SOLVIT Sverige 2012 Ett urval av principiellt intressanta ärenden under året
Solvit Solvit är ett informellt nätverk i Europeiska kommissionens regi som har till uppdrag att lösa hinder för den grundläggande EU-rättigheten att fritt kunna bo, arbeta, studera, exportera eller importera varor, erbjuda tjänster eller etablera sig i vilket EU-land som helst. Företag och privatpersoner som stöter på sådana problem, orsakade av en myndighet, får avgiftsfri hjälp av Solvit. Det finns ett Solvit-center i varje EU-land samt i Norge, Island och Liechtenstein. Nätverket fungerar som ett alternativ till en rättslig process och många gånger kan problemet lösas snabbare än om den klagande går den formella vägen och anmäler hindret till kommissionen eller till en nationell domstol. Solvit arbetar för att lösa hindret inom tio veckor. Det svenska Solvit-centret finns vid Kommerskollegium och nås på telefonnummer 08-690 48 00, via e-post solvit@kommers.se och via hemsidan www.kommers.se/solvit. Anmälan av hinder ska göras genom att fylla i ett formulär på www.solvit.eu. Områden där Solvit har kommit tillrätta med problem - hinder för varuimport och -export - hinder för tjänstehandel - etablering som egenföretagare - erkännande av yrkeskvalifikationer och examensbevis - tillträde till utbildning - socialförsäkringstillhörighet - rättigheter på arbetsmarknaden - import och registrering av motorfordon Kommerskollegium är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor som rör utrikeshandel och handelspolitik. Vår främsta uppgift är att främja frihandel och klara spelregler för den internationella handeln. Vi arbetar också för en effektiv inre marknad och ett öppet, starkt multilateralt handelssystem med fortsatta handelspolitiska liberaliseringar. I vårt uppdrag strävar vi efter goda handelsmöjligheter på tre nivåer: på EU:s inre marknad, mellan EU och omvärlden samt globalt, framförallt inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Som expertmyndighet förser vi regeringen med besluts- och förhandlingsunderlag inom handelsområdet. Det handlar såväl om löpande underlag för aktuella handelsförhandlingar som långsiktiga strukturella analyser. Våra utredningar och rapporter syftar till att öka kunskapen om handelns betydelse för samhällsekonomin och för en global hållbar utveckling. Kommerskollegium har också verksamhet som riktar sig mot företag. Exempelvis finns på kollegiet Solvit-center som hjälper företag och privatpersoner som stöter på handelshinder på EU:s inre marknad. Kansliet för Sveriges råd för handels-procedurer, SWEPRO, finns också under vårt paraply. I vår roll som handelsmyndighet ingår dessutom att ge stöd till utvecklingsländer genom handelsrelaterat utvecklingssamarbete. På kollegiet finns också kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden som bistår exportörer från utvecklingsländerna i deras handel med Sverige och EU. www.kommers.se Kommerskollegium, april 2013 första tryckningen. ISBN: 978-91-86575-60-1
Inledning Den fria rörligheten på EU:s inre marknad har sedan starten 1992 öppnat nya möjligheter för medborgare och företag. EU:s inre marknad omfattar idag de 27 EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein. Under 2013 tillkommer ännu en medlem Kroatien. Tack vare den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital på EU:s inre marknad kan personer flytta, studera och arbeta och företag kan enklare sälja varor och tjänster på ett sätt som inte var möjligt för två decennier sedan. När EU:s gemensamma regler ska tillämpas kan det uppstå hinder till följd av att myndigheter i olika länder gör skilda tolkningar av reglerna, till exempel när de ska godkänna produkter från andra medlemsländer. Sådana problem uppmärksammas ibland av Europeiska kommissionen som tar upp en diskussion med medlemslandet för att få till stånd en förändring. Kommissionen kan också inleda ett så kallat överträdelseförfarande där EU-domstolen till slut får avgöra i ärendet. En sådan process är dock tidskrävande och kostsam och blir för det mesta inte aktuell för mindre företag och privatpersoner. Solvit har kommit till som ett alternativ till domstolsförfarande för företag och privatpersoner som har fått problem med sin rätt till fri rörlighet. Här får de hjälp snabbt och kostnadsfritt. Sedan starten 2002 har Solvit handlagt över 8 000 ärenden. Solvit är representerat i alla medlemsländer och samordnas av kommissionen. För att ge en bild av vad Solvit är och hur det fungerar ges i denna rapport några exempel på ärenden som hanterats av Solvit Sverige under 2012. Sammanställningen för år 2012 har gjorts av utredaren Lena Engvers. Många orsaker till att den fria rörligheten hindras De ärenden som anmäls till Solvit är av vitt skilda slag. Det kan handla om administrativa problem, som alltför långa handläggningstider hos myndigheter eller svårigheter att få klarhet i vilka blanketter som behövs för att kunna tillgodogöra sig sina rättigheter. I andra fall kan det vara rättigheten i sig som ifrågasätts av en myndighet utifrån en tolkning som den gör. När en myndighet genom sitt agerande sätter upp hinder för en enskild person eller ett enskilt företag kan det bero på olika saker. En myndighet eller en annan statlig aktör kan ha fattat ett beslut i strid mot det egna landets lagar (som är stiftade i enlighet med EU-rätten). I så fall försöker Solvit få till en ändring på beslutet. Men det kan också vara så att de villkor som myndigheten ställer är i enlighet med EU-rätten. I sådana fall förmedlar Solvit detta till anmälaren som ett så kallat klargörande. Ytterligare ett scenario är att myndigheten har fattat beslut i enlighet med nationella regler som inte stämmer överens med EU-rätten. I sådana fall har Solvit möjlighet att påtala bristen och verka för en ändring av den nationella lagen (så kallat Solvit+-förfarande). Juridisk analys och dialog med myndigheter När Solvit får in ett ärende görs en juridisk analys för att se om myndighetens agerande är i enlighet med EU-rätten. Om Solvit bedömer att så inte är fallet, tas en diskussion upp med den aktuella myndigheten i syfte att få myndigheten att ändra beslutet. Om problemet inte kan lösas genom dialog med myndigheten hänvisas privatpersonen eller företaget till annan hjälp, exempelvis prövning i domstol. Solvit fattar inga beslut och har inga sanktioner att tillgå för att få en myndighet att ändra sitt agerande. Solvit gör alltså inte någon formell överprövning av beslut som har fattas av myndigheter och hanterar inte ärenden som är eller har varit föremål för domstolsprocess. Genom åren har det visat sig att Solvits informella arbetssätt, genom dialog med myndigheter, är ett verkningsfullt sätt att rätta till eventuella missförstånd och feltolkningar. Solvit kan i många fall även erbjuda sina anmälare olika typer av praktisk hjälp i kontakter med myndigheter. Solvit ska dock inte ses som ombud för sina anmälare utan snarare som en bevakare av att den fria rörligheten fungerar som den ska. Inkomna ärenden sätter fokus på områden som kan förbättras Även om Solvit inte lyckas lösa det enskilda ärendet så fyller det faktum att frågan nått Solvit ändå en viktig funktion. Solvit har ofta nära till och kan uppmärksamma det egna landets regering som kan åstadkomma förändringar på områden där den fria rörligheten inte fungerar. Även kommissionen blir, genom sin insyn i Solvits databas med alla anmälda ärenden, medveten om vilka problem som finns och kan ta sig an sådant som inte kunnat lösas inom ramen för Solvit. De ärenden som hanterats av Solvit Sverige under 2012 har varierat i karaktär precis som hanteringen av dem. Detta avspeglas i de exempel som redovisas i rapporten. 1
Fri rörlighet för varor En vara som lagligen har sålts i ett EU-land ska normalt få säljas i andra EU-länder utan ytterligare tester eller anpassningar. Trots det väljer många företag att anpassa sin vara efter nationella myndigheters olika krav, istället för att lägga tid och pengar på att utmana myndigheternas beslut i domstol. Själva anpassningen i sig är dock ofta både tidskrävande och kostsam och hade kanske kunnat undvikas om Solvit hade fått möjlighet att utreda saken och finna att myndighetens krav stred mot EU-rätten. Om kravet hade bedömts vara i enlighet med EU-rätten hade Solvit kunnat klargöra detta för före-taget som på så sätt hade fått veta att anpassningen faktiskt var nödvändig. Antalet ärenden som handlar om fri rörlighet för varor har, efter en ökning under 2011, åter minskat under 2012. Vi vet genom undersökningar som gjorts att företagens kännedom om den hjälp de kan få av Solvit är relativt liten och vi arbetar därför på olika sätt för att sprida kunskap om Solvit. Det är positivt när antalet ärenden ökar hos Solvit såtillvida att det ökar möjligheterna att identifiera och komma tillrätta med de hinder som fortfarande finns för varor på den inre marknaden. På varuområdet har det under året förekommit flera ärenden som handlar om så kallad användnings-begränsning. Det typiska för dessa ärenden är att själva försäljningen av produkten inte hindras, men att det ställs krav för tillstånd att använda den, vilket gör att tillträdet till marknaden ändå begrän- sas. Användningsbegränsningen riktar sig mot användaren av en produkt, till exempel genom att denna nekas tillstånd från en myndighet eller en kommun, men utgör ett hinder även för säljaren eftersom en produkt som inte får användas inte efterfrågas av konsumenterna. Kommunala krav vid installation av minireningsverk Två svenska företag anmälde till Solvit att deras CE-märkta produkt, små avloppsanläggningar för enskilda avlopp, importerade från Tjeckien och Luxemburg, hade svårt att få tillträde till den svenska marknaden på grund av några kommuners krav för beviljande av tillstånd att installera dessa så kallade minireningsverk. Konsumenter och företag ansåg att kommunens krav var otydliga och företagen upplevde även att kommunerna ställde högre krav på deras än på andra leverantörers produkter. Solvit konstaterade att kraven i sig utgör ett hinder, men att det finns ett visst utrymme för kommunerna att ställa särskilda krav vid installation av minireningsverk om det kan motiveras utifrån godtagbara skyddssyften. I detta fall var det miljöhänsyn som kommunen ville tillgodose. För att kraven ska anses vara motiverade enligt EU-rätten krävs dock att kommunen är tydlig när den framställer dem, i annat fall kan de inte anses nödvändiga för att skyddssyftet ska uppnås. I sin utredning bedömde Solvit att det fanns en viss otydlighet i de krav som kommunerna ställde upp. Solvit hade även kontakt med ett par av de berörda kommunerna, som då talade om svårigheterna med att handlägga dessa ärenden på grund av att regelverket som de har att utgå från är otydligt. Solvit fick samma bild vid kontakt med andra berörda myndigheter på området. Solvit kunde inte lösa företagens problem i de enskilda fallen eftersom deras presumtiva kunder, som fått avslag på tillståndsansökan hos kommunen, redan hade gått vidare till andra leverantörer av avloppsanläggningar. Att ärendena handlagts hos Solvit och gett upphov till kontakt med kommuner och berörda myndigheter angående själva problematiken har dock konkretiserat behovet av att arbeta för att förtydliga regelverket på området och på så sätt underlätta för dessa och liknande produkter i framtiden. 2
Svenska krav på tester av danska mullvadsfällor Ett danskt företag hade problem med att få sin produkt, mullvadsfällor, godkända för användning i Sverige. Den berörda myndigheten ställde krav på tester som av djurskyddsskäl inte fick genomföras i landet där fällorna hade sitt ursprung. Testerna gick inte heller att genomföra i Sverige på grund av att testverksamheten här var under revidering. Solvit bedömde att de svenska kraven som produkten behövde uppfylla för att få användas i Sverige inte var att anse som tillräckligt transparenta eller lättillgängliga, varför godkännandeförfarandet stred mot EU-rätten. Att myndigheten dessutom ställde krav på tester som inte kunde genomföras i Sverige, var inte heller godtagbart. Solvit tog kontakt med den berörda myndigheten, som efter långa diskussioner stod kvar vid sin uppfattning att de krav som ställts på tester av mullvadsfällorna var i enlighet med EU-reglerna om fri rörlighet för varor. Företaget valde att anmäla saken till kommissionen, som därefter har tagit upp frågan med Sverige. Tyska krav på redan godkända produkter Ett svenskt företag tillverkade och sålde CE-märkt så kallat bärverksstål till Tyskland. CE-märket deklarerade bland annat stålets bärkapacitet. Trots detta hindrades företaget i sin verksamhet då det möttes av tyska krav på att stålet skulle genomgå nya tester i enlighet med tysk lagstiftning. Solvit Sverige ansåg att det tyska agerandet stod i strid med byggproduktdirektivet eftersom produkten uppfyllde de krav som direktivet ställer. Tyska myndigheter delade däremot inte Solvit Sveriges uppfattning. Ärendet avslutades i samband med att kommissionen inledde ett överträdelseförfarande mot Tyskland med anledning av denna fråga och den kommer således troligen att få sitt svar i EU-domstolen så småningom. Boende i Sverige nekas registrera sitt fordon i Italien En svensk medborgare ägde en lägenhet i Italien. Han ville därför också registrera sitt fordon i Italien, men nekades av italienska myndigheter med hänvisning till att han var permanentboende i Sverige och inte i Italien. Solvit konstaterade att det aktuella hindret inte regleras av EU-rätten - det är upp till varje enskilt medlemsland att bestämma om en person som är permanentboende i ett annat medlemsland ska få registrera sitt fordon där. Den italienska lagstiftningen tillåter inte att ickepermanent bosatta personer registrerar fordon i Italien och myndigheten hade alltså haft rätt att neka den svenska medborgaren registrering av fordonet. Solvit informerade anmälaren om detta. 3
Fri rörlighet för personer Ärenden som rör fri rörlighet för personer utgjorde under 2012, i likhet med tidigare år, den största gruppen av ärenden. Ett stort antal ärenden har handlat om socialförsäkring, ett område som på grund av sin komplexitet ofta ger upphov till tolknings- och tillämpningssvårigheter. En annan återkommande kategori av ärenden på personområdet är ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer. Den tredje största gruppen av personärenden handlar om uppehållsrätt. Nekad socialförsäkringstillhörighet efter vistelse utanför EU En italiensk familj flyttade till Sverige efter ett par års vistelse i USA. De ansökte bl.a. om barnbidrag och tandvårdsersättning här. Försäkringskassan nekade familjen tandvårdsersättning med hänvisning till att de inte omfattades av de EU-rättsliga samordningsreglerna för socialförsäkringen eftersom de vistats utanför EU. Försäkringskassan menade att ansvarigt land för familjens socialförsäkring borde vara Italien eller USA. Solvit invände att en vistelse utanför EU inte borde medföra att man förlorar sin status som EU-medborgare med rätt till fri rörlighet inom EU. När ärendet hade passerat den tidsfrist inom vilken Solvit har som målsättning att handlägga ärendet var det fortfarande oklart hur frågan skulle bedömas. Ärendet avslutades utan att problemet lösts och kan ses som ett exempel på en fråga av mer principiell karaktär som kanske bäst besvaras i domstol. Familjen övervägde också att anmäla ärendet direkt till kommissionen. Problem med visum för familjemedlem till EU-medborgare En norsk medborgare bosatt i Sverige kontaktade Solvit med anledning av att hennes iranske make hade svårt att få visum utfärdat vid ambassaden i Iran. Ambassaden menade att det inte gick att säkerställa att paret var gift då de inte kunde presentera ett vigselbevis. Solvit vände sig till ambassaden och påpekade att makarnas gemensamma dotter är EUmedborgare och folkbokförd i Sverige samt att ambassaden har en skyldighet att hantera ärenden som gäller familjemedlemmar till EU-medborgare skyndsamt. Ambassaden lovade att utfärda visumet, vilket också blev gjort inom kort. Svårighet att bo och arbeta i Sverige utan svenskt personnummer Under 2012 har Solvit Sverige hanterat ett stort antal ärenden som gäller svårigheten för EUmedborgare och deras familjemedlemmar att erhålla svenska personnummer. Ett svenskt personnummer är utgångspunkten för en mängd tjänster och funktioner i det svenska samhället. Utan tillgång till dem är det mycket svårt att föra en fullt fungerande vardagstillvaro i Sverige. Problematiken utgör således ett betydande hinder för personer som vill flytta till Sverige och därmed för den fria rörligheten för personer. Svårigheterna att få personnummer har främst varit kopplade till folkbokföringslagens krav på minst ett års vistelse i Sverige med uppehållsrätt under hela denna period. För att avgöra om kravet är uppfyllt utgår Skatteverket från samma regler som Migrationsverket har att utgå från när de beslutar om uppehållsrätt. Men Skatteverket gör ibland en annan bedömning än Migrationsverket utifrån reglerna om uppehållsrätt, vilket kan leda till att en person bedöms ha uppehållsrätt enligt Migrationsverket samtidigt som Skatteverket nekar personen folkbokföring. Nedan följer några konkreta exempel som närmare illustrerar svårigheterna för EU-medborgare att få personnummer i Sverige. Krav på anställning i Sverige En tysk medborgare kom till Sverige för att arbeta, men kunde inte få anställning eftersom arbetsgivaren inte ville skriva anställningskontrakt utan uppgift om personnummer. Den tyska medborgaren kunde emellertid inte få något personnummer förrän han hade fått anställning eftersom själva anställningen var en förutsättning för att Skatteverket skulle bedöma att han skulle komma att stanna i Sverige under minst ett år. Krav på blankett om sjukförsäkring från hemlandet När en EU-medborgare flyttar till ett annat medlemsland behövs i vissa fall ett intyg från hemlandet som visar att personen omfattas av sjukförsäkringen där. En del länder utfärdar inte något sådant intyg förrän folkbokföring har skett i det nya landet. I Sverige kan man inte folkbokföras utan att visa att man har en heltäckande sjukförsäkring. En person som flyttar till Sverige från 4
ett EU-land som utfärdar intyg först när personen är folkbokförd i Sverige hamnar därför i en låst situation där de båda länderna ställer krav som inte går att uppfylla. Krav på ett års vistelse i Sverige för student En italiensk medborgare kom till Sverige för att studera och fick uppehållsrätt av Migrationsverket. Men han nekades personnummer av Skatteverket, eftersom han inte kunde visa att studierna skulle vara i ett år eller längre, då skolåret är kortare än kalenderåret. Skatteverket bedömde därmed att kravet att stanna över ett år i landet inte var uppfyllt, samtidigt som Migrationsverket bedömde att personen hade uppehållsrätt. Krav på bevis om heltäckande sjukförsäkring En bulgarisk medborgare kom till Sverige för att studera. Hon ansökte om personnummer men blev nekad på grund av att Skatteverket krävde att hennes europeiska sjukförsäkringskort (så kallat EHIC) skulle ha en giltighetstid på minst ett år. Solvit kontaktade Skatteverket och påpekade att en heltäckande sjukförsäkring, till exempel ett EHIC, visserligen kan vara en förutsättning för att få uppehållsrätt, men att man inte kan kräva att ett EHIC har någon särskild giltighetstid. Skatteverket kom så småningom med ett ställningstagande som innebar att kravet på giltighetstid togs bort. I detta fall löste sig alltså situationen för den bulgariska studenten. Krav på statlig sjukförsäkring En person från Nederländerna fick sin uppehållsrätt i Sverige registrerad av Migrationsverket. När personen sedan ansökte om personnummer hos Skatteverket fick hon dock avslag eftersom de bedömde att hon inte hade en heltäckande sjukförsäkring, vilket är ett kriterium för att man ska anses ha uppehållsrätt. Den nederländska medborgaren hade nämligen en privat sjukförsäkring från sitt hemland och Skatteverket ansåg att endast statliga sjukförsäkringar är heltäckande i den mening som avses i utlänningslagen. Eftersom det nationella sjukförsäkringssystemet i Nederländerna bygger på privata sjukförsäkringar var det därför omöjligt för personen att visa att sjukförsäkringen var heltäckande. Systemet med privata sjukförsäkringar finns i flera andra europeiska länder och Solvit har fått in många ärenden med samma problemställning som i exemplet ovan. Solvit uppmärksammade Skatteverket på detta och mot slutet av året kom ett ställningstagande från Skatteverket som innebär att även privata sjukförsäkringar ska kunna anses vara heltäckande under vissa förutsättningar. Huruvida dessa förutsättningar är möjliga att uppfylla och jämförbara med de krav som ställs för statliga sjukförsäkringar är i dagsläget oklart. Exemplen ovan visar några olika situationer då EUmedborgare har svårt att få personnummer i Sverige. Solvit Sverige arbetar med att få en komplett bild av hur olika faktorer samverkar när det gäller möjligheten att få personnummer i Sverige och för att underlätta för EU-medborgare att kunna utnyttja sin rätt till fri rörlighet till Sverige. Sammanfattningsvis kan det konstateras att vissa förändringar har gjorts i bedömningen av om en EUmedborgare ska få personnummer (exempelvis när det gäller Skatteverkets bedömning av heltäckande sjukförsäkring), men att det återstår problem, främst på grund av att olika svenska myndigheter tolkar reglerna om uppehållsrätt olika. Svårigheterna kring att få personnummer fortsätter därför att vara föremål för Solvit Sveriges bevakning. Genom hanteringen hos Solvit har ärendena också uppmärksammats av kommissionen som har ställt frågor till Sverige angående tolkningen av begreppet. 5
Fri rörlighet för tjänster Antalet ärenden som rör fri rörlighet för tjänster ökade något under 2012 i förhållande till året innan. Tjänstedirektivet, som är den viktigaste horisontella EU-regleringen på området, trädde i kraft relativt nyligen och genomförandet i medlemsländerna har varit föremål för flera utvärderingar. I juni presenterade kommissionen ett antal idéer om hur direktivet ska få fullt genomslag. Innan tjänstedirektivet är fullt genomfört i alla EU-länder kan ärendena om tjänsterörlighet förväntas fortsätta öka hos Solvit. Under 2012 har Solvit hanterat ett par ärenden med anknytning till e-handel. I takt med att e-handeln ökar kan det också förväntas att antalet Solvitärenden på det området ökar. Svenskt företag fick inte registrera toppdomän i Finland Ett svenskt företag kontaktade Solvit med anledning av det hade problem med att registrera en toppdomän i Finland. En toppdomän innebär i det här fallet att man får ha.fi i slutet av sin webbadress. Finska kommunikationsverket krävde dock att företaget etablerade sig eller hade anknytning i Finland. Kraven var kopplade till att man måste ha ett finskt så kallat FO-nummer för att kunna registrera en toppdomän och för att få ett FO-nummer måste man genomgå en registreringsprocess i det finska bolagsregistret. Solvit bedömde att kraven stred mot EU-rättens regler om fri rörlighet för tjänster genom att de förutsatte en viss lokalnärvaro i Finland. Myndighetens krav hade sin grund i den finska lagstiftningen. Ärendet kunde inte få sin lösning inom ramen för Solvit, men det finska Solvit-centret meddelade att man arbetar vidare med frågan i Finland och att ny lagstiftning som ska underlätta vid registrering av toppdomäner förväntas komma. Språkkrav vid journalföring inom tandvården En privat tandläkarfirma i Sverige kontaktade Solvit med anledning av att svenska myndigheter ställt krav på att journalföringen skulle ske på svenska. Tandläkarfirman berättade att de hade såväl anställda som patienter från andra europeiska länder och att det därför borde vara acceptabelt att journalföringen skedde på dessa språk. Frågan om språkkrav har belysts i ett antal domar i EU-domstolen som slagit fast att sådana krav kan vara förenliga med EU-rätten om de är motiverade med hänsyn till allmänintresset och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det. Patientsäkerheten ansågs vara ett sådant intresse och krav på kunskaper i etableringslandets språk var rättfärdigade för att uppnå det. Solvit kontaktade Socialstyrelsen, som är ansvarig myndighet på området, för att ta reda på hur de motiverade sina krav. Socialstyrelsen hänvisade till patientsäkerheten, och att såväl patienter som den personal som tar del av journalen ska kunna förstå den. Svensk lag säger att journaler ska föras på svenska, men att Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om att de får vara skrivna på annat språk. Socialstyrelsen anser dock att detta inte kan göras regelmässigt till varje yrkesutövare och för hela deras yrkesverksamma tid eftersom patientsäkerheten då skulle kunna kringgås. Solvit bedömde mot bakgrund av EU-domstolens praxis på området och de argument som Socialstyrelsen framfört att de uppställda språkkraven var i enlighet med EU-rätten. Solvit informerade tandläkarfirman om detta. 6
Fri rörlighet för kapital Antalet ärenden som rör fri rörlighet för kapital är fortsatt litet. Men det inkommer med jämna mellanrum klagomål, främst från privatpersoner. Det gäller då ofta problem med utbetalningar av olika förmåner, till exempel pensioner. Förtida uttag av pension från Tyskland En tysk familj flyttade till Sverige för att arbeta. De planerade att köpa ett hus och ville därför ta ut pension i förtid från Tyskland. De nekades detta av den ansvariga tyska myndigheten som sa att det bara var möjligt om de var bosatta i Tyskland. Solvit kontaktade den tyska myndigheten och påpekade att agerandet var diskriminerande. Dessutom hade den lag som myndigheten grundade sitt beslut på redan tidigare ändrats med anledning av ett beslut i EU-domstolen. Den ansvariga myndigheten hade inte tagit hänsyn till denna lagändring när den fattade sitt beslut, men ändrade sig nu i enlighet med de nya bestämmelserna och därmed i enlighet med EU-rätten. De tyska medborgarna kunde därmed få ut sin pension i förtid. Pensionen utbetald månatligen istället för årligen En belgisk medborgare som tidigare fått hjälp av Solvit med att få sin pension utbetald vände sig till Solvit på nytt. Denna gång hade personen fått besked av den utbetalande myndigheten i Belgien att pensionen skulle betalas ut som en årlig klumpsumma. Anmälaren önskade istället ha den utbetald månatligen. Solvit vände sig till myndigheten som därefter ordnade så att utbetalningen skedde i enlighet med anmälarens önskemål. 7
8
2013 04 Box 6803, S-113 86 Stockholm, Sweden Phone +46 8 690 48 00 Fax +46 8 30 67 59 E-mail registrator@kommers.se www.kommers.se