Vampyrer på filmduken

Filmvetenskap Handledare: Olof Hedling Examinator: Anna Sofia Rossholm G3 FM3003 15 hp 2010-01-20 G2 G3 Avancerad nivå Vampyrer på filmduken En fallstudie av hur vampyrer skildrats genom tiderna Erika Unbeck

Innehållsförteckning: Inledning s. 3 Bakgrund s. 3 Syfte och frågeställning s. 3 Teori och metod s. 5 Genreteori s. 6 Vampyren s. 7 Vampyrfilmen s. 9 Analys s. 10 Utseende s. 10 Egenskaper s. 18 Konventioner s. 21 Bettet och förvandlingen s. 23 Sammanfattning s. 27 Källförteckning s. 29 Bilaga s. 31 Filmreferat s. 31 2

Vampyrers spegling i film genom årens gång Inledning Skräckfilmer, framförallt monsterfilmer, har under en lång tid varit mycket populära, det är någonting med känslan av att bli rädd på film. Ett av de mest populära monstren på film har länge varit vampyren. Många författare tar upp Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (F.W. Murnau, 1922) som den första filmen som skildrade vampyren och dess beteende, samt den skräck som vampyren tillför. Genom årens gång så har en stor mängd vampyrfilmer kommit ut på bio och direkt på film och de fortsätter att fascinera sin publik. Just nu är vi inne i en period där vampyrerna har stor betydelse i media, framför allt efter framgångar i TV och på film. Filmen Twilight (Catherine Hardwicke, 2008) och tv-serien True Blood (Adam Ball, 2008-) är två produktioner som har nått stora framgångar i och med deras tolkningar av vampyrerna och deras position i samhället. 1 Det som jag finner intressant med vampyrfilmer är deras förändring, idag behöver inte filmer följa de riktlinjer som existerade i de gamla filmerna. Vampyrerna idag behöver inte vara vackra, se bara på filmen 30 Days of Nights (David Slade, 2007) och tv-serien Buffy the Vampire Slayer (Buffy och Vampyrerna, Joss Whedon, 1997-2003), de behöver inte heller bli inbjudna för att komma in i ett hus, två exempel på det är filmerna Interview with the Vampire (En vampyrs bekännelse, Niel Jordan, 1994) och Twilight (Catherine Hardwicke, 2008). Det jag vill få fram med min text är att jag vill göra en analys över hur vampyren har förändrats på film genom åren. Bakgrund Syfte och frågeställning: Idag behöver inte vampyrerna använda de konventioner med bland annat kors, blod och vitlök vilket jag tycker är intressant. I den här uppsatsen så ska jag förhoppningsvis komma fram till hur vampyren har förändrats på film genom åren. Jag ska titta på ett antal vampyrfilmer från olika årtionden för att ha en bred bakgrund där jag ska analysera vilka likheter och skillnader 1 Kevin Jackson, the vampire next door, Sight & Sound, volym 19, november 09, s. 41 3

som kan finnas och framför allt hur filmerna utvecklats. Filmerna jag har valt att använda mig i min c-uppsats är Dracula (Ted Browning, 1931), Horror of Dracula (I Draculas Klor, Terence Fisher, 1958), Nosferatu: Phantom der Nacht (Nosferatu - nattens vampyr, Werner Herzog, 1979), Interview with the Vampire (En Vampyrs Bekännelse, Neil Jordan, 1994), Blade (Stephen Norrington, 1998), Twilight (Catherine Hardwicke, 2008) och Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008). Nosferatu nattens vampyr är en remake från F.W. Murnaus originalfilm från 1922 som jag kommer nämna mer om under stycket om vampyrfilmen. Jag valde dessa filmer eftersom jag ville ha en bredd på sortimentet. Filmerna hittade jag på en lista över de 70 bästa vampyrfilmerna. 2 Min frågeställning är alltså hur vampyrfilmerna har förändrats under årens gång, och i så fall, på vilket sätt? Jag tog med Dracula från 1931 eftersom det är en av de mest kända filmerna och den första vampyrfilmen med tal, därefter ansåg jag att jag ville ta filmer som har kommit ut med relativt jämna mellanrum. Då ansåg jag att de nästkommande tre filmerna var väldigt passande, jag valde Blade då den visar vampyrerna på ett sätt som de andra filmerna inte gör, de två sista filmerna valde jag eftersom de har blivit väldigt framgångsrika och för att en av filmerna var svensk och den andra en hollywoodproduktion. Alla dessa filmer är på ett sätt eller en annan en adaption från litteraturen. Dracula 3, I Draculas klor 4 och Nosferatu-nattens vampyr 5 är alla tre en adaption på Bram Stokers roman Dracula. Anne Rice har skrivit boken som därefter blev film med samma namn, En vampyrs bekännelse, Stephenie Meyer skrev boken Twilight och John Ajvide Lindqvist skrev boken som blev till filmen Låt den rätte komma in. 6 Filmen Blade är löst baserad på seriefiguren Blade i Marvel Comics som först dök upp i Marvels serietidning Tomb of Dracula i juli 1973. Det är mycket som skiljer sig mellan serietidningen och filmen, bland annat så är Blade immun mot vampyrernas gift i serietidningen medan han är halvvampyr i filmen. 7 Dessa aspekter kommer jag dock inte ta upp i min uppsats då jag kommer analysera vampyrernas utveckling i filmerna och inte de adaptioner som kan finnas mellan det litterära och filmerna. Referat av filmerna finns som bilaga längst bak. 2 http://snarkerati.com/movie-news/top-70-vampire-movies-of-all-time/ 3 http://www.imdb.com/title/tt0021814/ 4 http://www.imdb.com/title/tt0051554/ 5 http://www.imdb.com/title/tt0079641/fullcredits#writers 6 Kevin Jackson, the vampire next door, Sight & Sound, volym 19, november 09, s. 41f 7 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.116 4

Teori och metod: Jag kan inte säga att jag hade någon större erfarenhet om vampyrer innan jag började med min uppsats. Jag blev intresserad av den våg av vampyrfilmer som kommit under det gångna året och hur det fortsätter komma nya filmer och serier som handlar om vampyrer. Det var filmen Twilight som först gjorde mig intresserad då den bröt mot nästan alla gamla mönster över hur vampyrer ska vara och hur de ska bete sig. De filmer jag har valt kommer jag att analysera gemensamt istället för var och en för sig. Jag kommer att lägga upp ett antal punkter som jag tycker är viktiga och därefter analysera de olika vampyrerna med varandra för att se på skillnader samt ifall det finns några likheter. På det här sättet kommer jag också se hur vampyrerna har förändrats genom tiden. Exempel på en sådan punkt är hur vampyrernas utseende har förändrats och på vilka sätt. Min huvudbok i uppsatsen kommer att vara The Changing Vampire of Film and Television A critical study of growth of a genre av Tim Kane som kom ut 2006. I boken har han haft ett bredare perspektiv med filmer och serier än vad jag kommer att använda mig av. Han har delat in vampyrfilmerna i fyra kategorier för olika tidsperioder där han har analyserat ett antal filmer under varje period för att kunna göra en så djupgående studie som möjligt. Jag kommer mer att göra en fallstudie med filmer från olika årtionden. Jag vill se hur och ifall filmerna har gått ifrån de uttalade konventioner som fanns i tidigare filmer. Den övriga litteraturen jag använder mig av är litteraturforskning och detta beror på att ämnet jag forskar om är relativt outvecklat inom filmvetenskap. I boken Blood Read the vampire as a metaphor in contemporary culture, 1997, redigerad av Joan Gordon och Veronica Hollinger, finns det vissa kapitel som tar upp liknande forskning som jag kan använda mig av. Bland annat kapitlet om Metaphor into metonymy: the vampire next door av Jules Zanger tar upp förändringen av vampyren från Bram Stoker fram till slutet av 1980-talet och början av 1990- talet. Ken Gelder har analyserat vampyrerna i boken Reading the Vampire, 1994, där han till större delen inriktar sig på Bram Stoker och Dracula men även på Anne Rice och En vampyrs bekännelse, Gelder ägnar även ett kapitel åt film och vampyren. Det han tittar på i sin forskning är adaptionen från bok till film, främst då när det gäller vad som skiljer dem emellan. I The lure of the Vampire gender, fiction and fandom from Bram Stoker to Buffy, av Milly Williamson, 2005, så skriver hon mycket om fans och det som händer runt omkring vampyrkulturen men hon skriver även om vampyrernas könsroller. Jag kommer framför allt att använda mig av kapitlet Vampire transformations: gothic melodrama, sympathy and the 5

self. Nils Ahnland, som är bibliotekarie till yrket, kom i år ut med boken Odöd, blek och hungrig Vampyren i bok och film där hans främsta mål med boken är att ge läsaren ett större utbud av litteratur och filmer men han skriver även en sammanfattning av myterna och folkloren av vampyren. Bokens recensioner och analyser, vilket är den andre och tredje delen av boken, är enbart Ahnlands egna tankar. Han har använt sig av andras forskning i bokens första del även om det kan vara svårt att skilja mellan hans egna och andras synpunkter. Detta gör att boken inte blir den ultimata källan men han har vissa ståndpunkter som jag kan hålla med om och som kan stöttas av andras forskning. När jag skriver om skräckfilmen och dess utveckling i stycket under Vampyrfilmen så använder jag mig av Robin Woods bok Hollywood from Vietnam to Reagan and beyond, 2003. Boken handlar om skräckfilmen som medium och om skräckfilmen framförallt under 1970- och 1980-talet. Detta ger mig en bra bas till hur skräckfilmen är upplagd, och därmed även vampyrfilmen. Steve Neale skriver om genre och genreteori i boken Genre and Hollywood, 2000, och genreteori inriktat på Hollywoodfilm. Boken kommer att användas för att förklara genre och genreteori. Genreteori: Genre kommer från det franska språket och betyder typ eller sort och har varit ett mycket betydelsefullt ord att använda inom filmforskning för att kunna dela in olika filmer i olika fack. Det finns både huvud- och subgenre, ett exempel på en huvudgenre är musikaler och romantiska komedier är en typ av subgenre. Definitionen av genre brukar fokuseras på mainstream och kommersiella filmer generellt och framför allt då hollywoodfilmer. Barry Keith Grant skriver att genre movies are those commercial feature films which, through repetition and variation, tell familiar stories with familiar characters in familiar situations. 8 Det var först på slutet av 1960- och början av 1970-talet som man faktiskt började forska om genre och det blev en etablerad avdelning inom filmstudier som akademisk forskning. 9 De moderna tankarna om genre kommer från romantiken, och de romantiska tankarna mot genrefilmer var oftast fientliga då filmerna ansågs vara rutinmässiga och opersonliga av naturen och att de saknade kreativitet, originalitet och individualitet. Följden av detta blev att genrefilmerna kändes trögtänkta, med det menas att konventionerna blev klichéer, 8 Steve Neale, Genre and Hollywood, 2000, s.9 9 Steve Neale, Genre and Hollywood, 2000, s.10 6

filmkonstruktionen blev alltid densamma, karaktärerna utformades till stereotyper. I begreppet genre underligger dessa attityder som delades av de flesta kritiker och teoretiker som senare önskade att motsätta sig dem. Resultatet blev att de som skrev och prisade genrerna i Hollywood ofta använde sig av samma attribut och attityd som de forskare som ogillade genrefilmerna. I en icke-genrefilm blir karaktärerna, scenerna, handling, tekniken med mera viktiga då de integrerar i den individuella filmen medan i en genrefilm så har de en viktig roll redan från början då filmen byggs upp. 10 Tim Kane skriver i sin text, att genrer förändras, han menar att folk inte tittar på gamla skräckfilmer på samma sätt idag som dem gjorde då. Gamla filmer skrämmer inte den moderna publiken och många forskare är blyga för att ta reda på vad det är som får en genre att utvecklas. Brian Murphy menar att genrer är styrda av absolutely inflexible laws som i vampyrfilmernas fall menas med att vampyrerna alltid har en motvilja till vitlök och inte tål kors. 11 Vampyren: Vad menas då med ordet vampyr och vart ifrån kommer dem? Från början var vampyren en del av folktron, ett monster som tillbringade sin tid på landsbygden. Härkomsten vet forskarna väldigt lite om, men det finns myter om vampyrliknande varelser runt om på jordklotet. 12 Myterna spreds i och med de olika epidemierna som härjade på 1700-talet. Enligt folktron så hade ett lik blivit smittad av en vampyr ifall dess döda kropp inte ruttnade, liken brukade då antingen fästas med en påle i bröstkorgen i dess grav eller brännas på bål. Vampyren är en övernaturlig varelse, en gengångare som livnär sig på människornas blod och kommer fram på natten. 13 Vampyren dök upp som en litterär karaktär i Storbritannien under slutet av 1700- talet, inom den romantiska poesin. John Polidori kom ut med novellen The Vampyre år 1819 om en adlig Don Juan-vampyr. År 1897 kom en man vid namn Bram Stoker ut med sin roman Dracula och har efter det blivit kallad för vampyrens grundfader. Det han beskriver i sin roman såsom användandet av vigvatten, korset, vitlöken och vampyrjägaren finns kvar i modernare vampyrberättelser. Skillnaden är att i boken så beskrivs Bram Stokers Dracula på ett mer blodtörstigt sätt och på film beskrivs Dracula med en mer sexuellt tilltalande 10 Steve Neale, Genre and Hollywood, 2000, s.207f 11 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.13 12 Simon Löfroth, Vampyrer liknar oss människor, Aftonbladet Söndag, 2009-09-27, s.38 13 http://ne.se/lang/vampyr 7

karaktär. 14 Alltså, vampyren som vi känner idag härstammar från skräckromantikens och de viktorianska romanerna men vampyren dyker upp i mycket tidigare verk runt om i världen. Vampyrliknande figurer har funnits beskrivna i litteraturen bland annat i antika Grekland, Asien, Afrika, Amerika, Island och i Central- och Östeuropa. Varelserna skiftar i utseende beroende på vilken världsdel de är tagna ifrån. Till exempel i Antiken beskrevs vackra kvinnor som dessa varelser, till exempel, Lilith som drack blodet från spädbarn och Empusa som gärna förförde män för att sedan suga ur deras blod. I det moderna Grekland, alltså inte under antiken, så ansågs vampyrerna vara groteska och lukta otrevligt. 15 Bakgrunden till Dracula ska Bram Stoker ha fått ifrån två personer i historien, den första personen som Stoker ska ha tagit inspiration ifrån hette Vlad Tepes (ca 1431-1476). 16 Han levde i Valakiet, Rumänien där han försökte säkra landets självständighet mot det Ungerska och det Osmanska riket. Hans öknamn Tepes betyder pålspetsaren och syftar till den grymma avrättningsmetod han använde sig av då han spetsade fiendens huvud på pålar. 17 Den andra personen hette Elizabeth Bathory och var en grevinna i Ungern, vars familj regerade över Transsylvanien, och levde åren mellan 1560-1614. Hon torterade ofta och dödade flickor som var oskulder, därefter använde hon blodet till att dricka och bada i eftersom hon trodde att deras blod skulle kunna hålla henne ung för evigt. Dock kan detta inte bekräftas eftersom det inte står någonstans i Dracula om Elizabeth Bathory, och Vlad Tepes nämns endast i förbigående. 18 Vampyren är en varelse som inte lyder under våra lagar och begränsningar. Han är både en ängel och en demon, både levande och död men samtidigt varken det ena eller det andra. Vampyren är på många sätt en metafor och vår fantasis ställföreträdare för både rädslan och de mest förbjudna drifterna. Han är dessutom en representant för vår längtan efter det ouppnåeliga. 19 Detta kan jag hålla med om för vampyren speglar all den mystik som vi finner är intressant som vi innerst inne vill ska finnas. 14 Simon Löfroth, Vampyrer liknar oss människor, Aftonbladet Söndag, 2009-09-27, s.38 15 Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig Vampyren i bok och film, 2009, s. 19-24 16 Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.24 17 http://ne.se/lang/vlad-tepes 18 Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.25 19 Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig Vampyren i bok och film, 2009, s. 9f 8

Vampyrfilmen: Skräckfilmen är en genre som innehåller många undergenrer. Skräckfilmer har alltid haft ett vi mot dem -förhållande, i tidiga filmer så var normaliteten hotad av monstret. Normaliteten menas i detta sammanhang en anpassning av den dominerande sociala normen. Detta koncept används av hela genren, vare sig det är en vampyr, en gorilla, en utomjording eller ett barn som är besatt av djävulen, som är monstret i filmen. Ser vi tillbaka på den tidiga skräckfilmen såsom King Kong (Merian C. Cooper, Ernest B. Schoedsack, 1933) och Dracula så utspelas handlingen långt borta i exotiska länder. På 1960-talet började detta förändras, filmer som Rosemary s Baby (Roman Polanski, 1968) och The Birds (Fåglarna, Alfred Hitchcock, 1963) utspelade sig på amerikansk mark och med amerikanska familjer. 20 Detsamma gäller för vampyrfilmer, förr så utspelades de på bortaplan men i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet så ändrades detta. Filmer som The Lost Boys (Joel Schumacher, 1987) och En Vampyrs Bekännelse utspelas i USA och drabbar näromgivningar. Vampyrfilmen är en undergenre inom skräckfilmen där vampyren, precis som det låter, är den skräckinjagande. Oftast har dessa filmer en sexuell laddning vilket är präglat av viktorianska romaner. 21 Den första vampyrfilmen som spelades in var Nosferatu, Eine Symphonie des Grauens 1922, och filmen användes även som utställningsobjekt i Tyskland och Budapest mellan åren 1922 till 1925. Kort därefter stämdes produktionsbolaget av Florence Stoker, Bram Stokers fru, och man fick i uppdrag att bränna filmen. Detta berodde på att produktionsbolaget inte hade haft några möjligheter att köpa rättigheterna utan valde att göra en egen version istället. Man lyckades rädda någon kopia och filmen fick nypremiär på 1970- talet. 1931 kom Universal istället ut med filmen Dracula. 22 Därefter så har vampyrfilmerna kommit ut en efter en annan, det har gjorts allt från skräckfilmer till komedier och parodier för att nu skapa kärleksfilmer mellan vampyren och människan. Vampyrfilmer tycks följa konventionerna oftare än de flesta andra filmer eftersom det finns ett antal element som alltid finns med i filmerna, till exempel blodet, pålen, krucifixet, vitlöken och det spektakulära klimax. Dessa filmer är högst igenkänneliga men Ken Gelder menar att det finns en kulturell variabel, att rörelsen i filmerna går från balans till obalans för att sedan hitta balansen igen vilket kan filmas på ett antal olika sätt. Lagar och oordning, 20 Robin Wood, Hollywood from Vietnam to Reagan and beyond, 2003, s.71 21 http://www.ne.se/vampyrfilm 22 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.10 9

civilisation och natur, det naturliga och onaturliga ger en speciell sexuell böjning i vampyrfilmerna. Spänningen mellan balans och obalans är ofta huvudsakligen beskriven genom karaktärernas sexualitet, vilket har varit en av de vanligaste representationerna inom filmen. Vampyrfilmer fokuserar oftast på ungdom, då sexualiteten är i dess mest grundläggande moment. Alltså då ungdomar är mer oerfarna och nyfikna på det sexuella. 23 Det som skiljer sig vampyren från andra filmmonster är att vampyrens popularitet har hållit en stabil kurs även om monstret i sig har förändrats. De senare årens vampyrer har inte mycket gemensamt med de gamla Dracula- eller Carmilla-karaktärerna. Carmilla är namnet på den kvinnliga vampyren i boken av Joseph Thomas Sheridan Le Fanu från 1872. 24 Analys: För att lättast kunna förklara och visa på hur vampyrerna har förändrats på film genom filmhistorien så kommer jag beskriva punkt för punkt och jämföra alla filmer tillsammans istället för att gå igenom film för film. Jag anser att detta sätt kommer att ge ett bättre helhetsintryck och att texten därför kommer bli mer lättförståeligt. Under utseende så kommer jag först att förklara hur vampyren/vampyrerna ser ut i de olika filmerna, hur de uppför sig och även deras rörelsemönster. Under punkten egenskaper så tar jag upp vilka egenskaper vampyrerna har och vilken nytta dessa krafter tillför. Under punkten konventioner så tar jag upp vilka föremål människan kan använda sig av för att skydda sig mot vampyrer och på vilket sätt vampyren reagerar till dessa samt hur vampyren till slut dör. Under bettet och förvandlingen kommer jag ta upp vad som krävs för att en människa ska förvandlas till en vampyr. Utseende: I Dracula från 1931 så är greve Dracula (Bela Lugosi) en mycket stilig man. Han ser välvårdad ut och bär på ett elakt leende. Han och hans fruar har blivit blekt sminkade för att visa på att de är odödliga, att de inte har något eget blod i kroppen. Hans mest framträdande klädesplagg är hans cape som gör att han ser ut att ha lite vingformade armar, vilket kan bli en liknelse till fladdermössen och hans släktskap dit. Dracula talar väldigt sakta med en utländsk brytning som ska visa på att han är ifrån ett land långt borta. Han rör sig som ett rovdjur i de 23 Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.93 24 Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s. 45 10

scener där han ska suga blod eller i scenen då Mr. Renfield (Dwight Frye) skär sig på ett papper i Draculas slott. Han blir mer djurlik i dessa scener, det blir tydligt att vi ska förstå att han är ett rovdjur som är ute efter oss. Dracula har ingen spegelbild vilket i filmen förklaras med att vampyrens spegelbild inte kan reflekteras. Vampyrens styrka ligger i att människor inte tror på honom, förklarar Van Helsing. För att kunna överleva i England har Dracula med sig kistor av jord från hans hemland, utan detta skulle han dö. Annars så är han klädd och uppför sig som en gentleman och blir omtyckt av de personer som inte vet om vem han egentligen är. Många scener visas där man har zoomat in på greve Draculas ögon som är uppspärrade och ger en speciell blick. Dessa scener är oftast i profilbild och det enda ljuset ligger på hans ögon. Det visas tydligt att det är ögonen som är det viktiga i scenen. I sin analys av Dracula från 1931 så skriver Tim Kane att Bela Lugosi använder sin cape som en rekvisita, att i scenen då han biter en blomsterflicka på gatan så virar han in henne i sin cape, likaså skyddar han sig med hjälp av capen i scenen då Van Helsing riktar ett kors mot honom. 25 I Draculas klor kommer Jonathan Harker (John Van Eyssen) till Draculas slott. Det officiella skälet till att han är där är för att sälja en bostad men inofficiellt så ska han göra slut på Dracula (Christopher Lee). Dracula möter upp honom vid trappan, han är propert klädd och bär en cape, han har bakåtslickat hår och är blek i hyn. Hos sig har Dracula en kvinna som ber Jonathan att hjälpa henne komma därifrån. Hon spelar på sin feminina sida och framställer sig som ett offer men egentligen är även hon en vampyr. Hon bär en lång ljus klänning som kan tolkas som en metafor för oskuld. När kvinnan överfaller Jonathan kommer Dracula in, han är blodig runt munnen för att visa på att han precis har ätit. Han väser när han ser vad som händer, i detta stadium så låter han som ett djur vilket ska visa på att han inte är mänsklig, både Dracula och kvinnan visar öppet sina tänder. Enligt Tim Kanes observationer så ser vampyrerna ut som vanliga människor då de är sociala, men när de ska gå till attack så kommer vampyrtänderna fram och blodet rinner ner för mungiporna. 26 När Dracula åker till Karlstadt så tar han med sig kistor av jord för att överleva. Dracula åker till Karlstadt efter Lucy (Carol Marsh) som i en hämndattack, då Jonathan tog död på Draculas fru så vill Dracula förvandla Lucy till vampyr, ett öga för ett öga beteende. 25 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.24 26 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.46 11

I Nosferatu är Dracula (Klaus Kinski) mer lik ett djur än en människa. Han har inget hår på huvudet, han har långa råttliknande öron. Likaså har han långa huggtänder längst fram i munnen, precis som en råtta. Han har även långa fingrar och naglar som liknar klor och han rör sig sakta. Han är vitsminkad i ansiktet och är kraftigt svartsminkad runt ögonen som ger ett vildsint utseende. När han sover behöver han ligga på fördömd jord, alltså jord som kommer ifrån kyrkogårdar där de som drabbats av pesten ligger. För Dracula är även råttornas herre, han för med sig råttor och pesten då han reser till Tyskland och staden där Lucy (Isabelle Adjani) befinner sig. Då Dracula biter Jonathan (Bruno Ganz) så överförs de känslor Jonathan har för Lucy till honom och han vill ha Lucy, men samtidigt vill han att Lucy ska vilja bli biten. Han vill inte tvinga sig på henne. Han har inga problem att bita andra människor i staden men när det kommer till Lucy så är han kär och vill att hon ska ha samma åtrå till honom. Filmen Nosferatu är en version av Bram Stokers Dracula men personerna heter inte alltid detsamma och karaktärerna ser annorlunda ut. Till skillnad från storyn i Dracula så har inte Van Helsing (Walter Ladengast) någon kunskap om vampyrer utan det är Lucy som har fått den rollen istället. Vampyrerna i En vampyrs bekännelse är mycket vackra men de kan inte förändras. Claudia (Kirsten Dunst) tröttnar på att vara den lilla sockersöta flickan som hon är, så hon klipper av sitt krulliga hår i ren protest eftersom hon vill bli mer vuxen. I scenen efter så hör Lestat (Tom Cruise) och Louis (Brad Pitt) ett skrik och springer in till Claudias rum, då har hennes hår vuxit ut igen. När de förvandlas så blir de en vackrare version av sig själva, samt en avspegling av tidens trend. Vampyrens hy är vit och tunn som glas, hans ådror syns tydligt i ansiktet, i hans ansikte syns två plågade och sorgsna ögon. Deras huggtänder sitter i hörntänderna. Louis är en plågad man, han var sorgsen redan som människa då hans fru och barn hade dött. Den sorgsna sidan tog han med sig då han förvandlades till vampyr, han ser sig själv som ett monster. Lestat åt andra sidan har inga som helst problem med sitt liv som vampyr, han älskar jakten och blodet. Lestat är en mer egocentrerad person men samtidigt mycket ensam. Det enda han vill är att hitta en kompanjon som vill leva det liv han vill och han anser att Louis är den personen. Louis lever på råttor ett tag under pesten, men begäret blir för stort när han ser en liten flicka som ligger gråtandes över sin döda mamma. Han biter henne och Lestat kommer in, Louis rusar då iväg och när han kommer hem till deras gemensamma hem hittar han flickan i sängen. Lestat förvandlar henne till en vampyr med tanken på att det ska rädda hans förhållande med Louis, att han ska bli gladare då de tre kan bilda en familj. Under årens lopp så blir Claudia fångad som en kvinna i ett barns kropp, hon 12

är för ung kroppsmässigt för att kunna klara sig själv. Hon begär att Louis skapar en ny följeslagare då hon känner av att han kommer lämna henne, vilket han gör samtidigt som han säger att det sista av hans mänsklighet som dog. Louis och Claudia åker runt om i världen för att söka efter andra vampyrer och stöter på en grupp vampyrer i Paris. Dessa vampyrer är från den gamla världen och lever på en teater där de ger skräckföreställningar som publiken tror är på låtsas men som sker på riktigt. De är barbariska jämfört med Louis och Claudia som är ifrån den nya världen (USA). Vampyrerna på scen beter sig som rovdjur då de överfaller den nakna kvinnan på scen. De är eleganta och gör som de gör bara för att de kan. Människan betyder ingenting för dessa vampyrer. I specialutgåvan av En vampyrs bekännelse på DVD så kungör regissören Neil Jordan att filmen handlar om de ensammaste vampyrerna du någonsin har sett. Anne Rice hävdar att hon fått sina influenser från Dracula s Daughter (Lambert Hillyer, 1936) där grevinnan Marya Zaleska spelar den första sympatiska vampyren. De tidiga filmerna visar vampyren som en tragisk och sensuell figur, Marya vill leva ett vanligt liv men hon kan inte stå emot det mörka inom sig. Louis har samma problem i En vampyrs bekännelse som han förklarar med orden I knew peace only when I killed. Tim Kane menar att idén med den tragiska vampyren inte är ny utan det som är nytt är att nu blev publiken tillåten in i vampyrens liv, Anne Rice ville att publiken skulle bli förälskade i vampyren och se saker genom hans ögon. De två huvudkaraktärerna visar, till skillnad från många tidigare filmer, många brister och problem precis som vanliga människor. Lestat är både våldsam och snäll, Louis som från början har problem med att döda har inga problem att hota journalisten i slutet av filmen. 27 Genom att Louis vägrar dricka människoblod markerar honom som lidande och förtjänar därför publikens sympati vilket är en kontrast till Lestat som framställs som boven eftersom han inte har några som helst svårigheter med att ta människoliv. Vilket syns tydligast i scenen där Lestat leker med två kvinnor i soffan och Louis står och ser på med avsky. 28 Filmen Blade utspelas sig i nutid där vampyrerna lever bland människorna. De finns överallt och lever på samma sätt som människorna gör. Vampyrerna lever fritt under kvällstid, men kan gå ut korta stunder på dagarna ifall de har smörjt in sig i stark solkräm som skyddar. Blade (Wesley Snipes) kallas för dagvandrare då han fritt kan gå runt på dagen, han är till 27 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s.107ff 28 Milly Williamson, The lure of the vampire gender,fiction and fandom from Bram Stoker to Buffy, 2005, s.42 13

hälften människa och hälften vampyr, vilket gör att han även åldras på samma sätt som människor. Det finns två typer av vampyrer förutom Blade, de renblodiga vampyrerna som föddes som vampyrer och är klädda i kostymer och övriga vampyrer som har blivit förvandlade och som är mer vardagligt klädda. Blade jagar andra vampyrer eftersom han anser att de är onda, de dödar människor eller använder dem som sina redskap. De ser människorna som boskap eftersom de är så underlägsna mot vampyrerna. Blade anses vara den goda eftersom han vägra använda sig av människoblod utan använder sig av ett serum för att bli av med törsten. Han bryter sig ifrån sitt öde för att rädda människorna runt omkring, men samtidigt så är han den hemlige hjälten eftersom de flesta människorna i staden inte känner till att han eller övriga vampyrer existerar. Blades antagonist i filmen är Deacon Frost (Stephen Dorff). Han är maktlysten och vill att vampyrerna ska krypa ut ur sina skal och att på allvar visa vilka det är som bestämmer i samhället, vilket vampyrrådet är emot. Tim Kane skriver att i Blade är vampyrerna någonstans mellan actionhjälte och gangster, vampyrerna bär på vapen, de strävar efter makt och att ha kontroll över andra vampyrer. De blandar in actionscener från Hong Kong-filmer och de renblodiga vampyrerna som styr kan tolkas till maffia-filmer. 29 Bland det första man som åskådare får veta efter det att Bella (Kristen Stewart) förstått att Edward (Robert Pattinson) och hans familj är vampyrer i filmen Twilight, är att de är så kallade vegetarianer, alltså, de lever av djurblod istället för människoblod. De vill leva ett godare liv och inte vara de monster som de var menade att bli. De är även onaturligt snabba och starka, ändrar ögonfärg, allt ifrån gyllenbruna till svarta, i takt med hur längesen det var de drack. De lever bland de levande i samhället och Carlisle (Peter Facinelli) är till och med läkare för att kunna hjälpa människor. Edward anser att han själ försvann då han blev ond, alltså då han blev förvandlad. Detta gör att han känner sig som en dålig varelse även om han lever ett gott liv. Detta kan vara en nytolkning på Dracula (1931) då vi i en scen får se att Dracula saknar spegelbild. Saknaden av spegelbild kan vara en reflektion över att han saknar en själ. I scenen ute i skogen när Bella fått reda på att Edward är en vampyr förklarar han att allt med honom lockar, hans röst, hans ansikte, till och med hans doft. Vampyrerna anses vara otroligt vackra varelser, vackrare än vad det mänskliga ögat kan se. Skälet till att de inte tillbringar tid i solljus beror på att deras hy glittrar som diamanter, men de kan vara ute i 29 Tim Kane, The Changing Vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s. 117f 14

dagsljus. En annan sak som skiljer mellan människor och vampyrerna är att de sistnämnda aldrig sover, det är ett mänskligt behov som inte behövs. Familjen Cullen har ett mänskligt tänkande och beteende, sedan finns det tre vampyrer till i filmen som är de onda och visar på det djuriska beteendet. För att förklara skillnaden mellan dessa två familjer så har de onda vampyrerna röda ögon vilket ska symbolisera att de lever av människoblod. De filmas även ur grodperspektivet i deras första scener till spännande musik vilket visar på att de är farligare till naturen än vad familjen Cullen är. Eli (Lina Leandersson) är tolv år gammal i Låt den rätte komma in. Det mystiska med Eli är att man aldrig får veta ifall hon är en tjej eller kille, alla bara förutsäger att hon är en hon. I en scen då Eli byter om hemma hos Oskar (Kåre Hedebrant) så får vi se att hon är könslös och för Oskar spelar det ingen roll. Eli känner snabbt en samhörighet till Oskar då han är ensam och utstött i samhället, precis som hon känner sig. Filmen utspelar sig under vintertid och det är fullt av snö men Eli kan gå ut utan skor eller tjockare kläder eftersom hon inte känner någon kyla. Hon klär sig i gamla kläder som hon har hittat vilket gör att hon ser ovårdad ut och får ett vilt intryck. Oskar nämner även att hon luktar konstigt. När Eli attackerar mannen under tunneln så morrar hon och efteråt så är hon blodig runt munnen och ser för en stund väldigt mycket äldre ut än 12. Nils Ahnland delar in vampyrerna i olika fack humanvampyren och monstervampyren. Dessa är två uttryck som litteraturforskaren Anna Höglund har myntat, sedan tar han även upp den klassiska vampyren. 30 Louis i En vampyrs bekännelse, Edward och hans familj i Twilight, Eli i Låt den rätte komma in och Blade i Blade kan räknas i humanvampyrens fack. Det vill säga att dessa vampyrer har mycket kvar av sin mänskliga sida efter det att de har förändrats. De slåss med de moraliska frågorna om vad som att rätt och fel. De två första filmerna om Dracula som jag har med i min uppsats tillhör den klassiska vampyren. Den klassiska vampyren kan skifta i utseende men är världsvan, respektabel, urgammal och fruktansvärd. Dracula från 1931 och 1958 är båda väldigt stiliga och har inga problem att röra sig i finare kretsar när de väl har kommit till Storbritannien. Även Nosferatu tillhör den klassiska vampyren, även om han ser hemsk ut så har han ett mänskligt yttre. 31 30 Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig Vampyren i bok och film, 2009, s. 58 31 Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig Vampyren i bok och film, 2009, s. 58 15

En likhet jag ser i alla filmerna är att vampyrerna är ensamma och att de söker någon att dela sitt liv med, att de vill hitta någon som kan göra dem hela. Eftersom vi ser de tidigare filmerna ur människornas perspektiv så ser vi endast det onda, de blir rätt så ensidiga. Men i och med Anne Rice roman och filmatiseringen så börjar vi få se perspektiven från vampyrernas sida och de är inte så entoniga som vi hela tiden har trott. De har känslor och kan ibland bete sig mer mänskligt än vad människorna i filmerna själva gör. I Låt den rätte komma in så är det inte Eli som är ond utan det är de andra barnen i Oskars klass, de som mobbar honom. Eli är endast hans vän och som skyddar honom när han är i fara. Till skillnad från de andra filmerna så är inte Låt den rätte komma in en vampyrfilm till samma bemärkelse. Jag skulle se det som en oskyldig kärleksskildring mellan två personer där ena parten är människa och den andra en könslös vampyr. Eli är även den enda karaktären där vi som publik inte vet ifall det är en tjej eller kille, med de andra vampyrerna är det väldigt klart och tydligt ifall det är en kvinna eller man. Eftersom romanen En vampyrs bekännelse skrevs på 1970-talet då genusfrågan blev en viktig ståndspunkt så är huvudkaraktärerna Louis och Lestat androgyna i sitt beteende. De skapar en familj tillsammans med dottern Claudia, de lever alltså inte det normala mamma, pappa, barn -förhållandet. I filmen drar sig Lestat både till kvinnor och till män. I en scen ser vi hur han leker med ung kille och i klippet efter så är den unga killen död. Det är filmen som bryter mest emot normen med familjesituationen. Även om både Twilight och till viss del även Låt den rätte komma in bryter mot det normala så sker inte på samma sätt. Det handlar om kärlek mellan vampyr och människa och i Låt den rätte komma in så handlar det om oskyldig kärlek då både Oskar och Eli inte är tillräckligt gamla för att blanda in det sexuella i förhållandet. Stilen på vampyren har som sagt förändrats under åren, tittar vi på de klassiska Draculafilmerna så har Dracula en cape och hans huggtänder är synliga och dessa attribut betydde mycket för att kunna förklara vampyren. När vi kommer till 1990-talet med En vampyrs bekännelse och Blade så har karaktärerna förändrats. De är mer tidsbundna till dagens samhälle, de tidigare filmerna berättar om en svunnen tid. I En vampyrs bekännelse så blir det en liten kontrast på slutet, då Louis har levt och vandrat med i tiden så använder han sig av kläder för att passa in på 1990-talet, Lestat som istället har gömt sig från världen och inte har förstått hur världen har förändrats på 100 år är fortfarande klädd i de kläder han hade då han var sitt gamla jag. Vampyrerna i Twilight är som jag tidigare skrev, uppdelade i två grupper, Edward och hans familj är väldigt sofistikerade och klär sig väldigt modernt och stilrent, precis som Dracula gör i Dracula från 1931 och I Draculas klor från 1958. James, Victoria 16

och Laurent tillhör den andra gruppen som skulle kunna tolkas till den djurliknande personligheten som Dracula har i de filmer jag har med som exempel. Likt versionen från 1958 så har de röda ögon precis som Dracula. De är ovårdade och primitiva precis som Nosferatu, samt de tänker enbart på det som är bäst för sig själva precis som Lestat. En likhet alla vampyrerna har i filmerna är den auran de får då de jagar och blir hotfulla. Den dova morrningen har hållit sig kvar från Bela Lugosis version fram till Lina Leanderssons tolkning av Eli. Det som är intressant med Blade till skillnad från tidigare filmer är att i den världen så är det vampyrerna som styr och ställer, detta är i och för sig något som den vanlige människan inte vet om, men vampyrerna använder sig av människor för att göra det grovgörat. Där människorna trånar efter den makt som vampyrerna har och genom att göra sysslor åt dem så hoppas de att vampyrerna en dag ska förvandla dem. Vampyrerna i filmen äger stora företag och äger stora delar av staden. Jag kan hålla med Tim Kane om att de renblodiga vampyrernas beteende kan liknas vid maffia-filmer och de familjer som styr olika städer. 32 I de tidiga vampyrfilmerna Dracula och I Draculas klor så beskrivs Draculas fruar/fru som mycket mer vilda och att de inte kan kontrollera sig själva. Då Renfield kommer till slottet i första filmen och lämnas ensam så kommer de tre fruarna på en gång och försöker förföra honom för att på så sätt komma åt hans blod. Det blir tillslut Dracula som kommer och räddar honom från att bli mat i den scenen. Dracula blir då framställd som den sofistikerade och kvinnorna som vildar och oförmögna att stå emot sina lustar. Likaså i den andra filmen så är det kvinnan som försöker skada Jonathan genom att spela på sin kvinnlighet och en än gång blir det Dracula som hjälper honom ur knipan. Draculas fruar/fru blir dödade och han hamnar i en hämnande situation. Det blir extra tydligt i den andra filmen där Harker först tar död på Draculas fru och därefter förvandlar Dracula Harkers flickvän Lucy, ett öga för ett öga. När Lucy senare blir förvandlad till vampyr så blir hon väldigt självisk och hennes empati är borta. I Nosferatu finns det inte längre någon fru utan han är ensam i sitt slott. I En vampyrs bekännelse så har barnet Claudia den betydande kvinnliga rollen som vampyr. Även hon är egenkär, men framför allt är hon rädd, rädd att bli lämnad ensam. Nu behöver den kvinnliga vampyrrollen inte längre vara sensuell, manipulativ eller bete sig som vildar. I Blade så märks detta först i slutet av filmen, då det är Blades mamma som har den rollen. Han har alltid trott att hon dog då han föddes men i själva verket så förvandlades hon till vampyr och har levt 32 Tim Kane, The changing vampire of film and television a critical study of the growth of a genre, 2006, s. 116f 17

med Deacon Frost. Hon inger först känslan av trygghet men förråder Blade, sin egen son, utan att blinka. Hon har inga problem att offra honom för Frost skull, hennes moderliga band bröts då hon förvandlades och istället knöts ett band till Frost, vampyren som bet henne. Hennes roll kan mycket väl liknas vid Draculas fruar. I Twilight finns inte vampyrkvinnan på samma sätt, det är först i slutscenen då vi som publik får känslan av vad som kommer att komma i framtiden. I Låt den rätte komma in existerar inte vampyrkvinnan. Egenskaper: Greve Dracula i Dracula från 1931 kan kontrollera människor med hjälp av övernaturliga krafter. I scenen då han precis kommit till London och han biter en kvinna ute på gatan, ser det ut som om hon blir förtrollad av den blick han ger henne innan bettet. Likaså kan han få en kvinna att radera sitt minne efter det att hon utfört det meddelande han ville hon skulle ge Dr. Seward i scenen då de är på teatern. Dracula har inte heller någon spegelbild och det är så Van Helsing och de andra förstår att det är han som är vampyren eftersom i övrigt är han en gentleman. Tidigt i filmen under en konversation mellan Mr. Renfield och Dracula så hör de plötsligt att vargarna börjar yla utanför, Mr. Renfield blir rädd medan Dracula säger att det inte är något att vara rädd för, då de är hans vänner. Det är så att Dracula kan förvandla sig till en varg eller en fladdermus. Detta skedde enligt Van Helsing då Dracula var rädd att någon skulle följa efter honom. Förvandlar han sig så kommer han lättare undan. Dracula kan komma in ifall dörrarna eller fönstren är öppna men han kan inte öppna dörrarna själv. Efter det att Mr. Renfield kommit tillbaka till London så har han hamnat i ett stadium mellan galenskap och rädsla, han är under påverkan av Dracula. Mr. Renfield vågar inte gå emot Dracula och gör som han befaller, men samtidigt försöker han varna Dr. Seward och de andra för han vet vad som kommer att hända. Men mitt i en mening så avbryts han av att Dracula pratar med honom genom fladdermössen utanför fönstret. Dracula försöker hypnotisera Van Helsing men han lyckas hålla emot vilket gör Dracula väldigt förvånad. Vampyrens kraft fungerar endast mellan solnedgång och soluppgång. Efter det att Dracula bitit ett offer så blir han som en drog för dem I Draculas klor, de är rädda för honom men samtidigt så får de en längtan. Detta berättar Van Helsing för de andra männen och syns tydligast i scenen mellan Dracula och Lucy kvällen innan hon dör för att 18

senare återuppstå som en vampyr. Dracula kan leva hur länge som helst, Van Helsing tror att Dracula är minst 500-600 år gammal. Nosferatu har inga övernaturliga egenskaper som han använder sig av, han beskrivs mer som en spridare av sjukdomar och död. Han är råttorna och pestens herre. Jonathan Harker blir biten av Nosferatu på slottet, Harkers kärlek till Lucy finns i blodet och den passionen förs över till vampyren och Nosferatu börjar tråna efter henne. Harker blir sjuk men reser efter Nosferatu för att kunna rädda Lucy, men Harker har blivit smittad och under filmens gång så ser vi sakta men säkert hur han förändras. Hans lojalitet går från att försöka skydda Lucy till att hjälpa Nosferatu. Nosferatu har inverkan på Harkers handlingar. Som vi får se ibland de första scenerna mellan Lestat och Louis i En vampyrs bekännelse, är när Lestat flyger upp med Louis samtidigt som han dricker hans blod. De kan som sagt inte förändras så fort de har blivit förvandlade. Lestat förklarar även att han kan läsa tankar och förklarar för Louis att den mörka gåvan fungerar olika för alla men att den bara blir starkare ju äldre man blir. Claudia förklarar för Louis efter deras möte med Armand (Antonio Banderas) på teatern i Paris att han talade till henne utan att fysiskt prata, utan han använde sig av teleparti. Vampyrerna kan heller inte åldras. Blades största förmåga är att han kan vandra i dagsljus. Han och alla andra tror att detta beror på att han är en hybrid, då han både har gener från människor och vampyrer. Det är inte bara Blade som åldras utan även vampyrerna blir äldre. Det tar dock längre tid för dem än vad det gör för människor. I Blade är vampyrerna precis som vanliga människor, fast de är starkare. Men de har en egen bibel där det står om gamla myter och legender om speciella vampyrer som har utmärkande egenskaper. Deacon Frost vill väcka en gammal vampyrlegend till liv, blodguden, vilket skulle betyda att det räcker med att en människa skulle få ett bett för att direkt förvandlas till vampyr. I Twilight har Edward förmågan att läsa allas tankar förutom Bellas, vilket han inte förstår varför. Alice (Ashley Greene) kan se in i framtiden och Jasper (Jackson Rathbone) kan förändra personers och vampyrers känslotillstånd. James (Cam Gigandet), som är en av de onda vampyrerna har en förmåga som går ut på att finna den person han vill ha tag på, han är en jägare som brinner för jakten. Vampyrerna kan inte känna någon kyla, de är de kalla som 19

Jacob (Taylor Lautner) kallar dem. De är kalla till naturen vilket är ett sätt för människan att märka att något är fel, men då är det oftast försent. I Låt den rätte komma in så kan Eli både flyga, vilket hon visar då hon halvflyger upp till Håkan på sjukhusets sjunde våning, och är väldigt stark, som visas då hon brottar ner Jocke. För att kunna komma in i en människas hem så måste hon bli inbjuden. Oskar blir nyfiken på vad som händer ifall han tar tillbaka sin inbjudan och vi får se hur hon börjar plågas och hur blod börjar rinna ur henne från ögonen, näsan, öronen och andra öppna porer. Hon känner heller ingen kyla och kan gå ute mitt i vintern utan några tjockare kläder på sig. Det är inget hon tänker på men samtidigt är det en sak som får människorna, och framför allt Oskar, att förstå att något är fel. Vampyrerna tål inte solljus utan gör att dess kropp brinner upp. Virginia (Ika Nord) blir biten och smittad av Eli, hennes symptom är att hon hör allt mycket tydligare, hennes hy blir känslig och ögon blir känsliga för ljus och solljus, hon får en oemotståndlig törst för blod. Är man vampyr så ska man alltså även ha något övernaturligt över sig. Även om det inte alltid syns så tydligt, som i Nosferatus fall. Det är intressant att vampyren alltid har haft en större utveckling av hjärnan än människan, både i Dracula-filmerna, En vampyrs bekännelse och Twilight så har vampyren hjärnförmågor som inte människan har. Till skillnad från första Dracula så är förmågorna uppdelade i de två senare filmerna. Detta gör att hotet av vampyrerna minskar. Tidigare hade en och samma varelse dessa krafter men nu är de istället utspridda. Vampyrers rädsla för solljuset förekommer även i En vampyrs bekännelse och för större delen av varelserna i Blade och Låt den rätte komma in. I Blade är det endast huvudpersonen själv som kan gå obehindrat under dagstid, övriga vampyrer kan tillbringa en mycket kort tid utomhus på dagen om de använder sig av solskydd vilket visar på uppfinningsrikedom. Filmen har alltså försökt gå runt den oskrivna lagen som finns om vampyrer i ett försök av att vara nyskapande, samtidigt som den är väldigt viktig att ha kvar för filmens utformning. I Twilight är vampyrerna, precis som Blade, fria att vandra under dagen. Fast de visar sig inte för människor då solen är framme, detta beror på att de är så otroligt vackra varelser, deras porslinsvita hy glittrar nämligen som diamanter då solen når dem. Ett skäl till att vampyrer endast vandrade under nattetid kan bero på att under natten är det mörkt vilket syftar till ondska och döden, det blir ännu ett sätt att symbolisera vampyren som något farligt då han 20

kommer fram på natten och dödar oförhindrat. På senare tid då vampyrerna har förändrats och blivit goda då de inte skadar människor blir det mer naturligt att de ska kunna gå omkring och skydda oss som Blade och familjen Cullen gör. I de tidiga filmerna kan Dracula förvandlas till antingen en varg eller till en fladdermus och i Nosferatu lyder råttorna under vampyren. Men denna övertydliga likhet mellan vampyren och djuren försvinner i senare filmer. Precis som Jules Zanger skriver, även om vampyrerna har kvar de övernaturliga krafterna så har de förlorat sin förmåga att mutera sig. 33 I En vampyrs bekännelse så uppträder Louis, Lestat och Claudia väldigt civiliserat, däremot så finns det något djurliknande över vampyrerna som Louis och Claudia möter i Paris. På teatern så beter de sig som flockdjur då de attackerar den halvnakna kvinnan. Detta tycker jag visar på en viss skillnad mellan de unga och de gamla vampyrerna i filmen. Louis, Lestat och Claudia ändras med i samhället, de beter sig sofistikerat då de gärna rör sig i finare kretsar. Armand och de andra vampyrerna som representerar den äldre generationen har försökt anpassa sig i det nya samhället men att deras rovdjursbeteenden lyser igenom på och bakom scenen. Filmen Blade är annorlunda på det sättet att den är mer en actionfilm än vampyrfilm till den grad att rovdjursmomenten försvinner. Istället för det dova morrandet som finns i de andra filmerna så använder de sig av karatesparkar och stuntscener. I filmerna Twilight och Låt den rätte komma in kommer anfallspositionen tillbaka tillsammans med morrningarna för att visa på att vampyrer inte längre är människor utan jägare där människan är den underlägsna. Konventionerna: Som jag skrev här ovan så är det inte längre lika självklart att de nya vampyrfilmerna måste följa de gamla konventionerna. Idag kan vissa vampyrer vandra under dagstid som i Blade och Twilight. De är inte heller rädda för krucifixet eller är allergiska mot vitlök. Korset har stor betydelse i många vampyrfilmer, även om det inte är lika allmängiltigt idag. I Dracula från 1931 så ryggar Dracula tillbaka så fort krucifixet kommer fram och han försöker skydda sig med sin cape. Likadant, I Draculas klor spelar korset en stor roll, där förklaras det att korset skyddar människorna från det onda med Dracula i spetsen. Hans krafter försvinner då han står emot ett kors vilket även leder till hans undergång i slutet. När vi kommer fram till 33 Edited av Joan Gordon och Veronica Hollinger, Blood Read The vampire as metaphor in conteporary culture, Jules Zanger, Metaphor into metonymy: the vampire next door, s. 19 21