Här kommer fortsättningar från elever i klass 5B på IES i Lund.

Här kommer fortsättningar från elever i klass 5B på IES i Lund. Fortsättningen på berättelsen om Dennis Dennis svarade. Det var Maria. Hej, sa hon, nästan lite osäkert. Hej! sa Dennis förvånat, men glad. Jag vill bara tacka dig igen för att...ja, du vet. Ingen orsak. Jag vill säga förlåt! Jag betedde mig som en skit, jag blev så feg när mina kompisar kom in. Kan vi glömma allt? Absolut! Men jag trodde, jag trodde att du inte ville veta av mig. Det är ok. Kan vi ses imorgon och prata lite? Visst! Ok, hejdå! Ett klick hördes när Maria lade på. Dennis stog kvar länge med mobilen i handen. Det började bli kyligt, men det enda Dennis kände var lycka. Full av lyckorus och adrenalin började han gå vägen hem. Hemma möttes han av Blixten, som lyckligt viftade på svansen vid åsynen av Dennis. Mobilen ringde, displayen visade att det var Dennis kompisar. Men han tryckte bort samtalet. Dennis satte sig ner på knä, borrade in ansiktet i Blixtens mjuka päls och grät. Det var skönt. Jag är fri! Av: Maja 5B IES Lund

Dennis svarade. Det var Maria. Hej! sa Maria. Hej! svarade jag. Jag ville bara säga tack och att det du gjorde var väldigt stort, sa Maria. Förlåt för det som hände på fiket, mina kompisar är en bunke jävla idioter. Jag är forfarande lite ledsen för vad som hände där. Jag kan inte prata mer, ska till sjukhuset och träffa min brorson. Hejdå! Hejdå! sa jag. Jag la på. Ett par sekunder senare ringde mina gamla vänner. Hej, sa jag. Tja jag har fan ringt dig en miljon gånger, Hörde att du räddade livet på en jävla invandrare, varför? Jag la på. Sen drog jag en djup suck.

AV: Ruben 5b IES Lund Fortsättningen på berättelsen om Dennis Dennis svarade. Det var Tony. Hej, jag vill ha tillbaks min kniv. Dennis svarade inte. Hör du vad jag säger!? Jag vill för fan ha tillbaks min kniv. Eeh okej imorgon kan jag ge dig den. Jag vill ha den idag! Jag kommer hem till dig nu. Tony la på lurren. Dennis tänkte: Vad ska jag göra nu då, jag kan inte få upp den.jag måste skaffa en ny och det snabbt! Dennis sprang till närmaste knivbutik som var i en liten avlägsen gränd. Han gick in genom dörren. Där stod fem starka stora män beväpnade med knivar. Innan Dennis hann springa ifrån började männen att hugga. Han skrek, han skrek det högsta han kund men ingen skulle höra. Till slut svimmade Dennis. När han hade fått medvetandet igen var han fastbunden vid en stol inne i butiken. Det rann blod precis överallt vart Dennis kunde se. Han kände smärta över hela kroppen. Borta vid dörren stod de fem männen och Tony. Hur visste du? skrek Dennis till Tony. Jag har en rik familj, jag tror nog att jag har råd med några spioner. Dennis svimmade igen han var för utmattad. När Dennis vaknade var han i ett rum. Det såg helt tomt ut. När han tittade ner genom ett fönster såg han att han var i en lägenhet. Dennis gick ut genom dörren och tittade vilket nummer lägenheten hade. Det var ju hans lägenhet!! Dennis tittade i sina fickor och upptäckte att hans mobil, pengar och hans husnyckel var borta. Vad skulla han göra nu!? Dennis sprang till polishuset. Där ringde polisen ambulansen. När ambulansen kom sprang de till honom och hämtade honom. Dennis somnade. När han vaknade var det natt. Han tittade runt i rummet, han låg i en säng på en vårdcentral. Sen såg han Maria sittandes bredvid sig. Hej! Hur mår du? frågade Maria. Just nu mår jag bra. Polisen har tagit hand om brottslingarna, men de sprängde dina grejer. Du kan få bo hos mig, vill du det? frågade Maria. Okej. Av: Anonym 5b IES Lund

Dennis svarade. Det var Maria. Hej säger hon. Han hör hur blyg hon låter. Hej, svarade han. Mmm jag ville bara säga att...det du gjorde va jättesnällt av dig att rädda min brors son. Tack, lägger hon till. Det va så lite, svarade han. Varför va du där då? undrade hon. Fan va ska han säga. Jo, jag va där för att döda din mörka bror. Han kan ju inte säga det. Hallå, är du kvar, hör han Marias röst från mobilen. Ja förlåt, jag är kvar. Jag hade bara vägarna förbi, ljög han för henne. Okej Det blir tyst i några minuter. Vad ska jag säga, tänker Dennis för sig själv. Du jag är jätteledsen. Jag sa bara de sakerna om dig för jag ville inte att verka dum framför mina vänner. Men jag har ångrat det ända sen då, säger Dennis. Jaa...det är lugnt. Jag kommer över det. Du, ska vi ta en fika och vända till nytt blad? sa Maria. Det låter bra, vi ses på fiket kl.15.00 imorgon. Ses då, svarade Maria glatt. Clara 5b IES Lund

Dennis frågade var hon var. Marias bror sa att hon var på andra sidan av stan. Dennis undrar varför hon hade åkt dit. Hon kanske ville bort från stan för att många dålig saker hade hänt eller för att gå till den där demonstrationen mot rasism. Han blev ledsen och svor, Fan, sa Dennis. Han tänkte efter och sa att han måste dit. Han måste dit för att säga förlåt. Han funderade. Hur ska jag få tillbaka henne? undrade Dennis. Jag kommer aldrig få tillbaka henne, aldrig någonsin. Han blev deprimerad och sa: Jag måste dit. Han planerade och bestämde att han skulle gå imorgon klockan 07.00 och han

började packa nu. Av: Mattias 5b IES Lund

Dennis svarade. Det var Marias bror, pojkens pappa. Hej, sa Marias bror. Hej, vad vill du? sa Dennis med en för aggressiv röst. Jo, jag ville bara tacka dig, igen. Min son, hade förmodligen dött om du inte hjälpt honom Så tack, vi har kommit till sjukhuset nu. Vi ringer när vi vet vad som händer, okej? Hm, okej, sa Dennis. Åhh, just det! Maria ville prata med dig. Du har väl hennes nummer? frågade Marias bror. Dennis sa ingenting. Men tänkte, ville Maria verkligen prata med honom? Ehh, jag antar det, tryckte Dennis fram. Jag måste gå, sa Dennis och la på. Dennis kollade ut över havet. Skulle han ringa Maria eller inte? Han öppnade sakta telefonen. Dennis slog in Marias nummer, och tryckte på den gröna luren. Efter fem signaler svarade Maria. Hej, sa Dennis med skakig röst. Hej, jag vill träffa dig och prata. Ska vi säga kafe Lee om 15 minuter? Vi ses där, sa Dennis och la på luren. Han reste sig upp och började gå mot kafe Lee. * Vad ville du prata om? frågade Dennis Maria. Det som hände innan idag, efter Maria sagt det blir hon tyst. Ehh, stönar Dennis. Varför är du ett sånt svin?! frågade Maria surt efter en lång periods tystnad. Varför hängde du på dina kompisar? Varför sa du inte ifrån? frågade hon och höjde rösten. Men hon sänkte rösten och viskade. Jag är lika svensk som du och dina jävla kompisar. Fattar du det? Jag är ledsen, jag är skitledsen. Efter jag sagt de där sakerna kände jag mig hemsk. Jag förstår om du inte kan förlåta mig, men försök i alla fall, sa Dennis med låg röst. Maria reste sig upp, och vände på klacken. Olivia Strömberg 5:B, IES Lund

Fortsättning på Dennis och Maria Det var Maria. Tack, sa Maria. För vad? sa Dennis. För att du räddade min brorson. Det var självklart att jag skulle rädda honom. Kom hem till mig. Är det som ett förlåt eller vafan!?! sa Dennis lite irriterad. Ja, kan man säga. Dennis gick hem och bytte kläder från de obehagliga och blodiga kläderna, tog Blixt med sig och gick till Maria. Han knackade på dörren och Maria öppnade dörren och kysste honom. Av Oliver Adlerton Oldacre 5B IES Lund

Dennis svarade Det var Maria. Hon sa: Tack så mycket för att du rädade min brorson. Skulle du vilja komma över på fika? Emm... Okej, svarade Dennis. Dom pratade med varann. En vecka senare. Dennis får träffa barnet som han räddade, på sjukhuset. Barnet sa: Tack så mycket för att du räddade mig! Dennis gick till polisen och sa att han har varit rasistisk och har rasistiska kompisar. Dennis sa vad hans kompisar hette och var dom bodde till polisen. Polisen letade upp Dennis kompisar och hade ett förhör med dom. Killarna fick sitta i fängelse i 10 år. Dennis blev glad för han har ändå aldrig gillat dom. SLUT... gjord av Visai Åberg IESL 5B

Dennis svarade. Det var Maria. Hon ville tacka Dennis igen för att han hade räddat hennes brorson. Hon frågade också om de två kunde träffas på caféet om en timme. När luren lades på gick Dennis glad hem ifrån hamnen. När han öppnade dörren till lägenheten kom Blixten fram i full fart och började slicka honom. Dennis fyllde på Blixtens matskål och gav honom nytt vatten. Han gick in i vardagsrummet och lade sig i soffan. Varför skulle tiden gå så långsamt? Om bara en kvart skulle han sitta med Maria på caféet. Dennis tog på sig sin jacka och gick ut i höstvärmen. Om bara några minuter skulle han sitta på caféet med sin stora kärlek. När han gick in genom caféets dörrar såg han Maria sitta vid ett hörnbord. Han gick bort till henne och slog sig ner. Maria satt där med ett leende på läpparna. Tillslut sa hon något som gjorde Dennis förvånad. Hon frågade nämligen om han ville komma över och kolla på film ikväll. Dennis tackade ja. När de hade ätit kakor i mängder var det dags för Maria att gå hem. Senare på kvällen gick Dennis in på Marias uppfart och knackade på. Maria öppnade och släppte in honom. Morgonen därpå vaknade Dennis av att någon knackade på hans dörr. Yrvaket gick han upp och öppnade. Det var Dennis kompisar, dem undrade om han skulle med och köpa alkohol. Men Dennis svarade: -Jag har slutat att dricka, jag vill inte ha mer att göra med er så stick här ifrån! De gjorde som Dennis sa och Dennis såg aldrig röken av dem mer. Av: Wilma 5B IES Lund

Dennis svarade, det var Maria. Hon ville bara tacka för att jag hade räddat hennes brorson. Vi pratade en liten stund om massor av olika saker. Jag vet inte varför men jag blev varm och kallsvettig och jag var tvungen att släppa det jag hade gjort på cafet, så jag sa: Asså du jag är så ledsen att jag sa dumma saker om dig på caféet, det var mina kompisar som inte gillade dig, men jag gjorde, och jag kände mig pressad, kan du snälla förlåta mig? Jag förstår det är lugnt, jag ville bara inte att det skulle vara så enkelt för dig att bli förlåten genom att ringa mig, men det du gjorde mot min brors son, det var fantastiskt. Jag andades ut, jag lugnade mig och efter en kort paus, frågade jag: Äh du när vi ändå snackar så tänkte jag fråga om vi kunde försöka en andra gång, med caféet, asså. Jag blev röd om kinderna igen, tänk om hon säger nej jag vill inte gå ut med dig (av någon anledning). Det lät som om hon tänkte till och efter typ en halv minut svarade hon: Ja absolut, vilken tid och när? Jag tänkte efter lite, okej jag behöver bli färdig med att fixa till mig lite, så det kanske tar en timme och sedan måste jag samla mod i en halvtimme. Och klockan var 13:30 så jag sa: Vi möts vid Barista klockan 15:00. Ok fungerar med mig Jag blev helt fylld av glädje, och sen la jag på, tänk att hon ville gå ut med mig hur taskig jag än hade varit. Jag skyndade mig hem och när jag var där kom Blixten direkt fram till mig. Åh vad glad jag blev, jag klappade honom i 10 minuter, sen förstod jag att jag var tvungen att göra mig klar, så jag gick in i duschen och duschade i 15 minuter, sedan fixade jag med alla

kläder jag skulle ha, jag fixade håret, och lite mer, och det sista jag gjorde var att ta min mun sprej och så att jag inte luktade så dåligt. Sen gick jag snabbt ut med Blixten och sedan till Barista. Jag gick inte lika fort nu för att jag var tidigare än jag skulle. När jag närmade mig stan såg jag Barista långt där borta och jag letade samtidigt efter Maria, och där var hon, hon stod ungefär 25 meter bort och jag tänkte, ska jag springa så att jag kommer ifatt henne eller ska jag bara låtsas att hon inte är där. Jag valde det andra alternativet för att jag skulle få mer tid att tänka. Jag vänta på att hon hade gått in och satte sig sen efter typ 3 minuter gick jag fram till dörren och hon tittade bara på mig. Jag vinkade lite glatt och hon såg ut som om hon också hade fixat till sig lite. Jag gick fram till henne och sa: Hej, hur e läget? Det lät inte så bra när jag sa läget det låter som om hon vore min bro eller något. Jag hoppades att hon inte tog det så dåligt, och sen sa hon Nä jag mår bara fint fint, med tanke på att du har räddat en persons liv. Jag blev lite generad när hon sa det och sen så snackade vi på om alla möjliga saker, vi bara satt där tills mina så kallade vänner kom in. Jag blev rädd sen sa jag till mig själv Stå upp mot dem, stå upp mot dem, vad är viktigast de eller hon? Jag valde såklart Maria, dom gick in och sa till Maria att sticka men jag sa NEJ hon är med mig, och ni kan dra åt helvetet Maria och de bara tittade på mig, sen sa dom: Vadå är du en jävla blatte nu eller? Nä du då? Dom tittade och sedan stack dom bara, jag blev glad och samt lättad att det inte blev slagsmål. Hon kramade om mig, jag blev helt röd i ansiktet och hon sa Tack för att du inte gick på med dom igen. Jag tror jag vet vad som är rätt och fel nu Och sen så fortsatte vi snacka om det som precis hade hänt. Och det kändes som om när jag var med henne, var jag inte alls rädd längre. Och när vi ändå snackade så kom vi in på hur det var där vi träffades och sa att vi

skulle försöka gå till gymmet varje måndag, torsdag och till och med ibland på lördagar. Det fungerade bra och vi blev hela tiden bättre vänner och tillslut var vi ihop. Jag hade inga problem med alkohol eller mina rasistiska vänner, det var som om jag hade glömt dem ibland, men någon gång när jag sov så drömde jag om hur dum jag hade vart mot alla Svarta/Invandrare, men på grund av att jag har det bättre nu vill jag inte ens tänka på det. Av: Jonathan 5B IES Lund

Dennis svarade... På skärmen stog det numret 040 564787, det var hans kompis nummer. Hej, var är du? lät en mörk röst. Tjo, jag är vid en bro, sa Dennis. Han försökte låta lite tuff med tanke på vad som hänt. Vgd? sa hans polare. Han kände inte för att berätta om vad som hänt, helst ville han bara glömma allt och starta på nytt. Sen tystnade de i telefonen en kort stund, det var lite pinsamt. Dennis undrade om han skulle börja prata. Han bestämde sig för att säga något för att få bort pinsamheten. Just då börjad hans kompis prata. Ska vi träffas imorgon och prata lite om igår? Jo jag, ja jag skäms lite över vad vi sa till svartskallen på cafet, sa hans kompis. Varför gör du de? sa Dennis, du är rasist,du borde inte bry dig sa. Då började han känna gamla Dennis. Han bet sig i läppen och tänkte att han hade sagt världens dummaste sak. Han ville inte tänka på verkligheten och sitt förflutna. De orkade han inte. Men jag skäms inte över henne, jag skäms över alla som stirrade på oss inne på caféet. Vi kan träffas imorgon,sa Dennis. Sen la han på innan hans kompis skulle hinna svara. Han la ner mobilen i fickan. Sen stog han bara och lutade sig över staketet och tittade ner i det mörkbruna, forsande vattnet. Han funderade över hur dum han kunde vara att han räddade Marias brorson. De enda som var bra med det här var att han kanske kunde få tillbaka henne. Precis när han tänkte på henne så ringde mobilen. De var hon. Skulle han svara? Han var så sjukt osäker.han var deppig över hans kompisar och Marias brors son.dennis tog ett djupt andetag och svarade. Hej, sa Dennis. Hej...de är Maria. Ska vi träffas på caféet imorgon? Dennis kände sig smickrad. Ok, sa Dennis. Han var överlycklig.

Hejdå, sa Maria. Hejdå,sa Dennis. Skriven av Linnea Jersgren IES p.s Det var jag som föreslog titeln Krysset till den tredje boken i din nya serie: Passa,skjut,?!

Dennis svarade Det var sjukhuset. -Hej Dennis, sa hon i receptionen. -Hej, sa Dennis lågt. -Pojken har klarat sig för att du rädd honom annars skulle han inte klarat sig, sa hon i receptionen glatt. Dennis blev lite glad över att få höra det. -Hejdå, sa hon. -Hejdå, sa Dennis. Det var kväll och han fick en vindpust på sig. Han var inte längre sur på Maria och hennes bror. Han slängde den vassa kniven i havet och direkt kände han sig lättad. Dennis insåg att han hade varit jättedum mot invandrare. Han var trött på det. Han gick hem, det ramlade löv från träden i parken. Dennis bestämde sig för att flytta från staden och flytta till en annan stad och börja om livet. Senare Nu hade han köpt ett lägenhet i en annan stad. Han var på väg att lämna in sista flyttlådan när han kom på att han skulle smsa sina kompisar om att han flyttade. Han sms-ade och sen åkte han till nya huset och flyttade in sina saker. Dennis nya lägenhet var stor och det var vita tapeter i hela lägenheten. Blixten fick en matskål men sitt namn på. Han flyttade in sina saker och började lära sig saker i skolan, han fick ett jobb och han tjänade pengar. Den nya staden var stor och gammal. Det fanns massor av affärer och fontäner. Det fanns också en tågstation och en flygplats. Han åkte tåg till sin gamla stad och kollade i affärer. Dennis gick till hamnen och tänkte på saker som hänt. Sen åkte han hem. När han kom hem så var det mörkt och kallt.

Han la sig på sängen och tänkte han fortfarande var kär i Maria. Skulle han ringa henne? Dennis såg den silvriga telefonen. Han ringde och hon svarade... AV: Casper 5B IES Lund

Dennis svarade: Är du helt dum? sa Dennis kompisar. Det var hans kompisar i telefon. Sluta ring mig din jävla idiot, sa Dennis. Sen så la han på. Han orkade inte med sina vänner. Han gjorde vad alla andra normala människor hade gjort. Jag ska fan inte bli full eller något sånt skit. Mitt nya liv börjar här och nu. Inget mer alkohol. Jävlar! Klockan är ju fan 12. Dennis gick och la sig. Nästa dag gick han till djursjukhuset, han skulle träffa Blixten. Maria? sa Dennis. Hej Dennis, sa Maria. Dennis undrade vad Maria gjorde här så tidigt på morgonen. Sen så kom han på. igår. Han kommer aldrig att glömma vad som hände den natten. Är du ok? sa Maria. Ja, sa Dennis. Dennis orkade inte prata nu. Han tänkte bara på Blixten. Sen kom doktorn ut. Är allt bra? frågade Dennis. Nja, han är svårt skadad men det kommer nog bli ok. När kan jag träffa honom? frågade Dennis. Om några veckor, sa Doktorn.

Om några veckor tänkte Dennis och kände sig ovanligt ledsen. Maria tittade på honom och såg hur ledsen han såg ut. Vad ska jag göra nu då? mumlade Dennis. Du kan ju va med mig, svarade Maria och log stort mot honom. Aryamehr 5B IES Lund

Det ringde. Dennis svarade. Det var Marias bror. Tja. Tack så mycket för att du räddade mitt barn. Jag trodde inte du var sån. Vad annars skulle jag ha gjort? Jag vet inte Aja ses. Dennis gick hem. När han gick hem såg han Blixten som hade förlorat ett öga. Han gav honom 3 salamibitar. Sen tog han ut en öl och tog ett äpple. Han stannade inne hela dagen och spelade Call of Duty, Portal, och FIFA. Nästa dag gick han till Maria och ringde på. Hon öppnade. Tja. Vad vill du? Jag tänkte fråga om du ville hänga. Du var skittaskig. Men jag kan väl ge dig en till chans. JAAAAA!!!! YES!!!!! tänkte Dennis. Vill du sticka till bion och se en film eller? Aja. Ok jag hämtar dig imorgon typ klockan 7, ok? Ok. Dennis blev jätteglad. Han blev varm djupt inne. Han gick i duschen och tog på lite deo. Därefter gick han och Blixten i säng. Nästa dag vaknade han 10:47. Han tog på sig en vit t shirt och gråa jeans. Han kollade videor på sin mobil och åt frukost. Cirka klockan 18:40 stack han till hennes hus och hämtade henne. De såg Hunger Games Catching Fire. Efter det började de prata lite. Detta var kul. Vi kanske kan hänga igen? Jag kan denna vecka. Vill du sticka till fiket imorgon? frågade Dennis De stack till fiket och åt kanelbullar. Han slutade hänga med sina kompisar och var bara med Maria. När de hade varit ihop i tre år behövde Dennis flytta till England. De messade mycket. Men en dag blev han påkörd av en Range Rover som körde 150 km/t. Han kördes in på sjukhuset men efter 3 dagar dog han. Av: William 5B IES Lund

Dennis svarade. Det var Maria. Hej, sa hon. Tja, svarade Dennis Kan du komma? Varför? Min bror vill tacka dig. Han får komma hit, sa Dennis med en dyster röst. Varför då? För jag vill inte sätta en jävla fot på den gatan! sa han och la på. En kvart senare knackade på Dennis dörr. Utanför stod Maria och hennes bror. Vem är det? skrek Dennis från soffan. Det är jag, svarade Maria. Dennis gick med långsamma steg mot dörren. När han var framme vid dörren kollade han igenom kikhålet. Då tog hans ilska över. Han är ännu mörkare, tänkte han. Stick här ifrån blattejävlar! sa han och sparkade på dörren. Jävla svenne! skrek Marias bror och sparkade fyra gånger på dörren så den gick sönder. Nä nu jävlar! skrek Dennis och stormade ut genom dörren. Marias brors fot satt fortfarande fast i dörren och Dennis tryckte ner hans huvud i golvet samtidigt som Blixt attackerade hans privata del, det hade Dennis lärt honom innan. Maria sprang ut och ringde polisen samtidigt som fighten var i full gång. När polisen kom hade dem begärt sig in i lägenheten. Blixt for rakt på poliserna och de sköt honom. Efter skottet blev det knäpptyst. Ingen hade märkt att polisen kom förrän då och Dennis föll ner framför Blixt och blev förkrossad. Haha! Hundjäveln är död! skrattade Marias bror och pekade på Blixt och Dennis polisen grep både Dennis och Marias bror. På vägen ut mötte dem Maria, hon gick fram, och kramade Dennis. Hon viskade: Tack för att du klådde upp min irriterande brorsa. Ingen orsak, svarade Dennis Av: Anonym 5B IES Lund

Dennis svarade. Det var Maria. Tack för att du räddade min brorson. Varsågod! Vill du komma över? Nu hade Dennis chansen. Absolut. Klockan åtta. Prick. Ok, ses då. Han lade på. Klockan var halv åtta. Snart så. Han ropade efter Blixten. BBBBBLLLIIIIXXXXTTTEN!!!!!???!! På mindre än tre sekunder kom Blixten. Dennis började klappa honom bakom öronen. Plötsligt såg Dennis klockan. Helvete också! Nu kommer jag försent! svor han. Klockan var fem minuter i åtta. Han började springa mot restaurangen, som tydligen hette Viva. När han kommit innanför dörren satt hon där och väntade. Hej, log hon. Tja, log Dennis tillbaka. Han satte sig. När de hade snackat en stund så hände det som inte fick hända. Dennis kompisar steg in.

Dennis va i helvete gör du här med den där jävla invandraren?? Lägg av, sa Dennis. Det är inget fel på henne. Hon ser ut som en bajshög. Dennis flög upp och slog kompisen i ansiktet. Han föll ner på golvet. Dennis andra kompisar mumlade något och sedan stack de. Dennis sparkade en stund på killen på golvet innan han kastade ut honom. Dennis, tack för att du skyddade mig. Jag gillar inte rasister, svarade han. Du är ju en? Nej, inte längre. Inte efter att jag träffade dig. Är det sant? Självklart. Vad ska du äta? Hmm hamburgare med pommes. Du då? Samma här, hamburgare med pommes. Då kom servitrisen. Vad får det lov att vara? Två hamburgare med pommes. Något mer? Nej. Servitrisen gick iväg. Efter 23 minuter kom hon igen. Här får ni, sa hon. Tack. När de ätit klart gick de hem till Dennis.

Hand i hand. AV: Anonym 5B IES Lund

Jag var så glad att hon ringde att jag började dansa. Vi skulle gå ut imorgon och äta lunch på Burlöv Center. Av: Anonym 5b IES Lund

Dennis svarade, det var någon från sjukhuset. De sa att han hade räddat pojken som blev påkörd av en bil. Han hade överlevt krocken tack vare Dennis, men han hade ett brutet ben. Till slut så åkte Dennis till sjukhuset för att se hur pojken mådde. När han var på 3e våningen till vänster, gick han in i rummet och såg Maria, Marias bror och de äldste två bröderna var också där och till slut sa pojken: Tack för du räddade mig! Dennis sa: Det var så lite och log åt pojken. Maria och hennes bror stog och var tacksamma för de han gjorde mot pojken.efter ett tag så sa Dennis förlåt till Maria för de han hade gjort på fiket. Dennis höll på att förklara att de var inte meningen att kalla henne elaka saker. Jag gillar dig, jag vill inte vara med i deras gäng mera jag vill vara med dig nu, Snälla förlåt mig. Maria kollade på Dennis och lyssnade samtidigt. Hon förlät honom. Dennis var ärlig och berättade att han var full när han ringde och den 7e gången han ringde henne och hennes bror och när han hörde brorsan säga: Om du ringer en gång till så kommer jag att döda dig!

Då berättade Dennis att han tog en vass stor kniv och ville döda brorsan men när han märkte att brorsans son behövde hjälp så hjälpte Dennis honom. Tydligen så var Dennis chockad, berättar han, över att få veta att han räddade brorsans son och så ändrade han sig och gick till kanten av bryggan och slängde iväg sin kniv i vattnet och det gick över snabbt. Men förlåt för att jag sa det där, jag och mitt gäng hatade blattar eller invandrare. Men nu så gillar jag blattar och invandrare. Men gillar du mig för jag gillar dig.vill du fortfarande gå ut på middag eller för jag vill gärna. Gärna Dennis jag gillar dig med. Jag är glad att du är ärlig mot mig! MADE BY: WISAM FROM IESL

Dennis svarade. Det var någon från sjukhuset. De sa att Dennis hade räddat pojkens liv. Pojken, som hette Marcus, ville att han skulle komma dit nu. Dennis nickade, mumlade ett ja och la på. Just när han stoppade ner mobilen i fickan kom hans kompisar. Dennis, vad gör du här? undrade Samuel. Han hade en örn tatuerad på halsen och två drakar, en på vardera handled. Dennis visste inte vad han skulle svara, men inte att han hade räddat livet på en invandrarpojke. Hänger du med till puben? frågade Samuel. Visst, svarade Dennis. På sjukhuset låg Marcus. Bredvid satt hans mamma. Hon hade kolsvart, vågigt hår och mörkbruna ögon. De hade firat hennes, Louise, födelsedag, så hon hade en svart, flott klänning på sig. Louise höll hans kalla hand. Var är han? stönade Marcus. Han är på väg, älskling, svarade Louise. På puben beställde Samuel in ett dussin ölflaskor. Dennis, Samuel och några till satt och drack och beställde mer i säkert två timmar innan Dennis mobil ringde. Han hade redan druckit för mycket, men han tog upp mobilen ur fickan. Den ringde starkare och Dennis kastade mobilen i golvet. Inte förrän då såg han vem som ringde. Det var Maria. Av: Anonym 5B IES Lund

Blodig Hämnd Av Kamal Saghir 5B, IES Lund Dennis svarade. Det var hans kompisar. Vad fan håller du på med? Räddade du livet på en blatte? Dennis svarade inte på deras fråga. Han lade på. När han kom hem låg Blixten under skrivbordet. Han hade opererat bort ena ögat men mådde ändå bra. Dennis hade bestämt sig för att ringa Maria och be om ursäkt. Han ringde till henne. Det tog ett tag innan hon svarade. Maria? Tja, det är Dennis. Vad vill du mig?! Förlåt för det som hände på fiket. Mina kompisar är rasister, men jag slutade så fort jag såg dig. Jag blev så kär. Det är okej, men upprepa aldrig det igen. Vill du träffas på fiket? Visst. Ses då! Ja det gör vi!

Dennis hade klarat det. Han hade fått Maria att gilla honom. Han polisanmälde sina vänner och de fick sitta inne i 10 år. Han hängde med Maria ofta, de blev ihop och han blev en helt ny människa.

Dennis och telefonsamtalet. Det var Maria som ringde. Hon sa: Hur mår du Dennis? Jo tack jag känner mig bättre nu, svarade Dennis. Bra, men jag tänkte bara tacka dig för en sak. Vad menar du? sa Dennis. Jo att du räddat min brors son. Ingen fara, svarade Dennis med trött röst. Hur känner du dig? Jag känner mig hyfsat ledsen och besviken. Vad är det du tänker på? För det första allt som jag gjort mot dig och sedan min hund Blixten var med i en hundfight och blev svårt skadad. Oj! Jag förstår, svarade Maria sorgset. Dennis svarade snabbt: Jag måste lägga på. Hej då! Av: T. A 5b IES Lund

Dennis svarade. Det var Maria. Hon sa: Tack för att du räddade min brorsson. Dennis sa inget. Sen sa Dennis: Förlåt för det som hände på Cafeét. Det var jävligt dumt av mig. Tack, sa Maria. Men varför gjorde du så? Det blev tyst en stund sen sa Dennis: Mina kompisar är rasister och dom är dumma mot alla invandrare och jag ville inte att de skulle spöa mig. Ursäkten godtagen, sa Maria. Vi kanske kan träffas någon gång igen, sa Dennis. Ja, sa Maria. Jag måste gå. Ring mig när du kan, sa Maria. Efter samtalet gick Dennis direkt tillbaka till sitt hus. Blixten behövde matas. Just nu var Dennis glad, väldigt glad. Han skulle ringa Maria nästa dag och be henne att åka med till ett annat café utanför stan. Dennis somnade gott den kvällen. När Dennis vaknade på morgonen ringde han Maria direkt. Hej, sa Dennis med glad röst. Hej, sa Maria. Ska vi ses idag? undrade Dennis. Ja, sa Maria glatt.

Senare träffades de på cafeét och allt var bra. AV: Anonym 5B, IES Lund

Dennis svarade. Det var Dennis svarade. Det var Maria. -Ja, hallå? svarade Dennis. -Hej, sa Maria kort. Paus. -Har du lust att komma upp till mig en stund? frågar hon sedan. Dennis hjärta började bulta snabbare. -Visst, svarade han, la på luren och gick mot höghuset. När han kom fram till Marias stod han och tvekade om han skulle ringa på. Men just då öppnades dörren och där stod Maria. Först så stod de bara helt stilla och stirrade varandra i ögonen tills Dennis inte orkade se på henne mer. Dennis harklade sig och öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen. Vad skulle han säga? Maria skulle aldrig förlåta honom för vad han gjort. -Varför kom du hit? Hur kom det sig att du var där och kunde rädda Simon? frågade Maria snabbt, utan känsla. -Öh, var det enda Dennis fick fram. Maria bytte fotfäste och la hvudet på sned, och spände blicken i Dennis. -Öh, sa Dennis igen. Maria gav honom en konstig blick. -Tappat talförmågan? sa hon irriterat. -Eh, asså, det, det är rätt så komplicerat. Dennis kände blodet stiga och han blev alldeles röd i ansiktet. Vad skulle han säga? Han kunde ju inte gärna säga att han kom hit för att döda Marias bror. Då skulle hon aldrig förlåta honom. Dennis drog en djup suck och berättade för Maria, om hur arg han blivit på hennes bror. Att han var på väg för att döda honom, men att pojken, som tydligen hette Simon, blev påkörd och att han inte kunde låta någon dö mitt framför ögonen på honom utan att han hade gjort ett försök i att rädda honom. Men han berättade inte om kniven. När Dennis var klar så tittade han bara ner i golvet. Han vågade inte möta Marias blick. Hur skulle hon reagera? Skulle hon skälla ut honom eller bara slänga igen dörren. Skulle hon sparka honom eller skulle hon bara fortsätta att bara stå där med armarna i kors. -Tack, sa hon och log ett litet leende.

Dennis blev lättad och vågade äntligen möta Marias blick och se in i hennes djupa, mörka, så vackra ögon. -Det du gjorde ikväll var, modigt.. Men jag har inte glömt det som hände på caféet, sa hon och leendet försvann. Det var det Dennis var rädd skulle komma. -Öh, asså du, jag är verkligen ledsen för vad som hände på caféet, sa Dennis. Jag vet inte riktigt vad som hände, ljuger han. Maria ger honom en bister blick. -Du ljuger, säger hon långsamt och allvarligt. Det där gänget som kom in var dina poolare och du bara hängde på dem när de sa rasistiska saker om mig. Tyst. -Jag trodde att du gillade mig, men tydligen inte, eftersom du valde att trycka ner mig ännu mer, istället föratt försvara mig. Det var däremot inte modigt! -Förlåt, piper Dennis och tårarna vällde fram. Han snörvlade och ville bara dö. Han drog djupa andetag för att lugna sig. -Det är klart att jag gillar dig, sa han. Du är den vackraste och bästa personen jag har någonsin har träffat, men det är bara det att -Att? undrade Maria med en irriterad ton. -Att jag alltid ha varit emot sådana som dig, sa han och nickade med huvudet mot Maria. -Du hatar invandrare alltså? Maria lät inte lika upprörd nu. Dennis nickade långsamt med små rörelser. -Och jag är vad jag är, sa han. Jag har valt att vara rasist. En gång rasist, alltid rasist. Alla ser mig som rasisten Dennis. Jag har gjort mitt val och det finns ingen återvändo. Det blir tyst. -Jag ger dig en andra chans, sa Maria oväntat.. Dennis tittade upp. -Alla förtjänar en andra chans och göra rätt, sa hon med ett litet leende. Sen gick hon fram och kramade om Dennis. Det var en lång och varm kram. Av: Thea 5B IES Lund