Utländska direktinvesteringar i tjänsteföretag

NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet Examensarbete/D Författare: Carolina Heldemar Handledare: Tomas Guvå Termin och år: HT 2005 Utländska direktinvesteringar i tjänsteföretag

Sammanfattning... 3 1. Inledning... 4 1.1 Frågeställning... 6 1.2 Arbetsgång... 6 1.3 Definition av tjänst... 7 2. Definition- export av tjänster vs direktinvestering i utlandet... 8 2.1 I nationalräkenskaperna... 8 2.1.1 Export av tjänster... 9 2.1.2 Direktinvesteringar i utlandet... 10 3. Varför gör företag direktinvesteringar i utlandet?... 11 3.1 Villkor för att investera utomlands... 11 3.2 Motiv för att investera utomlands... 13 3.2.1 Resurssökande företag... 13 3.2.2 Marknadssökande företag... 14 3.2.3 Effektivitetssökande företag... 15 3.3 Direktinvesteringar i utlandet i tjänsteproducerande företag... 16 3.3.1 Resurssökande företag... 17 3.3.2 Marknadssökande företag... 18 3.3.3 Effektivitetssökande företag... 19 4. Den svenska tjänstesektorn... 20 4.1 Den svenska tjänstesektorns andel av direktinvesteringar utomlands... 20 4.2 Empirisk undersökning... 22 4.2.1 Resultat av intervjuer... 22 5. Slutdiskussion... 25 6. Källförteckning... 28 Bilaga 1... 30 Bilaga 2... 31 2

Sammanfattning På senare år har strukturen av direktinvesteringar i utlandet förändrats från tillverkningssektorn mot tjänstesektorn, denna förändring speglar den dominans tjänstesektorn har i världens ekonomier. Mitt syfte är att undersöka huruvida de klassiska teorierna om direktinvesteringar i utlandet även kan appliceras på tjänsteproducerande företag. I uppsatsen presenteras Dunnings teori om företags olika motiv till att investera utomlands. Dessa motiv kan delas upp i tre kategorier: resurssökande-, marknadssökande- och effektivitetssökande företag. I min analys kommer jag fram till att det troligaste motivet till att tjänsteföretag investerar utomlands är att hitta nya marknader. Även faktorer såsom humankapital, teknologi och riskspridning skulle kunna vara relevanta faktorer. I min undersökning, där jag intervjuar fyra svenska tjänsteföretag, visas också att den viktigaste anledningen för dessa företag har varit att etablera sig på nya marknader som ett led i sin företagsstrategi. Min slutsats är att de klassiska teorierna delvis kan förklara tjänsteföretags beslut om att investera utomlands. 3

1. Inledning Vad är export av tjänster? Hur skiljer sig export av tjänster från direktinvesteringar i utlandet i tjänsteproducerande företag? Dessa frågor kanske ter sig självklara och visst finns det klara direktiv enligt svensk nationalräkenskap över vad som ska klassas som vad. Ändå visade det sig vara relativt oklart över hur dessa två termer ska användas i såväl statliga rapporter som den ekonomiska debatten. Mitt intresse för detta ämne väcktes då jag genom en kontakt på utrikesdepartementet fick ta del av en rapport skriven av Kommerskollegium 1. I denna rapport redogjordes för Sveriges handelsrelationer med USA under senare år. I rapporten kommer författaren fram till slutsatsen att Sveriges export av tjänster har ökat kraftigt under de senaste åren, främst tack vare Securitas uppköp av amerikanska bevakningsföretag. I rapporten klassades alltså dessa uppköp som export av tjänster vilket förvånade mig. Min uppfattning var att uppköp av företag i ett annat land skulle klassas som en direktinvestering snarare än export. För att reda ut detta tog jag kontakt med författaren till rapporten som gav mig följande svar; Vår tjänsteexpert sa att i tjänstehandelssammanhang använder man sig ofta av direktinvesteringar som ett mått på export och import av tjänster, eftersom direktinvesteringar ofta är ett villkor till att man överhuvudtaget ska kunna exportera tjänster till andra marknader. Då jag och min handledare insåg att begreppen export av tjänster och direktinvestering i utlandet används om vartannat tyckte vi att det var på sin plats att lägga lite tid på att försöka reda ut dessa begrepp mer ingående. 1 Sveriges myndighet för utrikeshandel och handelspolitik. 4

När jag började undersöka dessa frågor väcktes också ett bredare intresse för varför direktinvesteringar i utlandet görs inom den tjänsteproducerande sektorn. De traditionella teorierna gällande direktinvesteringar utgår till stor del från att företag producerar en vara. Därför skulle det vara intressant att undersöka huruvida ett tjänsteproducerande företag investerar i utlandet av samma anledning som ett varuproducerande företag. Världens samlade direktinvesteringar har ökat kraftigt de senaste decennierna. Mellan 1985 och 1995 växte direktinvesteringar i utlandet med 26 procent per år och som ett resultat av detta har direktinvesteringar i utlandet blivit den främsta metoden för företag att leverera sina varor till utländska marknader. (Ekström, 1998, s. 6 and Aharoni & Nachum, 2000, s. 25) På senare år har strukturen av direktinvesteringar i utlandet förändrats från tillverkningssektorn mot tjänstesektorn. Under 1950-talet var direktinvesteringar i utlandet ett fenomen främst koncentrerad i råvaru- och tillverkningssektorn. (Aharoni & Nachum, 2000, s. 26) Tjänstesektorn utgjorde under tidigt 70-tal en knapp fjärdedel av världens samlade direktinvesteringar i utlandet. 1990 var andelen knappt hälften och 2002 hade andelen ökat till runt 60 procent eller cirka 4 biljoner dollar. Under samma period hade andelen i råvaru-, och tillverkningssektorn minskat från 51 procent till 40 procent. (World Investment Report, 2004) 5

Diagram 1. Tjänstesektorns andel av direktinvesteringar i utlandet 60 50 40 30 20 Direktinv i utl. 10 0 1970 1980 1990 2002 Källa: Aharoni & Nachum, 2000, s. 26 och World Investment Report 2004 Det finns flera olika förklaringar till denna utveckling. Delvis reflekterar det den stora andel som tjänstesektorn har i länder världen över. Under 2001 utgjorde tjänstesektorn 72 procent av BNP i industriländerna och 52 procent i utvecklingsländerna. (World Investment Report, 2004) Många länder har också under senare år liberaliserat sina regler angående direktinvesteringar inom tjänstesektorn vilket har gjort det möjligt med större inflöden. 1.1 Frågeställningar Vad är export av tjänster och vad är en direktinvestering i utlandet? Vilka är ett företags motiv för att göra en direktinvestering i utlandet? Skiljer sig motiven mellan varuproducerande och tjänsteproducerande företag? Kan standardteorierna om direktinvesteringar i utlandet appliceras på båda typerna av företag? Hur ser det ut bland svenska tjänsteföretag som gjort direktinvesteringar utomlands? 1.2 Arbetsgång I avsnitt två kommer jag att redogöra för definitionerna av export av tjänster och en direktinvestering i utlandet. I avsnitt tre presenteras den teori som kommer att användas för vidare analys. Jag kommer också att diskutera i vilken mån dessa standardteorier kan förklara tjänsteproducerande företags beslut om direktinvesteringar i utlandet. Denna 6

diskussion kommer att bygga på egen analys då det inte har gått att hitta något skrivet material om detta fenomen. I avsnitt fyra presenteras den empiriska undersökningen. För denna har jag har kontaktat och intervjuat fyra svenska tjänsteproducerande företag som på senare år har gjort en direktinvestering i utlandet. I avsnitt fem diskuteras de resultat jag har fått fram. 1.3 Definition av tjänst Vad är då en tjänst? Enligt FN: s tjänstemanual (2002) definieras en tjänst enligt följande: Services are not separate entities over which ownership can be established. They cannot be traded separately from their production. Services are heterogeneous outputs produced to order and typically consist of changes in the consuming units by the activities of the producers and the demand of the customers. By the time the production is completed they must have been provided to the consumers. En tjänst definieras alltså som något som inte kan ägas. Det går inte heller att exportera en tjänst separat från dess produktionsprocess. Det är till exempel inte möjligt att exportera en hårklippning men däremot går det att exportera en frisör för att utföra denna tjänst. När en tjänst har producerats ska den också ha försetts till kunden. På grund av att en tjänst är svår att transportera utestängs många tjänster från den internationella marknaden. Gavelin (1985) menar att en tjänst indirekt kan bli föremål för export och import i form av turism (jfr restaurangmåltider, museibesök, detaljhandel, hårklippning etc.) Exempel på tjänster som förekommer direkt i handeln är transporter, bank- och försäkringstjänster, entreprenader (handel med tekniskt kunnande), licenser och kapitaltjänster (räntor, utdelning och vinstmedel). Det är dock ganska svårt att klart definiera vad som ska klassas som en renodlad tjänst. Vissa tjänster såsom en hårklippning eller en pianolektion ter sig som självklara tjänster 7

medan andra är mer svårdefinierade. Vad ska till exempel ett el- eller vatten producerande företag klassas som? Efter att ha kontaktat Riksbanken, som tillhandahåller den här typen av statistik, stod det klart att det inte finns något entydigt svar på denna fråga. Detta exempel visar ganska tydligt hur oklart det är vad som egentligen är en tjänst, även bland organisationer som dagligen arbetar med dessa frågor. 2. Export av tjänster vs direktinvestering i utlandet Som diskuterats i inledningen verkar det vara relativt oklart över hur termerna export av tjänster och direktinvesteringar i utlandet ska användas. Då dessa definitioner är viktiga för vidare resonemang i uppsatsen tänkte jag ägna lite tid åt att reda ut hur dessa begrepp används i de svenska nationalräkenskaperna. 2.1 I nationalräkenskaperna Nationalräkenskaperna försöker mäta och redovisa flödena av de ekonomiska aktiviteterna i ett land under föregående tidsperiod. Betalningsbalansen, som är en del av nationalräkenskaperna, redovisar ett lands transaktioner med utlandet. De grundläggande rekommendationerna för statistiken över betalningsbalansen har utfärdats av Internationella Valutafonden, IMF, i den nu gällande Balance of Payments Manual, 5th edition, BPM5. Dessa rekommendationer har sedan harmoniserats med den standard som gäller för de svenska nationalräkenskaperna. Betalningsbalansen delas upp i tre delkategorier. (Sveriges Riksbank, 2004) Bytesbalans (Current Account) som visar löpande transaktioner i varor och tjänster, avkastning på finansiella tillgångar och skulder samt löpande transfereringar. Kapitalbalans (Capital Account) som omfattar gåvor som syftar till att mottagaren ska göra en real investering, till exempel delar av u-lands bistånd samt strukturbidrag från EU. Kapitalbalansen omfattar även transfereringar som uppstår på grund av arv och migration. 8

Finansiell balans (Financial Account) som omfattar förändringar av finansiella tillgångar och skulder gentemot utlandet. Summan av bytesbalansen, kapitalbalansen och den finansiella balansen ska teoretisk vara lika med noll. I praktiken är summan sällan lika med noll, detta på grund av att Riksbanken inte kan kontrollera alla finansiella transaktioner som görs. För att korrigera detta finns det en så kallad restpost som gör att summan av balanserna alltid blir noll. (Sveriges Riskbank, 2004) 2.1.1 Export av tjänster I svensk nationalräkenskap finner man export av tjänster under rubriken bytesbalans. Export av tjänster delas sedan in i delgrupper beroende på vilken typ av tjänst det handlar om. Dessa delgrupper är transporter, resevaluta och övriga tjänster. Transporter Denna post består av transaktioner med utlandet gällande transporter av varor och passagerare, även hyra av transportmedel med besättning ingår. Källorna för transportposten hittas i sjötransporten, flygtransporten och övriga transporter. Alla dessa källor grundas på enkäter på uppdrag av eller genomförda av SCB. (Sveriges Riksbank, 2004) I tabell 2.1 kan vi se att posten export av transporter uppgick till 15,4 miljarder kronor under det andra kvartalet 2005. Resevaluta Resevaluta är den summa utgifter en resande spenderar i utlandet under en vistelse där på mindre än ett år. Resande omfattar såväl affärsresenärer som privatpersoner. De vanligaste tjänsterna inom detta begrepp är såväl sådant som konsumeras inom den besökta ekonomin, som varor som tas med hem. (Ibid.) I tabell 2.1 nedan går denna post att finna under benämningen resor och denna typ av export uppgick under andra kvartalet 2005 till 13,5 miljarder kronor. 9

Övriga tjänster Här ryms en mängd olika tjänsteslag. Huvudkällan för posten övriga tjänster är SCB: s tjänsteenkät. Några av dessa tjänsteslag är kommunikation, byggtjänster, försäkringar, finansiella tjänster, data- och informationstjänster, licenser/royalties och övriga affärstjänster. I tabell 2.1 ser vi att de flesta av dessa poster är relativt små med undantag för övriga affärstjänster. Denna post är den största av alla och det beror på att fenomenet varuförmedling (merchanting) finns med här. Det är när ett svenskt företag köper in varor från utlandet för direkt vidareförsäljning till utlandet. Mellanskillnaden hamnar under denna post. (Ibid.) Tabell 1. Export av tjänster (i miljarder kr) Tjänstehandel 2005 kv.2 Export Transporter 15,4 Resor 13,5 Kommunikation 2,5 Byggtjänster 1,3 Försäkringar 1,4 Finansiella tjänster 2,6 Data, -och informationstjänster 4,6 Licenser/Royalties 5,5 Övriga affärstjänster 28,7 Personliga tjänster 0,3 Offentliga tjänster 0,8 Totalt 76,6 Källa: Riksbankens hemsida 2.1.2 Direktinvesteringar i utlandet I den svenska betalningsbalansen presenteras direktinvesteringar i utlandet under rubriken finansiell balans. Definitionen av direktinvesteringar i utlandet innebär att det finns ett direkt eller indirekt ägande mellan två företag på minst tio procent av aktiekapital eller rösträtter. En direktinvestering kan ske genom nybildande eller förvärv av företag och genom följdinvesteringar, till exempel lån, aktieägartillskott och 10

nyemission. (Sveriges Riksbank, 2004) Denna definition är alltså densamma vare sig det gäller ett företag som producerar varor eller tjänster. Efter denna genomgång av svensk nationalräkenskap bör det vara klart över vad som ska klassas som vad när det kommer till att skilja mellan export av tjänster och direktinvesteringar i utlandet. Här skulle jag vilja återknyta till diskussionen i inledningen angående rapporten om Sveriges handelsrelationer med USA. I rapporten klassades alltså Securitas uppköp av amerikanska bevakningsföretag som export av tjänster men ett uppköp av ett utländskt företag skall, per definition, klassas som en direktinvestering i utlandet. För att undersöka vilka faktorer som är viktiga när ett företag väljer att göra en direktinvestering i utlandet ska jag nu ge en teoretisk bakgrund av några de teorier som finns inom området. 3. Varför gör företag direktinvesteringar i utlandet? Detta kapitel inleds med en kortare beskrivning av vilka villkor som måste vara uppfyllda i ett företag för att en direktinvestering ska kunna genomföras. Kapitlet fortsätter sedan med en genomgång av vilka motiv ett företag kan ha när de gör en direktinvestering. Kapitlet avslutas med en egen analys om huruvida denna teori även kan appliceras på tjänsteproducerande företag. 3.1 Villkor för att investera utomlands När ett företag står inför beslutet om huruvida de ska göra en direktinvestering utomlands måste de avgöra om de har en komparativ fördel gentemot andra företag på denna marknad. Denna komparativa fördel måste vara företagsspecifik, överförbar och tillräckligt stor för att kunna kompensera för de potentiella kostnader som kan uppstå när ett företag investerar på en relativt okänd marknad. (Eiteman et al, s. 386) Dessa kostnader kan uppstå på grund av faktorer såsom dåliga kunskaper om den utländska marknaden och dess villkor, kulturella, lagliga och språkliga skillnader samt ökade 11

kostnader av att bedriva produktion på distans. Ett företag måste således ha en fördel gentemot de inhemska företagen för att kompensera för dessa kostnader. Antingen måste de kunna ta ut ett högre pris för sina varor eller hålla lägre produktionskostnader. Det finns flera teorier angående varför företag gör direktinvesteringar i utlandet. En av dessa är Dunnings eclectic-theory. Denna teori försöker integrera tidigare teorier inom området till en generell modell som bättre ska förklara de mönster som finns och omfattningen av företags internationella produktion (Ekström, 1998, s.36). Denna modell är även känd som OLI-modellen 2. Enligt OLI-modellen krävs det att tre villkor är uppfyllda för att ett företag ska kunna bedriva produktion i utlandet genom en direktinvestering. Dessa villkor är: (Dunning, 1993, s. 79ff) i. Företaget måste ha en ägandespecifik fördel (Ownership) som är konkurrenskraftig utomlands. Det måste även gå att förflytta denna tillgång till utländska dotterbolag. Sådana fördelar kan vara realtillgångar såsom naturtillgångar, arbetskraft och kapital. Det kan också vara mer ogripbara tillgångar såsom teknologi och företagsledning. ii. Det måste finnas en lokaliseringsfördel (Locational) vilken gör att företaget väljer att investera på en specifik plats. Den utländska marknaden måste ha något att erbjuda som inte kan erbjudas på hemmamarknaden så att det är mer lönsamt att förflytta produktionen än att behålla den där den är. Några sådana faktorer skulle kunna vara billig arbetskraft och tillgång till naturtillgångar. Andra lokaliseringsfördelar kan vara närheten till marknaden såväl geografisk som kulturellt. iii. Slutligen måste det finnas någon slags internaliseringsfördel (Internalization) som gör det lönsammare för företaget att äga en fabrik i utlandet än att utnyttja externa företag. Det kan också handla om att företaget vill behålla specifik kunskap och teknologi inom företaget. 2 OLI-modellen står för Ownership, Locational och Internalization modellen 12

Om endast det första villkoret uppfylls, det vill säga att företaget har en ägandespecifik fördel, kommer de troligtvis förlita sig på att exportera eller sälja patent för att betjäna den utländska marknaden. Om det tredje villkoret läggs till det första kommer en utländska direktinvestering bli att föredra, men endast i närvaro av en lokaliserings fördel på den specifika platsen. (World Investment Report, 1998) 3.2 Motiv för att investera utomlands Företag som uppfyller de tre ovan diskuterade villkoren och ska göra en direktinvestering i utlandet kan ha olika anledningar till att etablera sig utomlands. Ett företag kanske vill komma åt resurser utomlands såsom billig arbetskraft medan ett annat söker nya marknader för sina produkter. Det måste med andra ord finnas ett motiv till att flytta delar av produktionen utomlands. Dessa motiv kan delas upp i tre kategorier 1) resurssökande-, 2) marknadssökande- och 3) effektivitetssökande- företag (Dunning 1993, s. 56). 3.2.1 Resurssökande företag Ett resurssökande företag vill förvärva specifika resurser som antingen saknas i hemlandet eller kan fås till ett lägre pris utomlands. (Ekström, 1998, s. 91) Det finns tre huvudtyper av resurssökande företag. Den första gruppen består av företag som söker någon typ av fysisk resurs. Dessa företag gör ofta en utländsk direktinvestering med skälet att minska sina kostnader och säkra en tillförlitlig källa av den tillgång de behöver i sin produktion. De resurser de söker inkluderar ofta någon typ av naturtillgång såsom mineraler, olja eller andra råmaterial. (Dunning, 1993, s. 57) Den andra gruppen av resurssökande företag omfattar de som söker efter någon typ av arbetskraft. Det kan handla om såväl billig som högutbildad arbetskraft. Historiskt sett har tillgängligheten av billig, outbildad arbetskraft varit den mest framträdande av de två. Detta gäller framförallt då arbetskraften i det egna landet är relativt dyr och då det utländska företaget använder sig av en arbetskraftsintensiv produktionsteknik. (World Investment Report, 1998) Många gånger handlar det om standardiserade varor som kräver väldigt lite eller ingen utbildning för att produceras. 13

Den tredje gruppen av resurssökande företag är de som genom att samarbeta med företag utomlands får tillgång till teknologisk kompetens, företagsledning (management), varumärken (marketing expertise) samt arbetskraft med organisationella färdigheter. (Dunning, 1993, s. 57) I en studie av Ekström (1998) har denna grupp av resurssökande företag fått en egen kategori och går under benämningen kunskapssökande företag. 3.2.2 Marknadssökande företag Ett marknadssökande företag gör direktinvesteringar i utlandet för att kunna sälja sina varor eller tjänster på den utländska marknaden och/eller närliggande marknader. I många fall har företaget i fråga redan exporterat sina varor till dessa marknader och vet att en efterfrågan finns (Dunning, 1993, s. 58). Marknadssökande investeringar kan alltså göras för att såväl bibehålla existerande marknader som att exploatera nya, det vill säga marknader so företaget inte tidigare har haft handelsrelationer med. Bortsett från marknadsstorlek finns det ytterligare anledningar till att företag genomför en marknadssökande investering. Den troligtvis viktigaste anledning för ett företag att flytta produktionen utomlands är att de regler som värdlandet har för handel förändras och gör det mer förmånligt att flytta produktionen dit. Det är troligare att ett företag flyttar sin produktion till ett land med handelsrestriktioner såsom höga tullar och importkontroller då detta gör det dyrt för företaget att exportera dit. Detta är ett sätt för länder att försöka uppmuntra till direktinvesteringar från utländska företag. (World Investment Report, 1998) En annan anledning är att företagets huvudleverantörer eller en viktig kund har flyttat sin produktion utomlands och för att kunna fortsätta göra affärer måste företaget förlägga sin egen produktion i närheten. (Dunning, 1993, s. 58) En tredje anledningen är att företagets produkter måste anpassas till den lokala smaken eller behovet. Detta kan vara relevant för att lättare kunna möta de behov som finns hos företagets kunder. Det kan därför vara viktigt för företaget att bekanta sig med den lokala kulturen, språket och de lagar som finns. (ibid.) 14

Företag som producerar varor som är kostsamma att transportera kan söka sig till nya marknader för att kunna producera sina varor närmare dess kunder. På så sätt kan företaget undkomma de dyra transportkostnaderna. (ibid.) Den sista anledningen är att företaget känner att det är nödvändigt för sin marknadsstrategi att ha produktion på de ledande världsmarknaderna, framförallt om dess konkurrenter redan har det. Detta kan främst vara viktigt om företaget ofta måste uppdatera sina produkter gentemot konkurrenterna. Att vara fysiskt närvarande gör att företaget lättare kan övervaka dessa förändringar. (Ibid. s. 58f). Marknadsstorleken mätt i termer av ett lands BNP har visat sig vara en viktig positiv faktor gällande marknadssökande investeringar. (Ibid., s. 60) Andra viktiga faktorer kan vara per capita inkomst, förväntningar om framtida tillväxt och tillgång till regionala och globala marknader. Regionala marknader skulle kunna vara så kallade kluster där företag samlas på en och samma plats för att dra nytta av varandra. Silicon Valley och Kista är exempel på sådana kluster. 3.2.3 Effektivitetssökande företag Ett effektivitetssökande företag försöker utnyttja redan gjorda investeringar på ett sätt att de kan tjäna på att gemensamt styra geografiskt spridda dotterbolag. Sådana vinster uppkommer främst genom skalfördelar och vinster av internationell arbetsfördelning. (Dunning, 1993, s. 59) Ett effektivitetssökande företag kan även göra utlandsinvesteringar i syfte att sprida sina risker. Detta för att försöka skydda sig emot konjunkturfluktuationer. Genom att ha produktion på flera marknader kan en lågkonjunktur på en marknad vägas upp av en högkonjunktur på någon annan marknad. Vanligtvis är effektivitetssökarna stora, etablerade och diversifierade företag som producerar någon typ av tämligen standardiserad produkt. (Dunning, 1993, s. 59) Det finns två huvudtyper av effektivitetssökande investeringar. 15

Den första typen är utformad för att kunna utnyttja skillnaderna i kostnader och tillgång av produktionsfaktorer i olika länder. Detta förklarar stora delar av den arbetsfördelning som finns inom transnationella företag som producerar i olika typer av länder. Dessa förlägger de kapital- och teknologi- intensiva aktiviteterna i industriländer och de arbetsoch naturtillgångs- intensiva aktiviteterna i utvecklingsländer. (ibid.) Den andra typen av effektivitetssökande investeringar är de som äger rum i länder med relativt likartad ekonomisk struktur och inkomstnivå. Denna typ av investering är utformad för att utnyttja de skalfördelar som uppkommer i produktionen när ett företag kan koncentrera produktionen i ett fåtal länder för att tillgodose ett flertal marknader (ibid.). Företag med produktion i ett flertal länder kan även utnyttja skalfördelar om de kan hitta en gemensamt ledning för dessa företag. 3.3 Direktinvesteringar i utlandet i tjänsteproducerande företag Som visats i inledningen har tjänstesektorn fått en allt större andel av direktinvesteringar i utlandet. Detta stycke ska därför försöka utreda huruvida den ovanstående klassiska teorin kan appliceras på tjänsteproducerande företags beslut om att investera utomlands. För att göra det utgår jag från Dunnings teori om resurs-, marknads- och effektivitetssökande företag och resonerar om vilka faktorer som skulle kunna vara relevanta för tjänstesektorn. Direktinvesteringar utomlands i ett tjänsteproducerande företag är ett relativt nytt fenomen och jag har därför inte kunnat hitta något skrivet material angående detta. Följande stycken är därför till största del byggt på egen analys och finns inte att hitta i någon litteratur. I denna analys gör jag förenklingen att ett tjänsteproducerande företag i huvudsak måste etablera sig utomlands för att kunna tillgodose denna marknad med sina tjänster. 16

3.3.1 Resurssökande företag Ett resurssökande företag investerar utomlands för att kunna erhålla specifika resurser till ett lägre pris än vad som är möjligt på hemmamarknaden. Ett tjänsteproducerade företag skulle kunna vara resurssökande i den mån att de söker tillgång till teknologi och humankapital. Exempelvis kan ett byggföretag som ska utföra en byggtjänst utomlands välja mellan att skicka egen personal från hemlandet eller utnyttja personal på plats. Om företaget anställer personalen på plats för att de har bättre kunskap om den specifika byggprocessen har företaget sökt tillgång till humankapital. Vissa tjänsteproducerande företag kan även söka att utnyttja platsspecifika tillgångar såsom turism, biluthyrning, oljeutvinning, medicinska och utbildnings tjänster. (Dunning, 1993, s. 57) Vissa av dessa tillgångar är mer självklart platsspecifika än andra. Ett turistföretag måste söka sig till platser som attraherar turister precis som ett oljebolag måste söka sig till platser med olja. Företag som etablerar sig utomlands i syfte att kunna erbjuda denna marknad till exempel sjukvård söker sig troligen till en plats där de kan finna dessa till ett bra pris eller med den kompetens företag söker. Dock behöver ett tjänsteproducerande företag inte ha tillgång till resurser såsom mineraler och råvaror då de inte producerar någon fysisk produkt. Billig arbetskraft kan inte heller vara någon konkurrensfördel för ett tjänsteproducerande företag. Då deras varor produceras för att konsumeras på plats har alla andra tjänsteproducerande företag tillgång till samma produktionskostnad. Ett varuproducerande företag kan utnyttja billig arbetskraft genom att lägga produktion där den billiga arbetskraften finns för att sedan exportera sina varor. Detta är alltså inte möjligt för ett tjänsteföretag. Ett undantag till detta skulle kunna vara tjänster såsom telefonsupport och kundtjänst. En sådan tjänst behöver inte produceras på samma plats som kunden befinner sig eftersom den sker via telefon. Det gör det möjligt att förlägga en sådan tjänst där den billiga 17

arbetskraften finns. Men då detta endast är relevant för ett fåtal tjänsteproducerande företag kan det inte ses som en relevant faktor i det stora hela. Slutsatsen som kan dras av detta stycke är att ett tjänsteproducerande företag som gör en direktinvestering utomlands troligen inte är resurssökande. Det finns inte många resurser för dessa företag att utnyttja som konkurrensfördel. Detta dels för att de inte producerar en fysisk vara men även för att andra tjänsteproducerande företag på samma plats har tillgång till samma resurser. 3.3.2 Marknadssökande företag Ett marknadssökande företag investerar utomlands för att tillgodose denna marknad eller närliggande länder med sina varor. De vill med andra ord finna en större marknad för sina produkter. Då det inte går att exportera en tjänst verkar det vara troligt att ett tjänsteproducerande företag etablerar sig utomlands just för att kunna expandera sin marknad. Däremot kanske de inte har samma incitament till sin direktinvestering som ett traditionellt varuproducerande företag har. Som diskuterades i stycke 3.2.2 finns det flera olika anledningar till att företag genomför en marknadssökande etablering utomlands. Ett varuproducerande företag har att välja på att antingen producera på hemmaplan och exportera sina varor eller att flytta produktionen till den specifika marknaden. För ett tjänsteproducerande företag finns inte denna valmöjlighet. Detta gör att många av anledningarna till varför företag söker nya marknader blir av mindre betydelse för ett tjänsteproducerande företag. Med det menar jag att eftersom företaget måste flytta till platsen de vill verka på, har faktorer såsom tullar, regler och transportkostnader inte samma förklaringsfunktion som när det gäller ett traditionellt varuproducerande företag. Min slutsats är alltså att tillgång till nya marknader troligen är den viktigaste faktorn när ett tjänsteproducerande företag gör en direktinvestering utomlands. Däremot tycker jag 18

inte att den traditionella teorin om marknadssökande företag helt kan appliceras på ett tjänsteproducerande företag. 3.3.3 Effektivitetssökande företag Ett effektivitetssökande företag försöker rationalisera strukturen av redan gjorda investeringar på ett sådant sätt att de kan tjäna på att gemensamt styra geografiskt spridda dotterbolag. Detta för att kunna utnyttja till exempel skalfördelar som kan uppstå i produktionen. Då skalfördelar uppstår när ett företag kan producera en större kvantitet varor till ett lägre styckpris och ett tjänsteproducerande företag inte tillverkar en fysisk vara kan de inte utnyttja denna typ av fördel. Ett tjänsteföretag kan inte heller förlägga olika delar av sin produktion i olika länder, såsom ett varuproducerande företag kan. De kan därför inte utnyttja skillnaderna i kostnader av produktionsfaktorer i olika länder. Därför tror jag inte att denna del av teorin kan förklara tjänsteproducerande företags utlandsetablering. Däremot är det möjligt att ett tjänsteproducerande företag investerar utomlands för att sprida sina risker. Detta skulle då klassas som effektivitetssökande. Anledningen till att ett företag vill sprida sina risker genom att investera på olika platser i världen är på grund av konjunktursvängningar. Ett företag som endast är lokaliserad på en plats påverkas hårdare av en lågkonjunktur än ett multinationellt företag då det senare företaget fortfarande kan vara lönsamt i andra delar av världen där det inte är lågkonjunktur. Det skulle även kunna vara en långsiktig strategi att investera i länder, såsom Kina, som har en hög ekonomisk tillväxt och förväntas bli en framtida viktig marknad. Fördelarna som kan uppstå vid riskspridning skulle kunna vara större för ett tjänsteproducerande företag än ett varuproducerande företag. Då ett varuproducerande företag har fördelen att de kan producera på en plats och för att sedan exportera sina varor kan de producera på en plats med lågkonjunktur och fortfarande ha en efterfrågan från länder där det inte råder lågkonjunktur. En sådan möjlighet finns inte för det 19

tjänsteproducerande företaget då tjänsten produceras och konsumeras vid samma tillfälle och på samma plats. Då faktorn riskspridning verkar vara det enda från denna teori som stämmer in på ett tjänsteproducerande företag tror jag inte att ett tjänsteproducerande företag är främst effektivitetssökande när de väljer att investera utomlands. Stycke 3.3 har försöka utreda huruvida den ovanstående klassiska teorin kan appliceras på tjänsteproducerande företags beslut om att investera utomlands. Sammanfattningsvis verkar det troligaste motivet vara att försöka finna nya marknader men även faktorer såsom humankapital, teknologi och riskspridning skulle kunna vara relevanta. Dessa faktorer tar jag med mig till nästa kapitel som ska försöka undersöka hur det ser ut bland svenska tjänsteföretag. 4. Den svenska tjänstesektorn I detta kapitel ska jag undersöka hur direktinvesteringar utomlands i tjänsteföretag ser ut bland svenska företag. I stycke 4.1 visas hur utvecklingen av tjänstesektorns andel av direktinvesteringar utomlands har sett ut under de senaste åren. I stycke 4.2 presenteras den empiriska undersökningen som ska försöka svara på vilka motiv svenska tjänsteföretag har haft vid en utlandsetablering. 4.1 Den svenska tjänstesektorns andel av direktinvesteringar utomlands För att se hur tjänstesektorns andel av svenska direktinvesteringar i utlandet har jag försökt hitta statistik uppdelad i tjänster och varor. Den statistik som finns att tillgå kommer från Riksbanken. Tyvärr finns det i Sverige ingen statistik över direktinvesteringar i utlandet som specifikt har delats upp mellan tjänstesektorn och tillverkningssektorn. Däremot finns det statistik uppdelat i olika branschers andel av svenska direktinvesteringar i utlandet. Denna typ av statistik finns att hitta från 1995 och fram till idag. Dessa branscher och respektive andel finns presenterade i bilaga 1. 20

Utifrån denna statistik har jag själv delat upp dessa branscher i tjänste-, och varuproducerande företag. Här har jag till exempel valt att inkludera el-, gas-, värme och vattenförsörjning bland tjänsteproducerande företag. Resultatet presenteras i tabell 4.1. Även om tidsserien är lite för kort för att kunna dra några klara slutsatser så kan vi ändå se en tydlig trend. Under mitten av 1990 talet låg tjänstesektorns andel runt en fjärdedel av svenska tillgångar i utlandet.. Denna andel har sedan ökat med åren och ligger idag på knappt hälften. Diagram 2. Tjänstesektorns andel av svenska tillgångar i utlandet 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 1995 1997 1999 2001 2003 Tjänstesektorns andel Källa: Riksbanken, Direktinvesteringar 2004- tillgångar och avkastning, 2005, bilaga 6 Problemet med denna statistik är att även om ett varuproducerande företag köper upp ett tjänsteproducerande företag i utlandet så redovisas det i statistiken som en direktinvestering i utlandet i tillverkningssektorn. Ett exempel skulle kunna vara ett företag som tillverkar datorer i Sverige men köper upp ett utländskt företag för sin kundtjänst. Ett sådant uppköp borde klassas som en direktinvestering i tjänstesektorn men då moderbolaget tillhör tillverkningssektorn klassas uppköpet istället som en direktinvestering i tillverkningssektorn. Den statistik som finns är därför snedvriden och 21

enligt riksbanken är tjänstesektorns andel av svenska tillgångar utomlands troligen större än vad statistiken visar. 4.2 Empirisk undersökning För att undersöka huruvida mitt resonemang i stycke 3.3 stämmer med verkligheten har jag kontaktat fyra svenska tjänsteföretag för en kortare intervju. De frågor jag har ställt till företagen finns att hitta i bilaga 2. Jag har försökt att hitta företag inom olika branscher för att på så sätt få svar som är representativa för hela tjänstesektorn. Jag är dock medveten om att mitt urval inte är slumpmässigt och i minsta laget för att kunna säga att denna undersökning är statistiskt relevant. Dock kan den ge en bild av hur det faktiskt ser ut bland några svenska tjänsteföretag. De företag jag har intervjuat är: Securitas (bevakningsföretag), Vattenfall (elbolag), Skanska (byggföretag) och Ragn Sells (miljö och återvinningsföretag). Dessa företag är alla ledande inom sina respektive branscher och har under senare år gjort större direktinvesteringar utomlands. 4.2.1 Resultat av intervjuer I detta stycke kommer jag att presentera resultatet av de intervjuer jag har gjort. Efter genomgången av varje fråga diskuteras resultatet mot bakgrund av min analys från stycke 3.3. Efter önskemål från några av företagen kommer jag inte att redovisa vilket företag som har svarat vad i specifika frågor. Min första fråga till företagen var: Vad var den främsta anledningen till att företaget har beslutat sig för att göra en utländsk direktinvestering? På den frågan var företagen överens om att de investerade utomlands i ett önskemål om att expandera och växa som företag samt att kunna öka sin tillväxt. Flera av företagen svarade att de kände att de hade en affärsmodell och en ide som kunde utvecklas i andra länder. Ett företag kände att de kunde tillföra kunskap och hade att sätt att leda som inte fanns på de marknader de etablerade sig på. 22

Detta resonemang stämmer väl överens med Dunnings teori om att företag måste ha en ägandespecifik fördel som är konkurrenskraftig för att kunna etablera sig utomlands. Företag måste ha en komparativ fördel gentemot andra liknande företag på marknaden. Den andra frågan handlade om vilka faktorer som varit viktiga för företagen vid deras utlandsetablering. Där fick företagen ange hur viktiga olika faktorer var på en skala 1-5, där 5 är väldigt viktigt och 1 är oviktigt. Dessa faktorer var tillgång till teknologi (fråga 2.1), humankapital (fråga 2.2), marknad (fråga 2.3) och riskreducering (fråga2.4). Resultatet redovisas i tabell 4.2 nedan. På den horisontella axeln visas de fem alternativen på skalan. På den vertikala axeln anges hur många företag som svarat just detta alternativ. Exempelvis svarade två företag att det tyckte att tillgång till teknologi på den utländska marknaden var en trea på skalan. Diagram 3. Svar på fråga 2. 4 3 2 1 1 2 3 4 5 0 Fråga 2.1 Fråga 2.2 Fråga 2.3 Fråga 2.4 Källa: Intervjuer med fyra svenska tjänsteföretag. Som vi kan se verkar företagen helt överens om att tillgång till utländska marknader var väldigt viktigt när de investerade utomlands. Detta resultat är inte helt oväntat och stämmer helt överens med mitt eget resonemang om marknandssökande tjänsteföretag. 23

På de övriga frågorna verkar företagen inte alls lika samstämmiga i sina svar då jag har fått svar som täcker nästan hela skalan. Att just marknaden är så viktig för tjänsteföretag beror på att för att finna nya marknader så måste de flytta dit. Att växa är troligen ett mål för alla typer av företag men ett varuproducerande företag kan göra detta genom exportera sina varor till nya marknader. Ett tjänsteföretag har oftast inte den valmöjligheten vilket gör att deras enda valmöjlighet är att fysisk flytta till den nya marknaden. Att söka någon typ av resurs såsom teknologi och humankapital var som sagt olika viktigt för företagen. Två företag tyckte att tillgång på humankapital var viktigt för att de köpte redan befintliga företag utomlands för att kunna utnyttja deras kontakter och kunskaper om den utländska marknaden. Ett av dessa företag tyckte även att tillgång till teknologi kunde vara viktigt. I deras fall hade de köpt ett företag som hade en speciell teknologi som de själva saknade i sitt företag. Ett annat företag menade att tillgång till humankapital och teknologi var helt oviktiga för att företaget inte producerade någon fysisk vara. Riskfördelning var också en faktor där företagen hade olika uppfattning. Vissa ansåg att de spred sina risker genom att investera på flera olika marknader och det därför var en viktig faktor då de beslutade sig för att investera utomlands. Andra företag tyckte att det var en helt oviktig faktor i sitt direktinvesteringsbeslut. Ett företag menade att det var inte en viktig faktor i själva beslutsprocessen utan istället en biprodukt av beslutet. Fråga tre där företagen öppet fick svara på om det fanns några ytterligare anledningar för deras utlandsetablering? framkom inte några nya uppgifter. 24

På fråga fyra Varför valde ni det/de specifika landet/länderna för er utlandsetablering? svarade alla fyra företagen ganska samstämmigt. De flesta hade börjat investera i Norden med anledning av närheten både geografiskt och kulturellt. De nordiska länderna har även ett liknande företagsklimat som Sverige vilket gör det lättare för svenska företag att starta på en sådan marknad. Ett företag sa att språkliga och kulturella olikheter inte var så relevant utan det viktiga var att affärskulturen och synen på företagande var densamma. Ett företag menade också att det var viktigt med bra kontakter mellan marknaderna och ville försöka hitta marknader som liknade den svenska. Ett annat företag sa att de valde marknader där de kände att de kunde utveckla sin affärsidé. Ett tredje företag tyckte att det var viktigt att platserna de investerade på hade en affärsetisk standard som de kan stå för. Med det menade de att det inte får förekomma till exempel mutor. Att faktorer som geografisk och kulturell närhet till nya marknader är viktiga för företagen stämmer väl överens med de teorier som finns inom området. När ett företag för första gången ska investera utomlands väljer de ofta platser som liknar den egna hemmamarknaden. Det kan ses som en lokaliseringsfördel. Ett företag jag intervjuade sa specifikt att de inte skulle välja att investera i ett land som Kina just för de språkliga och kulturella barriärerna som finns på en sådan marknad. 5. Slutdiskussion Världens samlade direktinvesteringar har ökat kraftigt de senaste decennierna. Samtidigt har strukturen av direktinvesteringar i utlandet skiftat från tillverkningssektorn mot tjänstesektorn. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka huruvida de klassiska teorierna om direktinvesteringar även kan appliceras på tjänsteproducerande företag. I den teoretiska bakgrunden har jag försökt ge en bild av dels vad en direktinvestering är och hur dessa skiljer sig från tjänsteexport och dels vilka motiv ett företag kan ha för att göra en direktinvestering. 25

Det visade sig vara relativt oklart hur begreppen tjänsteexport och direktinvesteringar används i ekonomiska sammanhang. I svensk nationalräkenskap finns klara direktioner av vad som ska klassas som vad, en direktinvestering i utlandet innefattar alla investeringar där ett företag äger mer än tio procent av ett utländskt företag. Dock verkar det som att begreppet tjänsteexport ibland används även då det egentligen handlar om en direktinvestering. Denna förväxling av begrepp kan göra att de slutsatser som dras är felaktiga och även förvränga den faktiska verkligheten. Ett företag kan ha olika motiv till att investera utomlands. Dessa motiv kan delas upp i resurssökande-, marknadssökande- och effektivitetssökande företag. Efter den teoretiska genomgången följer en analys om huruvida dessa teorier kan användas för att beskriva ett tjänsteproducerande företags beslut om att investera utomlands. Slutsatsen av denna analys är att det troligaste motivet till att tjänsteföretag gör direktinvesteringar utomlands är för att etablera sig på nya marknader. Även faktorer som teknologi, humankapital och riskspridning skulle kunna vara relevanta. Dock syns det väldigt tydligt att de klassiska teorierna om utländska direktinvesteringar är skrivna med ett traditionellt varuproducerande företag i åtanke. Detta märks då det ofta utgås från att företaget i fråga kan välja mellan att producera hemma för att exportera eller flytta produktionen utomlands. Då väldigt få tjänster är av den art att de kan exporteras försvinner denna valmöjlighet för de allra flesta tjänsteföretag. I min analys kommer jag fram till att ett tjänsteföretag troligtvis är främst marknadssökande då de investerar utomlands. Men den klassiska teorin om marknadssökande företag är ändå inte helt applicerbar på ett tjänsteföretag. Där diskuteras faktorer som transportkostnader, tullar, tidigare handelsrelationer och marknadsstrategier som möjliga anledningar till att företag väljer att investera utomlands. Men då ett tjänsteproducerande företag måste flytta sin verksamhet utomlands för att kunna förse denna marknad med sina tjänster blir ovan nämnda faktorer irrelevanta för dessa företag. 26

För att undersöka huruvida min analys stämde överens med verkligheten kontaktade jag fyra svenska tjänsteföretag som under senare år har gjort direktinvesteringar utomlands. Jag gjorde en kortare intervju med dessa företag för att undersöka deras motiv till att investera utomlands. Deras svar bekräftade i stort det jag hade kommit fram till i min analys. Företagen investerade utomlands för att de kände att de hade en komparativ fördel gentemot andra företag på marknaden. Den viktigaste faktorn var att etablera sig på nya marknader för att kunna växa som företag. Faktorerna teknologi, humankapital och riskspridning var olika viktiga för olika företag. Min slutsats är att de klassiska teorierna är skrivna för att kunna beskriva traditionella varuproducerande företags beslut om att göra direktinvesteringar utomlands. När det kommer till tjänsteföretag finns det vissa faktorer som stämmer in även på dessa företag med de allra flesta gör det inte. Då tjänsteproducerande företag utgör en allt större del av världens samlade direktinvesteringar tycker jag att det vore på sin plats att uppmärksamma dessa företag mer i den ekonomiska litteraturen. 27

6. Källförteckning Aharoni, Y., & Nachum, L. (2000). Globalization of Services, some implications for theory and practice, London: Routledge. Baniak, A., et al. (2002). On Determinants of Foreign Direct Investment In Transition Economies. http://www.cerge-ei.cz/pdf/gdn/rrcii_41_paper_01.pdf Dunning, J. H. (1993). Multinational enterprises and the global economy. Wokingham, Berkshire: Addison Wesley. Ekström, J. (1998). Foreign Direct Investment by Large Swedish Firms- the role of Economic Integration and Exchange Rates, Lund University Press. Eiteman, D. K., et al. (2001). Multinational Business Finance, ninth edition, Norwalk: Addison Wesley. Gavelin, L. (1985). Utrikeshandel och kapitalrörelser. Studentlitteratur, Lund. Sveriges Riksbank http://www.riksbanken.se/pagefolders/22542/di_rapport_2004_sv.pd) (2005-11-10) 28

Sveriges Riksbank, (2004), Betalningsbalans och utlandsställning: källor och metoder. (http://www.riksbanken.se/upload/dokument_riksbank/kat_statistik/betalningsbalans/20 04/Kallmetoder040510.pdf) (2005-11-05) Sveriges Riksbank, (2005), Direktinvesteringar 2004- tillgångar och avkastning. http://www.riksbanken.se/pagefolders/22542/di_rapport_2004_sv.pdf (2005-11-22) United Nations, (1998). World Investment Report: trend and determinants. http://www.unctad.org/templates/webflyer.asp?intitemid=2426&lang=1 (2005-11-14) United Nations, (2002). Manual on Statistics of International Trade in Services. http://www.oecd.org/dataoecd/32/45/2404428.pdf (2005-11-25) United Nations, (2004). World Investment Report: The Shift Towards Services. http://www.unctad.org/templates/webflyer.asp?intitemid=3235&lang=1 (2005-11-14) Intervjuer: Bartholf, P., Affärsområdeschef på Ragn Sells. 2006-01-03 Brehmer, H., Ansvarig för kapitalmarknadsinformation på Securitas. 2006-01-05 Kramer, M., Chef för Mergers and Acqusition på Vattenfall. 2006-01-04 Lilja, A., Direktör Investor Relations på Skanska. 2006-01-08 29

Bilaga 1. Svenska tillgångar i utlandet Bransch 2004 2003 2002 2001 2000 Tillverkning: Livsmedelsindustri 20 29 22 18 18 Skogsindustri 61 74 99 106 100 Kemisk och läkemedelsindustri 167 132 386 454 426 Verkstadsindustri 343 344 95 87 60 Övrig tillverkning 95 79 59 84 83 El-, gas-, värme och vattenförsörjning 45 56 46 34 24 Bygg- och fastighetsverksamhet 37 35 46 57 47 Varuhandel 58 34 54 53 40 Bankverksamhet 218 218 170 159 134 Övrig finansiell verksamhet 86 Försäkringsverksamhet 31 29 42 56 49 Transport, magasinering, kommunikation 133 Övrig tjänsteverksamhet 93 199 225 155 148 Övriga branscher 13 68 15 17 18 Totalt 1400 1297 1259 1280 1147 Totalt tjänster 643 537 529 461 402 Tjänster i % 45.9 41.4 42 36 35 Bransch 1999 1998 1997 1996 1995 Tillverkning: Livsmedelsindustri 10 7 6 5 6 Skogsindustri 95 74 60 56 46 Kemisk och läkemedelsindustri 365 346 50 48 45 Verkstadsindustri 64 48 262 204 197 Övrig tillverkning 59 53 47 36 31 El-, gas-, värme och vattenförsörjning 14 6 8 1 0 Bygg- och fastighetsverksamhet 25 26 22 21 23 Varuhandel 37 23 21 14 13 Bankverksamhet 55 26 5 4 9 Övrig finansiell verksamhet Försäkringsverksamhet 40 35 31 22 27 Transport, magasinering, kommunikation Övrig tjänsteverksamhet 85 73 71 63 72 Övriga branscher 19 10 9 13 10 Totalt 868 727 592 487 479 Totalt tjänster 219 166 137 111 131 Tjänster i % 25.2 22.8 23.1 22.7 27.3 30

Bilaga 2. Frågor till företag 1) Vad var den främsta anledningen till att företaget beslutade sig för att göra en utländsk direktinvestering? 2) Hur viktiga på en skala 1-5, där 5 är väldigt viktigt och 1 är oviktigt, var faktorer såsom : Tillgång till teknologi på den utländska marknaden Tillgång till humankapital på den utländska marknaden Tillgång till nya marknader Riskreducering genom att ha produktion på flera marknader? 3) Fanns det ytterligare någon anledning? 4) Varför valde ni det/de specifika landet/länderna för er utlandsetablering? 31