Politisk teori 1 Föreläsning 3. Den västerländska politiska teorins ursprung och natur II. Aristoteles. Jörgen Ödalen jorgen.odalen@liu.se
Kort om Aristoteles Föddes 384 f.kr. i Stagira i norra Grekland (Makedonien). Vid 17 års ålder flyttade han till Aten för att studera vid Platons akademi. Stannade där i 20 år, tills Platons död. Under sin 12 år långa frånvaro från Aten reste och undervisade Aristoteles. Han undervisade bl a Filip av Makedoniens son, Alexander ( den Store ). Återvände till Aten 335 f.kr. och startade en egen skola; Lykeion. Flydde 12 år senare efter att, precis som Sokrates före honom, ha anklagats för gudlöshet.
Kort om Aristoteles Skrev ungefär 200 verk, varav ett 30-tal finns bevarade, inom filosofi, etik, politik, biologi, matematik, logik, estetik, kosmologi Aristoteles tänkande har haft ett enormt inflytande på nästan all civilisations historia. Under lång tid lästes han inte i väst, men hans verk levde vidare i de syriska och arabiska kulturerna. På 1200-talet introducerades hans filosofi på nytt i väst och fördes in i den kristna undervisningen av Thomas av Aquino. Under 1200- till 1700-talet var han Filosofen. Hans filosofi kom att ifrågasättas först 1651 av Thomas Hobbes.
För Platon var politikens frågor sammanbundna med djupt filosofiska frågor om metafysik, kosmos och själens natur. Aristoteles däremot, framstår mer som en modern statsvetare som statsvetenskapens fader; han arbetade empiriskt; samlade in och systematiserade information om konstitutioner (grundläggande politiska system); hela 158 stycken. Hans verk Den nikomachiska etiken och Politiken syftade uttryckligen till att undervisa medborgare och statsmän, och att ge dem råd, snarare än att bygga filosofiska system.
Politiken som en praktisk vetenskap; Aristoteles överger dock inte den politiska filosofins normativa sida; vi ska inte endast fråga oss vilka politiska system som finns, utan vilka som är de bästa politiska systemen hur kan vi leva goda liv? Eftersom det är politikens statsvetenskapens syfte att hjälpa oss förstå hur vi ska leva gott, är statsvetenskapen överordnad alla vetenskaper; vetenskapernas vetenskap.
Människan är ett zoon politikon ett politiskt djur. Politiken är naturlig för människan. Människan finner lyckan och den moraliska dygden i medborgarskapet genom att delta i det politiska livet.
Uppenbarligen är människan i mycket högre grad en samhällsvarelse än vilket bi eller flockvarelse som helst. Enligt vår mening gör naturen ingenting utan orsak. Människan har ensam bland djurens fått talets (logos) gåva. (Politiken) Logos (talet/språket/förnuftet) visar vad som är till fördel och skada, och därför vad som är rätt och orätt; logos ger oss ett gemensamt moraliskt språk, och gemenskap i dessa värderingar ger oss hus och hem.
I vilken mening är politiken naturlig? Aristoteles ger oss två olika, men sammanhängande, svar: 1. En naturlig historia om staten (polis): Staten har vuxit fram under historien; från familjen till stammen, till byn, till polis. Polis är slutpunkten av en naturlig utveckling; den fulländade formen av mänsklig samvaro.
2. Polis är naturlig eftersom den skänker människor möjligheten att uppnå sin telos människans mål. Aristoteles teleologi: Genom att undersöka målet hos ett ting kan vi förstå dess natur, dess formella orsak.
Människans telos är att bli medborgare i en rättvis polis. Hur vet vi det? Jo, för att deltagande i politiken är nödvändigt för att människan ska uppnå fulländning och lycka eudaimonia. Eudaimonia är något mer än lycka som vi förstår lycka idag (ett tillfälligt mentalt tillstånd); eudaimonia är ett varaktigt tillstånd av välbefinnande som kommer av att leva dygdigt. Detta gäller enligt Aristoteles endast fria män. Kvinnas telos är reproduktion. Slavens telos är att utföra manuellt arbete. Detta för att mannen ska få möjlighet till att ägna sig åt sin telos: att delta i politiken.
En människa utan polis som inte deltar i det politiska livet är antingen en best eller en gud. Att politiken är naturlig innebär inte att människan har någon biologiskt inprogrammerad instinkt som gör att vi deltar i politiken. Människan är politisk eftersom vi har logos som ger oss en frihet i vårt beteende som inte är tillgängligt för andra djur.
Logos ger oss förmågan att känna igen och förstå andra människor i vår polis vi delar värderingar som ger oss hus och hem. Logos ger oss förmågan att känna kärlek; kärlek till dem som står oss närmast; vår politiska natur är inte resultatet av rationella varelsers strategiska överväganden, utan av kärlek, vänskap och medkänsla.
Den form av politisk organisering som skänker människor möjligheten att uppnå sin telos är av nödvändighet något partikulärt; det är en specifik stad, ett specifikt politiskt sammanhang. För Aristoteles (liksom för Platon) var polis en stadsstat; ett litet, oberoende, slutet samhälle, sammanhållet av förtroende och vänskap. En rättvis polis, den bästa organiseringen av en stat, en dygdig stat, är den som leder oss till att leva måttfullt och självkontrollerat enligt doktrinen om medelvägen.
Aristoteles vet dock att det finns flera olika typer av stater. Det goda medborgarskapet är beroende av vilket slags konstitution man lever under. Att vara en redbar medborgare behöver inte alltid vara samma sak som att vara en redbar man. Att vara en god medborgare innebär därför inte nödvändigtvis att man deltar i det politiska styret, utan att man lever i enlighet med den konstitution man lever under.
Aristoteles idealtyper av konstitutioner Korrekt Avvikande En styrande Monarki Tyranni Få styrande Aristokrati Oligarki Många styrande Medborgarstat (Timokrati) Demokrati