2012-11-13 Miljömålsberedningen Jimmy Lundblad. ordf. expertgruppen LRF Skogsägarnas synpunkter på utkastet till rapport från expertgruppen om miljöhänsyn i skogsbruket. Promemoria 2012-10-30, underlag till expertgruppsmöte den 6 november LRF Skogsägarna har beretts tillfälle till yttrande i rubricerat ärende med anledning av förordnande i expertgruppen. Vårt yttrande stöds av LRF och Skogsägarföreningarna Norra Skogsägarna, Skogsägarna Norrskog, Skogsägarna Mellanskog och Södra Skogsägarna. Sammanfattande synpunkter LRF Skogsägarna är i grunden positivt inställda till Miljömålsberedningens arbetsform och anser att beredningen är rätt forum att diskutera svåra och komplexa frågeställningar som kräver politiska avvägningar. Vi är dock mycket förvånade över det vägval och de förslag som nu har presenterats. Förslagen är ett tydligt avsteg från dagens skogspolitik med frihet under ansvar. Schabloniserade detaljregleringar om fasta skyddszoner och 10 träd per hektar innebär i princip att det frivilliga åtagandet med certifiering och frivilliga avsättningar förstatligas. I 2008 års skogspolitiska beslut sägs att grunderna i gällande skogspolitik fungerar bra och därför ska ligga fast, dessutom konstateras det i Kunskapsplattform 2011 att det finns goda möjligheter till högre måluppfyllelse inom ramen för frihet under ansvar. Vi kan inte se motiven till de långtgående förslagen. Bakgrundsbeskrivningen och problemanalysen ger inte heller något stöd som motiverar de långtgående förslagen. Det är anmärkningsvärt att förslagen läggs fram utan att konsekvenserna har belysts eller beräknats och trots att man inte har utrett om dagens miljöhänsyn är tillräcklig. Det har inte funnits tid till att närmare räkna på konsekvenser av förslagen. Vi kan dock konstatera att förslagen innebär en orimligt administrativ börda för såväl skogsägare som för Skogsstyrelsen, när i princip alla skogsbruksåtgärder blir samrådspliktiga. 1 (13)
Förslaget innebär inte på något sätt en förenkling för små skogsägare att bedriva skogsbruk. Den sammanlagda effekten av ett strikt förbud att avverka i hänsynskrävande biotoper, krav på minsta antal träd, fasta skyddszoner vid vatten m.m. gör med största sannolikhet att nästan varje avverkning kommer att gå i taket för intrångsbegränsningen, vilket automatiskt resulterar i att man måste anmäla avverkningen för samråd. LRF Skogsägarna vänder sig kraftigt mot att inte Skogsstyrelsens pågående dialog överhuvudtaget har beaktats. Förslagen i rapporten innebär istället att den pågående dialogen om miljöhänsyn inom Skogsstyrelsen, som snart pågått i två år och där utvecklade målbilder för bra miljöhänsyn nu börjar utkristallisera sig skjuts i sank. Dagens skogspolitik tar vara på enskilda skogsägares drivkrafter och engagemang. Ett engagemang som vilar på äganderättsliga principer bygger på ansvarskännande, kunnande, vilja och känslor för att lämna över sin skog till nästa generation. På så vis skapas incitament för att värna och utforma sin egen livsmiljö, vilket i sin tur ger en mångfald i skötsel och brukandet. Vi upplever inte att våra expertkunskaper och praktiska erfarenheter med kännedom om vad som skapar drivkrafter hos privata skogsägare har beaktats i utredningsarbetet. Processen har kännetecknats av allmänna diskussioner kring expertgruppens utredningsfrågor, utan att söka konstruktiva lösningar inom expertgruppen. LRF Skogsägarna anser inte att familjeskogsbrukets tidigare inspel har beaktats i samband med att förslagen tagits fram. Vi har presenterat en tydlig handlingsplan med konkreta åtaganden för att komma till rätta med de brister som förekommer i skogen. Våra åtaganden, tillsammans med det positiva arbete som nu pågår inom Skogsstyrelsens dialog om miljöhänsyn gör oss övertygade att vi kommer att nå en högre måluppfyllelse i framtiden. Enligt uppdraget ska miljömålsberedningen föreslå alternativa handlingsvägar. Det saknas i utkastet till rapport. LRF Skogsägarna presenterar här en alternativ handlingslinje inom ramen för dagens skogspolitik med frihet under ansvar. Allmänna synpunkter LRF Skogsägarna är förvånade över de långtgående förslagen som presenteras i utkastet. Förslagen är ett tydligt avsteg från dagens skogspolitik som bygger på frihet under ansvar. Istället föreslås schabloniserade detaljregleringar som inte är baserad på vetenskaplig grund. Detta trots att man i rapporten slår fast att det råder osäkerhet kring om miljöhänsynen såsom den är utformad idag är tillräckligt effektiv för att tillsammans med andra åtgärder skapa förutsättningar för att på sikt nå det skogspolitiska miljömålet. Förändringsförslagen bygger således på en osäkerhet och inte på något faktum att dagens hänsyn skulle vara otillräcklig. Miljömålsberedningens uppdrag har inte varit en ny skogspolitisk utredning. Men utkastet till rapport presenterar mer omfattande förslag till förändringar än vad den senaste skogsutredningen gjorde. Vi vill särskilt påpeka att det i 2008 års skogspolitiska beslut (prop. 2007/08:108) konstateras att grunderna i gällande skogspolitik fungerar bra och ska ligga fast, men att framtida klimatförändringar i högre grad ska beaktas. Vidare uttrycktes att en tydlig och väl definierad äganderätt är en förutsättning för att nå målen. 2 (13)
I regeringsuppdraget om en Kunskapsplattform som presenterades i mars 2011, gör Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bedömningen att det inom ramen för nuvarande skogs- och miljöpolitik går att nå högre måluppfyllelse för de studerade områdena. (Skogsstyrelsen, Meddelande nr 2-2011, sid 83). Eftersom regeringen 2008 ansåg att grunderna i gällande skogspolitik skulle ligga fast och att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 2011, bedömer det möjligt att nå en högre måluppfyllse inom ramen för frihet under ansvar undrar vi vad som hunnit förändrats så drastiskt det senaste året, att dessa omfattande förändringar av skogsvårdslagen är nödvändiga? LRF Skogsägarna tror på den nuvarande svenska skogsbruksmodellen och vi är övertygade om att den bidrar till en positiv utveckling av den biologiska mångfalden. Dagens modell med frihet under ansvar tar vara på enskilda skogsägares drivkrafter och engagemang. Ett engagemang som bygger på ansvarskännande, kunnande, vilja och känslor för att lämna över sin skog till nästa generation. De frivilliga avsättningarna är ett lysande exempel på detta. En ny skogspolitik kan inte formas, utan en trovärdig utvärdering av nuvarande skogsbruksmodell. Vi delar inte synen på att en detaljerad lagstiftning och statligt förmynderi skulle skapa en bättre naturvård och öka möjligheterna att nå miljömålen. Tvärtom underminerar det skogsägarnas engagemang och stolthet att fritt forma och verka för god skogskötsel och miljöhänsyn. I omvärlden lyfter man i allt högre utsträckning fram ideella krafter och åtaganden som en grundbult i det civila samhället. Varför skulle skogen och skogsbruket vara undantaget? LRF Skogsägarna har tidigt i processen presenterat en tydlig strategi och handlingsplan med konkreta åtgärder och åtaganden för att komma till rätta med de brister som förekommer i skogen. Dessa inspel har inte beaktats i förslaget om utveckling av den lagstadgade miljöhänsynen som återfinns i utkastet. Istället presenteras ett förslag om en ny skogsvårdsförordning med motivet att göra det tydligare för framförallt enskilda skogsbrukare med små markinnehav. LRF Skogsägarna anser inte att förslaget varken gör det enklare eller tydligare för enskilda skogsbrukare. Ett förbud mot ingrepp i hänsynskrävande biotoper kräver att dessa biotoper enkelt ska kunna avgränsas från angränsande skog. Detta är svårt eftersom gränserna ofta är flytande och måste bedömas subjektivt. Förslaget till förbud samt krav på 15 meter skyddszon vid vattendrag, innebär således enligt vår mening att pågående markanvändning avsevärt försvåras. De omfattande kraven innebär att intrångsbegränsningen kommer att överskridas för i stort sätt varje avverkning, vilket i sådant fall innebär samråd med myndigheten för i princip alla skogsbruksåtgärder enligt förslaget. Vi anser inte heller att naturvårdsarbetet gynnas av förslaget. Förslaget tar även bort incitamenten för att nyskapa naturvärden, t.ex. i form av högstubbar, lämna kantzoner mot andra ägoslag än vatten eller övriga frivilliga insatser från skogsbruket. Bakgrundsbeskrivningen i utkastet visar att naturvårdsarbetet i många fall går i rätt riktning, vilket är positivt. Resultaten av dessa förbättringar härrör från tiden innan Skogsstyrelsens dialogprojekt initierades. Vi delar uppfattningen att nuvarande brister framför allt är kopplat till vattenhänsyn, hänsynskrävande biotoper och körskador. LRF Skogsägarna har vid flera tillfällen understrukit att stora insatser görs för att komma till rätta med bristerna. Förslaget om fasta skyddszoner tar dock bort incitament för både markägarorganisationer och skogsägare att exempelvis införa Blå målklassning i skogsbruksplaner, ett viktigt arbete som påbörjats, men som med förslaget skulle vara bortkastat. Vi är övertygade om att de gemensamma målbilder för en bra och utvecklad miljöhänsyn som nu utarbetas inom Skogsstyrelsens dialogprojekt, tillsammans med en ny hänsynsuppföljning som inkluderar en lärprocess kommer att leda till stor framgång för utvecklingen av miljöhänsynen i skogen. Sedan ett par år tillbaka har arbetet med att komma till rätta med körskador och utvecklad hänsyn mot vatten intensifierats. Bland annat har en branschgemensam miljöpolicy för att minimera 3 (13)
körskador tagits fram och omfattande utbildningar har genomförts. Som en följd minskar också antalet transporter över vattendrag, vilket nämns på sidan 25. Skogsägarrörelsen genomför även studiekampanjen Skogens Vatten under perioden 2012-2014 och under 2012 har över 100 cirkelledare utbildats. I delbetänkandet, Plan för framtagandet av en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning (SOU 2012:15, sid 57) anges att utredningsarbetet ska bedrivas i nära samarbete med det arbete som ser över föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen som redan pågår inom Skogsstyrelsen. Vi kan konstatera att så inte har varit fallet. Förslagen i rapporten innebär istället att den pågående dialogen om miljöhänsyn inom Skogsstyrelsen, som snart pågått i två år och där utvecklade målbilder för bra miljöhänsyn nu börjar utkristallisera sig skjuts i sank. Inte minst arbetet i översynsgruppen, naturvårdsgruppen och arbetsgruppen för mark och vatten. Vi upplever inte att våra expertkunskaper och praktiska erfarenheter med kännedom om vad som skapar drivkrafter hos privata skogsägare har beaktats i utredningsarbetet. Processen har kännetecknats av allmänna diskussioner kring expertgruppens utredningsfrågor, utan att konstruktivt söka lösningar inom gruppen. Istället presenteras nu ett mycket långtgående förslag som tagits fram utan några som helst konsekvensanalyser och utan att beakta förslagen i Kunskapsplattformen eller det värdefulla arbete som nu pågår inom Skogsstyrelsens dialog om miljöhänsyn. Läser man bakgrundsbeskrivningen i rapporten av vad som görs inom skogsbruket och pågående utvecklingsinsatser, finner vi inte heller här några belägg eller motiveringar som stödjer expertgruppens förslag att frångå dagens skogspolitiska inriktning. I miljömålsberedningens uppdrag ingår även att föreslå alternativa handlingsvägar. Detta har inte beaktats i rapporten. Vår uppfattning är att det råder stor oenighet inom expertgruppen över de presenterade förslagen. LRF Skogsägarna väljer därför att presentera en alternativ handlingslinje inom ramen för frihet under ansvar som gagnar såväl naturvården, klimatet, skogsägaren och samhället. Denna alternativa handlingslinje ska även beakta LRF Skogsägarnas åtaganden som vi presenterade för miljömålsberedningen redan i juni 2012 (se bilaga 2). Vi lämnar även konkreta detaljsynpunkter på rapporten och konsekvenser av förslagen (se bilaga 1). 1. Uppdraget LRF Skogsägarna ser positivt på miljömålsberedningens arbete och anser att beredningen är rätt forum att diskutera svåra komplexa frågeställningar som kräver politiska avvägningar. Expertgruppens frågeställningar är relevanta och det är viktigt med en genomlysning av frågorna. LRF Skogsägarna vill betona vikten av konsekvensanalyser och alternativa handlingsvägar. Vi anser att klimatfrågan borde inkluderas tydligare i expertgruppens rapport. Skogen är en förnybar resurs och en del av lösningen på klimatfrågan. Därför är det viktigt med en hög tillväxt och hög vitalitet i våra skogar, samt att träråvaran kommer samhället till del som substitution för fossila och resurskrävande material. En annan mycket viktig fråga som är viktig för den biologiska mångfalden, men som vi saknar helt i utredningsarbetet, är viltfrågan. LRF Skogsägarna har beaktat denna viktiga fråga i vår alternativa handlingslinje som vi presenterar nedan. 2. Utgångspunkter för expertgruppens arbete LRF Skogsägarna delar synen om att det är viktigt med en helhetssyn för att vi ska använda samhällets resurser på ett optimalt sätt. I avsnittet beskrivs att staten inte på egen hand kan skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar markanvändning, utan att initiativ och ansvar från andra aktörer i samhället är en viktig del. Detta är precis vad nuvarande politik med frihet under ansvar går ut på. LRF Skogsägarna menar att den svenska modellen för skogsbruk där vi kombinerar produktion och 4 (13)
miljöhänsyn i grunden fungerar bra, men kan och ska utvecklas. Utgångspunkten menar vi måste vara den enskildes engagemang, intresse och kunskap som vilar på äganderättsliga principer. På det viset skapas incitament och drivkrafter för att värna och utforma sin egen livsmiljö, vilket i sin tur ger en mångfald i skötsel och brukande av privata fastigheter. Det finns över 300 000 skogsägare, alla med olika mål och detta borde staten ta tillvara. Det bidrar starkt till ett variationsrikt och mångfacetterat landskap som rymmer både miljö- och upplevelsevärden och då finns också möjligheter att på ett problemlösande och fruktbart sätt utveckla modellen med kombinationen av frivillighet och regelverk. LRF Skogsägarna ser frivilliga avtalslösningar som tar vara på markägarnas engagemang att bevara och utveckla såväl natur-, kultur- och sociala värden i enlighet med KOMET-programmet som en framkomlig väg. 3. Det svenska arbetet med miljöhänsyn i skogsbruket LRF Skogsägarna anser att slutsatserna från 2008 års politiska beslut bör utvecklas i rapporten. I skogspolitiska propositionen, En skogspolitik i takt med tiden (Prop. 2007/08:108) meddelades att en ökad tillväxt i skogen bör främjas inom ramen för skogspolitikens jämställda mål och att Skogsstyrelsens rådgivning och information i syfte att öka tillväxten i skogen bör utvecklas. Ytterligare åtgärder som framhölls för en ökad produktion av biomassa var t.ex. ökad användning av förädlat föryngringsmaterial, minskade viltskador, ökad röjningsintensitet, effektivare skogsmarksgödsling, ett förtydligat regelverk för dikesrensning och ett ökat uttag av biobränsle. LRF Skogsägarna ser inte att motiven för regeringens önskemål på något sätt har minskat de senaste åren. Ett aktivt brukande med hög och uthållig skogsproduktion där träråvaran kommer samhället till del som substitution för fossila och resurskrävande material är det långsiktigt mest effektiva sättet att bidra till lösningen på klimatproblemet. Vi anser därför att expertgruppen bör lämna ett förslag för att beakta framtida klimatförändringar. För att klara uppsatta miljökvalitetsmål krävs att målen är rimligt formulerade. Regeringen beslutade 26 april 2012 om reviderade preciseringar för Levande skogar. Det är mot dessa preciseringar som utvärdering sedan görs för att följa upp måluppfyllelsen. LRF Skogsägarna har varit kritisk till processen med framtagandet av nya preciseringar. Vi menar att beslutade preciseringar är för många och för dåligt underbyggda. Miljökvalitetsmålet Levande Skogar har genom de beslutade preciseringarna förskjutits, från att ha varit ett mål för skogen till att bli ett mål för skogsbruket. I stort sett samtliga preciseringar och strecksatser tar sikte på skogsbruket. 4. Utvecklingsbehov för arbetet med miljöhänsyn i skogsbruket Se bilaga 1 för LRF Skogsägarnas detaljsynpunkter på avsnittet. 5. Frivilliga insatser som en förutsättning att nå miljömålen LRF Skogsägarna avstyrker expertgruppens förslag. LRF Skogsägarna anser att frivilliga avsättningar är viktiga och bör hanteras av expertgruppen för skydd och skötsel. Detta avsnitt bör enligt vår mening istället handla om hur frivilliga insatser i naturvårdsarbetet kan utvecklas i det brukade vardagslandskapet och hur frivilliga insatser kan bidra till att mildra klimateffekterna. Men eftersom avsnittet nu beskrivs här väljer vi ändå att lämna konstruktiva synpunkter på avsnittet och en alternativ handlingslinje. 5 (13)
Det är viktigt att ta vara på det engagemang och de drivkrafter som styr att privata skogsägare utför stora insatser utöver lagens krav och som kommer samhället till del, utan ekonomisk kompensation från staten. Skogsstyrelsen har i juni 2012 presenterat en rapport där de frivilliga avsättningarnas kvalitet, kvantitet och långsiktighet har undersökts. (Skogsstyrelsen, Rapport nr 5-2012). Undersökningen bygger på den metodik som Skogsstyrelsen i samarbete med SLU tagit fram enligt regeringsuppdraget (Jo 2008/1882) och som presenterats i Skogsstyrelsens meddelande nr 3-2009. Expertgruppens förslag kan, som det nu är formulerat, inte tolkas på annat sätt än som ett misstroende mot markägarnas frivilliga avsättningar och den uppföljning som Skogsstyrelsen gjort av avsättningarna. Miljömålsberedningen måste fundera över vad samhället riskerar om inte privata skogsägare uppfattar att deras insats är värdefull. Det finns enligt LRF Skogsägarna en uppenbar risk att utvecklingen av den positiva trenden med de frivilliga avsättningarna bryts om inte deras insatser värdesätts, utan istället ifrågasätts. Regeringen bör istället ge Skogsstyrelsen i uppdrag att uppmuntra och informera skogsägare om vilka biotoper som är särskilt värdefulla för den biologiska mångfalden och om de frivilliga avsättningarnas betydelse för samhället. LRF Skogsägarna föreslår följande handlingsväg; Expertgruppen föreslår att: Regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att uppmuntra och informera skogsägare om vilka biotoper som är särskilt värdefulla för den biologiska mångfalden och vilken betydelse de frivilliga insatserna har för samhället. Regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med SLU utveckla en strategi för hur skogen kan bidra till att lösa klimatproblematiken. Regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en rådgivningsstrategi för att utveckla och stimulera en miljöhänsyn som inkluderar eller kombineras med mer skötsel. Rådgivningen ska omfatta information om behovet av naturvårdande skötsel både i brukade och avsatta områden. Regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att inventera och säkerställa faktabasen i älgförvaltningsgruppernas arbete. Vidare ska Skogsstyrelsen genomföra en informationssatsning till skogsägare och jägare om viltskadornas inverkan på tillväxt, kvalitet och konsekvenser för den biologiska mångfalden. Utbildningsinsatsen ska ske i nära samverkan med skogsnäringen. Expertgruppen bedömer: Frivilliga insatser från hela samhället är fortsättningsvis avgörande för att de skogliga miljömålen ska kunna nås. Skogsägare som frivilligt undantar skogsmark för naturvårdsändamål utan kostnad för staten är värdefulla för den biologiska mångfalden och bör uppmuntras. Här ingår bl.a. skogsbrukets certifieringssystem, frivilliga avsättningar och naturvårdsarbete som sker utöver certifiering, lag eller andra statliga insatser. Motivering Skogen är en förnybar resurs och en del av lösningen på klimatfrågan. Därför är det viktigt med en hög tillväxt i våra skogar och att träråvaran kommer samhället till del som substitution för fossila och resurskrävande material. Ett aktivt brukande med hög och uthållig skogsproduktion är det mest effektiva sättet att bidra till lösningen på klimatproblemet och för att åstadkomma en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Att enbart spara kol i det skogliga ekosystemet ger en mindre klimatnytta. I skogspolitiska beslutet från 2008 konstateras att framtida klimatförändringar i högre grad bör beaktas. LRF Skogsägarna föreslår därför att Skogsstyrelsen tillsammans med SLU får i uppgift att utveckla en strategi för att möta framtida klimatutmaningar. 6 (13)
Stora arealer skyddad skog är i akut behov av skötsel för att inte naturvärden ska gå förlorade. Framför allt är det igenväxning av gran samt upphörd hävd som är de största hoten. Under den senaste tioårsperioden bedöms mindre än en femtedel av behovet av naturvårdande skötsel ha utförts inom formellt skyddade områden och runt en tiondel i de frivilliga avsättningarna (Naturvårdsverket - Rapport 6500, juni 2012 Steg på vägen, Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012). Genom att påskynda biologiska processer med en aktiv naturvård och naturvårdande skötsel kan naturvärden snabbare utvecklas. LRF Skogsägarna föreslår därför att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en rådgivningsstrategi för att utveckla och stimulera en miljöhänsyn som inkluderar eller kombineras med mer skötsel. I redovisningen av regeringsuppdraget om en kunskapsplattform konstateras att hjortdjurens inverkan på möjligheten att nå specifika miljömål med syfte att värna den biologiska mångfalden är tämligen svagt analyserad (Skogsstyrelsen, Meddelande nr 2-2011, sid 79). Ett för högt betestryck ger en felaktig trädslagssammansättning och exempelvis tallskog blir granskog. Lövskog betas så hårt att det skadar den biologiska mångfalden. LRF Skogsägarna föreslår därför regeringen att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att inventera och säkerställa faktabasen i älgförvaltningsgruppernas arbete. Vidare ska Skogsstyrelsen genomföra en utbildningssatsning till skogsägare och jägare om viltskadornas betydelse för tillväxt, kvalitet och påverkan på den biologiska mångfalden. Utbildningssatsningen bör göras i nära samarbete med skogsnäringen. 6. Lagstiftning LRF Skogsägarna avstyrker expertgruppens förslag. Som vi beskriver i våra allmänna synpunkter är LRF Skogsägarna mycket förvånade och kritiska över de långtgående förslagen i detta avsnitt. Förslagen är ett tydligt avsteg från dagens modell med frihet under ansvar och kan ses som ett förstatligande av certifieringsarbetet och de frivilliga åtaganden som ligger inom sektorsansvaret. Avsteget föreslås trots att regeringen 2008 i det skogspolitiska beslutet konstaterar att modellen fungerar bra, men att en anpassning med hänsyn till klimatförändringarna bör göras. Likaså bedömer Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 2011, att det är möjligt att nå en högre måluppfyllelse inom ramen för frihet under ansvar. Bakgrundsbeskrivningen i utkastet till rapport ger inte heller något stöd för de omvälvande förändringarna som föreslås av expertgruppen. Konsekvenser av expertgruppens förslag I avsnitt 6.2.1 En ny skogsvårdsförordning, anges att ambitionen med förslaget är att göra det tydligare för framförallt enskilda skogsbrukare med små markinnehav att veta vad som förväntas av dem och att detaljnivån därför måste vara fortsättningsvis hög. Vi ser inte hur det här förslaget på något sätt ska göra det enklare för små skogsägare att bedriva skogsbruk. Administrationen kommer att öka samtidigt som skogsbruket blir mer stelbent och likformat. LRF Skogsägarnas bedömning utifrån nuvarande aktivitet i skogsbruket och en oförminskad avverkning är att nuvarande förslag skulle innebära ca 300 000 1 nya samrådsärenden per år. Egentligen kommer ännu fler samråd att krävas om röjningsbehovet ska minskas. 1 Beräkningen bygger på att det idag sker ca 50 000 slutavverkningsanmälningar om totalt 200 000 ha, därtill sker gallring på drygt 400 000 ha och röjning på drygt 300 000 ha och vi antar att arealerna som behandlas per åtgärd är liknande för alla tre åtgärder. 7 (13)
Ett förbud om skogsbruksåtgärder i hänsynskrävande biotoper försvårar pågående markanvändning. Gränserna i en hänsynskrävande biotop är ofta flytande och svåra att avgränsa. Ett förbud skulle innebära att enskilda skogsägare inte kan utföra skogliga åtgärder, utan att först samråda med Skogsstyrelsen för att inte riskera en sanktionsavgift. Detta gäller inte bara föryngringsavverkning, utan även vid gallring och röjning. Det finns en stor risk att man från myndighetshåll skapar en passivitet i brukandet. Flera hänsynskrävande biotoper är dessutom i behov av skötsel, framförallt kopplat till gran som tar över i lövområden. Vi vänder oss kraftigt mot att införa obligatoriska skydds- och kantzoner enligt förslaget. Det skulle grovt räknat innebära att 4,5 procent av den produktiva skogsmarken avsätts bara i skyddszoner 2. I det fall ett vattendrag rinner genom en genomsnittlig avverkningstrakt inom privatskogsbruket kommer enbart kantzonerna i många fall täcka hela intrångsbegränsningen, och någon annan hänsyn ska då prioriteras bort. Det innebär att ett samråd om prioriteringen måste ske. Vi kan inte se hur detta gör det tydligare och enklare för mindre markägare. Tanken på att införa fasta skyddszoner var uppe redan 1993 men förkastades eftersom det avsevärt skulle försvåra pågående markanvändning. I arbetsgruppen för mark och vatten inom Skogsstyrelsens dialog för miljöhänsyn har man jobbat med den här frågan och kommit fram till att en fast metergräns inte är en bra målbild av en skyddszon. Istället diskuteras hur funktionella skyddszoner kan skapas för framtiden. Kunskapen som tagits fram i dialoggruppen har inte beaktats i förslaget och en kunskapsöverföring måste ske. Det är konstigt om man går åt olika håll i den här frågan. Förslaget om alternativa sträckningar för skogsbilvägar belyser inte vem som ska betala om det dyrare alternativet för vägsträckning ska gälla. Ingår det i intrångsbegräsningen? Och vem ska stå för kostnaden av utredningen? Den sammanlagda effekten av ett strikt förbud att avverka i hänsynskrävande biotoper, krav på minsta antal träd, fasta skyddszoner vid vatten m.m. gör med största sannolikhet att nästan varje avverkning kommer att gå i taket för intrångsbegränsningen, vilket automatiskt resulterar i att man måste anmäla avverkningen för samråd. Det kommer självfallet att öka både Skogsstyrelsens och skogsägarnas administrativa kostnader och börda. Det nya förslaget innebär även att samråd ska ske för gallring och röjning. LRF Skogsägarna föreslår följande handlingsväg; Expertgruppen föreslår: Att Miljömålsberedningen avvaktar de målbilder som presenteras inom ramen för Skogsstyrelsens dialog om miljöhänsyn. Att regeringen därefter ger Skogsstyrelsen i uppdrag att implementera de målbilder som kommer ut ur den pågående dialogen om miljöhänsyn i allmänna råd. Skogsstyrelsen ska även genomföra en riktad utbildning till skogsbrukets och myndighetens personal om målbilder för bra miljöhänsyn. Utbildningsinsatsen ska ske i nära samarbete med skogsnäringen. Att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppgift att ersätta dispenskraven i 10 SvL för annan avverkning, med en anmälan enligt 14 skogsvårdslagen. 2 Det finns 150 000 km större vattendrag och drygt 527 000 km mindre vattendrag. Totalt 677 000 km. Den produktiva skogsmarken täcker 55 % av Sveriges yta och därför kan antas att minst 50 % av vattendragen återfinns här. Med 15 m skyddszon till hälften av Sveriges vattendrag blir 4,5 % av den produktiva skogsmarken drabbad och med 10 meters radie 3 %. Detta innebär att taket för intrångsbegränsningen kommer att nås i många fler fall än vad som sker med Skogsstyrelsens definition idag. Därtill finns 100 000 sjöar á 0,4 km2 i genomsnitt, dessa dock inte inräknade i ovan nämnda arealandelar. 8 (13)
Motivering Våren 2011 redovisade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringsuppdraget Kunskapsplattform för hållbart brukande av skog. Syftet med arbetet var att analysera om hur man kan uppnå en större måluppfyllelse när det gäller målrelaterade mål för hållbart skogsbruk. Arbetet visade på: Skillnader i målbild och uppföljningssystem Svag kunskap/förståelse av målnivåer Nuvarande Polytaxresultat ger inte tillräcklig vägledning i vad bristerna består i. För att komma tillrätta med detta åtog sig Skogsstyrelsen att initiera en utökad dialog i samverkan med skogssektorn om mål, lagkrav och uppföljning av miljöhänsyn. Målsättningen med projektet Dialog om miljöhänsyn är: Ökad samsyn om sektorsansvaret Utvecklade sätt att beskriva målbilder för bra miljöhänsyn Väl kända lagkrav för miljöhänsyn Uppföljningssystem som kan utgöra grund för en fortsatt utvecklings- och lärprocess. LRF Skogsägarna föreslår att Miljömålsberedningen avvaktar de målbilder som kommer att presenteras inom Skogsstyrelsens dialog om miljöhänsyn. Det är viktigt att erfarenheterna från dialogen tas om hand och omsätts i det praktiska skogsbruket. Därför föreslår expertgruppen att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att implementera de målbilder som kommer ut ur den pågående dialogen om miljöhänsyn i allmänna råd och föreskrifter. Skogsstyrelsen ska även genomföra en riktad utbildning till skogsbrukets och myndighetens personal om målbilder för bra miljöhänsyn. Utbildningsinsatsen ska ske i nära samarbete med skogsbruket. Ett krav på tio träd per hektar är att frångå skogsbrukets sektorsansvar genom att certifieringskraven överförs till lag. Skogsägarföreningarna arbetar aktivt och framgångsrikt med att certifiera privata skogsägare och kommer att fortsätta med det. Träd som lämnas kvar på hygget ger en tillväxtminskning i nästkommande bestånd. Det är orsaken till att fröträd tas ner då den nya föryngringen kommer upp. Därför är det effektivt att samla naturvårdsträd i grupper på det sätt som görs idag. Det är effektivt även ur miljösynpunkt eftersom mikroklimatet (och därmed känsliga arter) gynnas av att träden står samlade. I Skogsstyrelsens förslag till regelförenklingar föreslås att dispens från tillåtna avverkningsformer tas bort och ersätts med ett krav på anmälan (Skogsstyrelsen, meddelande nr 1-2012.) LRF Skogsägarna stödjer förslaget med anmälningsplikt. På så sätt får Skogsstyrelsen information om var exempelvis alternativa brukningsmetoder tillämpas och kan skicka en riktad rådgivning. Ett anmälningsförfarande innebär även vissa administrativa lättnader för Skogsstyrelsen. 7. Ett variationsrikt skogsbruk LRF Skogsägarna avstyrker expertgruppens förslag. Med anledning av vad expertgruppen föreslagit tidigare i rapporten om ny skogsvårdsförordning, detaljreglering med schabloniserade skyddszoner och lämnade av ett visst antal träd vid avverkningar och på det sätt förslagen är formulerade i utkastet, avstyrker LRF Skogsägarna expertgruppens förslag 9 (13)
till ett variationsrikt skogsbruk. Vidare ställer vi oss frågande till vad som egentligen menas med ett variationsrikt skogsbruk? Hur definieras detta och vad är det egentligen man vill uppnå som vi inte lever upptill idag? LRF Skogsägarna upplever att nuvarande modell med frihet under ansvar är det bästa sättet att skapa ett variationsrikt skogsbruk på. Ingen privat skogsägare är den andra lik och just detta skapar, som vi ser det, en önskvärd variation i skogen och i skogsbruket. Den grundläggande drivkraften för en skogsägare som brukar jord och skog är den privata äganderätten och möjligheten att fritt bruka och förvalta sin egendom. Med det följer ansvarskännande, kunnande och vilja att lämna efter sig en skog till nästa generation. En skog som stigit i värde, ekonomiskt, känslomässigt och upplevelsemässigt. Känslan av att äga och bruka sin skog utifrån eget omdöme, behov och kunskap karaktäriserar skogsägarens kärlek för skogen. På så vis skapas incitament och drivkrafter för att värna och utforma sin egen livsmiljö, vilket i sin tur ger en mångfald i skötsel och brukande av privata fastigheter. Det bidrar starkt till ett variationsrikt och mångfacetterat landskap som rymmer såväl miljö- och upplevelsevärden. LRF Skogsägarna anser inte att det är Skogsstyrelsens uppgift att utveckla kunskaperna om alternativa skogsbruksformer. Det är en uppgift som forskarna bör ta hand om. Myndighetens uppgift blir senare att informera och utbilda skogsägare om den kunskap som forskarna kommer fram till. En av expertgruppens utredningsfrågor var att utreda huruvida den nuvarande skogsvårdslagen försvårar andra former än trakthyggesbruk? Anledningen har varit att förespråkare för kontinuitetsskogsbruk menat att 10 i skogsvårdslagen med tillhörande föreskrifter och allmänna råd begränsat möjligheterna att använda alternativa brukningsmetoder. I en nyligen presenterad rapport konstaterar Lars Lundqvist, Docent i skogsskötsel, vid institutionen för skogens ekologi och skötsel på SLU att det är precis tvärt om. Lagstiftningen tillåter nämligen betydligt hårdare gallringar i full- och flerskiktad skog än i enskiktad skog. Skogsvårdslagstiftningen ger alltså större spelrum för blädningsbruk än för trakthyggesbruk. Arealen fullskiktad granskog är dock så begränsad att det knappast finns skäl att revidera skogsvårdslagstiftningen bara för att undvika risken för alltför hårda blädningar på denna lilla areal (Skogsstyrelsen, Rapport nr 11-2012). LRF Skogsägarna föreslår följande handlingsväg; Expertgruppen föreslår att: SLU får i uppdrag att utveckla kunskaperna om de till trakthyggesbruket alternativa skogsbruksformerna inom ramen för Future Forest. Skogsstyrelsen får i uppdrag att se över allmänna råd till 5, 6 och 10 SVL i syfte att tillse så att inte kontinuitetsskogsbruk försvåras utifrån regionala förutsättningar eller trädslagsblandning. Skogsstyrelsen får i uppgift att utveckla sin rådgivning till skogbruket för att verka för ett hållbart, variationsrikt och klimatsmart skogsbruk. Motivering Det finns idag endast ofullständiga vetenskapliga försök som visar på den långsiktiga produktionen och ekonomin för andra skogsskötselsystem än trakthyggesbruk (Kuuluvainen m.fl. 2012). Det är angeläget att skogsforskningen fortsätter att utveckla och förfinar prognosinstrument som gör det möjligt att med större säkerhet bedöma framtida produktion vid användande av andra 10 (13)
skogsskötselsystem. Det är också angeläget att skogsforskningen anlägger produktions/skötselförsök innan rekommendationer ges från myndigheter. LRF Skogsägarna anser att skogsvårdslagens nuvarande utformning inte utgör något hinder för exempelvis ett ansvarsfullt utformat kontinuitetsskogsbruk. Vi rekommenderar kontinuitetsskogsbruk i områden där natur eller sociala värden är höga, och där målklassningen i Grön plan är NS eller PF/K. Eventuella förändringar i regelverket får inte leda till oklarheter beträffande återväxtplikt, eller till att exploaterande skogsbruk utvecklas. Det var just för att undvika ett exploaterande skogsbruk som 10 tillkom i skogsvårdslagen. LRF Skogsägarna anser att paragrafen är viktig och måste finnas kvar, den ger också Skogsstyrelsen möjlighet att ge råd och tillsyn beträffande naturvård. En översyn av tillämpningen av 10 SvL bör göras inom ramen för allmänna råd och beakta regionala förutsättningar samt trädslagssammansättning. I en skogspolitik i takt med tiden (Prop. 2007/08:108) meddelades att en ökad tillväxt i skogen bör främjas inom ramen för skogspolitikens jämställda mål och att Skogsstyrelsens rådgivning och information i syfte att öka tillväxten i skogen bör utvecklas, samt att framtida klimatförändringar i högre grad bör beaktas. Ytterligare åtgärder som framhölls för en ökad produktion av biomassa var t.ex. ökad användning av förädlat föryngringsmaterial, minskade viltskador, ökad röjningsintensitet, effektivare skogsmarksgödsling, ett förtydligat regelverk för dikesrensning och ett ökat uttag av biobränsle. Mer skog i skogen och aktiv skötsel gör att mer kol binds in från luftens koldioxid. Det gör skogen till en kolsänka. Det ger oss en möjlighet att aktivt minska växthuseffekten. Att välja produkter baserade på trä istället för olja, stål och kol är positivt för klimatet. Det beror på att utsläppen från fossila bränslen minskar och att det kol som lagras i trädet då det växer finns kvar i träprodukter som tillverkas av träden som avverkas. Skogen som förnybar råvara är en grundbult för våra möjligheter till fortsatt välfärd och en del av lösningen på klimat- och energiomställningen. Därför är det viktigt med en hög tillväxt i våra skogar och att träråvaran kommer samhället till del både som industriråvara och en energibas. Expertgruppen föreslår därför att Skogsstyrelsen får i uppgift att utveckla sin rådgivning till skogsbruket för att verka för ett hållbart, variationsrikt och klimatsmart skogsbruk. 8. En effektiv tillsyn LRF Skogsägarna tillstyrker förslaget LRF Skogsägarna tillstyrker förslaget men föreslår följande lydelse Expertgruppen föreslår: Att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att se över sin verksamhet så att myndighetens olika roller tydliggörs. 9. En förbättrad skoglig planering LRF Skogsägarna tillstyrker förslaget LRF Skogsägarna föreslår dock att uppdraget förtydligas genom att berörda myndigheter ska samverka med skogsnäringen och ideella organisationer om behovet. 11 (13)
Expertgruppen föreslår: Regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag att - kvalitetssäkra informationen i existerande databaser för att underlätta den skogliga planeringen, Regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag att tillsammans med skogsnäringen och ideella organisationer - analysera behovet av nya inventeringar eller kompletteringar av genomförda sådana i syfte att förbättra den skogliga planeringen, - utveckla kunskapen om kvaliteten på skogslandskapets vattenmiljöer, samt tillgängliggöra och kvalitetssäkra informationen om vattenskyddsområden, samt - säkerställa att relevant information blir tillgängligt genom att intensifiera arbetet med En dörr in. Det är viktigt att information som återfinns i externa databaser är kvalitetssäkrat för att underlätta den skogliga planeringen. LRF Skogsägarna vill särskilt lyfta behovet av att kvalitetssäkra avgränsningen av äldre nyckelbiotoper som registrerats i början av 1990-talet. Det finns stora arealer nyckelbiotoper på privat mark som är schablonmässigt utritade och det är inte alltid de högsta naturvärdena som är registrerade. Ny kunskap har kommit fram och det finns därför anledning att kvalitetssäkra, gränsjustera och i vissa fall avregistrera nyckelbiotoper. 10. Sektorsmål LRF Skogsägarna tillstyrker förslaget om sektorsmål, men avstyrker förslaget att sektorsmålen och åtgärdsprogrammen ska utgöra ett så kallat nationellt skogsprogram för Sverige. Expertgruppen föreslår: Skogsstyrelsen får i uppdrag att i dialog med skogsnäringen och ideella organisationer ta fram nya sektorsmål för perioden fram till 2020, utveckla arbetssättet med sektorsmålen genom att koppla åtgärdsprogram till målen, samt utveckla uppföljningen av mål och åtgärder. LRF Skogsägarna förespråkar en ny uppsättning skogliga sektorsmål och vill bidra aktivt i en sådan process. Antalet mål bör vara betydligt färre än tidigare så att fokus och styrning kan läggas på de mest prioriterade åtgärderna. I processen bör ett nytt konkret mål för den generella miljöhänsynen utformas. Till dessa sektorsmål bör åtgärdsprogram kopplas, vilket inte har gjorts vid tidigare utformning av skogliga sektorsmål. Däremot avstyrker vi förslaget att sektorsmålen ska utgöra ett nationellt skogsprogram. LRF Skogsägarna förselår att regeringen hanterar den frågan som en separat utredning. 12 (13)
11. Åtgärder för att bevara och utveckla natur- och kulturvärden LRF Skogsägarna avstyrker expertgruppens förslag. Vi föreslår istället följande formulering. Expertgruppen föreslår: Expertgruppen bedömer att åtgärder för att bevara och utveckla natur, kultur- och sociala värden är angelägna och att det är viktigt att ta tillvara markägarnas engagemang. Effektiviteten av befintliga ekonomiska styrmedel är dock osäker. Expertgruppen föreslår därför att regeringen ger Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera befintliga stöd och föreslå framtida utformning i syfte att åstadkomma ökad effektivitet. Att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket utreda hur frivilliga avtalslösningar kan utvecklas i enlighet med KOMET programmet för skogar med höga sociala värden. Uppdraget ska ske i dialog med skogsnäringen och ideell naturvård. I Naturvårdsverkets rapport Förslag till mål för friluftspolitiken, redovisning av regeringsuppdrag, (Naturvårdsverket, Rapport 6476, mars 2012) listas tio förslag till mål för friluftspolitiken. För att möta dessa mål, bör möjligheten för privata skogsägare att kunna teckna frivilliga avtalslösningar i områden som frekvent används av exempelvis friluftsliv och skolor. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket får därför i uppgift att utreda hur frivilliga avtalslösningar kan utvecklas för skogar med höga sociala värden. Restaurering och naturvårdande skötsel av skyddade områden har stor potential och kan utvecklas. LRF Skogsägarna är villigt att delta i en dialog med myndigheter och ideell naturvård för att ta fram eller uppdatera förvaltningsplaner för formellt skyddade områden. Vi ser att arbetet med restaurering och naturvårdande skötsel i befintliga reservat måste utvecklas och prioriteras före nya avsättningar av skogsmark. Stora arealer skyddad skog är i akut behov av skötsel för att inte naturvärden ska gå förlorade. Framför allt är det igenväxning av gran samt upphörd hävd som är de största hoten. LRF Skogsägarna menar att regionala naturvårdsråd kan vara ett bra sätt att ta tillvara på lokalt engagemang och kunskap. Ett annat exempel är det arbete som Södra Skogsägarna gjort tillsammans med SLU och Skogforsk där man delat in landskapet i naturvärdesregioner. Landskapet har delats in utifrån typer av värdetrakter. Syftet har också varit att implementera underlaget i skogsbruksplanläggningen, för att på så sätt styra frivilliga avsättningar till prioriterade naturtyper. Ett annat syfte är att utifrån regionala/nationella naturvårdsstrategier öka kunskapen om en regions specifika värden Bilaga 1. Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) Med anledning av vad vi framfört ovan avstyrker LRF och LRF Skogsägarna förslag till ändringar i skogsvårdslagen. För detaljsynpunkter på avsnittet se LRF Skogsägarnas Bilaga 1. LRF SKOGSÄGARNA Jonas Eriksson, förordnad expert Sten Frohm, Skogsdirektör 13 (13)