Gävle 2012-04-25 En idé för att optimera förvaltningen av lax i en del av södra Bottenhavet: Flyttar vi laxfisket från Gävlebukten till Dalälven så fiskar vi rätt lax. En win win win-situation uppstår. Ur Havs- och Vattenmyndighetens förslag till ändrade föreskrifter för fisket efter lax i Östersjön: Genom att flytta exploateringen av lax från ett blandfiske i havet till ett fiske närmare älvarna skapas större möjlighet att stärka de svaga svenska bestånden genom en utvecklad reglering av kustfisket. Vi ska naturligtvis hjälpas åt att uppnå syftet med den nya regleringen av laxfisket. Lösningar måste skräddarsys områdesvis. Efter att ha funderat runt hur vi på bästa sätt, och till största möjliga nytta, ska förvalta laxen i just Gävlebukten vill jag presentera följande idé. Att reglera fisket enligt denna idé gynnar den vilda laxen, sportfisket i Älvkarleby och det lokala småskaliga yrkesfisket. TESTEBOÅN GÄVLEBUKTEN DALÄLVEN Gävlebukten med de laxförande vattendragen Dalälven och Testeboån. I Gävlebukten har vi i dag två vattendrag med lax. Det ena är Dalälven, vars laxbestånd upprätthålls med hjälp av att 225 000 smolt sätts ut i älven varje år som en kompensation för det bortfall av laxproduktion som utbyggnaden av vattenkraften i älven orsakat. Den naturliga reproduktion som återstår i Dalälven är mycket liten. Elprovfisken och utvandringskontroll visar att endast några få 1
hundra vilda laxsmolt per år lämnar Dalälven. Det handlar alltså om enstaka promillen av den kompensationsutsatta mängden. Laxvatten nummer två i Gävlebukten är den jämförelsevis betydligt mindre Testeboån. Det fanns relativt gott om lax i Testeboån ända in på 1960-talet. Därefter har åns laxbestånd varit helt utslaget i ungefär ett par decennier. En mängd dokument som styrker laxförekomsten i Testeboån finns från mitten av 1500-talet och framåt. Efter ett långt och målmedvetet fiskevårdsarbete är det med stor glädje vi nu ser att lax åter vandrar upp för att föröka sig i Testeboån. ALLA är överens om att Testeboån ånyo ska bli ett vatten med ett livskraftigt bestånd av vild lax. Utöver traditionell biotopvård och undanröjande av vandringshinder så har återetableringen av lax skett via utsättningar av s.k. matningsfärdigt yngel som kläckts fram i Dalälven. Laxynglen härstammar från Dalälvens laxpopulation. Potentiell produktion av laxsmolt i Testeboån har beräknats till omkring 10 000 stycken per år. Resultaten från elfiskeundersökningar och utvandringskontroll har gett oss kunskap om att nuvarande produktion ligger på mellan 1 000 och 2 000 laxsmolt per år. Ett 25 millimeter långt laxyngel, lax 0+ vid el-provfiske, utvandrande laxsmolt och lekvandrande lax i Testeboån. Testeboån är på god väg att åter bli ett vildlaxvatten. (Vid ett internationellt laxseminarium i Älvkarleby i december 2011 uppstod en kortare diskussion huruvida återetableringen av lax i Testeboån rentav kan var det enda exemplet i världen som lyckats med utsättningsmaterial från en främmande population. Kan detta stämma? Vi har aldrig funderat runt frågan, och vet inte hur det ligger till. Ingen från de tio länder som var representerade vid seminariet kunde nämna något annat vatten där så har skett. Frågan kommer att utredas vidare. Bl.a. genom genetiska studier på lax i Testeboån, och jämförelser med lax i Dalälven.) Gavleån är ett tredje vattendrag i Gävlebukten, och som är nästan dubbelt så stor som Testeboån. Historiskt sett har Gavleån varit mycket rik på lax. Helt klart har åtminstone några tiotusentals smolt årligen producerats i Gavleån. Nu är ån praktiskt taget totalt offrad för vattenkraften, och det saknas helt krav på kompensationsåtgärder. I bästa fall kan några tiotals smolt växa upp på den lilla strömsträcka som återstår nedströms det nedersta kraftverket. Med andra ord har vi i praktiken två laxvatten som mynnar i Gävlebukten att förvalta. Dalälven - en stor älv med ett stort bestånd av kompensationsutsatt lax. Och Testeboån - en liten å med ett litet bestånd av vild lax. Laxfisket ska nu äntligen beståndsanpassas. Det synsättet på fiskeförvaltning ska vi ta ner på lokal nivå, och förvalta vart och ett av de olika laxbestånden efter bärkraft. För Gävlebukten innebär det att vi, med gott samvete, ska fiska kompensationsutsatt lax från Dalälven. Samtidigt ska vi undvika att fiska vild lax från Testeboån. 2
Försök utförda i Västerbotten har visat att laxfångsterna i fasta redskap på kusten består av lax från många olika vattendrag. Det finns knappt ens någon tendens till att fångsten skulle bestå av en större andel lax från de närmste älvarna än av lax från älvar längre ifrån. Hur ska vi fiska för att uppnå syftet med den nya förvaltningsmodellen? Det vill säga; hur fiskar vi rätt lax? I Gävlebukten bedrivs i dag fisket efter lax med fasta redskap på ungefär 25 platser. Alla dessa har visserligen inte nyttjats de senaste åren, men med en förväntad ökande tillgång på lax som en konsekvens av utfasat fiske och förhoppningsvis minskat tjuvfiske till havs så ökar naturligtvis även intresset för att fiska lax. I takt med ett ökat intresse att fiska lax kommer fler fiskeplatser att användas. Större delen av de fasta redskapen i Gävlebukten är koncentrerad till buktens norra del, nära Testeboåns mynning och drygt en mil från Dalälvens mynning. (Se karta.) Erfarenheterna från försöken i Västerbotten säger oss att fångsten även i Gävlebukten sannolikt består av en bred mix av lax från ett flertal älvar. Inte minst är det en stor risk att de få vilda laxar som ska hem till Testeboån fångas i något av redskapen. Testeboån är ett av de allra minsta vattendragen runt Östersjön med en vildlaxpopulation. Det är känt att små vattendrag är mer beroende än stora vattendrag av en relativt hög vattenföring för att laxen ska stiga upp i vattendraget. Vid låg vattenföring blir laxarna kvar kortare eller längre perioder utan för mynningen. Vi kan anta att lax på väg till Testeboån inte sällan cirkulerar i Gävlebukten innan den stiger upp i ån. Så länge laxen simmar omkring i bukten riskerar den hela tiden att fastna i något av de fasta redskapen. Runt Dalälvens mynning finns i vanliga fall endast 3-4 fasta redskap. Fisket med fasta redskap i Gävlebukten sker med arrenderad fiskerätt. De fiskerättsägare som arrenderar ut platserna är Gävle kommun och Bergvik Skog. Det blir med andra ord inte frågan om att lösa in några enskilda fiskerätter med stora belopp, som är allt vanligare uppe Bottenviken. Såväl Gävle kommun och Bergvik Skog torde vara intresserade av att medverka till en omläggning av laxfisket. I synnerhet när det handlar om en omläggning som vi alla vinner på, inte minst just Gävle kommun och Bergvik Skog. Fällorna runt dalälvsmynningen ligger inom Dalälvens yttre fredningsområde, på dispens från Länsstyrelsen i Uppsala. Fiske med mängdfångade redskap generellt är förbjudet inom fredningsområdet. 3
Alla inser att vi missar målet med förvaltningen om fisket efter lax i Gävlebukten fortsätter på samma sätt som hittills. Ett alternativ för att öka precisionen i att fånga rätt lax är att flytta allt fiske med fasta redskap i hela Gävlebukten mycket närmare Dalälvens mynning. Då pratar vi om sträckan mellan Billuddens spets i söder och upp till Skutskärsverkens industriområde i norr, en sträcka på ett par kilometer på vardera sidan om älvmynningen. Det blir då i princip som ett litet s.k. terminalfiskeområde. Fångsterna inom det området torde till stor del bestå av lax från Dalälven. Men är detta en bra lösning? Bästa alternativet är att flytta upp fisket i älven Det finns ytterligare ett alternativ, och det är att återgå till att fiska laxen uppe i älven. Det innebär att vi går tillbaka till en fiskemetod som det fiskats lax med i flera hundra år i Dalälven. Genom att göra yrkesfiskets uttag av lax till och med uppströms sportfiskesektionerna i Älvkarleby blir vi alla vinnare - den vilda laxen, sportfisket i Älvkarleby och det lokala småskaliga yrkesfisket. En win win win-situation uppstår! Fördelarna är många Fiskar vi laxen enbart i älven så eliminerar vi risken att fånga de vilda laxar som är på väg hem till Testeboån, eller till någon annan å eller älv vars bestånd vi inte vill beskatta. Vi kommer att fånga rätt lax med total precision. I Testeboån är naturligtvis laxen helt fredad. Lax som fångas i ån ska återutsättas. Laxfiske med fasta redskap på kusten innebär stora konflikter mellan fiskare och säl. Sälen tar fångsten och förstör redskapen med stora ekonomiska förluster och mycket extra arbete för yrkesfiskarena som följd. Därtill kommer kostnader för samhället i form av sälskadeersättningar till samma fiskare. Allt detta merarbete och dessa kostnader försvinner helt om fisket flyttas upp i älven. Foto: Sälar & Fiske Inga fler sälskador, och inga fler sälskadeersättningar. Yrkesfiskarena i södra Bottenhavet avser att låta Marine Stewardship Council, (MSC), certifiera fisket. Att få använda MSC-märket på sina produkter ger stora fördelar på marknaden, och konsumenterna känner sig trygga för att den fisk de köper är fiskad på ett hållbart sätt. Det är dock uteslutet att få sätta MSC-märket på lax från Östersjön, så länge den vilda laxens situation är som den är för tillfället. Däremot kan ett fiske som garanterat bara tar 4
kompensationsutsatt lax, som bedrivs i älven och som är anpassat efter tillgången på fisk kanske klara kraven. (Eget antagande). Hur ska då fisket av lax till konsumtion i älven gå till? Laxen fångas lämpligen i någon typ av fälla. Den lokala föreningen Älvkarlebygruppen har en vision om att återuppbygga något av de gamla karfiskena i Älvkarlebyfallen. Att nyttja detta för att göra uttaget av lax är en möjlighet. Laxen till konsumtion kan även tas i samma fälla som avelsfisken tas idag. Det är en modern anläggning som fångar all fisk som simmar upp i fiskvägen vid dammen högst upp i Kungsådran. Vid vittjning förflyttas laxarna automatiskt från fällan till en sorteringsanläggning. Fångsten i fällan varierar naturligtvis mycket, men den kan bestå av över 100 laxar per dag. Med den nya laxförvaltningen och med någorlunda framsteg i arbetet med att få fram livskraftigare smolt till kompensationsutsättningarna kan mängden lax som fångas i fällan förväntas öka påtagligt. En mer praktisk lösning än att göra uttaget i avelsfällan är nog svår att finna. Med en knapptryckning vittjas fällan i Älvkarleby, och laxarna transporteras automatiskt via ett rör till sorteringsanläggningen. Om inget av dessa två alternativ är möjliga återstår att anlägga en ny fälla någonstans i Kungsådran nedströms avelsfällan. Krävs investeringar finns möjlighet till stöd från Viltskadeanslaget. Det är viktigt att den lax som ska gå till konsumtion är av hög kvalité. Blank och fin ska den vara. Denna idé bygger alltså inte på att ta vara på lax som varit sumpad på något vis, eller varit länge i älven. Avståndet mellan havet och fällan är nio kilometer. Det korta avståndet innebär att en stor del av laxen når fällan efter 1-2 dygn från det att den tagit sig in i älven. Att förvalta laxen på det sätt jag vill beskriva i denna idé kommer att generera flera olika mervärden. Utöver det biologiska mervärdet vi vinner genom att inte beskatta de vilda laxarna från exempelvis Testeboån så skapar vi en good will-effekt. Det uppstår i och med att besökare på Laxön, sportfiskare i Älvkarleby och andra får kunskap om den ansvarsfulla fiskeförvaltningen. 5
För alla parter blir upplevelsen att förvalta laxfisket på bästa sätt positiv. Det är helt enkelt roligare att göra något bra, jämför med att göra något dåligt. Idag stoppas all lax vid fällan för avelsfisk till kompensationsodlingen i Älvkarleby. Ingen fisk får ta sig längre upp i älven än dit. Den lax som inte behövs till avel märks med ett floytag och skjutsas ner till älvens mynning. Märkt fisk som kommer upp till fällan en andra gång får ytterligare ett floytag i ryggen, och skjutsas ännu en gång ner till mynningen. Lax som kommer upp till fällan en tredje gång, med två floytags i ryggen, slås ihjäl och deponeras på soptipp. Upplägget känns allmänt destruktivt. Att skifta till ett mer konstruktivt sätt at hantera laxen kommer att uppskattas av alla. Att gå över till ett fiske i älven har även klara kulturhistoriska poänger. Laxfisket med fällor, och i ännu större utsträckning fiske med not, inom respektive nedströms fallområdet i Älvkarleby har verkligen gamla och dokumenterade anor. Ett återupplivat sådant fiske kommer att väcka stort intresse, och bli en ny värdefull attraktion i Älvkarleby. Detta blir ett passande komplement till redan befintliga besöksmål med älven och laxen som gemensam nämnare. Nya idéer för att publikt ta vara på laxen, förädla den och servera lax på olika sätt kommer som spin-off-effekter. Kronans fiske i Kungsådran, ca 400 meter nedströms dagens fälla för avelsfisk. Tid: Mitten på 1700-talet. Fiske med fälla i älven har även arbetsmiljömässiga fördelar jämfört med fisket på kusten. Fångstkostnaderna blir lägre. En förflyttning av fisket från hav till älv innebär, om inte några nya hot eller problem för laxen tillstöter, att fångsterna kommer att öka. Bara utfasning av fisket ute till havs i sig innebär att vi utnyttjar laxens tillväxt bättre. Havs- och Vattenmyndigheten beräknar att massan fångad laxen ökar med minst än 30 procent genom ett bättre nyttjande av tillväxten. 6
Hur många laxar kommer då att vandra upp i Dalälven framöver? Svår fråga att svara på, och det kommer alltid variera mycket år från år. Om vi trots allt ska våga göra ett räkneexempel så kan det se ut så här: 225 000 laxar sätts ut i Dalälven varje år. Enligt de undersökningar som gjorts har uppvandringen i älven de senaste åren varierat mellan 5 000 och 20 000 laxar per år. Med ett från och med nu utfasat svenskt och finskt fiske ute till havs, ett förhoppningsvis stoppat omfattande tjuvfiske av polska fiskares och utan fiske med fasta redskap i Gävlebukten kan uppvandringen i Dalälven årligen istället för att vara upp till 20 000 laxar snarast variera från det antalet och uppåt. Sportfisket har som mest fångat drygt 1 300 laxar, (1998), på ett år. Låt oss räkna med att sportfiskefångsterna ökar kraftigt, och hamnar på i snitt 2 000 laxar per år. Därtill behövs högt räknat 500 laxar till avel. Vi kan således slå fast att det kommer att finnas åtskilliga tusen laxar som det blir möjligt att ta vara på varje år i Älvkarleby. Att låta sportfisket i Älvkarleby få chans att fiska på hundra procent av de hemkomna laxarna kommer även det att få mycket stor positiv betydelse. De senaste tio åren har i genomsnitt 400, (81-712), laxar fångats på sportfiske i älven. Hur många laxar kan fångas i framtiden? Vi kan väl sätta 2 000 laxar per år på sportfiske som ett mål. Det kommer att bli riktig laxfrossa i Älvkarleby. Alla förstår vad det innebär för intresset runt fisket i älven och för bygden. Fisket i älven styrs inte av TAC När detta skrivs återstår 18 694 laxar av 2012 års TAC. Som det ser ut i dagsläget kommer 70 % av dessa, omkring 13 000 laxar, att få fångas i Bottenviken. Resterande 5 000-6 000 laxar får fångas längs kusten mellan Norra Kvarken och Mörrumsån. Hur många av dessa hinner fångas i Gävlebukten? Sannolikt 300-500 laxar. När TAC är uppfiskad stoppas fisket på kusten. Om det lokala yrkesfisket gör sitt uttag i älven får fisket fortsätta även efter det att TAC är uppfiskad. Med TAC på nivåer som 2012, som är fastställd efter statusen på de vilda populationerna, kan uttaget av kompensationsutsatt lax i älven vara flera gånger större än uttaget inom TAC i Gävlebukten. Vilka ska få ta del av laxen som ska tas till konsumtion? Och vad ska motprestationen vara? Det ligger i sakens natur att de yrkesfiskare som i och med en omlagd förvaltning av fisket inte längre ska fiska lax i Gävlebukten också ska vara de som får ta del av den lax som tas till konsumtion i älven. Förslagsvis får fångstdata från de senaste årens fiske med fasta redskap i Gävlebukten ge respektive yrkesfiskare en viss andel av den kvot som bestäms ska tas till konsumtion. Yrkesfiskarena uppger att laxen de fångar i Gävlebukten betingar ett högt värde. Det går att ta bra betalt för den. Då är det väl rimligt att även ta ut ett pris som rimmar med rådande förstahandspris pris på laxen. Intäkter kan i ett inledningsskede behövas för att skapa en fungerande logistik runt uttaget av lax i älven. 7
Samverkan en förutsättning Laxförvaltningen i Gävlebukten och Dalälven berör yrkesfisket, sportfisket, två länsstyrelser, minst två kommuner, naturvården, SLU, HaV, Vattenfall, markägare på kusten, markägare längs älven och föreningar som exempelvis Älvkarlebygruppen. En ny lokal laxförvaltning förutsätter en bred samverkan. Hur ska vi då arbeta vidare med denna fråga? Fiskeområde Södra Bottenhavet kan ta sig an detta. Hela denna idé är som klippt och skuren ur strategin för fiskeområdet. Ett annat alternativ är att Dalälvens vattenråd och Gästriklands vattenråd bildar en gemensam arbetsgrupp för lax. (En reflektion under arbetets gång: Alla inser det potentiella värdet för alla som laxen faktiskt kan innebära. Därför är avsaknaden av en bred lokal samverkan runt laxfrågan stor.) Forskning och utveckling pågår Återfångsterna av de mycket stora kompensationsutsättningar av lax som genomförs varje år är inte så stora som de förväntas vara. Återfångsterna har sjunkit under många år. Forskning visar att den odlade fisken har svårt att anpassa sig till naturliga förhållanden och klarar sig därför sämre i naturen än vilda artfränder. Dalälven ingår nu i projekt som syftar till att ta fram bättre uppfödningsmetoder så att laxsmolten ska vara bättre rustade att klara sin tid i havet, och att det samhällsekonomiska utbytet av kompensationsutsättningarna ska öka. Det här är en efterlängtad studie med frågeställningar som många önskar svar på. Ett räkneexempel runt kompensationsutsättningarna ur ett samhällsekonomiskt perspektiv: Samtidigt som andelen utsatt lax i fångsterna minskar finns kostnaden att sätta ut laxen kvar. 2010 fångade det svenska yrkesfisket 312 324 kilo lax, enl. HaV. Samma år bestod fångsten av endast 30-40 procent kompensationsutsatt lax, d.v.s. runt 100 000 kilo. Varje år sätts två miljoner laxsmolt ut i Sverige. Kostnaden för dessa utsättningar är 50 miljoner kronor per år, 25 kronor/st. Det innebär att vi 2010 hade en utsättningskostnad på över 500 kronor för varje återfångat kilo kompensationsutsatt lax. Ett delprojekt är att 12 000 av de laxsmolt som sätts ut i Dalälven får ett pit tag-märke inopererat i bukhålan. Försöket kommer att ge kunskap om laxens överlevnad från utsättning till lekvandring. Med pit tag förutsätts att fisken kommer i närheten av en antenn för att registreras. Utrustning för detta kommer att finnas i avelsfällan och vid den obligatoriska invägningen på fiskekontoret. Att då inte fiska laxen på kusten ökar värdet på försöket. När detta skrivs finns ett förslag från EU-kommissionen om att kompensationsutsättningar av lax runt Östersjön ska fasas ut. Om och när detta blir verklighet, och beroende på vad som kommer i stället för kompensationsutsättningarna, får nya ändamålsenliga förvaltningsformer för laxen tas fram då. Om visionen att låta laxen vandra längre upp i Dalälven förverkligas så kommer det att påverka mängden lax som kan tas till konsumtion. Blir det aktuellt att släppa upp lax i älven så kommer det att vara angeläget att i första hand låta de vilda laxarna passera. Den dagen kommer det att vara värdefullt att ha all lax i avelsfällan för att kunna göra rätt urval när det gäller vilken fisk som ska släppas upp i älven respektive ska gå till konsumtion. Det finns dock ingen anledning att försöka väga in dessa eventuella scenarier i en ny förvaltning med anledning av den nu aktuella utfasningen av laxfisket ute till havs och den nya utvecklade regleringen av kustfisket. 8
Denna idé innebär att gå tillbaka till en mycket gammal förvaltningsmodell. Hade vi fortsatt förvaltat laxen på detta sätt i full skala runt hela Östersjön så hade vi sannolikt inte haft några problem med laxen idag. Med välmående vilda populationer hade antagligen inte heller kompensationsutsättningarna ifrågasatts som i dag. Det hjälper dock inte att gråta över spilld mjölk. Det vi istället kan göra nu är att börja bygga för framtiden. Låt oss starta i Gävlebukten, Testeboån och Dalälven. Öring Den havsvandrande öringen har ännu inte nämnts i detta dokument. För att bara nämna något om arten så befinner den sig tyvärr i en minst lika bekymmersam situation som laxen. Min bedömning är att det för närvarande inte finns en enda population av vild öring i södra Bottenhavet som lämnar något utrymme för avkastning i form av fiske. Åtgärder för att förvalta även öringen bättre måste komma till stånd. Att göra uttaget av lax i älven gynnar även öringen. I synnerhet den storvuxna sommaröringen. Mitt primära syfte med denna idé är att gynna den vilda laxen i Testeboån. Om jag hade haft idéer som skulle innebära att andra intressen var tvungna att stå tillbaka för att mina mål skulle nås så hade jag troligtvis inte lagt ner någon möda på att komma med några förslag. Det hade sannolikt varit meningslöst. Att lägga fram förslag på åtgärder som gör alla till vinnare om de genomförs känns däremot mycket bra. Precis så känns det i detta fall. Eller är det inte så? Är det någon som förlorar på att vi flyttar uttaget av lax från Gävlebukten till Dalälven? I så fall, vem förlorar på det? Och vad förlorar vederbörande? Kan det finnas något som hindrar att vi flyttar uttaget till älven? Går det i så fall att komma förbi det hindret? Finns det andra och bättre sätt att uppnå syftet med den nya laxförvaltningen? Kanske finns det ännu fler fördelar med att flytta laxfisket till Dalälven, och som jag missat? Det är värdefullt att vi får fram alla sådana fakta. Sammanfattning av denna idé: Vi fiskar rätt lax. Gynnar uppbyggandet av en vild laxpopulation i Testeboån och andra vatten med vild lax. Tar bort den redskapsrelaterade konflikten mellan yrkesfiskare, lax och säl i Gävlebukten. Större fångster för alla. Förbättrar arbetsmiljön för yrkesfiskarena. Lägre fångstkostnader för yrkesfisket. Vi visar att vi kan och vill ta ansvar i fiskeförvaltningen. Värdet på sportfiskeprodukten i Älvkarleby ökar. Kompensationsutsatt lax som fångas i älven kan bli aktuell för MSC-märkning. Intresset för Älvkarleby och Laxön som besöksmål ökar. Vi brukar resursen lax optimalt utan att förbruka den. Pågående laxforskning i Dalälven får bättre förutsättningar. Du som tar del av detta dokument och vill diskutera innehållet får mer än gärna kontakta mig. Jag ser detta som ett levande dokument. Nya delar kommer att läggas till, och andra delar kan tas bort. Min målsättning är att det till slut ska bli ett helt oemotståndligt förslag till ny lokal laxförvaltning. 9
Hälsningar Bernt Moberg, Gävle bernt.moberg@gavlenet.se Mobil: 070-511 87 90 10