VARFÖR ÄR DEN SVENSKA NATO-OPINIONEN SÅ NEGATIV?

Varför är den svenska NATO-opinionen så negativ? VARFÖR ÄR DEN SVENSKA NATO-OPINIONEN SÅ NEGATIV? ULF BJERELD S veriges säkerhetspolitiska läge har kanske aldrig varit bättre. Politiker, militärer och säkerhetspolitisk expertis är eniga i sin bedömning att risken för att Sverige mot sin vilja skall bli indraget i militära krigshandlingar i dagsläget är utomordentligt liten. Det enda orosmoment som kan anas vid horisonten är att den politiska situationen i Baltikum och i Ryssland utvecklas på ett sätt som ger upphov till en militär konfrontation mellan dessa stater i Sveriges närområde. 1 Men inte särskilt mycket tyder på att så skulle bli fallet under överskådlig framtid. I denna den bästa av säkerhetspolitiska världar är det svårt att få till stånd en säkerhetspolitisk debatt som verkligen utgår från svenska säkerhetspolitiska intressen. Så handlar t ex debatten om ett svenskt NATO-medlemskap inte så mycket om vad som vore bäst för Sverige, utan i stället om vad som vore bäst för omvärlden. Skulle balterna, skulle Europa, skulle världsfreden vinna på att Sverige blev medlem av NATO, eller tjänas dessa syften bättre av att Sverige håller fast vid sin militära alliansfrihet? Den altruism och den ideologisering som präglar dagens debatt är ett uttryck för att Sveriges säkerhetspolitiska läge i dag är så gott att det är svårt att hitta självklara säkerhetspolitiska argument för den ena eller andra ståndpunkten. I avsaknad på renodlade säkerhetspolitiska argument får folkopinionens åsikt i frågan en särskilt framträdande plats i diskussionen. Det visade sig inte minst i utrikesminister Anna Lindhs anförande vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i januari 2001, då Anna Lindh använde just folkopinionens inställning som ett av de mest centrala argumenten för en bibehållen svensk alliansfrihet. Argumentet återkom flera gånger. Anna Lindh sade t ex att säkerhetspolitiken, för att vara trovärdig, måste ha en stark folklig förankring. Hon betonade att den militära alliansfriheten har ett starkt folkligt stöd och att en majoritet av befolkningen avvisar idéer om ett svenskt NATO-medlemskap. Även i regeringens utrikespolitiska deklaration poängteras att den militära alliansfriheten har ett starkt stöd hos det svenska folket. Och i Försvarsberedningens betänkande som publicerades våren 2001 talas det om en stark folklig förankring för neutraliteten och alliansfriheten. Men att åberopa folkopinionen i säkerhetspolitiska frågor är ett tveeggat svärd. Kritikerna kan hävda att det är politikernas uppgift att leda opinionen, att försöka förändra den, och inte att slaviskt följa den. Å andra sidan måste man skilja 381

Ulf Bjereld mellan att leda opinionen och att springa ifrån opinionen. Det är svårt att se något annat politikområde där det är så viktigt att ha förtroende och någon form av åsiktsöverensstämmelse mellan väljarna och de valda som inom just utrikesoch säkerhetspolitiken. Folkopinionens åsikt om alliansfrihet eller svenskt NATO-medlemskap har under 1990-talet varit i huvudsak stabil. Andelen personer som motsätter sig ett svenskt NATO-medlemskap har varit betydligt större än andelen som förespråkar ett svenskt medlemskap. 2 Av 2000 års SOM-undersökning framgår att andelen NATO-motståndare fortfarande är betydligt större än andelen NATO-anhängare. Men motståndet har minskat något jämfört med föregående års undersökning. Tabell 1 Svenska folkets inställning till NATO-medlemskap, 1994-2000 (procent) Förslag: Sverige bör söka medlemskap i NATO Bra Varken Dåligt Summa Opinions- År förslag eller förslag procent balans 1994 15 37 48 100-33 1995 17 37 46 100-29 1996 21 34 45 100-24 1997 24 38 38 100-14 1998 22 35 43 100-21 1999 19 34 47 100-28 2000 24 31 45 100-21 Kommentar: Opinionsbalansen visar andelen som tycker att det är ett bra förslag minus andelen som tycker att det är ett dåligt förslag. Värdena kan därmed variera mellan +100 (alla tycker att det är ett bra förslag) och -100 (alla tycker att det är ett dåligt förslag). Positiva värden anger en övervikt för andelen som anser att det är ett bra förslag, medan negativa värden anger en övervikt för andelen som anser att det är ett dåligt förslag. Personer som ej besvarat frågan ingår inte i procentbasen. Av de tillfrågade hösten 2000 anser 24 procent att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i NATO, mot 19 procent 1999 och 22 procent 1998. Andelen som tycker att det är ett dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i NATO uppgår till 45 procent, mot 47 respektive 43 procent i föregående års undersökningar. Resultaten stämmer väl överens med den undersökning som Styrelsen för Psykologiskt Försvar (SPF) redovisat. SPF ställer frågan Om du fick bestämma tycker du att Sverige skall söka fullt medlemskap i NATO eller skall vi hålla fast vid alliansfriheten? I 2000 års SPF-studie ansåg 24 procent att Sverige skulle öka medlemskap i NATO och 62 procent att Sverige skulle hålla fast vid alliansfriheten. 3 En Sifo-mätning från december 2000 med frågan Tycker du att 382

Varför är den svenska NATO-opinionen så negativ? Sverige ska ansluta sig till försvarsalliansen NATO visar att 29 procent svarade ja och 48 procent svarade nej. Vi skall nu se vilka åsiktsskillnader som återfinns i olika befolkningsgrupper. Tabell 2 visar åsikt i NATO-frågan 1994-2000 efter kön, ålder och partisympati. Tabell 2 Svenska folkets inställning till NATO-medlemskap efter kön, ålder och partisympati, 1994-2000 (opinionsbalans) Förslag: Sverige bör söka medlemskap i NATO 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Samtliga -33-29 -24-14 -21-28 -21 Kön Man -30-22 -20-13 -18-25 -18 Kvinna -35-33 -28-16 -24-36 -24 Ålder 15-30 -45-29 -30-16 -12-26 -28 31-60 -32-32 -26-15 -27-30 -26 61-75 -20-17 -16-14 -12-28 -7 Partisympati Vänsterpartiet -58-53 -46-57 -39-55 -51 Socialdemokraterna -36-39 -38-30 -33-40 -41 Centerpartiet -35-26 -28-32 -29-40 -23 Folkpartiet -27-4 -24 +11-7 -31-27 Moderaterna -17 +2 +7 +21 +9 +4 +16 Kristdemokraterna -32-9 -24 +2-12 -14 +1 Miljöpartiet -61-42 -50-43 -52-50 -36 Kommentar: Se tabell 1. Ju mer negativ opinionsbalans, desto svagare stöd för att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Kvinnor har en mer negativ inställning än män till svenskt NATO-medlemskap. Så har det varit vid varje enskilt mättillfälle skillnaden har varierat mellan tre och elva balansmåttsenheter. Åsiktsskillnaderna mellan de olika åldergrupperna har varierat över tid. Vid flera mättillfällen har de äldsta varit minst negativa till ett svenskt NATO-medlemskap. Så är det även i 2000 års mätning. Gruppen mellan 61-75 år är minst negativ, medan NATO-motståndet är ungefär lika stort i övriga åldersgrupper. Bland partisympatisörerna är NATO-motståndet störst bland vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister. Moderaterna är det enda parti som uppvisar en klar övervikt för dem som förespråkar ett svenskt NATO-medlemskap. Inom kristdemokraterna väger det jämnt. Folkpartiet är det enda parti som officiellt driver linjen att Sverige skall söka medlemskap i NATO nu. Men internt är NATO-motståndet i folkpartiet starkt. 383

Ulf Bjereld Endast 19 procent av folkpartisterna förespråkar ett svenskt NATO-medlemskap, medan andelen NATO-motståndare uppgår till hela 46 procent. Balansmåttet (-27) är därmed ungefär detsamma som i föregående års mätning (-31). I vilken utsträckning motsvaras då motståndet mot ett svenskt NATO-medlemskap av ett stöd för den svenska alliansfriheten? Tabell 3 visar svenska folkets inställning till bibehållen alliansfrihet 1994-2000. Tabell 3 Svenska folkets inställning till bibehållen alliansfrihet, 1994-2000 (procent) Förslag: Sverige bör i fredstid föra en alliansfri politik, syftande till neutralitet i krig År Bra Varken Dåligt Summa Opinionsförslag eller förslag procent balans 1994 70 23 7 100 +63 1995 69 21 10 100 +59 1996 69 21 10 100 +59 1997 67 21 11 99 +56 1998 62 25 13 100 +49 1999 69 23 8 100 +61 2000 66 21 13 100 +53 Kommentar: Se tabell 1. Ju högre positiv opinionsbalans, desto starkare stöd för att Sverige skall bibehålla alliansfriheten. På frågan om Sverige i fredstid bör föra en alliansfri politik, syftande till neutralitet i krig svarade 66 procent av de tillfrågade att det var ett bra förslag, medan andelen som svarade att det var ett dåligt förslag uppgick till 13 procent. I föregående års undersökning uppgick motsvarande andelar till 69 respektive 8 procent. Hur fördelar sig då åsikterna i alliansfrihetsfrågan i olika befolkningsgrupper? Tabell 4 visar svenska folkets inställning till bibehållen alliansfrihet 1994-2000 efter kön, ålder och partisympati. De åsiktsmönster som återfinns i olika befolkningsgruppers inställning till alliansfriheten överensstämmer i huvudsak med de åsiktsmönster som återfinns i synen på svenskt NATO-medlemskap. Alliansfriheten har starkare stöd bland kvinnor än bland män. Yngre är något mindre positivt inställda till alliansfriheten, men åsiktsskillnaderna är små mellan olika åldersgrupper. Stödet för alliansfriheten är starkast bland centerpartister, vänsterpartister och socialdemokrater, medan det är svagast bland moderater. Hur kan vi förstå alliansfrihetens och neutralitetens starka ställning i den svenska folkopinionen? Varför har inte det kalla krigets slut och de förändrade säkerhetspolitiska förutsättningarna påverkat folkviljan i riktning bort från neutralitet och alliansfrihet, mot en mer positiv inställning till NATO-medlemskap? 384

Varför är den svenska NATO-opinionen så negativ? Tabell 4 Svenska folkets inställning till bibehållen alliansfrihet, efter kön, ålder och partisympati, 1994-2000 (opinionsbalans) Förslag: Sverige bör i fredstid föra en alliansfri politik, syftande till neutralitet i krig 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Samtliga +63 +59 +59 +56 +49 +61 +53 Kön Man +61 +53 +50 +52 +44 +55 +49 Kvinna +65 +66 +67 +59 +56 +68 +58 Ålder 15-30 +62 +50 +54 +52 +39 +56 +48 31-60 +61 +61 +59 +56 +42 +62 +56 61-75 +69 +63 +64 +58 +59 +61 +50 Partisympati Vänsterpartiet +83 +72 +76 +81 +66 +74 +69 Socialdemokraterna +69 +67 +64 +72 +57 +70 +65 Centerpartiet +65 +66 +61 +74 +66 +67 +74 Folkpartiet +45 +49 +62 +33 +33 +48 +51 Moderaterna +49 +42 +37 +29 +24 +46 +30 Kristdemokraterna +70 +52 +52 +61 +49 +55 +50 Miljöpartiet +81 +71 +80 +65 +63 +79 +48 Kommentar: Se tabell 1. Ju högre positiv opinionsbalans, desto starkare stöd för att Sverige skall bibehålla alliansfriheten. Det finns förstås flera skäl och jag tänkte i det följande diskutera tre av dem. Ett första skäl är att NATO för många med rätt eller orätt fortfarande är en organisation som associeras till krig. Sverige är ett land som genom sin nära tvåhundra år långa period av fred är nära nog unikt i Europa. Att i en sådan situation när inget militärt hot riktat direkt mot Sverige kan skönjas byta säkerhetspolitik och gå med i en militär allians med bindande försvarsgarantier blir för många människor säkerhetspolitiskt ologiskt. Ett NATO-medlemskap skulle enligt dessa människor snarare öka än minska risken för att Sverige mot sin vilja blev indraget i militära krigshandlingar. Och det är ju ett säkerhetspolitiskt kärnargument så gott som något. För det andra spelar sannolikt NATO:s kärnvapendoktrin en betydelsefull roll. Sedan 1960-talet kännetecknas svensk politisk kultur från vänster till höger av ett starkt motstånd mot kärnvapen överhuvudtaget. Tröskeln till att Sverige som NATO-medlem skulle understödja kärnvapendoktrinen blir hög. Och blotta tanken på att svenska politiska ledare skulle behöva sätta sig ned med företrädare för NATO-staterna och förhandla om huruvida NATO skulle ha rätt att i fredstid lagra kärnvapen i Sverige blir för många människor ett hinder att ens vilja tänka tanken vidare. 385

Ulf Bjereld För det tredje och kanske viktigast: Ett av de argument som NATO-anhängare ofta för fram i debatten är att Sverige skall gå med i NATO eftersom det är där vi hör hemma, inte minst politiskt och ekonomiskt. Problemet med detta hemhörighetsargument är att många personer inte känner sig hemma i denna gemenskap. Det finns en euroskepticism i den svenska opinionen som man inte kan önsketänka bort, 4 och inte heller avfärda vilket ibland faktiskt görs som ett uttryck för isolationism eller likgiltighet inför vad som händer i omvärlden. NATO-motståndare är som grupp inte mer isolationistiska eller likgiltiga än NATO-vänner snarare tvärtom. Om vi t ex undersöker biståndsvilja och vilja att ta emot fler flyktingar i Sverige hos NATO-vänner och hos NATO-motståndare, finner vi att NATO-motståndare är mer positiva till att ge bistånd och till att ta emot flyktingar än vad NATO-anhängare är. 5 Tabell 5 Åsikt om bistånd och flyktingmottagning bland Nato-anhängare och Nato-motståndare, 2000 (opinionsbalans) Minska u-hjälpen NATO-anhängare NATO-motståndare Opinionsavstånd Vänsterpartiet -22-42 20 Socialdemokraterna -10-37 27 Folkpartiet -53-61 8 Moderaterna +21-4 25 Kristdemokraterna +2-37 39 Samtliga +1-35 36 Färre flyktingar NATO-anhängare NATO-motståndare Opinionsavstånd Vänsterpartiet +31-11 42 Socialdemokraterna +29-3 32 Folkpartiet -7-14 7 Moderaterna +49 +29 20 Kristdemokraterna +29-17 46 Samtliga +34-1 35 Kommentar. Tabellen visar åsiktsskillnaden mellan NATO-anhängare och NATO-motståndare i fråga om flyktingmottagning och bistånd efter partisympati. Ju högre positiv opinionsbalans, desto större andel som tycker det är ett bra förslag att minska u-hjälpen och att ta emot färre flyktingar. Opinionsavståndet utgörs av skillnaden mellan NATO-anhängares och NATO-motståndares opinionsbalansvärden. Ju större opinionsavstånd, desto större åsiktsskillnad mellan NATO-anhängare och NATO-motståndare. Sambandet återfinns även efter kontroll för partisympati. En NATO-kritisk moderat, folkpartist eller socialdemokrat tenderar att vara mer positivt inställd till 386

Varför är den svenska NATO-opinionen så negativ? bistånd och flyktingmottagning än vad t ex en NATO-vänlig moderat, folkpartist eller socialdemokrat är. NATO-motståndet är således inte uttryck för någon isolationism eller likgiltighet inför vad som händer i omvärlden. Den bristande hemhörigheten i NATO har i stället sin grund i att många svenskar inte känner en tillräckligt stark värdegemenskap med t ex fransmän och spanjorer, turkar och greker och i förlängningen kanske ester, letter och litauer för att man skall vara beredd att i bokstavlig mening dela sina öden med dem och förvänta sig att de skall dela sina öden med oss. Värdeskillnaden har i sin tur har sin grund i Sveriges starkt frihetliga och jämlikhetsbaserade kultur som härrör ur en svensk historisk tradition med en anti-hierarkisk och anti-auktoritär protestantism, en stark självägande bondeklass och i princip avsaknad av en feodal samhällsordning. Denna frihetliga och jämlikhetsbaserade kultur leder enligt min uppfattning till en stark uppslutning bakom det nationella oberoendet därav även skepsisen mot EU och till en samhörighetskänsla snarare med Danmark och främst med Norge, än med de flesta andra europeiska stater. Noter 1 Se t ex Försvarsberedningens rapport Gränsöverskridande sårbarhet gemensam säkerhet Ds 2001:14. Stockholm 2001. 2 Jämför Bjereld (2000). 3 Stütz (2000) 4 Se t ex Holmberg (2001), Lindahl (2000) och Oscarsson (2001). 5 Se Demker och Malmström (1999 ) samt Ekengren (2000) för utvecklingen av den svenska flykting- respektive biståndsopinionen över tid. Referenser Bjereld, U. (2000) Den svenska NATO-opinionen en fråga om säkerhetspolitisk identitet? i Holmberg, S. och Weibull, L. (red). Det nya samhället. SOM- Institutet, Göteborgs universitet. Demker, M. och Malmström, C. (1999) Ingenmansland? Svensk immigrationspolitik i utrikespolitisk belysning. Lund, Studentlitteratur. Ekengren, A-M. (2000) Det frivilliga biståndet? i Holmberg, S. och Weibull, L. (red). Det nya samhället. SOM-Institutet, Göteborgs universitet. Gränsöverskridande sårbarhet gemensam säkerhet. Rapport från Försvarsberedningen. Ds 2001:14. Holmberg, S. (2001) Opinionsstödet för EU i Holmberg, S. m fl. EuropaOpinionen. Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. 387

Ulf Bjereld Lindahl, R. (2000) I väntan på folkomröstningen om EMU i Holmberg, S. och Weibull, L. (red). Det nya samhället. SOM-Institutet, Göteborgs universitet. Oscarsson, H. (2001) Den nya EU-dimensionen i Holmberg, S. m fl. Europa- Opinionen. Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Stütz, G. (2000) Opinion 2000. Den svenska allmänhetens syn på samhället, säkerhetspolitiken och försvaret. Styrelsen för psykologiskt försvar. Meddelande 156. 388