Hållbar dagvattenhantering
Bakgrund Det faller årligen stora mängder nederbörd. All nederbörd som inte infiltreras bildar dagvatten. Dagvatten är det vatten som rinner ut i sjöar och vattendrag via rör, ledningar och som ytavrinning. Felaktig hantering av dagvattnet genererar föroreningar i och övergödning av våra vatten. Genom att planera nya bostads- och verksamhetsområden utifrån en hållbar dagvattenhantering skapar vi förutsättningar för att reducera utsläppen av skadliga ämnen till våra sjöar och vattendrag. Vi skyddar dessutom våra hus och vägar från problem orsakade av fukt och vatten utan att behöva använda dyra tekniska lösningar. Edsviken Vattensamverkan vill med denna broschyr informera om åtgärder för hållbar dagvattenhantering. Det är väsentligt att minska andelen uppkommet dagvatten, det gör man genom att minska andelen hårdgjord yta. För det dagvatten som ändå uppstår används tre grundläggande principer som har till syfte att i hög grad avhjälpa de problem som annars kan uppstå på grund av brister i dagvattenhanteringen. Tre grundläggande principer Luta marken från hus och vägar Släpp ut allt dagvatten på en växtklädd yta för rening och fördröjning Dränera bort vatten från hus och vägar
Dagvatten Höga dagvattenflöden kan leda till överbelastade ledningsnät med översvämningar och skador på hus och vägar som följd. När dagvattnet leds via rör utnyttjas inte markens naturligt renande effekt utan når sjöarna och haven orenat. Genom att leda ut dagvattnet på en växtbeklädd yta, som ett nedsänkt svackdike, utnyttjas markens naturligt renande och fördröjande effekt. Vattnet infiltreras ned till grundvattnet vilket även gynnar den naturliga vattenbalansen. Dessutom minskas andelen uppkommet dagvatten. Dagvattnets innehåll och hantering 1. Näringsämnen som kväve och fosfor, tas upp av växtlighet. Växtdelar och annan näringsrik biomassa som hamnar på väg- och takytor sköljs sedan med regnvattnet och leds till dagvattensystemet. Näringsämnena hamnar till slut i våra sjöar och vattendrag vilket ger höga näringshalter i vattenmassan. Detta medför mer växtplankton som minskar sikt och syrehalt och bidrar till övergödning. Om vattnet får rinna ut på växtytor och infiltrera, istället för att ledas i ledningar till sjön, så återförs näringsämnena till nya växter och djur på land. 2. Organiska föroreningar som asfalt, löser ut från vägbanorna och följer med dagvattnet. Om dessa ämnen leds till dagvattennätet hamnar föroreningarna i sjöarnas bottensediment, och tas upp av växter och djur i sjöarnas vattenmassa. Istället för nedbrytning så sker en ansamling av föroreningar. Om detta vatten får rinna ut på växtytor så bryts dessa föroreningarna ned genom biologiska reaktioner i marken. 3. Tungmetaller finns i byggnadsmaterial och bilar. Metallerna löses ut och transporteras till sjöar och vattendrag via dagvattnet till vattendragen. En del av metallerna hamnar direkt i sedimenten. Den andel som är löst i vattenmassan tas upp av vattenlevande djur. I första hand bör dessa metaller inte användas alls. I andra hand bör de täckas så att de inte löser ut i dagvattnet. Om dagvattnet leds ut på gräsytor så sker visst upptag av tungmetallerna i vegetation och mark. Grundvatten Allt grundvatten är regnvatten som en gång trängt ner i marken. Grundvattnet rör sig i marken från högre till lägre nivå för att slutligen rinna ut i bäckar, sjöar eller hav. Avgörande för vattnets rörelser i marken är jordlagrens beskaffenhet och berggrundens sprickighet. Ligger grundvattenytan över marknivån bildas en sjö. Skydd mot grundvatten För att undvika skador orsakade av höga grundvattennivåer, som sättningar och fuktskador, bör byggnader och anläggingar inte uppföras där det är höga grundvattennivåer. Exempel på sådana områden är i dalgångar, branter och lokala sänkor. Om man ändå behöver bygga i dessa områden måste åtgärder vidtas. Dränering i form av rör eller dike måste till. Rören måste ha en ordentlig lutning samt placeras utanför och nedanför bottenplattans lägsta punkt för att vattnet ska ledas från området. Tänk på att: Undvik att bygga i dalgångar, branter och lokala sänkor där grundvattennivån är naturligt hög. Anlägg dränering i form av rör eller dike om byggnation ändå måste ske i dessa områden. Rören måste ha en lutning och placeras nedanför det som ska dräneras, till exempel under bottenplattans lägsta punkt, vid husbyggnation.
Skydd mot översvämning I Stockholm regnar det ca 650 mm/ år, vilket ger en genomsnittlig dygnsnederbörd på 1,8 mm. Våra dagvattensystem dimensioneras för ca 60 mm nederbörd/ dygn. Högsta uppmätta dygnsnederbörden i Sverige är 198 mm. Hus på plan mark Fel Marken lutar mot husgrunden. Med ovanstående lösning ökar risken för översvämnings- och fuktskador. Trädgården går miste om både näringsämnen och vatten som den behöver. Parkeringsplatsen består av en hårdgjord yta vilket ökar avrinningen och därmed belastningen på dagvattensystemet och recipienten med övergödda sjöar som resultat. Rätt Marken lutar från husgrunden. Takvattnet leds ut på marken en bit från huset med hjälp av en utkastare. Ytvatten kan inte översvämma huset samtidigt som grunden skyddas mot höga grundvattennivåer. Trädgården får näring och vatten samtidigt som sjöarna slipper övergödning. Bilens parkeringsplats består av en genomsläpplig yta av exempelvis gräs/grusarmering. Huset har fått ett grönt tak som fördröjer dagvattnet och underlättar avdunstning. Hus på sluttande mark Vid slänter måste ytan närmast byggnaden luta från densamma. Ränndalen som bildas leder ytvattnet förbi huset. Marken bör ha ett fall ifrån och förbi byggnaden. Med fall menas en lutning på minst 2,5 cm/meter.
Gång- och körytor Genom att gång- och körytor ligger högre än omgivande mark går man torrskodd även vid kraftig nederbörd. Om vägarna lutar mot omgivande grönytor minskar risken för vattensamlingar på vägen. Rening av föroreningar sker genom upptag i vegetationen samt biologiska reaktioner i marken. Transporten av föroreningar till våra sjöar minimeras. Om kantsten används placeras denna så att avrinning till fördröjnings- och infiltrationsytor inte hindras. Fel Vägbanans lutning och kantstenens placering gör att vatten ansamlas på vägen. Vattnet leds via dagvattenrör till närmaste vattendrag utan rening. Rätt Vägbanan lutar mot omgivande mark och risken för vattenansamlingar på vägen minimeras. Grönskan i vägens närhet får näring och vatten och mängden dagvatten som rinner vidare till recipienten minskar. Organiska föroreningar i dagvattnet från asfalt och däck bryts ner i marken genom naturliga, biologiska processer.
Gångytor Fel Kantstenens placering hindrar vattnets avledning från vägytan. Det resulterar i vattenansamlingar som gör det svårt för fotgängare att använda gångbanan utan att bli blöta om fötterna. Rätt Höjdsättningen och lutningen av vägen gör att vattnet får rinna ut på växtytor och infiltrera, istället för att ledas i ledningar till sjön. Kantstenens placering underlättar avrinningen och man kan gå torrskodd även vid nederbörd.
Sammanfattning Vid planering av ny bebyggelse är det viktigt att man möjliggör för en hållbar dagvattenhantering. Genom att fördröja och omhänderta dagvattnet nära källan, använda gröna ytor för infiltration samt utnyttja höjdsättningen fördelaktigt bidrar man till det. Detta kan du göra Tänk på att höjdsätta marken så att vattnet alltid har möjlighet att avledas från anläggningen eller byggnaden. Byt ut konventionella stuprör som leder ned till dagvattenledningarna. Använd istället en utkastare med avledning till en grönyta för en naturlig rening och återföring av näring, samt en bibehållen vattenbalans. Samla upp takvatten i en regntunna och använd till bevattning. Anlägg ett grönt tak med exempelvis fetbladsväxter. Gröna tak tar upp samt fördröjer dagvattnet med efterföljande avdunstning från taket. Andra positiva effekter blir renare luft, bullerdämpning, temperatursänkning och ökad biologisk mångfald. Gröna tak har också visat sig kunna spara energi eftersom de isolerar mot kyla och värme bra. Plantera träd och annan vegetation. Regnvattnet fångas upp och fördröjs av trädkronor och lövverk. Avdunstning sker och mycket av regnvattnet når aldrig marken. Byt ut täta ytor, som asfalt, på parkeringsplatser till genomsläppliga beläggningar av till exempel gräs-/grusarmering eller plattor. Undvik takmaterial, fasadbeklädnad eller annat byggnadsmaterial som förorenar dagvatten genom urlakning. Olämpliga material är till exempel zink och koppar. Undvik kantstenplacering som hindrar dagvattnet från att rinna av vägen. Om kantsten måste användas bör öppningar göras i den så att vattnet kan avledas. Tvätta din bil i en biltvättanläggning, automatisk eller gör-det-själv, där det smutsiga vattnet tas om hand och renas istället för att rinna ut orenat i närmaste vattendrag.
Många år av hög exploatering i Edsvikens avrinningsområde har inneburit att orenat dagvatten runnit ut i Edsviken och försämrat vikens ekologiska och kemiska status. Dagvatten står för den största negativa miljöpåverkan i Edsviken. Reningen av dagvatten är därför den mest prioriterade åtgärden för att skydda vattenmiljön. Edsviken Vattensamverkan syftar till att initiera och koordinera det vattenvårdsarbete som bedrivs i de sex kommuner som har avrinning till Edsviken. Målet är att Edsviken ska uppnå god ekologisk status. Mer information om Edsviken Vattensamverkan samt kontaktuppgifter finns på www.edsviken.se. www.edsviken.se Text: Edsviken Vattensamverkans arbetsgrupp Illustratör: Torbjörn Länk Layout: Peter Holstad och Lina Karlsson, Sollentuna kommun Vårflod vid Landsnoravägen, Sollentuna. Foto: Gösta Ask 1949.