Överklaganden av Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut om tillstånd till skyddsjakt efter en varg, länsstyrelsens dnr

1(10) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Henriksson, Nils Tel: 010-698 11 41 Nils.henriksson@naturvardsverket.se BESLUT 2015-08-19 Ärendenr: NV-04944-15 NV-04948-15 NV-04949-15 NV-04950-15 NV-04963-15 NV-05007-15 Wolf Association Sweden Att: Per Dunberg E-post: per.dunberg@w-a-s.se Svenska Rovdjursföreningen Att: Kenth Nauclér E-post: kenth.naucler@rovdjur.se Susann Tollman Helgbo 319 793 41 Insjön Marie Dalerstedt E-post: exiztenzia@gmail.com Inger Isberg E-post: ingerisberg@telia.com Miriam Oldenburg E-post: miriam.o@telia.com Överklaganden av Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut om tillstånd till skyddsjakt efter en varg, länsstyrelsens dnr 218-7932-2015 Beslut Naturvårdsverket avvisar Marie Dalerstedt, Inger Isbergs och Miriam Oldenburgs överklaganden. Naturvårdsverket avslår Wolf Association Swedens, Svenska Rovdjursföreningens och Susann Tollmans överklaganden. BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

NATURVÅRDSVERKET 2(10) Bakgrund Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Dalarnas län beslutade den 28 juli 2015 om skyddsjakt efter en varg i Gimmenreviret, Leksands kommun. Länsstyrelsen beslutade med stöd av 59 jaktförordningen (1987:905) att beslutet skulle gälla omedelbart, utan hinder av att det överklagas. Som villkor för beslutet angavs bl.a. följande. Beslutet gäller en (1) varg från Gimmenreviret. Om möjligt bör alfahannen i reviret inte fällas under skyddsjakten. Om en vuxen varg återfinns i sällskap med årsvalpar under skyddsjakten innefattas den vargen inte av detta beslut. Länsstyrelsen utser jaktledare för skyddsjakten. Jaktledaren utser lämpliga personer för att genomföra skyddsjakten, dessa ska godkännas av Länsstyrelsen. Jaktledaren ska tillse att alla som deltar i skyddsjakten läst och förstått gällande villkor och lagstiftning för skyddsjakt. Skyddsjakten får inte bedrivas på så sätt att djuret utsätts för onödigt lidande. Skyddsjakten får bedrivas som smyg-, vakt- och vakjakt. Skyddsjakten är tillåten tills det att en (1) varg fällts, under perioden 29 juli 20 augusti 2015. Eventuell förlängning av jakttiden sker efter särskilt beslut av länsstyrelsen. Skyddsjakten får endast utföras inom 300 meter från hage med betande tamdjur i det område som framgår av bifogad karta. Nedan återges vad Länsstyrelsen anförde i sitt beslut. Ansökan om skyddsjakt Natten till fredagen den 17 juli 2015 inträffade ett angrepp på får i Helgbo. Samma fastighet har, 2011 och 2014, haft vargangrepp på sina tamdjur. Oron är, enligt inlämnad skyddsjaktsansökan, stor för att fler angrepp kan komma att ske och det upplevs som ett stort problem att hålla tamdjur i området. Vid det senaste angreppet uppfattades en varg som oskygg då den inte avlägsnade sig trots att flera människor befann sig på ett avstånd mindre än 30 meter och skott avlossades i samband med att ett skadat får avlivades. Ytterliggare två skyddsjaktsansökningar har inkommit efter det senaste angreppet. Länsstyrelsens kännedom om varg i området Stationär vargförekomst har konstaterats i Gimmenreviret sedan vintern 2008/09. Ett revirmarkerande par etablerades vintern 2009/10. Föryngring konstaterades 2010 och 2011 och sannolikt föddes valpar även 2012. Vintern 2012/13 spårades en tik född i reviret tillsammans med en hanne som härstammar från Långsjöreviret. Vintern 2013/14 spårades återigen samma tik men då med en hanne född i Galvenreviret och föryngring konstaterades. Länsstyrelsens bedömning är att valpar har fötts även 2015. En av vargarna i Gimmenreviret är genetiskt värdefull då den tillhör första generationens avkomma från en invandrad varg. Detta innebär att denna varg har en hög bevarandestatus.

NATURVÅRDSVERKET 3(10) Skador i området 2014 och 2015 Tre angrepp inträffade i området 2014, dessa bedömdes vara orsakade av varg. Det var dels ett angrepp där fem får dödades, dels två angrepp på hund där en hund skadades och en annan hund dödades. Angreppen inträffade vid två olika tillfällen under jakt. Totalt har fem vargangrepp inträffat i området under 2015, varav de tre senaste inom nio dagar. Den 22 maj inträffade ett angrepp i Bäckeberg där en get dödades och en get försvann. Hägnet där getterna befann sig hade inte rovdjursavvisande stängsel, den döda geten hittades på vägen utanför hagen. Angreppet bedömdes mest sannolikt orsakat av varg Den 2 juli inträffade ett angrepp i närheten av Sätergläntan, Insjön, där två får hittades döda i en hage. De angripna fåren befann sig i en hage som inte hade rovdjursavvisande stängsel. Detta angrepp bedömdes mest sannolikt orsakat av varg. Den 17 juli inträffade det angrepp som denna ansökan gäller, i det fallet dödades nio får (en tacka och åtta lamm). Angreppet inträffade inte inom hägn med rovdjursavvisande stängsel men i hägnet fanns däremot två boskapsvaktande hundar. Den 25 juli inträffade ett angrepp i Solarvet där 24 får dödades och tio saknas. Besiktning visade att skadorna var orsakade av varg. Fåren befann sig innanför rovdjursavvisande stängsel vid angreppet men den understa tråden satt på några ställen något för högt. Enligt den drabbade är det tjälen och mycket regn som orsakat detta. Det går inte att utesluta att det var där vargarna tog sig in. Stängslet var i övrigt bra underhållet och uppsatt. Den 26 juli inträffade att angrepp i östra Leksand där tio får dödades och två saknas. De som hade hand om djuren såg två vargar i sin hage och när de skrek avvek vargarna genom att hoppa över fårnätet. Vid besiktning av de döda djuren bedömdes skadorna vara orsakade av varg. Förebyggande åtgärder Sökande har införskaffat två boskapsvaktande hundar som befann sig tillsammans med fåren i den hage som blev angripen den 17 juli. Hagen har inte rovdjursavvisande stängsel. Stängslet består istället av två strömförande el-trådar av metall. Förebyggande åtgärder som vidtagits vid en annan gård i området är uppsättning av rovdjursavvisande stängsel, detta gjordes 2008. Det var denna gård som hade angrepp 25 juli. Motivering I området har skadeförebyggande åtgärder vidtagits vid flera gårdar. Den gård som hade angrepp den 17 juli hade boskapsvaktande hundar, vilket är en, av

NATURVÅRDSVERKET 4(10) viltskadecenter, rekommenderad åtgärd. Totalt har fem angrepp under kort tid inträffat. Viltskadecenters kriterier för när ett vargrevir kan klassas som särskilt skadebenäget område är att det inträffat minst tre angrepp under en tolvmånadersperiod i revir med revirmarkerande par. Länsstyrelsen har vetskap om att en genetisk viktig varg är revirhävdande i området. Kriterierna för skyddsjakt inom ett sådant revir är därmed striktare. Länsstyrelsen har i enlighet med striktare bedömningar avslagit tidigare ansökningar i området, senaste avslaget fattades den 16 juli. Efter detta har ytterligare tre angrepp inträffat inom kort tid. Angreppen har inträffat nattetid och aldrig på samma gård vilket gjort skrämselåtgärder mycket svåra. Det har inte varit möjligt att förutse vid vilken gård nästa angrepp skulle ske inom hela området. Rovdjursavvisande stängsel är den metod som dokumenterat visat bäst skydd, dessa rekommenderas därför alltid som en förebyggande åtgärd. I dagläget finns ingen möjlighet att ansöka om bidrag för sådana stängsel via landsbygdsprogram. Det finns inte heller möjlighet att använda viltskademedel för stängsling på blocklagd mark. Länsstyrelsen har därför gjort bedömningen att rovdjursavvisande stängsling som en förebyggande åtgärd inte går att tillämpa inom rimlig tid för gårdar inom reviret. Länsstyrelsen har som förebyggande åtgärd diskuterat möjligheten till eventuell flytt av vargar. En flytt av varg kräver omfattande förberedelser och har hittills visat sig svår att genomföra och svår att få bestående resultat av. Länsstyrelsen har inte heller befogenhet att besluta om flytt av stora rovdjur. Tidsåtgången och tid på säsongen i kombination med det läge som uppstått för ett sådant förfarande bedöms inte vara rimlig av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen gör bedömningen att det finns risk för att ytterligare skador kan uppstå under rådande förhållanden. Alla i dagläget rimliga och tidsmässigt möjliga åtgärder är vidtagna. I och med att den senaste tidens angrepp skett vid olika gårdar varje gång och under en kort tidsperiod, i kombination med att det i dagsläget inte går att få bidrag till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel anser länsstyrelsen att skyddsjakt, i dagsläget är den enda lämpliga lösningen. Hannen i Gimmenreviret har hög bevarandestatus. Länsstyrelsen har beaktat detta genom att avslå skyddsjaktsansökningar efter tidigare angrepp. Efter detta har ytterligare angrepp skett. I beslutet om beviljande av skyddsjakt har Länsstyrelsen rekommenderat att den som genomför jakten om möjligt inte ska fälla denne individ. Länsstyrelsen har villkorat skyddsjakten med att avståendet till tamdjurshägn ska vara högst 300 meter. Detta för att minimera risken att andra vargar än den skadegörande individen fälls. Skyddsjakten bedöms inte försvåra upprätthållandet av artens bevarandestatus i Sverige. Överklaganden Nedan återges vad de olika klagandena har yrkat och anfört i sina respektive överklaganden.

NATURVÅRDSVERKET 5(10) Wolf Association Sweden (WAS), genom Per Dunberg, överklagar beslutet och yrkar inhibition samt anför bl.a. följande. Vargarna är för genetiskt värdefulla för att jagas. Skyddsjakten strider mot EU:s art- och habitatdirektiv. En jakt skulle skada den viktiga genetiska variation som behövs för att vargstammen ska få gynnsam bevarandestatus. Det finns valpar i reviret som även de är skyddsvärda. De klagande fårägarna har inte vidtagit några som helst förebyggande åtgärder för att förhindra ytterligare angrepp. Rätt uppsatta och kompletta stängsel skyddar alltid på ett acceptabelt sätt. Svenska Rovdjursföreningen (Rovdjursföreningen), genom Kenth Nauclér, överklagar beslutet och yrkar inhibition samt anför bl.a. följande. Den beslutade skyddsjakten innebär att risken är mycket stor för att det blir just föräldrahanen som skjuts. I princip finns bara två vargar i reviret, föräldraparet, som jagar vid den här tiden på året. Att riskera att hanen skjuts innebär att fel signaler om betydelsen av genetiskt viktiga vargar får fäste. Skyddsjakten strider mot kriteriet att det inte ska finnas en annan lämplig lösning. Dessutom finns valpar i reviret som riskerar att hamna i en svår situation om ett av föräldradjuren skjuts bort. Det är endast två fårägare som har drabbats, båda med undermåliga stängslingar kring sina djur. Vargarna har i övrigt inte angripit tamdjur i området. Tamdjurshållning inne i ett vargrevir kräver intakta rovdjursavvisande stängsel. Bättre och omskötta stängsel skulle med största sannolikhet förhindra risk för fortsatt allvarlig skada. Susann Tollman överklagar beslutet och yrkar att villkoren för skyddsjakten ska ändras avseende skyddsjaktsområdets storlek, jaktlagets sammansättning, antalet vargar som får fällas samt tidsperioden för jakten. Susann Tollman anför bl.a. följande. Villkoren för den beviljade skyddsjakten är konstruerade på ett sådant sätt att möjligheten att lyckas med uppdraget är minimal och i det närmaste kan likställas med bestämmelserna i 28 jaktförordningen. Skyddsjaktsområdet är för litet och bör utökas. Skyddsjakten bör kunna bedrivas i hela Gimmenreviret, som till stora delar sammanfaller med Harbergets älgskötselområde och Rönnäs- Hackmora viltvårdsområde. Jaktlagets medlemmar, inklusive jaktledningen, ska hämtas från lokala befintliga jaktlag. Skyddsjakten ska omfatta tre vargar detta eftersom en grupp om tre vargar observerats nära tamdjursinhägnad och i samband med angrepp. Skyddsjakten ska bedrivas i vart fall under hela augusti 2015 därmed ges möjlighet till hundjakt från den 21 augusti 2015. Vargarna i Gimmenreviret har tagit fler än hundra betande tamdjur och angripit hundar vid sex tillfällen. Därutöver har de även tagit höns i centrala Insjön och har angripit katt. Vid många tillfällen har oskygga och närgångna vargar rapporterats, bl.a. observationer i en förskolas omedelbara närhet mitt i centrala Insjön. Marie Dalerstedt överklagar beslutet och anför bl.a. följande. Beslutet angår henne i egenskap av svensk medborgare och skattebetalare. Sverige är med i EU och enligt EU:s art- och habitatdirektiv är det förbjudet med jakt på rödlistade djur, vilket vargen är. Det finns vargar av stor genetisk betydelse i Gimmenreviret och beslutet om skyddsjakt innebär en stor risk för att någon av dessa mycket betydelsefulla vargar blir skjuten.

NATURVÅRDSVERKET 6(10) Inger Isberg överklagar beslutet och yrkar inhibition samt anför bl.a. följande. Beslutet har gått henne emot genom att tillräcklig hänsyn inte har tagits till att Gimmenrevirets vargar bär på värdefulla gener för en framtida frisk och sund vargstam. Skjuts något av föräldradjuren blir fortsättningen katastrofal för omgivningen. De aktuella fårägarna har inte följt anvisade lagar och regler beträffande djurskydd och säkerhet. De har erhållit bidrag utan att i tillräcklig utsträckning använda dessa. Hundarna som användes är inte av boskapsvaktande ras och en av dem är dessutom valp. EU har riktat skarp kritik mot Sveriges hantering av rödlistade arter, framförallt varg. Någon objektiv inventering av antalet vargar har inte genomförts, enbart lösa iakttagelser utan seriös dokumentation. Hon påverkas av beslutet genom att förtroendet för myndigheter och länsstyrelser kraftigt har försämrats. Miriam Oldenburg överklagar beslutet och anför bl.a. följande. Fårägaren varken har eller förefaller att vilja skydda sina får med stängsel. Rovdjuren har först getts möjlighet att ta för sig och sedan kräver ägaren att de ska skjutas. Det åligger självklart ägaren att skydda sin egendom. Omvärlden bör visas att Sverige värnar om sina djur och sin natur. Som det är nu ligger vårt land mycket långt ner på listan beträffande omsorg om natur och djur. Trenden ska vändas. Ej slutliga beslut Naturvårdsverket har i beslut den 29 juli 2015 (NV-04944-15) respektive den 31 juli 2015 (NV-04949-15 och NV-04950-15) avslagit yrkandena om inhibition av länsstyrelsens beslut. Skäl Aktuella bestämmelser m.m. Om talerätt Talerätt i ärenden om jakt regleras varken i jaktlagen (1987:259) eller i jaktförordningen (1987:905), varför förvaltningslagens regler om talerätt blir tillämpliga. Av 22 förvaltningslagen (1986:223) framgår att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Av Kammarrättens i Stockholm dom den 7 februari 2013 i mål nr 4390-12 och 4396-12 kan utläsas bl.a. följande. En förening kan, genom tolkning av 22 förvaltningslagen, anses ha talerätt i ärenden som rör beslut enligt jaktlagstiftningen. Förutsättningar för detta är att föreningen uppfyller de i svensk rätt ställda kraven för att få talerätt i miljöfrågor (se 16 kap. 13 miljöbalken) samt att beslutet får anses medföra en sådan betydande påverkan på miljön som avses i Århuskonventionen. Beslutet ska även röra en fråga som rör materiell EU-rätt. I målet i kammarrätten bedömdes föreningen ha rätt att klaga på ett beslut om skyddsjakt efter en genetiskt viktig varg eftersom målet ansågs

NATURVÅRDSVERKET 7(10) ha betydelse för naturvården och medförde en sådan betydande påverkan på miljön som avses i Århuskonventionen. Skyddsjakt Beslut om skyddsjakt efter varg kan fattas med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen. För att skyddsjakt ska kunna medges krävs att förutsättningarna i 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Skyddsjakt får enligt bestämmelsen meddelas för att förhindra allvarlig skada om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Enligt 23 b jaktförordningen får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat om det finns stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg, NFS 2014:24, definieras en genetiskt viktig varg som en invandrad varg eller första generationens avkomma till sådan varg. Naturvårdsverkets bedömning Talerätt I ärendet har inte framkommit något som visar att Marie Dalerstedt, Inger Isberg eller Miriam Oldenburg skulle vara berörda av länsstyrelsens beslut på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga det. Marie Dalerstedts, Inger Isbergs och Miriam Oldenburgs överklaganden ska därför avvisas. Naturvårdsverket gör vidare bedömningen att WAS, Rovdjursföreningen och Susann Tollman har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Beslutet om skyddsjakt Inledningsvis kan framhållas att Naturvårdsverket har att pröva ärendet utifrån förhållandena vid tiden för länsstyrelsens beslut. Förhindra allvarlig skada Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast sju invandrande vargar från den finsk-ryska populationen. Hannen i Gimmenrevirets föräldrapar är första generationens avkomma till den s.k. Galvenhannen och dess gener är viktiga för att inavelsgraden inom vargstammen ska sjunka. Ärendet gäller således skyddsjakt i ett revir där genetiskt viktig varg finns. Kommissionens vägledning och art- och habitatdirektivets syfte ger vid handen att ju större negativ påverkan ett beslut om skyddsjakt har på populationen av den aktuella arten desto högre krav bör ställas på de förutsättningar som ska vara uppfyllda enligt 23 a jaktförordningen (se Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt, s 12). Därmed måste risken för allvarlig skada vägas mot risken för att en genetiskt viktig varg fälls.

NATURVÅRDSVERKET 8(10) Av länsstyrelsens beslut framgår att totalt fem vargangrepp inträffat i det aktuella området under perioden 22 maj 26 juli 2015, varav tre inom en period av nio dagar. Angreppen har skett inom ett relativt litet område och har lett till att ett större antal tamdjur dödats. Vargarna har i vissa fall angripit trots att boskapsvaktande hundar funnits närvarande eller att det funnits, förvisso möjligtvis bristfälligt, rovdjursavvisande stängsel. De skador som uppstått har varit omfattande och det har skett upprepade angrepp under en begränsad tidsperiod. Mot bakgrund av den kunskap som finns om att upprepade angrepp på tamdjur i ett vargrevir ofta följs av fortsatta angrepp bedömer Naturvårdsverket att det finns risk för fortsatt allvarlig skada. Naturvårdsverket gör därför bedömningen att kriteriet om att skyddsjakten behövs för att förhindra allvarlig skada i detta fall är uppfyllt. Försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus Hannen i revirets föräldrapar har stor betydelse för den svenska vargstammens upprätthållande av gynnsam bevarandestatus. Detta betyder att även de valpar som finns i reviret är värdefulla ur ett genetiskt perspektiv. Trots att en varg är genetiskt värdefull kan ändå skyddsjakt i vissa fall vara motiverad. Länsstyrelsen har i beslutet angett att alfahannen om möjligt inte bör fällas under skyddsjakten. Härigenom torde risken minska för att den genetiskt viktigaste vargen i reviret fälls. Genom att jakten endast får utföras inom 300 meter från hage med betande tamdjur minskas även risken för att annan än skadegörande individ fälls. Med beaktande av dessa försiktighetsåtgärder och de vid beslutet gällande riktlinjer om skyddsjakt, gör Naturvårdsverket bedömningen att kriteriet om att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde är uppfyllt i det aktuella fallet. Annan lämplig lösning Naturvårdsverket anser det sannolikt att skadorna på tamdjuren delvis kunnat undvikas, eller i vart fall ha blivit mindre, om de drabbade gårdarna varit försedda med fullgoda rovdjursavvisande stängsel. Det är av stor vikt att sådana stängsel monteras som långsiktig åtgärd för att minska framtida skador. Det har samtidigt saknats möjlighet att inom rimlig tid erhålla medel för sådana stängsel via landsbygdsprogram för stängsling på blocklagd mark och länsstyrelsen har bedömt att de rimliga och tidsmässigt möjliga förebyggande åtgärderna har vidtagits. Mot denna bakgrund anser Naturvårdsverket att det vid tiden för länsstyrelsens beslut inte fanns annan lämplig förebyggande åtgärd för att förhindra fortsatt skada. Förutsättningarna för skyddsjakt efter en varg i Gimmenreviret var därför uppfyllda och länsstyrelsen hade således fog för sitt beslut.

NATURVÅRDSVERKET 9(10) Villkoren för skyddsjakten Susann Tollman har yrkat att villkoren för skyddsjakten ska ändras avseende skyddsjaktsområdets storlek, jaktlagets sammansättning, antalet vargar som får fällas samt tidsperioden för jakten. Naturvårdsverket har förståelse för att de villkor länsstyrelsen ställt försvårar möjligheterna att fälla en varg. Ur ett bevarandeperspektiv har emellertid vargarna i Gimmenreviret mycket stor betydelse. Naturvårdsverket anser att starkt begränsande villkor är en förutsättning för att skyddsjakt i ett revir med genetiskt viktig varg ska anses försvarbar i detta fall. Naturvårdsverket delar således länsstyrelsens bedömning att beslutet endast ska omfatta en varg. Att, som Susann Tollman förespråkar, bedriva skyddsjakt efter tre vargar är ett för ingripande beslut för att undanröja risken för allvarlig skada och det skulle inte följa Naturvårdsverkets riktlinjer om skyddsjakt. Vidare anser Naturvårdsverket att den tidsperiod som skyddsjakten är tillåten är väl avvägd. Som anförts ovan torde risken för att annan än skadegörande individ fälls minskas genom att jakten endast får utföras inom 300 meter från hage med betande tamdjur. Naturvårdsverket delar således länsstyrelsens bedömning i fråga om skyddsjaktsområdets storlek och var jakten inom detta område får bedrivas. Vidare får villkoren att länsstyrelsen ska utse jaktledare för skyddsjakten, och att jaktledaren därefter utser lämpliga personer som ska godkännas av länsstyrelsen för att genomföra skyddsjakten, anses väl avvägda eftersom det är viktigt att jägarna har erfarenhet från liknande uppdrag och kan göra de bedömningar uppdraget kräver. Länsstyrelsen har således haft fog för de uppsatta villkoren för beslutet om skyddsjakt. Slutsats Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att länsstyrelsen haft fog för sitt beslut såväl vad gäller att bevilja skyddsjakt, som villkoren för jakten. WAS:s, Rovdjursföreningens och Susann Tollmans överklaganden ska därför avslås. Detta beslut får enligt 58 1 jaktförordningen inte överklagas. Beslut i dessa ärenden har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit enhetschefen Maria Hörnell Willebrand, vilthandläggaren Martin Johansson, juristen Nils Henriksson och sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande.

NATURVÅRDSVERKET 10(10) För Naturvårdsverket Rikard Janson Gunilla Ewing Skotnicka Kopia till: Länsstyrelsen i Dalarnas län