Är straffen för milda, lagom eller för stränga?

Kriminologiska institutionen Är straffen för milda, lagom eller för stränga? En metodundersökning om gymnasieelevers syn på straff Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2009 Julia Kvist

Sammanfattning Det är viktigt att undersöka allmänhetens syn på straff som brottspåföljd eftersom de straff vi har i Sverige ska spegla hur allvarligt samhället ser på olika brottsliga handlingar. Undersökningar som gjorts gällande allmänhetens syn på straff har tenderat att ge olika resultat beroende på metod som använts. Av den anledning är det viktigt att undersöka de metoder som används vid undersökningar om människors syn på straff. Syftet med denna studie var att undersöka om och i så fall hur metodvalet spelade roll för resultatet i en undersökning av gymnasieelevers uppfattning om lämplig straffnivå. Detta gjordes genom att gymnasieelever i enkäter fick ta del av beskrivna händelser och sedan avgöra om de ansåg att det straff som föreslogs var för milt, lagom eller för strängt. Resultatet jämfördes sedan med resultatet från en tidigare studie om gymnasieelevers syn på straff som gjorts med en annan metod. Den första hypotesen som ställdes var att stränghetsgraden på det föreslagna straffet inte skulle ha betydelse för hur gymnasieelever svarar då eleverna generellt skulle svara att det föreslagna straffet är för milt oavsett vilket straff som föreslogs. Hypotesen byggde på ett resonemang Axberger (1996) fört kring den metod jag använde mig av testades genom att eleverna fick ta ställning till olika stränga straff. Utifrån detta resonemang och tidigare forskningsresultat ställdes en andra hypotes vilken var att resultatet från min studie med min metod skulle antyda att gymnasieeleverna har en strängare syn på vad som är en lämplig påföljd än den studie jag jämförde med. Studien var en metodundersökning vilket innebar att kunskap kring hur utformningen i enkätundersökningar kan påverka resultaten var den teoretiska bakgrund som låg till grund för denna studie. De två studier som jämfördes var båda enkätstudier vilka innehöll samma berättelser men där olika utformning rörande fråge- och svarsalternativ användes. Resultatet visade delvis att det föreslagna straffet stränghetsgrad inte hade betydelse för hur eleverna svarade i min undersökning. Den första hypotesen kunde ändå falsifieras, då eleverna i de fall där straffet inte verkade ha betydelse, svarade att straffet var lagom oavsett vilket straff som föreslogs. När jämförelser mellan två metoder sedan gjordes visade det sig att resultatet skiljde sig. Eleverna i min studie var generellt strängare i sin bedömning vilket innebar att den andra hypotesen kunde verifieras. Den viktigaste slutsatsen som drogs utifrån studien var att man med försiktighet bör tolka resultat från undersökningar om människors syn på straff då olika metoder verkar ge olika resultat. 2

Innehåll Inledning... 4 Syfte... 6 Frågeställning... 6 Hypotes... 6 Tidigare forskning... 7 Är straffen för milda/stränga?... 7 Ange lämplig straffpåföljd!... 8 Sammanfattning... 10 Teoretisk bakgrund... 11 Attitydundersökningar... 11 Socialt önskvärda svar... 12 Axberger (1996)... 12 Tankar kring resultat... 13 Metod... 13 Mätinstrument... 14 Enkätens utformning... 14 Population och urval... 19 insamlingsprocedur... 21 Databehandling... 21 Resultat... 21 Är straffen för milda, lagom eller för stränga?... 22 Sammanfattning... 24 Olika metoder, olika resultat? Jämförelse med Magnell (2008)... 24 Sammanfattning... 27 Diskussion... 27 Är straffen för milda, lagom eller för stränga?... 27 Jämförelse med Magnell (2008)... 30 Slutsatser... 32 Framtida forskning... 33 Referenser Bilagor 3

Inledning I den kriminalpolitiska utvecklingen har fokus på strafftillämpning, som tidigare låg på brottslingen, nu hamnat på den brottsliga handlingen. Straffet för en brottslig handling ska bestämmas utifrån den brottsliga handlingens karaktär (Bondesson 1980, s. 54). De straff vi har i Sverige ska spegla hur allvarligt samhället ser på olika brottsliga handlingar (SOU 2008:85, s. 16). Politiker refererar ofta till allmänheten i sina resonemang kring lämpliga straffnivåer och förändringar av dessa (Axberger 1996, s. 12-13). Utifrån denna bakgrund är det viktigt att undersöka allmänhetens ståndpunkt gällande syn på straff som brottspåföljd. Undersökningar som gjorts gällande allmänhetens syn på straff som brottspåföljd har dels visat att allmänheten tycker att straffen är för milda (Bondesson 1980, Axberger 1996, Balvig 2006) och dels att allmänheten tycker att straffen är för stränga (Bondesson 1980, Balvig 2006). I de undersökningar där resultaten visat att straffen är för milda har oftast de tillfrågade fått ta ställning till generella frågor/påståenden eller en beskriven brottslig händelse. I de undersökningar där resultaten visat att straffen är för stränga har de tillfrågade oftast själva fått ange vad de tycker är ett lämpligt straff för en specifik brottslig händelse. Kanske kan de skiljda resultaten i de olika undersökningarna bero på metodvalet. Eftersom tidigare studier av allmänhetens syn på straff tenderat att ge olika resultat beroende på vilken metod som använts så är det ytterst relevant och viktigt att undersöka om och i så fall hur resultaten skiljer sig när olika metoder används. I de fem nordiska länderna genomförs under 2009 en undersökning av det allmänna rättsmedvetandet gällande allvarliga brott och särskilt våldsbrott enligt Balvigs (2006) modell. Inför denna undersökning och andra framtida undersökningar är det viktigt att känna till för- och nackdelar samt även brister med de olika metoderna så att man på bästa sätt kan mäta det man faktiskt avser att mäta och att man utifrån kunskapen kring den använda metoden tolkar sina resultat. Detta är väldigt viktigt så att politiker får en riktig uppfattning om vad allmänhetens ståndpunkt är gällande syn på straff. Människors syn på straff som brottspåföljd kan undersökas på flera olika sätt. Generella frågor kan ställas såsom: Vad tycker du allmänt om de straff vi har i Sverige och konkreta frågor kan ställas där de deltagande får ta ställning till ett visst brott som beskrivs. Generella 4

straffrågor har visat sig ge mer punitiva svar, vilket innebär att respondenterna varit strängare i sin bedömning, än konkreta frågor (Bondesson 1980, s. 58). Ett problem med att använda generella frågor är att det inte går att veta vilka slags brott respondenten tänker på, vilket kan innebära låg validitet för en undersökning då respondenterna kan tänka på olika saker när de svarar och kanske inte alls på det som är avsett för undersökningen. Ytterligare en skillnad är utformningen av frågorna och svarsalternativen. Frågor kan ställas på så sätt att respondenterna får ta ställning till ett generellt påstående eller en beskriven brottslig handling med påföljd genom att de exempelvis får kryssa i om de anser att påståendet eller påföljden är för mild, lagom eller för sträng. Ett annat tillvägagångssätt är att låta respondenterna själva ange vad det tycker är ett lämpligt straff för en beskriven händelse genom att exempelvis ha ett antal olika påföljder som svarsalternativ där respondenterna får kryssa i den påföljd som de anser är lämplig. Även här verkar metodvalet spela en roll för hur resultaten blir när tidigare forskningsresultat jämförs. När respondenterna fått tycka till generellt eller om en beskriven brottslig handling med en brottspåföljd har resultatet visat att respondenterna anser att straffen är för milda (Bondesson 1980, Lindén & Similä 1982, Axberger 1996, Balvig 2006). När respondenterna själva fått ange vad det tycker är ett lämpligt straff har resultaten lutat åt att allmänheten anser att straffen är för stränga (Balvig 2006). I Balvigs (2006) undersökning om allmänhetens syn på straff i Danmark fick respondenterna ta del av konkreta brottsfall och själva ange både hur de trodde att en domstol skulle ha dömt i dessa fall och vad de själva ansåg vara ett lämpligt straff. Enligt resultatet trodde respondenterna att domstolen dömde mildare än vad den gör och att de själva angett ett strängare straff vilket de inte gjort. Vad kan då resultaten från undersökningar gällande allmänhetens syn på straff bero på? Enligt Balvig (2006) kan allmänheten antas ha en felaktig bild om de straff som domstolar dömer ut, de tror att straffen är mildare än vad de är vilket innebär att de tror sig anse att straffen är för milda. Genom att kunskaperna kring gällande straffnivåer testades visade de sig att respondenterna anser att straffen är för stränga. Att allmänheten har en föreställning om att straffen är för milda kan förklara varför resultaten i undersökningar där allmänheten får ta ställning till generella påståenden/frågor eller konkreta brottsliga handlingar med påföljder oftast visar att allmänheten anser att straffen är för milda. En annan förklaring kan vara att förespråkandet av strängare straff inte 5

nödvändigtvis betyder att man vill ha strängare straff. Axberger (1996) gör i sin studie Det allmänna rättsmedvetandet antagandet att när respondenter ska ta ställning till generella frågor om straff så kan det delvis upplevas som ett ställningstagande till om man anser att samhället gör tillräckligt för att bekämpa brottslingarna. Då många betraktar brottslighet som ett stort problem så svarar de att straffen är för milda eftersom de anser att det behövs göras mer. Stämmer detta resonemang är det möjligt att det inte skulle spela någon roll om straffen blir strängare för allmänheten skulle ändå ropa på strängare straff. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall hur metodvalet spelar roll för resultatet i en undersökning av gymnasieelevers uppfattning om lämplig straffnivå. Detta görs genom att gymnasieelever i enkäter får tal del av beskrivna händelser och sedan avgöra om de anser att det straff 1 som föreslås är för milt, lagom eller för strängt. Resultatet kommer sedan att jämföras med resultaten från en tidigare studie av gymnasieelevers syn på straff som gjorts med en annan metod. Frågeställning 1. Har stränghetsgraden på det föreslagna straffet betydelse för hur gymnasieelever svarar? 2. Skiljer sig resultaten från en undersökning om gymnasieelevers syn på straff när två olika metoder används och i så fall hur? Hypotes Utifrån Axbergs resonemang och antagande så är min första hypotes att stränghetsgraden på det föreslagna straffet inte har betydelse för hur gymnasieelever svarar då eleverna generellt kommer svara att det föreslagna straffet är för milt oavsett vilket straff som föreslås. Min andra hypotes är att resultaten från min studie med min metod kommer att antyda att gymnasieeleverna har en strängare syn på vad som är ett lämpligt straff jämfört med den tidigare studien av gymnasieelevers syn på straff som gjorts med en annan metod. 1 Straff används i uppsatsen och enkäten som en beteckning för samtliga brottpåföljder. I juridisk meningen så är det fängelse och böter som räknas in under straff (Wennberg 2005, s. 77). 6

Tidigare forskning Forskningen som presenteras här kommer att delas in under två rubriker beroende på om respondenterna i undersökningen fått tycka till om de anser att ett straff är för milt, lagom eller för strängt eller om de själva fått ange vad de anser är ett lämpligt straff för en beskriven händelse. I de undersökningar där båda metoderna har använts presenteras de olika delarna av undersökningen var för sig. Jag har valt att endast redovisa nordiska undersökningar. Avgränsningen har gjorts på grund av att lagstiftning och praxis är relativt lika i norden (SOU 2008:85, s. 239). I slutet av detta kapitel finns en sammanfattning där övergripande metodval och generella svarsresultat återfinns i tabellform (tabell 1) för att ge en tydlig översikt. Är straffen för milda/stränga? I mitten av 1970-talet genomförde Bondesson en undersökning med 240 personer boende i Malmö där både postenkäter och intervjuer användes. I en del av undersökningen fick de tillfrågade ange vad de generellt ansåg om straffen i landet. Resultatet visade att 55 % tyckte att straffen var för milda, 22 % lagom, 8 % för stränga och 16 % visste inte (Bondesson 1980, s. 57-58). År 1976 påbörjade Lindén och Similä en postenkätundersökning i Sverige för att undersöka allmänhetens syn på brott och straff och kunskaper därom. I en del av undersökning fick respondenterna ta ställning till huruvida de höll med eller tog avstånd från påståendet Straffen i Sverige är alldeles för stränga vilket ansågs mäta den allmänna inställningen till straff. Resultatet visade att 73 % i stort sett eller helt och hållet tog avstånd från påståendet (Lindén & Similä 1982, s. 57). I Det allmänna rättsmedvetandet presenterade Axberger (1996) resultat från en svensk postenkätundersökning från år 1994 där bland annat allmänhetens syn på brott och straff undersöktes. På den generella frågan Är dagens fängelsestraff för korta? svarade 56 % att de instämmer fullständigt och 39 % att de instämmer delvis. Detta resultat bekräftar tidigare resultat att generella frågor tenderar att ge ett visst svar, nämligen att tillfrågade önskar strängare straff, både från svenska och utländska studier (Axberger 1996, s. 107-108). Genom 7

vinjetter 2 fick respondenterna sedan ta ställning till ett antal brottsfall med brottspåföljd där de skulle ange om de ansåg att påföljden var för lindrig, precis rätt eller för sträng för det beskrivna brottet. I studien ingick ett urval av allmänheten men även ett antal domare tillfrågades för att jämförelser mellan dessa grupper skulle kunna göras. Domarna hade en helt annan utgångspunkt när de besvarade enkäten än allmänheten då de är insatta i de lagar och straffnivåer som landet har. Med utgång från att domarna gjorde professionella bedömningar när de besvarade enkäten kan domarnas svar antas överensstämma med de straffnivåer vi har i Sverige. I jämförelse med domarna så var allmänheten i genomsnitt strängare när de ombads ta ställning till en föreslagen påföljd. Utifrån dessa resultat verkar det som att allmänheten ville ha strängare straff än vad som föreslogs (Axberger 1996, s. 109). År 2006 genomförde Balvig (2006) en dansk undersökning om danskarnas syn på straff. I en del av studien så undersöktes, via telefonintervjuer, människors generella syn på straff genom frågan Mener du, at straffene her i landet er passende, for strenge eller for milde? ( Anser du att straffen här i landet är passande, för stränga eller för milda? ). Resultatet visade att 62 % tyckte att straffen genomgående var för milda (Balvig 2006, s. 320). Ange lämplig straffpåföljd! Bondesson (1980) lät, utöver att undersöka den generella inställningen till landets straff, även undersöka inställningen till ett antal konkreta beteenden. Undersökningspersonerna skulle till ett antal beteenden ange vad de själva ansåg att påföljden skulle vara. Resultatet visade att i vissa fall betraktades beteendet som allvarligare än vad de bedömdes vara i en domstol och i vissa fall tvärtemot. De tillfrågade krävde genomgående strängare straff när den generella frågan ställdes men detta stämde bara delvis när respondenterna skulle ta ställning till konkreta beteenden (Bondesson 1980, s. 56). I Lindén och Similäs (1982) postenkätundersökning undersöktes både den generella inställningen som presenterades under föregående rubrik samt inställningen till konkreta brott. Respondenterna fick utifrån specifika brott ange vad de själva ansåg att straffet skulle vara. Resultatet visade att respondenternas svar genomsnittligt låg kring eller under det straff som en domstol skulle ha utdömt (Lindén & Similä 1982, s. 77-78). Brottet misshandel utgjorde ett undantag då 60 % tyckte att straffet skulle vara strängare än vad en domstol skulle ha 2 Vinjett är en kortare berättelse eller scenario. 8

utdömt (Lindén & Similä 1982, s. 69). Respondenternas kunskap om straff undersöktes genom att de fick ange vad de trodde var det högsta straffet och det vanligaste straffet som utdöms i en domstol för ett tiotal olika brott. Resultatet visade att kunskapen om de högsta straffen var relativt dåliga och att det högsta straffet i många fall underskattades (Lindén & Similä 1982, s. 26, 31). Kunskaperna om det straff som vanligen utdelades i en domstol var dock bättre då en större andel angett det straff som vanligtvis utdöms i en domstol. Dock var resultaten något sämre när det handlade om att ange vilken typ av påföljd som utdelades, exempelvis fängelse eller böter (Lindén & Similä 1982, s. 29, 31). I Balvigs (2006) undersökning av danskarnas syn på straff fick respondenterna i en annan del via postenkät ta del av sju stycken vinjetter, innehållande konkreta brottshandlingar, där de skulle ange vad de trodde att straffet skulle ha blivit vid en domstol, vad de personligen ansåg att straffet bör vara och vad det tror att andra människor generellt ansåg att straffet bör vara. Respondenternas kunskaper om de straff som utdöms i domstolar var mycket låga. Majoriteten av de tillfrågade trodde att domstolarna dömde mildare än vad de egentligen gör (Balvig 2006, s. 327). När respondenterna själva fått tycka till om lämplig påföljd visade det sig att majoriteten ansåg att straffen skulle vara mildare än vad de faktiskt är i normalfallet. I en av vinjetterna som behandlade gatuvåld var det exempelvis 78 % som ansåg att straffet skulle vara mildare än vad en domstol skulle ha utdömt och 12 % som ansåg att det skulle vara strängare. 10 % ansåg att straffet skulle vara detsamma som en domstol skulle döma (Balvig 2006, s. 330). Genom att fråga om kunskaperna kring straff så framkom att respondenterna trodde sig vara strängare än en domstol vilket de faktiskt inte var (Balvig 2006, s. 331). Denna felaktiga föreställning om den faktiska straffnivån kan vara en förklaring till man anger att strängare straff önskas. Magnell (2008) har replikerat Balvigs (2006) ovan nämnda undersökning på svenska gymnasieelever som läser tredje året på det samhällsvetenskapliga programmet. Hon använde fyra av de sju vinjetter som användes i tidigare undersökning. Det är utifrån denna studie jag kommer att göra mina jämförelser då vi undersöker samma typ av population, svenska gymnasieelever, samt använder oss av samma vinjetter fast med olika metoder. Magnell (2008) låter respondenterna själva ange ett lämpligt straff medan jag låter respondenterna ta ställning till ett föreslaget straff där de ska kryssa i om de anser att det är för milt, lagom eller för strängt. Resultatet från hennes undersökning kommer här att presenteras översiktligt för 9

att ge en bild av undersökningen. Under resultatavsnittet kommer Magnells (2008) resultat att presenteras mera ingående då dessa jämförs med mina. Magnells undersökning visar att majoriteten av respondenterna ansåg att straffen för gatuvåld (73 %) och narkotikaförsäljning (78 %) ska vara mildare än de straff som en domstol skulle döma. Dessa resultat går i linje med Balvigs (2006) undersökning. Även resultaten beträffande vållande till annans död går i linje med Balvigs (2006) resultat där hälften (50 %) i Magnells (2008) undersökning ansåg att straffen ska vara mildare än de straff en domstol skulle döma. I vinjetten våld i parförhållande så ansåg 40 % att straffen skulle vara mildare än vad en domstol skulle döma vilket skiljer sig något från Balvigs resultat på 52 %. Att undersökningarnas resultat skiljer sig för denna brottsliga handling blir även tydligt när man tittar på hur många som ansåg att straffet skulle var detsamma som skulle dömas i en domstol. Respondenterna i Magnells (2008) undersökning som ansåg detta uppgick till 25 % i jämförelse med Balvigs (2006) 10 %. Magnells (2008) resultat visar att respondenterna sammantaget dömde mildare än vad en domstol skulle göra vilket får stöd av Balvigs resultat (Magnell 2008, s. 40). Magnells (2008) undersökning avsåg även att undersöka respondenternas kunskap kring vilka brottspåföljder som skulle utdömas i en domstol. Kunskaperna visade sig vara låga vilket även det överensstämmer med Balvigs (2006) resultat. Sammanfattning När generella frågor har ställts i undersökningar om allmänhetens syn på straff visar resultat att allmänheten anser att straffen är för milda. När konkreta frågor har ställts visar resultat både att allmänheten anser att straffen är för stränga och för milda. När respondenterna själva fått ange vad de ansåg vara ett lämpligt straff har alla undersökningar förutom en visat att respondenterna ansåg att straffen är för stränga. I Bondessons (1980) visade de sig att respondenterna ansåg att straffen var för stränga för vissa beteenden och för milda för andra beteenden (Bondesson 1980, s. 56). Den undersökning där respondenterna tagit ställning till konkreta händelser där det fått ange om de anser att straffen är för milda, lagom eller för stränga visar att respondenterna här ansåg att straffen var för milda (tabell 1). 10

Tabell 1. Översikt av metodval och generella resultat i nordiska undersökningar om allmänhetens syn på straff Studie Metodval Resultat (Genrell tendens) Är straffen för milda/stränga generellt? Är straffen för milda/stränga för beskriven händelse? Ange lämplig påföljd till beskriven händelse straffen är för milda Straffen är för stränga Bondesson (1980) x x Lindén & Similä (1982) x x Axberger (1996) x x Balvig (2006) x x Axberger (1996) x x Bondesson (1980) x x x Lindén & Similä (1982) x x Balvig (2006) x x Magnell (2008) x x Teoretisk bakgrund Det kan finnas flera förklaringar till de skilda resultaten som presenterades under föregående kapitel. Dock finns det anledning att misstänka att metoden har betydelse. Det finns en hel del kunskap kring hur utformningen i enkätundersökningar kan påverka resultaten. Det är denna kunskap som ligger till grund för och motiverar denna metodundersökning. Attitydundersökningar En attitydundersökning innebär att människors inställning, syn eller attityder undersöks. I de undersökningar som nämnts under tidigare forskning så har allmänhetens syn på straff undersökts vilket innebär att dessa faller inom ramen för attitydundersökningar. Inom samhällsvetenskapen har attitydundersökningar diskuterats flitigt. En del forskare menar att det inte är möjligt att mäta attityder. Andra forskare menar att det är svårt att veta vad det är man mäter när man studerar attityder. Vad som kan konstateras är att attityder både är svårfångade och mångtydiga (Wikman 1993, S. 122). 11

Socialt önskvärda svar Att attityder är svårfångade kan bero på att de svar som ges inte är personens egen attityd. Wärneryd skriver: Folk ger ibland svar som inte är sanna, utan svar som de tror man förväntar sig att de skall ge det som anses mest socialt acceptabelt eller önskvärt. (Wärneryd 1993, s. 67). Vad ett socialt önskvärt svar kan vara beror på den kontext man befinner sig i och vilka normer som finns inom denna kontext. I denna undersökning behöver kontexten som påverkar respondenternas svar inte enbart vara det klassrum som de befinner sig i. Respondenten kan ha föreställningar om den institution som står bakom undersökningen vilket kan påverka respondentens svar (Bergman & Wärneryd 1982, s. 148). En annan faktor som kan påverka svaren är det straffsystem vi har i vårt samhälle. En av straffsystemets viktiga uppgifter är att hindra att vissa handlingar begås. Detta görs dels genom avskräckning med straff men även genom moralbildning. Straffsystemet bidrar genom att belägga icke önskvärda handlingar med straff till en allmän uppfattning om att dessa handlingar är oacceptabla (SOU 2008:85). Att i en undersökning om människors syn på straff inta en position där man anger att straffen är för stränga kan möjligen upplevas som att man rättfärdigar brottsliga handlingar i en kontext där dessa ses som icke önskvärda. För att undvika önskvärda svar i en undersökning bör frågor och svarsalternativ vara utformade på så sätt att inget alternativ uppfattas som mer önskvärt än något annat (Wärneryd 1993, s. 67). Axberger (1996) Axberger (1996) gör antaganden att när respondenter ska ta ställning till generella frågor om straff som till exempel Är dagens fängelsestraff för korta? så kan det delvis upplevas som ett ställningstagande till om man anser att samhället gör tillräckligt för att bekämpa brottslingarna. Är det så är det möjligt att det inte skulle spela någon roll om straffen blir strängare för allmänheten skulle ändå ropa på strängare straff eftersom de anser att det inte görs tillräckligt för att bekämpa brottslingarna. Förhållandena kring att allmänheten i USA, ett land med mycket strängare straff än Sverige, önskar ännu strängare straff blir rimliga utifrån denna förklaring (Axberger 1996, s. 108). En brist när respondenterna får ta ställning till ett redan givet straff är att man inte får någon vetskap om hur mycket mildare, eller strängare de anser att ett straff ska vara vilket gör att det inte är möjligt att veta om respondenterna svarar på ett visst sätt oavsett hur strängt straffet är. Axbergers (1996) resonemang hade vid tiden för hans studie Det allmänna rättsmedvetandet inte testats empiriskt vilket innebär att teorin inte har någon vetenskaplig grund. Av den anledningen är det av stor vikt att undersöka om 12

det finns någon grund i resonemangen kring huruvida metodvalet spelar roll för resultaten i undersökningar av människors syn på straff vilket kommer att göras i denna undersökning. Axbergers (1996) resonemang berörde generella frågor men det kommer i denna studie att testas på konkreta frågor. Enligt Axbergers (1996) resonemang kan ställningstagandet att straffen är för milda innebära att man tycker att det inte görs tillräckligt för att bekämpa brottslingarna. Om detta resonemang stämmer kan svarsalternativet att straffen är för milda upplevas som ett önskvärt svar. Att säga att samhället borde göra mindre för att bekämpa brottslingarna är troligtvis inte speciellt populärt i ett samhälle där alla brott inte blir uppklarade. Respondenterna kan alltså i min undersökning ha en föreställning om vad de förväntas att svara då det enbart finns tre svarsalternativ varav två är dikotoma, där ställningstagandet blir väldigt tydligt. Tankar kring resultat Utifrån Axberger (1996) antagande att en fråga delvis kan upplevas som ett ställningstagande till om det görs tillräckligt mot brottslingarna så borde resultatet i min undersökning tendera till att eleverna kryssar i att straffet är för milt oavsett straffpåföljd då detta upplevs som ett socialt önskvärt svar. Om detta resonemang stämmer så borde eleverna oavsett stränghetsgrad anse att straffen är för milda vilket kommer att innebära att mitt och Magnells (2008) resultat skiljer sig eftersom hennes respondenter generellt svarade att straffen var för stränga. Metod I detta avsnitt kommer jag att presentera den metod jag använde mig av för att besvara frågeställningarna Har stränghetsgraden för det föreslagna straffet betydelse för hur gymnasieelever svarar? och Skiljer sig resultaten i en undersökning av gymnasieelevers syn på straff när två olika metoder används och i så fall hur?. Undersökningens tillförlitlighet och giltighet kommer att diskuteras utifrån begreppen validitet och reliabilitet vilka är 13

grundläggande kriterier för bedömning av samhällsvetenskaplig forskning (Bryman 2002, s. 43). Begreppet validitet berör huruvida man mäter det man avser att mäta i en undersökning (Bryman 2002, s. 88). Hög validitet kan till exempel, i det här fallet, innebära att en fråga om människors syn på straff verkligen fångar upp människors syn på straff och inte deras syn på brottslingar eller brottsligheten (se Axbergers resonemang ovan). En undersökning om huruvida olika metoder ger olika resultat kan ses som en typ av validitetsprövning. Om det visar sig att det finns systematiska skillnader i resultat beroende på metod så föranleder det en diskussion om metoderna mäter samma sak samt vad det är de olika metoderna mäter, det vill säga validiteten hos de olika mätmetoderna. Med begreppet reliabilitet mäts tillförlitligheten i en undersökning. En viktig faktor när man mäter reliabiliteten är huruvida en underökning är replikerbar. Hög reliabilitet innebär att en undersökning skulle ge samma resultat om den gjordes om under samma förutsättningar och på samma sätt (Bryman 2002, s. 86). Att resultaten skiljer sig åt när en attitydundersökning replikeras behöver dock inte betyda att reliabiliteten är låg. Attitydunderökningen avser att undersöka attityder och verkliga förändringar av attityder kan ske vilket skulle kunna påverka resultatet då en underökning replikeras (Rombach 1998, s. 43). Mätinstrument Undersökningsmetoden som användes för insamling av data till denna uppsats var enkäter innehållande vinjetter. Undersökningen har en tvärsnittsdesign vilket innebär att data samlas in vid en tidpunkt från mer än ett enda fall (i det här fallet antalet personer), där syftet är att samla in kvantifierbar data. Fördelen med enkäter i denna undersökning var att undersökningen kunde bestå av ett relativt stort urval, vilket är en förutsättning för att kvantifiera. Enkäter är inte heller lika tidskrävande som intervjuer. Med enkäter undviker man även den intervjueffekt som en intervjuare skulle kunna medföra och respondenten kan känna sig mer anonym än i en intervju. Att jag använde enkätmetoden beror på att det färdiga resultatet skulle jämföras med Magnells (2008) undersökning där hon just använde enkäter. Enkätens utformning Enkäten (bilaga 1) består av sju sidor varav förstasidan innehåller ett introduktionsbrev med en kort presentation om mig, undersökningen, dess syfte och var det färdiga examensarbetet 14

kommer att finnas att ta del av. I brevet står det att deltagandet är frivilligt och att deltagarnas svar är anonyma. Att informera om undersökningens syfte, att deltagandet är frivilligt och försäkra de deltagandes anonymitet ingår i de forskningsetiska principerna vilka bör följas av etiska skäl (Vetenskapsrådet 2002). För att försäkra mig om att respondenterna fått och förstått informationen valde jag att även informera dem muntligen innan ifyllandet. På nästkommande sida i enkäten finns instruktioner för att tydliggöra vad respondenten ska göra samt översikt över de påföljder som respondenten ska ta ställning till och vad de innebär. Denna översikt presenterades för att deltagarna skulle veta vad de straff som de tog ställning till innebar. På sida tre fick respondenterna besvara bakgrundsfrågor om kön och ålder och föräldrars utbildningsnivå. Enkäten innehåller sedan fyra stycken vinjetter. Efter varje vinjett presenteras ett straff som respondenten ska ta ställning till om denne personligen tycker att det är för milt, lagom eller för strängt för den brottsliga handlingen som beskrivits. Gällande svarsalternativens utformning så har en skattningskala använts vilket innebär svarsalternativen utgör varandras motsatser; för milt och för strängt. Lagom utgör i denna skala en mittpunkt vilket delvis kan vara problematisk i en attitydundersökning. Risken är att respondenten kan placera sig på den neutrala punkten lagom för att slippa ta ställning. Ett annat dilemma med skattningskalor med få skalsteg är det kan kännas otillfredsställande för respondenten då inget svarsalternativ överensstämmer med respondentens åsikt (Wärneryd 1993, s. 106-107). Magnell (2008) använder sig inte av en skattningskala utan av kategorisvar som listar olika straffpåföljder. Här finns ingen neutral mittpunkt vilket innebär att respondenterna tvingas ta ställning. Detta skiljer de båda undersökningarna åt och kan ha viss påverkan på resultatet. Varken Magnell (2008) eller jag har i våra undersökningar haft med svarsalternativet vet ej vilket innebär att respondenterna som inte har en attityd tvingas uppge en attityd. I min undersökning kan dessa personer välja det neutrala mittalternativet vilket inte är möjligt i Magnells (2008) undersökning. Att svarsalternativet vet ej inte finns med som svarsalternativ kan ses som en brist då respondenter som inte har en åsikt tvingas välja ha en åsikt. Anledningen till att jag valde att inte ha med det svarsalternativet beror på att jag befarade att en del inte skulle sätta sig in i vinjetten och verkligen tänka efter utan av ointresse eller lathet välja vet ej. Ju mer konkret en fråga är utformad desto bättre blir svaren på så sätt att respondenten vet vad som efterfrågas och därmed får mindre utrymme att själv definiera frågan (Wärneryd 1990, s. 70). I Magnells (2008) undersökning får respondenterna 19 olika svarsalternativ (Bilaga 2) att 15

välja mellan och svarsalternativen börjar med svarsalternativet inget straff. Därefter presenteras olika typer av straff i ordning av stränghetsgrad där det mildaste straffet kommer först och det strängaste sist. När respondenten ska ange vad denne anser är ett lämpligt straff blir det tydligt vad det finns för olika straff och hur det placeras i ordning efter stränghetsgrad och att det är utifrån denna skala respondenten ska ta ställning. I min undersökning presenteras ett straff som respondenten ska ta ställning till om den tycker att det är för milt, lagom eller för strängt. Bristen med denna utformning är att respondenten själv får utrymme att bestämma vad denne jämför med när den tar ställning till det konkreta straffet. Respondenten kan ha jämfört straffet med hur brottsligheten i samhället ser ut. De fyra vinjetter som används är hämtade från Balvigs studie (2006) och har tidigare använts i svensk översättning av Magnell (2008). I vinjetterna beskrivs fall av gatuvåld, våld i parförhållande, vållande till annans död och narkotikaförsäljning. Genom att använda vinjetter där brottsliga handlingar beskrivs istället för att ha generella frågor så tydliggörs för respondenterna vad de ska ta ställning till; nämligen lämpliga straffnivåer i konkreta brottsfall. Jag använder mig av samma vinjetter som Magnell (2008) för att våra enkäter ska vara så lika som möjligt förutom vad det gäller utformningen av frågorna Hypotesen att stränghetsgraden på det föreslagna straffet inte har betydelse för hur gymnasieelever svarar och att eleverna generellt kommer svara att det föreslagna straffet är för milt oavsett vilket straff som föreslås har sin grund i Axbergers (1996) resonemang kring att frågor om straff där respondenter ska ta ställning om de anser att straffen är för milda eller för stränga delvis kan upplevas som ett ställningstagande till kriminalitet och att det därav går att anta att respondenten skulle svara att straffet är för milt oavsett hur strängt straff som föreslås. Detta resonemang testades genom att de straff som presenterades efter varje vinjett delvis manipulerats. Detta innebär att olika underökningspersoner fick ta ställning till olika straff. Varje vinjett fick fyra olika straff (tabell 2) vilka varierades i enkäterna. 16

Tabell 2. Straffpåföljder som användes i enkätens fyra vinjetter Mildare straff Normalstraffet enligt två svenska domare Strängare straff 1 Strängare straff 2 Strängare straff 3 1. Gatuvåld Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 6 månader Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 3 år 2. Våld i parförhållande Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 6 månader Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 3 år 3. vållande till annans död Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 6 månader Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 3 år 4. Narkotikaförsäljning Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 4 månader Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 3 år När de fyra olika straffen för respektive vinjett skulle bestämmas utgick jag från de bedömningar som två svenska domare gjort och som Magnell (2008) redogör för. Domarnas bedömning av vilket straff som i normalfallet skulle utdömas till de olika brottsliga handlingarna gjordes utan att domarna hade vetskap om gärningspersonens etniska bakgrund eller ålder. Domarna utgick dock från att gärningspersonerna inte tidigare hade varit straffade. Jag utgår här i studien från att detta är det straff som i normalfallet skulle utdömas i en svensk domstol. Därefter har straffen manipulerats på så sätt att jag valt ut ett straff som är mildare än det som domarna angav och två som är strängare i alla vinjetter utom gatuvåld där endast tre strängare straff finns 3. Straffen är valda därför att det ligger relativt nära de straff som domarna angett för att de ska verka trovärdiga men att det ändå skiljer sig åt i stränghetsgrad så att den första hypotesen ska kunna testas. Två strängare och ett mildare straff valdes för att testa den första hypotesen som grundar sig på Axbergers (1996) resonemang. Genom att ha två strängare straff så blir möjligheten större att undersöka om stränghetsgraden spelar någon roll för hur respondenterna svarar. Genom att ett mildare straff använts kan jämförelser göras med Magnells (2008) resultat där respondenterna generellt angett mildare straff än det straff som de två svenska domarna angett. 3 Anledningen till att denna vinjett skiljer sig är för att hypotesen gymnasieeleverna anser att straffen är för milda oavsett vilket straff som föreslås verkligen ska kunna testas. Genom tre strängare straff kommer den upp i samma maxstraff, 3 år, som övriga vinjetter. Lindén och Similäs (1982) studie visade att respondenterna var strängare i sin bedömning gällande misshandel vilket innebär att det inte är helt orimligt att respondenterna i denna undersökning också är stränga i sin bedömning gällande misshandel. 17

Sammanlagt fick enkäten fyra olika utformningar för att samtliga straff för varje vinjett skulle finnas med. I varje klass delades de fyra olika varianter ut vilket inneburit att eleverna i en och samma klass fick ta ställning till olika straff. En brist i detta kan ha varit att eleverna sett att deras klasskamrater fått ta ställning till andra straff och fått en föreställning om vad jag var ute efter vilket påverkat deras svar. Detta gjordes ändå för att förhindra att eventuella mellangruppsskillnader 4 påverkade resultaten. Straffen varierades på följande sätt i de olika enkäterna (tabell 3). Tabell 3. Straffpåföljder som användes i de olika enkätutformningarna Vinjett/Enkät Enkät A Enkät B Enkät C Enkät D 1. Gatuvåld Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 3 år Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 6 månader 2. Våld i parförhållande Fängelse: 6 månader Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 3 år Fängelse: 1 år och 6 månader 3. Vållande till annans död Fängelse: 1 år och 6 månader Fängelse: 6 månader Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst Fängelse: 3 år 4. Narkotikaförsäljning Fängelse: 3år Fängelse: 1 år och 6 månadeår Fängelse: 4 månader Villkorlig dom förenat med 40 h samhällstjänst I den danska undersökningen (Balvig 2006) där brottvinjetterna som används i denna studie gjordes, så undersökte man om ålder, härkomst och tidigare brottsbelastning påverkade resultatet. Det gjordes på så sätt att dessa tre kategorier varierades i de olika vinjetterna genom att gärningspersonen gavs olika åldrar, olika namn och olika bakgrund vad det gäller brottsbelastning. Även i Magnells (2008) undersökning var dessa variabler med men på grund av ett för litet urval så undersökte hon aldrig huruvida dessa variabler samvarierade med resultatet. I min undersökning är syftet inte att undersöka om dessa faktorer påverkar resultatet. Ålder och tidigare brottsbelastning togs därför bort ur ursprungsvinjetterna. Att ta bort namn kan göra att berättelsen upplevs som otydlig då flera personer kan förekomma i vinjetterna. Jag har därför valt att ha kvar namn, men försökt att enbart ha internationella namn som är gångbara i flera olika länder för att inte respondenterna ska fundera eller påverkas av gärningspersonernas etnicitet när de besvarar frågorna. Genom att ta bort 4 Exempelvis skulle en klass kunnat ha juridikinriktning vilket inneburit att det har en större kunskap om de straffnivåer som finns i landet i jämförelse med andra klasser vilket gör att de svarar annorlunda än övriga respondenter. 18

variabler som ålder och tidigare brottsbelastning samt att inte variera namnen minskar man den påverkan som dessa variabler eventuellt kan ha på resultatet. Önskvärt hade varit att veta exakt hur Magnell (2008) utformat sina enkäter för att kunna replikera dessa vad det gäller namn, ålder och tidigare brottsbelastning. Då detta inte redovisades valde jag att ändra mina vinjetter på så sätt som beskrivits ovan. Population och urval Populationen jag avser att undersöka är gymnasielever som läser andra eller sista året på det samhällsvetenskapliga programmet. Anledningen till att denna population valdes är att jämförelser ska kunna göras med Magnells (2008) examensarbete där hon undersökt just gymnasieelevers syn på straff dock med en annan metod då hon låtit eleverna själva ange vad de anser är ett lämpligt straff. I hennes undersökning undersöktes endast tredjeårselever (Magnell 2008, s. 21). Jag undersökte även andraårselever eftersom inte tillräckligt många tredjeårselever kunde ställa upp i undersökningen på grund av examenstider. Urvalet skiljer sig alltså något åt från Magnells (2008) gällande ålder. Detta tror jag dock inte har någon större påverkan då ålderskillnaden är så pass liten. Urvalet består i denna studie av 69 elever från 2 stycken gymnasieskolor i Stockholm. Av de 69 deltagande var 51 flickor (74 %) och 18 pojkar (26 %) 5. Av de deltagande var 74 % i åldern 18-19 år, 22% i åldern 17 år eller yngre och 4% i åldern 20 år eller äldre. Av samtliga deltagande hade 60% minst en förälder som hade högskole- eller motsvarande utbildning, 25% hade minst en förälder som hade gymnasie- eller motsvarande utbildning och 15% hade minst en förälder som hade 9 års grundskola eller mindre. Informationen om urvalet är en viktig del då resultatet ska jämföras med Magnells (2008) undersökning samt även om någon i framtiden skulle vilja replikera denna undersökning. Magnell (2008) hade i sin undersökning med samma bakgrundsfrågor som jag men har dock bara redovisat hur fördelningen såg ut mellan könen vilket gör att det för min del endast blir möjligt att jämföra mitt urval med hennes gällande denna bakgrundsfråga. Det skulle vara intressant att veta mer om Magnells (2008) undersökningspersoners bakgrund för att på så sätt kunna se om eventuella skillnader i resultaten kan hänga samman med skillnader mellan urvalen. 5 Magnells (2008) urval bestod av sammanlagt 65 elever varav 31 flickor (48 %) och 34 pojkar (52 %). 19

Det bör poängteras att resultaten i min undersökning bygger på ett väldigt litet urval då enkäten består av fyra olika utformningar och endast 17-18 personer tagit ställning till varje straff. Detta gör osäkerheten i resultatet stor då slumpmässiga faktorer, som inte är avsedda att undersökas, kan påverka resultatet i hög grad. En enda underökningsperson utgör en procentandel på cirka 6 procent. Detta är en brist i undersökningen och man bör ha detta i åtanke när man tolkar resultatet. En synbar skillnad i resultatet kan exempelvis innebära att en person inte förstått vad det är den ska svara på. Urvalet är ett bekvämlighetsurval vilket innebär att urvalet består av gymnasieklasser som jag haft möjlighet att besöka och som varit tillgängliga då undersökningen gjorts. En av klasserna som undersöktess bestod av elever som läst kriminologi vilket kanske inte var det lämpligaste med tanke på att dessa elever kan ha en helt annan insikt och utgångspunkt. Jag har dock med dessa i undersökningen då de inte läst kriminologi i någon större utsträckning. Med extern validitet avses hur väl resultatet från en undersökning kan generaliseras till den population man gjort sitt urval från (Bryman 2002, s. 44). Ett bekvämlighetsurval är inte representativt för hela populationen vilket innebär att den externa validiteten därmed kan sägas vara låg. Att göra ett representativt urval skulle innebära att storleken på undersökningen inte skulle rymmas inom tidsramen för ett examensarbete på grundnivå. Dessutom kan detta arbete dels ses som en pilotstudie inför en större undersökning och dels så ska resultatet inte generaliseras utan det är undersökningsmetoden som ska testas. Därför är ett bekvämlighetsurval både rimligt och lämpligt (Bryman 2002, s. 114). Bortfallet, de gymnasieelever som inte var närvarande vid den lektion då enkäten skulle ifyllas, var på 20 % (17/86) 6. Ett deltagande på 80 % (69/86) kan anses vara bra för en enkätunderökning (Bryman 2002, s. 148). Bortfallet påverkar undersökningen och frågan som kan ställas är huruvida bortfallet är systematiskt, vilket innebär att individer med speciella egenskaper är underrepresenterade och hur bortfallet påverkat resultatet (Djurfeldt 2003, s.112). Någon bortfallsanalys har inte gjorts på grund av uppsatsens storlek. Något internt bortfall fanns inte. 6 Magnell (2008) redovisar inte bortafallet då hon inte fått några klara uppgifter om hur stort det var så här kan inga jämförelser göras 20

Insamlingsprocedur Enkäterna besvarades av gymnasieeleverna under lektionstid och enkäterna delades ut och samlades in av mig. Fördelen med min närvaro var att jag muntligen kunde informera om enkäten, att jag visste vilka som besvarade enkäten och att jag genom läraren omgående kunde få insikt i hur stort det externa bortfallet var. Min närvaro kan även ha påverkat att bortfallet minskade i jämförelse om jag skickat ut postenkäter. Nackdelen var att det var tidskrävande. Att enkäterna var manipulerade och att respondenterna inte nödvändigtvis tagit ställning till straff som skulle ha utdömts i verkligheten informerade jag om efter att enkäten besvarats till klassen eller till läraren så att denne kunde vidarebefordra det. Detta informerade jag om först efteråt för att undvika medvetenhet kring att straffen var manipulerade vilket skulle kunna ha påverkat resultatet. Databehandling De data som insamlades överfördes manuellt av mig till statistikprogrammet SPSS. Överföringen kan ha inneburit inmatningsfel som felskrivningar eller andra missar (Djurfeldt 2003, s. 113). För att försäkra mig om att överföringen var korrekt gjordes manuella kontroller på slumpmässigt utvalda enkäter. Dessa visade inga inmatningsfel. Några statistiska signifikanstester har inte gjorts då urvalet inte är representativt för populationen. Resultat Resultaten ifrån enkätundersökningen som gjorts i denna studie kommer först att redovisas för att se om gymnasieeleverna i enighet med den första hypotesen kommer att svara att det föreslagna straffet är för milt oavsett vilket straff som föreslås. Sedan kommer jämförelser att göras med Magnells (2008) undersökning för att se om den andra hypotesen att resultaten från min studie med min metod kommer att antyda att gymnasieeleverna har en strängare syn på vad som är en lämplig påföljd jämfört med Magnells (2008). I samtliga tabeller och i text redovisas andelar avrundade till heltal för att förenkla läsning. 21

Är straffen för milda, lagom eller för stränga? Vad som kan noteras i min undersökning för vinjetten gatuvåld (tabell 4) är att ju strängare straff som föreslås desto färre anser att straffet är lagom och desto fler anser att straffet är för strängt. Endast en person anser att normalstraffet är för milt. Den generella tendensen här verkar alltså vara att stränghetsgraden har betydelse för hur gymnasieeleverna svarar och att deras syn på ett lagom strängt straff verkar ligga nära normalstraffet. Tabell 4. Elevers svar på olika straff för vinjetten gatuvåld (antal ( %)) Normalstraffet enligt två svenska domare Strängare straff 1 Strängare straff 2 Strängare straff 3 Total För milt 1 (6) 0 (0) 0 (0) 0 (0) 1 (1) Lagom 11 (65) 8 (44) 4 (24) 3 (18) 26 (38) För strängt 5 (29) 10 (56) 13 (76) 14 (82) 42 (61) Total 17 (100) 18 (100) 17 (100) 17 (100) 69 (100) I nästa tabell (tabell 5) där resultaten från vinjetten våld i parförhållande redovisas ser resultaten annorlunda ut. Anmärkningsvärt är att ju strängare straff som föreslås desto fler anser att straffet är lagom och desto färre anser att straffet är för milt. Ytterst liten del anser att straffet är för strängt ju strängare straff som föreslås. Även för denna vinjett verkar det som att gymnasieelevernas svar korrelerar med stränghetsgraden på straffet. Gymnasieeleverna verkar anse att normalstraffet för våld i parförhållande är för milt. Tabell 5. Elevers svar på olika straff för vinjetten våld i parförhållande (antal ( %)) Mildare straff Normalstraffet enligt två svenska domare Strängare straff 1 Strängare straff 2 Total För milt 15 (88) 9 (53) 6 (33) 3 (18) 33 (48) Lagom 2 (12) 8 (47) 10 (56) 13 (76) 33 (48) För strängt 0 (0) 0 (0) 2 (11) 1 (6) 3 (4) Total 17 (100) 17 (100) 18 (100) 17 (100 69 (100) I vinjetten vållande till annans död (tabell 6) tenderar flertalet att anse att straffet är lagom oavsett stränghetsgrad på straffet. En förskjutning går från kategorin för milt till för strängt desto strängare straff som föreslås. Här verkar det sålunda som om stränghetsgraden 22

inte spelar någon roll för hur gymnasieeleverna svarar gällande vad de anser är ett lagom strängt straff. Att det ändå sker en minskning och ökning vad det gäller de andra två svarsalternativen tyder ändå på att stränghetsgraden på straffen verkar ha betydelse för hur eleverna svarar. Tabell 6. Elevers svar på olika straff för vinjetten vållande till annans död (antal ( %)) Mildare straff Normalstraffet enligt två svenska domare Strängare straff 1 Strängare straff 2 Total För milt 11 (65) 6 (35) 3 (18) 4 (22) 24 (35) Lagom 6 (35) 9 (53) 9 (53) 8 (45) 32 (46) För strängt 0 (0) 2 (12) 5 (29) 6 (33) 13 (19) Total 17 (100) 17 (100) 17 (100) 18 (100) 69 (100) Resultatet för den fjärde vinjetten narkotikaförsäljning (tabell 7) visar, med undantag från normalstraffet, att majoriteten anser att de övriga tre straffen är lagom stränga. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att det ändå skiljer sig i allvarlighetsgrad mellan straffen. De övriga två kategorierna för milt och för strängt minskar respektive ökar ju strängare straff som föreslås. Den generella tendensen verkar alltså vara att majoriteten av eleverna oavsett stränghetsgrad anser att straffet är lagom vilket borde innebära att stränghetsgraden på det föreslagna straffet inte har betydelse för hur eleverna svarar. Förskjutning från dem som anser att straffet är för milt till att straffet är för strängt tyder ändå på att stränghetsgraden har en viss betydelse. Tabell 7. Elevers svar på olika straff för vinjetten narkotikaförsäljning (antal ( %)) Mildare straff Normalstraffet enligt två svenska domare Strängare straff 1 Strängare straff 2 Total För milt 7 (39) 10 (59) 4 (23) 2 (12) 23 (33) Lagom 11 (61) 6 (35) 11 (65) 11 (65) 39 (57) För strängt 0 (0) 1 (6) 2 (12) 4 (24) 7 (10) Total 18 (100) 17 (100) 17 (100) 17 (100) 69 (100) 23

Sammanfattning För de två första vinjetterna, gatuvåld och våld i parförhållande (tabell 4 och 5) verkar stränghetsgraden på straffet ha betydelse för hur gymnasieeleverna svarar, dock i olika riktningar. Ju strängare straff som föreslås för gatuvåld desto färre anser att straffet är lagom och desto fler anser att det är för strängt. Våld i parförhållande går i motsatt riktning; nämligen att ju strängare straff som föreslås desto fler anser att straffet är lagom och desto färre anser att straffet är för strängt. För de två sista vinjetterna, vållande till annans död och narkotikaförsäljning (tabell 6 och 7), så skiljer sig resultaten från de två första vinjetterna. Här verkar inte stränghetsgraden ha betydelse för hur eleverna svarar när man tittar på kategorin lagom som majoriteten, med vissa undantag, oavsett stränghetsgrad verkar välja. Tittar man dock på de två andra svarsalternativen så går kategorin för milt i nedåtgående riktning och kategorin för strängt i en uppgående riktning vilket talar emot att stränghetsgraden inte verkar ha någon betydelse för hur eleverna svarar. Stränghetsgraden har betydelse på så sätt att ju strängare straff som föreslås desto färre tycker att det är för milt och desto fler tycker att det är för strängt. Sammanfattningsvis för samtliga vinjetter är att synen på straff varierar beroende på straffet som föreslås. Hur respondenterna totalt placerat sig på för svarsalternativ redovisas i varje tabell längst ut till höger. Vad som kort kan nämnas om detta är att 47 % (130/276) av samtliga ställningstagande har placerat sig på kategorin lagom, 29 % (81/276) på För milt och 24 % (65/276) på För strängt. Att nästan hälften av alla kryss (47 %) hamnat på ett svarsalternativ är värt att notera. Olika metoder, olika resultat? Jämförelse med Magnell (2008) Här kommer det normalstraff som två svenska domare angett till respektive vinjett ligga till grund för jämförelserna mellan denna och Magnells (2008) undersökning. I min undersökning är det en fjärdedel som tagit ställning till normalstraffet och det är dessa som jämförs med Magnell (2008) i tabellform. Dock kommer jag i texten även att redovisa för dem som tagit ställning till strängare eller mildare straff där de genom sina val indirekt tagit ställning till normalstraffet. En person som anser att ett straff som är strängare än normalstraffet är för milt borde även anse att normalstraffet är för milt och en person som anser att ett mildare straff är för strängt borde anse att även normalstraffet är för strängt. För att tydliggöra så kommer dessa att redovisas både i procent och absoluta tal. Det är viktigt att notera att det inte går att uttala sig om vad samtliga i min undersökning har för inställning, direkt eller indirekt, till normalstraffet. 24

Vad som är intressant i tabellen gatuvåld (tabell 8) är att majoriteten (65 %) i denna undersökning (Kvist 2009) anser att normalstraffet är lagom i jämförelse med Magnell (2008) där majoriteten (73 %) anser att ett lindrigare straff än normalstraffet är lämpligt. Det tyder på att respondenterna i Magnells (2008) undersökning är något mildare i sin bedömning. Tittar man dock på de respondenter som anser att normalstraffet är för milt så är andelen större (17 %) hos Magnell (2008) i jämförelse med mina resultat (6 %). När de som indirekt ansett att normalstraffet är för milt i min undersökning räknas med så är det sammanlagt 23 % (16/69) av samtliga i min undersökning som ansett att normalstraffet är för strängt vilket är en större andel än hos Magnell (2008). Av dem som räknas med indirekt har samtliga ansett att de tre strängare straffen är lagom stränga (se tabell 4). Den generella tendensen här verkar alltså vara att respondenterna i min undersökning är något strängare när jämförelser görs med Magnell (2008). Tabell 8. Jämförelse av inställningen till normalstraffet för vinjetten gatuvåld (%) Kvist (2009) Magnell (2008) Straffet är för milt/dömer strängare 6 17 Straffet är lagom/lämpligt 65 10 Straffet är för strängt/dömer mildare 29 73 I nästa tabell (tabell 9) där resultaten från vinjetten våld i parförhållande redovisas så har eleverna som tagit ställning i denna undersökning varit steget strängare än i Magnells (2008) undersökning. Över en tredjedel (40 %) har i Magnells (2008) undersökning ansett att ett straff som är mildare än normalstraffet är lämpligt. Ingen i denna undersökning har ansett det av dem som tagit ställning till normalstraffet. Dock är det 3 % (2/69) av samtliga som indirekt ansett att normalstraffet är för strängt. Även de som anser att straffet är lagom eller för milt är i denna undersökning en större andel än i Magnells (2008) studie. Räknar man med dem som indirekt ansett att straffet är för milt i min undersökning så är det 59 % (41/69) av samtliga deltagande. I denna vinjett tenderar de som deltagit i min undersökning att vara strängare i sin bedömning. 25

Tabell 9. Jämförelse av inställningen till normalstraffet för vinjetten våld i parförhållande (%) Kvist (2009) Magnell (2008) Straffet är för milt/dömer strängare 53 35 Straffet är lagom/lämpligt 47 25 Straffet är för strängt/dömer mildare 0 40 Återigen skiljer sig resultaten mellan Magnells (2008) undersökning och denna undersökning när eleverna tagit ställning till normalstraffet för vållande till annans död (tabell 10). Medan cirka hälften (53 %) i denna undersökning ansåg att normalstraffet var lagom ansåg ungefär lika många (50 %) i jämförande undersökning att ett mildare straff skulle vara lämpligt. Vad som är gemensamt för båda undersökningarna är andelen som anser att ett strängare straff än normalstraffet vore lämpligt. Om man dock räknar med de elever som indirekt ansett att straffet är för milt blir andelen istället 43 % (30/69) vilket visar att respondenterna i min undersökning är strängare. När även respondenterna som indirekt ansett att straffet är för strängt räknas med till dem som tagit ställning till normalstraffet så är andelen på 12 % (8/69). Tabell 10. Jämförelse av inställningen till normalstraffet för vinjetten vållande till annans död (%) Kvist (2009) Magnell (2008) Straffet är för milt/dömer strängare 35 36 Straffet är lagom/lämpligt 53 14 Straffet är för strängt/dömer mildare 12 50 I den sista tabellen (tabell 11) narkotikaförsäljning så har majoriteten (59 %) i den här undersökningen ansett att straffet är för milt i jämförelse med majoriteten (78 %) i Magnells undersökning som ansett att ett mildare straff än normalstraffet är lämpligt. Här blir skillnaden tydlig om man jämför människors inställning till normalstraffet i denna och i Magnells (2008) undersökning. Eleverna i denna undersökning är strängare i sin bedömning. Om de som indirekt tagit ställning räknas med i min undersökning så är det fortfarande en stor andel på 55% (38/69) som ansett att straffet är för milt av samtliga deltagande. Även en större andel på 17% (12/69) anser att straffet är för strängt om de som indirekt tagit ställning räknas med. 26

Tabell 11. Jämförelse av inställningen till normalstraffet för vinjetten narkotikaförsäljning (%) Kvist (2009) Magnell (2008) Straffet är för milt/dömer strängare 59 16 Straffet är lagom/lämpligt 35 6 Straffet är för strängt/dömer mildare 6 78 Sammanfattning Resultaten i de två undersökningarna skiljer sig på så sätt att respondenterna i min studie är strängare i sin bedömning än Magnells (2008) i alla fyra tabeller vilket innebär att hypotesen om att resultaten skulle skilja sig verkar gå att bekräfta. Majoriteten av respondenterna ligger i min undersökning i svarskategorin normalstraffet är för milt eller normalstraffet är lagom vilket kan jämföras med Magnell (2008) där majoriteten av respondenterna angett påföljder som är mildare än normalstraffet. Skillnaderna blir tydligast när det gäller narkotikaförsäljning (tabell 11) där majoriteten av respondenterna i min undersökning ansåg att straffet är för milt medan majoriteten i Magnells (2008) undersökning ansåg att straffet är för strängt. Diskussion Jag kommer nedan att diskutera vad resultaten som presenterats ovan kan bero på och vilka tolkningar och antaganden som är rimliga att göra. Eventuella brister och funderingar som uppkommit efterhand kommer även att nämnas. Jag börjar med resultaten som besvarade den första frågeställningen för att sedan gå över till resultaten från jämförelsen med Magnell (2008). Är straffen för milda, lagom eller för stränga? I tabellerna gatuvåld och våld i parförhållande (tabell 4 och 5) verkar stränghetsgraden ha en betydelse i och med att förflyttningar sker mellan kategorierna när strängare straff föreslås. Respondenterna verkar ha klara och någorlunda samstämmiga uppfattningar om vad ett lämpligt straff är. Att respondenterna har samstämmiga uppfattningar blir även synligt i 27

Magnells (2008) undersökning när respondenter får ange ett lämpligt straff. I vinjetten gatuvåld placerar sig nästan hälften på samma svarskategori och i vinjetten våld i parförhållande placerar sig över hälften på två svarskategorier som är precis efter varandra. Detta kan bero på att kampen mot våldsbrottsligheten fått stort fokus inom kriminalpolitiken de senaste åren (Rytterbro 2007, s. 307). Detta kan ha påverkat respondenterna på så sätt att de skapat sig en klar attityd vad de tycker i frågan. Att gatuvåld har en nedåtgående trend ju strängare straff som föreslås och att våld i parförhållande har en uppåtgående trend kan upplevas som motstridande då båda vinjetter innehåller våld. Antingen kan detta förklaras utifrån hur grovt våldet varit där våldet i gatuvåld kan ses som lindrigare. En annan förklaring som jag tror kan vara rimlig är om man tittar på de inblandade och hur föreställningar om dessa kan påverka respondentens svar. Christie introducerade begreppet det idealiska offret med vilket han menar är en person som lättast får legitim status som offer när denne råkar ut för ett brott. Ett antal kriterier ska vara uppfyllda för att ett brottsoffer ska ses som ett idealiskt offer, bland annat ska offret var svag i jämförelse med gärningsmannen och befinna sig på en klanderfri plats. Brottsoffret i vinjetten våld i parförhållande uppfyller dessa kriterier då hon troligtvis är mindre och svagare än sin man och eftersom hon befinner sig i hemmet. Brottsoffret i vinjetten gatuvåld kan ses vara långt ifrån ett idealiskt offer då han är man och troligtvis kan ses som stark och lika stor som gärningsmannen samt att han är ute mitt i natten (Christie 2001, s. 47-48). Utifrån ett antagande om att kvinnan i våld i parförhållande lättare får status som just brottsoffer gör att respondenterna i strängare i sin bedömning i jämförelse med mannen i gatuvåld därför att det tycker att det kvinnan råkat ut för är allvarligare. I tabellerna vållande till annans död och narkotikaförsäljning (tabell 6 och 7) visade resultatet att stränghetsgraden dels verkade ha en betydelse och dels att den inte hade det då majoriteten i tre av fyra fall ansåg att det straff som föreslogs var lagom oavsett stränghetsgrad. Resultatet kan tyda på att människors uppfattningar om vad ett lämpligt straff för dessa brottsliga handlingar kan variera. Jag tror dock inte riktigt på detta resonemang utan en rimlig förklaring kan vara att respondenterna i dessa vinjetter inte har några klara uppfattningar om vad ett lagom straff är. Detta kan bero på att respondenterna inte tidigare ställts inför vinjetternas dilemma och har en klar attityd utan tvingas välja när de i samband med vinjetten stöter på problemet. Genom att välja lagom som är ett neutralt mittalternativ så kan respondenterna slippa att ta ställning. Utifrån dessa resultat och tolkningar så finns det anledning att ifrågasätta hur pass bra denna metod är. 28

I efterhand har jag funderat kring en del val jag gjort i min metod. Att enbart ha tre svarskategorier när man använder sig av en skattningsskala gör mittalternativt neutralt vilket innebär att det är svårt att tolka vad respondenterna som valt mittalternativet har för ståndpunkt. De kan anse att straffet är lagom men de kan också välja mittalternativet för att slippa ta ställning då de inte vet vad de tycker. Förmodligen hade jag övervägt att ha vet ej som svarsalternativ om jag innan studien vetat att nästan hälften av alla svar (47 %) hade hamnat på mittalternativet lagom. Att ha ett jämt antal kategorier hade tvingat respondenten att välja sida men kan även vara en brist då en person som anser att den tycker straffet är lagom tvingas att välja sida. Att ha fler alternativ hade kunnat göra att respondenten upplevde att de valt ett alternativ som väl passade för dennes attityd. Bristen som dock finns kvar oavsett om svarsalternativen är av jämt antal och fler är att man inte vet hur pass mycket mer eller mindre de anser att straffet är för strängt eller för milt. Genom att Magnell (2008) låter respondenterna själva välja vad de anser är ett lämpligt straff så får man vetskap om respondentens ståndpunkt både gällande deras syn på ett lämpligt straff men även gällande deras syn på huruvida straffen är för milda, lagom eller för stränga. Detta framkommer när de straff som respondenten ansett var lämpligt jämförs med de straff som respondenterna tror att en domstol utdömer. En annan tanke som slagit mig under studiens gång är huruvida namnet på mitt mittalternativ lagom är ett speciellt klokt val. Nu i efterhand skulle jag nog valt att använda ordet lämpligt i stället då jag personligen tror att detta ord skulle upplevas som ett tydligare sällningstagande. Trots att orden är synonymer så upplever jag att lämpligt som ett snävare ställningstagande än lagom vilket kanske haft en påverkan på resultatet på så sätt att respondenterna verkligen tänkt till innan de valt alternativ. De brottsliga handlingarna som beskrivs i vinjetterna är relativt lindriga så en möjlig tolkning är att fler kanske hade angett att straffet är för milt oavsett straffpåföljd om allvarligare brottslighet beskrivits. När straffskärpningar föreslås så är det ofta allvarligare brottslighet som står i fokus, exempelvis allvarliga våldsbrott (SOU 2008:85). Människor kanske har klarare attityder om allvarlig brottslighet än lindigare brottslighet. Det är troligtvis allvarligare brottslighet som exempelvis mord, våldtäkt och grov misshandel som människor tänker på när de svarar på den generella fråga om vad de anser om dagens straff. Hade jag undersökt allvarligare brottslighet kanske den första hypotesen som ställdes kunnat verifieras. Om respondenterna upplevt frågan som om görs det tillräckligt mot brottslingarna så kan det vara så att de ansett att det görs för lite då allvarliga brott ses som ett stort problem i jämförelse med lindrigare brottslighet vilket hade gett ett annat resultat. 29

Jämförelse med Magnell (2008) När de två undersökningsmetoderna jämförs så skiljer sig resultaten åt. Den generella tendensen är att respondenterna i min undersökning dömer strängare än i Magnells (2008). Dessa resultat samt tidigare forskningsresultat tyder på att metoden har betydelse. Jag kommer först att diskutera huruvida andra faktorer kan ha påverkat våra skiljda resultat för att sedan försöka tolka hur metodvalet haft betydelse för resultaten. Det är viktigt att inte enbart fokusera på det man tror har betydelse för resultatet, vilket i det här fallet handlar om metodvalet när man ska tolka resultat. Inom, speciellt samhällsvetenskaplig forskning, är det sällan en enda faktor som har betydelse för resultatet. Min och Magnells (2008) undersökningar är ytterst lika förutom de olika metodval vi gjort gällande frågornas och svarsalternativens utformning. De skillnader som fanns mellan våra urval och de skillnader som fanns i vinjetterna kan ha haft en påverkan på våra resultat. Urvalet var inte riktigt är detsamma då jag undersökt både andra- och tredjeklassare varav en klass hade en kurs i kriminologi. Åldersskillnaden tror jag inte har haft någon påverkan på resultat i den mening att ålderskillnaden är så liten. Ett inte helt orimligt antagande enligt mig är att kunskaper inom kriminologi borde ha en inverkan på resultatet på så sätt att de som läst kriminologi ger mildare bedömningar. Forskning i kriminologi visar att förändringar i straffnivån sannolikt inte har någon betydelse för lagföringsstatistiken för exempelvis misshandel (Von Hofer 2008, s. 52). Detta förhållande kan göra att man inte ser någon mening i att ha strängare straff. Det har dock inte undersökts om de respondenter som läst kriminologi var mildare i sin bedömning än övriga respondenter vilket kan ha varit möjligt. Dessa jämförelser har inte gjorts av det skäl att jag ansåg att de som läst kriminologi inte gjort det i någon större utsträckning varav jag inte tror att dessa skulle skilja sig från övriga respondenterna i någon större utsträckning. Könsfördelning såg även annorlunda ut i våra urval. I Magnells (2008) studie var 47 % flickor i jämförelse med i min där 74 % var flickor. Balvig (2006) fann i sin undersökning att männen var strängare i sin bedömning i tre av de fyra vinjetter jag och Magnell (2008) använde (Balvig 2006, s. 340). Att förklara skillnaden mellan mitt och Magnells resultat utifrån den upptäckt Balvig (2006) gjorde är inte tänkbart då mina respondenter trots att en större andel var kvinnor var strängare i sin bedömning i jämförelse med Magnell (2008). En annan skillnad är vinjetternas utformning där Magnell (2008) redogör för tidigare brottbelastning och ålder medan detta för mina respondenter lämnas osagt. Som tidigare 30

nämnts så blir kvaliteten på svaren bättre ju mindre som lämnas outsagt (Davidsson & Wärneryd 1993, s. 70). Ett möjligt scenario är att respondenterna när de läst vinjetterna haft en föreställning om att gärningsmannen har begått många brott och då ska han inte få komma undan. Denna möjliga föreställning kan ha gjort att respondenterna varit strängare i sin bedömning i min undersökning. I Magnells (2008) undersökning har troligtvis hälften tydligt fått informationen att brottslingen i fråga inte begått något brott tidigare vilket kan ha en inverkan i att dessa respondenter har varit mildare i sin bedömning. Det är dock inte möjligt att få veta exakt hur respondenterna tänkt. Det kan lika gärna vara så att respondenterna i min undersökning inte haft en tanke på tidigare brottsbelastning när de tagit ställning medan Magnells (2008) respondenter antagligen haft det då de fått den informationen. Utgår man från resultatet är dock det första resonemanget troligare. Ovanstående skillnader kan ha haft en inverkan till resultatet dock ingen som totalt kan förklara skillnaderna i resultatet vilket gör att det troligtvis är rimligt att anta att metoden har betydelse. Mina respondenter har i samtliga vinjetter när jämförelse gjorts med Magnell (2008) som nämnts ovan visat sig var strängare i sin bedömning när man tittar vad majoriteten av respondenterna valt för kategori. Majoriteten av mina respondenter har i de fyra vinjetterna valt svarskategorin för milt eller lagom medan majoriteten av Magnells (2008) respondenter ansett att ett straff som är mildare än normalstraffet är lämpligt. Då en ytterst liten del av mina respondenter valt kategorin för strängt finns det anledning att fundera över vad detta beror på. En förklaring kan vara det antagande som jag gjorde under kapitlet Teoretisk bakgrund att svarsalternativet för milt kunde upplevas som ett önskvärt svar i en kontext där vårt straffsystem bidrar till en allmän uppfattning om vad som är rätt och fel. Kanske är det så att svarsalternativet för strängt upplevts som ett icke acceptabelt svar vilket gjort att få valt det alternativet. En brist som blev tydlig när jag skulle jämföra resultaten mellan mig och Magnell (2008) är att jag manipulerat mina straff vilket innebär att jag inte kan veta exakt vad alla respondenter i min undersökning har för inställning till normalstraffet då alla inte tagit ställning till det. Vissa av de respondenter som tagit ställning till mildare eller strängare straff har jag kunnat göra indirekta antagande om vad deras ställning till normalstraffet är men andras inställning till normalstraffet har däremot inte varit möjligt att få fram. Av den anledning valde jag i jämförelsen i tabellform (tabell 8, 9, 10 och 11) att enbart ha med dem som tagit ställning till normalstraffet vilket var ungefär en fjärdedel av mina respondenter jämförelse med att 31

samtliga från Magnells (2008) undersökning var medräknade. Om alla i min undersökning tagit ställning till normalstraffet hade mitt urval storleksmässigt varit på samma nivå som Magnells (2008) vilket skulle ha varit bättre för jämförelserna då det skulle varit mer pålitliga. Dock låg antagandet om att straffnivån inte spelade roll för hur respondenternas svar delvis som en grund till att skillnader skulle finnas. Trots att detta antagande delvis förkastades så visade det sig att det fanns skillnader mellan de två olika metoderna vilket inte framkommit om man inte haft den första frågeställningen. Frågan om huruvida stränghetsgraden på det föreslagna straffet hade betydelse för hur gymnasieelever svarar hade varit obesvarad om enbart normalstraffet använts i min undersökning. Slutsatser Resultaten som framkommer i underökningens första del där det undersöktes om stränghetsgraden hade betydelse för hur gymnasieelever svarar i min undersökning talar både för och emot att stränghetsgraden har betydelse. En möjlig tolkning är att svaret om stränghetsgraden har betydelse eller inte beror på vilken typ av brott man undersöker. För vissa brottstyper kan stränghetsgraden ha betydelse medan den inte har det för andra. En annan tolkning är att stränghetsgraden har betydelse. De vinjetter vilka visade att majoriteten oavsett stränghetsgrad väljer kategorin lagom (tabell 6 och 7) behöver inte betyda att stränghetsgraden inte har betydelse utan att respondenterna inte har någon åsikt i denna fråga men tvingas välja en då det inte finns något vet ej som svarsalternativ. Mittalternativet som är neutralt kan då var ett rimligt val. Resultaten som framkommer när jämförelser görs mellan två undersökningar tyder på att metodvalet har betydelse för resultatet i en undersökning av gymnasieelevers syn på straff. Vilken metod som bäst mäter gymnasieelever syn på straff går inte att svara på och det är även svårt att veta om det är just deras syn på straff som mäts när de för beskrivna berättelser sätter ett kryss i en ruta. De olika resultaten verkar tyda på att det inte är exakt samma sak som mäts då resultaten faktiskt skiljer sig. Dock är både respondenterna i min och Magnells (2008) undersökning strängare i vinjetten våld i parförhållande vilket ändå talar för att vi verkar fånga upp samma sak i en viss grad. En viktig slutsats som går att dra efter denna studie och detta resultat är att man med försiktighet bör tolka resultat från undersökningar om människors syn på straff då olika metoder verkar ge olika resultat. Detta är viktigt att komma ihåg och beakta när politiker refererar till allmänheten i sina resonemang kring lämpliga 32

straffnivåer och förändringar av dessa. Det kan i framtiden finnas anledning att kombinera flera olika metoder när man vill undersöka människors syn på straff och med kunskap utifrån metoderna tolkar resultaten. Framtida forskning Denna studie visar att metodvalet verkar ha betydelse för resultatet i en undersökning om gymnasieelever syn på straff. Av denna anledning så behövs större undersökningar göras där urvalet är representativt för population så att statistiska analyser kan göras och olika samband som kan påverka resultatet kan testas. I framtida metodundersökningar skulle det även vara önskvärt om respondenterna fick ta ställning till allvarligare brottslighet, exempelvis allvarliga våldsbrott, då det ofta är just den allvarligare brottsligheten som står i fokus när politiker refererar till allmänheten att allmänheten vill ha strängare straff, exempelvis allvarliga våldsbrott (SOU 2008:85). 33

Referenser Axberger, H-G. (1996) Det allmänna rättsmedvetandet. Stockholm: Brottsförebyggandet rådet Balvig, F. (2006) Danksernes syn på straf, utgiven av danska advokatsamfunde. www.advokatsamfunet.dk Bergman, R. & Wärneryd, B. (1982) Om datainsamling i surveyundersökningar Vilken metod är bäst och vad får vi egentligen veta?. Stockholm: Statistiska Centralbyrån Bondesson, U. (1980) Rättsmedvetande rörande brottens straffvärde och domarens straffmätning I: Påföljdsval, straffmätning och straffvärde, Rapport 1980:2, s. 54-71. Stockholm: Brottsförebyggande Rådet Bryman, A. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB Christie, N. (2001) Det idealiska offret, I Åkerström, M. & Sahlin, I. (red), Det motspänstiga offret, 46-60. Lund: Studentlitteratur Davidsson, G. & Wärneryd, B. (1993) Frågornas innehåll, struktur och ordning. I Wärneryd, B m fl (red), Att fråga: Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Femte upplagan, andra tryckningen, s.60-100. Örebro: Statistiska Centralbyrån Djurfeldt, G. Larsson, R. Stjärnhagen, O. (2003) Statistisk verktygslåda Samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur Lindén, P-A. & Similä, M. (1982) Rättsmedvetandet i Sverige. Rapport 1982:1 Stockholm: Brottsförebyggandet rådet Magnell, T (2008) Vad anser du att straffet bör vara? En enkätundersökning om uppfattningar om straff bland gymnasieelever utifrån fyra brottsvinjetter. Examensarbete grundnivå. Stockholm: Kriminologiska institutionen 34

Rombach, B. (1998) Nöjdhetsmätningar en kritisk granskning av attitydundersökningar i sjukvården. Rapport nr 14. Göteborg Förvaltningshögskolan Rytterbro, L-L. (2007): Modern kriminalpolitik. Två åtgärdsmodeller mot brott tolkade ur ett modeperspektiv i Von Hofer, H. & Nilsson, A. (red): Brott i välfärden. Om brottslighet, utsatthet och kriminalpolitik, festskrift till Henrik Tham, s. 307-320. Stockholm: Kriminologiska Institutionen Stockholms universitet SOU 2008:85 Straff i proportion till brottets allvar, straffnivåutredningens betänkanden Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. ISBN: 91-7307-008-4 Von Hofer, H (2008). Brott och straff i Sverige Historisk kriminalstatistik 1750-2005, diagram, tabeller och kommentarer. Stockholm: Kriminologiska Institutionen Stockholms universitet Wikman, A. (1993) Att studera attityder och opinioner. I Wärneryd, B m fl (red), Att fråga: Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Femte upplagan, andra tryckningen, s. 122-143. Örebro: Statistiska Centralbyrån Wennberg, S. (2005). Introduktion till straffrätten. Sjunde upplagan. Stockholm: Nordstedts Juridik 35

Bilaga 1. Enkät som användes vid datainsamling (utformning A) Department of Criminology Stockholm, maj 2009 Gymnasieelevers uppfattningar om straff Inom ramen för mitt examensarbete i Kriminologi vid Stockholms universitet genomför jag en enkätundersökning av gymnasieelevers uppfattningar om straff. Denna undersökning är en kompletterande metodstudie inför en kommande nordisk rättsmedvetandeundersökning. Vad jag ber dig göra är att ta ställning till om du tycker att det straff som respektive gärningsperson fått är för milt, lagom eller för strängt. Dina svar är anonyma. Deltagande är förstås frivilligt, men ju fler som deltar desto säkrare blir resultatet. Examensarbetet med resultat från denna undersökning kommer att finnas tillgängligt vid terminens slut på Kriminologiska Institutionen, Stockholms universitet. Tack för din medverkan! Julia Kvist 36