Mögel och mögelgifter

Mögel och mögelgifter i foder

Förord Denna broschyr är framtagen på initiativ av Svensk Mjölk. Broschyren bygger på Lindberg, A. Berglund, G. (1986) Mögel och mögelgifter att se upp med, Svenska Mejeriernas Riksförening ISBN 91-970401-4-2, Tryckindustri AB, Solna. Text: Ursula Nord Bjerselius, SVA och Hans Pettersson, SLU. Synpunkter på texten har lämnats av: Per Häggblom, SVA, Hans Gustafsson, Svensk Mjölk och undertecknad. Layout: Kristina Karlsson, SVA Margareta Emanuelson, Svensk Mjölk, juni 2007 Framsidesbild: Mögelsvampen Aspergillus flavus. A. flavus bildar bland annat giftet aflatoxin B 1 som anses vara ett av de mest cancerframkallande ämnen man känner till. Foto: SVA

Mikrobiell skadegörelse Vid mikrobiell tillväxt i foder och gröda sker förluster av näring och energi. Vid mikroorganismernas andning förbrukas energi, varvid temperaturen höjs. I regel orsakar också den mikrobiella tillväxten smakförändringar. Vissa mikroorganismer kan vara hälsofarliga för djur och människor i någon av sina livsformer eller bildningar. Det kan vara fråga om infektiösa (smittoförande), toxiska (giftiga) eller allergena (allergiframkallande) aktiviteter. Vidare kan tillväxten av vissa sporbildande organismer åstadkomma problem inom förädlingsindustrin. Sjukdomsframkallande mikroorganismer Foder kan i vissa fall innehålla giftbildande eller sjukdomsframkallande bakterier eller mögelsvampar. Med fabrikstillverkat foder kan mikroorgansimer spridas inom stora områden, ett sådant exempel är bakterien salmonella. Även i hemmaodlat foder kan sjukdomsframkallande bakterier finnas och föröka sig. Om döda djur har hamnat i fodret kan Clostridium botulinum bakterier i kadavrets tarmkanal börja växa till och bilda botulinumtoxin, ett förlamningsgift som hamnar i fodret. De djur som äter av fodret kan då drabbas av den allvarliga sjukdomen botulism. Vid mögelsvamptillväxt i fodret riskerar man att mykotoxiner (mögelgifter) bildas. Svampangreppen kan också ge upphov till allergier och mykoser (svampinfektioner) hos människor och djur. Mögelsvampar av olika slag Mögelsvampar växer i mycelformationer (trådar som bildar luddiga överdrag) och kan producera stora mängder sporer. Dessa sporer tål ofta både torka och hög temperatur. Mögelsvampar kräver syre för sin tillväxt och tillväxer ofta under torrare förhållanden än till exempel bakterier. När mögelsvampar uppträder i foder brukar man skilja på sk fältflora och sk lagerflora. Fältfloran infekterar grödan på fältet och växer till i gröda på rot eller på nyskördat material, där vattenhalten är hög. Det är också på fältet eventuell mögelgiftsbildning från dessa svampar sker, vilket innebär att skadan är skedd redan vid skörd. I Sverige

Foto: SVA När mögelsvampar uppträder i foder brukar man skilja på fältflora och lagerflora. Fältfloran infekterar grödan på fältet och växer till i gröda på rot eller på nyskördat material, där vattenhalten är hög. Bilden visar ett veteax som angripits av sotdaggsvampar.

är Fusarium, Cladosporium och Alternaria de vanligaste och mest aktuella mögelsvampsläktena i denna kategori. Mögelsvampar som tillhör släktena Fusarium, Alternaria och Claviceps är kända för att kunna bilda mögelgifter. Förebyggande åtgärder mot mögelgifter som bildas på fältet är att följa GAP (goda jordbruksmetoder) för att begränsa fältsvamparnas möjligheter att utvecklas. För att förebygga och begränsa förekomsten av fusariumtoxiner i spannmål har EU-kommissionen givit ut speciella rekommendationer, vilka koncentrerats och utvecklats för svenska förhållanden i Branschriktinjer för att undvika Fusariumtoxiner i spannmål 2007. Sk lagersvampar växer vid lägre vattenhalter än fältsvampar. Lagersvampar kan snabbt växa till vid otillräcklig torkning och/eller fuktiga lagringsförhållanden. Vanliga lagersvampar tillhör släktena Wallemia, Penicillium, Eurotium och Aspergillus. Inom släktena Penicillium och Aspergillus finns flera kända mögelgiftsbildare. För mer information om förebyggande åtgärder mot lagerskador se www.svenskmjolk.se; Kvalitetssäkrad mjölkproduktion till exempel kapitel Spannmål och andra råvaror från den egna gården. Mögelgifter att se upp med Kronisk exponering av mögelgifter under lång tid via fodret orsakar produktionsstörningar i besättningen. Hundratals mögelgifter är kända men bara ett fåtal av dem har påvisats i livsmedel och foder. När mögelgift har påvisats i ett foderparti indikerar detta att förutsättningarna för mögelgiftsbildning har varit uppfylla. Fler än ett mögelgift kan finnas närvarande i ett och samma parti. Nedan presenteras de mögelgifter som är mest relevanta i foder under svenska förhållanden. I tabell 1 (sid 11) anges gränsvärden för aflatoxin och riktvärden för högsta halter av några andra mögelgifter i foder. Zearalenon Mögelgiftet zearalenon bildas av flera arter tillhörande Fusarium, bland annat F. graminearum och F. culmorum. Vid höga halter (> 1mg/kg) av zearalenon i fodret har skador på fortplantningsorganen och störningar i fortplantningsprocesserna förekommit, i synnerhet hos svin. På nötkreatur är de kända skadeverkningarna mindre, men uppgifter finns om vissa fruktsamhetsstörningar.

Ett eller flera av följande symptom kan vara tecken på att svin har fått i sig zearalenon: rodnad och ansvällning av yttre könsorgan och juver, framfall av vagina (slida) och av ändtarm, falsk dräktighet, små griskullar, små spädgrisar samt minskad könsdrift och testikelförtvining hos galtar. Zearalenon bedöms inte utgöra någon risk i animaliska livsmedel eftersom det utsöndras snabbt från djurkroppen. Trichotecener Trichotecener är en stor grupp på mer än 180 olika mögelgifter. De som hittills visat sig vara mest relevanta i grödor för foder- och livsmedelsändamål är deoxynivalenol (DON), nivalenol (NIV), T-2 toxin och HT-2 toxin. De bildas av olika Fusarium-svampar. Deoxynivalenol är vanligast och bildas i likhet med tidigare nämnda zearalenon av F. graminearum och F. culmorum i framför allt vete, rågvete och havre. T-2 och HT-2 toxin bildas av F. langsethiae och nivalenol av F. poae i främst havre. Svin är det djurslag som är mest känsligt för trichotecener. Nötkreatur verkar kunna tolerera ganska höga halter då våmmens mikroorganismer har en förmåga att bryta ned trichotecenerna. I kombination med våmfunktionsstörningar har man sett toxiska effekter av trichotecenexponering hos nötkreatur. Akut förgiftning med trichotecener yttrar sig bland annat som fodervägran, kräkningar, försämrad tillväxt, blödningar av olika slag, slemhinneförändringar, avmagring, gulsot och dödsfall. Vid lägre halter ses störningar i immunförsvaret som kan visa sig genom en ökad frekvens infektionssjukdomar i besättningen. Trichotecener påvisas relativt ofta i svensk spannmål och halm. De bedöms inte utgöra någon risk i animaliska livsmedel eftersom de utsöndras snabbt från djurkroppen. Alternariatoxiner Under skördeperioden 2006 kom mycket stora regnmängder och i vissa områden blev vatten stående i de skördemogna fälten. Vattenhalten i kärna och strå blev hög och i kombination med relativt höga temperaturer blev växterna mottagliga för svampangrepp och spannmålen mörknade i färgen. Undersökningar visade att spannmål och halm var kraftigt angripna av sotdaggsvampar där mögelsvampsläktet Alternaria dominerade. Svampen infekterar spannmålen innan skörd och kan producera mögelgifter under förutsättning att vattenhalten bibehålls över 28 procent i samband med ihål-

Foto: SVA Mögelsvampsläktet Alternaria kan infekterar spannmålen innan skörd och kan producera mögelgifter under förutsättning att vattenhalten är hög. lande regn och hög relativ luftfuktighet. De mest kända Alternaria-toxinerna är alternariol, alternariol monomethyl eter och tenuazonic acid. Jämfört med mera vanligt förekommande mögelgifter är kunskaperna om skadliga effekter av olika Alternaria-svampar och dess mögelgifter väsentligt mindre. Alternaria-toxinernas relevans i animaliska livsmedel är för närvarande okänd. Ergotalkaloider Svampen Claviceps purpurea (mjöldryga) kan infektera kärnanlagen på spannmål, särskilt råg, och ett sk sclerotium bildas, varvid ett flertal gifter, alkaloider, bildas. Mjöldryga kan även bildas på vallgräs och vilda gräsarter och kan då utgöra ett problem på äldre vallar och naturbeten. Ergotalkaloider kan också bildas av endofytiskt (som lever inuti växten) växande svampar i till exempel rajgräs. 7

Foto: SVA Ergotalkaloider ger upphov till sjukdomen ergotism, mjöldrygeförgiftning. Idisslare är, liksom enmagade djur, känsliga. Tack vare moderna rensningsmetoder och skärpt utsädeskontroll är mjöldryga på spannmål sällsynt i Sverige. Ergotalkaloider ger upphov till sjukdomen ergotism, mjöldrygeförgiftning. De vanligaste symptomen på mjöldrygeförgiftning är sänkt kroppstemperatur, ökad puls, förstorade pupiller, vinglig gång, kallbrand samt kramper och förlamning. Noggrann spannmålsrensning före utfodring ger betryggande säkerhet för ergotalkaloider. Tack vare moderna rensningsmetoder och skärpt utsädeskontroll är mjöldryga på spannmål sällsynt i Sverige. Enstaka fall av förgiftningar förkommer hos djur. Idisslare är liksom grisar känsliga. Ergotism har då ofta ett kroniskt förlopp. Det yttrar sig främst så att vävnaden i vissa kroppsdelar, till exempel lemmar, svans och öron långsamt dör. Kastningar är också relativt vanligt. Ergotalkaloider har påvisats i fettvävnad hos nötkreatur men de bedöms inte utgöra någon risk i animaliska livsmedel.

Aflatoxiner Aflatoxin B 1 anses vara ett av de mest human carcinogena (cancerframkallande) ämnen man känner till. Giftet bildas av arterna Aspergillus flavus, A. parasiticus och A. nomius. Dessa mögelsvampar tillväxer bäst vid temperaturer mellan 30-40 C och kan då bilda aflatoxin. Aflatoxin finns därför huvudsakligen i råvaror från tropiska områden till exempel jordnöts-, kokos- och bomullsfröprodukter. I Sverige har man under 1980-talet, vid misslyckad syrakonservering av spannmål, uppmätt halter som betydligt överskrider de av EU uppsatta gränsvärdena för foder. Särskilt myrsyra har visats selektera för och stimulera toxinproduktionen och får numer inte användas vid syrakonservering av spannmål. Aflatoxin förekommer i olika former. De svampar som angriper foderråvaror bildar framför allt B 1 och B 2. Dessa kan sedan omvandlas till M 1 och M 2 i mjölk. M 1 och M 2 är väsentligt mindre carcinogena för människor än B 1 och B 2. Aflatoxikos (aflatoxinförgiftning) kan förekomma hos de flesta djurslag och även hos människor. Symptom hos djur kan vara ett eller flera av följande: produktionsminskning, diarré, dålig samordning av rörelser, blödningar, avmagring, gulsot och plötsliga dödsfall. Akut aflatoxikos är mycket ovanligt i Sverige. Aflatoxin försämrar även immunförsvaret och just därför ökar aflatoxin risken för infektioner som kan yttra sig som till exempel mastit. Det som mest aktualiserar åtgärder mot aflatoxin är vetskapen om att den mängd korna får i sig med foder kan bli kvar som restmängder i kött och mjölk. Övergången från foder till mjölk är ca 1-6 procent. Med tanke på aflatoxinets starkt cancerframkallande egenskaper är även de ringa halter som uppmätts i mjölk något som bör undvikas. EU och Livsmedelsverket har därför satt en gräns på 50 ng aflatoxin M 1 per kg i konsumtionsmjölk och 25 ng/kg för barnmat till exempel mjölkersättning. De låga och differentierade gränsvärdena för aflatoxin i mjölkkofoder, som fastställts av Jordbruksverket (se tabell 1), behövs för att säkerställa att inte gränsvärdet för aflatoxin M 1 i konsumtionsmjölk överskrids. Ochratoxin A Mögelgiftet ochratoxin A bildas av ett flertal mögelsvampar tillhörande släktena Aspergillus och Penicillium men i Sverige bedöms enbart arten P. verrucosum ha någon praktisk betydelse i detta sammanhang.

Under svenska förhållanden finns förutsättningar för bildning av ochratoxin A i spannmål om den lagras eller torkas under längre tid vid höga vattenhalter. Användning av kalluftstorkning har visats höja risken för ochratoxinbildning, men även dålig kontroll av nedtorkningsprocessen och lagringsvattenhalten är orsaker till kontamineringen. Ochratoxinet kan vid höga halter i fodret ge kroniska njurskador hos svin och fjäderfä samt minskad tillväxt och försämrat foderutnyttjande. Hos nötkreatur inaktiveras ochratoxinet av våmmens mikroorganismer. Störningar i våmfunktionen (acidos) kan göra att protozoerna, (mikroorganismer som ansvarar för nedbrytningen) dör eller minskar i antal, vilket ökar djurets exponering för toxinet. Långvarig utfodring med ochratoxinhaltigt foder till grisar och andra enkelmagade djur får till följd att kött, blod, lever och njure från de slaktade djuren också kommer att innehålla toxinet. Låga halter av ochratoxin A har påvisats i konsumtionsmjölk och kan bero på att en viss del av ochratoxinet hunnit tas upp av kon eller att nedbrytningen i våmmen försämrats. Penicillium roqueforti toxiner Mögelsvampar tillhörande släktet Penicillium är vanligt förekommande i ensilage. P. roqueforti har satts i samband med hälsostörningar hos nötkreatur. Förutom mastit har även blödningar, dödsfall, reproduktionsstörningar, förlamning, nedsatt mjölkproduktion och dålig kondition beskrivits. P. roqueforti kan producera mögelgifter och studier har visat att vid en hög sporhalt (> log 6 cfu * /g) kan en betydande produktion av roquefortin C ske. Andra mögelgifter som förknippas med P. roqueforti är PR toxin och mycophenolic acid. Mycophenolic acid försämrar immunförsvaret, medan PR toxin är dödligt för smådjur och mutagent (förändrar arvsanlagen). Det är för närvarande okänt om de mögelgifter som bildas av P. roqueforti har någon relevans för animaliska livsmedel. *cfu = kolonibildande enheter 10

Tabell 1. Gränsvärden för Aflatoxin och Riktvärden för högsta halter av övriga mögelgifter i foder fastställda av EU och Jordbruksverket (SJVFS 2006:81). Mögelgift Foder Gränsvärde beräknat på 12 % vattenhalt (mg/kg) Aflatoxin B 1 Spannmål och grovfoder till mjölkkor <0,001 Övriga foderråvaror till mjölkkor 0,010 Övriga foderråvaror 0,02 Helfoder (inkl grovfoder) till nötkreatur, får och getter med undantag av 0,05 - Helfoder (inkl grovfoder) till mjölkkor 0,0015 - Helfoder till andra mjölkdjur 0,005 - Helfoder till kalvar och lamm 0,01 Foderblandningar (exkl grovfoder) till mjölkkor 0,003 Helfoder till svin och fjäderfä (med undantag av unga djur) 0,02 Annat helfoder 0,01 Kompletteringsfoder till nötkreatur, får och getter (med undantag av mjölkdjur, kalvar och lamm) 0,02 Kompletteringsfoder till svin, och fjäderfä (med undantag av unga djur) 0,02 Andra kompletteringsfoder 0,005 Deoxynivalenol Spannmål och spannmålsprodukter, med undantag av 8 - biprodukter av majs 12 Tillskottsfoder och helfoder med undantag av 5 - för svin 0,9 - för kalvar (<4 månader), lamm och killingar 2 Zearalenon Spannmål och spannmålsprodukter, med undantag av 2 - biprodukter av majs 3 Tillskottsfoder och helfoder för smågrisar och gyltor 0,1 - för suggor och slaktsvin 0,25 - för kalvar, mjölkboskap, får (inkl lamm) och getter (inkl killingar) 0,5 Ochratoxin A Spannmål och spannmålsprodukter 0,25 Tillskottsfoder och helfoder för svin 0,05 - för fjäderfä 0,1 Fumonisin B 1 + B 2 Majs och majsprodukter 60 Tillskottsfoder och helfoder för svin, hästar, kaniner och sällskapsdjur 5 - för fisk 10 -för fjäderfä, kalvar (< 4 månader), lamm och killingar 20 -för vuxna däggdjur (>4 månader) och mink 50 11

Mögelsporer Vissa mögelsvampar kan vara sjukdomsframkallande hos människor och djur. Mögelsporerna kan ge problem i luftvägar och lungor genom att irritera, infektera eller orsaka allergier. Dammpartiklar fastnar på olika ställen i luftvägarna beroende på partikelstorlek. Mögelsporernas storlek varierar, vissa kan vara mycket små, ca 0,5 3,0 µm (1 µm = 0,001 mm). Så kallad tröskdammslunga eller allergisk alveolit, är en form av inflammation i lungornas finaste luftkanaler, alveolerna. Symptomen vid denna sjukdom kan vara frysningar, feber, huvudvärk, muskel- och ledvärk samt hosta. Besvären uppträder oftast fyra till sex timmar efter att man andats in damm med mögelsporer. Efter ett par dygn försvinner besvären, men de blossar upp igen vid förnyad kontakt med mögeldamm. Hante- Foto: SVA Mögelsvampar tillhörande släktet Aspergillus kan bland annat orsaka luftvägslidanden och allergiska reaktioner hos människor och djur. 12

ring av mögelskadad spannmål är den vanligaste orsaken till alveolitsymptom. Åtgärder såsom luftväxling på arbetsplatsen, förhindrande av dammspridning i luften och lämpliga andningsskydd minskar risken för allergisk alveolit. Långvarig inandning av små doser mögeldamm kan leda till en sensibilisering (överkänslighet) och i enstaka fall åstadkomma kroniska skador. Kronisk bronkit och astma har kanske mera sällan mögelsvampar eller mögelsporer som orsak, men inandning av mögeldamm förvärrar ofta sjukdomsbilden. Hö- och djurhantering orsakar ofta dessa sjukdomar. Vissa mögelsvampar som Alternaria, Cladosporium och Aspergillus har allergena effekter och kan orsaka luftvägslidanden och allergiska reaktioner hos människor och djur. Den mest infektionsbenägna mögelsvampen är Aspergillus fumigatus, känd för att orsaka svampinfektion (aspergillos) hos både djur och människor. Hos nötkreatur kan svampinfektioner i bland annat lungorna och livmodern leda till lunginflammation respektive abort. Aspergillos i mag-tarmkanalen kan bland annat göra kalvar mer mottagliga för bovint virusdiarrévirus (BVDV). I den svenska foderförfattningen finns riktvärden för innehåll av mögelsvampar i foder (se tabell 2). Dessa är satta från erfarenhet av halter i normalt foder i jämförelse med mögelskadat foder och avser främst att skydda djuren som konsumenter. Ett överskridande av dessa riktvärden behöver inte betyda att fodret är skadligt, men innebär en misstanke om skadlighet. Bedömning angående skadlighet och användning av det aktuella fodret får ske i varje enskilt fall, se www.sjv.se Tabell 2. Hygieniska riktvärden för mögel i foder enligt Jordbruksverkets allmänna råd (SJVFS 2006:81) Foder Mögelsvamp Övre gräns (cfu/g foder) Spannmål (torkad) Kolonibildande enheter (cfu) <1x10 5 5,0 Andel spannmålskärnor endogent infekterade med lagringssvampar (Aspergillus, Eurotium och Penicillium) < 35 % Mjölfoderblandningar Kolonibildande enheter (cfu) <1x10 5 5,0 Pelleterat foder (diameter > 5 mm) Pelleterat foder (diameter < 5 mm) log Kolonibildande enheter (cfu) <1x10 4 4,0 Kolonibildande enheter (cfu) <1x10 3 3,0 13

Risker med olika foder och strömedel Mögelgifter bildas när mögelsvampar ges möjlighet att tillväxa, det vill säga när någonting i foderhanteringen har gått snett. Mögelsvampar kräver vatten och syre för sin tillväxt. I foder är det därför begränsning av tillgången på vatten (torra foder) eller syre (våta foder) som utgör den konserverande effekten mot mögelsvampar och mögelgifter. Många tror att man kan se om ett foder är angripet av mögelsvampar eller innehåller mögelgifter. Faktum är att ett foder kan se helt normalt ut och ändå vara angripet av mögelsvampar eller innehålla mögelgifter, det bör man alltid ha i åtanke. Pelleterat foder I värmebehandlat, pelleterat, foder avdödas normalt mögelsvamparna vid tillverkningen. Högre mögelsvampsförekomst i pelleterat foder indikerar därför en lagerskada efter pelleteringen. Mögelgifter som mögelsvamparna kan ha bildat i de ingående råvarorna inaktiveras eller förstörs däremot inte av värmebehandlingen. Spannmål och halm Växande spannmål kan angripas av mögelgiftbildande svampar. Det är relativt vanligt att deoxynivalenol och zearalenon påvisas i spannmål och halm odlad i Sverige. Majs är den förfrukt som innebär allra störst risk för Fusarium-smitta, men även växtrester från andra spannmålsslag ökar risken för efterföljande gröda. För mer information om förebyggande åtgärder se Branchriktinjer för att undvika Fusariumtoxiner i spannmål 2007. Det har under senare år (2005-2006) varit vanligt att havre innehållit mycket höga halter av T-2 och HT-2 toxin. Orsaken till detta är inte känd men förhållandena för svampinfektion och bildningen av toxiner skiljer sig från övriga Fusarium-toxiner. Spannmål och halm kan även angripas av mögelgiftsbildande svampar under lagringsperioden om man inte lyckats med torkningen eller om lagringen sker under fuktiga förhållanden. Ensilage I ensilage är det den syrefria atmosfären och ett lågt ph-värde som förhindrar mögelsvampar att växa till. För att producera fullgott ensilage bör man noggrant följa de rekommendationer för kvalitetssäkring vid ensilering av vallfoder som utarbetats av Svensk Mjölk; Kvalitetssärkard Mjölkproduktion, Ensilering av vallfoder. 14

Foto: Rolf Spörndly, SLU I ensilage är det den syrefria atmosfären och ett lågt ph-värde som förhindrar mögelsvampar att växa till. Dåligt packade rundbalar kan innehålla en kärna med mögelsvampen P. roqueforti. 15

Om man påvisar mätbara halter av mögelsvampar (> 100 cfu/g) i ensilage, indikerar det att lufttillträde kan ha förelegat i silon/balen. Mögelsvampar som klarar låga ph-värden och låga temperaturer, till exempel P. roqueforti, utgör den största risken i ensilerade foder. Dåligt packade rundbalar kan innehålla mögelsvampar. Hö Hö har mycket lätt att dra åt sig fukt. Det är därför främst lagersvampar som orsakar problem i hö. Biprodukter mm Användningen av nya typer av foder, till exempel biprodukter från livsmedels- och bränsleindustrin, bör alltid ske med eftertanke. Erfarenheterna från användning av nya foderprodukter är naturligt begränsad och kan medföra ökade risker för fodersäkerheten. Ett sådant exempel är ett parti med aflatoxinkontaminerat rismjöl som användes vid framställning av nötfoder. Följden blev att förhöjda halter av aflatoxin påvisades i mjölk på mejeriet. Fullfoder Vid tillredning av fullfoder blandas både torra och våta foderråvaror i en vagn som är mer eller mindre lätt att rengöra. Även om mängden varierar, blir det alltid foderrester kvar i vagnen efter utfodring. Detta ger sammantaget mycket goda förutsättningar för mikrobiell tillväxt. Särskilt stor risk för innehåll av mögel och mögelgifter utgör de fuktiga klumpar av foder som kan bildas och ligga kvar i vagnen under flera dagar innan de slutligen hamnar på foderbordet. Analyser De diagnostiska verktyg som finns för mögelsvampar och mögelgifter i foder är grova och upplevs i många fall som dyra. De ger sällan på egen hand svar på frågan om fodret är orsak till ett aktuellt problem, däremot är foderanalyser viktiga hjälpmedel i kombination med övrig diagnostik (sjukdomsberättelse, klinisk undersökning, provtagning på djuren och genomgång av miljön i besättningen). Oftast har man ingen klar uppfattning om vilken mögelsvamp eller vilket mögelgift man letar efter. I de allra flesta fall är det därför lämpligt att börja med ett mikrobiologiskt hygienpaket. Resultatet kan i kombination 16

med djurens symptom ge en vägledning om hur man går vidare. Foderundersökningar bör också ingå som en naturlig del i besättningens egenkontrollprogram. Åtgärder för att skydda människor och djur mot mögelangrepp För att mjölk och nötkött från Sverige även i framtiden ska vara fritt från mögelgifter krävs att svenska primärproducenter uppmärksammar de risker som kan förekomma vid bristande foderkonservering. Svenska producenter av livsmedel känner ansvar för att deras produkter ska vara ofarliga att konsumera och hålla högsta kvalitet. Genom klok spannmålshantering och god foderhygien kan man hålla mögelförekomsten och därmed risken för höga halter mögelgifter nere. Foto: Helén Pe, www.mjolkframjandet.se Svenska producenter av livsmedel känner ansvar för att deras produkter ska vara ofarliga att konsumera och hålla högsta kvalitet. 17

Åtgärd Se upp med foderspannmål från t ex syrabehandling och kassera eventuellt mögelangripna partier! Låt analys avgöra vid tveksamma fall! Om spannmål, kli eller spannmålsrens används som foder, var även då uppmärksam på svampangrepp och toxinbildning! Var uppmärksam på och kassera synbart dåliga partier av hö och halm! Rensa spannmål noga före krossning, malning och blandning! Vid tveksamhet om ett foderpartis kvalitet analysera fodret före utfodring. Håll djuren under uppsikt och se till att de har balanserad foderstat även vad beträffar mineraler och vitaminer! B- och E-vitaminer är särskilt viktiga! Se till att foderutrymmen för krossning, malning och blandning av foder är rena och torra, så att fodret inte kan ta åt sig smuts och fukt! Se också till att fodret inte packas för hårt! Se till att inte fuktig luft från djurstallarna riktas, ventileras, in i stråfoderlagret och gör detta mottagligt för mögelangrepp! Varför Därför att vid synligt mögel är risken stor, att mögelsvamparna har bildat gifter, t ex aflatoxin eller ochratoxin. Därför att fältsvampar kan producera mögelgifter. Generellt är halterna av dessa mögelgifter betydligt högre i skaldelarna än i själva spannmålskärnan. Därför att mögelgifter från fältsvampar lätt bildas i halm. Och därför att mögligt hö och halm avger mögelsporer som kan irritera och infektera så att djur och människor blir sjuka. För att eliminera riskerna för förgiftning genom förekomst av ergotalkaloider i vissa kärnor. Men också för att förhindra att avrens, som klumpat ihop sig, för med sig mögel och mögelgift. För att bedöma den hygieniska kvaliteten och avgöra om det finns risk att fodret innehåller mögel och/eller mögelgifter som kan påverka djurens hälsa eller överföras till animaliska livsmedel såsom mjölk och kött. Därför att välnärda djur har större motståndskraft än under- och felnärda. Därför att krossning och malning eliminerar spannmålskärnans naturliga barriärer mot angrepp och risken för mögelbildning ökar. Därför att stråfoder som får ökad vattenhalt efter torkningen, lätt blir föremål för mögelangrepp. 18

Åtgärd Använd inte möglig halm, flis eller sågspån som strömedel! Håll rent för foderrester överallt där foder hanteras och lagras, t ex i upptiningsutrymme för ensilage, i utrymme för malning, på foderbord, på båspall! Se till att alla utrymmen, där foderhantering och skötsel av djur förekommer, är så väl ventilerade, att mögeldamm med sporer inte tillåts skada luftvägar och andningsorgan hos djur och människor! Vid långvarigt arbete där risk för mögeldamm och sporer förorenar inandningsluften, använd andningsskydd! Se över de tekniska hjälpmedlen och hanteringsrutinerna och förbättra vid behov de detaljer, som kan förorsaka mögelbildning och/eller mögeldamm på de olika arbetsplatserna. Se till att kontinuerligt underhålla och rengöra lagringsbehållare för foder. Foderleverantörer bör avkrävas information om foderprodukternas avsedda användningsområde, näringsinnehåll, hygieniska kvalitet, hållbarhet samt lämplig förvaring och hantering på gårdsnivå. Varför Därför att djuren äter av ströet och därför att mögeldamm och sporer förorenar luften både för djur och skötare. Därför att foderreseter med inblandning av smuts och fukt är gynnsamma växtplatser för farliga mikroorganismer, t ex mögelsvampar. Därför att sporbildnande svampar och annat hälsofarligt damm bär stor skuld till luftvägssjukdomar, t ex alveolit ( lantbrukarlunga ) och allergier av olika slag. Därför att sjukdomar på grund av förorenad luft är mycket vanliga, allvarliga och onödiga bland människor inom jordbruket. Därför att tekniska förbättringar, även små, och ändrade arbetsrutiner ofta ger en påtagligt hälsosammare miljö för djur och människor. Därför att ett foder som har bra kvalitet vid inläggning snabbt kan bli dåligt om lagringsbehållaren är smutsig och fodret utsätts för fukt genom t ex läckor eller kondens. För att minska risken för oförutsedda händelser i samband med foderbyte. 19

20