Regionalt samverkansseminarium Program för samverkan Stockholmsregionen Sammanfattning av anföranden den 18 och 19 september 2013 (kortare version) Aktörer SOS Alarm Trafikverket Länsstyrelsen Polismyndigheten i Stockholms län Landstingsstyrelsens förvaltning, Stockholms läns landsting Trafikförvaltningen, Stockholms läns landsting Storstockholms brandförsvar Räddningstjänsten Norrtälje Södertörns brandförsvarsförbund Brandkåren Attunda Trafikkontoret i Stockholms stad Stockholms hamnar Kommunförbundet Stockholms län Kommuner i Stockholms län www.pfssr.se e-post: program.samverkan@stockholm.se twitter: @pfssr och #pfssr
Introduktion och medverkande Samverkan mellan aktörer skapar beredskap för att viktiga samhällsfunktioner fungerar även vid större händelser och kriser. För att koordinera arbetet med att stärka samverkan i Stockholms län sjösattes under 2011 Program för samverkan Stockholmsregionen, vars övergripande mål är att säkerställa förmågan att effektivt samordna samhällets resurser för att förebygga och minimera kända eller plötsligt inträffade händelser, olyckor och kriser. Med start 2013 arrangerar programledningen för Program för samverkan årligen ett antal samverkansseminarier som samlar deltagare från alla berörda organisationer i länet. Samverkansseminarierna är en möjlighet för aktörerna i programmet att informera om den gemensamma satsningen samt att ge inspiration och möjlighet för aktörerna att nätverka tillsammans. Vid samverkansseminarierna den 18 och 19 september 2013, som hade temat Ny modell för samverkan i Stockholmsregionen, medverkande följande personer: Program för samverkan: Ola Slettenmark, programledare för Program för samverkan Stockholmsregionen Inledningsanförande: Chris Heister, landshövding i Stockholms län Öppningstal: Carl von der Esch, statssekreterare Försvarsdepartementet Building Collaborative Cultures : Ken Knight, Strategic Planning Consultant Panelsamtal den 18 september: Staffan Ingvarsson, Stockholms stad Torbjörn Nilsson, Polismyndigheten Birgitta Elvås, Nynäshamns kommun Håkan Lindberg, Stockholms läns landsting (SLL) Lars-Göran Uddholm, Södertörns BFF Maria Nichani, Trafikverket Kjell Wahlbeck, MSB Erik Langby, Kommunförbundet Stockholms Län Panelsamtal den19 september: Patrik Åhnberg, Stockholms stad Torbjörn Nilsson, Polismyndigheten Per-Arne Olsson, Trafikverket Håkan Lindberg, Stockholms läns landsting (SLL) Lars-Göran Uddholm, Södertörns BFF Johan Beckman, Länsstyrelsen Håkan Axelsson, MSB Nedanstående uppteckning redogör för de anföranden och paneldiskussioner som hölls under de två seminariedagarna. Mer information om Program för samverkan Stockholmsregionen finns på www.pfssr.se. 2
Inledningsanförande Chris Heister Välkomna till eftermiddagens spännande seminarium, som kommer att beröra viktiga frågor om att kunna planera och agera tillsammans i Stockholmsregionen. För ett år sedan träffades vi för att prata om hur vi bättre kan samverka kring samhällsskydd och beredskap Det är roligt att se en så stor uppslutning kring de här frågorna. Nu har vi hållit på i ett år. Det ska därför bli spännande att höra var vi står idag, vad vi har uppnått och vad vi vill göra i framtiden. Jag vill betona vikten av att vi träffas och delar med oss av gemensamma erfarenheter. Seminarier som det här är ett av flera verktyg för att kunna uppnå detta. Vi är inne i en sorts kunskapsresa som ska stärka effektiviteten i regionen. Vad har vi gjort under 2013? I januari arrangerade vi ett seminarium om plötsliga och oväntade händelser. I maj hade vi ett seminarium om hur vi kan samverka kring planerade händelser. Där pratade vi mycket om erfarenheterna från OS i London och hur man där byggde upp strukturer för samverkan. Och idag ska vi diskutera en ny modell för samverkan som har tagits fram inom ramen för programmet. Vi kommer att fokusera på förhållningssätt, strukturer och förutsättningar för att över tid både vara effektiva och ändamålsenliga i vår samverkan. Det har också inträffat händelser under det gångna året då vi har fått testa våra samverkansformer. Jag kan nämna fem stora händelser. Till exempel drabbades vi av ett stort snöoväder, som vi faktiskt hanterade ganska bra. Vi har också haft ett prinsessbröllop och oroligheter i Stockholms ytterstadsområden, där vi alla behövde arbeta tillsammans. Sen hade vi den stora Nato-konferensen på Waterfront, och så självklart president Obamas besök i Stockholm, där vi fick testa samverkan såväl inför som under själva besöket. Många av erfarenheterna från dessa händelser kommer vi att få höra mer om under eftermiddagen. Nu är det dags att ta nästa steg. Samverkan ska sitta i ryggmärgen och vara en del av vår vardag. Att hela tiden arbeta med dessa frågor i vardagen gör att vi kan vara effektiva när händelser väl inträffar. För oss samverkade aktörer handlar det nu om att utarbeta effektiva arbetssätt för samverkan för oss alla inom den här sektorn. Att skapa en rutinmässighet och att lära känna varandra stärker samverkan och skapar effektivitet. För Länsstyrelsens del betyder detta att jag kommer att ha ansvaret för det stående ordförandeskapet i vissa forum, och jag kommer också att under hösten att starta upp ett regionalt råd, som kommer att ha övergripande ansvar för att det här arbetet kommer att fortgå i framtiden. Min förhoppning är att det här seminariet blir nästa avstamp i vårt arbete, att det ska bli en givande eftermiddag och att vi alla ska känna att vi tar ett stort kliv framåt. Passa även på att ta nya kontakter! Vi är en rad aktörer på plats här idag, så ta chansen att lära känna personer runt omkring er. Återigen, välkomna! 3
Seminariet i korthet Öppningstal av Carl von der Esch Arbetet med att stärka samhällets robusthet och samlade förmåga att stå emot kriser måste fortsätta. Det är viktigt att kunna hantera alla typer av händelser. Alarmeringsutredningen, som i stor grad är kopplad till regionala frågor, föreslås upprättandet av en myndighet med ansvar för alarmering. I det moderna samhället är det oftast flera aktörer som måste samverka och det är därför angeläget att även involvera det privata näringslivet och försvarsmakten i krisberedskapsarbetet. Milstolpar i utveckling av samverkan genom Program för samverkan Den stora snöstormen 2007som tydliggjorde behovet av att utveckla samverkan mellan aktörer i länet och regionen. Programmet har drivit en rad projekt för att stärka samverkan. En av programmets huvudleveranser är den samverkansmodell som presenterades under seminariet. Programmet pågår till december 2014. Under hösten påbörjas ett arbete med att ta fram förslag på former för övergång från programsatsning till drift. Samtal om samverkansmodellen utifrån specifika händelser Tre händelser den senaste tiden i Stockholmsregionen har satt samverkansförmågan på prov: o Social oro i Stockholms ytterstadsområden o Natokonferens o Presidentbesök Erfarenheter/Slutsatser/Utvärderingar visar att stabsverksamhet upprättats i ett tidigt skede vid dessa händelser, att samverkansmöten har använts för bland annat koordinering av budskap och aktörerna använt forum för inriktning och mål med samverkan. Den övergripande slutsatsen är att modellen är enkel och tydlig och att alla aktörer kan applicera den egna verksamheten i modellen för regional samverkan. Under hösten kommer en överenskommelse att gå till samverkande aktörer i regionen som kommer att bekräfta deltagandet utvecklingen av samverkan. Ken Knight Building Collaborative Cultures Dagens komplexa värld gör samverkan viktigare än någonsin. Ingen organisation eller aktör har kapacitet att ensam driva säkerhetsfrågor. Samverkan är ett måste! Sätt ett gemensamt mål och skapa ett gemensamt förhållningssätt där alla sätter det gemensamma målet över den egna organisationens intressen. För att bygga broar för att uppnå bättre samverkan måste det finnas engagemang på samtliga nivåer i de samverkande organisationerna. Budskap från panelsamtal Vi har kommit en bra bit på väg och gjort många bra saker inom ramen för Program för samverkan. Nu återstår att implementera och förankra modellen för samverkan. Vi måste komma vidare från att informera varandra till att gemensamt forma en regional inriktning. Vi gör små saker i vardagen hela tiden. Det är viktigt att inte tveka på att initiera samverkan utan att fortsätta att utveckla samverkan. Vi måste föda in detta arbete i vårt vardagliga arbete och det kräver att vi arbetar med att passa in våra olika organisationer i modellen. Vid framtida kriser är det viktigt att inte tänka Nu har jag inte tid att samverka. Tänk istället Vad bra att det finns samverkan, så att jag kan få hjälp att lösa det här! Nedanstående sammandrag redogör för de anföranden och paneldiskussioner som hölls under de två seminariedagarna. En längre version med mer utförliga anteckningar finns på www.pfssr.se. 4
Öppningstal Carl von der Esch Att stärka samhällets robusthet och vår samlade förmåga att stå emot kriser är en av försvarsministerns tre huvudprioriteringar för den här mandatperioden. Att stärka samhällets robusthet är en del av säkerhets- och försvarspolitiken. Utgångspunkten är att vi hela tiden måste vara förberedda på att händelser kan inträffa. Oftast kommer naturkatastrofer och andra allvarliga händelser utan förvarning, varför det förberedande arbetet med dessa frågor måste innebära en allmän förstärkning av robustheten. Vi har sedan millennieskiftet drabbats av ett antal allvarliga händelser. Elfte september, tsunamin i Thailand, stormen Gudrun, terrorattentatet i Norge och kärnkraftsolyckan i Japan är bara några av de händelser som har påverkat hela samhället i de länder de har inträffat. Genom det särskilda kansliet för krishantering i regeringskansliet och genom att 2009 bilda Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) har beredskapen stärkts. Men det finns fortfarande behov av att förebygga och motstå händelser i samhället. Den nu aktuella alarmeringsutredningen är i stor utsträckning kopplad till regionala frågor. Utredningen handlar bland annat om att säkerställa att alarmeringen sker på ett säkert och ändamålsenligt sätt, och föreslår därför att det ska finnas en enda aktör för alarmering. Synpunkter på utredningen har nu inkommit från samtliga remissinstanser. Den problembild som utredaren beskriver delar vi och remissinstanserna i stort. I budgetpropositionen som presenteras idag kommer denna fråga ytterligare att behandlas i regeringskansliet, och det kommer att inledas förhandlingar för att få tillstånd en reformerad alarmeringstjänst. Målet med det nya alarmeringssystemet är att stärka samverkan, vilket skapar förutsättningar för ett optimalt nyttjande av samhällets resurser. Den här konferensen är en del i ambitionen att förbättra samverkan. Det handlar både om att stärka organisationer och enskilda individer. Vi måste bli bättre på att öka riskmedvetenheten. Det behövs mer övning och planering för att komma tillrätta med detta. Hela samhället måste tillsammans arbeta för att öka robustheten. Vår nationella förmåga att upprätthålla krisberedskapen handlar om att säkerställa att hela samhället är förberett för kriser detta gäller såväl organisationer, myndigheter och företag. Låt oss inte heller glömma bort de viktiga insatser som görs av enskilda och frivilligorganisationer. Jag vill också påminna om ansvarsprincipen, som inte bara anger aktörens eget ansvar utan också fastslår att alla aktörer har ett ansvar att samverka med andra. Detta gäller både under normala förhållanden och i krislägen. Det är även oerhört angeläget att få in det privata näringslivet i detta arbete. Vi har fått en ny bild där vi inte är en eller två eller tre aktörer som måste samverka, utan många fler än så. Samverkan med försvarsmakten behöver också stärkas. Försvarsmaktens medverkan i krisberedskapsstrukturen kommer att fortsätta att utvecklas, samtidigt som civil medverkan behövs i försvarsmaktens planering. Ett exempel på hur civil-militär samverkan kan utvecklas är att regeringen har gett militären i uppdrag att se över möjligheterna att stödja polisen med helikoptertransporter. På regional och lokal nivå har försvarsmaktens staber en viktig roll. I takt med att vi blir bättre på samverkan ökar även kraven på oss. Samhällsutvecklingen är mycket snabb. Vårt samlade operativa agerande handlar om att resurserna måste finna varandra. Ni som är samlade här måste kunna samverka både vardagen och i kriser. Och med detta önskar jag er en givande konferens! 5
Milstolpar i utveckling av samverkan genom Program för samverkan Ola Slettenmark, Lars-Göran Uddholm, Patrik Åhnberg, Torbjörn Nilsson och Håkan Lindberg presenterar den utveckling som har gjorts för att stärka samverkan i Stockholmsregionen de senaste åren, där formandet av Program för samverkan har varit en viktig gemensam åtgärd. Sedan 2007 har en rad händelser och projekt gjort att samverkan mellan aktörerna gradvis har stärkts. Exempel på detta är den stora snöstormen 2007, som var en ögonöppnare för flera aktörer. Med hjälp av studiebesök och fördjupningsprojekt har Program för samverkan bit för bit byggt upp en förstärkt regional förmåga. Exempel på projekt och samarbeten som har genomförts inom Program för samverkan är de veckovisa samverkanskonferenserna ( torsdagsmöten) som aktörerna i regionen har upprättat. I fokus idag är den samverkansmodell som har tagits fram inom ramen för projektet Regionalt ramverk för samhällsskydd och beredskap. Ägarforum för modellen är det regionala rådet. Modellen har tre huvudsakliga samverkansnivåer: Regionalt inriktande, Regionalt samordnande samt Verkställande. Regionalt inriktande Övergripande koordinering mellan aktörer sker på denna nivå, där deltagare samlas för att lyfta blicken och dra de grova penseldragen. I linjearbetet handlar det om t.ex. om budget, uppföljning, policyfrågor. Idet aktiverade läget handlar det om att fatta gemensamma inriktningar för kommande eller varande händelser. Regionalt samordnande Fokus i linjearbetet på att samordna uppföljning, implementering etc. Följer upp och utvärderar händelser, men tar också fram lägesbilder (i det aktiverade läget). Torsdagsmötena återfinns inom denna nivå. Verkställande De samverkansinsatser som sker mellan aktörer inom ramen för liggande arbetssätt och vardagshändelser. I denna nivå ser vi en rad olika samverkansformer. Gemensamt för dem är att de inte nödvändigtvis har ett regionalt fokus. Modellen beskriver också två olika tidslägen: det ordinarie läget samt det aktiverade läget. Viktigt att poängtera här är att detta är samverkansnivåer den faktiska ledningen sker i den egna organisationen. För att kunna arbeta i enlighet med denna modell krävs ett antal komponenter: Mjuka värden (kunskap, förståelse, målbild) Verktygslåda (definierade processer, metodik etc.) Driftsform (kansli, ordförande etc.) Många sådana komponenter har utvecklats inom ramen för Program för samverkan. De mjuka värdena arbetar vi kontinuerligt med, medan verktygen tas fram löpande i de olika projekten. Förslag på en framtida driftsform etc. kommer att tas fram under hösten. Program för samverkan Stockholmsregionen pågår till slutet av 2014, sedan är det skarp drift som gäller och då måste vi ha en struktur redo för att kunna arbeta vidare med dessa gemensamma frågor. 6
Samtal om samverkansmodellen utifrån specifika händelser Ola Slettenmark, Torbjörn Nilsson, Lars-Göran Uddholm och Patrik Åhnberg beskriver samverkansmodellen utifrån tre nyligen inträffade händelser: social oro i Stockholms ytterstadsområden, Natokonferensen, samt president Barack Obamas Sverigebesök. Som en röd tråd i detta samtal poängterades att styrkan i modellen är att det finns en tydlig inriktning och att alla aktörer vet hur modellen ser ut, vilket möjliggör samverkan trots att aktörernas många gånger olika organisationsstrukturer. Modellen är också ett bra sätt för aktörerna att koordinera beslutsfattandet. Social oro: Utifrån ett samverkansperspektiv drog polisen tidigt igång en stab för särskilda händelser (verkställande nivå), medan det på regional nivå genomfördes samverkanskonferenser för att upprätta en gemensam lägesbild och koordinera budskap (samordnande nivå). På den inriktande nivån genomfördes kommundirektörsmöten. Natokonferens: Vi hade en bra planering tillsammans. På den verkställande nivå upprättades en stab för särskilda händelser, varifrån man skickade ut sms mellan samerkanspartnerna. På den regionalt samordnande nivån arrangerades samverkanskonferenser 2 ggr per dag med koordinering av budskap. På den regionalt inriktande nivån, i det så kallade alfamötet, togs en gemensam inriktning (ett s.k. Beslut i Stort ) kring vilket mål vi ville arbeta emot (som innebar att aktörerna, inom ramen för ansvarsprincipen, skulle stödja varandra i det här arbetet). Presidentbesök: Vid Obamas besök i Stockholm var planeringstiden kort och informationen knapphändig. Patrik Åhnberg utsågs i Polisens stab (den verkställande nivån) till regional samverkansfunktion, med ansvar att samordna de parter som hade behov av samverkan med Polisens stab. På den samordnande nivån arrangerades samverkanskonferenser 2ggr per dag som resulterade i en informationsavlastning av Polisen, samt koordinering av regionalt budskap till samhället. På den regionalt inriktande nivån genomfördes planering och det upprättades ett gemensamt Beslut i Stort samt en definition av en möjlig anpassad sammansättning, där exempelvis försvarsmakten ingick i förberedelserna. En övergripande slutsats som vi redan nu kan dra är att modellen håller! Den är tillräckligt enkel och passar våra organisationer väl. Viktigt att poängtera är att detta är version 0.8, modellen kommer att behöva finjusteras något. Version 1.0 kommer att utarbetas under hösten och aktörerna uppmuntras att tycka till i denna process. När modellen väl är på plats behöver en nivåspecifik utbildning kring det modellen att genomföras, för att stärka aktörernas kunskaper kring hur modellen fungerar. Under hösten kommer även en överenskommelse att utarbetas, där aktörerna i regionen bekräftar sitt deltagande i det här samverkansarbetet. I slutet av nästa år tar Program för samverkan slut, och då är det upp till de enskilda aktörerna att ta detta arbete vidare. 7
Ken Knight Building Collaborative Cultures Ken Knight inleder med att prata om principer, idéer och goda resultat för att bygga en samarbetskultur, och konstaterar att även om organisationskulturerna i USA och Sverige skiljer sig ifrån varandra så finns det även många likheter. Den mångfacetterade och komplexa värld vi idag lever i gör att samverkan är viktigare än någonsin. Ingen organisation eller aktör har kapacitet att ensam driva säkerhetsfrågor samverkan mellan aktörer måste ske! Program för samverkan är ett bra sådant initiativ. En enkel definition av samverkan är Att bygga broar mellan gränser för att möjliggöra bättre beslut. För att bygga broar måste engagemang finnas på samtliga nivåer i de berörda organisationerna. När man arbetar i en komplex och osäker miljö, med data som många gånger kan visa två helt skilda saker, kan en felaktig analys av dessa data kan få stora konsekvenser. Samverkan är därför ett mycket viktigt verktyg för att öka säkerheten i de beslut som måste fattas. Samverkan präglas av en rad utmaningar. Ett antal områden är viktiga att belysa: Planera, analysera, besluta och agera gemensamt detta kräver ett dedikerat ledarskap Delning av resurser och information lätt i teorin, men svårt i praktiken. Lär från (och lär ut till) andra ingen kan veta allting; det finns alltid någonting att lära av andra Förstå värdet av att anpassa organisationen viktigt att agera utifrån det gemensamma behovet Tänk i termer av gemensamma mål det ligger i mitt intresse både som person och för min organisation att samverka Det är viktigt att motverka att det bildas grupper i gruppen, som sluter sig samman och bevakar sina intressen istället för att samverka. Detta är vanligt då mötet mellan olika organisationskulturer lätt skapar friktion. Formerandet av smågrupperingar inom ramen för samverkansprojekt riskerar att försvaga den gemensamma samverkan. Det finns i dag en rad tekniska lösningar som underlättar samverkan över geografiska och organisatoriska gränser. Detta är bra, men det är viktigt att med jämna mellanrum träffas på riktigt, eftersom virtuella relationer är svårare att upprätthålla än verkliga sådana. Det är även viktigt att möjliggöra att avvikande åsikter kan lyftas utan att det uppstår konflikt i gruppen. Genom att låta tvivel och andra perspektiv lyftas upp i gruppen stärks samarbetet de bästa idéerna kläcks ofta när invanda kolliderar med varandra. För att få aktörer att inse vikten av samverkan kan man använda sig av vad som ibland kallas för Washington Post-testet, det vill säga, att fråga sig (eller andra): Kan jag försvara mitt agerande om Washington Post ringer i samband med en stor händelse? Har jag gjort vad jag kan i samverkan med andra för att hantera den här situationen? Det är viktigt att tidigt i samverkansprocessen ställa ett antal frågor för att samla synpunkter och förväntningar i gruppen. Genom att så tidigt som möjligt låta aktörerna artikulera vad den specifika organisationens mål med samverkan är kan en rad problem undvikas. Detta arbete bör genomföras tidigt ju förr desto bättre! Kopplat till detta är att skapa ett gemensamt mål, som de enskilda aktörerna kan arbeta utifrån. Exempel på detta är överenskommelser som beskriver de delar som alla är överens om. När en överenskommelse har gjorts, rollerna har definierats och gruppen träffas med jämna mellanrum är det viktigt att minnas att alla har olika förutsättningar och förväntningar. Man kan inte förvänta sig att andra organisationer ska förstå vad man menar. Det är ytterst varje enskild aktörs ansvar att göra sig hörd och att bli förstådd i gruppen. När missförstånd ändå uppstår löses dessa inte genom att ignorera dem. Målet med samverkan Sätt ett gemensamt mål, målet för den egna organisationen och på individnivå. Tänk samhällsnytta och kommunicera mätbara resultat. Integritet Säg vad du menar, gör vad du säger. Viktigt att vara ärlig, även om det är känsligt. Kompetens Var expert inom ditt område men visa vilja att samverka med andra kring de områden du inte bemästrar Mod Tala och agera utifrån vad du tror på Lagarbete Dela med dig av dina färdigheter med andra, och ta till dig av deras färdigheter Delegering Delegera och låt underordnade ta ansvar de klarar av det! Fira framgångar och prata om misslyckanden Tålamod Det tar tid och kräver uthållighet att utveckla samverkan. 8
Budskap från panelsamtal Nedan följer en sammanfattning från panelsamtalen den 18 och 19 september. Det har hänt väldigt mycket på kort tid i satsningen inom Program för samverkan konstaterar flera paneldeltagare, även om det ibland kännas som att det går sakta. Det som framförallt återstår är att förankra och implementera hur samhällsaktörerna i Stockholmsregion ska samverka effektivt tillsammans. Att utveckla samverkan är en process som måste få ta tid menar flera paneldeltagare, som även påpekar att det redan går att se konkreta resultat. Nu är det är viktigt att vi går från utveckling till implementering av de strukturer som har utarbetats under de senaste åren återkommer flera deltagare till under samtalet. För att åstadkomma detta återstår ett gediget arbete i varje organisation. Viljan bland regionens aktörer att samverka är viktig och påtaglig! Det handlar om att få alla inblandade att förstå att samverkan är ett verktyg som gör att organisationen löser sina uppgifter bättre och lättare än vad man kan på egen hand. Paneldeltagarna uppmanar alla att se möjligheterna. Vi går från att informera varandra till att gemensamt sätta en inriktning och ta oss dit. Ola Slettenmark påpekar att flera förslag till åtgärder ännu inte fått genomslag i organisationerna. Tyder det på att frågor om samverkan inte har lyfts till rätt nivå? Ett konstaterande är att styrgruppen arbetat mycket med dessa frågor men att det även finns aktörer, som länets kommuner, som ännu har för dåliga kunskaper om satsningen för att kunna lyfta in arbetet i sina strukturer. En viktig del av implementeringen är att förstå att den kommer att se olika ut hos olika aktörer. För att underlätta implementeringen är det viktigt att tydliggöra och beskriva de olika nivåerna och forumen i modellen. När detta blir tydligt tror deltagarna att implementeringen kommer gå ganska enkelt. Det handlar även om att öva och träna samverkan. På frågan om hur länets 26 kommuner ska förstå och vilja delta i arbetet lyfter deltagare fram att det till exempel finns mindre kommuner som kämpar med att finna resurser och som behöver finna former för detta. I framförallt mindre kommuner förväntas kommundirektören vara med i samverkan vid alla typer av händelser som kan inträffa i en kommun, vilket kan uppfattas betungande. Därför måste kommunerna diskutera internt hur de ska klara av alla uppdrag som faller på kommuncheferna. I små kommuner kan man inte delegera på samma sätt som i stora. Samtidigt som det är jätteviktigt att det inte bara är de större kommunerna som är engagerade i samarbetet. Det inte handlar om utan att delta i samverkansarbetet konstaterar panelen på frågan om behovet att involvera fler aktörer och länets kommuner. Insikten om att alla har någonting att tjäna på detta arbete är viktig. Annars är risken är att organisationerna blir varse vikten av samverkan den hårda vägen, när man i ett krisläge (för sent) inser nyttan av samverkan. På frågan om hur paneldeltagarna ser på sammansättningen i de programmets olika forum framkommer det att Försvarsmakten är en aktör som de önskar en utvecklad samverkan med. Försvarsmakten har förfogande över resurser som kan komma till användning vid händelser och är därför en aktör som bör involveras i arbetet. I viss mån sägs även Sveriges Radio och SVT ha en möjlig roll i olika konstellationer. Panelen menar dock att de (SR & SVT) inte alltid vill delta för att kunna hålla en distans och självständighet gentemot de aktörer som de är satta att granska. En annan utmaning är att få in externa leverantörer och entreprenörer i samverkansarbetet. MSB är tacksamma för det arbete som bedrivs i Stockholmsregionen berättar Kjell Wahlbäck på frågan om MSB:s perspektiv och tankar kring satsningen. MSB arbetar för närvarande med att ta fram riktlinjer kring samverkan genom projektet Ledning och Samverkan. Att utse en koordinator under president Obamas besök var en mycket positiv erfarenhet där en person hade ansvaret att koordinera övriga aktörerna. Det hade inte varit möjlig utan den utveckling som har skett tack vare satsningen i programmet. Givet Sveriges krishanteringssystem är en sådan modell bra eftersom den låter aktörerna behålla beslutanderätten men låter en person leda grupparbetet. Möjligheten att utveckla en form av resurspool med koordinatörer lyfts fram som ett förslag. Varje aktör måste förstå att det här är bra för den egna organisationen, annars kommer man inte att delta fullt ut. När en händelse inträffar får vi inte säga att vi inte har tid att samverka, utan snarare att vad bra att det finns samverkan så att jag kan få hjälp att lösa den här situationen! Paneldebatten avslutas med orden Det är smart att samverka! 9