Slutredovisning av uppdrag om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige

1(12) NATUR VÅRDS VERKET id SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Jordbruks verket SKRIVELSE 2014-12-12 Ärendem: NV-10965-12 SJV-5.3.17-7255/13 Slutredovisning av uppdrag om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk slutredovisar här regeringens uppdrag till de båda myndighetema om genetisk förstärkning av varg i Sverige (M2012/3438/Nm). Redovisningen bygger till stor del på den delredovisning som inlämnades den 27 juni 2013. Naturvårdsverket har fått förlängd tid för redovisningen till senast den 12 december 2014. Sammanfattning och sammanfattande bedömning Flytt av vuxna vargar Två flyttar av varg har genomförts under uppdraget dvs. sedan den 20 december 2012. Inledningsvisflyttadesett vargpar från Tomedalen till Tiveden, vilket är den första flytt som resulterat i en etablering i anslutning till den övriga vargstammen och dessutom en reproduktion. Därefterflyttadesvargtiken från Junsele ner till Rimbo nära Stockholm. Den vandrade snart åter till reviret i Junsele. Ingen ytterligare flytt av varg har genomförts sedan delredovisningen eftersom ingen ny invandrad varg identifierades vintem 2013/14. Häg;n Jordbruksverket har utrett frågan om möjlighetema att hålla vilda invandrade vargar i hägn under den nödvändiga karantänstiden och redovisat det i ett yttrande. I yttrandet framgår att detta inte är möjligt av djurskyddsskäl. BESÖK:STOCKHOLM -VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA - KASERNOATAN 14 POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE

NATURVÄRDSVERKET 2(12) Naturvårdsverket har undersökt möjliga kompensationsåtgärder för utsättningar av varg men inte identifierat någon lämplig sådan. Flytt av vargvalpar Det genomfördes omfattande förberedelser i uppdraget för att kunna flytta vargvalpar från djurparker till vilda vargars lyor vintem 2012-13. Till exempel märktes två vilda vargtikar, djurförsöksetiskt tillstånd söktes och praktiska frågor runtflyttamahar utretts. Det är svårt att märka vilda tikar då naturgivna förhållanden som väder och geografi styr arbetet. Eftersom de märkta vilda tikama födde valpar ungefar 19 dagar före den första djurparkstiken och det inte far skilja mer än 8 dagar mellan födslama, kunde inte någon valpflytt genomföras våren 2013. Efterriksdagensbeslut om en hållbar rovdjurspolitik den 10 december 2013 och miljöministems förtydligande i samband med detta stod det klart att det inte skulle göras någon flytt av valpar våren 2013/14. Målet i regeringsuppdraget om att upp till 20 vargar skulleflyttasgäller inte längre eftersom vargen nu bedöms ha en gynnsam bevarandestatus. Härefter är det Naturvårdsverket som ska avgöra när det behövs genetisk förstärkning och hur den i så fall ska genomföras. Medgivanden och dialoger Under vårvintem 2013 genomfördes ett omfattande dialogarbete. Avsikten var att fa in synpunkter och att sprida information för att öka möjligheten att få medgivanden för att kunna sätta ut vargvalpar. Naturvårdsverket träffade viltförvaltningsdelegationema och regionala företrädare för markägare- och j ägarorganisationer vid två tillfallen vardera i de Mellansvenska länen. För att öka möjligheten att inhämta medgivanden ser myndighetema ett behov av justeringar av sekretesslagstiftningen. Internationellt samarbete Samarbete med Norge, Finland och Ryssland är av stor betydelse för att förbättra fömtsättningama för naturlig invandring av varg till Sverige och för att kunna sätta ut vargvalpar från djurparker till vilda vargar. Myndighetema arbetar med att fördjupa detta samarbete. Sammanfattande bedömning inför ett eventuellt fortsatt arbete med genetisk förstärkning: - Under nuvarande fömtsättningar som framgår i denna slutredovisning är det inte möjligt att genomföra utsättning av vargvalpar från djurparker. -Det är svårt att flytta invandrade vargar, dels på gmnd av svårighetema att invänta karantänstiden före en flytt och dels på gmnd av svårighetema att få medgivande för en utsättningsplats. - om en flytt genomförs såfinnsdet stor risk för att vargen/vargama inte blir kvar i Mellansverige. -Naturvårdsverkets bedömning är att arbetet med att säkra genetiskt utbyte nu bör inriktas på att möjliggöra en naturlig rörlighet av vargar genom renskötselområdet och mellan Sverige, Finland och Ryssland. Det bör ske

NATURVÄRDSVERKET 3(12) genom att fa till stånd ett samarbete mellan myndighetema i Sverige, Finland och Ryssland samt genom att påbörja en dialog med Sametinget och rennäringens företrädare. Det är också i linje med Naturvårdsverkets förvaltningsplan för varg som beslutades den 30 oktober 2014. Uppdraget och genomforande Uppdraget Regeringen gav den 20 december 2012 Naturvårdsverket i uppdrag att, i samråd med Statens jordbruksverk (Jordbruksverket), efter samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), berörda länsstyrelsema och övriga berörda myndigheter och organisationer, fortsätta arbetet med aktiva åtgärder för den genetiska förstärkningen av vargstammen inom Sverige. Uppdraget ska slutredovisas senast den 28 november 2014. En delredovisning av uppdragets genomförande ska lämnas senast den 28 juni 2013. Enligt uppdraget ska vargstammens genetiska variation i första hand förbättras genom följande åtgärder: 1. Underlätta för naturligt invandrade vargar att förfiytta sig från renskötselområdet till den vargpopulation somfinnsi Mellansverige. 2. Genomföra aktiva åtgärder för att möjliggöra flyttning av vargvalpar till vilda vargpar under 2013 och 2014. Uppdraget ska genomföras efter dialog med berörda norska myndigheter. Genomförande Uppdraget har genomförts av Naturvårdsverket och Jordbruksverket i projektform med en gemensam styrgmpp. Jordbmksverket har i arbetet haft ett huvudansvar i frågor rörande smittskydd och djurskydd. Naturvårdsverket har haft det övergripande ansvaret för genomförandet av uppdraget. Det har genomförts med stöd av Viltskadecenter och i samarbete med Svenska Djurparksföreningen. SVA:s roll har varit att bedöma smittrisker i samband med införsel och flytt av varg. Samråd har under arbetets gång hållits med SVA, länsstyrelsema. Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor, vargkommittén. Svenska rovdjursföreningen. Svenska jägareförbundet, Jägamas riksförbund, Lantbmkamas riskförbund (LRF) samt norska och finska myndigheter. Underlättande för naturligt invandrade vargar att nå den mellansvenska vargpopulationen Genomförda flyttar under 2013 Under det nuvarande uppdragets gång har sammanlagt tre vargar flyttats vid två tillfällen. 1. Båda djuren i ett vargpar i Tomedalsområdet identifierades januari 2013 genom DNA-analys av spillning som invandrade vargar. Tiken konstaterades också löpa. Det fanns foton och andra uppgifter som indikerade att vargama

NATURVÄRDSVERKET 4(12) hade befimnit sig i området en period, och åtminstone en av dem, sedan sommaren 2012. Vargparet uppehöll sig i området med koncessionsrenskötsel. Naturvårdsverket beslöt att flytta paret i mitten av febmari 2013, sttax före pamingsperioden, till utsläppsområdet i Tiveden. Området är en nationalpark och är utpekat som utsläppsområde av både Västra Götalands och Örebros länsstyrelser. Vargparet bildade revir i Tivedenområdet och fick valpar våren 2013. Det är idag oklart om någon valp från denna första kull lever. Tre valpar har tagits bort i skyddsjakt, en i Sverige och två i Norge. Detfinnstecken på att en ny kull har fötts 2014, men detta är inte ännu konstaterat. Det är först när parets valpar gått in i reproduktionen med den övriga vargstammen som deras gener anses ha förstärkt den svenska vargstammens genetik. 2. Den vargtik som tidigareflyttatstre gånger,flyttadesen fjärde gång på grund av extraordinära omständigheter i samband med regeringsuppdraget om bevarande av genetiskt viktig varg'. Syftet med flytten var i första hand att undvika allvarlig skada snarare än genetisk förstärkning eftersom Naturvårdsverket av förvaltningsrätten var förhindrad att besluta om skyddsjakt på tiken. Tikenflyttades till ett område i norra Uppland. Den vandrade sedan snabbt tillbaka upp till reviret i Junseleområdet. Inga spår efter tiken eller harmen i reviret har konsteraterats sedan febmari 2014. Flytt av vuxen varg under 2014 Inga ytterligare invandrade vargar har lokaliserats hösten 2013 eller under 2014 som skulle kunnat vara föremål för en flytt. Inga flyttar har därför genomförts. Karantän Som beskrivits i tidigare uppdragsrapporter anser myndighetema (Naturvårdsverket och Jordbruksverket) att risken för spridning av rabies och andra smittämnen måste minimeras. Enligt en mtin ska vargar i norra Sverige som av länsstyrelsen bedöms kunna vara invandrade, DN A-testas. Detta görs genom analys av insamlad spillning varför vargen inte nödvändigtvis måste fångas in. Visar det sig att det är fråga om en invandrad varg ska den snarast fångas in och förses med sändare samt provtas och behandlas förebyggande mot dvärgbandmask. Därefter kan vargen gå fritt under övervakning i området i minst sex månader innan den får flyttas. Vid flytt ska vargen avmaskas igen. Det flnns dock vissa problem med detta arbetssätt: 1. Eftersom vargen behöver ha vistats minst sex månader inom Sverige före en flytt och det vanligtvis sker inom renskötselområdet, ökarriskenför att vargen påverkar renskötseln och en skyddsjakt kan därmed bedömas nödvändig. 2. När vargen behöver vistas inom renskötselområdet i sex månader ökar också risken för att den efter en flytt vandrar tillbaka till renskötselområdet eftersom den etablerat sig där. Naturvårdsverket ' M2012/2959/Nm

NATURVÄRDSVERKET 5(12) bedömer t ex att det var den snabba flytten i kombination med tidpunkten för flytten av Tivedenvargama som bidrog till att de stannade i området. Att notera är att vargama redan är inom Sveriges gränser när frågan om karantän blir aktuell. Det handlar alltså om en karantän inför en aktiv flytt ner till Mellansverige. Företrädare för rennäringen har varit uttryckligen negativa till att renskötselområdet används som karantän för varg. 1 fallet med Tivedenvargama konstaterades att det fanns information som visade att de beftinnit sig i området en tid, vilket betydde att delar av karantäntiden redan passerat när DNA-provema visade att båda vargama var invandrade. Den flexibiliteten bedömer Naturvårdsverket är nödvändig för att kunna genomföra uppdraget med genetisk förstärkning Hägn Frågan om så kallad "soft release", vilket innebär att vargar flyttas till ett hägn i området där man vill att de ska stanna har diskuterats i flera sammanhang. Metoden har används i Nordamerika. Erfarenhetema från Nordamerika är att de flesta vargama stannade i det nya området, men att många också, under tiden i hägn, utvecklade stressbeteenden som bland annat orsakade söndergnagda tänder i försöken att ta sig ur hägnet. Förvaringen i hägn fungerade bäst när det under anpassningsperioden fanns flera vargar i hägnet, till exempel en hel flock eller syskon. En ytterligare försvårande omständighet för svenska förhållanden är lokaliseringen av sådana hägn. 1 de nordamerikanska försöken var de placerade på federal mark. Där hade man beväpnad vakt som bevakade hägnen dygnet mnt vilket sannolikt skulle krävas även i Sverige för att skydda vargama från sabotage. Vargama måste också matas vilket medför risk för tillvänjning till människor. En tillfällig förvaring av invandrade vargar i särskilt uppbyggda hägn har även diskuterats för att lösa smittskyddsfrågan. Vid användning av karantänshägn finns, fömtom djurskyddsproblematiken, även en sanerings- och smittspridningsproblematik om det påvisas någon epizootisk sjukdom som rabies eller dvärgbandmask hos någon av de karantäniserade vargama Efter begäran från Naturvårdsverket har Jordbmksverket efter utredning yttrat sig slutligt i frågan den 19 febmari 2014 (Dm: 6.2.17-1168/13). Jordbruksverket har identifierat följande kritiska problemområden kopplat till hägnförvaring, oavsett syfte, av infångade vuxna frilevande vargar: 1. Det har inte entydigt visats i vilken grad hägnförvaring bidrar till att vargen efter frisläppning stannar och etablerar sig på platsen. Det är inte heller känt hur lång acklimatiseringstiden bör vara. 2. Detfinnsen uppenbar och känd risk att hägnade vildfödda vargar skadar sig vid rymningsförsök. Som exempel visar dokumenterade erfarenheter från USA (Yellowstone) att hägnade vildfangade vargar ofta skadar sina tänder när de biter i stängsel och imedning vid rymningsförsök.

NATURVÄRDSVERKET 6(12) 3. Det finns stora tekniska problem att bygga ett hägn som ger säkerhet mot både rymning och intrång och som samtidigt uppfyller kraven på ett gott djurskydd utan att vargama vänjs vid kontakt med människor. 4. Hägnförvaring är tveksamt ur djurskyddssynpunkt och har inte provats under svenska förhållanden. Det krävs därför vetenskaplig dokumentation innan verket kan göra en bedömning. 5. En ansökan om hägnförvaring av frilevande vuxna vargar ska även genomgå prövning i djurförsöksetisk nämnd. Jordbruksverkets bedömning är att det, mot bakgrund av gällande djurskyddskrav, inte visats att vildfängade vuxna skandinaviska vargar (Canis lupus lupus) kan förvaras i hägn, oavsett hägnförvaringens syfte, utanriskerför skador och beteendeförändringar. Jordbruksverket anser därför att det inte är lämpligt att använda hägn vid omplacering av frilevande vuxna vargar inom landet såvida det inte kan visas att hägnförvaring kan ske under uppfyllande av gällande djurskyddskrav. Djurförsöksetiskt tillstånd Jordbmksverket har bedömt att flytt av varg är ett djurförsök enligt defmitionen i 1 c djurskyddslagen (1988:534). Naturvårdsverket har därför i tidigare uppdrag ansökt om och fatt ett djurförsöksetiskt godkännande från Uppsala Djurförsöksetiska nämnd för flytt av vuxen varg. Tillståndet upphörde att gälla den 25 november 2014. Jordbruksverket ska i varje enskitt ärende medge imdantag för transporten av den aktuella vargen. Länsstyrelsernas utsättningsområden och medgivandekravet 1 oktober 2011 redovisade länsstyrelsema sina regeringsuppdrag om att peka ut utsättningsområden till Naturvårdsverket. Sammanlagt pekades nio utsättningsområden ut i sex län. Naturvårdsverket har i arbetet med det aktuella regeringsuppdraget utgått från att endast de av länsstyrelsema utvalda utsättningsområdena kan användas för utsättning av varg. Vargamas revir ändras över tid vilket kan göra att ett utsättningsområde ett år ligger i ett redan befintligt revir och därför inte kan användas för utsättning av flyttad varg. Det är också svårt att hitta utsättningsområden där både markägare och jakträttshavare lämnar medgivande inom de redan utpekade områdena. Det finns också ett önskemål att minska koncentrationen av varg i Mellansverige. Av dessa tre skäl anser myndighetema att det vore lämpligt med nya uppdrag till länsstyrelsema altemativt att Naturvårdsverket i samråd med den aktuella länsstyrelsen far släppa vargar där lämpliga fömtsättningar finns. Medgivande och sekretess De stora skogsbolagen och staten har på olika sätt upplåtit rätten till jakt till andra på sina markinnehav. För att fa medgivanden från jakträttshavama krävs därför att varje jaktlag eller enskild jakträttshavare kontaktas. Att fä medgivanden från alla i ett jaktlag bedömer myndighetema för närvarande som mycket svårt. Vid flytten till Tiveden använde Naturvårdsverket därför statligt ägd mark där staten också är jakträttshavare. Skogsbolagen kan dock säga upp

NATURVÄRDSVERKET 7(12) sina avtal med sex månaders varsel och därefter skriva in en klausul om medgivande till flytt av varg. För det markinnehav som Naturvårdsverket rår över skrivs numera in i avtal att jakträttshavaren förbinder sig att medge utsläpp av varg. Enligt offentlighets- och sekretesslagen är det inte möjligt att sekretessbelägga uppgifter om vilken markägare eller jakträttshavare som medgivit utsläpp av varg. Myndighetema anser att en sådan möjlighet borde finnas för att skydda de enskilda som medger utsläpp av varg från hot och repressalier. Vid vargflytten av Tivedenparet framkom att en markägare inom ett av utsättningsområdena inte ville medge utsättning trots att han inte var negativ till själva utsättningen, utan på gnmd av rädsla för repressalier mot sig själv och familjen. Erfarenheter från flytt av vuxen varg 2013 Flytten av vargparet från Tomedalen till Tiveden var den första flytten av vuxna vargar från Norrland som resulterat i att vargen har stannat i Mellansverige och dessutom fatt valpar där. Naturvårdsverkets bedömning är att det var den relativt snabba flytten och tidpunkten för flytten som gav det goda resultatet. Tidpunkten för flytten var strax före brunsten då vargama parar sig. Bandet mellan tiken och hannen är då mycket stark. Efter parningen kan det vara så att vargama främst inriktar sig på den kommande valpningen och att hitta ett lämpligt revir snarare än för långa vandringar. Liksom vid tidigare tillfällen har själva flyttama gått mycket bra, vargama har fångats in snabbt och varit lugna under transporten som skett i bil. Bedömningen är att en längre bilfärd är mindre stressande för djuren än att flyga en delsträcka på gmnd av de omlastningar som är nödvändiga i samband med flygtransporter. Eftersom samarbetet med Finland har utökats i samband med att förvaltarmöten har etablerats finns nu ökade möjligheter att fa tidig information om eventuella invandrande vargar. Det skulle också kunna förbättra möjlighetema till snabba flyttar. Ett utökat samarbete med Ryssland skulle dessutom kunna säkra ett fortsatt inflöde av vargar. Flytt av vargvalpar från djurparker till vilda vargar Märkning av vilda vargtikar En av fömtsättningama för att kunna genomföra en flytt av djurparks valpar till vilda vargar är att de vilda tikama är sändarmärkta. Genom positionema tikens sändare skickar kan man bedöma när valpning skett och var lyan finns. Erfarenheter från märkningen Den största svårigheten med att märka vargtikar är behovet av spårsnö i de områden där det finns intakta par under märkningssäsongen. För att kunna märka varg krävs att det går att spåra vargama från luften. Det är endast möjligt i öppnare skogar där det går att se genom trädens kronskikt ner till marken och vargamas spår. I många vargrevir är det idag sparsamt med sådana öppna skogar. För att möjliggöra en märkning krävs dessutom öppna ytor

NATURVÄRDSVERKET 8(12) i form av sjöar, myrar eller hyggen där det är möjligt att komma tillräckligt nära vargen när den ska sövas med pil från en helikopter. Det innebär att märkningsarbetet behöver inriktas på att styra vargar mot områden där det är möjligt att komma ner med helikoptem. Stymingen av vargama kräver att det är bra förhållanden för att spåra från luften och är därför svår att genomföra när det är för lite snö då vargama utan större ansträngning kan hålla en hög hastighet. Tikmärkningama kräver att tiken kan isoleras från de övriga vargama, vilket innebär att vargama måste följas över längre sträckor. För att isolera tiken kan det även behövas spåming av andra vargar än de som ska märkas. Detta kan innebära omfattande spåmingsarbeten. Skogsbmkets omdaning av landskapet har medfört att skogens ålderstmktur förändrats så att stora delar av skogslandskapet idag är täckt av stora sammanhängande och täta ungskogar. Ungskogama har ofta ett tätt kronskikt vilket innebär att det från ovan är mer eller mindre omöjligt att se ned till marken där vargama eller deras spår finns. Kommunikationen och samarbetet med länsstyrelsema bedöms hafimgeratbra och arbetet med de förberedande spåmingama bedöms ha utvecklats väsentligt sedan föregående år. 1 jämförelse med föregående år har lokaliseringen av tikama inför märkningen lyckats bättre genom en utökad dialog och ett mera riktat arbete mot de revirmarkerande individema i familj egmppen. Även om vintem 2012/13 var kall och större delen av landet var snötäckt under märkningsperioden har det i de områden där det funnits intakta vargpar varit för lite snö. Så många som 24 av de 38 föryngringar som registrerats år 2012 år utgjordes av nybildade par (Åkesson m.fl. 2013). 1 de områden som har haft ett varaktigt snötäcke har ett flertal vargrevir inte varit intakta dvs. de har saknat ett eller båda alfadjuren. Detta har medfört att en stor andel av reviren inte har varit aktuella för märkning. Två vargtikar samt tillhörande hanar har märkts vintem 2013. Därtill har tre vargar flyttats. Utifrån ovanstående fömtsättmngar fär ändå resultatet från 2013- års vinter ses som ett gott resultat eftersom vi har kunnat genomföra märkning av vargtikar och flytt av vargar i de områden och under de tidpunkter där de naturgivna förhållandena medgivit det. Att notera är dock att åtgärdema ännu inte resulterat i någon dokumenterad genetisk förstärkning. Dialogmöten Vid valpflytt kan medgivande från markägare och jakträtthavare inte hämtas in i förväg, eftersom det är den vilda tiken som avgör var lyan placeras och det är först i samband med att de vilda valpama föds som lyans position kan lokaliseras. Detta innebär att det är först en dryg vecka före själva valpflytten som markägare och jakträttshavare kan identifieras och tillfrågas om medgivande.

NATURVÄRDSVERKET 9(12) För att öka möjligheten att fa medgivande från markägare och jakträttshavare genomförde Naturvårdsverket dialogmöten med regionala företrädare för markägar- och jägarorganisationer under vår/vintem 2013. Det har genomförts två möten per län med regionala företrädare för Svenska Jägareförbundet, Jägamas riksförbund och Lantbrukamas Riksförbund. Syftet har varit lyssna på organisationemas problembild och syn på möjligheter med valputsättning i länet samt att informera. Tanken var att göra frågan mer känd med hjälp av information, så att markägare och jakträttshavare kan få stöd i sitt beslut om medgivande från sina organisationer. Det kan förhoppningsvis eventuellt innebära att de får bättre stöd i sin bygd och attriskenförhot och trakasserier därmed minskar så att fler vågar lämna sitt medgivande. Medgivande och sekretess Myndighetema bedömer att det finns fömtsättningar för att göra en bedömning av lyans position och därmed vem som är markägare och jakttättshavare. Dessa kan då omfattas av sekretess så länge vargama använder lyan. När vargparet har lämnat lyan finns risk för att markägares och jakträttshavaren namn måste lämnas ut. Risken är då stor att markägare och jakttättshavare inte lämnar sitt medgivande om deras namn måste offentliggöras. Det beror påriskenförhot och andra repressalier för dem själva och deras familjer. Av den anledningen avser myndighetema att pröva om sekretesslagstiftningen kan omfatta skyddet av personuppgiftemaför markägare och jakträttshavare som lämnat medgivande för utsättning av vargvalpar. Kompensationsåtgärder Naturvårdsverket hade 2011 ett regeringsuppdrag att redovisa lämpliga kompensationsåtgärder vid flytt av varg. Detta skedde den 18 maj 2011^. Naturvårdsverket har inhämtat synpunkter från länsstyrelser, jägarorganisationer, markägareorganisationer, färavelsförbundet medfleraom sådana kompensationsåtgärder. Följande förslag som kom fram har utretts av Naturvårdsverket. 1. Ta bort lika många valpar som sätts in vid valpflytt. Naturvårdsverkets anser att åtgärden är olämplig och att den inte har stöd i lagstiftningen. Åtgärden kan dock bli aktuell om det behövs för att säkra överlevnaden då utsättning ska ske i en stor vild kull. 2. Reducering av fällavgift för älg. Förslaget har ansetts ointressant då det rör sig om begränsade summor. 3. Bidrag till uppsättning och rensning under rovdjuravvisande stängsel. Anslag för detta finns i miljöersättningssystemet och i viltskadeanslaget. Det krävs förändringar i dessa system för att de ska kunna användas för kompensationsåtgärder. 4. Kompensation för sänkta arrenden. Behöver utredas ytterligare. ^ NV ärendenummer NV-01411-11

NATURVÄRDSVERKET 10(12) Det är svårt att hitta lämpliga kompensationsåtgärder där det finns en koppling till fiytt av varg. Naturvårdsverket har inte heller några särskilda medel för ändamålet. Länsstyrelsernas utpekande av revir Länsstyrelsema i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet fick 2011-2012 i uppdrag att peka ut lämpliga revir för valpflytten. Eftersom reviren ändras mellan åren och många av de redan utpekade reviren består av terräng där det är svårt att märka varg fick länsstyrelsema i december 2012 i uppdrag att peka ut nya revir bland de revir där Naturvårdsverket märkt tiken. De två revir där tikar märktes vintem 2013 var båda gränsrevir och berörde därför tre länsstyrelser. Länsstyrelsema har uttryckt tveksamhet över nyttan med att de ska peka ut revir med märkta tikar eftersom det oftast kommer att saknas eller finnas begränsade valmöjligheter då så få tikar märks. Alla tre berörda länsstyrelser pekade ut och redovisade de två reviren med märkta tikar. Djurparkerna Svenska djurparksföreningen är inriktad på att stödja genomförandet av uppdraget på bästa sätt och myndighetema har ett bra samarbete med organisationen. Djurparksföreningen organiserar djurparkema och har framfört önskemål att de samarbetar fullt ut. Ett problem är dock att en del djurparker är utsatta för negativa påtryckningar vilket gör det svårt för dem att delta i regeringsuppdraget. 1 de fall då den vilda kullen är så stor (över fem valpar) att ett tillägg av två valpar bedöms minska överlevanden hos valpama i kullen, behöver lika många valpar plockas bort från mottagarkuuen som sätts dit. Frågan har behandlats i ett PM från Skandulv. Risken är dock inte så stor eftersom vargama i Sverige i medeltal fär 5,5 valpar och de större kullama kommer ofta från de genetiskt viktiga vargama. Djurparkema har uttryckt tveksamhet till att kunna ta emot de vilda valpama. Altemativet är att de borttagna valpama avlivas. Myndighetema har bedömt att ett samarbete med djurparker i Norge och Finland skulle öka chansen att finna djurparkstikar som föder tidigt. Men den negativa inställningen till fiytt av vargvalpar hos ländemas myndigheter bedöms för närvarande vara ett hinder. Ett fortsatt samarbete med ländema är av vikt för att öka förståelsen för Sveriges behov att kunna genomföra flytt av valpar. Som ett underlag till framtida valputsättningar bedömer myndighetema tillsammans med Svenska djurparksföreningen att det vore lämpligt att genomföra ytterligare ett försök med valputbyte mellan de djurparker som förväntas få vargvalpar det året. Syftet skulle framför allt vara att undersöka om en flytt av äldre valpar, ca 2-3 v istället för 1-1,5 v, fär samma goda resultat. Detta skulle ge mer tid för förankring med markägare och jakträttshavare samt planering av flytten.

NATURVÄRDSVERKET 11(12) Djurförsöksetiskt tillstånd Djurförsöksetiskt tillstånd finns för märkning av vilda vargtikar till och med den 22 december 2014. Tillstånd har också inhämtats hos djurförsöksetiska nämnden i Linköping för att genomföra flytt av valpar från djurparker till vilda vargars revir. Det senaretiuståndet upphör att gälla den 31 december 2014 och inkluderade som villkor att åtgärden skulle vara en del av ett regeringsuppdrag för att fa genomföras. Övriga nödvändiga tillstånd Myndighetema bedömer att ett nytt lagmm behövs för placering av valpar i djurpark. Myndighetema avser vid behov att återkomma till regeringen om detta. Myndighetema anser också att 31 a jaktförordningen bör ses över för att bättre anpassas till den övriga lagstiftningen. Erfarenheter Två vilda tikar märktes för valpflytten våren 2013. Förhoppningen var att märka flera tikar och någon tik med känd sen valpning, men detta var inte möjligt. De två tikar som märktes hade okänd valpningstid. De valpade båda i slutet av april, runt den 25 april 2013. Det är inom den normala valpningsperioden för vilda vargar. Den första valpningen i en djurpark skedde den 14 maj 2013. För att kunna genomföra valpflytt krävs att det är som mest åtta dagar ålderskillnad mellan valpkuuama. Skillnaden blev ungefär 19 dagar vilket innebar att det inte var möjligt att genomföra en valpflytt 2013. Naturvårdsverkets bedömning är att det sannolikt hade varit svårt att fä medgivande från markägare och jakträttshavare under våren 2013. Kritiken mot uppdraget har varit omfattande. Bland annat har kritik framförts att valpflytt skulle innebära en ökning av antalet vargar. Naturvärdsverket har i dialogarbetet tydlig framfört att effekten blir den motsatta eftersom en vargstam med en god genetisk status kan vara mindre än en inavlad stam. Efter riksdagens beslut om en hållbar rovdjurspolitik den 10 december 2013 och miljöministems förtydligande i samband med detta stod det klart att det inte skulle göras någon flytt av valpar våren 2014. Målet i regeringsuppdraget om att upp till 20 vargar skulle flyttas gäller inte längre eftersom vargen nu bedöms ha en gynnsam bevarandestatus. Nu är det Naturvårdsverket som ska avgöra när det behövs genetisk förstärkning och hur en sådan i så fall genomförs. Samarbete med Ryssland En studieresa till Ryssland genomfördes i december 2011. Resultatet av resan var att de ryska myndighetema sade sig vara beredda att bistå de svenska myndighetema i arbetet med att genetiskt förstärka vargstammen. Fyra vargvalpar donerades från en rysk djurpark till en svensk djurpark som en följd av samarbetet. Valpama att sattes hösten 2013 ihop till avelspar vilkas valpar framöver kan användas för genetisk förstärkning. Vid behov kan ytterligare valpar hämtas från Ryssland.

NATURVÄRDSVERKET 12(12) Naturvårdsverket arbetar med attfördjupasamarbetet med Ryssland. Det planeras ske som en del av det bilaterala miljösamarbete som redan pågår mellan Sverige och Ryssland. Samarbetets syfte ska vara att genom ökad kunskap förbättrafömtsättningamaförvilda vargar att vandrafrånryssland genom Finland till den svenska vargstammen och därmed bidra till att vargstammens bevarandestatus förbättras.