FÅGLAR Innehåll Innehåll... 1 Gråsparv och pilfink... 2 Gräsand... 3 Kaja... 3 Koltrast... 4 Ringduva... 5 Råka... 6 Skata... 6 Skrattmås... 7 Stare... 8 Talgoxe... 9 1
Gråsparv och pilfink Gråsparvarna och pilfinkarna ser ju ganska lika ut, men hur kan man skilja dem? Jo pilfinkarna har en liten svart pil på kinden därför kallas de pilfinkar. De är också rödbruna på huvudet. Honan och hanen av pilfink ser annars nästan likadana ut. Hos gråsparven däremot har hanen grå hjässa och stor svart haklapp. Honan har ljus näbb och gulbrunt enfärgat huvud. Ofta på vintern kommer gråsparvar och pilfinkar i blandade flockar till fågelborden. Senare på säsongen då det är dags att bilda bo har fåglarna lite olika smak. Gråsparvarna tycker om att häcka under takpannor, medan pilfinkarna lika gärna bor i holkar eller ihåliga träd. Båda lägger mellan två och åtta ägg. Dessa ruvas av både honan och hannen. Efter c:a 12 dygn kläcks äggen. Ungarna matas i boet tills de kan flyga själva. I flera veckor därefter ser man sparvungar som flyger efter sina föräldrar och tigger mat. De sätter sig då på marken och liksom skakar med vingarna samtidigt som de skriker högljutt. Gråsparv övre bild (foto: Hillarp); Pilfink nedre bild (foto: Håkan Nunstedt) Både gråsparvarna och pilfinkarna äter en blandad kost av frön och insekter. Dessutom plockar de åt sig av brödbitar och matrester som de hittar i staden. Att gråsparvarna var vanligare för 50 år sedan är dokumenterat. Man tror att det till stor del beror på att gråsparvarna var gynnande av alla hästtransporter då. Mycket havre passerar nämligen rakt igenom en hästs mag- och tarmkanal och hamnar på landsvägen, till glädje för hungriga sparvar. Bilarna är inte lika matnyttiga och det har alltså blivit mera ont om mat för sparvarna framför allt på vintrarna. Gråsparvar och pilfinkar är inte våra vanligaste fåglar. Vanligast är lövsångare och bofink. Man glömmer ju lätt att det bara är en väldigt liten del av Sverige som består av städer och samhällen, där sparvar och människor bor. På vår och sommar ser man ofta sparvar som badar i sandlådor och på andra sandiga ställen. De har då borrat ner kroppen i sanden och skvätter sand runt ikring sig, så att det står härliga till. Ofta är det flera åt gången och andra sitter och kvittrar runtomkring och väntar på sin tur. Förklaringen är att sparvarna på det här sättet kan sandtvätta fjädrarna och bli av med ohyra som plågar dem. Loppor och löss är säkert ett stort problem i sparvarnas värld. 2
Gräsand Gräsanden är den vanligaste anden i Sverige. Man kan se den i parker, kanaler, kustvatten, sjöar, åar och fjällvatten. Gräsanden trivs bra nära människor, men den trivs också bra ute i vildmarken. Det är en fågel som alltså klarar sig bra. Vad är det som är typiskt för en sådan fågel? Vad skall en fågel ha för egenskaper för att klara sig i vår värld, med så stora förändringar? En sak som säkert gör att gräsanden klarar sig så bra är att den lätt kan anpassa sig till förändringar. Den äter vad som bjuds och den är heller inte så noga med boplats som andra änder. Hittar den inte något bra ställe på marken kan den mycket väl använda ett kråkbo högt uppe i ett träd. Det vanliga är dock att boet ligger på marken. Ibland kan man hitta ett tomt bo med ägg i. En förklaring kan vara att gräsandshonan lägger ett ägg om dagen i boet. Mellan äggläggningarna ligger hon inte kvar bland äggen. Det är inte förrän Gräsänder alla äggen (6-12) är lagda som hon börjar ruva (ligga på äggen). Många tror att om inte honan är i boet är äggen övergivna men så är det oftast inte. Ta inte äggen från boet! När ungarna kläckts följer mamman dem snabbt ner till närmaste vatten. Redan från första dagen får de själva hitta mat, men mamman simmar med dem och hjälper dem. Hannen och honan skiljer sig ganska mycket till utseendet. Hannen har blågrönt huvud, vit halsring och brun och grå fjäderdräkt. Honan är nästan enfärgat brun, bara lite ljusare på nederdelen. På våren slåss hannarna om honorna. Ibland visar de bara upp sig för varandra men ibland blir det hårda tag så att fjädrarna ryker! I slutet av hösten flyttar många gräsänder till Danmark och Holland. Många stannar också kvar i Sydsverige under vintern. Blir det riktigt kallt samlar sig änderna vid öppet vatten i havet eller stora åmynningar. Det kanske du har sett någongång? Kaja Kajan - fågeln som är stugägarnas och sotarnas skräck. Den lilla kråkfågeln väljer ofta att bygga sitt bo inuti skorstenar. För att kunna göra det släpper den först ner stora mängder pinnar i skorstenshålet. När skorstenen är fylld eller när det har blivit en fast bädd av grenar börjar kajorna bygga sitt bo ovanpå. Vad tror ni händer när stugägaren nästa vinter skall försöka tända sin brasa? Det som händer när man försöker tända brasan är antagligen att det ryker in jättemycket. Röken kan Kaja 3
inte komma förbi kajans täta rishög. Huset fylls med rök och stugägaren förstår nog att något är på tok. En sotare som kommer senare får antagligen mycket jobb med att försöka dra ut allt riset. Men det är inte särskilt svårt att skydda sig mot detta. Man sätter bara en bit hönsnät över skorstensöppningen så försöker inte ens kajorna göra sitt ristrick Men vad är nu kajan för en fågel? Ja, den är vår minsta kråkfågel. Liksom de andra kråkfåglarna är den mycket intelligent och uppfinningsrik. Den äter det mesta som den kan hitta och den klarar sig utmärkt inne i städer och samhällen. När inte kajorna bor i skorstenar kan de t.ex. bo i ihåliga träd. Ofta bor många par kajor tillsammans. Man känner igen kajan på att den är betydligt mindre än t.ex kråkan och har svart kropp med grå nacke. Ett högt kja skiljer den också från de andra kråkfåglarnas kraxande. Den är också en duktig flygare och tycker om att tumla runt i luften i djärva flyglekar. Koltrast Koltrasten är en fågel med väldigt bra hörsel. Den kan sitta på en gräsmatta och höra var det kryper en mask under jorden. Då hoppar den snabbt fram och hugger tag i änden på masken med näbben. Sedan börjar dragkampen Koltrasten är egentligen en skogsfågel men den har anpassat sig mycket bra till ett liv i staden. På vintrarna kommer den fram till fågelborden där den helst äter äpple men även fågelfrö och bröd om det kniper. På våren i mars börjar hannarna sjunga på kvällarna. Det är en vacker melodisk sång som hannen ofta sjunger från ett hustak eller annat högt föremål. Honan sätter ungefär vid samma tid igång med att bygga boet som är ganska stort och gjort av Koltrast torrt gräs och lera. Ibland bygger trastarna på konstiga ställen. Jag vet en kille som inte använt sin cykel på någon vecka och när han sedan kom för att ta den så låg en koltrasthona och ruvade i ett vackert bo på pakethållaren Det är bara koltrasthonan som ruvar, men båda föräldrarna hjälps sedan åt med att mata ungarna. När koltrastungarna flyger ur boet fortsätter föräldrarna att mata dem en tid. De knubbiga, rufsiga och glupska ungarna kan sitta utspridda i flera trädgårdar där de hela tiden skriker efter mat. Det är lätt att känna igen ungfåglarna eftersom de har så kort stjärt. Hannen och honan ser man skillnad på genom att en vuxen hanne är alldeles svart bortsett från den gulröda näbben. Honan däremot är mörkbrun med mörk näbb. Koltrastarna har två olika sorters varningsläten om det skulle dyka upp någon fara. Är det t.ex. en katt som kommer, låter den: tjack-tjack-tjack Skulle det vara en sparvhök som kommer flygande, så har trastarna ett speciellt flygarskyddsljud som låter ungefär: siiiis-siiis-siiiis. Ungar och andra vuxna koltrastar sätter sig i säkerhet när de hör de ljuden, men även många andra fåglar och däggdjur är väl tacksamma för att ha blivit varnade. 4
Förutom mask, som är den viktigaste födan för koltrasten, söker den ofta insekter i lövhögar och bland buskar. På hösten och vintern äter den mycket frukt och bär. På våren brukar koltrasthanarna slåss om de bästa områdena (reviren). De låter sedan inte någon annan koltrasthane komma in på det område som de anser vara deras. Under vinter däremot är det ingen koltrast som vill lägga energi på något så dumt som att slåss och då ser man dem ofta tillsammans flera stycken. Här i södra Sverige är de flesta koltrastarna stannfåglar. De flyger alltså inte iväg till varmare länder på hösten utan stannar kvar här i Sverige hela året. Ringduva Visste du att ringduvan matar sina ungar med något som kallas för duvmjölk? Det är en vätska som liknar däggdjurens mjölk och som är väldigt näringsrik. Visste du också att boet är så uselt byggt att äggen ofta trillar ner mellan pinnarna? Ringduvan är den största av våra duvor. Med sina 43 cm är den också något större än tamduvorna. Om man skall skilja den från en tamduva eller skogsduva (som också finns vild i Sverige) kan man titta efter ett stort vitt band mitt över vingen eller ringen som egentligen är två vita fläckar, på sidan av halsen. Ringduva Skrämmer man upp en ringduva när man kommer gående brukar den braka iväg med ett förfärligt ljud. Den klatschar ihop vingarna över ryggen när den lyfter, så att det smäller högt. Ljudet är en signal till andra duvor att det är fara å färde. När man inte ser ringduvan kan man ofta höra den uppe i parkernas stora träd. Då kan den låta: do dot do-do, do doh do do-do, do do do-do do. Ljudet kan låta lite ugglelikt och är ett typiskt ljud i staden. Kanske har man inte ens tänkt på det fastän man ofta hört det. Många svenska ringduvor har under vintern varit i Västeuropa och kommer tillbaka i april (i Sydvästskåne stannar dock många hela vintern). De sätter tidigt igång med bobygge och äggläggning. Som det stod i översta texten, så är boet så slarvigt gjort att många ägg faktiskt trillar ur. När ungarna kläckts blir det lite bättre eftersom deras spillning (=bajs) kletar ihop pinnarna! Duvorna brukar bara få någon unge varje gång men är vädret bra kan de hålla på att lägga ägg ända in i augusti, september och alltså få ut tre kullar (syskongrupper) på ett år. Duvorna håller ofta ihop i stora flockar framåt sensommaren. De flyger mellan olika fält där de kan hitta säd, klöver och ärtväxter. Liksom andra duvor är ringduvorna väldigt bra flygare. När de flyttar söderut framåt oktober sträcker de ofta ut över Falsterbo i jätteflockar med hundratals eller tusentals duvor tillsammans. 5
Råka Råkan har du säkert sett många gånger. Den är vanlig inne i staden där den ofta går på gräsmattor i parkerna och söker mat. Ofta tänker man kanske inte på den så mycket då. Tänker på den gör man däremot på våren om man bor i närheten av en råkkoloni. Där skränas det från morgon till kväll, värre än på en stor fotbollsmatch! Råka Råkorna bor gärna tillsammans i någon dunge med höga träd. Bona är stora som skatbon och ligger tätt tillsammans högst uppe i toppen av träden. Råkorna har ett komplicerat liv. I råkkolonin finns en klar rangordning. De gamla erfarna råkparen bor i mitten av kolonin och de unga paren bor i kanten. Skulle någon fara hota råkkolonin stiger skränandet till ett jättevrål. Den största faran för råkorna är människan! Förutom att vissa inte tål råkornas högljudda samtal och vill såga ner träden finns det de som gärna ser en stekt råka på middagsbordet. Framförallt på Österlen är det vanligt att man jagar ungråkor vid bona och serverar dem på gästgivaregårdarna. Hur känner man då igen råkan? Eric Rosenberg skriver i sin fågelbok att Råkan är svart som korpen, stor som kråkan och sällskaplig som kajan.. De viktigaste kännetecknen i övrigt är att den har ett stort fjäderlöst parti ovanför den stora näbben. Fjädrarna är svarta, men kan skimra i blågrönt och lila. Råkans vanligaste läte är ett djupt gah. Liksom de andra kråkfåglarna är råkan allätare men älsklingsrätterna är maskar, insekter och frön. De flesta råkorna i Sverige finns här i Skåne. Råkorna i Skåne är stannfåglar och finns här hela året. Skata Om inte skatan varit så vanlig så hade vi kanske uppskattat den mera. Den är vacker i sin svartvita dräkt som glänser i grönt och lila på våren. Den är intelligent och slug och kan lura både människor och djur. Den är en skicklig byggmästare, som gör bland de bästa bona i fågelvärlden. Skatan är en fågel som är mycket beroende av människan. Den häckar (häckar= bygger bo och får ungar) enbart i närheten av mänsklig bebyggelse. Eftersom den är allätare tar den hand om mycket som vi människor lämnar efter oss. Man ser ofta att den öppnat soppåsar eller dragit ut mat ur soptunnor. Den äter också ägg, fågelungar, döda djur, frukt, mask och insekter. 6
Under vintern kan man få se skatorna samlade i flockar på kvällen, när de skall övernatta. Senare på våren ser man dem parvis. Hanen och honan hjälps åt med att bygga det stora risboet. Använder skatorna samma bo flera år i rad? Nej, de bygger ett nytt bo varje år. Först börjar de med att bygga en stadig botten av ris i en trädklyka. Sedan hämtar de lera som de bygger underdelen av. Till slut bygger de överdelen med tak där det också finns en ingång. Skata Honan lägger sedan äggen (4-7 st) som hon börjar ruva. När hon ligger på äggen kommer hanen och matar henne. När skatungarna flugit ur boet är de lätta att känna igen. De ser ut som de vuxna skatorna förutom att de bara har en liten kort stump till stjärt. Skatan har ett skrattande läte men också många smackande och gnällande ljud. Kan skatan sjunga? Ja, på våren kan man ibland få höra hanens sång, som är en tystlåten ramsa med kvittrande och gnisslande ljud. Skatan är en stannfågel; det vill säga, att den stannar kvar här hela året. Skrattmås Visste du att skrattmåsen var väldigt sällsynt i Sverige för hundra år sedan, men har ökat jättemycket på 1900-talet? På den lilla ön Måkläppen utanför Falsterbo kom det första skrattmåsparet 1902. Några år senare räknade man till 15 000 ägg Men lika fort som den kommer kan den också försvinna. I mitten av 1970-talet fanns det en skrattmåskoloni i Krankesjön där det häckade flera tusen skrattmåsar. En dag i maj när det fanns ägg i nästan alla bona hände det något konstigt. Plötsligt, som på en given signal lyfte alla måsarna och flög bort från sjön. Kvar låg alla bona med äggen. Inga måsar kom tillbaka under det året. Det är inte allt man kan förstå här i världen Hur kan man känna igen en skrattmås? Jo, på våren och sommaren har den mörkbrunt huvud. Resten av året finns det bara en brun fläck bakom ögat. Resten av kroppen är gråvit. Varför kallas den skrattmås? Skrattmåsen kallas skrattmås för sitt lätes skull. Den kan låta: keck, keck, keck, kerr, kerr, arr, arr. Skrattmås Skrattmåsarna äter inte så mycket fisk som andra måsar. De är mera maskmåsar än fiskmåsar. Ser man en lantbrukare som plöjer finns det ofta ett vitt moln av skrattmåsar bakom plogen. 7
Skrattmåsarna fångar också många insekter i luften. Ibland när myrorna svärmar på sommaren kan det finnas hundratals måsar som flyger runt uppe i luften och fångar dem. De äter också gärna matrester på sopstationer och bakgårdar. Vissa måsar verkar äga en speciell kiosk eller gatukök, där de sätter i sig resterna. Skrattmåsen verkar alltid vara hungrig och kan alltid sätta i sig ett extra korvbröd eller en extra korv. På vintern flyger skrattmåsarna söderut. Vissa kommer inte längre än till den skånska sydkusten, andra flyger ner till Medelhavet. Stare Hur många fågelläten kan du härma perfekt? En stare brukar förutom sin egen sång kunna härma ett 20- tal andra fåglar. Vissa kan härma många fler och det sägs att tama starar kan bli bra både på att prata och sjunga. Det berättas om en stare i England som bodde vid en järnväg. Den hade lärt sig att härma tågvisslan så bra att folk blev vettskrämda när den visslade i tid och otid Staren brukar anlända hit i mitten av mars. På vintern har den varit i länder som Holland, Frankrike och England. Den sätter ganska snart igång med att bilda par och bygga bo. Hannen sjunger och honan ruvar, men så snart ungarna kläcks hjälps båda åt med att mata ungarna. Ungarna skriker ständigt på mat och föräldrarna får inte en lugn stund. Stararna bor gärna i hål i träden, men eftersom det inte finns så många gamla träd i våra skogar så finns det heller inte så många hål för staren. Därför kan man hjälpa stararna mycket genom att bygga holkar och sätta upp. Tänk på att stararna vill ha lite större holkar än mindre fåglar (t ex mesar) och att öppningshålet skall vara ungefär 5 cm brett. Stare Redan efter midsommar har många starungar flugit ut ur boet. Dessa ungdomar samlar sig i stora flockar som drar omkring i grannskapet. Lite senare flyttar de också söderut före sina föräldrar. Det är svårt att förstå hur de vet vart de skall och att de hittar till sina vinterkvarter utan att någon vuxen stare är med dem. De vuxna stararna flyttar först i september november. Hur känner man igen en stare och hur kan man skilja den från en koltrast? Ja, båda fåglarna är mörka med gul näbb, men starens svarta dräkt skiftar i grönt och violett. På våren är fjädrarna också överströdda med små vita prickar. Man kan också se det på att staren har en kort stjärt och liksom springer fram på gräset. Koltrasten däremot studsar fram som en liten känguru. På 1890-talet tog någon med ett sig ett 100-tal starar från Europa, som man släppte i Central Park i New York. Stararna fann sig snabbt väl tillrätta och spred sig så till den grad att det nu finns många miljoner starar spridda över hela USA. 8
Talgoxe Ti,ti,tu ti,ti,tu är ett fågelläte som många känner igen. Man tänker kanske mest på det när man hör det tidigt på våren. Det kan vara en solig dag i februari och talgoxens sång är den allra första fågelsången man har hört det året. Talgoxens sång gör en glad och man börjar tänka på ljusare tider. Fågeln känner man lätt igen på dess gula mage med svart slips. Huvudet är också svart med vita kinder. På ryggen är den mossgrön. Under vintern är den en flitig gäst på fågelbordet. Den tycker då mycket om talg och fettrika solrosfrön. På sommaren lever de mest på insekter. Visste ni detta? Talgoxarna är tuffa fåglar. De som ringmärker fåglar vid Falsterbo fågelstation kan inte stoppa en talgoxe och en sparv i samma påse. (När man samlar in fåglar från fångstnäten tar man dem i tygpåsar in till ringmärkaren som mäter och väger dem, samt sätter på dem en ring.) Talgoxe Varför är det så tror ni? Jo, för den lilla söta talgoxen är tyvärr så aggressiv att den hackar ihjäl en sparv som skulle komma i samma påse. Talgoxen är ju annars en liten trevlig fågel som gärna bor i trädgårdar och parker. Bygger man en fågelholk, är det stor chans att ett talgoxpar flyttar in. (Titta under Tips och idéer hur du bygger en talgoxholk.) Talgoxhannarna kan börja sjunga redan i januari, när det är fina soliga dagar. De har många olika melodier och ljud. Man har räknat till över 80 olika! Finns det några fruktträd i närheten där du bor? I så fall skall du vara glad om det också finns talgoxar i närheten för de tar massor av insekter. Man har sett att talgoxar som bor nära fruktträd äter upp de flesta insekter som annars skulle skada träden. Om du har en talgoxfamilj i närheten av där du bor kan du lätt få en massa nya kompisar! När talgoxungarna är små och behöver matas, har föräldrarna ett rysligt jobb. Upp till tio ungar kan sitta och skrika på mat samtidigt. Ger du då talgoxarna små ostbitar blir de snabbt tama och äter ur handen på dig. När ungarna blir stora kan de också känna igen dig och efter några säsonger är du känd av alla talgoxarna i trakten. Man är inte mesig bara för att ens kompis är mes 9