samarbete förekommer mellan bankerna världen över så att ovan nämnda korttyper kan hanteras i många bankanslutna kortterminaler under förutsättning att butiken tecknar ett inlösenavtal med dessa kortutgivare. De flesta banker i västvärlden är kortutgivare, men normalt hanterar endast större banker inlösenverksamhet. Det krävs medlemskap till VISA/Mastercard för den bank som hanterar kort med internationell räckvidd, oavsett om det gäller kortutgivning eller inlösenverksamhet för korttransaktioner. För att betalningar ska kunna garanteras mellan länder är VISA/Mastercard en form av auktorisations- och clearingcentral som knyter ihop alla banksystemen för kortutgivning och inlösenverksamheten. VISA/Mastercard återfinns i nästan 200 länder och ca 40 000 banker är anslutna med över 50 miljoner butiker som accepterar korten som betalningsmedel. Antalet utgivna bankkort uppgår till flera miljarder. Den svenska marknaden omfattar över 10 miljoner bankutgivna kort. Dessa kort omsätter drygt 500 miljarder årligen inom svensk detaljhandel som har ca 225 000 kortterminaler. Unikt för Sverige är att det dessutom finns ca 10 miljoner detaljhandelsutgivna kedjekort såsom ICA- eller KF-kort samt bensinkort. Korten omsätter mer än 100 miljarder men kan bara användas för inköp inom respektive kedjeföretag i Sverige och är ofta kopplade till någon form av lojalitetsprogram. En mindre del av dessa är CO-branded kreditkort som ges ut av banker, men är märkta med ett kedjeföretags namn och kan användas i alla butiker. Kontantförsörjningen till allmänheten hanteras huvudsakligen via ca 2 500 bankomater. Kontanter utgör ca 100 miljarder av svensk handels omsättning, som totalt uppgår till ca 650 miljarder kronor. Kortbetalningens infrastruktur. Vilka aktörer är involverade i en kortbetalning? Fyra parter ingår i den struktur som kortbetalningarna baseras på. Två banker, kortutgivande respektive inlösande, samt säljföretaget och kortinnehavaren. Den sistnämnda kan vara en privatperson eller en anställd som har ett företagskort. Kortutgivande bank ansvarar för kortinnehavaren enligt upprättat kundavtal. Kortkunden erhåller ett kortkonto med eller utan kredit. Banken ansvarar för att kortet och kontot ska vara anslutet till

4(9) Visa/Mastercards världsomspännande nätverk. På så vis kan inlösande bank, svensk eller utländsk, oftast i realtid reservera de belopp som kunden konsumerar med sitt kort hos säljföretagen i Sverige eller utomlands. Inlösande bank ansvarar för att säljföretaget är aktivt och har godkänd terminalutrustning samt följer de regler som inlösenavtalet kräver. Banken ansvarar för att de korttransaktioner som säljföretaget skapar kan överföras till kortutgivande banker. Inlösande bank erhåller då likvider för att täcka utbetalningar till säljföretagen för alla korttransaktioner. För att säkerställa att täckning finns på kortinnehavarens kortkonto utförs i realtid en så kallad auktorisation av köpbelopp. Finns täckning så reserveras beloppet omedelbart på kortkontot vid köptillfället. Överföring av beloppet sker sedan på natten mellan bankerna. Svenska inlösande banker har ett visst mått av samarbete så att svenska kortauktorisationer med tillhörande transaktioner kan hanteras direkt mellan bankerna i Sverige utan inblandning av VISA/Mastercard. För de internationella korten har bankerna anslutning till VISA/Mastercards nätverk. Inlösande banker hanterar enligt avtalen med säljförtagen de serviceavgifter som tas ut för alla korttransaktioner. Avgifterna varierar kraftigt beroende på transaktionsvolymer och korttyp samt om det är ett svensk eller ett utländskt kort. Grundprincipen är att debetkort (kallas ofta för bankkort) har låga serviceavgifter när de används i hemlandet. När korten används för inköp i annat land blir avgifterna betydligt högre då den utländska inlösande banken tar ut en hög serviceavgift som omfattar utrymme för mellanbanksavgifter. Detta för att täcka kostnader till VISA/Mastercards nätverk samt en ersättning till kortutgivande bank som återfinns i annat land. Därtill så får kortinnehavaren normalt betala en utlandsväxlingsavgift på mellan 1,5 2 procent av beloppet. Det innebär totala avgifter på mellan 4-5 procent av det totala köpbeloppet för turister och affärsmän som använder korten i annat land än sitt eget. Avgiftsmodellen har likheter med mobiltelefonmarknaden där man ringer billigt nationellt medan utlandssamtalen drabbas av höga så kallade roamingavgifter. De nationella kort som beläggs med hög serviceavgift på svensk marknad är kreditkort samt företagskort, likväl som de utländska kreditkorten och företagskorten. På svensk marknad finns för närvarande följande inlösare: Swedbank Nordea Handelsbanken SEB Nets/Teller

5(9) Inom e-handeln om är mer gränslös, finns fler aktörer som inte berörs här. Ovanstående infrastruktur kräver också inblandning av IT- och terminalföretag för att det ska fungera tekniskt. Vanligt förekommande är att använda en så kallad Payment Service Provider, PSP, som levererar kortterminaler till säljföretagen, med eller utan integration mot kassasystemen. En PSP kan även erbjuda tilläggstjänster för till exempel presentkort eller lojalitetskort. Ett stort beroende finns för snabba och säkra telekommunikationsförbindelser som handeln i Sverige normalt upphandlar själva. Till vem går handlarens serviceavgift på korten? Kortbetalningssystemet kan beskrivas som en nationell infrastruktur som i volym uppgår till ca tre miljarder transaktioner per år i Sverige och ska bekostas av användarna, det vill säga kortinnehavare och säljföretag. Kortutgivande bank tar ut en årsavgift av kortinnehavaren för att ge ut ett kort och hålla ett konto med koppling till den nationella infrastrukturen. Vanlig storlek på bankkortsavgiften är ca 300 kr per år. Säljföretag betalar en transaktionsavgift som för debitkort ligger på 0,50 2 kronor. Kedjeföretag betalar oftast lite mindre och enskilda handlare betalar mer, ibland flera kronor. Därtill bekostar handlaren kortterminalen och nödvändig anslutning för datakommunikation. Denna del av betalningssystemet baserat på debitkorten svarar för mer än 80 procent av alla svenska kortbetalningar. Ett flertal utredningar (Riksbankens och HUI Research) har konstaterat att de avgifter som tas ut av kortinnehavare samt handlarna för debitkorten, troligen baseras på en självkostnadskalkyl ur bankernas perspektiv. Avgifterna ska täcka de kostnader som bankerna har som kortutgivare och inlösare för den svenska kortverksamheten. Det är andra segment av kortmarknaden som är betydligt lönsammare för bankerna och väsentligt dyrare för handeln. Tre grupper kan definieras och enligt alla inlösenavtal på marknaden måste handeln acceptera dessa kort: svenska kreditkort företagskort utländska debet/bankkort och kredit/företagskort Svenska kreditkort beläggs oftast med en serviceavgift på 2-3 procent av köpbeloppet plus en fast avgift på 0,5 2 kronor. För mindre företag kan det tillkomma en fast kostnad på några kronor. Vissa kreditkort har ingen årsavgift vilket kortinnehavaren uppfattar som positivt. Den höga inlösenavgiften motiverar bankerna med att de tillför handeln ökad köpkraft samt att kortet ger ett visst försäkringsskydd för kortinnehavaren och ibland också bonuspoäng.

6(9) Svenska företagskort har normalt samma serviceavgift för handeln som kreditkorten. Ett företagskort ersätter en faktura, vilket minskar kreditrisk för handlaren och betalning omgående. De svenska kredit- och företagskorten bedöms svara för drygt 10 procent av inköpsvolymerna för kontokort. Utländska kort utgör de sista 10 procent av kortbetalningarna och har normalt samma serviceavgift för handeln som kreditkorten. Det är en växande volym då turismen har ökat i Sverige. Givetvis finns det inom detta segment också utländska kreditkort och företagskort som innehas av utländska affärsresenärer. Samtliga korttyper inklusive bankkorten från andra länder beläggs med hög inlösenavgift, det vill säga 2-3 procent av inköpsvärdet plus en fast avgift på 0,5-2 kronor. Som tidigare nämnts betalar kortinnehavaren dessutom mellan 1,5 2 procent i utlandsväxlingsavgift på köpebeloppet. Till sist ska nämnas att när de svenska korten används utomlands får de svenska bankerna som kortutgivare en ersättning, så kallad mellanbanksavgift för varje korttransaktion från de utländska banker som accepterat en svensk kortbetalning. Storleken på ersättningen kan variera men vanligen uppgår den till mellan 0,5 1 procent av transaktionsvärdet för kortköpet. Det omvända gäller när utländska kort används i Sverige. Information från Svensk Handels HUI rapport HUI Research utförde på uppdrag av Svensk Handel under 2012 en studie, Vad kostar korten, över hur kostnadsbilden för den ökande kortanvändningen ser ut för svensk butikshandel. E-handeln ingick inte i studien så totala kostnader för handeln är högre än vad som redovisas nedan. Underlag för rapporten var en riktad enkät till Svensk Handels medlemföretag som berör kortens synliga och dolda kostnader för hushåll och handel. Följande resultat redovisas från rapporten: Handelns kostnad för debitkort var 1,80 kronor per betalning och 10 kronor för betalning med kreditkort. Totala kostnaden för korten som belastar hushåll och handel uppgår till mer än 7 miljarder, vilket utslaget per hushåll är 1 500 kr. Av dessa kostnader är 40 procent synliga för hushållen, medan 60 procent är osynliga avgifter som betalas av handeln. Handelns kortkostnader motsvarar 0.6 procent av omsättningen, vilket är 3,5 procent av förädlingsvärdet ( handelns BNP ) eller utgör 16 procent av handelns rörelsemarginal. Handlarna räknar därmed kortutgifterna som en tio i topp utgift.

7(9) Betalning med kreditkort, företagskort och utländska kort står för 20 procent av omsättningen i handeln, men står för 50 procent av kortkostnaderna. Handeln föredrar kortbetalning framför kontanter med tanke på säkerhet, tidsåtgång, smidighet och kundtillfredsställelse. Ur kostnadssynpunkt föredrar en majoritet av handlarna dock kontanter. En majoritet av handlarna anser att den nedre gränsen för när det inte lönar sig med kortbetalningar ligger mellan 50-150 kr. Svensk Handel bedömer att bankerna har högre intäkter för korthanteringen än vad som är motiverat för att de ska kunna täcka sina kostnader. Detta gäller framförallt handelns avgifter för hantering av kreditkort, företagskort och utländska korttyper. De mellanbanksavgifter som utgör en väsentlig del av dessa höga kortavgifter borde kunna sänkas och därmed skapa förutsättningar för en mer kostnadsbaserad prissättning. Detta gäller i synnerhet kreditkort och utländska kort. För svenska korttyper borde mellanbanksavgifterna vara bättre belysta då dessa tas ut mellan svenska banker. Inte minst borde de ökade kortvolymerna medföra lägre mellanbanksavgifter, vilket i sin tur an komma handeln till godo. På EU-nivå har diskuterats att länder med euro ska betraktas som ett land, vilket skulle medföra att alla bankkortkort utgivna i ett euroland ska betraktas som ett inhemskt bankkort även när det används i ett annat euroland. Effekten blir att handeln skulle slippa de höga inlösenavgifterna för de flesta europeiska bankkorten. Nuvarande avgiftsmodell baseras på de internationella mellanbanksavgifter som kortnätverken VISA och Mastercard reglerar. Dessa organisationer ser gärna att nuvarande regler består.

8(9) EU har i augusti 2013 utarbetat ett förslag: DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on payment services in the internal market and amending Directives 2002/65/EC, 2013/36/EU and 2009/110/EC and repealing Directive 2007/64/EC Förslaget ska behandlas av EU-kommissionen. I förslaget till direktiv behandlas också en del regler som ska tvinga bankerna att acceptera alternativa betalnings-lösningar som kan levereras av fristående företag utanför banksfären. Upphandling av kortinlösen vad du som handlare bör tänka på När handeln ser över sina inlösenavtal för korthanteringen bör följande tänkas på: Handelsföretag som är medlemmar i Svensk Handel bör sätta sig in i vilka centrala avtal som finns med svenska inlösande banker. Dessa avtal kan avropas av medlemmar. Handlaren bör gå igenom vilka kassasystem som är aktuella att använda och om kortterminaler ska integreras mot kassan eller om terminalerna ska vara fristående. Vissa inlösare har samarbete med terminalleverantörer vilket kan skapa inlåsningseffekter. Andra förhåller sig neutrala mot dessa. Oavsett vilket är det inlösaren som har ansvaret för de transaktioner kortterminalerna skapar. Detta medför att inlösande bank måste godkänna de kortterminaler som ska användas. Detta medför vissa begränsningar när val av inlösare eller byte av inlösare ska göras. Många kedjeföretag anlitar en PSP, Payment Service Provider, som hanterar transaktionstrafiken. Detta medger att en del extra tjänster såsom egna kort eller bonuskort lättare kan hanteras. Likaså kan byte av inlösare ibland underlättas då en PSP lättare kan flytta transaktionshanteringen till ny inlösare. Dessa fördelar får vägas mot något högre driftskostnader som användandet av PSP innebär. Det ligger nära till hands för handlare att ta upp frågan om inlösen med sin ordinarie bank. Här kan banken utgå från det så kallade helkundskonceptet, vilket kan ge viss nackdel för handlaren. Till exempel kan en större kredit kanske villkoras av att samma bank erhåller inlösenavtalet. Banken kan ju motivera det med att de vill ha insyn i handlarens likvidflöde, för att krediten ska kunna ges. Inför upphandling av inlösenavtal bör en analys göras av den egna mixen av korttyper som hanteras. En kedja som säljer kapitalvaror får troligen en högre volym kreditkort, vilket ger höga inlösenkostnader. Hotell får räkna

9(9) med en hel del företagskort och även utländska kort. En kedja med dessa lite dyrare korttyper kan uppfattas som mer intressant för de inlösare som agerar på svensk marknad. Minst två eller fler offerter bör eftersträvas. Kedjeföretag med butikshandel i flera länder (till exempel de nordiska länderna) bör ta hänsyn till om samma inlösare ska användas för fler länder eller om bättre prisbild erhålls med olika inlösare. Notera att utbetalning till butik kan vara långsammare i andra länder, än i Sverige. Likaså kan underhåll av kassasystem underlättas om samma terminaltyp kan användas i flera länder. Har kedjan också e-handel bör även detta tas hänsyn till vid tecknade av inlösenavtal. Gå noga igenom hur inlösaren redovisar avräkningen av alla transaktioner. Tydlig statistik underlättar avstämning och korrigering av eventuella felaktigheter. Det finns också skillnader i hur och när bankernas avgifter dras. Är det aktuellt att använda mobilnäten för uppsättning av datakommunikation så bör man komma ihåg att vissa turistorter kan få belastningsproblem under högsäsong. Även reservkommunikation bör övervägas för att betalningsfunktionen inte ska försvinna helt vid avbrott i ordinarie kommunikationslösning.